Den enda kvinna som nämns i dessa sammanhang är Marie Curie och kanske krävs det två Nobelpris för att platsa som uppfinnare om man är kvinna?
Den stereotypa föreställningen om uppfinnaren som man gör att vi inte fullt ut nyttjar den potential av nya innovatörer som finns i landet. Det framgår i en doktorsavhandling av Ann-Christin Nyberg på Luleå tekniska universitet.
Trots den ensidiga bilden har det alltid funnits kvinnliga uppfinnare i Sverige och antalet ”kvinnliga” patent har ökat märkbart under de senaste hundra åren. Från att kvinnors uppfinnande förr mest handlade om att lösa problem inom hushållssfären återfinns nuförtiden kvinnliga innovationer mest inom teknik och industri.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Ann-Christin Nyberg, Institutionen för arbetsvetenskap. Mobil 070 – 490 62 12
mailto:ann-christin.nyberg@ltu.se
Hur kan människa och robot interagera med varandra? Den frågan har varit central i forskningsprojektet Intelligent robot-människa interaktion, som nu går mot sitt slut.
Projektet har resulterat i en produkt – ett dataprogram – där en människa kan säga till en robot, muntligt eller via textmeddelande, vad den ska göra. Roboten har då en kamera som gör att den kan se objekten man pratar om, vilket är nödvändigt om roboten exempelvis blir ombedd att plocka upp alla blå bitar och placera dem i låda nummer ett.
– Och finns det några oklarheter kan roboten ställa frågor. Det innebär att vi har en välfungerande interaktion mellan användaren och roboten, säger Baran Cürüklü, projektledare och lektor vid Mälardalens högskola.
Den nya produkten är utvecklad främst för att möta behoven hos små och medelstora företag, som utgör majoriteten av Europas företag.
– Om dessa företag investerar i modern produktionsteknik, till exempel robotar, och börjar använda vårt datasystem kan de öka sin konkurrenskraft och återigen tillverka produkter som inte längre tillverkas i Europa. Med hjälp av den här tekniken kan vi alltså flytta tillverkningen tillbaka till Europa från andra delar av världen, menar Baran Cürüklü.
Han tror att systemet för intelligenta robotar kan få ett stort genomslag, även när det gäller tillämpningsområden som exempelvis hälsorobotik, robotar i hemmiljö och automation.
– Idag finns inget liknande system på marknaden. Vårt system, som är lättanvänt och består av standardprodukter som inte kostar så mycket, kommer troligtvis att finnas ute på marknaden om två-tre år, tillägger doktoranden Batu Akan, som har implementerat i stort sett hela systemet.
Intresset för de intelligenta robotarna har varit stort när forskarna testat sitt nya system på Robotdalens dag och Tekniska mässan under hösten. Nu återstår att göra tester även ute i det verkliga arbetslivet. Därför söker projektgruppen efter industripartners som är intresserade av att ta reda på vad en intelligent robot skulle kunna tillföra det egna företaget.
Fram till slutet av 2009 finansieras själva forskningsprojektet av Robotdalen, Sparbanksstiftelsen Nya, VINNOVA och EU-medel, men forskarna hoppas nu på fortsatt finansiering i ytterligare tre år.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Baran Cürüklü, projektledare
Tfn: 021-103171, 073-9607453
E-post: baran.curuklu@mdh.se
Läs mer om projektet Intelligent robot-människa interaktion
http://www.robotikforsme.se/index.php?str=sme3
http://www.iss.mdh.se/index.php?choice=projects&id=0153
Forskningen är genomförd på möss och odlade celler, men kan leda till en ny läkemedelskandidat för människor. Ett sådant läkemedel skulle kunna ges till patienter som fått stroke eller andra sjukdomar som skadar eller dödar nervcellerna.
– Våra forskningsrön visar att man skulle kunna använda molekyler som liknar peptiden C3a för att öka nybildningen av nervceller och stimulera ersättningen av nervceller som förlorats på grund av skada eller sjukdom, säger docent Marcela Pekna som lett forskargruppen vid Sahlgrenska akademin.
Peptiden C3a är en del av kroppens immunsvar. Ämnet ingår det som brukar kallas komplementsystemet, som är en grupp proteiner i människans blod som är avgörande för flera immunologiska reaktioner.
– Vår forskargrupp var den första i världen att visa att komplementsystemet också spelar en viktig roll för reparation och regenerering av hjärnan. Det var en förvånande upptäckt som öppnat ett helt nytt forskningsfält för hjärnforskare, säger Marcela Pekna.
FAKTA NYA NERVCELLER
Nya nervceller bildas i hjärnan under hela livet. Hjärnans stamceller bildas i hippocampus och i subventrikulära zonen, ett område som gränsar till de vätskefyllda hålrummen. Stamcellerna från den subventrikulära zonen mognar till nervceller i luktloben, men kan också vandra ut i hjärnan för att ersätta nervceller som skadats eller förstörts. Genom att ta reda på mer om hur nya nervceller uppstår och vad som styr deras vandring hoppas stamcellsforskare hitta nya sätt att behandla stroke, Parkinsons sjukdom och andra sjukdomar som beror på att nervceller inte fungerar som de ska.
Tidskrift: Stem Cells
Artikelns titel: Complement-derived Anaphylatoxin C3a Regulates In Vitro Differentiation and Migration of Neural Progenitor Cells
Författare: Noriko Shinjyo, Anders Ståhlberg, Mike Dragunow, Milos Pekny, Marcela Pekna
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Docent Marcela Pekna, telefon 031-786 35 81, 070-9323485, e-post marcela.pekna@medkem.gu.se
I norra Sverige finns några av Europas sista rester av tallurskog, med riktigt gamla träd, mycket död ved och sällsynta vedsvampar. Torbjörn Josefsson har i sin doktorsavhandling undersökt sådan skog ur ett skogshistoriskt perspektiv med tvärvetenskapliga metoder. Resultaten visar att skogarna är ekologiskt mycket värdefulla, men också att de har nyttjats och formats av människor under mycket lång tid. Trots att sekel har förflutit sedan boplatser övergivits och nyttjandeformer upphört vittnar skogen om markanvändning under lång tid.
– Många känner inte till att skogsutnyttjande före 1900-talet kunde vara både intensivt och långvarigt i områden som idag anses opåverkade, säger Torbjörn Josefsson. På boplatser och i dessas närhet kan skogen vara kraftigt påverkad. Här är mängden biologiskt viktiga substrat, som gamla, grova träd samt stående och liggande döda träd, betydligt lägre. Där långvarig och intensiv renskötsel bedrivits har skogen också påverkats väsentligt. Att de områden vi kallar urskogar är helt opåverkade av människan är därför starkt förenklat. Ett allvarligt problem är att många av de skogar som bär epitetet urskog idag saknar en historisk analys.
Resultaten i avhandlingen överrensstämmer väl med kunskap från tempererade och tropiska delar av världen som också visar att förindustriellt skogsnyttjande kan ha en omfattande påverkan på skogsekosystemet. Resultaten har stor betydelse för den samlade bilden av de skogar som betecknas som urskog världen över.
– Större skogsområden utan påverkan av skogsbruk och där endast mindre områden i landskapet uppvisar spår efter förindustriellt nyttjande är mycket sällsynta, berättar Torbjörn Josefsson. Naturligtvis finns det starka ekologiska skäl att undanta sådana områden från skogsbruk. Men, paradoxalt nog finns det starka kulturhistoriska skäl att skydda dessa områden, eftersom de samtidigt utgör rester av ett uråldrigt kulturlandskap med mycket värdefulla arkeologiska lämningar och kulturspår.
————————-
Fil Mag Torbjörn Josefsson, institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU, försvarar sin avhandling Pristine forest landscapes as ecological references – Human land use and ecosystem change in boreal Fennoscandia.
Tid: Fredagen den 20 november 2009 kl. 13.00
Plats: Hörsal Björken, SLU, Umeå
Opponent: Prof. David Foster, Harvard Forest, Petersham, USA
Mer information: Torbjörn Josefsson, 090-786 84 63, Torbjorn.Josefsson@svek.slu.se
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se/archive/00002145/
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU: http://www.slu.se/page.cfm?page=102
Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften Neurologi.
– En person som har mycket fett på magen har en ökad risk att dö i förtid på grund av hjärtinfarkt eller stroke. Om man trots sin bukfetma lever att bli över 70 år har man även en ökad risk att utveckla demens, säger Deborah Gustafson, docent vid Sahlgrenska akademin.
Befolkningsstudien som ligger till grund för forskningen kallas Kvinnostudien och inleddes i slutet av 1960-talet, då nästan 1500 kvinnor mellan 38 och 60 år genomgick omfattande undersökningar och svarade på frågor om sin hälsa och sin livsstil.
Vid uppföljningen 32 år senare hade 161 kvinnor utvecklat demens. I genomsnitt var kvinnorna 75 år gamla när de fick diagnosen. Denna studie visar att kvinnor som var bredare över midjan än över höften i medelåldern hade lite mer än dubbelt så stor risk att ha utvecklat demens när de blev gamla. Forskarna kunde dock inte se samma samband till högt BMI.
– Det finns andra studier som har visat att även högt BMI är kopplat till demens, men det kunde vi inte se i vår studie. Det kan bero på att fetma och övervikt var förhållandevis ovanligt bland de kvinnor som deltog i Kvinnostudien, säger Deborah Gustafson.
Studien har genomförts vid enheten för neuropsykiatrisk epidemiologi och ingår i Sahlgrenska akademins strategiska forskningsprojekt EpiLife.
FAKTA DEMENS
De vanligaste symtomen vid demens är glömska, sämre språklig förmåga och svårigheter att känna igen och orientera sig. Det är ett sjukdomstillstånd som kan drabba alla våra psykiska funktioner och som blir vanligare med stigande ålder. Cirka sju procent av Sveriges befolkning över 65 år och drygt 20 procent av alla över 80 år är svårt demenssjuka.
Tidskrift: Neurology
Artikelns titel: Adiposity indicators and dementia over 32 years in Sweden
Författare: D.R. Gustafson, K. Bäckman, M. Waern, S. Östling, X. Guo, P. Zandi, M.M. Mielke, C. Bengtsson och Ingmar Skoog
Neurology. 2009 Nov 10; 73: 1559-1566.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Docent Deborah Gustafson, telefon 076-880 88 65, e-post deborah.gustafson@neuro.gu.se
ALS (amyotrofisk lateralskleros) är en dödlig sjukdom som drabbar de nervceller i hjärnan och ryggmärgen som styr musklerna. En fortlöpande försämring av muskelstyrkan är ett av symtomen, men i övrigt varierar sjukdomsbilden mycket från fall till fall.
Varje år drabbas ca 300 personer i Sverige och idag finns ingen effektiv diagnosmetod eller behandling. Det enda läkemedel som har visats ha en viss bromsande inverkan på förloppet vid ALS är riluzol. Studier pekar mot att ju tidigare det sätts in, desto bättre effekt har det på livslängden. Diagnosen måste emellertid ställas genom uteslutning av flera liknande sjukdomar, vilket kan ge lång utredningstid och risk för felaktiga bedömningar. En bättre, säkrare och snabbare metod för att kunna ställa diagnosen tidigt har därför högsta prioritet.
Avhandlingen beskriver spårande och analys av små molekyler i ryggmärgsvätskan (cerebrospinalvätskan) kring hjärnan och ryggmärgen. Det gäller främst metaboliter, dvs. produkter från ämnesomsättningen, som kan skilja sig mellan olika typer av ALS och i relation till andra sjukdomar och friska kontrollpersoner. Dessa ämnen kan i så fall användas som s.k. diagnostiska markörer för sjukdomen. Ändrade metabolitmönster hittades också i cerebrospinalvätskan hos ALS-patienter, som tenderade att ha lägre halter av många metaboliter än personer i kontrollgruppen.
En av de metaboliter som genomgående förekom i lägre halter hos ALS-sjuka var glutamat, en aminosyra som kan fungera som signalmolekyl i hjärnan. Emellertid har glutamathalterna hos ALS-patienter i flera tidigare studier av andra forskargrupper rapporterats som ökade eller oförändrade. En möjlig förklaring till de tvetydiga resultaten visas i avhandlingen kunna vara instabilitet vid förvaringen av prover från cerebrospinalvätska.
Tidigare forskning har visat att patienter med mutationer i enzymet SOD1 skulle kunna tillhöra en särskild undergrupp av ALS. De studier som beskrivs i avhandlingen visar att detta också avspeglas i ryggmärgsvätskan hos dessa patienter. Det är fortfarande inte klarlagt om ALS är en eller flera sjukdomar. Därför kan det inte bara krävas en diagnostisk markör eller signatur (flera metaboliter i ett mönster) utan flera olika.På motsvarande sätt kan det komma att behövas olika läkemedel för olika typer av sjukdomen. Genom bättre förståelse av sjukdomen och tydligare indelning av fall i undergrupper skulle ALS-forskningen kunna bli mer riktad.
Anna Wuolikainen är knuten till den s.k. ALS-gruppen vid Umeå universitet och doktorand vid enheten för neurologi, Inst. för farmakologi och klinisk neurovetenskap, där hon kan nås på tel. 090-786 59 99, e-post anna.wuolikainen@neuro.umu.se
Fredagen den 20 november 2009 försvarar Anna Wuolikainen, Inst. för farmakologi och klinisk neurovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Metabolomic studies of Amyotrophic Lateral Sclerosis (Metabolomikstudier av ALS).
Disputationen äger rum kl. 13.00 i KB3B1 (Stora hörsalen), KBC-huset.
Fakultetsopponent är prof. Thomas Hankemeier, Leiden University, Nederländerna
Kontaktinformation
En porträttbild kan hämtas på på
http://www.medfak.umu.se/nyhet//sma-molekyler-ger-ledtradar-om-als-.cid91642
Östersjön beskrivs ofta som ett hav i förändring med ett ekosystem som genomgår regimskiften. Det har historiskt alltid funnits gott om sillfiskar i Östersjön, med undantag för kortare perioder då sillfiskarna minskat när torsk och andra rovfiskar istället ökat.
Skapsillen minskade exempelvis under torskbeståndens senaste topp på 1980-talet för att sedan öka igen till liknande nivåer när torsken minskade. Denna dynamik och människans påverkan på dessa processer genom bland annat fiskeuttag påverkar arter på olika nivåer i ekosystemet.
I en nyligen publicerad långtidsstudie av häckande havsfåglar i Östersjön har Uppsalaforskare nu kunnat visa på ett tydligt samband mellan mängden skarpsill i Östersjön och antalet häckande havsfåglar. Mer skapsill i Östersjön betyder mer föda och ökade populationsstorlekar för arter som sillgrissla, tordmule och silltrut.
– Man lyfter ofta fram negativa scenarion med att det finns mycket skarpsill i Östersjön. Men mycket skarpsill är positivt för Östersjöns havsfåglar, säger Mårten Hjernquist, en av författarna till studien och verksam vid institutionen för ekologi och evolution vid Uppsala universitet.
Studien som bedrivits under flera decennier visar att när det finns mycket skarpsill finns det också många havsfåglar och när skarpsillen minskar, minskar också havsfåglarna. Det har tidigare föreslagits att Östersjöns havsfåglar påverkas negativt av en ökad skarpsillpopulation. Detta för att mer fisk i havet betyder mer konkurrens vilket resulterar i att varje enskild fisk blir mindre vilket påstås leda till att födan blir av sämre kvalité.
Långtidsstudien visar dock att det inte finns något sådant samband. Slutsatsen är istället att det är mängden fisk som är den viktigaste faktorn för havsfåglarna i Östersjön. Detta bör man ta hänsyn till i fiskeförvaltningen, menar forskarna.
– Minskade skarpsillkvoter och ett naturvårdsperspektiv istället för ett produktionsperspektiv inom förvaltningen av fiskebestånd och deras livsmiljöer skulle vara gynnsamt för både fiskar och fåglar, konstaterar Mårten Hjernquist.
Studien utgör en del i Naturskyddsföreningens miljöövervakningsprogram på Lilla Karlsö utanför Gotlands västkust.
Artikelreferens: Hjernquist B. & Hjernquist M. B. The effects of quantity and quality of prey on population fluctuations in three seabird species. Bird Study. DOI: 10.1080/00063650903029516
Kontaktinformation
Kontaktpersoner: Dr Mårten B Hjernquist, institutionen för ekologi och evolution, Uppsala universitet, 073-986 22 66, marten.hjernquist@ebc.uu.se, Björn Hjernquist, förvaltare Lilla Karlsö, 0498-24 11 39, 0498485248@telia.com
Skolan har i uppdrag att utveckla elevernas förmåga och möjligheter att ta ansvar för sitt lärande. Syftet med Lili-Ann Kling Sackeruds avhandling har varit att undersöka hur detta fungerar i matematikundervisningen. Hon har beskrivit och analyserat skolmatematiken i grundskolans år 1-9 i relation till individen, skolverksamheten och det omgivande samhället.
De vanligast förekommande arbetssätten och arbetsformerna i matematikundervisningen är individuellt arbete i matematikboken. Läromedlet reglerar och styr verksamheten i stor utsträckning, något som även tidigare undersökningar visat.
– Lärarens roll blir att hjälpa och stötta eleverna så att de kan gå framåt i boken. Min undersökning visar dessutom att det skett förändringar i mönstret för undervisning. Individualiseringen har ökat och eleverna gör allt mer eget arbete. Ansvaret har förskjutits från lärare till elev, säger Lili-Ann Kling Sackerud.
Hon poängterar att individualisering har fått betydelsen individuellt arbetssätt snarare än att undervisningen anpassas efter elevernas kunskapsnivå.
Hennes studier visar också att lärarna sällan samtalar med sin rektor om undervisning och lärande. Det är dessutom sällsynt att rektorerna besöker klassrummen.
– Om eleverna ska kunna få möjlighet att ta ansvar för sitt eget lärande i matematik måste det övergripande ansvaret ligga hos skolledarna och lärarna. Då måste det också finnas en dialog mellan skolans pedagoger och ledare, något som kräver tid och resurser, förklarar Lili-Ann Kling Sackerud.
För att förändra och utveckla elevernas möjligheter krävs gemensamt arbete och ansvar. Arbetssätt och arbetsformer måste vara kopplade till kunskapsmålen för att eleverna ska kunna ta det förväntade ansvaret.
– Skolmatematiken har en viktig betydelse i skolans uppdrag att fostra eleverna till aktiva och ansvarskännande samhällsmedborgare. Min ambition är att förstärka elevernas engagemang och delaktighet i sitt eget lärande och på så sätt ge alla elever möjlighet att få en nära relation till matematiken, säger Lili-Ann Kling Sackerud.
Fredagen den 27 november, försvarar Lili-Ann Kling Sackerud, Institutionen för matematik, teknik och naturvetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Elevers möjligheter att ta ansvar för sitt lärande i matematik- en skolstudie i postmodern tid”.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i N 360, Naturvetarhuset.
Fakultetsopponent är professor Ole Björkqvist, Åbo akademi, Vasa, Finland.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Lili-Ann Kling Sackerud
Telefon: 090-7867128, 070-3406389
E-post: ia.kling@matnv.umu.se
I artikeln används en likalydande fråga om upplevd ensamhet i den internationella SHARE- undersökningen 2004-2006, för att belysa hur vanlig ensamhet är hos äldre (65+) och orsakerna till ensamhet. Författarna definierar ensamhet som att man upplever den oftast eller nästan hela tiden (most of the time, almost all of the time).
Syftet med undersökningen är att klarlägga hur mycket av upplevd ensamhet som beror på individuella faktorer som hälsa och gemenskap i boendet och hur mycket som möjligen förklaras av landsspecifika faktorer. Det är sedan tidigare känt att ohälsa och ensamboende var för sig bidrar till att man känner sig ensam. Men, därutöver tycks det finnas en kulturfaktor, dvs. att ensamheten varierar länderna emellan oberoende av hälsan och hur man bor.
Det mest slående är att den genomsnittliga ensamheten är så mycket högre i Sydeuropa än i Mellan- och Nordeuropa, med de lägsta talen i Danmark och Sverige och mycket högre ensamhet i Spanien, Italien och – högst – Grekland. Även när man jämför äldre med samma boendesituation (ensam, bara med partner, andra konstellationer) och samma hälsa är ensamheten betydligt högre i Sydeuropa. Undantaget är äldre som bara bor med sin partner, där det är ungefär lika ovanligt i alla länder att känna sig ensam (ca. 4 %). De gifta som ändå känner sig ensamma är ganska ofta i den situationen att de har en partner som behöver hjälp-omsorg – fallet för 5-10 % av gifta äldre – vilket ofta tycks medföra ensamhetsupplevelser i alla länder.
Forskarna bakom artikeln är Gerdt Sundström, Eleonor Fransson, Bo Malmberg och Adam Davey, de tre första vid Institutet för gerontologi, Hälsohögskolan i Jönköping och Adam Davey vid Temple University, Philadelphia. Eleonor Fransson vistas f.n. vid London School of Hygiene and Tropical Medicine.
Artikeln ”Loneliness among older Europeans” som publiceras i decembernumret av European Journal of Ageing, kan också läsas på SpringerLink för den som har tillgång till den.
Kontaktinformation
Professor Gerdt Sundström
E-post: gerdt.sundstrom@hhj.hj.se
Tfn: 036-10 13 17
Professor Bo Malmberg
E-post: bo.malmberg@hhj.hj.se
Tfn: 036-10 13 16
Molekylära signalvägar som stimulerar stamcellers delning är i regel desamma som är aktiva vid tumörtillväxt vid cancer. Denna likhet begränsar möjligheten att behandla cancer eftersom läkemedel som dödar cancerceller också ofta påverkar kroppens friska celler, framförallt stamceller, negativt.
En ny studie från Karolinska Institutet, gjord i samarbete med internationella forskare och ledd av professor Jonas Frisén, fokuserar nu på ett undantag som kan göra det möjligt att behandla en form av tjocktarmscancer.
Resultaten gäller en grupp signalproteiner som kallas EphB-receptor. Dessa proteiner stimulerar stamcellers delning i tarmen och kan bidra till att så kallat adenom (polyper) bildas, något som man vet medför risk för cancerutveckling. Paradoxalt nog skyddar samma proteiner mot att adenomet börjar växa okontrollerat och övergå till cancer.
De nya resultaten visar att EphB styr två separata signalvägar, varav den ena stimulerar celldelning och den andra begränsar cellers förmåga att sprida sig i vävnaden. Utifrån denna insikt har forskarna identifierat en läkemedelssubstans kallad imatinib som kan hämma den första signalvägen utan att samtidigt hämma den andra, cancerskyddande, signalvägen.
– Imatinib eller en liknande substans kanske kan komma att användas för att förebygga cancerutveckling hos människor som ligger i riskzonen för tjocktarmscancer, istället för att som idag operera bort en bit av tarmen, säger Maria Genander, en av forskarna bakom studien.
Imatinib har än så länge visat sig hämma celldelning i tarmtumörceller i cellodling och i möss. Substansen finns i läkemedlet Glivec som idag används vid bland annat behandling av vissa former av leukemi. Om det också kan motverka adenom och tjocktarmscancer hos människor återstår att se. Företaget bakom läkemedlet har inte finansierat studien.
Publikation: ”Dissociation of EphB2 Signaling Pathways Mediating Progenitor Cell Proliferation and Tumor Suppression”, Maria Genander, Michael M. Halford, Nan-Jie Xu, Malin Eriksson, Zuoren Yu, Zhaozhu Qiu, Anna Martling, Gedas Greicius, Sonal Thakar, Timothy Catchpole, Michael J. Chumley, Sofia Zdunek, Chenguang Wang, Torbjörn Holm, Stephen P. Goff, Sven Pettersson, Richard G. Pestell, Mark Henkemeyer & Jonas Frisén, Cell, print issue, 13 Nov 2009.
För mer information, kontakta:
Professor Jonas Frisén
Institutionen för cell- och molekylärbiologi
Tel: 08-524 875 62
E-post: Jonas.Frisen@ki.se
Doktorand Maria Genander
Institutionen för cell- och molekylärbiologi
Tel: 08 524 87464
E-post: Maria.Genander@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Cell är en av de tidskrifter som har högst prestige inom området biomedicin, och konkurrensen om att få publicera sig där är stenhård.
– Det är mycket ovanligt att en forskargrupp från Lund får in en artikel i Cell. Vi har även blivit ombedda att göra den video som läggs ut på Youtube i samband med varje nytt Cell-nummer. Det är förstås också en fjäder i hatten, säger stamcells- och diabetesforskaren Henrik Semb.
Hans forskargrupp har studerat två grundläggande vetenskapliga frågor. Den ena är hur rör bildas i de organ där de fyller livsviktiga funktioner (några exempel är att njuren filtrerar urinen i rör, blodkärlen transporterar blod i rör och lungan transporterar luft i rör). Den andra frågan är hur cellernas differentiering – utveckling från en grundform till olika specialformer – förhåller sig till rörbildningen.
– Man har länge sett att de båda processerna sker samtidigt i ett embryo, men inte vetat om de hänger samman, säger Henrik Semb.
Men det gör de, enligt lundaforskarna. De kan steg för steg förklara hur somliga celler i den blivande bukspottkörteln bildar små hålrum, och hur dessa håligheter förenar sig och så småningom bildar ett rörsystem. När cellerna i de olika delarna av detta rörsystem hamnar i olika miljöer, får detta dem att utvecklas på skilda sätt. Somliga kommer att producera insulin, andra producerar enzymer som bryter ner maten i tarmarna, och åter andra deltar själva i rörbildningen.
Lundagruppen har också funnit att en gen kallad Cdc42 utgör nyckeln till utvecklingen, och visat detta i s.k. knockoutmöss där genen tagits bort. Utan Cdc42 bildas inga rör i bukspottkörteln, och utan rör dominerar den miljö som normalt finns runt de celler som producerar enzymer.
Lundaforskarna visar i sin 11-sidiga artikel hur detta leder till en bukspottkörtel som bara bildar enzymproducerande celler, på bekostnad av de viktiga insulinproducerande betacellerna.
Fynden är viktiga både grundvetenskapligt och för framtida medicinsk behandling. Forskningen kring stamcellsbehandling av typ 1-diabetes kan nu ta flera steg framåt, eftersom man förstått mer om hur omogna celler utvecklas till betaceller. Det blir också lättare att forska kring sjukdomar som har med rörsystemen att göra, som t.ex cystbildningar i njurens och leverns kanaler.
Henrik Sembs forskargrupp har arbetat med olika studier av Cdc42, rörbildning och celldifferentiering i flera års tid. Ett så ambitiöst arbete krävs för en stor Cell-artikel.
– Det har många gånger varit frestande att stanna upp och publicera de olika delresultaten i andra tidskrifter. Men vi har varit ett jättebra gäng, som lyckats hålla entusiasmen och energin vid liv, säger han.
Kontaktinformation
Cell-artikeln finns på www.cell.com/, skriv in namnet Semb i sökrutan.
Videon finns på www.youtube.com/cellvideoabstracts .
Henrik Semb träffas på 046-222 31 59, henrik.semb@med.lu.se.
Inför klimatmötet publicerar Umeå Centre for Global Health Research (UCGHR) – en centrumbildning vid Umeå universitet för globalt inriktad hälsoforskning med anslag från bl.a. Forskningsrådet för arbetsliv och samhälle (FAS) – en specialutgåva av tidskriften Global Health Action med 23 vetenskapliga artiklar om klimatförändringar och folkhälsa. Artikelsamlingen ”Climate Change and Public Health”, med förord av Maria Neira från världshälsoorganisationen WHO, tar särskilt upp två aspekter på klimathotet: De direkta hälsokonsekvenserna av ett hetare klimat, inkl. effekterna på produktiviteten, och den ökade spridning av infektioner som kan väntas.
UCGHR har observatörsstatus vid klimatmötet och i tidskriften framhåller nu författarna att frågorna om klimatförändringarnas betydelse för hälsa har fått för liten uppmärksamhet i debatten. Det medför bl.a. att de fullständiga kostnaderna för klimatförändringar underskattas ordentligt.
– Det som på ytan ser ut att vara enstaka händelser i begränsade områden – sockerrörsarbetare som drabbas av extra hetta i Costa Rica, utbrott av sjukdomen Rift Valley Fever i Senegal eller ökad sjuklighet i Sverige under varma somrar – kan vara tecken på globala utmaningar för både forskare och politiker, kommenterar Birgitta Evengård, professor i infektionssjukdomar vid Umeå universitet och en av de medverkande forskarna i tidskriften.
Mot bakgrund av de rön som presenteras i artiklarna uppmanar tidskriftens redaktörer deltagarna vid klimatkonferensen att fylla kunskapsluckor kring klimatförändringarna, att utveckla och följa anpassningsstrategier och framför allt använda hälsofrågorna för att motivera förändringar som kan hejda klimatutvecklingen: ”The concern of citizens about their own and their children’s health is arguably the most powerful motivator to accept changes in lifestyle or to accept the inconvenience and costs involved with climate policies”
En innehållsförteckning och artiklarna är tillgängliga på http://www.globalhealthaction.net/
Kontaktinformation
Professor Birgitta Evengård, Inst. för klinisk mikrobiologi, infektionssjukdomar,
tel 070-2349820, e-post birgitta.evengard@climi.umu.se
Professor Peter Byass, global hälsa (engelskspråkig), UCGHR,
tel. 076-787 30 07, e- post peter.byass@epiph.umu.se
Maria Nilsson, vetenskaplig samordnare Klimatförändringar och hälsa, UCGHR,
tel. 070-349 71 74, e-post maria.nilsson@epiph.umu.se
Diabetes (sockersjuka) är idag ett stort globalt hälsoproblem som också drabbar hundar. Hundens diabetes ger samma symtom som människans – t.ex. ökad törst, ökad urinmängd och avmagring – och även hos hundar finns olika typer av diabetes.
För att få en bild av hur vanligt det är med diabetes hos svenska hundar har Tove Fall från SLU analyserat en databas med över 180 000 försäkrade hundar. Genomgången visar att flera svenska raser, såsom jämthund, svensk lapphund, hamiltonstövare och drever är överrepresenterade. Högst risk att insjukna hade dock hundar av rasen australisk terrier. Bland de minst drabbade raserna finns schäfer och boxer.
Risken för att en svensk medelhund ska ha insjuknat i diabetes vid tio års ålder uppskattas vara 0,7 procent medan risken för en drever är 2,4 procent. Medelåldern vid insjuknandet var 8,6 år. Ungefär fyra av tio hundar avlivades direkt efter diagnos, och då handlade det ofta om jakthundar, vilket troligen hänger samman med att det är svårt att kombinera insulinbehandling med vissa typer av jakt, såsom löshundsjakt.
En anmärkningsvärd upptäckt var att det inom vissa raser, såsom jämthund, gråhund och border collie, nästan uteslutande var tikar som drabbades. Ungefär var tjugonde jämthundstik i databasen hade insjuknat i diabetes vid tio års ålder. Till följd av detta genomförde Tove Fall en fördjupad studie av jämt- och gråhundstikar. De journaler och blodprover hon samlade in och analyserade visade att diabetessjuka tikar fått sina första symtom i efterlöpsperioden, en fas på ca 70 dagar då tikarna har en hormonprofil som är snarlik den hos dräktiga tikar. Nära hälften av de diabetessjuka tikarna i studien tillfrisknade från sin diabetes efter kastration.
Jämthundstikar drabbas också oftare än andra tikar av diabetes under dräktighet. En undersökning där även andra raser ingick visade att det är svårt att medicinskt behandla dräktiga hundar med diabetes och att sjukdomen ofta blir permanent hos dräktiga hundar som insulinbehandlats. Många tikar tillfrisknar dock helt om dräktigheten avbryts via abort eller kejsarsnitt. Tiken bör sedan kastreras för att förhindra återfall i samband med nästa löp.
Jämthundens diabetes kan liknas vid människans graviditetsdiabetes. Prover från friska och diabetessjuka jämthundar undersöks nu i en stor genetisk studie som förhoppningsvis kommer att öka kunskapen om den genetiska bakgrunden till graviditetsdiabetes. Hundar är idealiska för studier av sjukdomars genetiska bakgrund eftersom individerna inom varje hundras är genetiskt mycket lika, men olika jämfört med individer av andra raser.
Tove Fall presenterar också ett förslag på ett nytt klassifikationssystem för hundens diabetes och diskuterar skillnader och likheter med människans olika diabetestyper.
—————————-
Veterinär Tove Fall, institutionen för kliniska vetenskaper, SLU, försvarar sin avhandling Characterisation of diabetes mellitus in dogs.
Tid: Fredag den 13 november 2009, kl. 09.15
Plats: Ettans föreläsningssal, Klinikcentrum, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Professor Claudia Reusch, Universität Zürich, Schweiz
Mer information: Tove Fall, tel. 018-67 29 53, Tove.Fall@kv.slu.se
– Nu när vi vet hur kroppen försvarar sig mot klamydiabakterien kan vi utveckla vaccin som optimerar detta försvar. Vi har en grundidé om hur vaccinet skulle kunna fungera, men vi har en del arbete kvar. Vi gissar att det tar några år innan vaccinet är verklighet, säger forskaren Ellen Marks som skrivit avhandlingen.
Kroppen försvarar sig mot infektioner genom en typ av vita blodkroppar som kallas T lymfocyter. När blodkropparna tar sig an bakterierna uppstår en inflammation som kan skada vävnader, och därför finns även andra liknande blodkroppar vars främsta uppgift är att mildra inflammationen och skydda vävnaderna.
Ellen Marks och hennes kollegor har som första forskargrupp upptäckt att det är de antiinflammatoriska krafterna som dominerar i de nedre delarna av kvinnans könsorgan, framför allt genom ett hormon som kallas IL-10, som kraftigt skyddar mot vävnadsskada.
– Följden blir att de T-lymfocyter som skulle kunna bekämpa klamydian inte koncentreras till vaginans nedre delar, och infektionen kan förhållandevis ostörd vandra uppåt mot livmodern och äggledarna, säger Ellen Marks.
Baserat på den nya kunskapen har forskarlaget redan en idé om hur det nya vaccinet skulle kunna fungera, och de har också testat sin idé på möss.
– En viktig fråga som återstår är hur vaccinet ska ges. Tidigare forskning har visat att injektioner inte fungerar, utan sannolikt måste vaccinet ges antingen som spray via näsan eller i form av en kräm som smörjs in i underlivet, säger Ellen Marks.
Forskningen är genomförd vid Sahlgrenska akademins strategiska forskningscentrum MIVAC (Mucosal Immunobiology and Vaccine Center). Forskarna vid centrumet utvecklar nya sätt att behandla sjukdomar som drabbar våra slemhinnor.
FAKTA KLAMYDIA
Antalet klamydiafall i Sverige har ökat sedan mitten av 1990-talet, främst bland ungdomar under 24 år. Förra året rapporterades över 40 000 nya fall till Smittskyddsinstitutet. Sjukdomen orsakas av bakterien Chlamydia trachomatis och smittar vid oskyddade sexuella kontakter. Många märker inte att de har sjukdomen, eftersom smittan ofta inte ger några symtom alls. Utan behandling med antibiotika kan infektionen bli långvarig och i värsta fall orsaka infertilitet.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för biomedicin, avdelningen för mikrobiologi och immunologi
Avhandlingens titel: Genital tract CD4+ T cells for vaccination and protection against Chlamydia trachomatis
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Ellen Marks, telefon 031-786 63 02 eller 073-710 46 24, e-post ellen.marks@gu.se
Handledare:
Professor Nils Lycke, telefon 031-786 63 21, e-post nils.lycke@microbio.gu.se
Vad innebär det att vara sig själv? Emma Engdahl förkastar idén att blicka inåt och hitta sitt sanna jag. Vi föds inte färdiga, utan vi skapas i gemenskapen med andra människor. Människans sociala natur gör att det är nödvändigt att göra saker tillsammans för att ömsesidigt bekräfta och erkänna varandra. Svaret finns alltså inte inom människor utan mellan människor.
– Vi förändras i mötet med andra människor. Människor runt oss gör oss medvetna om oss själva och påverkar vår syn på oss, säger Emma Engdahl, som har skrivit boken Konsten att vara sig själv.
Det leder till att vi i olika sällskap spelar olika roller. Vi glider in och ut genom olika roller hela tiden: mamma, dotter, kollega, vän, syster etcetera.
– Det är när vi leker med våra roller som vi i en genuin mening gör dem till våra egna. Vi kan lägga in vår egen säregenhet och subjektivitet. Det är först då som det individuella får fritt spelrum inom de socialt skapade ramarna.
När vi känner oss osäkra i våra roller får vi ofta det välmenta rådet att vara oss själva. Våra självbilder är inte alltid lätta att leva upp till, och när mycket står på spel krävs det att vi har övat och lagt ner hårt arbete, om vi ska kunna vara oss själva. Vi måste veta vem vi är och vem vi vill vara.
Dessutom måste vi känna till kulturella värderingar och samhälleliga normer och lagar. Vi måste helt enkelt känna oss säkra på oss själva och den situation vi befinner oss i för att släppa vår fasad och samtidigt utöva ett positivt inflytande över vår egna, andras, kulturen och samhällets utveckling.
– Hur ska man kunna vara sig själv när man vet allt det där, och det känns som om man måste spy och vill dö på samma gång? Vi bär på en rädsla att förlora kontrollen över oss själva inför andra. Rädslan att förlora ansiktet inför andra skrämmer i dag många av oss mer än döden. I vår kultur och typ av samhälle är det nämligen oss själva vi ser som samhällets heliga objekt. Det är självet som bör närmas med allvar och tillbörlig respekt. Självet är alltså den totempåle vi ständigt dansar i ring kring.
I vardagslivet har vi regler som i mångt och mycket styr hur vi beter oss mot varandra. Vi lär oss som små att inte fisa och rapa vid matbordet eller lägga på telefonluren i örat på någon utan att säga hejdå. Reglerna och koderna är förknippade med vår känsla för skam och de har vuxit fram under historiens gång.
Det som är nytt för vår tid är att vi är medvetna om att vi kan förändra oss. Vi lever i en tid och ett samhälle som ger fler än någonsin utrymme att lyckas med konsten att vara sig själva. Därmed ökar också risken för att misslyckas och känna sorg.
– Full koll är och förblir en illusion, men det behöver inte upplevas som en sorg att vi är sociala och historiska skulpturer. Det kan vändas och ses som befriande. Det innebär ju att vi inte nödvändigtvis behöver vara de vi är – att saker och ting kan hända, att livet kan vända, säger Emma Engdahl.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Emma Engdahl: 076-831 8888
Neglekt kallas det inom organisationsforskningen när en chef ägnar sig åt ickestyrning. Det kan vara en medveten strategi för att ge kompetent personal möjlighet att själva lösa problem. Men det kan också vara något man tar till i en outhärdlig situation. Eric Carlström, forskare på Högskolan Väst, har skrivit boken Vårdchefer som i dagarna kommer ut på Studentlitteratur. Där redovisar han bland annat en färsk intervjustudie med 25 vårdchefer.
– Jag pratade med en vårdchef som i princip skulle kapa bort halva sin personal med bevarad verksamhet, vilket naturligtvis är totalt omöjligt, säger Eric Carlström.
Alla de intervjuade mellancheferna uppvisade neglekt i högre eller lägre grad. De kände lojalitet med patienter och personal och ville göra gott för alla, men det var omöjligt att förena med ledningens krav på nedskärningar. För att få en chans att dra efter andan och orka kämpa vidare gjorde de sig allt oftare oanträffbara. De lät personalen tro att de satt i möte med ledningen och de lät ledningen tro att de satt i möte med personalen.
– Man håller sig undan, söker sig ofta till kollegor som är i precis samma situation, dricker kaffe, berättar om hur eländig situationen är. Man ägnar sig också åt en del nostalgiska utvikningar, hur det var förr i förhållande till hur det är nu, säger Eric Carlström.
I den nya boken redovisar han både egen och andras forskning. Boken är tänkt som lärobok och ger en aktuell och problematiserande bild av hur det är att vara vårdchef idag. Chefer inom landstingsvård och kommunal vård kan få hjälp att sätta ord på saker som de håller på med, men kanske inte reflekterar systematiskt över.
– Vårdchefer hanterar ofta budgetar på 20-30 miljoner och ansvarar för personalgrupper på kanske 60 personer, men de har sällan tillräcklig utbildning i ekonomi eller management, säger Eric Carlström.
För mer information kontakta Erik Carlström, 0702-73 81 26, eric.carlstrom@hv.se
Pressmeddelande lämnat av forskningsinformatör Charlotta Sjöstedt, 0708-31 20 17, charlotta.sjostedt@hv.se
www.hv.se/forskning
