Vätskekromatografi är en teknik som används för att dela upp komponenterna i flytande prover. Provet pumpas genom ett smalt rör som innehåller partiklar som har en viss typ av molekyler bundna till sin yta. Dessa molekyler binder till de ämnen som finns i provet, och beroende på ämnenas egenskaper binds de olika hårt, så att de kommer ut genom röret vid olika tidpunkter, och då kan mätas var för sig. Genom att välja hur de molekyler som sitter på partiklarna inne i röret ser ut går det att påverka hur separationen går till.
Erika Wikberg har i sin avhandling undersökt sätt att bättre kunna styra utseendet på de molekyler som sitter bundna till partiklarna. De separationmaterial hon har arbetat med består av partiklar där laddade polymerer, d.v.s. långa molekylkedjor, är bundna till ytan. Genom att använda en speciell polymerisationsteknik har bildandet av själva polymerkedjorna kunnat ske på ett mer kontrollerat sätt. Det finns flera fördelar med att använda en kontrollerad polymerisationsteknik vid tillverkning av separationsmaterial. Bland annat går det att styra polymerkedjornas längd, något som gör det enklare att förutsäga partiklarnas egenskaper. Tekniken gör det också möjligt att skräddarsy molekyler som passar särskilt bra för att separera vissa prover.
De laddade polymerkedjor som finns på de material Erika Wikberg har studerat har speciella egenskaper som gör att de passar speciellt bra för att separera ämnen som är vattenlösliga. I avhandlingen ingår också en del där hon undersökt mer detaljerat hur de laddade polymerkedjorna påverkar vattenmolekyler i sin omgivning, och vad det har för effekt på separationen av kemiska ämnen i ett prov.
Erika Wikberg är född och uppvuxen i Piteå.
Lördagen den 27 septermber försvarar Erika Wikberg, Kemiska Institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Zwitterionic sulfobetaine polymers as stationary phases for liquid chromatography.
Svensk titel: Zwitterjoniska sulfobetainpolymerer som stationärfaser för vätskekromatografi.
Disputationen äger rum kl 10.00 i Sal KB3A9, KBC huset.
Fakultetsopponent är professor Elsa Lundanes, Kjemisk Institutt, Universitetet i Oslo, Norge.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Erika Wikberg
Telefon: 090-786 54 85
E-post: erika.wikberg@chem.umu.se
Afrikansk sömnsjuka är en dödlig sjukdom som drabbar de fattigaste afrikanska länderna söder om Sahara. Den orsakas av ett par underarter av parasiten Trypanosoma brucei. Eftersom parasiterna ständigt ändrar sin yta kan de undvika människans immunförsvar och ta sig in i centrala nervsystemet vilket leder till personlighetstörningar, sömnrubbningar och slutligen döden.
I avhandlingen studeras nukleotidmetabolismen i de sjukdomsframkallande parasiterna. Trypanosomer har låga nivåer av cytidintrifosfat (CTP), en av de fyra byggstenar som behövs för RNA-tillverkning. Därför är CTP-syntetas, det protein som omvandlar uridintrifosfat till CTP, en angreppspunkt för behandling av sömnsjuka. I avhandlingen visas hur man har kunnat behandla parasitinfektioner hos möss genom att hämma CTP-syntetaset med glutaminliknanden ämnen. Skillnaderna i nukleotidmetabolismen mellan trypanosomer och däggdjursceller kan på det sättet utnyttjas till att ge nya möjligheter för behandling av afrikansk sömnsjuka.
Trypanosomer skiljer sig dessutom från däggdjursceller genom att inte nytillverka puriner (t.ex. adenosintrifosfat) utan istället återvinna adenosin från människans blod. I avhandlingen studeras parasiternas adenosin-kinas, ett enzym som deltar i denna återvinning. Med hjälp av adenosinliknande föreningar har tillväxten av trypanosomer kunnat begränsas, både i odling och hos infekterade möss.
Nukleinsyrorna DNA och RNA är en förutsättning för alla organismers överlevnad. Den genetiska koden, som ligger lagrad i DNA, översätts till proteiner via RNA. Ett viktigt enzym vid syntesen av DNA i cellerna är ribonukleotidreduktas, RNR. Nyligen har en ny subenhet till RNR upptäckts, p53R2. Detta protein gör det möjligt för celler att tillverka byggstenar för reparation av DNA och nyproduktion av DNA i mitokondrierna, cellernas energifabriker.
I avhandlingen studeras var i cellen som p53R2 och de båda andra RNR-enheterna, R1 och R2, finns. Med tre skilda metoder konstateras att alla tre subenheterna håller till i den s.k. cytosolen, en membranfri vattenlösning mellan cytoplasmans organeller, och att deoxyribonukleotider tillverkas utanför cellkärnan. Resultatet stärker tidigare fynd om att RNR-aktiviteten regleras genom transkription av R2-protein och inte genom omflyttning av RNR-subenheter inne i cellen.
Fredagen den 3 oktober försvarar Artur Fijolek, Inst. för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Salvage and de novo synthesis of nucleotides in Trypanosoma brucei and mammalian cells.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal KB3A9, KBC-huset.
Fakultetsopponent är prof. Arne Holmgren, Karolinska Institutet.
Kontaktinformation
Artur Fijolek är doktorand vid Inst. för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet, tel. 090-786 52 63, e-post artur.fijolek@medchem.umu.se
Träet i regalskeppet Vasa har påverkats kraftigt av de biologiska och kemiska processer skrovet utsatts för under tiden i vattnet (1628–1961), under konserveringsperioden (1962–1989) och därefter i den moderna museimiljön. Järn- och svavelföreningar (totalt 5–10 ton) har införlivats i träet genom naturliga processer under den tid skeppet låg på bottnen i Stockholms hamn.
Svavlet härstammar från nedbrytningen av stockholmarnas orenade avlopp på den syrefria bottnen medan järnet främst kommer från de bultar som höll samman skrovet och andra järnföremål ombord såsom kanonkulor. Vid den efterföljande konserveringen behandlades träet med stora mängder polyetylenglykol (PEG) och svampgifter.
Under den regniga sommaren 2000 varierade luftfuktigheten kraftigt inne i museet och samtidigt upptäckte man vita och gula utfällningar på skeppet. Utfällningarna visade sig vara sura svavel- och järnföreningar, och slutsatsen var att svavlet i träet hade omvandlats till svavelsyra. Oron för vad som höll på att hända med Vasa ledde till en satsning på forskning kring orsakerna, och hur dessa kunde förbyggas.
Gunnar Almkvist och hans kollegor har nu gjort en grundlig undersökning av de kemiska nedbrytningsprocesserna i virket och det visade sig att det är järnet som är den stora boven i dramat, inte svavlet.
Det mest allvarliga är att vedämnena har börjat brytas ned en bit in virket, och att nedbrytningen också har drabbat konserveringsmedlet (PEG). Analyser visar att träet är mycket surt där forskarna fann nedbrytning.
Det låga pH-värdet beror på att det bildats organiska syror såsom myrsyra och oxalsyra vid nedbrytning av träkomponenter och PEG. I dessa områden finns det bara små mängder svavel. Vissa typer av svavelföreningar verkar ha en skyddande effekt då träet är i mycket bättre skick där det finns mycket svavel.
Överallt där det skett nedbrytning finns det i stället gott om järn, och detta järn visar sig vara i en form som är lättrörlig och kemiskt aktiv. Järn kan växla mellan sina oxidationstal och får då speciella egenskaper och kan ingå i speciella reaktioner.
Järnjoner kan vid närvaro av syrgas eller andra ”oxidationsmedel” bilda så kallade radikaler. Dessa är mycket kortlivade men kraftigt reaktiva och kan attackera de flesta biologiska ämnen. Teorin är därför att järnet katalyserar (påskyndar) bildningen av radikaler i Vasas trä. Svavlet däremot kan fungera som en antioxidant som fångar upp radikalerna och hindrar dem från att reagera med veden eller med PEG. Det ämne man först trodde var ett hot tycks alltså vara ett skydd.
I avhandlingen redovisas också försök att extrahera bort järnföreningar från Vasaträ. Resultaten visar att detta är möjligt, men mycket tidskrävande. I processen extraheras även andra vattenlösliga föreningar och syror neutraliseras. Metoden kan med framgång användas på mindre föremål och även utvecklas för behandling och konservering av vattendränkt arkeologiskt trä.
Agronom Gunnar Almkvist, institutionen för kemi, SLU, försvarar sin avhandling The Chemistry of the Vasa – Iron, Acids and Degradation.
Tid: Fredag den 26 september 2008 kl. 10.15
Plats: Sal L, Undervisningshuset, SLU, Ultuna, Uppsala.
Opponent: Professor Bjarne Holmbom, Laboratoriet för trä- och papperskemi, Åbo Akademi, Åbo, Finland.
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen (med en svensk sammanfattning på s 75–76): http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001809/
Kontaktinformation
Mer information:
Gunnar Almkvist, tel. 018-67 15 49, Gunnar.Almkvist@kemi.slu.se
Debatten kring försvarets kostnader är idag mer intensiv än på länge och frågan om krigsmaterielen har kommit i skarpt fokus. Tongångar om att materielen är för dyr och att för mycket köps in från för-svarsindustrin har hörts. Men hur har dagens svenska militärindustriella landskap växt fram?
– Saab, Svenska Aeroplanaktiebolagets, förmåga var vid krigsslutet begränsad; något fullt modernt flygplan hade inte tillverkats under krigsåren. Nu befarades dessutom att efterfrågan skulle krympa samtidigt med att marknaden översvämmades av billiga överskottsplan från utlandet. Företaget såg sig om efter alternativa sysselsättningar som tillverkning av civila passagerarplan och småbilar, säger Kristoffer Strandqvist.
Utvecklingen skulle dock bli en annan. Saab skulle komma att expandera, konstruera och producera stridsflygplan som var state-of-the-art i serier av dubbel längd mot tidigare.
Strandqvist presenterar i avhandlingen en faktaspäckad och i flera stycken överraskande bild av de komplexa händelseförloppen som leder fram till svenska flygsatsningar och flygplansindustrins expansion. Bland annat visar det sig att den socialdemokratiska regeringen under Tage Erlander hade egna motiv och bevekelsegrunder i försvarsfrågan.
Avhandlingen Kritiska år – formativa moment för den svenska flygplansindustrin 1944-1951 kan beställas från EFI (The Economic Research Institute) på EFI.publications@hhs.se.
Kontaktinformation
För ytterligare information, vänligen kontakta:
Kristoffer Strandqvist
Tel: 0768702308
E-post: dks@hhs.se
Dagermans samtliga verk är översatta till franska, vilket är ovanligt för en nordisk författare. Hans dramer sätts ideligen upp på franska scener och hans böcker ges ut i nyutgåvor. Efter framgångarna i Frankrike har även italienarna tagit Dagerman till sitt hjärta, där han går under beteckningen ”den svenske Camus”. Fransmännen, å sin sida, kallar honom ”Nordens Rimbaud”.
Dagerman är naturligtvis läst som en utländsk författare i dessa två länder och hans nordiska exotism har i stor utsträckning medverkat till den mytbild som han är föremål för. Den framkallande kraften för mytbildningen är dock hans självmord, som så ofta är fallet när det gäller myter om artister.
Dagermans nordiska ursprung utlöser hos hans kritiker en lavin av associationer, såväl sociala och litterära som klimatrelaterade. Dessa referenser strålar samman med redan existerande myter om Norden, som att det är en avlägsen plats där ”evig vinter” råder.
Ångesten i Dagermans texter uppfyller med råge läsarnas förväntningar på hur nordisk kultur ska vara med idéer om ”den nordiska melankolin”. Här har de förstås även påverkats av Ingmar Bergman. Karin Dahl understryker att Dagerman fått ett mycket positivt mottagande och att Dagermans dysterhet till och med förför. Man känner igen de franska existentialisterna. Dagerman – sonen från Älvkarleby – verkar således i sina texter återspegla något i deras egen folksjäl.
Karin Dahl tar även upp frågor som rör översatt litteraturs ställning, läsandet av utländsk litteratur och mer specifikt bilden av Sverige genom skönlitteratur. Vad är det som gör att en viss utländsk författare och inte en annan blir upptagen i den litterära kanon i ett visst land? Stig Dagermans succé i Paris har visat sig vara mycket betydelsefull för upptäckandet av Dagerman i andra länder, främst Italien, men också för återupptäckandet av honom i hans hemland Sverige.
Avhandlingens titel: La mythification d’un écrivain étranger. La réception de l’ouvre de Stig Dagerman en France et en Italie.
Disputationen äger rum lördagen den 4 oktober 2008 kl. 10.00
Plats: Sal T 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Karin Dahl, 0707-67 11 31,
karin.dahl@rom.gu.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-786 48 65
barbro.ryder@hum.gu.se
Formuleringarna om värdegrunden i Lpo 94 gav tidigt upphov till en intensiv debatt – den så kallade ”värdegrundsdebatten” – som från och till sedan dess aktualiseras i medierna. Skolverket, pedagogiska forskare och andra har också försökt förtydliga vad denna värdegrund innebär och vad den bör innebära.
– Detta är emellertid ingen lätt uppgift, då läroplanen innehåller både vaga och motstridiga anvisningar och riktlinjer, hävdar Pia Nykänen. I sin avhandling gör hon en kritisk granskning av olika skrivningar om värdegrunden utifrån ett moralfilosofiskt angreppssätt. I arbetet aktualiseras flera teman som alla har med hur skolans fostran av dagens barn och ungdomar bör se ut. För under rubriken ”värdegrund” samlas idag såväl moraliska normer och värderingar som olika demokratiideal och ideal med avseende på det mångkulturella samhället.
Grundläggande normer och värderingar har formulerats i svenska läroplaner redan långt innan ordet ”värdegrund” infördes. Mot bakgrund av detta ter sig värdegrundsdebatten i mitten av 90-talet som något förvånande. Det som kan skönjas över tid är en alltmer vacklande hållning i läroplanerna, där medvetenheten om dagens mångkulturella samhälle gör sig tydlig. En förskjutning från moralisk fostran till demokratisk och mångkulturell fostran framträder.
Men demokratisk fostran och mångkulturell fostran är inga universallösningar eller enhetliga ideal. Det finns olika idéer om vad som är god demokrati respektive god mångkulturalism. Och även om vi överger en ”moralisk värdegrund” till förmån för en ”demokratisk värdegrund” eller en ”mångkulturell värdegrund” så kvarstår bland annat en grundläggande spänning: den mellan att hävda att en viss uppsättning normer och värderingar ska överföras samtidigt som vikten av att fostra till tolerans betonas.
– Min förhoppning är att denna avhandling ska bidra till en förnyad debatt och mer forskning om vilka normer och värderingar skolan ska – eller inte ska – fostra till och framför allt: på vilka grunder, säger Pia Nykänen.
Avhandlingens titel: Värdegrund, demokrati och tolerans – om skolans fostran i ett mångkulturellt samhälle.
Disputationen äger rum lördagen den 4 oktober 2008 kl. 13.00
Plats: Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6
Opponent: Fil. dr Lena Halldenius, Malmö
Avhandlingen kan beställas från Filosofiska institutionen, annmari.teiffel@phil.gu.se
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Pia Nykänen 031-786 46 24
pia.nykanen@phil.gu.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-786 48 65
barbro.ryder@hum.gu.se
Inger Dahlgren har i sin avhandling utvecklat, testat och analyserat en metod för att utvärdera hur bra samarbetsprojekt mellan verksamheter och organisationer fungerar. Hon menar att många samarbetsprojekt med relativt små medel kan drivas betydligt effektivare om man innan projektet startar ser till att alla i projektet är medvetna och överens om mål, metoder och andra faktorer som påverkar genomförandet.
Som kliniskt verksam psykolog inom vården har hon i första hand haft samarbeten inom landstinget som målgrupp för modellen, men hon tror att den mycket väl kan tillämpas inom andra organisationer.
– Det är en pedagogisk modell och borde vara användbar generellt på samarbeten som behandling och undervisning, och överhuvud taget inom lärande organisationer där man tar fram nya idéer.
Inger Dahlgrens metod består av ett flödesschema för de tre grupper som hon ser som deltagare i projekten – målgruppen för projektet, personalen som genomför projektet, samt organisationen som personalen verkar i. Genom att sätta in projektets deltagare i modellens schema menar Inger Dahlgren att det blir mycket tydligare för ett projekts deltagare vilka projektets utmaningar och problem faktiskt är.
– Deltagarna i ett projekt kan ha helt olika uppfattning om exempelvis vilken målgrupp man egentligen vill nå, om vilka metoder man ska använda, lokaler eller utrustning man behöver. Vem har tolkningsföreträde? Sånt man borde tänkt på innan, men ofta inte gör. Man förutsätter omedvetet att alla tänker som en själv. Att förbättra medborgarnas hälsa kan för en person med en bakgrund vara att vaccinera alla som är över 65 mot influensa. För andra kan det vara att hjälpa barnfamiljer undvika att barn far illa.
Inger Dahlgren ger ett exempel från sin avhandling där primärvården och socialtjänsten gemensamt drev ett projekt som skulle hjälpa just barn som far illa.
– För primärvården var det självklart att man skulle sätta in åtgärder för att hjälpa föräldrar, alltså arbeta förebyggande, medan det för socialtjänsten var självklart att man skulle hjälpa de barn som redan mådde dåligt. Med så olika syn på vad man ska göra är det inte konstigt om ett sådant samarbete blir ofokuserat och inte leder till bästa resultat.
Ett annat tillämpningsområde Inger Dahlgren ser för sin metod är omorganiseringar och nedskärningar.
– Vid omorganisationer är det ganska vanligt att man fokuserar på några få saker och inte ser helheten, vad omorganisationen får för bredare konsekvenser. Vid nedskärningar skär ofta mer eller mindre godtyckligt, utan att i förväg försöka bedöma konsekvenserna och se vilken väg som ger bäst resultat.
Inger Dahlgren är född och uppvuxen i Hudiksvall, och är verksam vid Landstinget i Gävle.
För ytterligare information kontakta Inger Dahlgren på 026-605754, 070-5171848, eller inger.k.dahlgren@telia.com.
– Elevernas motivation är ett försummat område som skolorna faktiskt kan påverka. Många elever har dessutom dåligt självförtroende när det gäller språk, säger Rakel Österberg, som också är gymnasielärare i spanska och franska.
Under tre års tid har Rakel Österberg filmat och dokumenterat språkutvecklingen i talad spanska hos en grupp gymnasieelever som läser spanska. Vidare har hon genomfört djupintervjuer kring elevernas motivation och språkliv.
Att motivation är viktigt anar de flesta intuitivt, men att påvisa betydelsegraden vetenskapligt är metodiskt svårt. Rakel Österberg har utvecklat en metod för detta. Språkutvecklingen hos eleverna har därefter jämförts mot ett test som försöker fånga individernas språkbegåvning.
Hon visar vidare i avhandlingen att eleverna inte lär sig olika färdigheter i språket linjärt, utan stötvis. Grammatisk språkriktighet utvecklas alltså inte alltid hand i hand med ordrikedom och komplexitet i språket.
– När antalet språkelever nu ökar dramatiskt vid gymnasieskolorna är det därför angeläget att också utveckla insikterna och metoderna för språkundervisningen, säger hon.
Intresset för att läsa främmande språk växer starkt vid gymnasieskolorna sedan det i höst blivit möjligt att få meritpoäng för språken. Spanska är i särklass populärast.
Rakel Österberg disputerar vid Institutionen för spanska, portugisiska och latinamerikanska studier (ISPLA) vid Stockholms universitet. Hon har varit knuten till Nationella forskarskolan i romanska språk, FOROM. Disputationen äger rum den 26 september kl 14.00 i hörsal 5, hus B, Universitetsvägen 10, Frescati.
Doktorsavhandlingens titel: ”Motivación, aptitud y desarollo estructural. Un estudio de la actuación lingüística en aprendiendes suecos de español L2.”
(Motivation, aptitud och strukturell utveckling. En studie av lingvistisk performans hos svenska inlärare av spanska L2, spanska som främmande språk.”)
Avhandlingen, inklusive en sammanfattning på engelska, kan laddas ner som pdf på
http://www.diva-portal.org/diva/getDocument?urn_nbn_se_su_diva-8120-2__fulltext.pdf
Kontaktinformation
Ytterligare information
Rakel Österberg, vid Institutionen för spanska, portugisiska och latinamerikanska studier (ISPLA), Stockholms universitet, tfn 0730-33 33 61 (mobil), 08-37 47 85 (bost), 08-16 33 04 (universitetet), e-post rakel@isp.su.se
För porträttbild, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.
Antalet fall av utbrändhet ökade i Sverige i slutet av 1990-talet. Ökningen fortsatte också efter 2000 och var högre bland kvinnor. Orsakerna till utbrändhet sägs av många forskare vara arbetsrelaterade medan andra också lyfter fram betydelsen av personligheten och svåra händelser i livet som skilsmässor, arbetslöshet och sjukdom. Om hur man ska förebygga och behandla utbrändhet saknas fortfarande samlad och samstämmig kunskap.
Utbrändheten är hittills framför allt beskriven från den drabbades perspektiv. Därför är det av vikt att också belysa innebörden av att vara medarbetare, arbetsledare och närstående till en person som utvecklar utbrändhet och att beskriva de tecken som föregår utbrändhet. Dessa rön kan bidra till att öka kunskapen om hur man kan förebygga utbrändhet och göra omgivningen bättre rustad att hjälpa den drabbade i ett tidigare skede. Det är också av stor vikt att belysa den svåra situation man befinner sig i som stödjare.
Avhandlingen visar att medarbetare, arbetsledare och närstående till en person som drabbats av utbrändhet för en komplicerad kamp för att försöka stödja den som har drabbats. Trots det verkar stödet inte nå fram eller tas emot. Att finnas till hands som närstående kan innebära att sätta sitt eget liv åt sidan för att kunna hjälpa den drabbade.
I den komplicerade kampen axlar medarbetare, arbetsledare och närstående en tung börda där det gäller att alltid finnas till hands vad som än händer. Det innebär att själv ha hög arbetsbelastning, att känna motstridiga krav och att överväldigas av ilska, oro och missmod. I denna betungande situation uppstår ibland konflikter med den drabbade och ibland balanserar stödet på gränsen till att bli överbeskydd.
Att slitas mellan den komplicerade kampen att stödja och att klara av den tunga belastningen innebär att medarbetarna, arbetsledarna och de närstående drabbas av tillkortakommanden och dåligt samvete.
Avhandlingen baseras på intervjuer i hälso- och sjukvårdsmiljö av medarbetare, arbetsledare och närstående till personer som drabbats av utbrändhet. Intervjuerna har analyserats och tolkats med hjälp av innehållsanalys och fenomenologisk hermeneutik. I en av studierna beskriver medarbetare tecken som föregår utbrändhet hos den drabbade.
Torsdagen 2 oktober försvarar Eva Ericson-Lidman, Inst. för omvårdnad, Umeå universitet, sin avhandling med titeln The complicated struggle to be a support. Meanings of being a co-worker, supervisor and closely connected to a person developing burnout.
Svensk översättning: ”Den komplicerade kampen att vara ett stöd. Innebörder av att vara medarbetare, arbetsledare och närstående till en person som utvecklar utbrändhet”.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Vårdvetarhusets aula, Umeå universitet.
Fakultetsopponent är docent Ulla-Carin Hedin, Göteborgs Universitet.
Kontaktinformation
Eva Ericson-Lidman är uppvuxen och bosatt i Skelleftehamn. Hon har arbetat som sjuksköterska och är numera universitetsadjunkt på Inst. för omvårdnad, Umeå universitet i Skellefteå. Hon kan nås på
e-post eva.ericson-lidman@nurs.umu.se
mobil 070-642 14 24.
Avhandlingen är skriven av Staffan Karlsson från Avdelningen för omvårdnad i Lund. Han har i en av studierna intervjuat drygt 150 äldre i fem kommuner i södra Sverige, och sedan jämfört intervjuerna med de behovsbedömningar som gjorts av kommunala biståndshandläggare och sjuksköterskor.
De praktiska behoven av hjälp med hygien, städning etc bedömdes någorlunda lika av personalen och de äldre själva. När det gällde hälsoproblem var däremot skillnaderna större. De äldre rapporterade betydligt oftare om smärta, urininkontinens, yrsel, dålig rörelseförmåga, oro och depressiva besvär.
– Sådana problem förekommer mer sällan enligt personalens bedömning än enligt de äldres egen bedömning. Här finns alltså betydande besvär hos de äldre som aldrig blir upptäckta! säger Staffan Karlsson.
Han ser detta som ett allvarligt problem, dels för att besvären ger en sämre livskvalitet, dels för att de gör vårdbehoven onödigt stora. Det kan ju vara just problemen med smärta, yrsel etc som gör att de äldre behöver hjälp med personlig omvårdnad och vardagssysslor. Om dessa hälsoproblem kunnat behandlas eller lindras, så hade kanske vårdinsatserna ibland kunnat minskas ganska påtagligt.
Att den kommunala äldrevården verkar inrikta sig på symtomen i stället för på deras orsaker tror Staffan Karlsson har två skäl. Det ena är socialtjänstlagens utformning – där talas mest om att ge praktisk hjälp, inte om att utgå från en systematisk hälsobedömning. Det andra är en överdriven respekt för de äldres integritet.
– Somliga drar sig för att fråga om de äldres hälsa. Men om man inte frågar får man ju inte veta något och kan inte heller behandla eller lindra eventuella problem, menar han.
I en annan delstudie har Staffan Karlsson undersökt tillfredsställelsen med vården. Den var högre hos de äldre som bodde kvar hemma, vilket hängde mer samman med deras bättre hälsa och mer självständiga liv än med boendet i sig.
Personer i särskilt boende (sjukhem, gruppboende m m) var mindre nöjda med vården. 22 % ansåg att personalen inte visade tillräcklig respekt och inte upplevdes som lugn och trygg. 33 % var missnöjda med sjukvården, 30 % var missnöjda med umgänget med personalen och 52 % tyckte att de hade otillräckligt inflytande över sin egen vård. Sådana resultat kan inte ses som acceptabla, menar Staffan Karlsson, som anser att personalens kompetens kan förbättras i flera avseenden.
Kontaktinformation
Staffan Karlsson träffas på tel 046-2221832 eller 0703-221832, Staffan.Karlsson@med.lu.se. En engelsk sammanfattning av avhandlingen finns på www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=1224226.
Hon har i sitt doktorsarbete följt barn från sex månader till fyra års ålder, och bland annat undersökt om det finns ett samband mellan barnens kost, blodfettsnivåer och Body Mass Index (BMI). Även uppgifter om föräldrars blodfetter och BMI har samlats in. I undersökningen studerades nästan 300 barn mellan 6 och 18 månaders ålder, och drygt hundra av dessa följdes upp när de var fyra år gamla.
Inger Öhlund konstaterar att det redan vid ett års ålder finns ett samband mellan kvaliteten på fettet i kosten och blodfettsnivåer. Mer fleromättat fett i maten leder till lägre nivåer av totalkolesterol i blodet, framförallt hos flickor. Däremot påverkas inte blodfetterna av den totala mängden fett i kosten. Hon noterar att nästan alla ettåringar äter för mycket mättat fett, och 30 procent får för lite fleromättat fett jämfört med aktuella rekommendationer.
Det finns ett samband mellan högre proteinintag och högre BMI vid fyra års ålder, och den enskilt största proteinkällan är mjölkprodukter. Något överraskande är att barn med högt BMI ofta har pappor med högt BMI. Ett högt värde som spädbarn betyder också ofta att BMI är högt vid fyra år. Risken för övervikt hos barn ökar alltså om BMI är högt under spädbarnsåret och pappan är överviktig.
Inger Öhlund menar att eftersom riskfaktorer för ohälsa både kan påvisas och därmed påverkas tidigt under barndomen, finns det stora möjligheter att förebygga ohälsa senare i livet. Dock behövs ytterligare och mer ingående studier.
I studien visar Inger Öhlund också att barn som regelbundet äter ost har mindre hål i tänderna jämfört med de som sällan eller aldrig äter ost.
Fredagen den 26 september försvarar Inger Öhlund, institutionen för kostvetenskap, sin avhandling Health implications of dietary intake in infancy and early childhood. Disputationen äger rum i sal Betula, Norrlands universitetssjukhus, byggnad 6 M, kl. 9.00. Fakultetsopponent är professor Inga Thorsdottir, Unit for Nutrition Research, University Hospital, Reykjavik.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Inger Öhlund,
institutionen för kostvetenskap,
Umeå universitet,
tel: 090-786 54 15, 076-810 0770
e-post: inger.ohlund@kost.umu.se
Karin Borge-Renbergs forskning handlar om bananflugans immunförsvar, specifikt om den bakterieigenkännande receptorn PGRP-LC.
I avhandlingen beskrivs det intrikata nätverk av signalmolekyler som tillsammans arbetar för ett fungerande immunförsvar hos bananflugan, Drosophila melanogaster.
Immunförsvaret hos bananflugan är så kallat medfött, ospecifikt, och liknar det ospecifika immunförsvaret hos människor, där det agerar som grundförsvar och startmotor till det specifika immunförsvaret, med dess antikroppar. Tack vare dessa likheter kan man ha stor nytta av de upptäckter som man gör i bananflugan när det gäller att förstå hur vårt eget försvar fungerar.
Kunskap om bananflugans immunförsvar kan även ge insikt i hur insektsburna sjukdomar kan bekämpas.
I huvudsak kretsar arbetet bakom avhandlingen kring ett protein, PGRP-LC (peptidoglycan recognition protein –LC), och dess olika roller, samt dess molekylära medarbetare i immunförsvaret. PGRP-LC kan binda, eller känna igen, delar av bakteriernas cellväggar.
Därmed kan en bakteriell infektion upptäckas, och immunförsvaret aktiveras. När PGRP-LC binder till dessa bakteriefragment aktiveras en signalkedja, vilket bland annat resulterar i att djuret tillverkar så kallade antimikrobiella peptider.
Andra viktiga aktörer i immunförsvaret är blodcellerna. Bananflugans blodceller är, liksom våra, inblandade i immunförsvaret genom att döda och avlägsna, eller isolera, inkräktarna. I avhandlingen beskrivs att PGRP-LC även kan aktivera blodcellerna på ett sätt som är typiskt vid en infektion.
Om en bananfluga saknar PGRP-LC försämras naturligtvis dessa viktiga funktioner, och djuret klarar inte av att bekämpa en infektion utan dör. I avhandlingen beskrivs också att inte bara immunförsvaret utan även den normala utvecklingen kan störas i en bananfluga med defekt eller saknat PGRP-LC.
Fredag 26 september försvarar Karin Borge-Renberg, Umeå centrum för molekylär patogenes (UCMP) sin avhandling med titeln Svensk titel: ”Kommunicera eller dö – Signalering i bananflugans immunförsvar”.
Disputationen äger rum klockan 13.00 i sal KB3A9, KBC-huset. Fakultetsopponent är professor Michèle Crozatier, CNRS-Centre de Biologie du Developpement, Toulouse, Frankrike.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=1817
Kontaktinformation
Karin Borge-Renberg är umeåbo sedan barnsben. Hon nås via e-post Karin.Borge.Renberg@ucmp.umu.se eller telefon 090-785 67 89.
Maria Lundesjö Ahnström har i sitt doktorsarbete vid SLU funnit att bäckenhängt kött blev mörare och förlorade mindre köttsaft. Variationen i mörhet minskade också.
Mörningsprocessen påbörjas efter slakt och innebär att proteinerna i muskeln börjar brytas ner. Mörhet, dvs. hur lätt det är att tugga köttet, är den viktigaste kvalitetsegenskapen för nötkött, vid sidan av smak och saftighet.
Yngre djur och djur av honkön betraktas generellt som mörare än äldre djur och djur av hankön. Mörheten beror också på olika faktorer under uppfödning, vid slakten och under tiden från slakt till konsumtion, den så kallade mörningstiden. I Sverige används många uppfödningssätt och raser, både köttraser och mjölkraser, vilket leder till en stor variation mellan slaktkroppar och styckningsdetaljer och därmed risk för stora skillnader i mörhet på köttet.
Bäckenhängning är en metod från 1960-talet som effektivt minskar variationen i mörhet på nötköttet. Den har dock inte kommit till allmän användning eftersom den innebär en del extraarbete. Livsmedelsagronom Maria Lundesjö Ahnström vid institutionen för livsmedelsvetenskap presenterar denna metod i sin doktorsavhandling från SLU.
Efter slakt sker en mängd kemiska reaktioner i köttet, bland annat drar sig musklerna samman. Under slaktprocessen hänger man vanligtvis upp slaktkroppen i hälsenan. Bäckenhängning innebär att man istället hänger slaktkroppen i bäckenbenet. Genom att hänga slaktkroppen på detta sätt hålls musklerna i bakdelen och ryggen mer utsträckta, jämfört med om man hänger den i hälsenan. Man förhindrar på så sätt att musklerna är helt sammandragna när mörningsprocessen påbörjas. I utsträckta muskler går mörningsprocessen snabbare eftersom utsträckta muskler är mörare från början och inte behöver möras lika lång tid som sammandragna muskler.
Maria Lundesjö Ahnström undersökte effekten av bäckenhängning på nötkreatur av mjölkras och köttras. De muskler som studerades var biff, innanlår, rostbiff och filé från ungtjur, tjur, kviga och ko. Bäckenhängning minskade skärmotståndet i alla muskler, utom filén, från ungtjurar och tjurar. Ingen motsvarande minskning i skärmotstånd fanns för kor. Biffen från köttraskvigor blev mörare efter bäckenhängning medan skillnaden var obefintlig för mjölkraskvigor. Variationen i skärmotstånd mellan styckningsdetaljer och mellan slaktkroppar minskade efter bäckenhängning.
För att förbättra mörningen brukar man i dagsläget använda sig av förlängd mörningstid. Bäckenhängning minskade emellertid behovet av ökad mörningstid eftersom bäckenhängt kött som mörats i sju dagar var lika mört som normalhängt kött som mörats i fjorton dagar. Vätskeförluster under mörning minskade i bäckenhängda muskler, speciellt i biffen och innanlåret. Mörhet, bitmotstånd och saftighet i kött från kvigor av köttras förbättrades vid bäckenhängning, mörheten ökade och bitmotståndet minskade. Mörheten ökade också om kvigorna slutuppföddes på stall under fyra månader. Bäckenhängning minskade emellertid behovet av denna slutuppfödning då bäckenhängt kött från kvigor som slaktades direkt efter bete var lika mört som kött från slutuppfödda kvigor.
Bäckenhängning är sammanfattningsvis ett bra verktyg för att minska variation och vätskeförluster under lagring samtidigt som mörheten i nötkött ökar.
————–
Livsmedelsagronom Maria Lundesjö Ahnström, institutionen för livsmedelsvetenskap, försvarar sin avhandling med titeln ”Influence of pelvic suspension on beef meat quality”. Disputationen avser agronomie doktorsexamen.
Tid: torsdagen den 25 september 2008 klockan 9.15
Plats: Sal O, Undervisningshuset, Ultuna.
Opponent: Associate professor. James Claus, Meat Science & Muscle Biology Laboratory, University of Wisconsin-Madison, Madison, USA.
Kontaktinformation
Mer information
Maria Lundesjö Ahnström, 018-67 19 49, Maria.L.Ahnstrom@lmv.slu.se
Escherichia coli är den bakterie som främst används vid såväl överuttryck som vid produktion av både membranproteiner och lösliga proteiner. Tidigare har det krävts mycket arbete för att hitta rätt typ av E.coli stam för att överuttrycka och/eller producera ett visst protein.
– Vi har nu lyckats ta fram en E. coli-stam som kan användas för att producera stora mängder olika typer av proteiner – både membranproteiner och lösliga proteiner, säger Dr. Jan-Willem de Gier, forskare vid Institutionen för biokemi och biofysik vid Stockholms universitet samt grundare av det nystartade företaget Xbrane Biosciences AB.
Upptäckten kommer på ett fundamentalt sätt att förenkla och effektivisera överuttryck och produktion av både membranproteiner och lösliga proteiner.
Dr. Jan-Willem de Giers grupp är en del av SSF-finansierade Center for Biomembrane Research (CBR). Bakteriestammen Lemo21(DE3) kommer att kommersialiseras genom Xbrane Biosciences AB, som är ett “spin-off”företag från CBR.
Läs mer om CBR: www.cbr.su.se
Läs mer om Xbrane Biosciences AB: www.xbranebio.com
Kontaktinformation
Jan-Willem de Gier, forskare, Institutionen för biokemi och biofysik, tfn 08-16 24 20 / 08-16 43 89, e-post Jan-Willem.deGier@dbb.su.se
För bild kontakta: press@su.se eller tfn 08-16 40 90
Migrationen av växtarter norrut tilltar som ett resultat av klimatförändringarna. Människan har också påverkat ekens utbredning genom att vi planterat enorma arealer ekskog. Vid Dalälven finns Europas nordligaste population av ek. Populationen består idag endast av vanlig ek, Quercus robur. Men de kommer sannolikt så småningom att få sällskap av medelhavsarterna av ek. När arter blandas kan det påverka kvaliteten och livskraften i bestånden.
– Eken är ett ekonomiskt viktig träslag för Europa. Det är inte alltid så bra att ekbestånd kontamineras av andra arter av ek, säger Johan Fogelqvist på Avdelningen för funktionell genomik vid Uppsala universitets Evolutionsbiologiska centrum, EBC.
Han har studerat hur ekar förökar sig. Metoden han använt gör att det går att få information om hur spridningen sett ut under flera generationer. Hans arbete ingår i EU-projektet Oakflow. Att arter sprider sig till nya områden är en av de två mekanismer som kan påverka ekbestånden. Ekar kan även pollineras av ekar från andra arter, något som kallas hybridisering. Ekologisk stress påskyndar den processen. Det betyder att utbytet av egenskaper över artgränserna redan ökat. Klimatförändringar kommer sannolikt att ytterligare påskynda hybridiseringsprocessen.
– Hybridiseringen kan påverka kvaliteten på träet. I lokalt anpassade bestånd kan hybridplantorna också bli sämre anpassade till det lokala klimatet. På så sätt kan ett ekbestånd bli mindre robust, säger Johan Fogelqvist.
Men både den vanliga spridningen och genspridningen kan även ha positiva effekter.
– I ett förändrat klimat så kan givetvis spridningen öka ekarnas anpassningsförmåga genom att det finns fler egenskaper i ett ekbestånds genpool. Så man kan väl säga att lagom blandning är bäst.
Resultaten i Johan Fogelqvists avhandling och det EU-projekt den ingår i är en pusselbit som kommer att hjälpa forskare och skogsvårdare att bättre förstå den spridning och den hybridisering som redan pågår och att möta förändringarna i ekbestånden som kommer att följa i klimatförändringarnas fotspår. På så sätt är resultaten ett steg på vägen mot effektivare metoder att återskapa, behålla och stödja skogsbestånd.
Johan Fogelqvist kommer från Varnhem mellan Skara och Skövde.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Johan Fogelqvist på telefon 0704-159178, eller e-post johan.fogelqvist@ebc.uu.se
Anabola steroider används under kontrollerade former inom vården. Men de har nått sin största ryktbarhet utanför vården, huvudsakligen för att idrottare och kroppsbyggare använder de anabola steroiderna som ett sätt att öka sin muskelmassa.
Carolina Birgner har studerat vilka biokemiska effekter den anabola steroiden nandrolon har i hjärnan. Hon har särskilt studerat hur den påverkar signalsubstanserna dopamin som är inblandat i drogberoende, och serotonin, som påverkar impulsivitet och aggressivitet.
Carolina Birgner har konstaterat att långtidseffekten av nandrolon är att dopaminnivåerna sjunker i hjärnan. Dopamin är förknippat med de symptom som uppträder under ett drogberoende.
– Därför är det sannolikt att även nandrolon är beroendeframkallande, säger Carolina Birgner.
De flesta beroendeframkallande drogerna höjer tillfälligt nivåerna av dopamin i hjärnan. Om hjärnan utsätts för detta ofta och under en länge tid så kommer dopaminnivån istället att sjunka under det normala. Det har därför föreslagits att steroider kan fungera som inkörsport till annat missbruk. Den sänkta dopaminaktiviteten som nandrolon orsakar kan vara en drivkraft till att självmedicinera med andra droger som tillfälligt höjer nivåerna av dopamin, som exempelvis amfetamin.
Carolina Birgner konstaterar även att intaget av nandrolon påverkar effekterna av andra droger. I sin avhandling har hon sett att nandrolon minskar effekterna av just amfetamin.
– Den anabola steroiden påverkar dopaminsystemet så att effekten inte blir den förväntade när man tar en annan drog, säger Carolina Birgner.
Effekterna för dem som missbrukar anabola steroider är till en början positiva, med ökad muskelmassa och ökat välbefinnande. Så småningom brukar en rad biverkningar uppträda. Det är vanligt att biverkningarna leder till missbruk av andra läkemedelssubstanser och illegala droger.
Den andra signalsubstansen Carolina Birgner studerat är serotonin, som dämpar impulsivitet och aggressivt beteende.
– Jag har observerat lägre aktivitet av enzymet monoaminoxidas i hjärnan efter intag av nandrolon, samt identifierat en mekanism i transporten av serotonin som kan göra att serotoninsignalen blir svagare än normalt. En möjlig konsekvens av detta är aggressivitet och sämre impulskontroll. Man har exempelvis observerat låga nivåer av monoaminoxidas i blodet på interner dömda för våldsbrott och hos impulsiva personlighetstyper.
Resultaten kan ge läkare och andra vårdgivare ytterligare ett verktyg för att förstå hur missbruk av anabola steroider påverkar människor.
Nandrolon och andra anabola steroider är syntetiska varianter av det manliga könshormonet testosteron och används inom vården för att det är effektivt att hjälpa kroppen att bygga upp vävnader. Man använder bland annat anabola steroider för att behandla benskörhet hos kvinnor i klimakteriet, för vissa typer av blodbrist som beror på att benmärgen inte kan tillverka tillräckligt med blodkroppar (aplastisk anemi), samt för att behandla svåra brännskador och andra stora vävnadsskador.
Nandrolon är idag den enda anabola steroiden som i Sverige är godkänd som läkemedel för människor.
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Carolina Birgner på telefon 0706-36 59 79 eller e-post Carolina.Birgner@farmbio.uu.se.
