– Populärkulturens krigsföreställningar känns både välbekanta och främmande när man läser dem i dag, säger Lina Sturfelt.
I de många artiklar som skrevs i Allers, Hvar 8 Dag, Idun och Vecko-Journalen gestaltades kriget precis som i dag som en meningslös masslakt – men lika ofta som en vacker riddarsaga, ett heligt offer, en rolig picknick eller en nödvändig naturkatastrof. Gamla och nya krigsföreställningar både kolliderade och smälte samman i medias ofta motstridiga försök att berätta första världskrigets fruktansvärda verklighet.
Här finns likheter men också uppenbara skillnader mot de krigförande ländernas berättelser. Lina Sturfelts avhandling handlar därför i hög grad om Sveriges roll som neutral och icke-deltagande.
– Det var en position som delvis förbands med likgiltighet, girighet, omanlighet och feghet. Men framför allt formades och förmedlades i veckopressen den självförhärligande bilden av en moralisk stormakt och en undantagsidyll, säger Lina Sturfelt. Svenskarna såg sig själva som civilisationens förkämpar i skärande kontrast till de europeiska skyttegravarnas kaos och barbari.
Avhandlingen aktualiserar också frågor om första världskrigets plats i den europeiska minneskulturen och historieforskningen, liksom den, enligt Lina Sturfelt, ”kollektiva glömska” som omgärdar kriget i dagens Sverige.
Avhandlingen, som är rikt illustrerad med samtida krigsbilder, heter Eldens återsken. Första världskriget i svensk föreställningsvärld och har getts ut på bokförlaget Sekel. www.sekel.se
För mer information, kontakta gärna:
Lina Sturfelt, Historiska institutionen, Lunds universitet
Lina.sturfelt@hist.lu.se
046 222 79 52 (arbete)
046 12 50 81 (hem)
0704 43 02 35 (mobil)
Hjärnans så kallade belöningssystem är avgörande för uppkomsten av känslor som tillfredsställelse, lycka och njutning. Den viktigaste kemiska aktören i belöningssystemet anses vara signalsubstansen dopamin. Men nu kopplar forskare för första gången en annan sorts signalsubstanser, opioiderna, till belöningssystemet hos människor. Opioidsystemets medverkan i belöningsprocesser har tidigare endast studerats i djurmodeller.
– Dopamin spelar en viktig roll när vi är på jakt efter en belöning, bland annat genom att påverka motivation och inlärning. Men själva belöningen, upplevelsen av glädje eller njutning, styrs av opioidsystemet, säger Predrag Petrovic som har genomfört studien i samarbete med en forskargrupp i London.
I studien fick försökspersoner spela om pengar på lyckohjul vid två tillfällen. Inför en av spelsessionerna behandlades försökspersonerna med läkemedlet naloxon, som blockerar hjärnans receptorer för opioider. Inför det andra tillfället fick de en placebobehandling.
När försökspersonerna beskrev sina upplevelser av spelomgångarna visade det sig att de njöt mindre av stora vinster om de hade behandlats med naloxon, jämfört med om de hade fått placebobehandling. De upplevde också ett större obehag när de förlorade om de hade behandlats med naloxon.
Undersökningar med funktionell magnetkamera visade att ett område i hjärnan med hög koncentration av opioidreceptorer (främre cingulum) var mer aktivt ju mer försökspersonerna vann och även ju mer de förlorade. Båda dessa aktiveringar minskade efter behandling med naloxon. Detta tolkas som att främre cingulum via kroppens opioidsystem är involverat i medieringen av belöningskänsla men även motverkar obehagsupplevelsen vid förlust.
– Läkemedel som påverkar opioidsystemet används redan kliniskt, bland annat mot spelberoende och alkoholism. Nu kan vi bättre förstå de underliggande mekanismerna för hur dessa preparat fungerar, säger Predrag Petrovic.
Studien har finansierats av Vetenskapsrådet, Hjärnfonden och Wellcome Trust Center for Neuroimaging, University College of London.
Publikation: “Blocking Central Opiate Function Modulates Hedonic Impact and Anterior Cingulate Response to Rewards and Losses”, Predrag Petrovic, Burkhard Pleger, Ben Seymour, Stefan Kloppel, Benedetto De Martino, Hugo Critchley and Ray J. Dolan, Journal of Neuroscience, 15 oktober 2008.
För mer information, kontakta:
Med dr Predrag Petrovic
Institutionen för Klinisk Neurovetenskap
Mobil: 0735-101211
E-post: predrag.petrovic@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: Katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Det framgår av en doktorsavhandling vid SLU i Umeå. Åsa Forsum, institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi, SLU i Umeå, har i ett fältförsök utanför Vindeln i Västerbotten undersökt hur kvävetillförsel, i form av skogsgödsling eller kvävedeposition från luften, påverkar de ekofysiologiska processer som inverkar på markvegetationens sammansättning i en boreal skog.
Ökad kvävetillgång leder till att husmossa (Hylocomium splendens) förändrar sin biokemi och minskar i utbredning. Gräset kruståtel (Deschampsia flexuosa) klarar betydligt bättre än blåbärsris (Vaccinium myrtillus) att ta upp det extra kväve som tillförs via kvävedeposition och skogsgödsling. Gräset ökar därför i utbredning på blåbärsrisets bekostnad, framgår det av avhandlingen.
Kvävetillförseln leder också till ökad förekomst av två naturliga fiender till blåbär, nämligen larven Operophtera spp och parasitsvampen Valdensia heterodoxa. Deras utbredning har stor betydelse för hur mycket blåbärsris och kruståtel det finns på olika lokaler i skogen.
En ökad kvävetillgång leder däremot inte till att växter förändrar sin preferens för olika kväveformer eller nedreglerar sitt kväveupptag.
Fredag den 17 oktober kl 13.00 försvarar skoglig magister Åsa Forsum, institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi, SLU i Umeå, sin doktorsavhandling med titeln Nitrogen enrichment of boreal forest – implications for understory vegetation.
Lokal: sal Björken, SLU i Umeå
Opponent: professor Mikael Ohlson, Universitetet for miljø og biovitenskap, Institutt for Naturforvaltning, Ås, Norge.
Disputationen avser skoglig doktorsexamen.
Kontaktinformation
Åsa Forsum, institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi, SLU i Umeå, tel 090-786 86 51.
Asa.Forsum@genfys.slu.se
Daniel Eriksson utvecklar i sin doktorsavhandling materialvetenskaplig metodik för att beskriva ved och vedkvaliteter på samma sätt som länge gjorts beträffande stål, plast och andra ingenjörsmaterial.
Med hjälp av trädens och vedens strukturella egenskaper, närinfraröd spektroskopi och typfall på skötselprogram verkar det vara möjligt att utveckla säkra och kostnadseffektiva metoder för att skatta materialegenskaper.’
Resultaten visar att det är möjligt att selektera ut homogena materialkvaliteter trots att vedens egenskaper kan variera starkt. Ved kan därmed infria starkt varierande krav. Som ett led i avhandlingsarbetet utvecklades en billig och säker ljusmikroskopmetod för bestämning av vedfibrernas mikrofibrillvinkel.
I avhandlingen ges en modell för hur man kan använda strukturella egenskaper och närinfraröd spektroskopi för att karaktärisera veden redan i skogen. Veden skulle därmed kunna matchas i enlighet med dess specifika egenskaper till lämpliga produkter genom hela råvarukedjan, från skog via olika industrier till slutkonsumenterna. Det kan öka vinsten för alla parter.
Fredag den 17 oktober kl 10.00 försvarar skoglig licentiat Daniel Eriksson, institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU i Umeå, sin doktorsavhandling med titeln Wood – an Anatomical Structure in the Tree and an Engineering Material in Industry: Prediction of material properties in managed Scots pine stands in the forest.
Lokal: sal Björken, SLU Umeå. Opponent: professor Thomas Thörnqvist, Inst för teknik och design, avd för skog och trä, Växjö universitet, Växjö.
Kontaktinformation
Daniel Eriksson, institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU i Umeå, tel 0933-615 32.
Kontorsadress: Vindelns försöksparker. Svartbergets Fältstation. Vindeln.
daniel.eriksson@esf.slu.se
I sin avhandling har Jenny Wilder studerat kommunikation och samspel mellan barn med flera betydande funktionshinder och deras familjer. Resultaten visade att samspelet mellan barn och föräldrar fanns hela tiden i vardagen och bestod av ömsesidig delad erfarenhet och glädje.
– Samspelet påverkades av barnens beteendestil och läsbarhet. Föräldrarna visade sig också vara experter på sina barns samspel. Det märktes genom hur de uppdaterade samspelet för att åstadkomma längre perioder av väl fungerande samspel, säger Jenny Wilder.
Avhandlingen lyfter fram den kommunikativa kraft som barn med flera betydande funktionshinder trots allt har. Barn kan kommunicera funktionellt trots att de inte kan använda eller förstå symboler berättar Jenny Wilder.
I avhandlingen diskuteras också de utmaningar som samspelspartners till dessa barn upplever.
– Familjernas anpassningar i vardagen utgick mycket ifrån barnen men familjelivets hållbarhet var mer relaterad till samhörighet mellan föräldrarna, emotionellt stöd och nivån av pappans engagemang i vardagen. Barnen var kommunikativt beroende av föräldrarna men det fanns få kompletta överlappningar mellan barnens och familjernas sociala nätverk, säger Jenny Wilder.
Jenny Wilder är verksam vid Mälardalens högskola och disputerade den 10 oktober vid Stockholms universitet i ämnet psykologi med avhandlingen ”Proximala processer hos barn med flera betydande funktionshinder”.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Jenny Wilder, tfn 021-103102, 0735-262444, e-post jenny.wilder@mdh.se
För bild på Jenny Wilder, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.
Med hjälp av lipidanalyser och elementanalyser på jord har Björn Hjulström undersökt om det är möjligt att identifiera hur olika anläggningar som påträffas vid arkeologiska undersökningar har använts och om det är möjligt att göra rumsliga analyser av så kallade aktivitetsytor av hus och gårdar.
– I den första markkemiska studien av modernt material visade det sig att det fanns potential för analysmetoderna då jag inte bara kunde särskilja aktivitetsytorna från varandra utan också identifiera de faktiska aktiviteterna som ägde rum i byggnaderna. I arkeologiska material begränsas tolkningsmöjligheterna på grund av nedbrytningen av de organiska föreningarna. Men trots dessa försvårande omständigheter har jag kunnat presentera helt unika resultat angående rumsuppdelning och aktiviteter av ett hus som är daterat till ca. 460-480 e.Kr, berättar Björn Hjulström.
Lipidanalyser av anläggningar har även visat sig användbara för att förstå mer av ur boplatserna var uppdelade.
– Till exempel har vi genom analyser av diterpenoider i jord från en tidigare okänd anläggningskategori från tiden ca. 0 – 400 e.Kr. för första gången lyckats visa hur tjära framställdes i Mälardalen under denna period. Anläggningskategorin utgör den äldsta bevisade tjärframställningsmetoden i norra Europa och tillsammans med andra liknande upptäckter kan jag i min undersökning visa hur man under vikingatiden och tidig medeltid specialiserade hantverket.
En utgångspunkt för avhandlingsarbetet har varit att besvara centrala frågor för att förstå bebyggelseförändringar under vår tideräknings första årtusende i Mälardalen. Frågorna som angripits har bland annat varit att ta reda på hur länge husen brukades, ta reda på hur olika enheter relaterar till varandra samt hur medeltidensbyar växte fram. De arkeologiska undersökningar som ligger till grund för avhandlingen genomfördes i två lokaler i Knivsta söder om Uppsala och på en lokal i Alby i Botkyrka kommun och har bidragit till att på ett tydligt sätt belysa de förändringar som sker i byggnadsskick, i lokalisering av boplatser och i framväxandet av byar.
Precis som avhandlingens titel ’Patterns in diversity’ antyder så presenterar avhandlingen olika mönster som går att se i bosättningsförändringarna.
– Genom mitt arbete har jag kunnat visa att en ny gård har byggs vart 30:e till vart 60:e år och att ensamgårdar var den dominerande bebyggelseformen under den tidiga järnåldern. Det går att se att gårdarna ofta arbetat gemensamt på olika sätt och beskrivs bäst som byar med spridd bebyggelse. I arkitekturen sker det dels en konstant förändring i modet men även mer plötsliga och radikala förändringar som förändrade landskapsbilden. Förändringarna gällde även boplatsernas lokalisering och var sannolikt kopplat till sociala mönster och strategier, säger Björn Hjulström.
Dock verkar det inte ha funnits några absoluta regler för bosättningen och bosättningsmönstret skilde sig mellan olika områden i Mälardalen. Men under sen vikingatid och framåt kunde man se en ökning i hur de olika gårdarna gjorde egna val gällande både arkitektur, gårdsform och gårdsläge.
Disputationen ägde rum fredagen den 26 september 2008.
Avhandlingens namn: Patterns in diversity: Geochemical analyses and settlement changes during the Iron Age – Early Medieval time in the Lake Mälaren region, Sweden.
Ytterligare information
Björn Hjulström, Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, tfn, e-post bjorn.hjulstrom@arklab.su.se.
För bild
08-16 40 90 eller press@su.se
Det är välkänt att barn världen över arbetar och att barn passar småsyskon är ett utbrett fenomen sen urminnes tider. Kjerstin Dahlblom har undersökt barns erfarenheter av att sköta småsyskon i Nicaragua, ett land som sedan generationer tillbaka har utbredd fattigdom. Hon har medvetet vänt sig direkt till barnen för att få deras perspektiv på hur det är att ensam ta ansvar för hemmet medan föräldrarna, oftast ensamstående mammor, arbetar. Studien visar att barn är kompetenta aktörer i forskningsprocessen och att de kan engageras i planering av de folkhälsoprogram som de berörs av.
Stolthet över sitt arbete var den övervägande känsla som förmedlades av barnen som intervjuas. Även om de kände sig stressade av alla krav och sitt ansvar att ta hand om sina småsyskon visste de hur betydelsefullt deras arbete var i familjen. Största problemet för de flesta var att kombinera arbete med skolgång. Påfallande många av barnen i studien hade hoppat av skolan redan under mellanstadiet (motsvarande svenska förhållanden), och många hade gått om flera årskurser. I ett livslångt perspektiv riskerar barn som sköter småsyskon att hamna i en fälla – utan utbildning har de begränsade valmöjligheter till jobb och försörjning.
Medvetenheten om att denna grupp av barn utgör en resurs för samhället och att de bär ett tungt ansvar för sina familjers försörjning är inte särskilt stor, kanske just på grund av den isolerade situation de befinner sig i när de är hemma ensamma.
Kjerstin Dahlblom har huvudsakligen använt etnografiska metoder som observationer, intervjuer i grupp och enskilt samt dagboksanteckningar. Hon har hämtat detaljerad information från ett trettiotal barn som sköter sina småsyskon, men också från personer i deras närhet och i frivilligorganisationer. För att ge deltagande barn möjlighet att själva ta upp angelägna frågor och reflektera över sitt arbete fick de engångskameror vilket gjorde att de kunde dokumentera egna motiv i sin vardag.
I en delstudie som behandlar skolgången gjordes en enkätundersökning riktad till 370 barn i åldrarna 6 till 16 år. Utbildningsnivån i Nicaragua är bland de lägsta i världen. Därför undersöktes barnens skolgång för att finna mönster som pekade på orsaker till frånvaro och avhopp. Pojkar hoppade av skolan oftare än flickor och hade genomgående sämre resultat än flickorna. Den klart utslagsgivande faktorn för missad skolgång var fattigdom. Förbättrade villkor skulle underlätta för barn i fattiga familjer att ta del av de rättigheter de har i enlighet med Barnkonventionen.
Fredag 24 oktober försvarar Kjerstin Dahlblom, Umeå International School of Public Health och Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, epidemiologi och folkhälsovetenskap, sin avhandling med titeln ”’Home alone’: sibling caretakers in Léon, Nicaragua”.
Disputationen äger rum i sal 260, Röntgenavdelningen, Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är professor Bengt Höjer, Inst. för folkhälsovetenskap, Karolinska institutet.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://www.diva-portal.org/umu/abstract.xsql?dbid=1877
Kontaktinformation
Kjerstin Dahlblom nås på telefon 090-785 29 28, mobiltelefon 070-602 62 06 eller e-post kjerstin.dahlblom@epiph.umu.se.
– I motsats till traditionell företagsekonomisk forskning där förtroendets roll för transaktionskostnaderna står i fokus undersöker jag här förtroendets roll som värdeskapare i relationen mellan konsumenter och deras varumärken. Det är intressant att se att konsumenten inte nödvändigtvis får nytta av förtroenderelationen i längden. En konsument kan till exempel låta bli att returnera en felaktig produkt eftersom det känns som att man ’krånglar’ med personalen hos det sedan länge betrodda varumärket som man vill upprätthålla en bra relation med, säger Clara Gustafsson.
I sin avhandling studerar Clara Gustafsson hur varumärken kommunicerar förtroende men även konsument-varumärkesrelationen ur ett förtroendeperspektiv, särskilt med inriktning på samspelet mellan varumärkesstrategi och varumärkens roll som kulturella resurser. Utgångspunkten för analysen är en definition av förtroendet som en del av goda relationer, och som ett asymmetriskt begrepp då det i förtroenderelationer alltid finns ett mått av ovisshet om hur den andra parten kommer att agera.
De empiriska studierna består av intervjuer med VD eller informationschef på företag med välkända företagsvarumärken i Sverige och intervjuer och etnografi-inspirerade shoppingturer tillsammans med konsumenter. I analysen kombineras varumärkesperspektivet med konsumentperspektivet för att ge en bild av några nyckelaspekter i varumärkesrelationerna.
Samtliga konsumenter hade viktiga relationer med varumärken. Dessutom var de villiga att ibland ta på sig skulden när något gick fel i relationen med deras betrodda varumärken.
– Till exempel var det en konsument i studien som tog på sig skulden när hans nya byxor gick sönder. Han tyckte att han borde ha vetat att det känsliga materialet inte skulle fungera för just honom. Trots att han betalat mycket pengar för byxorna var han inte beredd att lägga någon skuld på varumärket och han skulle fortsätta handla där. Detta är ett tydligt exempel på vad som i avhandlingen kallas ”Faithful Shielding” då konsumenten envist skyddar det betrodda varumärket mot kritik, säger Clara Gustafsson.
Resultatet av avhandlingen kan sammanfattas med att den bidrar med ett nytt synsätt på varumärken där man utgår från ansvarsfördelning, trygghet och värde i relationer mellan konsumenter och deras betrodda varumärken. Konsumentens roll på marknaden undersöks teoretiskt och empiriskt och begreppet ”Faithful Shielding” presenteras som en beskrivning av hur samma process både gör konsumenternas favoritvarumärken värdefulla och ökar konsumenternas sårbarhet gentemot sina betrodda varumärken.
– Avhandlingen visar också hur en konsument kan skydda sitt varumärke mot sin egen kritik där förtroendet till varumärket ligger på gränsen till tro, eller blind tillit. Denna tro riskerar att utnyttjas på ett respektlöst sätt, eftersom den tillåter att varumärket motståndslöst kan erbjuda sämre kvalitet eller service än vad konsumenten egentligen förväntat sig, säger Clara Gustafsson.
Avhandlingens bidrag kan ha en praktisk betydelse för varumärkens framtida arbete med att upprätta en dialog med sina konsumenter för att skapa förutsättningar för goda förtroenderelationer.
Disputationen äger rum den 20/10 i Philipssalen, hus 3, Kräftriket, Stockholm klockan 13:00. Opponent är professor Douglas B Holt, Oxford Saïd Business School, University of Oxford, United Kingdom. Disputationen hålls på Engelska.
Avhandlingens namn: Brand Trust: Corporate communications and consumer-brand relationships.
Ytterligare information: Clara Gustafsson, Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 070-884 38 32, 08-16 28 39, e-post cgu@fek.su.se
För bild:
08-16 40 90 eller press@su.se
Avhandlingen av medicinläkaren Mattias Ekstedt baseras på världens längsta uppföljning av personer med förhöjda leverblodprover orsakade av fettlever. Forskarna följde 129 patienter i 14 år. 6 procent utvecklade komplikationer till levercirros (skrumplever), vilket tidigare inte varit förknippat med överviktsorsakad fettlever utan med den typ av fettlever som betingas av alkohol. De som ökade mest i vikt och hade den lägsta insulinkänsligheten löpte störst risk att försämras i sin leversjukdom.
Mer alarmerande ur ett folkhälsoperspektiv är att överlevnaden bland personer med överviktsorsakad fettlever var lägre än för befolkningen i stort – främst på grund av en fördubblad risk att dö i hjärt-kärlsjukdom vilket i sin tur är en konsekvens av den betydligt ökade risken att drabbas av diabetes. Vid uppföljningen hade hela 78 procent av patienterna diabetes eller dess förstadium.
De flesta patienter med hjärt-kärlsjukdom behandlas framgångsrikt med blodfettssänkande mediciner. Läkarna har tidigare varit rädda för att sätta in dessa mediciner på patienter med förhöjda levervärden på grund av fettlever, då det funnits farhågor om att preparaten skulle kunna skada levern. Mattias Ekstedt och hans handledare docent Stergios Kechagias visar att så inte är fallet. Tvärtom skulle blodfettssänkande mediciner kunna minska risken för att fettleversjukdomen försämras – en slutsats som dock behöver bekräftas av ytterligare studier.
Patienter med riskfaktorer för att utveckla hjärt-kärlsjukdom får ofta rådet att konsumera små mängder alkohol, eftersom detta i stora befolkningsstudier har förknippats med lägre dödlighet. Vilka råd man ska ge till personer med ökad risk för hjärt-kärlsjukdom och samtidig fettlever debatteras flitigt. LiU-forskarna konstaterar att trots att ingen av patienterna i studien drack mer än motsvarande 1,5 glas vin per dag, så var alkohol en faktor som statistiskt sett ökade risken för att leversjukdomen skulle försämras.
Avhandlingen Non-Alcoholic Fatty Liver Disease: A clinical and histopathological study läggs fram vid disputation den 17 oktober kl 13.00 i Berzeliussalen, Linköpings universitet Campus US. Opponent är professor Stefan Lindgren, Lunds universitet.
Mikroskopibilden visar levervävnad med uttalad fettinlagring. Levercellerna är nästan helt uppfyllda av fettdroppar som tränger undan cellens övriga delar.
Kontaktinformation
Kontakt:
Mattias Ekstedt, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Linköpings universitet, mattias.ekstedt@lio.se, 013-22 20 65
Stergios Kechagias, Institutionen för medicin och hälsa, Linköpings universitet, stergios.kechagias@liu.se, 013-22 87 04
Sorkfeber är en sjukdom med kraftiga influensaliknande symptom som kan ge allvarliga komplikationer. Den förekommer i hela norra Sverige. Utbrotten är säsongsbundna och är särskilt intensiva de perioder då många människor kommer i kontakt med sorkar och dess spillning, t.ex. genom att hantera vedhögen eller dammsuga sommarstugan där sorkar förekommer.
Vissa år då sorkarna är ovanligt många kan antalet smittade öka kraftigt. 2007 var ett sådant år då nästan 2 200 fall av sorkfeber rapporterades i Sverige. Det är en mycket hög siffra med tanke på att sviterna efter sorkfeber kan bestå i månader, och att sorkfeber har en dödlighet på upp till en procent.
Sorkfeberviruset tillhör en grupp virus som kallas hantavirus. De orsakar s.k. blödarfebrar och antalet rapporterade fall har ökat under senare år. Dessutom upptäcks fler och fler nya hantavirus och redan kända hantavirus förväntas sprida sig till nya områden. Kunskap om dessa virus och övervakning av dem är därför viktigt ur ett folkhälsoperspektiv.
I dagsläget är det fortfarande mycket som är okänt vad gäller hantavirus och sjukdomarna de orsakar. För att öka kunskapen om hur dessa virus fungerar, för att i slutänden förstå hur de orsakar sjukdom och för att kunna utveckla behandling, har en grundlig karaktärisering av ett Puumalavirus genomförts.
Forskarna fann att det är viktigt att skräddarsy de diagnostiska verktygen samt att utföra klinisk diagnostik på lokala virus. Karaktäriseringen bidrog till införandet av diagnostiska verktyg med lokalt ursprung vid Laboratoriet för klinisk virologi, NUS, vilket ökat säkerheten vid sorkfeberdiagnoser.
Dessutom identifierades strukturer hos viruset som kan användas för att särskilja mellan olika hantavirustyper, och viktiga pusselbitar för att förstå hur viruspartiklarna monteras ihop hittades.
Sammanfattningsvis bidrar resultaten med värdefull kunskap för utvecklingen av nya verktyg för att ställa diagnos, undersöka förekomsten av virus och studera hur människor reagera på en hantavirusinfektion.
Fredagen den 24 oktober försvarar Marie Lindkvist, Inst. för klinisk mikrobiologi, enheten för virologi samt enheten för infektionssjukdomar, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Genetic and serologic characterization of a Swedish human hantavirus isolate”.
Svensk titel: Genetisk och serologisk karaktärisering av ett svenskt humant hantavirusisolat.
Disputationen äger rum kl. 9.00 i sal B, 9 trp, Tandläkarhögskolan.
Fakultetsopponent är Dr. Rainer Ulrich, Friedrich-Loeffler-Institute, Insel Riems, Germany.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=1878
Kontaktinformation
Marie Lindkvist nås på e-post marie.lindkvist@climi.umu.se eller telefon 090-785 33 06.
Upp till två procent av alla spädbarn har medfödd torticollis som är en felställning av huvudet. Sjukgymnast Anna Öhmans avhandling visar att det finns en risk att barn med medfödd torticollis når tidiga motoriska milstolpar som huvudkontroll, att kunna vända sig och att krypa senare än friska barn.
– En faktor som påverkar den motoriska utvecklingen är om barnet tillbringar tid på mage när det är vaket. Spädbarn ska sova på rygg, men behöver få leka på mage då de är vakna för att stimulera huvudkontroll, styrka i överkroppen och motorik, säger Anna Öhman.
I sin avhandling har hon tagit fram referensvärden för hur ett friskt barn kan rotera nacken och böja huvudet åt sidan samt för muskelfunktion i nacken.
– Barn under ett år och utan någon känd åkomma har en rotation i nacken på 100–120 grader, det vill säga att de kan vrida huvudet en bit förbi axeln. Hos spädbarnen i studien som inte hade några kända nackproblem fanns ingen sidoskillnad i vare sig rörlighet eller muskelfunktion, säger Anna Öhman.
Barn med medfödd torticollis har däremot ofta en sidoskillnad i nackens rörlighet och muskelfunktion och detta måste behandlas med sjukgymnastik i form av bland annat stretchning. Om barnet har bestående nedsatt rörlighet trots stretchingbehandling kan operation bli nödvändig.
Cirka 100–150 barn med torticollis remitteras varje år till sjukgymnastiken vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. Och endast de mer komplicerade fallen samt barn som opererats för sin torticollis är aktuella för extra insatser från sjukgymnastikens sida. För övriga barn med torticollis genomför föräldrarna behandlingen med instruktion och stöd av sjukgymnasten.
– Mina resultat visar att behandlingstiden är kortare om en erfaren sjukgymnast genomför stretchningen, men ett bra resultat nås även när föräldrarna genomför den. Över 90 procent får ett tillfredställande resultat med hjälp av sjukgymnastik, säger Anna Öhman.
Anna Öhman hoppas att avhandlingens resultat kan öka kunskapen i ämnet hos barnhälsovården och inom sjukgymnastiken så att personalen kan ge bättre råd, information och behandling.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institution neurovetenskap och fysiologi
Avhandlingens title: Congenital muscular torticollis
Opponent: docent Eva Brogren-Carlberg, Karolinska Institutet, Solna
Avhandlingen försvaras fredagen den 17 oktober, klockan 9.00 i sal 2118, Arvid Wallgrens backe, hus 2, Göteborg
Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
Sjukgymnast Anna Öhman, telefon: 031–343 4732, 0707–92 77 74, e-post: anna.ohman@neuro.gu.se
Handledare:
Docent Eva Bekung, telefon: 031–343 1364, e-post: eva.beckung@vgregion.se
Listerios är en ovanlig infektionssjukdom som orsakas av bakterien Listeria monocytogenes. Det är en mycket allvarlig sjukdom, som trots sjukhusvård har en dödlighet på upp till 30 procent. De som löper störst risk att infekteras är gravida kvinnor, deras foster och personer med nedsatt immunförsvar, som exempelvis äldre människor.
– Bakterien finns i avloppsvatten och jord som förorenats av avföring. Via olika smittvägar kan den sedan infektera både djur och människor, säger Vishar Singh Parihar.
Livsmedel är den vanligaste smittkällan för människor, men det har också förts fram misstankar om att djur skulle kunna smitta direkt. Vishar Singh Parihar har i sin avhandling undersökt listeriabakterier från både människor och djur.
När man ska spåra smittan måste man visa att det är exakt samma typ av bakterien, så kallad serotyp, hos den smittade individer och den misstänkta smittkällan. Listeria monocytogenes har 13 serotyper, och Vishar Singh Parihars forskning visar att förekomsten av de olika serotyperna har förändrats över tid och att Sverige skiljer sig från omvärlden.
Under perioden 1986-1999 tillhörde 44 procent av de bakterier som isolerats från sjuka människor serotyp 4b och 50 procent serotyp 1/2a. Men mellan 2000 och 2007 var fördelningen i stället 13 procent 4b och hela 71 procent 1/2a. I många andra länder dominerar fortfarande serotyp 4b. Orsaken till förändringen kan vara ändrade mat- och konsumtionsvanor i Sverige.
När Vishar Singh Parihar jämförde bakterierna från djur och människor var många av bakteriestammarna lika, men de förekom inte under samma tidsperioder. Dessutom saknades den förskjutning mot serotyp 1/2a som han upptäckte hos människor.
– Direkt smitta genom kontakt med djur är mycket ovanligt, konstaterar Vishar Singh Parihar.
– Däremot kan de ske en indirekt smittspridning om djurets mjölk och kött innehåller Listera monocytogenes-bakterier. Om människor konsumerar sådana livsmedel utan tillräcklig värmebehandling finns det risk för smitta.
Ett välkänt problem är vakuumförpackad gravad lax och vid mitten av 1990-talet fanns det listeriabakterier i 21 procent av den gravade laxen. Men de insatser som sedan gjorts för att förbättra kvaliteten har lett till att den andelen har minskat till 13 procent.
– Resultaten är övertygande, eftersom vi kunde identifiera problem både när det gäller hur personer inom de utvalda forsknings- och utvecklingsmiljöerna sökte efter information kring skadeprevention och hur databaser över forskning är organiserade. Kunskapen kan hjälpa oss att förbättra möjligheterna för dessa yrkesgrupper att hitta relevant information inom ett visst område, säger David Lawrence, doktorand vid Institutionen för folkhälsovetenskap.
Forskarna genomförde sammanlagt sex studier, där man kartlade hur forskare och praktiker inom området skadeprevention och säkerhetsutveckling går till väga när de söker facklitteratur på Internet. Deltagarna var verksamma inom ett brett fält av forsknings- och utvecklingsmiljöer, så som juridik, samhällsplanering, arbetsmiljö, sjukvård och transport. Urvalet av deltagare skedde delvis genom att prenumeranter av en internationell vetenskaplig sökportal – SafetyLit Literature Update Bulletin – fick sina sökningar listade. Bland deltagarna fanns 173 olika nationer representerade. Under åren 2000-2005 kunde forskarna för denna grupp registrera i genomsnitt 2500 sökningar per vecka rörande vetenskaplig litteratur kring skadeprevention och säkerhetsutveckling.
Det visade sig att de flesta av deltagarna inte sökte efter information i mer än en eller två vetenskapliga databaser åtkomliga på Internet, och att de ofta använde söktermer som var bekanta för dem sedan tidigare. Deltagarna hade också en tendens att använda jargong och facktermer inom sitt eget område, som per automatik uteslöt relevant forskning från angränsande områden. Dessutom framkom att de använda forskningsdatabaserna ofta är väldigt specialiserade inom de trettiotalet olika fackområden där man arbetar med skadeprevention och säkerhetsutveckling, och därmed har en tendens att utesluta vetenskapliga publikationer från angränsande discipliner.
– Det här innebär att en hög andel av de forskare och specialister som arbetar med skadeförebyggande åtgärder får ett väldigt snävt perspektiv på olika frågor. Vid sökningar i databaser får de fram en lagom lång lista med vetenskapliga artiklar och drar utifrån den en felaktig slutsats att de fått fram all relevant information som finns tillgänglig, säger David Lawrence.
David Lawrence är också verksam vid Center for Injury Prevention Policy & Practice, San Diego State University Graduate School of Public Health. Han lägger fram sin avhandling vid Karolinska Institutet den 14 oktober 2008.
Doktorsavhandling: The information-seeking behaviors of professionals and information sources in the field of injury prevention and safety promotion, David Lawrence, Institutionen för folkhälsovetenskap, Avdelningen för internationell hälsa.
För frågor, kontakta:
Dr David Lawrence
Mobil: 076-2817009 (Sverige) +1-619-322-4917 (USA)
Arbete: + 1-619-594-1991 (USA)
E-post: david.lawrence@sdsu.edu
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Datorsimuleringar är en allt viktigare komponent vid utvecklingen av nya solceller. De kan även hjälpa till att bättre förstå de solcellstekniker som används idag eller som är på väg att kommersialiseras. Ulf Malm vid Uppsala universitets institution för teknikvetenskaper har tagit fram en modell som beskriver hur det går att utöka de metoder som använts för att modellera så kallade tunnfilmssolceller för att simulera effekter i såväl två som tre dimensioner.
– Tidigare modelleringar av tunnfilmssolceller har varit endimensionella, säger Ulf Malm. Men det fungerar inte alltid så bra, eftersom cellernas funktion beror starkt på hur strömmen breder ut sig åt flera håll.
Tunnfilmsceller är uppbyggda av flera tunna lager av lämpliga material. Tekniken gör det möjligt att tillverka extremt tunna solceller, vilket gör att det går åt lite material och att cellerna kan bli billiga att tillverka. Uppsala ligger i den absoluta framkanten när det gäller tunnfilmsteknik, och har slagit världsrekord i effektivitet. I de CIGS-celler Ulf Malm arbetat med består materialet som absorberar solstrålningen av grundämnena koppar (copper), indium, gallium och selen.
– I jämförelse med traditionella kiselbaserade solceller så är kunskaperna om materialsystemet kring CIGS begränsade. Vi måste förstå det bättre för att kunna vidareutveckla tekniken, säger Ulf Malm. Bland annat måste vi öka livslängden på cellerna.
CIGS-solceller har haft problem med stabiliteten då de exponeras för en kombination av fukt och värme. Det har man bland annat försökt komma till rätta med genom att kapsla in cellerna. Ulf Malm har i sin avhandling utvärderat effekten av detta och konstaterat att fukten inte är något problem för själva cellen.
– Den svagaste punkten ligger istället där cellerna är sammankopplade. Där ökar risken för korrosion om metallen exponeras för fuktigt inkapslingsmaterial.
Vid tillverkning av solcellerna blir det lätt variationer i materialkvalitet. Med Ulf Malms simuleringsmodell går det att studera vad detta får för konsekvenser för solcellen.
– Bland annat har jag tittat på hur stor effekt sådana defekter har. De kan exempelvis göra att strömmar flyter internt i solcellen istället för att bidra till solcellens uteffekt.
Solceller som producerar el är en av de tekniker som skulle kunna hjälpa oss bort från beroendet av fossila bränslen. De kan också vara ett utmärkt alternativ för att producera el där solen lyser men det inte finns ett utbyggt elnät.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Ulf Malm på 070-984 05 58 eller ulf.malm@angstrom.uu.se
Väte är ett av de vanligaste och lättaste grundämnena i universum och de senaste 50 åren har det spekulerats att man genom att metallisera väte skulle kunna skapa superkonduktivitet vid rumstemperatur. Men detta har hittills varit en öppen fråga och det skulle krävas enormt stort tryck för att pressa samman väte tillräckligt för att uppnå detta metalliska stadium.
Ett sätt att komma runt detta problem är att dra nytta av s.k. ”kemiskt tryck”, som genereras genom att introducera andra ämnen, t.ex. kisel, för att pressa samman vätelagren likt en ”sandwich”.
Tidigare i år har amerikanska forskare rapporterat att kiselhydrid metalliseras under högt tryck, men det var oklart vilken kristallstruktur kiselhydrid hade i dessa experiment. Professor Rajeev Ahujas grupp har utfört systematiska datorberäkningar för att bestämma denna kristallstruktur och i den aktuella artikeln visar de att de lyckats. Beräkningarna stämmer exakt överens med experiment och förutser dessutom att kiselhydrid kan existera i metallfas också vid låga tryck. Beräkningarna utfördes vid UPPMAX (Uppsala universitets Multidisciplinary Center for Advanced Computational Science).
– Dessa resultat är oerhört viktiga. De representerar ett betydande framsteg i det teoretiska sökandet efter metalliskt och t.o.m. supraledande väte inom rimliga trycknivåer, säger professor Rajeev Ahuja.
Artikeln publiceras på PNAS webbplats denna vecka:
http://www.pnas.org/content/early/recent
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Duck Young Kim, tel: 018-471 35 67, eller duck.young.kim@fysik.uu.se
Dr. Ralph H. Scheicher, tel: 018-471 58 52, eller ralph.scheicher@fysik.uu.se
Professor Rajeev Ahuja, tel: 070-425 09 35, eller rajeev.ahuja@fysik.uu.se
Den 17 oktober disputerar Yvonne Lindholm på en avhandling om hur samverkan med forskare kan bidra till att utveckla pedagogers kompetens att bedriva utvecklingsarbete.
Utifrån fyra konkreta fall visar hon hur samverkan mellan pedagoger och forskare skapar nya arenor för reflektion och lärande och förutsättningar för ett mer systematiskt utvecklingsarbete. Forskarnas viktigaste bidrag till skolans utveckling tycks dock vara att – genom dialog och reflektion – hjälpa till att öka pedagogers uppmärksamhet och att lyfta tänkande och resonemang till högre abstraktionsnivåer, vilket underlättar ifrågasättande och förändring av den befintliga verksamheten.
I avhandlingen redovisas också en rad olika faktorer som har betydelse för att samverkan mellan forskare och pedagoger faktiskt resulterar i en utveckling.
– En viktig faktor är exempelvis att båda parter måste uppleva en fråga som viktig att samverka kring. En annan är att samverkan är långsiktig. Dessutom måste forskare och pedagoger känna tillit till och respekt för varandra och varandras kunnande och erfarenheter, berättar Yvonne Lindholm.
Hon lyfter också fram ”skvadern”, en erfaren pedagog som både lätt kan lyfta och betrakta såväl sig själv, sitt eget agerande och verksamheten i ett uppifrånperspektiv och som samtidigt har fötterna på jorden i den dagliga skolverksamheten. Skvadern tycks bland annat fungera som en brobyggare mellan forskaren och kollegorna.
I avhandlingen diskuteras också maktfrågor, forskarnas roll som handledare och de etiska problem det kan medföra att bedriva forskning parallellt med handledning. Även riskerna med pedagogers nyttotänkande kring forskning lyfts fram.
Samverkan med såväl forskare som kollegor med likartat intresse för utveckling, tycks för många ha inneburit både en personlig och yrkesmässig utvecklig. För pedagogernas del tycks det ha bidragit till ny energi och ett ökat intresse för forskning och för fortsatt utvecklingsarbete.
De fyra typerna av samverkan som ingår i studien är kurser i aktionsforskning/aktionslärande, en lärakademi, forskningscirklar och ett forskande partnerskap.
Avhandlingens namn: Mötesplats skolutveckling. Om hur samverkan med forskare kan bidra till att utveckla pedagogers kompetens att bedriva utvecklingsarbete.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Yvonne Lindholm, Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 43 23, 08-511 741 80, mobil 070-625 1648, e-post: yvonne.lindholm@ped.su.se
Pressbild
För bild på Yvonne Lindholm eller på avhandlingen, kontakta Cecilia Parkert e-post cecilia.parkert@luk.su.se, tfn 08-16 24 28 eller 073-707 88 90. Det går också bra att kontakta universitetets presstjänst tfn 08-16 40 90, e-post press@su.se.
