Den 17 oktober disputerar Yvonne Lindholm på en avhandling om hur samverkan med forskare kan bidra till att utveckla pedagogers kompetens att bedriva utvecklingsarbete.
Utifrån fyra konkreta fall visar hon hur samverkan mellan pedagoger och forskare skapar nya arenor för reflektion och lärande och förutsättningar för ett mer systematiskt utvecklingsarbete. Forskarnas viktigaste bidrag till skolans utveckling tycks dock vara att – genom dialog och reflektion – hjälpa till att öka pedagogers uppmärksamhet och att lyfta tänkande och resonemang till högre abstraktionsnivåer, vilket underlättar ifrågasättande och förändring av den befintliga verksamheten.
I avhandlingen redovisas också en rad olika faktorer som har betydelse för att samverkan mellan forskare och pedagoger faktiskt resulterar i en utveckling.
– En viktig faktor är exempelvis att båda parter måste uppleva en fråga som viktig att samverka kring. En annan är att samverkan är långsiktig. Dessutom måste forskare och pedagoger känna tillit till och respekt för varandra och varandras kunnande och erfarenheter, berättar Yvonne Lindholm.
Hon lyfter också fram ”skvadern”, en erfaren pedagog som både lätt kan lyfta och betrakta såväl sig själv, sitt eget agerande och verksamheten i ett uppifrånperspektiv och som samtidigt har fötterna på jorden i den dagliga skolverksamheten. Skvadern tycks bland annat fungera som en brobyggare mellan forskaren och kollegorna.
I avhandlingen diskuteras också maktfrågor, forskarnas roll som handledare och de etiska problem det kan medföra att bedriva forskning parallellt med handledning. Även riskerna med pedagogers nyttotänkande kring forskning lyfts fram.
Samverkan med såväl forskare som kollegor med likartat intresse för utveckling, tycks för många ha inneburit både en personlig och yrkesmässig utvecklig. För pedagogernas del tycks det ha bidragit till ny energi och ett ökat intresse för forskning och för fortsatt utvecklingsarbete.
De fyra typerna av samverkan som ingår i studien är kurser i aktionsforskning/aktionslärande, en lärakademi, forskningscirklar och ett forskande partnerskap.
Avhandlingens namn: Mötesplats skolutveckling. Om hur samverkan med forskare kan bidra till att utveckla pedagogers kompetens att bedriva utvecklingsarbete.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Yvonne Lindholm, Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 43 23, 08-511 741 80, mobil 070-625 1648, e-post: yvonne.lindholm@ped.su.se
Pressbild
För bild på Yvonne Lindholm eller på avhandlingen, kontakta Cecilia Parkert e-post cecilia.parkert@luk.su.se, tfn 08-16 24 28 eller 073-707 88 90. Det går också bra att kontakta universitetets presstjänst tfn 08-16 40 90, e-post press@su.se.
På den europeiska marknaden finns minst 68 livsmedelsprodukter som enligt EU:s regler har en GM-märkning i innehållsförteckningen, mest matoljor och margarin men även fiskpinnar, chips, kex och choklad. Ingen av dessa varor går att köpa i Sverige – tvärtom finns ett 60-tal produkter med en negativ märkning: ”fritt från GMO”.
– Det gäller till exempel några importerade sojaprodukter, men enligt vår studie var det inte många som letade efter den märkningen, säger fil dr Victoria Wibeck, forskare i miljövetenskap och kommunikation vid Linköpings universitet. Tillsammans med magisterstudenten Therese Asplund har hon svarat för den svenska delen av projektet.
I januari 2008 undersöktes köpmönstren hos 41 000 deltagare i europeiska konsumentpaneler genom att deras inköp registrerades. Samma personer tillfrågades sedan om vad de trodde att de köpt. Resultaten visar att hälften av dem som köpt GMO-varor gjort så utan att veta om det.
En analys av den politiska och massmediala debatten sedan 2006 visar att intresset för GMO-frågan är svalt.
– I Sverige är debatten väldigt tyst idag jämfört med tio år bakåt i tiden. Det är ett mönster vi ser i alla EU-länder, med undantag från Storbritannien och Tyskland. I Storbritannien har debatten svängt i positiv riktning, säger Victoria Wibeck.
En förklaring till en mer välvillig inställning kan vara de möjligheter man ser med GMO i samband med matkrisen och klimathotet, som lyfter fram behovet av en ökad produktion av livsmedelsgrödor. Men frågan är trots allt fortfarande etiskt laddad, betonar Wibeck:
– I fokusgrupper framkommer åsikter om människans plats i naturen och att informationen om GMO inte alltid är trovärdig.
Kontaktinformation
Kontakt:
Therese Asplund 011-363397, theas@tema.liu.se
Eftersom en stor del av den europeiska elen kommer från fossila bränslen kan svensk export av el bidra till minskade CO2-utsläpp i kolkraftverk. Analyser av hela energitillförselkedjor, från naturresurs till el och värme i hus, visar på detta. Befintliga villabebyggelsen har därför en viktig roll för att minska elanvändningen i Sverige. Det visar en avhandling från Mittuniversitetet.
– Ett bättre klimatskal och byte från direktverkande el till fjärrvärme baserad på kraftvärme kan minska primärenergianvändningen med mer än 70 % i en standardvilla från 1970-talet, säger Anna Joelsson. Energieffektiviteten är viktig för att man skall få ut största möjliga nytta av begränsade naturresurser såsom biobränsle.
Hon jämför bland annat olika bränslebaserade energisystem och pekar ut kraftvärmebaserad fjärrvärme och bergvärmepump som särskilt energieffektiva. Dessutom visar analyserna på att konverteringar till alla de studerade systemen är samhällsekonomiskt lönsamma.
När man bygger nya hus har man stora möjligheter att göra dem välisolerade och täta och därmed uppnå ett låga uppvärmningsbehov. Anna Joelsson menar dock att det är viktigt att inte nöja sig med det och då glömma bort tillförselsystemen.
– Ett nybyggt passivhus med fossilbaserad direktverkande el som tillskottsvärme kan medföra högre primärenergianvändning och CO2-utsläpp än ett 70-talshus med ett effektivt biobränslebaserat uppvärmningssystem.
Anna Joelsson vid Mittuniversitetets institution för teknik och hållbar utveckling disputerade nyligen med avhandlingen ”Primary Energy Efficiency and CO2 Mitigation in Residential Buildings”.
Kontaktinformation
Anna Joelsson, telefon 063-16 54 16 eller 070-332 0435. E-post anna.joelsson@miun.se
– Finanskrisen är ett utmärkt exempel på att man måste bygga upp bestående värden i ekonomin eftersom den står på flera ben. Det görs uppåt 30 000 privata riskkapitalinvesteringar per år i Sverige. Investeringarna är ofta baserade på djup kunskap om regioner, branscher och företag. Kunskapen och det personliga engagemanget är mer värdeskapande än den vanliga börshandeln, säger företagsekonomen Sofia Avdeitchikova.
Hon har precis disputerat vid Ekonomihögskolan i Lund om informellt riskkapital, alltså ägarkapital som privatpersoner investerar i onoterade företag till vilka de inte har någon familjerelation.
Fältet är outforskat, bland annat därför att privata riskkapitalister är väldigt osynliga. Studien baseras på intervjuer med 400 svenska investerare, och visar medelsiffror för de senaste tio åren.
Avhandlingen slår hål på föreställningen att privata riskkapitalister är en grupp som domineras av så kallade affärsänglar, det vill säga personer som investerar privat, köper stora aktieposter och ofta driver företag genom styrelsearbete. Bara tio procent av investerarna är affärsänglar. Resten är individer som gör ett fåtal, mindre investeringar i sitt liv.
– Det är viktigt att titta på de här individerna i ett livscykelperspektiv. Ingen människa föds till affärsängel, utan det är något man blir, och det är intressant att se hur det går till.
Affärsänglarna investerar en halv miljon och uppåt i exempelvis unga, entreprenörsföretag, medan mindre investerare satsar allt från några tusenlappar till 100 000 kronor.
En del småinvesterare kallas ”lottoinvesterare”, för de har varken mycket pengar eller kunskap, utan satsar en mindre summa och återvänder två-tre år senare för att se om det blev någon utdelning.
Samtidigt är många mindre investerare riktiga ”småänglar”, med ett mycket stort personligt engagemang i företagen, de förmedlar viktiga kontakter och kämpar för företaget. Investeringarna är därför värda mer än summan pengar de skjuter till. Ofta är dessa aktiva investerare företagare med gott affärssinne och entreprenörsanda, och var femte är kvinna.
– De har i många fall mer kompetens att göra investeringar än regionala strukturfonder, och man borde använda deras kunskap för att göra rätt investeringar, exempelvis genom samarbeten där statliga aktörer och privatpersoner investerar 50 procent vardera.
Föreställningen är att privat riskkapital är jämnt fördelat över landet, men i praktiken går 95 procent av investeringarna till storstäder eller universitetsstäder.
I Sverige är tillgången till privat riskkapital också jämförelsevis knapp. För att stötta företagens kapitalförsörjning, vilken är viktig för den ekonomiska utvecklingen, skulle skatteincitament och bättre information om investeringsmöjligheter kunna vara en väg.
– Det är åtgärder som fungerat i länder med mer utvecklad riskkapitalmarknad, som Storbritannien och USA. Samtidigt är det alltid svårt att överföra policyåtgärder från andra länder, utan de måste anpassas till den lokala kontexten, säger forskaren.
Vad gäller investeringar i mer perifera områden, vilka skulle behöva öka för en jämnare ekonomisk utveckling, är uppfattningen ofta att de kommer från lokala investerare. Men Sofia Avdeitchikova kom fram till att 80 procent av investeringarna görs utanför närmiljön.
– Det väcker frågor om hur investerarna får information om objekten och hur kontakterna går till. Det visar sig att investerarna i de här fallen resonerar om avstånd på annorlunda sätt. Tidigare erfarenhet av en bransch är viktigare än att den är nära geografiskt. Man investerar hos människor i det egna nätverket, och det är lättare att investera i en ort som har liknande branschstruktur, storlek, värderingar och traditioner som den egna.
Sofia Avdeitchikova försvarade sin avhandling ”Close-ups from afar: the nature of the informal venture capital market in a spatial context” den 10 oktober vid Företagsekonomiska institutionen, Ekonomihögskolan, Lunds universitet.
Kontaktinformation
Kontakta Sofia Avdeitchikova på 0730-55 00 16 eller sofia.avdeitchikova@fek.lu.se
Gränsarbete innebär att gränser konstrueras för att språkligt legitimera en viss social ordning.
– Det är genom språket vi bestämmer vem som skall göra vad, vem som skall få bestämma vad och vem som skall ha högst status. Därför att det också intressant och viktigt att studera hur yrkesutövare språkligt legitimerar en viss arbetsordning, säger Andreas Liljegren som i sin avhandling studerar hur yrkesutövare språkligt legitimerar sitt arbete.
Avhandlingen innehåller två exempel på språkligt gränsarbete som bedrivs av socionomer, ett på svenska socialkontor och ett i socionomernas fackliga tidskrifter.
-I socialkontorsfallet rör det sig om två olika yrkesgrupper som bland annat beskriver varandra som byråkratiska, flummiga och tråkiga, säger Andreas Liljegren.
– Båda grupperna ser också sitt eget arbete som svårt, komplicerat och oförutsägbart till skillnad från den andra gruppens enklare och mer förutsägbara arbete.
Det här kan ses som ett exempel på hur professionella yrkesutövare i sin vardag skapar sig en positiv yrkesidentitet som i sin förlängning motiverar att den egna gruppen skall ha en högre lön och mer frihet. Ett lyckat gränsarbete på arbetsplatserna blir då att lyckas övertyga ledningen om att gruppens uppfattningar kring den enkla och det svåra arbetet är den riktiga.
I de fackliga tidskrifterna har Andreas Liljegren studerat privatiseringsdebatten, där det framträder olika sätt att se på och presentera privatisering.
– Socionomerna var under en period mycket ambivalenta till privatisering, vilket tog sig uttryck som att privatisering presenterades metaforiskt i form av en kompetent hjältinna eller en råkapitalist. Även dessa sätt att beskriva privatisering är två sätt att språkligt legitimera olika sätt att organisera det sociala arbetet, säger Andreas Liljegren.
Avhandlingens titel: Professionellt gränsarbete – socionomexemplet.
Fakultetsopponentens namn: Professor Lennart G. Svensson, Göteborg
Tid och plats för disputation: Fredagen den 10 oktober 2008, kl. 9.15, Hörsal Sappören, Sprängkullsgaten 25, Göteborg.
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Andreas Liljegren, tel 0704 – 152331.
e-post: andreas.liljegren@socwork.gu.se
Avhandlingen kan beställas hos Ingegerd.franzon@socwork.gu.se, 170 kr exklusive porto.
Denitrifierande bakterier är vanligt förekommande i åkermark. Under syrefria förhållanden, t.ex. i vattensjuka partier, omvandlas växttillgängligt kväve till lustgas och kvävgas som avgår från marken, vilket är en nackdel både för miljön och för lantbrukarens ekonomi.
Denitrifikationförmågan är spridd bland många olika bakteriesläkten. Dessa har olika egenskaper varför förändringar i bakteriefloran kan leda till skillnader i kväveförluster från jordbruksmarken.
Biolog Karin Enwall visar i sin avhandling att vi kan påverka vilka denitrifierare och andra bakterier som finns i marken, och hur mycket kol och kväve de omsätter, genom val av brukningsmetoder och odlingssystem. Det har effekt på markens kapacitet att hushålla med kvävet.
Resultat från gödslingsförsök som pågått i femtio år visar att olika organiska gödselmedel och mineralgödselmedel har förändrat bakteriesammansättningen och den mikrobiella aktiviteten.
Gödselmedel med försurande verkan, t.ex. ammoniumsulfat och rötslam, har gett upphov till de största förändringarna i sammansättning av markbakterier. Organiska tillsatser, i form av t.ex. stallgödsel, rötslam eller nedbrukning av halm, har vidare lett till ökad risk för kväveförluster genom denitrifikation.
Vissa gödselmedel påverkade kol/kvävekvoten, dvs. mängden kol relativt kväve, i marken långsiktigt. Detta var en annan stark, bakomliggande faktor som styrde sammansättningen av markens bakteriesamhälle. Organiska tillsatser i kombination med mineralkvävegödsling gav störst risk för kväveförluster.
Mer lättillgängligt kväve ökade emellertid också effektiviteten hos mikroorganismerna att omsätta markkolet till mikrobiell biomassa, där det binds i stället för att avgå som koldioxid till atmosfären.
I en annan fältstudie med ekologisk och integrerad odling (miljö- och kvalitetsstyrd konventionell odling) kunde hon se att de denitrifierande bakterierna var rumsligt fördelade i antal och sammansättning Vissa typer var mer vanliga i ekologisk odling och andra i den integrerade odlingen beroende på skillnader i markstruktur. Aktiviteten var mer beroende av markegenskaper som inte kunde kopplas direkt till val av odlingssystem.
Detta är ett första steg mot att identifiera de denitrifierande bakteriernas olika nischer på fältnivå, dvs. kartlägga var de är flest och mest aktiva. Med sådan kunskap skulle man kunna välja odlingsåtgärder efter vad som minimerar kväveförlusterna, dvs. en sorts precisionsodling.
Biolog Karin Enwall, institutionen för mikrobiologi, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Community ecology of denitrifying bacteria in arable land”. Disputationen avser filosofie doktorsexamen.
Tid: 17 oktober 9.30
Plats: Aulan, Genetikcentrum, Uppsala
Opponent: Professor George Kowalchuk, Netherlands Institute of Ecology, Centre for Terrestrial Ecology, Heteren, The Netherlands
Kontaktinformation
Mer information
Karin Enwall, 018-67 33 27, Karin.Enwall@mikrob.slu.se
Abstract och avhandlingen i sin helhet: http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001825/
Forskargruppen på Institutionen för mikrobiologi http://www.mikrob.slu.se/ShowPage.cfm?OrgenhetSida_ID=7321
Användningen av antibiotika är relativt sett högre bland äldre och i åldersgruppen 80+ är anledningen i hälften av fallen misstänkt eller säkerställd urinvägsinfektion. Men ofta ges antibiotika helt i onödan. Sedan tidigare vet man att asymptomatisk bakterieuri, ABU, är vanligt hos äldre med sämre hälsa, något som distriktsläkare och sköterskor möter dagligen. Dessa bakterier är helt ofarliga och ger inga symptom och behöver inte behandlas med antibiotika. Ändå ges inte sällan sådan behandling. Eftersom symtomen ofta är svåra att tolka hos äldre kan det ibland vara svårt att avgöra om bakterier i urinen är ett tecken på en urinvägsinfektion eller inte.
– Detta är ett problem eftersom det finns ett samband mellan hög användning av antibiotika och utveckling av resistenta bakteriestammar. När det gäller urinvägsinfektion blir det t ex allt vanligare med bakterier som är resistenta mot många olika sorters antibiotika, s k multiresistenta stammar. Därför är det viktigt att minska all onödig användning av antibiotika., säger Nils Rodhe.
Avhandlingen visar att dessa ofarliga bakterier i urinen är mycket vanliga även hos helt friska äldre, de fanns hos var femte kvinna och var tionde man över 80 år. Vid upprepad provtagning framkom att 60 procent av dem som haft bakterier vid ett provtillfälle fortfarande hade det efter 18 månader. Mer än var tredje kvinna och var femte man hade ABU vid åtminstone en av tre provtagningar.
– Men de flesta hade bytt bakteriestam, vilket visar att ABU hos äldre inte är något stationärt tillstånd.
För att söka efter sätt att skilja mellan dessa tillstånd har Nils Rodhe jämfört halten av vita blodkroppar, mätt som leukocysteras på den vanliga urinstickan, och s k cytokiner (små budbäraräggviteämnen, aktiva i kroppens infektionsförsvar) i urinprov från äldre med typisk blåskatarr och i urinprov från äldre med ABU. Man fann högre halter av leukocytesteras och cytokinen IL-6 vid blåskatarr än vid ABU.
– Detta skulle kunna utnyttjas i svårbedömda fall för att avgöra om det alls handlar om urinvägsinfektion, dvs om antibiotika kan vara till nytta för patienten. I framtiden skulle kanske även IL-6 kunna mätas med hjälp av vanlig urinsticka, säger Nils Rodhe.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Nils Rodhe, tel: 073-783 61 95, nils.rodhe@ltdalarna.se
Kronisk ledgångsreumatism, även kallad reumatoid artrit (RA), är en inflammatorisk sjukdom som drabbar upp till 1% av världens befolkning. De signalämnen som studeras i avhandlingen kan ha betydelse för denna sjukdom genom att påverka produktionen av de substanser som är viktiga för inflammationsprocessen. Studierna visar att flera av signalämnena uppregleras parallellt med en pågående inflammation och att en del av dem produceras lokalt i leden.
Signalämnena har bevisligen kraftiga effekter i ledvävnaden eftersom receptorer (mottagarställen) för dem också observerats på flera olika celltyper, t.ex. inflammatoriska celler och blodkärl. Olika signalämnen visar skilda mönster, vilket understryker att de har olika funktioner i knäleden. I avhandlingen påvisas också att även ledbroskcellerna uttrycker signalämnen och deras receptorer samt att uttrycket av dem förändras när en artrit utvecklas.
De studerade signalämnena har många påvisade effekter vid olika sjukdomstillstånd kopplade till inflammation och smärtförnimmelse, men också för läkning. Därför kan fynden i avhandlingen vara intressanta för utvecklingen av nya behandlingsstrategier mot RA, eftersom många patienter fortfarande inte blir hjälpta av dagens läkemedel. Att det bl. a. finns nervsignalsubstanser i knäledens celler innebär att det inte nödvändigtvis behövs nerver i området för att man ska få effekter av sådana substanser på inflammationen.
Ola Grimsholm är uppvuxen i Falkenberg, Halland. Han flyttade till Umeå 1999 och har här avlagt kandidatexamen med molekylärbiologi som huvudämne. Under doktorandtiden har han varit engagerad i utbildningspolitiska frågor och publicerat flera debattartiklar. Han kan nås via mobiltelefon 073-314 22 52 eller e-post ola.grimsholm@anatomy.umu.se
Fredagen den 17 oktober ber försvarar Ola Grimsholm, Inst. för integrativ medicinsk biologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Neuropeptides and neurotophins in arthritis – studies on the human and mouse knee joint.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal BiA201, Biologihuset.
Fakultetsopponent är prof. Elvar Theodorsson, Linköpings universitet.
Kontaktinformation
Porträttbild kan hämtas via
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/
I en långtidsstudie följdes 86 barn med mycket låg födelsevikt, 1 500 gram eller lägre, till sitt 20:e levnadsår. De var födda i Östergötlands, Kalmar och Jönköpings län mellan februari 1987 och april 1988.
Resultaten läggs fram i en avhandling av Per-Olof Gäddlin, neonatolog vid Länssjukhuset Ryhov i Jönköping och doktorand vid Avdelningen för pediatrik, Linköpings universitet.
Under den aktuella perioden föddes i regionen totalt 107 barn som vägde 1 500 gram eller mindre (very low birthweight, VLBW). Alla 86 som överlevde ingick i studien. Lika många fullgångna barn födda på samma sjukhus valdes ut till en kontrollgrupp.
– Ett av huvudresultaten är att de här ungdomarna vid 20 års ålder bedömer sig som lika friska och upplever lika bra livskvalitet som kontrollgruppen. Det gäller även dem som har någon form av handikapp, säger Per-Olof Gäddlin.
Barnen i båda grupperna följdes upp vid sju tillfällen under sin uppväxt, från 6 månaders ålder till 20 år. En mindre del av de lågviktiga hade handikapp i form av CP-skada, låg begåvning eller svåra uppmärksamhetsstörningar. De lågviktiga barnen som grupp var oftare sjuka de första levnadsåren, vägde mindre och var kortare, och hade något sämre läsförmåga i tester. De allra flesta var normalbegåvade och gick i vanlig skolklass. Man kunde se en förbättring i deras läsfärdigheter mellan 9 och 15 år.
Riskfaktorer för sjuklighet och funktionsnedsättningar var komplikationer under nyföddhetsperioden, till exempel hjärnblödning.
Per-Olof Gäddlin vill trycka på vikten av att rutinmässigt följa upp dessa barn genom deras uppväxt.
– Kanske har man ibland brustit i att identifiera barn med funktionsnedsättningar. Sjukhusrapporterna förs vidare till barnavårdscentralerna och skolhälsovården, men många lärare känner inte till barnets bakgrund.
Sedan barnen i studien föddes har ytterligare framsteg gjorts i neonatalvården, vilket medfört att andelen överlevande barn under 1 500 gram nu är över 90 procent och risken för komplikationer senare i livet har minskat. Nu är den viktigaste uppgiften att förebygga för tidiga födslar, anser Per-Olof Gäddlin.
– Vi behöver mer kunskap om vilka faktorer som startar en förlossning. Kan man skjuta upp den bara några dagar eller veckor kan det vara mycket betydelsefullt, säger han.
Avhandlingen Long-term follow-up of very low birthweight children lades fram 10 oktober.
Kontaktinformation
Kontakt:
Per-Olof Gäddlin
0707-144682, säkrast måndag 13 oktober 10 – 14 eller tisdag 14 oktober 10 – 12.
I en studie på drygt 135 000 svenska män som fått prostatacancer påvisar Camilla Thellenberg-Karlsson och hennes medarbetare en ökad risk för manlig bröstcancer efter prostatacancer. Resultatet följdes upp i en ytterligare studie där fakta om vilken behandling som givits samlades in. Fynden visar ett samband mellan östrogenbehandling för prostatacancer och den ökade risken för bröstcancer hos dessa män. Antalet fall av bröstcancer är litet och därför är den absoluta riskökningen sannolikt liten.
Forskarna kan också påvisa att män har en lätt ökad risk att drabbas av prostatacancer efter en hyvlingsoperation för vattenkastningsbesvär men att dödligheten i prostatacancer minskar. Tecken på inflammation i prostatan vid tiden för operationen verkar inte påverka risken att få cancer.
Östrogenbehandling var vanlig på 1980-talet men används idag i mindre omfattning, då andra hormonbehandlingar är vanligare. Flera nya undersökningar pågår med östrogen i plåsterform för att på nytt utvärdera nyttan vid prostatacancer. Riskökningen för manlig bröstcancer bör vägas in i valet av behandling.
Undersökningen som visar att fler män än väntat diagnosticeras med prostatacancer efter en hyvlingsoperation kan förklaras med att de hade vattenkastningsbesvär och oftare blev undersökta. De cancrar som hittades var godartade och påverkade inte dödligheten i sjukdomen.
Fredag 17 oktober försvarar Camilla Thellenberg Karlsson, Inst. för strålningsvetenskaper, onkologi, sin avhandling med titeln ”Prostate Cancer Epidemiological Studies of Risk Factors”.
Svensk titel: Epidemiologiska studier av riskfaktorer för prostatacancer.
Disputationen äger rum klockan 9.00 i sal 244 (Lions-salen), Norrlands
universitetssjukhus.
Fakultetsopponent är professor Peter Iversen, Univ. of Copenhapen.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=1862
Kontaktinformation
Camilla Thellenberg Karlsson nås på telefon 090-785 00 00 (personsökning via växeln), mobiltelefon 070-349 53 92 eller e-post camilla.thellenberg@onkologi.umu.se.
– Stamcellerna beter sig inte alls som vi tidigare trott och återfinns på andra ställen än vi väntat oss. Vi går nu vidare med att undersöka vilken betydelse stamcellerna har för sårläkning och uppkomst av den vanligaste formen av hudcancer, basalcellscancer, säger professor Rune Toftgård, en av de forskare vid Karolinska Institutet som står bakom studierna.
De stamceller forskarna studerar finns i hudens hårsäckar, hårfolliklarna. Cellerna kan där förflytta sig till olika delar av hårsäcken beroende på vilken tillväxtfas denna befinner sig i. Forskarna tror att tillväxten styrs av ökad så kallad Hedgehog-signalering, en mekanism som är känd sedan tidigare. Förändringar i de gener som styr detta signalsystem kan leda till att signalöverföringen inte slås av i tid, utan fortsätter att gå på högvarv, vilket därmed skulle öka risken för cancer.
Publikation: “Lgr5marks cycling, yet long-lived, hair follicle stem cells”, Viljar Jaks, Nick Barker, Maria Kasper, Johan H van Es, Hugo J Snippert, Hans Clevers, Rune Toftgård, Nature Genetics, AOP 12 oktober 2008, doi 10.1038/ng.239.
För mer information, kontakta:
Professor Rune Toftgård
Tel: 0708-720533
E-post: Rune.Toftgard@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-5248 3895 eller 070-224 3895
E-post: Katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Sita Zougouri vid institutionen för kulturantropologi och etnologi har studerat den lokala förvaltningen av skogen i Bougnounou i Burkina Faso, ett projekt som går ut på att främja att skogen skyddas och förvaltas samtidigt som lokala aktörer ska kunna dra nytta av den genom att avverka brännved som de kan sälja. Projektet har fått stöd av bland annat FN:s utvecklingsprogram.
Sita Zougouri har följt projektet under sammanlagt nio månader mellan 2003 och 2006. I avhandlingen har hon dels studerat hur lokala aktörer interagerar med varandra, dels analyserat hur dessa interaktioner leder till processer som utesluter alternativt inbegriper olika sociala kategorier. Alla kan inte ta del i handeln med ved och i utvecklingsprojektet. Zougouri har utforskat dynamiken mellan aktörer och grupper, och mellan befolkningen i stort och en så kallad lokal fetisch – ett religiöst föremål som sägs besitta starka krafter – som kontrolleras av en präst och byhövding. Hon menar att man, för att förstå den skogsförvaltning som inletts på initiativ utifrån, måste se den i ett sammanhang där fetischen manifesterar den lokala makten.
– Både skogsförvaltarna och prästen som kontrollerar fetischen har intresse av att skogsförvaltningen fungerar som ett slags ”skyltfönster” för utvecklingen i området, berättar hon.
Prästen baserar enligt henne sin legitimitet på att han ser sig själv dels som en lokal beskyddare, dels som en representant för utvecklingen. Skogsförvaltarna ser gärna att det här fungerar, även om förvaltningen inte alls kan sägas vara demokratisk.
– Studien visar att processer som utesluter och införlivar olika kategorier av aktörer blir extra tydliga i ett sådant här ”skyltfönster” för utvecklingen. Det gäller interaktion mellan kvinnor och män, mellan infödda och invandrade personer, och mellan vanliga bybor och de som har den lokala makten, säger Sita Zougouri.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Sita Zougouri (på engelska), 018-471 25 96, 073-787 20 07, e-post: Sita.Zougouri@antro.uu.se
I Vd under press – om medialiseringen av näringslivets ledare analyseras det allt intensivare mötet mellan näringsliv och media. Samtidigt som samhället präglas av ekonomins språk och logik tar företagen allt större hänsyn till medielogiken. Utifrån en fallstudie av en hårt bevakad vd undersöker Petrelius Karlberg vad medialiseringen av näringslivets ledare innebär och hur företagsledare hanterar medier och kändisskap. Skriften ger ökad inblick i medialiseringens mekanismer och lyfter fram aktuella utmaningar för såväl media som näringsliv.
– Boken väcker många intressanta frågor: Vilka är drivkrafterna i medierapporteringen och vilken är egentligen målgruppen för journalisternas arbete? Riskerar medielogiken att förvandla vd till en ”näringslivsartist” eller ”företagsestradör” och rikta bort uppmärksamheten från bolagens egentliga verksamhet? säger Anders Lundin, partner, Öhrlings PricewatershouseCoopers.
Petrelius Karlberg är ekonomie doktor och verksam som forskare och lärare vid sektionen för Företagslednings- och Arbetslivsfrågor inom EFI vid Handelshögskolan i Stockholm, samt vid Företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet.
Forskning i Fickformat är en vetenskaplig skriftserie i samarbete mellan EFI vid Handelshögskolan i Stockholm och Öhrlings PricewaterhouseCoopers. Syftet med skriftserien är att sprida aktuell forskning om ekonomi och samhälle. Författarna är huvudsakligen nydisputerade forskare verksamma vid Handelshögskolan i Stockholm. Alla skrifter i serien går att beställa via efi.publications@hhs.se.
Kontaktinformation
För mer information, vänligen kontakta:
Pernilla Petrelius Karlberg, Handelshögskolan i Stockholm
Tel: 08- 736 9483, 0733783412
E-post: Pernilla.Petrelius@hhs.se
För mer information om Forskning i Fickformat, vänligen kontakta Ilinca Benson vid Handelshögskolan i Stockholm. Tel: 0709-669453, E-post: ilinca.benson@hhs.se.
I avhandlingen analyserar Eva Kingsepp huvudsakligen filmer och dataspel och intervjuar personer ur publiken och spelare. Fokus i analysen är frågor kring hur historien framställs inom populärkulturen och hur inslag av det mytiska påverkar historieuppfattningen.
– Det är tydligt att det finns en klyfta mellan medieinnehållet och publiken i fråga om synen på historien, säger Eva Kingsepp. Medan många av filmerna och spelen visar upp en förenklad bild med påtagliga mytiska drag, med kampen mellan det goda och det onda i centrum, vill många i publiken i stället ha en realistisk skildring som visar ”hur det verkligen var”.
Trots att mer än sextio år har gått sedan andra världskrigets slut är Nazityskland fortfarande högaktuellt inom populärkulturen. Ständigt kommer nya filmer, dokumentärer, dataspel, romaner, populärhistoriska böcker och artiklar på temat, och intresset verkar inte mattas av.
Undersökningen, som bland annat omfattar över tvåhundra filmer, visar att den förenklande, spektakulära ”mainstream-bild” som finns av Nazityskland, Hitler och andra världskriget inte är fullt så dominerande som många i publiken menar. Men ändå har den fått ett så stort genomslag att den idag kan sägas ingå i vårt västerländska kollektiva minne av epoken.
– I mainstream-bilden finns klara drag av den traditionella myten, där världen ytterst styrs av övernaturliga makter. Hitler har fått överta Djävulens plats som representant för det omänskligt Onda, vilket gör hans medföljare till abstrakta Ondskans tjänare istället för vanliga människor med ansvar för sina handlingar. Därigenom blir det också svårt att försöka sätta sig in i de enskilda människornas agerande, och i förlängningen att kunna relatera händelserna under nazitiden till någon annan plats och tidsepok. ”Att lära av historien” blir då bara en tom fras, eftersom människorna i myten inte är människor som vi, säger Eva Kingsepp.
– I många av filmerna, och särskilt i flera av dataspelen, blir detta förhållande mycket tydligt, säger Eva Kingsepp och fortsätter. De bilder av Hitler och Nazityskland som målas upp i populärkulturen utgör ofta en blandning av fakta och fiktion, och resultatet blir därför en ”fantastisk” verklighet, med starka drag av t.ex. fantasy och science fiction, vid sidan av den verkliga. Det finns därför mycket som talar för att historien i detta fall håller på att förvandlas till en myt med traditionellt religiösa drag, samtidigt som det finns ett auktoritärt sanningsanspråk som inte förväntas bli ifrågasatt.
En konsekvens av detta kan enligt Eva Kingsepp bli att verklighet och fiktion kring viktiga händelser i vår historia blir så uppblandade att det kan bli svårt att se nyanser och dra paralleller till dagsaktuella händelser som kan förklara varför vissa saker händer även idag.
Avhandlingen ”Nazityskland i populärkulturen: Minne, myt, medier” finns att ladda ned som pdf på http://www.diva-portal.org/su/theses/abstract.xsql?dbid=8164
Disputationen äger rum fredagen den 10 oktober, kl 10.00 i JMK-salen, Garnisonen, Karlavägen 104, Stockholm. Opponent är Göran Bolin, professor, Södertörns högskola.
Ytterligare information
Eva Kingsepp, institutionen för journalistik, medier och kommunikation, Stockholms universitet, tfn 073-919 12 70, e-post kingsepp@jmk.su.se.
I doktorsavhandlingen Lean contracting – Relational contracting influenced by lean thinking – har Bengt Toolanen tittat närmare på upphandlingar av byggprojekt samt på hur projekten bör styras för att målsättningar som rör tid, kostnader och kvalitet bättre ska uppnås.
– Forskningsresultaten visar bland annat att det är speciellt viktigt vid stora och komplexa projekt att upphandlingen underlättar etablerandet av en effektiv och förtroendefull samverkan mellan de olika aktörerna. I det sammanhanget är samverkanskonceptet partnering ett sätt att få en mer relationsinriktad och förtroendebaserad byggprocess som kontrast till den traditionellt bedrivna byggprocessen, säger Bengt Toolanen.
– Partnering har med olika framgång hittills använts i bland annat genomförda byggen av LKAB:s stora kulsinterverk i Malmfälten, vid byggandet av bostadsprojekt och av nya handelscentrum.
I avhandlingen presenteras också en modell för upphandlingar och processdesign på basis av resultat från genomförda studier. Denna modell är starkt influerad av modeller från i första hand modern bilindustri. Enligt Bengt Toolanen har byggindustrin mycket att lära av exempelvis Scanias processupplägg vid produktutveckling och byggandet av lastbilar. I dessa processupplägg är kundvärdesorientering, sättandet av personalen i centrum för tillvaratagande av kompetens och kunskap och arbetet med ständiga förbättringar centrala inslag. Ett populärt motto är ”Det är inte frågan om att jobba hårdare utan smartare”!
Bengt Toolanen har mer än 30 års praktisk erfarenhet både av byggbranschen och av många byggprojekt med väldigt olika spelplaner och spelregler.
– Ett stort problem i byggsektorn är bristen på erfarenhetsåterföring och respekten för kunskap och kompetens. Jag var involverad i projektet Hallandsås under åren 1992-1994 och kan konstatera att detta skandalomsusade projekt fortfarande pågår och förmodligen kommer att slå många negativa rekord när det gäller kostnadsfördyringar, minst 700 procent, och förseningar med minst tolv år.
Kontaktinformation
Upplysningar: Bengt Toolanen, tel. 0920-49 13 47, 070-320 39 60, bengt.toolanen@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
Molekylkedjan DNA är uppbyggd av fyra s.k. deoxynukleotider: dCTP, dTTP, dATP och dGTP. När en cell delar sig måste mängden DNA fördubblas och det är då viktigt att nivåerna av de fyra byggstenarna hålls konstanta. Om proportionerna av de fyra deoxynukleotiderna hamnar i obalans eller om den totala mängden blir för hög ökar risken för att de hamnar på fel ställe i den nytillverkade DNA-strängen. De DNA-förändringar (mutationer) som då uppstår kan slutligen ge upphov till cancer. Forskargruppen publicerar nu resultat i tidskriften Journal of Biological Chemistry som klarlägger hur cellerna kontrollerar nivån av deoxynukleotider och därmed minimerar risken för mutationer och cancerutveckling.
Enzymet ribonukleotidreduktas som förser cellen med deoxynukleotider har en avancerad reglering för att minimera antalet mutationer. Redan för fyrtio år sedan visste man att dess aktivitet kan stängas av vid höga mängder av deoxynukleotiden dATP som binder till enzymet (dATP-nivån speglar de totala nivåerna av deoxynukleotider i cellen). Ett förnyat intresse för detta fenomen har uppstått de senaste åren eftersom flera studier visat att det kan uppstå mutationer när cellens totala nivåer av deoxynukleotider är förhöjda, men det har förblivit okänt hur dATP kan stänga av enzymet.
Umeåforskarna visar nu att i närvaro av dATP kan två ribonukleotidreduktas binda till varandra och bildar då tillsammans ett inaktivt proteinkomplex. När nivån av deoxynukleotider sedan sjunker kan komplexen falla isär och enzymerna blir aktiva igen. På det sättet kan enzymet snabbt växla mellan ett aktivt och ett inaktivt läge för att finjustera produktionen av deoxynukleotider utifrån cellens behov. Upptäckten har framförallt betydelse för förståelsen av hur celler skyddar sig mot mutationer, men kan också vara intressant för läkemedelsutveckling. Flera medel mot cancer och andra sjukdomar fungerar i cellen på liknande sätt som dATP och hämmar celldelningen bland annat genom att stänga av det här enzymet. Ett sådant medel är fludarabinfosfat, som används mot leukemier.
Forskargruppen har använt sig av analysmetoden GEMMA (Gas-phase Electrophoretic Mobility Macromolecule Analyzer) som kan mäta mycket låga enzymmängder och ge en mer exakt angivelse av storleken på ribonukleotidreduktas än tidigare. GEMMA finns bara på ett fåtal platser i världen, en av dem är Inst. för medicinsk kemi och biofysik vid Umeå universitet. Studien gjordes på ribonukleotidreduktas från bakterien Escherichia coli som fungerar som modellsystem för motsvarande enzym i människor, djur och växter.
Arbetet är utfört av Reza Rofougaran, Munender Vodnala och Anders Hofer vid Umeå universitet i samarbete med två forskare vid Stockholms universitet. För mer information kontakta Anders Hofer, Inst. för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet, tel. 090-786 7840, e-post anders.hofer@medchem.umu.se
Referens: Rofougaran, R., Crona, M., Vodnala, M., Sjöberg, B.-M., & Hofer, A. (2008). Oligomerization status directs overall activity regulation of the Escherichia coli class Ia ribonucleotide reductase. J. Biol. Chem., in press (webbpublicerad – doi:10.1074/jbc.M806738200)
