Det visar ny forskning från CBF, Centrum för belastningsskadeforskning. I en labstudie belastades ögats fokuseringsmuskel med optiska linser samtidigt som styrkan på ögats lins mättes objektivt med hög precision. Deltagarna fick parallellt kompensera oskärpan genom sammandragningar av ögats inre muskler, de s.k. fokuseringsmusklerna eller ciliarmusklerna.
Dessa resultat, som presenterades i augusti vid årsmötet för Nordisk Ergonomi i Reykjavik, Island, stärker tidigare forskning som visat att när hjärnan kompenserar för optisk oskärpa genom att spänna ciliarmusklerna, blir bilden skarp men den del av hjärnan som har jobbat med att lösa synproblemet bidrar samtidigt till att spänna musklerna i nacke och axlar.
– Kunskapen om varför synstress är kopplad till belastningsproblem har definitivt ökat på sistone, säger Hans Richter, forskare vid CBF. Vi har nyligen sammanställt en modell kring hur vi tror att dessa komplicerade processer gestaltar sig och den bygger på både egna och andras forskningsresultat. Modellen visar schematiskt vad man tror händer i kroppen när primitiva reflexer, utlösta av synstress, kopplar ihop ögats aktivitet med muskelaktiviteten i nacke/skuldror.
Hans Richter berättar att CBF tillsammans med forskare från Karolinska institutet, Aberdeens universitet, Skottland samt en doktorand som håller på att rekryteras, ska gå vidare med att undersöka muskelaktiviteten i nacke/skuldror när ögonens muskler belastats under naturliga respektive mer långvariga belastningar.
Det är känt att dålig synergonomi påverkar kroppsställningen – vilken anpassas efter synbehovet – med låsta och ansträngande kroppsställningar som följd. Men de exakta regleringsmekanismerna är långtifrån klarlagda och ännu mindre är kunskapen om fokuseringsprocessens roll.
– Vi ska i vår fortsatta forskning belasta ögats inre muskler under kontrollerade simuleringar av naturliga arbetsförhållanden, för att se hur detta påverkar det spontana rörelsemönstret och muskelaktiviteten i nacke/skuldror, säger Hans Richter. I en epidemiologisk del av studien ska vi dessutom pröva olika modeller som länkar ihop rapporterade belastningar i arbetet med symptom från ögonen och nacke/skuldror, och beskriva den inbördes utvecklingen av dessa besvär över tid.
–
– Vi förväntar oss att resultaten på sikt ska ge ny förståelse för hur sådana här besvär kan förebyggas och behandlas, säger Hans Richter.
Kontaktinformation
Hans Richter, forskare vid CBF, Centrum för belastningsskadeforskning, Högskolan i Gävle, 026-64 87 22, e-post: hrr@hig.se
Behandling av tumörer syftar till att döda alla tumörceller så att patienten kan botas från sin sjukdom. Allra helst vill man att tumörcellerna dör under ordnade former, genom att man aktiverar en speciell dödsprocess – apoptos. Tumörceller har en stor förmåga att ignorera signaler som normalt orsakar att cellen dör. För att förbättra effekten av cellgiftbehandlingar måste man veta både hur cellgiftet dödar tumörcellerna och hur tumörcellerna reagerar på cellgiftet.
Veronica Jansons studier visar att cisplatinokänsliga celler har defekter i två proteinfamiljer som är viktiga för att aktivera apoptos, BH3-proteinfamiljen samt s.k. kaspaser. I de cisplatinkänsliga cellerna ökade cellernas innehåll av BH3-protein när cellerna behandlades med cisplatin. I de okänsliga cellerna hade cisplatin nästan ingen effekt alls på innehållet av BH3-protein medan de hade en ökad aktivitet av kaspas-3 som är viktigast för att apoptosen genomförs. Det som gör detta fynd extra intressant är att läkemedel som imiterar effekten av ökat innehåll av BH3-protein är under utveckling för att behandla olika cancersjukdomar, bl.a. lungcancer.
Vidare visar avhandlingsarbetet att de cisplatinkänsliga cellerna kan tvingas genomgå apoptos om man stimulerar utflödet av kaliumjoner från cellerna samtidigt som man hindrar inflödet av dessa. De cisplatinokänsliga cellerna har en kaliumjontransportör, NKCC1, med onormalt låg aktivitet. Detta har konsekvenser för hur cellerna reagerar under de första 30 min av cisplatinbehandling, men är inte viktigt för cellernas okänslighet för cisplatin. Slutligen studerade Veronica Janson ett överlevnadsprotein, PKB, som finns i tre former: PKBa, PKBb, PKBc. Den första och sista visade sig vara överaktiva i alla celler, medan PKBb var överaktivt endast i de cisplatinokänsliga cellerna. Detta har förmodligen stor betydelse för hur känsliga cellerna är för cisplatinbehandling, men studierna avslöjar att det kan vara mycket svårt att stänga av PKB-proteinerna.
Sammantaget ökar avhandlingsarbetet förståelsen för hur cisplatin kan döda tumörceller, hur tumörceller kan reagera på cisplatinbehandling och vilka proteiner som kan vara inblandade i styrningen av cellers känslighet för cisplatin. Resultaten bidrar till nya idéer för att förstå hur cisplatin kan användas för behandling av tumörsjukdomar och i förlängningen bidra till förbättrade behandlingsresultat.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=1680<=sv.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Veronia Janson via e-post veronica.janson@medbio.umu.se eller mobiltelefon 070-610 26 90.
Vedertagen ekologisk teori säger att för varje rovdjursart behövs ett en bytesart. Detta har förbryllat forskare eftersom många rovdjursarter ofta lever på samma byte. Nu visar forskare vid Umeå och Amsterdams universitet att rovdjur som konkurrerar om samma byte inte bara kan samexistera utan till och med kan vara en förutsättning för varandras existens om de lever på olika livsstadier av bytet.
– Om ett rovdjur jagar unga bytesdjur så medför det att de få individer som överlever, snabbare kan växa sig stora då de inte behöver konkurrera om föda med jämnåriga individer. Dessa stora individer kan i sin tur vara föda till en annan rovdjursart som lever av dessa större byten, förklarar Lennart Persson, professor vid Umeå universitet. Om inte det första rovdjuret ätit upp så många små bytesdjur hade inte tillräckligt många av dem kunnat växa sig tillräckligt stort för att kunna passa det andra rovdjuret. På detta sätt inte bara möjliggörs utan förutsätts till och med samexistens av rovdjursarter eftersom rovdjursarterna är beroende av varandras närvaro.
– Att rovdjur gynnar varandras existens kan förklara observationer som visar att rovdjur som jagar små bytesdjur och rovdjur som jagar stora bytesdjur av samma art ökar i samma takt. Det betyder också att ekologiska system kan vara kritiskt beroende av mångfalden av rovdjur. Ett exempel på detta kan vara kollapser av hela rovfiskbestånd med återverkningar på bytesfiskar, djurplankton och växtplankton som observerats i många delar av världshaven.
Studien är ett resultat av ett samarbete mellan Tobias van Kooten, Lennart Persson och Tim Schellekens vid Umeå universitet och André De Roos vid Amsterdams universitet inom den starka forskningsmiljön ”Lake Ecosystem Response to Environmental Change”, som stöds av Forskningsrådet Formas
Artikeln har titeln ”Stage-specific predator species help each other to persist while competing for a single prey” och publiceras nästa vecka i tidskriften Proceedings from the National Academy of Science, se http://www.pnas.org.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Lennart Persson, 090-786 6316, 070-20 53 003, lennart.persson@emg.umu.se
Läs mer om Lennart Perssons forskning på:
http://www.emg.umu.se/aquatecol_sv
Emilie von Essen, 0733 50 31 61, Forskningsrådet Formas
Karin Wikman, 070-31 36 124, Umeå universitet
Bakom rönen ligger en undersökning bland 16 000 slumpvis utvalda personer från Sverige, Norge, Danmark, Island och Estland. Resultaten publiceras nu i tidskriften Respiratory Research. Bland de 15 556 personer som svarade på frågorna om snarkning rapporterade 18 procent att de var ”vanesnarkare”, definierat som ljudliga och störande snarkningar under minst tre nätter per vecka.
Följande barndomsfaktorer kunde oberoende av varandra kopplas till snarkning: Att ligga på sjukhus för en infektion i andningsvägarna före två års ålder, att lida av återkommande öroninflammationer, att växa upp i en stor familj samt att som nyfödd ha hund i hemmet. Enligt artikeln kan det bero på att de nämnda faktorerna tidigt förstärker inflammationsprocesser i övre luftvägarna, vilket ökar benägenheten att snarka senare i livet.
Utöver de uppenbara problemen för den som ska vistas i samma sovrum lider snarkarna själva av dålig sömn och hälsorisker.
– Vår och andras forskning visar att de har ökad risk för förtidig död och hjärt-kärlsjukdomar som hjärtinfarkt och stroke, kommenterar Karl Franklin.
Han hoppas att de nya rönen om riskfaktorer i barndomen ska bidra till mer kunskap som kan användas för att förebygga snarkning. Medförfattare från Umeå universitet är Eva Norrman, lungmedicin, och Lennarth Nyström, epidemiologi.
KA Franklin, C Janson, T Gíslason, A Gulsvik, M Gunnbjörnsdottir, BN Laerum, E Lindberg, E Norrman, L Nyström, E Omenaas, K Torén, C Svanes: ”Early life environment and snoring in adulthood”, Respiratory Research 2008, 9:63doi:10.1186/1465-9921-9-63
Kontaktinformation
För mer information, kontakta docent, överläkare Karl Franklin, avdelningen för lungmedicin, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet,
tel. 090 785 18 74, mobil 070 688 47 45,
e-post Karl.Franklin@lung.umu.se
Orgeln har en lång historia som improvisationsinstrument och avhandlingen omfattar också 4 CD-skivor med improvisation efter förebilder såväl från gammal tid som från vår egen, där orgeln används både som soloinstrument och tillsammans med sångare och jazzinstrumentalister, bl a i en improviserad mässa i friform-stil.
Svein Erik Tandberg bygger sin avhandling på idén att improviserad musik uppstår i ett samspel som omfattar såväl ett stort antal inre föreställningar om musikaliskt ljud som en arsenal av finmotoriska kroppsrörelser. Ljudbild och klanguttryck tillkommer vid själva improvisationstillfället, och då med utgångspunkt i mer eller mindre väl definierade estetiska uppfattningar.
Känsloliv, intellekt och kropp samt spontana infall, rationellt tänkande och många olika möjligheter att handla utgör olika sidor hos människan, sidor som är föremål för ständig ömsesidig påverkan och som ingår i ett komplicerat samspel. Förhållandet mellan dessa olika faktorer kan uppfattas som en interaktiv kraft när det handlar om att förstå improvisation.
Svein Erik Tandberg är utbildad kyrkomusiker och musiklärare vid Norges Musikkhøgskole där han även tagit diplomexamen med debut 1978. Han har studerat orgelspel och improvisation bl a hos organisterna David Sanger i London, Naji Hakim i Paris och Franz Lehrndorfer i München. Tandberg har också avlagt masterexamen i musikvetenskap vid universitetet i Oslo. Sedan 1979 är han kyrkomusiker i Slagen församling i Tønsberg. Han har gjort en mängd radioinspelningar och turnerat i alla de nordiska länderna samt i Tyskland, Schweiz och Italien.
Torsdag den 28 augusti 2008 kl. 12.00 försvarar Svein Erik Tandberg sin avhandling i Orgelsalen på Artisten i Göteborg. Disputationen äger rum på engelska och inleds med en kort konsert på cirka 30 minuter.
Kontaktinformation
För mer information om avhandlingen och disputationen, kontakta Svein Erik Tandberg på tel: 0047-90661455 eller via e-post: s-etandb@online.no
För mer information om konstnärliga fakulteten, Göteborgs universitet, kontakta Karoline Axelson, informatör på fakultetskansliet, tel: 031-786 5998 eller e-post: karoline.axelson@konst.gu.se.
Det arkeologiska källmaterial som Pararas studerat spänner över 250-300 år, från cirka 1300/1250 till 1000 f.Kr. Denna period sammanfaller med den tid då urbana centra blomstrade på Cypern. Avhandlingsförfattaren har undersökt den typ av byggda konstruktioner, som man kan se som föregångare till vad man senare kallar ett ”altare”. Planlösningarna i tempel och andra kultbyggnader visar att det emellertid inte fanns någon standardiserad lösning av det inbördes förhållandet mellan ”altare” och tempelbyggnad.
Yannis Pararas har även undersökt relationen mellan cypriotiska ”altaren” från 1300/1250 till 1000 f. Kr. och altaren från angränsande områden som Levanten och det Egeiska området. Resultatet visar på en uppenbar koppling mellan Levanten och Cypern genom en folkförflyttning av hellener österut. Dessa gemensamma element måste å andra sidan bli analyserade mot bakgrund av en likartad kult hos befolkningen i östra Medelhavsområdet under sen bronsålder.
Redan tidigare har religionsforskare hävdat – på grundval av ett sent grekiskt vittnesbörd om att blodsoffret var av cypriotiskt ursprung – att en slags sammansmältning (synkretism) av minoisk-mykenska och levantinska element av offerhandlingen ägt rum på Cypern. Det är de facto arkeologiskt uppenbart, att det som under tidigt 1000-tal utkristalliserades som de centrala delarna av grekisk kult – fristående tempel och altare för brännoffer – har klarare föregångare på Cypern ca 1200-1000 f. Kr. än i det Egeiska området.
Avhandlingens titel: Immovable offertory installations in Late Bronze Age Cyprus.
Disputationen äger rum fredagen den 5 september 2008 kl. 13
Plats: Sal T 307, Arkeologen, Olof Wijksagatan 6, Göteborg
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Yannis Pararas, tel. 031-18 16 48,
mobiltel. +30 6977 506 476, e-post: ipararas@otenet.gr
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
Tel. 031-786 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se
Aktiviteten i de flesta digitala chip synkroniseras med en klocka, en oscillator som alstrar en eller flera miljarder svängningar i sekunden. När en krets får en impuls att börja arbeta laddas den med energi. När den stängs av, leds den överflödiga energin till jord och går till spillo.
– Vår idé är att minska förlusten genom att flytta den energin till en annan krets där den kan utnyttjas igen vid nästa impuls, säger Martin Hansson, som nu lägger fram resultaten i sin doktorsavhandling.
Forskargruppen tillverkade experimentchip med den nya klockningstekniken, som vid frekvenser kring 1,6 GHz drog 60 procent mindre ström är motsvarande konventionella system. Det innebär en minskad totalförbrukning på omkring 15 procent.
– Vi är en av 4-5 forskargrupper i världen som jobbat med denna idé, men vi var tidiga med att bygga upp och testa den i kisel. Det chip vi byggde hade också den högsta klockfrekvensen, säger Martin Hansson.
Ett annat problem som adresseras i avhandlingen är strömläckage. I takt med att transistorerna blivit allt mindre har de på grund av fysikaliska fenomen blivit allt svårare att stänga av, vilket gör att de läcker ström. När en krets blir varm ökar läckaget.
I avhandlingen presenterar Martin Hansson ett antal kretstekniker med syftet att kompensera för det ökade läckaget.
– Vi vill uppnå bättre batteritid och minska behovet av att kyla kretsarna, aspekter som är viktiga vid design av mikroprocessorer, säger han.
Martin Hansson är doktorand vid Avdelningen för elektroniska komponenter, där forskningen fokuseras på integrerade kretsar med låg effektförbrukning och hög hastighet. Sex månader av sin doktorandtid har han tillbringat vid Intels forskningslaboratorium i Hillsboro, USA.
Avhandlingen Low-power clocking and circuit techniques for leakage and process variation compensation läggs fram fredag 29 augusti kl 10.15 i sal Visionen, hus B, Linköpings universitet Campus Valla. Opponent är Dr. Ram Krishnamurthy, Intel Corp., USA.
Kontaktinformation
Kontakt:
Martin Hansson, 013-282859, 070-3444716, martinh@isy.liu.se
– En växande världsbefolkning, klimathotet, och en ökad satsning på bioenergi från jordbruksmark påverkar kraftigt tillgången på mat och vatten i världen. Situationen är allvarlig, men forskningen visar att det finns lösningar, säger Rolf Annerberg, generaldirektör på Forskningsrådet Formas.
Mera vegetabilier och mindre kött
Ett grundläggande problem rör prioriteringar. Om vattenresurserna används som de gör nu, med en ökad urbanisering i världen, en allt intensivare köttkonsumtion och satsningar på bioenergi, förvärras problemen. Om arealer för köttproduktion istället avsätts för ökad produktion av vegetabilier skapas utrymme också för energigrödor. Den ökande bioenergiproduktionen kan dessutom användas till positiva insatser för ekosystemen., Rätt placerade kan odlingsytorna möjliggöra bortfiltrering av föroreningar eller fungera som ett hinder mot erosion.
Minska slöseriet
Vattenhushållningen kan effektiviseras. Regnvattnet kan tillvaratas bättre, som visats på många håll i t.ex. Indien. I fattiga områden av världen går dessutom mat, och därmed indirekt också vattenresurser, till spillo genom förluster vid lagring och transport på grund av brist på exempelvis kylanläggningar eller transportmedel. I rikare delar av världen kastas cirka en fjärdedel av all mat bort för att vi köper för mycket.
Genom att beräkna vattenproduktiviteten, dvs. hur mycket skörd som erhålls vid olika bevattningsmodeller, går det att effektivisera vattenanvändningen. Nationers vattenbudgetar och indirekta handel med vatten i form av jordbruksprodukter kan uppskattas genom att beräkna water footprints. Detta är ett mått på det ekologiska vattenavtrycket, det vill säga den totala vattenmängd som krävs för att ta fram jordbruksprodukter i olika delar av produktionskedjan, både vattnet i produkterna och det som använts vid odlingen i ursprungslandet.
Bättre vattenplanering och dränering
Med klimatförändringarna förutspås ökade kraftiga skyfall i delar av världen som leder till ökad erosion av jordbruksmarken. Marken försämras också av näringsläckage och av föroreningar från salt och mineraler på grund av bristande dränering eller dålig vattenplanering.
Vattensnål odlingsteknik och nya rissorter
Nya brukningsmetoder eller genetiskt förbättrade grödor kan visa sig avgörande för att klara det torrare klimat som väntas i stora delar av världen. Intressanta exempel finns i utvecklingen av nya rissorter och vattensnål odlingsteknik, som utvecklats speciellt för afrikanska och asiatiska förhållanden, eller de nyligen framtagna majssorterna som nu odlas på försök.
”Water for Food” är Formas fjärde bok om vatten och lanseras i samband med World Water Week 17-23 augusti i Stockholm. De tre tidigare utgivna böckerna inom området är ”Dams under Debate” från 2006, ”Groundwater under threat” från år 2005 samt ”Water research – what’s next?” från år 2004 .
Boken kostar 100 kronor inkl moms och kan beställas via Formas nätbokhandel www.formas.se eller från Kundtjänst Formas, tel 08-690 9522, fax 08-690 9550, e-post: formas.ldi@liber.se. Recensionsexemplar kan beställas från Formas, lena.jansson@formas.se , tel 08-775 4065.
Pressbilder finns att ladda ner. http://www.formas.se/formas_templates/PageListing.aspx?id=2247
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Jonas Förare, jonas.forare@formas.se 08-775 40 04, 070-553 40 04, Emilie.von.Essen, emilie.von.essen@formas.se, 08-775 40 08, 0733-50 31 61
Forskarna Rutger Rosenberg vid Institutionen för marin ekologi, Göteborgs universitet, och Robert Diaz från Virginia Institute of Marine Science i USA gjorde 1995 en mycket uppmärksammad studie av världshavens bottnar. Då fann forskarna 44 områden som var så drabbade av syrebrist att bottendjur och fisk tog skada.
Drygt tio år senare har de gjort en ny sammanställning – och funnit att antalet döda havsbottnar i världen ökat till över 400 områden.
Studien, som redovisas i tidskriften Science, drar slutsatsen att syrebristen är det allvarligaste hotet mot havets hälsa.
– Det finns ingen annan variabel av så stor ekologisk betydelse för kustnära marina ekosystem, och som förändrats så drastiskt på så kort tid, som den minskade mängden syre i havet, säger Rutger Rosenberg.
Enligt Rosenberg och Diaz studie är minst 245 000 kvadratkilometer av världshavens bottnar drabbade av syrebrist. Det är en yta motsvarande Storbritanniens. Syrebristen påverkar en rad ekologiska processer, och leder till att enorma mängder föda för den bottenlevande fisken går förlorad.
–I de perioder då syrebristen har sin största utbredning i Skandinavien kan över tre miljoner ton av bottendjur saknas, i jämförelse med om bottnarna varit syresatta, säger Rutger Rosenberg.
Till de största syrefattiga områdena i världen hör Östersjön, Mexikanska Golfen, Östkinesiska Havet och Bälthavet. Samtliga dessa havsområden är viktiga fiskeområden.
Av de drygt 400 drabbade områdena är cirka hälften påverkade av syrebrist som uppträder årligen under en viss säsong. Detta resulterar vanligen i att bottendjuren dör men att områdena återkoloniseras av djur när syret återvänder. I cirka en fjärdedel av fallen uppträder syrebristen periodiskt och varar endast några dagar eller veckor. I andra områden, till exempel Östersjön, är syrebristen numera permanent under hela året.
Orsaken till syrebristen är i första hand människans ökade utsläpp av näringsämnen som kväve och fosfor. Före industrialiseringen förekom knappast någon syrebrist alls vid kustnära havsbottnar, konstaterar Rutger Rosenberg och Robert Diaz.
Kontaktinformation
Kontakt:
Rutger Rosenberg, professor vid Institutionen för Marin Ekologi – Kristineberg, Göteborgs Universitet
0523-18529 (arb)
0523-15429 (hem)
0703-442238 (mobil)
rutger.rosenberg@marecol.gu.se
Tidigare forskning har visat att dessa celler blir mer retbara när man tar droger. För att ta reda på den funktionella betydelsen av detta använde forskarna en musmodell för kokainberoende. När man blockerade cellernas mottagare (receptorer) för glutamat – hjärnans viktigaste signalämne – försvann risken för återfall i beroendet. Resultaten publiceras i den högt rankade tidskriften Neuron.
De dopaminproducerande nervcellerna är centrala i hjärnans belöningssystem. Beroendeframkallande droger orsakar att dopaminhalten i omgivningen stiger, vilket i sin tur påverkar andra nervceller och framkallar olika kroppsliga och mentala reaktioner.
Kokain har en mycket snabb effekt på dopaminnivåerna, vilket förklarar att den är bland de mest beroendeframkallande drogerna.
– När man tar kokain, ökar antalet glutamatreceptorer vilket gör cellen mer retbar. När vi blockerar den processen förhindrar vi återfall i beroende. Detta är intressant kliniskt eftersom det är i det skedet man får tag i patienterna, säger David Engblom, neurobiolog vid Linköpings universitet och huvudförfattare till artikeln.
Artikeln Glutamate Receptors on Dopamine Neurons Control the Persistence of Cocaine-Seeking av David Engblom med flera publiceras i Neuron den 14 augusti.
Kontaktinformation
Kontakt:
David Engblom, forskarassistent, Avdelningen för cellbiologi
070-2611302, daven@ibk.liu.se
I många former av cancer stimuleras tumörernas tillväxt och deras förmåga att sprida sig av en muterad gen som kodar för ett så kallat RAS-protein. Detta har lett till intensiv forskning om hur man kan blockera aktiviteten hos dessa proteiner.
– RAS-proteinerna finns i alla celler och sitter förankrade på insidan av cellmembranet där de reglerar celltillväxt och celldelning. Det enzym vi studerar hjälper RAS-proteinerna så att de kan förankras i cellmembranet. Genom att blockera detta enzym kunde vi hämma bindningen av RAS till cellmembranet och kraftigt förbättra sjukdomssymtomen hos möss med blodcancer, säger docent Martin Bergö som leder forskningen vid Wallberglaboratoriet vid Sahlgrenska akademin.
Forskarlaget har utvecklat en genförändrad mus som producerar ett muterat och konstant aktivt RAS-protein i benmärgen där nya blodceller produceras. Dessa möss utvecklar en leukemi som liknar ett antal former av blodcancer hos människor. De sjukdomsalstrande benmärgscellerna delar sig okontrollerat och den normala kontrollen av celltillväxt kan inte stänga av dem. I dessa möss kan även produktionen av det enzym som kallas ICMT stoppas.
– När vi hämmade produktionen av enzymet minskade blodcancerutvecklingen och den okontrollerade tillväxten av benmärgsceller blockerades. En annan upptäckt var att normala benmärgsceller inte påverkades nämnvärt av avsaknaden av ICMT-enzymet. Detta gör att ett framtida läkemedel som hämmar ICMT skulle kunna verka specifikt på de sjukdomsalstrande cellerna och lämna de normala cellerna intakta. Ett läkemedel som blockerar detta enzym kan bli en effektiv framtida cancerbehandling, säger Martin Bergö.
Forskargruppen visade även att möss med en aggressiv form av lungcancer levde längre och fick betydligt mindre tumörer när ICMT-enzymet blockerades. Men även om studien talar starkt för att ICMT kan vara en effektiv måltavla för cancerbehandling måste resultaten nu bekräftas i andra möss med blodcancer och lungcancer och läkemedel som hämmar enzymet måste tillverkas och testas.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Docent Martin Bergö, telefon: 031-342 78 58, 0733-12 22 24 e-post: martin.bergo@wlab.gu.se
I en SBU-rapport från 2004 konstaterades det att det saknas vetenskapliga bevis för att behandling mot tandlossning har säkra behandlingseffekter. Trots det fortsätter tandläkare och tandhygienister att behandla mot sjukdomen.
– Vi som behandlar mäter surrogatmått, exempelvis om tandköttsfickorna har minskat, men vi vet inte om behandlingen har den effekt som patienterna önskar vilket är att få behålla sina tänder, säger Kerstin Knutsson och menar att den förbättring som trots allt skett när det gäller tandlossning under de senaste 30 till 40 åren kan bero på ett allmänt förbättrat hälsoläge och bättre egentandvård.
– Det allmänna immunförsvaret är bättre och vi är friskare än vad vi varit tidigare. Men vi kan inte hävda att det är tandvårdens förtjänst att situationen förbättrats.
Hennes teori får stöd av en nypublicerad svensk studie som visar att situationen för de mellan fem till tio procent av befolkningen som lider av allvarlig tandlossning inte förbättras trots ökade vårdinsatser. Vid Malmö Tandvårdshögskola pågår nu flera studier kring hur allmäntandläkare och tandhygienister diagnostiserar och behandlar patienter med olika grad av tandlossning.
I den första studien har visats att tandläkare använder upp till 25 olika fynd för att ställa diagnosen kronisk tandlossning, eller paradontit. Flera av fynden, exempelvis förekomsten av plaque och tandsten, är inte relevanta eftersom de förekommer både hos friska och sjuka patienter.
– Sannolikt kommer de fynd som används för att ställa diagnos också vara de som används när det är dags att välja behandling. Vi tror att oberoende av vilken grad av tandlossning patienter lider av får alla samma typ av behandling, exempelvis besök två gånger om året hos en tandhygienist. Dessutom tror vi att det förekommer ett stort mått av överbehandling inom allmäntandvården av patienter med kronisk tandlossning och det är en stor patientgrupp som utgör cirka 40 till 50 procent av den medelålders befolkningen, säger Kerstin Knutsson.
Fotnot:
SBU är Statens beredning för medicinsk utvärdering
Kontaktinformation
För mer information kontakta Kerstin Knutsson på telefon 040-665 85 31, mobil 0705-16 88 86 eller via e-post: kerstin.knutsson@mah.se
– För mig är det en överväldigande start. Det är den första undersökningen jag gör på det här området och resultaten är uppseendeväckande. De visar på mycket starka samband mellan den här typen av sociala faktorer och risken att drabbas av demens, säger Krister Håkansson.
De nya rönen grundar sig på uppgifter från Finland där 2 000 personer studerats. Unikt är att man undersökt personer redan när de var 50 år och igen när de var 70. Vanligtvis i demensforskning studerar man bara äldre personer. Tidigare forskning har visat att en aktiv livsstil, både intellektuellt och socialt, kan minska risken att drabbas av demens. Eftersom livet i en parrelation ofta innebär mycket social och intellektuell stimulans var frågan för just denna studie om livet i en relation då kan skydda mot demens.
Resultaten visar att för dem som lever i en parrelation i medelåldern minskar risken att drabbas av demens senare i livet med 50 procent jämfört med dem som lever som singlar. Med i uträkningen finns även andra riskfaktorer som till exempel personens ålder.
Risken att drabbas påverkas också av hur länge man har levt som singel och varför. De som levt som singel hela livet löper dubbelt så stor risk medan de som skilt sig i medelåldern och därefter levt som singel löper tre gånger så stor risk.
Störst risk att leva som änka eller änkling
Allra störst risk att drabbas av demenssjukdomar löper de som förlorat sin partner innan de nått medelåldern och därefter fortsatt leva som änka eller änkling. Jämfört med gruppen gifta par löper de mer än sex gånger större risk att utveckla Alzheimers, enligt undersökningen.
– Det tyder på två faktorer som påverkar – dels social och intellektuell stimulans men också traumatiska upplevelser. I praktiken visar detta hur viktigt det är att lägga resurser på att hjälpa personer som drabbas av kris. Ser man krasst på det så är det också mer lönsamt med tanke på hur mycket vård av en dement person kostar, säger Krister Håkansson.
De nya resultaten presenteras vid världens största konferens inom demensområdet – The 2008 Alzheimer’s Association International Conference on Alzheimer’s Disease (ICAD 2008) som äger rum just nu i Chicago. För fler nyheter, se konferensens pressrum: http://www.alz.org/icad/press_room.asp
Krister Håkansson ser redan flera intressanta frågeställningar att gå vidare med utifrån undersökningsmaterialet.
– Spelar det till exempel någon roll om parrelationen är bra eller inte? Och spelar det någon roll om man alltid varit inställd på att leva som singel eller inte?
Kontaktinformation
För mer information, kontakta: Krister Håkansson, BA, forskare inom psykologi Karolinska Institutet, institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Växjö Universitet, institutionen för Samhällsvetenskap Mobil: 073-708 07 68 E-post: Krister.Hakansson@ki.se Miia Kivipelto, med. dr., senior forskare Karolinska Institutet, institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för Aging Research Center Mobil: 073-994 09 22 E-post: Miia.Kivipelto@ki.se Pressekreterare Sabina Bossi Tel: 08-524 860 66 Mobil: 070-614 60 66 E-post: sabina.bossi@ki.se Informatör Anna Wiksten Tel: 0470-70 89 53 E-post: anna.wiksten@vxu.se
Forskarna har funnit förändringar i genernas struktur hos patienter med schizofreni när de har studerat så kallade copy number variants (CNV). Genetiska sjukdomar orsakas av en mängd olika möjliga förändringar i människans DNA. Den typ av mutation eller förändring som kallas CNV innebär att stora bitar av DNA kan finnas i flera kopior, vara försvunna eller omkastade. Vid vissa sjukdomar kan sådana förändringar i genomet vara skyddande, till exempel vid HIV infektion och malaria.
– Resultaten ger starkt stöd för att orsaken till schizofreni delvis kan relateras till effekterna av sådana strukturella genförändringar, både över hela genomet och vid specifika kromosomer, säger docent Christina Hultman vid Karolinska Institutet.
Under 2007 och 2008 har man genom att kartlägga hela genomet, så kallad Genomwide association studies, fått ett genombrott i den genetiska forskningen för bland annat diabetes och prostatacancer. Nu är det mycket som pekar åt att man även inom schizofreni kan stå inför ett genombrott under 2008 då upp till sju studier med sammanlagt 20 000 fall har genomförts. Ett viktigt steg är att sedan förstå de biologiska mekanismerna bakom ett komplext mönster av gener som kan kopplas till schizofreni och också så kallad epigenetik, det vill säga hur gener under livsspannet kopplas på och av.
– Vi tror på ett forskningsgenombrott inom en snar framtid kring psykiatriska sjukdomar som schizofreni, bipolär sjukdom och autism. Samtidigt vill jag betona att vid en så komplex sjukdom som schizofreni behövs det forskning om både genetiska och miljömässiga orsaker och om behandling och omhändertagande, säger Christina Hultman.
Schizofreni är en psykiatrisk folksjukdom. I Sverige finns idag cirka 35 000 personer som någon gång varit i slutenvård med diagnosen schizofreni och lika många som vårdats för andra psykossjukdomar.
Genom familjestudier, adoptionsstudier och tvillingstudier har man sedan länge vetat att det verkar finnas ärftliga orsaker till schizofreni. Risken bland både förstgradssläktingar (ens barn) och även andragradssläktingar hos personer med schizofreni är förhöjd. De senaste tio åren har sökandet efter specifika genetiska orsaker varit intensiv, men schizofreni har ett komplext ärftlighetsmönster och tidigare studier har inte varit entydiga. Olika forskargrupper har kommit med ett flertal olika förslag på gener som kan vara inblandade, bland annat gener som kontrollerar hjärncellers utveckling.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta: Forskare, docent och psykolog Christina M Hultman Tel: 08-524 838 93 Mobil: 070-362 10 31 E-post: Christina.Hultman@ki.se Anhörig till deltagare i studien, Astrid Kiselman Tel: 018-55 74 87 E-post: Astrid.Kiselman@comhem.se Pressekreterare Sabina Bossi Tel: 08-524 860 66 Mobil: 070-614 60 66 E-post: sabina.bossi@ki.se Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och samverkan bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Åderförkalkning är en inflammatorisk sjukdom, där blodkärlens väggar förtjockas och blir mindre rörliga. Det kan orsaka blodpropp och andra hjärt-kärlsjukdomar. Man vet inte exakt vad som orsakar åderförkalkning, men immunsystemet spelar troligen en viktig roll. Forskarna misstänker att olika oxiderade former av det så kallade dåliga kolesterolet, LDL (low-density lipoprotein), bidrar till utvecklingen av sjukdomen. Nu har en forskargrupp från Karolinska Institutet visat, i samarbete med Lunds universitet, att en viss typ av naturligt förekommande antikroppar, anti-PC, som riktar sig mot LDL-molekylens fettdel spelar en viktig roll för uppkomsten av hjärt-kärlsjukdom. Fynden visar att individer som har låga nivåer av anti-PC har ökad risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdom. Risken är speciellt hög hos män som utvecklar stroke, med en nära nog fyrfaldig riskökning.
Denna nyupptäckta riskfaktor, låga nivåer av anti-PC, är oberoende av tidigare kända riskfaktorer som högt blodtryck, höga blodfetter, diabetes och rökning.
– Våra fynd talar för att anti-PC kan användas som ett komplement till de traditionella riskfaktorerna för att förbättra diagnos och behandling. Dessutom utvecklar vi för närvarande anti-PC som ett vaccin mot åderförkalkning och hjärt-kärlsjukdom, säger professor Johan Frostegård som har lett studien.
Studien baseras på data från 349 personer som någon gång under en 12-årsperiod har drabbats av hjärtinfarkt eller stroke och 693 individer utan symtom på hjärt-kärlsjukdom. Forskningen är genomförd inom ramen för EU-konsortiet CVDIMMUNE, http://www.cvdimmune.com/, som leds av Johan Frostegård vid Karolinska Institutet.
Publikation:
“Low levels of IgM antibodies against phosphorylcholine – a potential risk marker for ischemic stroke in men.” Beatrice Sjöberg, Jun Su, Ingrid Dahlbom, Hans Grönlund, Max Wikström, Bo Hedblad, Göran Berglund, Ulf de Faire and Johan Frostegård. Atherosclerosis 2008, in press, accepted manuscript, available online 19 July 2008.
Pressbild: http://ki.se/pressbilder
För mer information, kontakta:
Professor Johan Frostegård
Institutionen för medicin, Huddinge
Tel: 08-585 897 87
Mobil: 070-735 23 82
E-post: Johan.Frostegard@ki.se
Pressekreterare Sabina Bossi
Tel: 08-524 860 66
Mobil: 070-614 60 66
E-post: sabina.bossi@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och samverkan bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Barn som föds mycket för tidigt kan drabbas av förseningar av både den fysiska och psykiska utvecklingen. Men fram till nu har det varit okänt hur den tidiga födseln påverkar barnens käkleder och förmåga att tugga. Resultaten från de studier som hittills gjorts har inte varit entydiga, men den svenska studien som publiceras i september visar att 52 procent av de mycket för tidigt födda barnen behövde behandlas för bettavvikelser.
Motsvarande siffra för normalfödda barn var 37 procent. Barn med bettavvikelser, speciellt de med djupa bett, löper risk att skada sig själva i gommen. Det finns i dag ingen förklaring till varför de för tidigt födda barnen får dessa problem.
– Men vi kan konstatera att de mycket för tidigt födda barnen vid tio års ålder fortfarande väger mindre, har ett mindre huvudomfång och en mindre överkäke jämfört med andra barn, säger Liselotte Paulsson.
Barn med bettavvikelser behandlas med tandställning och Liselotte Paulsson menar att det är viktigt att de upptäcks så tidigt som möjligt av tandvården.
– När barnen är i 8 till 10 års ålder går det att med relativt små åtgärder styra tillväxten åt rätt håll.
Trots den ökade förekomsten av bettavvikelser drabbas inte för tidigt födda barn oftare av symtom på problemet i form av exempelvis smärta och huvudvärk jämfört med andra barn.
– Det känns skönt att kunna ge föräldrarna lugnande besked på den punkten och de ska också veta att bettavvikelserna går att behandla, säger Liselotte Paulsson som hoppas få följa barnen upp i tonåren.
– Det handlar om en grupp av barn som vi behöver öka vår kunskap om, om dem och deras utveckling.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Liselotte Paulsson på telefon 070-87 05 669 eller via mail: liselotte.paulsson@mah.se
