Smärta kan påverka positions- och rörelsesinnet på olika sätt och störa känslan för var vi har våra kroppsdelar i förhållande till varandra. Den kan också inverka negativt på hur rörelser planeras och kontrolleras.

I avhandlingen visas att graden av nedsatt precision samvarierar med självupplevd fysisk funktion, hälsa och smärta, mätt med olika frågeformulär. Problem med att röra nacken är starkt korrelerade med precisionen i pekrörelser mot synliga mål. Också balansproblem och smärta i nacken har betydelse för precisionen hos personer med whiplashskada.

I avhandlingen jämförs rörelseprecisionen i armarna hos personer med nacksmärta, både med traumatisk orsak (whiplashskada) och med ospecifik bakgrund, med friska försökspersoner. Båda grupperna med nacksmärta visade sig ha nedsatt precision både när de pekar mot synliga mål och vid positionsbestämning med förbundna ögon.

Nacken verkar ha en central roll i det mycket komplexa samspelet mellan sensorisk information och motorisk muskelstyrning som ligger bakom även de till synes enkla rörelser som vi utför dagligen. Avhandlingen visar att nacksmärta kan påverka känslan för kroppens positioner och rörelser i förhållande till varandra men också till omvärlden och den bild som framför allt förmedlas via synen. Nacken fungerar då som en referenspunkt när de inre och yttre referenssystemen samordnas.

Flera rapporter på senare år har uppmärksammat att kvaliteten på rörelser kan påverkas vid olika smärttillstånd, men rörelseprecision i armarna är en tidigare outforskad aspekt vid nack-skuldersmärta.

Att kunna testa och objektivt mäta rörelseprecision är ett intressant och nytt område för denna typ av besvär. Det kan, som studierna i avhandlingen visar, ha en klinisk betydelse och återspeglas i patienternas självupplevda besvär.

Nacksmärta är ett hälsoproblem i hela världen, men systematiserad kunskap om vad som orsakar besvären och hur man bäst behandlar dem är mycket begränsad och objektiva mått för att diagnostisera nack-skuldersmärta är en bristvara.

Att träna precisionsrörelser och medvetet fokusera på förnimmelsen eller känslan av hur rörelser utförs kan vara ett viktigt inslag i träningen vid smärtproblem. Nedsatt precision innebär ofta ett ineffektivare rörelsemönster och kan leda till onödiga muskelspänningar som i sin tur ger mer besvär. Även till synes marginella precisionsnedsättningar kan ur det perspektivet innebära en risk för att utveckla eller vidmakthålla nack-skuldersmärta.

Torsdagen den 22 maj försvarar Jonas Sandlund, Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln Position-matching and goal-directed reaching acuity of the upper limb in chronic neck pain – association with self-rated characteristics.

Disputationen äger rum kl 09.00 i Hörsalen, entréplanet, f.d. Arbetslivsinstitutet, Umeå.

Fakultetsopponent är prof. Alf Thorstensson, Gymnastik- och idrottshögskolan.

Kontaktinformation
Jonas Sandlund är verksam vid Centrum för belastningsskadeforskning, Högskolan i Gävle samt enheten för idrottsmedicin, Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, och Alfta Rehab Center. Han kan nås på tel. 090-10 60 02, mobil 070-151 39 35,
e-post jonas.sandlund@hig.se

Typ 2 diabetes är en kronisk sjukdom som kännetecknas av förhöjda blodsockervärden till följd av insulinbrist och/eller minskad effekt av insulinet på lever, muskel och annan vävnad. Eftersom de flesta av nuvarande terapier förlorar sin effekt med tiden finns det ett stort behov av att utveckla nya läkemedel mot denna sjukdom, som blir allt vanligare på grund av livsstilsförändringar och av att befolkningen blir äldre.

Under många år har matematiska modeller utvecklats för att beskriva växelverkan mellan glukos och insulin i kroppen. Dessa modeller ger värdefull kunskap om hur glukos-insulin-regleringen fungerar under olika förhållanden. De flesta av dessa modeller beskriver endast ett av ämnena, dvs. antingen glukos eller insulin (eller någon annan substans som är av betydelse för glukos-insulin-systemet). På grund av kontrollmekanismerna mellan glukos och insulin vore dock en simultan beskrivning av hela systemet att föredra.

Petra Jauslin-Stetina presenterar i sin avhandling en glukos-insulin-modell som kan användas för att beskriva och förutsäga glukos- och insulinprofiler baserat på data från flera olika typer av kliniska experiment, exempelvis glukostoeranstester där en glukosdos ges antingen intravenöst eller oralt, eller studier där flera på varandra följande måltider konsumeras under 24 timmar. Modellen består av flera delar och beskriver koncentrations- och tidsprofilerna på glukos, radioaktivt märkt glukos och insulin, samt kontrollmekanismer för regleringen av glukosproduktionen, insulinsekretionen och glukosupptaget i levern och andra vävnader.

Med hjälp av modellen var det möjligt att bestämma och förutsäga: 1) skillnaden i insulinsekretion och känslighet mot insulin mellan friska personer och typ 2 diabetiker, 2) effekten av hormoner, som utsöndras i tarmen efter oralt glukosintag, på insulinsekretionen, 3) variationer av insulinsekretionen under dygnet och 4) den korrekta verkningsmekanismen av en ny läkemedelssubstans mot diabetes som påverkar både bukspottkörteln och levern.

– Dessa lovande resultat visar att modellen skulle kunna spela en viktig roll i den kliniska utvecklingen av läkemedel mot diabetes i framtiden, säger Petra Jauslin-Stetina.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Petra Jauslin-Stetina (på engelska), tel: +41-61-688 73 34, e-post: petra.jauslin-stetina@roche.com

Den vanligaste diagnosmetoden idag är att i undersöka förekomsten i ryggvätskan av specifika antikroppar mot Borrelia, baserat på ett protein som kallas flagellin. Enligt en studie som barnläkaren Barbro Hedin Skogman presenterar i sin doktorsavhandling vid Linköpings universitet är det bara 41 procent av barnen med misstänkt neuroborrelios som får sin diagnos säkerställd med detta test. I stället föreslår hon nya testmetoder som kan leda till förbättrad diagnostik.

De vanligaste symtomen hos barn med Borreliainfektion i nervsystemet är huvudvärk, trötthet, dålig aptit, feber och ont i nacken. Ansiktsförlamning är det vanligaste specifika neurologiska symtomet.

När Barbro Hedin Skogman arbetade vid Barn- och ungdomsmedicinska kliniken på Universitetssjukhuset i Linköping stötte hon på många fall av misstänkt neuroborrelios hos barn. Osäkerheten i diagnosen väckte många frågor och skapade oro hos föräldrarna. Det blev startpunkten för hennes avhandlingsarbete där hon studerat symtom, laborativa provsvar och tillfrisknande hos 250 barn i sydöstra Sverige under åren 1998-2005.

69 procent av barnen behandlades med antibiotika, vare sig diagnosen var säkerställd eller inte. En uppföljning efter sex månader visade att de flesta symtomen läkt ut. Inget barn hade återkommande eller allvarliga neurologiska symtom. Däremot hade en del av barnen med ansiktsförlamning kvarstående besvär även två år efter insjuknandet. Någon speciell faktor av betydelse för god utläkning kunde Barbro Hedin Skogman inte finna i sina studier.

Kroppens eget immunförsvar är viktigt för att bekämpa infektionen. När man jämför de immunologiska signalämnena hos barn och vuxna ser man skillnader som kan förklara varför neuroborrelios läker ut bättre hos barn.

Avhandlingen läggs fram fredag 23 maj 2008 kl 13.00 i Berzeliussalen, Campus US, Linköping. Opponent är docent Birger Trollfors, Göteborgs universitet.

Kontaktinformation
Kontakt:
Barbro Hedin Skogman, 070-3091101, Barbro.HedinSkogman@ltdalarna.se
Pia Forsberg, handledare och professor i infektionsmedicin, 013- 221398, pia.forsberg@imk.liu.se

Nickel är det ämne som har störst betydelse för utveckling av kontaktallergier, både hos ungdomar och vuxna. Begränsningar i metallens användning är fastlagda i EU:s s.k. nickeldirektiv. Nickelallergierna anses ha ökat inte minst till följd av ungdomskulturen med håltagning, ”piercing”, men betydelsen av detta är osäker.

En stor andel unga exponeras för nickel i de metallegeringar som ingår i ortodontisk apparatur, dvs. tandställningar av olika slag. Mot bakgrund av allergier efter piercing finns en oro för allergier pga. sådan behandling, men avhandlingen visar ingen ökad risk för nickelallergi hos ungdomar med tandställning trots att de uppenbarligen har exponerats för nickel via munhålan.

Tidig behandling med tandställning, som påbörjas före piercing, verkar snarare minska risken för nickelallergi. Graden av minskad risk har samband med den beräknade mängden nickel som frisatts från apparaturen och med behandlingstidens längd. Förklaringen ligger troligen i att immunsystemets tolerans för metallen utvecklas genom tidig tillförsel av nickel via munhålan.

Avhandlingens resultat bygger på en tvärsnittsstudie med svenska skolungdomar, där ca 6 000 skolelever i Umeå och Örebro besvarade en enkät med frågor om bl.a. livsstil och tidigare exponering för nickel samt nära 4 500 testades för nickelallergi med epikutantest (lapptest).

Exponering för ortodontisk apparatur bekräftades med tandvårdsjournaler och förekomsten av nickel i tandbeläggningar (plack) och saliv undersöktes kliniskt.

Nickel kunde påvisas i högre mängd i dentalt plack hos ungdomar med tandställning jämfört en kontrollgrupp utan sådan. En högre andel flickor än pojkar, 13.3 % mot 2.5 %, visade positivt test för nickelallergi.

Nickelallergierna var vanligast på yrkesinriktade skollinjer och minst vanliga på naturvetenskaplig linje, något som sannolikt speglar skillnader i elevernas livsstil och exponering för nickel.

Fler flickor än pojkar rapporterade piercing, vegetarisk eller vegankost samt rökning. Dubbelt så många flickor som pojkar rapporterade att de hade minst en tatuering, vilket antyder ett ändrat könsmönster på det området.

Det finns ett starkt samband mellan livsstil och nickelallergi, men trots förändringar i livsstil bland ungdomar kan ingen större motsvarande förändring noteras i andelen nickelallergi jämfört äldre svenska data.

Avhandlingens resultat kan nu tjäna som basdata för framtida studier kring konsekvenserna av begränsningar av nickelexponeringen, t.ex. via Nickeldirektivet, men också för studier av i vilken mån förändringar i ungdomars livsstil inverkar på nickelallergierna.

Torsdagen den 22 maj försvarar Ronny Fors, Inst. för odontologi, enheten ortodonti, samt Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, dermatologi och venereologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Nickel allergy in a Swedish adolescent population and its relation to orthodontic treatment and lifestyle factors.

Svensk titel: Nickelallergi i en svensk ungdomspopulation och dess samband med ortodontisk apparaturbehandling och några livsstilsfaktorer.

Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.

Fakultetsopponent är professor Arne Hensten, Tandläkarutbildningen, Universitetet i Tromsö.

Kontaktinformation
Ronny Fors kommer ursprungligen från Sandsund i Pedersöre kommun, Finland, där han tog studentexamen 1988. Han tog tandläkarexamen vid Umeå universitet 1994, erhöll specialistkompetens i ortodonti (tandreglering) 2006 och arbetar sedan dess som övertandläkare vid specialistkliniken i ortodonti vid Tandläkarhögskolan i Umeå. Han kan nås på tel. 090-785 61 94 (expedition), 090-785 62 00 (reception), epost: ronny.fors@odont.umu.se

I den första studien fördelades 38 kvinnor med depression slumpvis till bildpsykoterapi alternativt samtalsbaserad psykoterapi. Den andra är en pilotstudie med 6 kvinnor med vulvavestibulit, dvs smärtor i och runt slidmynningen. Den tredje är en studie där 41 kvinnor som var nyinsjuknade i bröstcancer slumpvis fördelades till krisintervention i form av bildterapi respektive en kontrollgrupp.

Uppgifter inhämtades från deltagarna vid tre tillfällen: före, omedelbart efter och tre alternativt fyra månader efter bildterapin. Bilderna har analyserats ur ett fenomenologiskt perspektiv, dvs med utgångspunkt i de idéer som ligger till grund för vetenskapen om vad tingen och företeelserna verkar vara.

Resultaten talar för att bildpsykoterapi är likvärdig med samtalsbaserad psykoterapi. Metoden hjälper deprimerade kvinnor att bearbeta de upplevelser som lett till depression. Kvinnor med vulvavestibulit uppfattar sig själva på ett nytt sätt vilket tycks minska upplevelsen av smärta. Kvinnor med nyupptäckt bröstcancer kan uttrycka sina upplevelser av att ha insjuknat i cancer på ett sätt som möjliggör en lättare återgång till det vanliga livet efter cancerbehandlingen.

Slutsatsen är att bildpsykoterapi är en vitaliserande behandlingsform genom att den på ett robust sätt processar känslor som ibland är helt uppenbara, ibland först förnekade. Dessutom möjliggör terapiformen att sambandet mellan kroppen och känslorna tydliggörs på ett nytt sätt. Patientens upplevelse av sig själv och andra blir också tryggare allt eftersom gränsen mellan själv och andra blir tydligare.

Torsdag 22 maj försvarar Karin Egberg Thyme, Inst. för klinisk vetenskap, psykiatri, Umeå universitet sin avhandling med titeln ”What do you see? Studies on time-limited psychodynamic art psychotherapy”.

Disputationen äger rum i Rosa salen, Tandläkarhögskolan 9 tr, NUS. Fakultetsopponent är professor emeritus Töres Theorell, Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet.

Kontaktinformation
Karin Egberg Thyme nås på telefon 090-785 64 92, mobiltelefon 070-774 59 88 eller e-post Karin.Egberg.Thyme@vll.se.