Arvid Horns nya regering tar vid medan ryssarna härjar och bränner längs östersjökusten. Utrikeshandeln släpps fri, en frihet som dock blev en kortvarig. Redan året efter freden i Nystad 1721 inleds en ny ekonomisk politik för att få Sveriges ekonomi på fötter, inte minst genom att stödja inhemsk produktion. Successivt växer en allt hårdare attityd fram mot import av varor som kunde tillverkas inom landet. Samtidigt stöds en omorientering av utrikeshandeln bort från de traditionella östersjöhamnarna. Det fanns en politisk medvetenhet om att denna politik riskerade att öka prisnivån i landet, något man helst ville undvika.

Under Horns regeringstid grundlades en merkantilistisk politik, där tull- och avgiftshöjningar i kombination med olika typer av förbud blev allt mer dominerande för att minska importen till landet. Ett subventionssystem växter fram, avsett att stödja nyetablering av ny produktion eller utöka den gamla tillverkningen. Lili-Annè Aldman har i sin avhandling studerat den ekonomiska politikens omläggning och i vilken utsträckning Stockholms textilimportörer anpassade sin utrikeshandel till den nya politiken mellan 1720-1738.

Hon visar att importörerna bland annat minskade importen av tyger samtidigt som de ökade importen av textila råvaror. När det gäller tillverkning av ylle och lin tycks ett av målen, att öka självförsörjningsgraden, till stor del ha uppnåtts. Ett annat mål var att minska mellanhandeln i Östersjön, något som också skedde, men övergången innebar att det tillfälligt kunde uppstå en brist och att en del tyger som tidigare importerats försvann från marknaden. Övergången till ökad handel från hamnar utanför Östersjön förändrade också sortimentet av de tyger som importerades till Stockholm. Trots ökade kostnader för införsel av tyger behölls generellt sett en relativt stabil prisnivå i Stockholm under perioden.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Lili-Annè Aldman, tel: 018-471 12 30, 073-903 62 04, e-post: Lili-Anne.Aldman@ekhist.uu.se

Undersökningen i avhandlingen visar att det svenska systemet inte fungerar i gränsöverskridande situationer. Bland annat blir den skattskyldige i flera fall föremål för dubbelbeskattning som inte kan undanröjas eller lindras med tillämpning av skatteavtal eller andra metoder. Ett centralt problem är att olika stater ställer olika villkor för att en pensionsförsäkring skatterättsligt ska omfattas av de gynnsamma skattebestämmelser som normalt gäller för inhemska pensionsförsäkringar. Det här kan till exempel i Sverige innebära att premierna för en utländsk pensionsförsäkring inte är avdragsgilla eller undantagna från skatteplikt då försäkringen inte uppfyller de svenska villkoren.

I avhandlingen granskas skattekonsekvenserna av det svenska systemet för beskattning av pensionsförsäkringar och tjänstepensionsförsäkringar i ett antal konkreta gränsöverskridande situationer mellan Sverige och en annan med-lemsstat inom EU – Finland. Det svenska systemet skiljer sig från systemen i de flesta andra västeuropeiska medlemsstater genom att avkastningen på det sparade försäkringskapitalet beskattas både löpande och i samband med att pensionsbeloppen betalas ut. I de flesta andra medlemsstater, däribland Finland, beskattas endast utfallande pensionsbelopp. Resultaten av undersökningen är därmed av intresse även i förhållande till andra medlemsstater.

Nina Ewalds disputerar den 23 maj klockan 10.15 i hörsal 8, hus D, Universitetsv. 10. Opponent är Edward Andersson från Helsingfors.

Kontaktinformation
Nina Ewalds nås på e-post nina.ewalds@juridicum.su.se, tfn 08-16 38 17, mobil 070-777 69 07. För porträttbild på Nina Ewalds gå till www.juridicum.su.se/jurweb/Nina_Ewalds_webb.jpg (webbformat) eller http://www.juridicum.su.se/jurweb/Nina_Ewalds_tryck.zip (tryckformat). Fotograf är Staffan Westerlund, mobil 073-784 5031, e-post staffan.westerlund@juridicum.su.se. Han kan även kontaktas vid eventuella frågor om disputationen.

Enligt företagsekonomen Magnus Hansson vid Örebro universitet visar det att man kan öka produktiviteten avsevärt utan investeringar. Det är också ett argument för längre nedläggningsperioder, vilket skulle gynna både de anställda och företaget.

– Förlängda nedläggningsperioder skapar bättre förutsättningar för de anställda att hitta nya jobb, för det omgivande näringslivet att utveckla ersättningsjobb och ger företagsledningen mer tid att fasa över produktionen till andra anläggningar.

Magnus Hansson har nyligen lagt fram en doktorsavhandling i företagsekonomi vid Handelshögskolan på Örebro universitet. Hans forskning bygger på nedläggningsprocesserna i tio tillverkningsföretag, varav två i andra länder, mellan åren 2002 och 2007, och han har sett samma händelseförlopp i samtliga fall:

– Sambandet är förvånansvärt tydligt. När beslutet om nedläggning offentliggörs blir det initialt en nedgång i produktiviteten. Folk är förbannade, ledsna och oroliga för sin framtid. Men när förhandlingarna är klara och alla vet vilka förutsättningar som gäller, stiger produktiviteten, berättar han.

Och då, när ledningens kontroll och styrning av den dagliga verksamheten samtidigt minskar, finns det plötsligt utrymme för personalen att agera spontant och självständigt och själva organisera arbetet.

– Det släpper fram en innovativ kraft, som inte behöver leda till radikala förändringar, men många små förändringar som ökar produktiviteten. I flera fall som jag har studerat har det också varit tydligt att personer som tidigare inte hade ett formellt ansvar eller befogenheter tar ett större ansvar och blir informella ledare.

– Detta är raka motsatsen till vad som händer när ett företag minskar personalen. Trots att syftet är att det ska öka produktiviteten, ledet det paradoxalt nog till försämrad produktion.

Förklaringen till den skillnaden är enligt Magnus Hansson att beslutet om nedläggning så småningom mynnar ut i en situation där personalen vet vad som kommer att hända, medan personalminskningar skapar osäkerhet och konflikter.

Magnus Hanssons forskning bygger på fabrikernas egen produktionsstatistik, men för att se vad som döljer sig bakom siffrorna har han också djupstuderat tre företag. Intervjuer med platschefer, fackliga företrädare och anställda har kompletterats med egna observationer, till exempel vad de anställda pratade om på fikarasterna, vilken syn de hade på ledningen och på arbetet. Då upptäckte han flera viktiga faktorer som till stor del förklarar den ökade produktiviteten:

– Det handlar om människor och människors drivkrafter. Man blir förvånad över personalens engagemang och ansträngningar i en sådan extrem situation som innebär att de kommer att förlora sitt jobb.

Magnus Hanssons disputerade i företagsekonomi 28 mars, och hans avhandling är den första som lagts fram på den nybildade Handelshögskolan vid Örebro universitet.

Det tio företag som behandlas i Magnus Hanssons avhandling är:
Korsnäs Marmaverken i Söderhamn
SSAB i Luleå
PLM (Hammars Glasbruk) i Hammar (flyttade till Limared)
Fundia Steel, Wire Rod, i Smedjebacken
Lovene Dörr i Lidköping
Gusab Stainless i Mjölby
Gislaveds däckfabrik, däckstillverkning i Gislaved
Gislaveds däckfabrik, dubbningsavdelning i Gislaved
BHP Billiton i Newcastle, Australien
Boston Scientific i Seattle, USA

Kontaktinformation
För mer information kontakta Magnus Hansson, 019-30 39 71 eller 070-945 09 95.

En astronaut som vistas länge i rymden kan få problem vid återkomsten till jorden. I tyngdlöst tillstånd förtvinar musklerna och skelettet kalkas ur. Att ”lyfta skrot” hjälper inte. Skivstänger och hantlar är ju också tyngdlösa under rymdfärden.
Men Per Tesch och hans kollegor har hittat en lösning som fungerar som en omvänd jojo. Det är trögheten i ett roterande svänghjul som utnyttjas för att skapa motstånd. Astronauten spänner fast sig med ett kardborreband och drar i en rem som är kopplad till svänghjulet. Hjulet väger bara ett par kilo, men diametern gör att trögheten blir avsevärd och belastningen på muskler och skelett minst lika stora som vid styrketräning med vikter.

Per Tesch har forskat i ämnet i 15 år på uppdrag av både den svenska rymdstyrelsen och den amerikanska motsvarigheten Nasa. Nu testas ”jojon” för första gången i skarpt läge. För en tid sedan levererades den med den amerikanska rymdfärjan Atlantis till rymdforskningsstationen ISS, som en del av ett europeiskt laboratorium.
– Det är fantastiskt. Jag har kämpat länge för det här, säger Per Tesch.
Än så länge har han inte fått några rapporter om hur det har gått.
– Det är fortfarande hemligt, men om några månader får vi veta.

Per Tesch blev utnämnd till professor i idrottsvetenskap vid Mittuniversitetet i höstas. Erfarenheterna från hans forskning i rymdfysiologi ska bland annat användas för att utveckla träningsmetoder för idrott, motion och rehabilitering.

Kontaktinformation
Per Tesch, professor, 076-821 92 19, e-post: per.tesch@miun.se

Författarrätten utlöstes av censurens fall och fick sitt genombrott i Europa på 1700- och 1800-talet.

– Den var en förutsättning för författarrollens förändring från ämbetsförfattare till fri opinionsbildare. Det oberoende som författarrätten kan ge är lika viktigt i dag, vilket fildelningsdebatten är ett exempel på, säger Gunnar Petri, själv bland annat styrelseordförande för musikupphovsmännens intresseorganisation STIM.

I sin avhandling i rättshistoria skildrar han den idémässiga, ekonomiska och politiska bakgrunden till den moderna författarrollens uppkomst, och ger samtidigt en historisk dimension till både den svenska upphovsrätten och upphovsrätten i allmänhet.

I ett europeiskt perspektiv fanns tanken på ett särskilt band mellan författaren och dennes verk redan under antiken, men det var först när tryckerikonsten gjorde det möjligt att trycka om böcker i efterhand som det blev aktuellt att införa ett investeringsskydd för boktryckarna. Det här sammanföll med kyrkans och den tidigmoderna statens behov av censur, och på så sätt smälte eftertrycksprivilegierna och censuren samman till ett kontroll- och regleringssystem. England var först med att ersätta de godtyckliga privilegierna och censuren med kodifierad författarrätt och tryckfrihet, därefter följde Frankrike och småningom Tyskland.

I Sverige kom upphovsrättens formella genombrott som en del i den konstitutionella omvandlingen i början av 1800-talet. Tryckfriheten blev ett bärande inslag i regeringsformen 1809, och i tryckfrihetsförordningen året därpå preciserades författarens ansvar för sitt verk. Som en naturlig följd av detta ansvar följde också författarens rätt till verket.

– Författarrätten skapade förutsättningarna för uppkomsten av de oberoende författarskap och den självständiga press som omvandlade Sverige under 1800-talets första hälft, berättar Gunnar Petri.

Gunnar Petri har tidigare bland annat varit statssekreterare och generaldirektör samt verkställande direktör för STIM, där han numera är styrelseordförande. Han har haft många ledande positioner i nordiska och internationella organisationer som försvarar upphovsmännens rättigheter, och har också publicerat flera skrifter inom området.

För mer information om boken Författarrättens genombrott, se http://www.atlantisbok.se. Recensionsexemplar kan beställas via författaren.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Gunnar Petri, 070-589 09 29, e-post: gunnar.petri@stim.se

Vid adelsbegravningar under 1600-talet användes exklusiv rekvisita. Kista, huvudbaner, anvapen, fanor med mera beställdes från specialiserade hantverkare och förberedelserna tog månader i anspråk. Det var inte ovanligt att man dröjde med begravningen i ett halvår eller mer.

Till de mer betydelsefulla inslagen i de adliga begravningarnas rekvisita hörde olika framställningar av den dödes heraldiska vapen. I sin avhandling i textilvetenskap har Cecilia Candréus undersökt en speciell typ av praktfullt broderade begravningsfanor – så kallade länsfanor. Fanorna fanns i bruk under den svenska stormaktstidens slutskede och fick endast användas av män som tillhörde riddarhusets grevliga och friherrliga ätter, det vill säga den betitlade adeln.

I sin avhandling skildrar Cecilia Candréus inte bara det textila hantverket och dess utövare utan även de avlidna männen, deras familjer och det samtida samhället. Hon visar att avsikten var att manifestera familjens hierarkiska position med en representativ yttre bild och att denna bland annat tog form i ett påkostat begravningsskick efter europeiskt ideal. Både vid själva begravningsceremonin och senare i kyrkorummet – där många fanor kom att användas som minnesmärken – fyllde fanorna en viktig social funktion.

Cecilia Candréus berättar att fanornas innebörd förmedlades dels genom heraldiska framställningar och inskriptioner, dels genom deras förhållande till ett samtida stilideal där de ornamentala inslagen och det broderitekniska utförandet var av betydelse. Arbetet utfördes i ett reliefbroderi i guld- och silvertråd som monterades på fandukar av vitt siden. Cecilia Candréus beskriver också hur fanornas utformning följde ett enhetligt ideal där variationer i dekoren främst kan relateras till en gradering mellan olika titlar.

I avhandlingen berättar författaren om hur ett tydligt släktskap kan iakttas mellan fanorna och de så kallade huvudbaneren, vilket var en form av stora vapensköldar av skulpterat och bemålat trä som också användes vid begravningar. Broderierna utfördes av professionella pärlstickare efter tecknade förlagor och i sin undersökning har Cecilia Candréus kunnat ringa in fem fall från 1680-talet där det finns belägg för att en förlaga utförd av hovbildhuggaren Burchardt Precht använts som underlag. Precht arbetade även med tillverkning av huvudbaner och vid denna tidpunkt kan en förändring i stilidealet ses parallellt hos huvudbaneren och hos fanorna. Genom en broderiteknisk undersökning visar Cecilia Candréus att övergången till det nya stilidealet också medförde en förändring i broderiernas tekniska uppbyggnad.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Cecilia Candréus, 018-471 28 87, 08-751 97 75, 070-60 32 113, e-post: cecilia.candreus@konstvet.uu.se

Frågan om vårt ansvar gentemot framtida generationer är relativt ny inom etiken. Medan en stor del av den senare forskningen på området handlar om specifika frågor, som den optimala storleken på befolkningen i framtiden eller framtida generationers eventuella rättigheter, greppar Lars Löfquist ämnet ur ett bredare perspektiv när han granskar olika etiska teoriers för- och nackdelar. Fokus ligger bland annat på hur de olika teorierna kan förklara att framtida generationer har en moralisk betydelse som delvis är fristående från våra egna övertygelser och intressen. Han granskar också hur väl teorierna klarar av att hantera moralisk pluralism, dvs att framtida generationer troligtvis kommer att ha en annan idé om det goda livet än vad vi har.

Lars Löfquist lanserar vad han kallar en narrativ eller berättande teori om ansvar, enligt vilken vi bör försöka se oss själva som delar av en berättelse som innefattar hela mänskligheten. Berättelsens viktigaste kännetecken är att den är öppen gentemot framtiden.

– Det här betyder att vi bör handla på ett sätt som ger framtida generationer möjligheten att leva sina liv i enighet med sina egna ideal. Vi bör också se till att de har tillräckligt med resurser för att upprätthålla en mängd olika livsstilar, säger han.

I bästa fall kan det teoretiska resonerandet kring ansvar också ge oss vägledning kring hur vi bör lösa konkreta frågor, till exempel den om hur vi ska handskas med högradioaktivt kärnavfall.

– Det viktigaste är att inte föra över risker på personer som varken dragit nytta av den aktivitet som genererar risken, dvs kärnkraften, eller frivilligt har accepterat risken, menar Lars Löfquist.

För att minska risken för att framtida generationer kommer till skada bör vi enligt honom minska den tidsperiod under vilken avfallet är hälsovådligt. En metod för att göra detta kan i framtiden bli så kallad transmutation, som gör det möjligt att omvandla långlivade ämnen i kärnkraftsavfall till andra ämnen och på så sätt förkorta förvaringstiden.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Lars Löfquist, 018-471 22 40, 070-962 06 97, e-post: Lars.Lofquist@teol.uu.se

Stress sammankopplas med flera typer av sjukdomar, och idag utförs regelbundet stressmätningar på arbetsplatser inom olika branscher. Det amerikanska testinstrumentet Job Stress Survey är särskilt utformat för att mäta stress i pressande situationer, som exempelvis tidsbrist, och att mäta stress som beror på bristfälligt stöd från arbetskamrater eller företag. Stefan Holmström vid Umeå universitet har nu utvärderat testet i sitt doktorsarbete, och han visar att instrumentet fungerar utmärkt på svenska arbetsplatser för att mäta olika typer av arbetsstress.

Omkring 1200 personer inom olika yrkesgrupper deltog i studien, de flesta var anställda inom metallindustri och sjukvård i Norrland. I testet Job Stress Survey får den anställde skatta upplevd stress på en niogradig skala i 30 olika situationer. Stefan Holmström menar att i jämförelse med andra testinstrument är Job Stress Survey praktiskt och går snabbt att genomföra på arbetsplatsen. Andra fördelar är att testet både kan mäta hur stressiga vissa situationer är och hur ofta de uppstår, och att resultaten kan redovisas på ett sätt som är begripligt och meningsfullt för de anställda.

Under fyra år har Stefan Holmström också följt två Västerbottensföretag för att särskilt studera hur stress och belastningsskador hör ihop. Enligt Stefan Holmström råder en hög stressnivå på arbetsplatserna, och endast marginella förändringar har skett under fyra år. Han visar också att stress som är relaterad till den sociala situationen på företagen har klara kopplingar till belastningsproblem, såsom värk i nacke, axlar och armar.

Förutom att utvärdera testets mätegenskaper har Stefan Holmström också upprättat svenska normer för metallindustri och sjukvård. Han har särskilt uppmärksammat hur tolkningen av könsskillnader i testresultaten ska utföras.

Fredagen den 9 maj försvarar Stefan Holmström, institutionen för psykologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Workplace stress measured by Job Stress Survey and relationships to musculoskeletal complaints. Disputationen äger rum kl. 13.15 i Bt 102, Beteendevetarhuset. Fakultetsopponent är professor Lars R Bergman, psykologiska institutionen, Stockholms universitet.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Stefan Holmström,
institutionen för psykologi,
Umeå universitet,
tel: 090- 786 60 44,
e-post: stefan.holmstrom@psy.umu.se

År 1881 samlades den franskspråkiga befolkningen, ”the Acadians”, i Kanadas maritima provinser, dvs. de landsdelar som idag utgör Nova Scotia, New Brunswick och Prince Edward Island, till sitt första nationella konvent. Detta konvent blev upptakten till ett nytt liv i ett förändrat land jämfört med den tid före september månad 1755, då ”the Acadians” deporterades av engelsmännen till de amerikanska kolonierna söder om Nova Scotia. Efter återkomsten till sin forna bygd tvingades de leva åtskilda och delvis gömda i mer än hundra år.

Den första koloniseringen bidrog till att många aspekter av ”Den Andre”, i form av Micmac indianer, fransmän och engelsmän, har florerat och alltjämt ofta förekommer i skönlitteratur från den denna del av Kanada. Avhandlingen pekar på hur ”Den Andre”, ofta en stereotyp, ändrar skepnad beroende på tid och historiska omständigheter. Trots detta visar Birgitta Brown på att transkulturella kontakter alltid uppstår vid möten. Transkulturella möten och kontakter belyses ur olika perspektiv med upphovsmannens, kubanen Fernando Ortiz, definition som bas. Transkulturella möten innebär att människor möts i ojämlika och ojämna maktstrukturer, inte sällan i kamp, och att dessa möten ger upphov till en ny verklighet, både av beständig och obeständig karaktär.

De författare, som analyseras i avhandlingen, har publicerat sig under hela 1900-talet. Sir Charles G. D. Roberts’ A Sister to Evangeline (1898) berättar historien om engelsmännens deportation av ”the Acadians” 1755. Syftet med romanen är att rättfärdiga engelsmännens grymma hantering av den franskspråkiga och katolska befolkningen, som funnits i denna del av Nordamerika alltsedan 1600-talet början.
Thomas Head Raddall gav 1944 ut sin roman Roger Sudden, som ur ett engelskt perspektiv redogör för uppbyggnaden av kuststaden Halifax och den franska garnisonstaden Louisbourgs fall. Den franskspråkige Claude Le Bouthillier lägger i sina två romaner Phantom Ships och i Les marées du grand dérangement ytterligare perspektiv till deportationen, exilen och återkomsten till östra Kanadas kusttrakter. Franskspråkiga Antonine Maillet återger i sin roman Pélagie från 1979 hur den franskspråkiga befolkningen, som skickats i exil 1755, återvände i oxkärror till sina forna hemtrakter under 1770 talet, en resa som tog tio år.

1900-talets samlevnad mellan engelskspråkiga och franskspråkiga kanadensare i denna del av Kanada skildras av författare som Janice Kulyk Keefer, David Adams Richards och Jeannine Landry Thériault i romaner som givits ut under det sena 1980-talet och tidiga 1990-talet. Det koloniala arvet, social utarmning och marginalisering utgör bakgrund till hur vilsna karaktärer söker sin identitet.

Alla romanerna skildrar ur olika perspektiv hur den ”Den Andre” och transkulturella kontakter skapas, formas, förvandlas och återskapar ny verklighet.

Avhandlingens titel: Anglo-French Relations and the Acadians in Canada’s Maritime Provinces: Issues of Othering and Transculturation.
Disputationen äger rum lördagen den 24 maj 2008 kl. 10.15.
Plats: Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Birgitta Brown, 031-786 23 40 (arb.), 0733-42 37 37, birgitta.brown@ub.gu.se

Den Sokratiska dialogen är ett speciellt sätt att genom samtal utveckla barns och vuxnas tänkande och därigenom nå insikt i centrala idéer och värden. Genom delta i Sokratiska samtal några gånger i månaden utvecklar förskolebarn och grundskolelever sitt tänkande. I samtalen funderar de och diskuterar tillsammans över olika frågor inom litteratur och konst. Till exempel kan det handla om Pippi Långstrump egentligen är en bra kompis, om vad Alfons Åberg ska göra när han blir anklagad för stöld eller om människor föds onda eller goda.

– I början har barnen  svårt att uttrycka sina tankar och de accepterar även kamraternas mindre genomtänkta idéer, men med tiden utvecklas deras förmåga att uttrycka sig och undersöka idéer kritiskt och logiskt, säger Ann S Pihlgren.

I undersökningen som genomfördes i sju grupper med barn i åldern fem till sexton år filmades de Sokratiska samtalen under tre års tid. Utvärderingen av filmerna visade tydligt att samspelet i klassrummen påverkades positivt av samtalen. Lärarens röst hördes inte lika ofta, fler elever talade och eleverna tog gradvis över lärarens ansvar för att genomföra den utforskande dialogen.

– Förmågan att använda det Sokratiska samtalet skapas genom att lärare och elever provar sig fram och testar samtalets regler, berättar Ann S Pihlgren. Eleverna bygger också upp en stödjande gruppkultur genom att utveckla sitt tysta samspel där gester, blickar och kroppsspråk används för att visa stöd och sympati, men också för att samarbeta när någon försöker störa eller provocera samtalet. Lärarens roll blir att se till att tänkandet i samtalet utvecklas och att samtalet förs med respekt för alla deltagares åsikter.

Sokratiska metoder har utvecklats oberoende av varandra i flera olika länder och i olika tider. Metoderna innebär att ett antal bestämda moment genomförs. En inledande, öppen fråga besvaras av alla deltagare, texten eller bilden analyseras tillsammans och de nya idéer som kommit fram kopplas till egna erfarenheter.    

-Det verkar som om just den ritualiserade strukturen och den öppna stämningen garanterar en säkerhet som gör att deltagarna vågar prova nya, djärva tankar som de annars inte skulle ha testat, säger Ann S Pihlgren. Genom att samarbeta när de undersöker idéerna lär de sig ett sätt att angripa problem när de är på egen hand.

Att arbeta utifrån den antika filosofen Sokrates kan tyckas ålderdomligt i nutidens skola, men så är det absolut inte menar Ann S Pihlgren.

– Sokratiska samtal har under flera hundra år ansetts vara ett komplement till traditionell klassrumsundervisning. Men det är inte helt lätt att lära sig hur det ska genomföras för att få effekt. Särskilt svårt har lärarna, som lätt faller tillbaka till sin traditionella, kontrollerande lärarroll. Avhandlingen ger goda redskap att för lärare att utveckla sin kunskap om hur man utvecklar barns tänkande och en samarbetande dialog i barn- och ungdomsgrupper.

Avhandlingens namn: Socrates in the Classroom. Rationales and Effects of Philosophizing with Children. Avhandlingen finns att ladda ner som pdf på http://www.diva-portal.org/su/theses/abstract.xsql?dbid=7392 .

Ytterligare information
Ann S Pihlgren, Institutionen för utbildningsvetenskap med inriktning mot tekniska, estetiska och praktiska kunskapstraditioner (UTEP), Stockholms Universitet, tfn 070-249 01 31, 0176-26 10 41, e-post anns.pihlgren@norrtalje.se .

För bild
Ring 08-16 40 90 eller maila press@su.se.

Mer om Sokrates och Sokratiska samtal
Sokrates (470-399 f Kr) grekisk filosof, utgick i sina dialoger från förnuftets rätt att fritt och förutsättningslöst pröva alla frågor. Efterlämnade inga skrifter varför vi känner honom främst genom Platons (427-347 f Kr) dialoger. Platon var elev till Sokrates och är en portalgestalt inom den idealistiska traditionen inom västerländsk filosofi. Sokrates arbetade främst genom vad han kallade majevtik, förlossningskonst. Genom elenchus (grekiska för granska, motbevisa), ett undersökande utfrågande, hjälper samtalsledaren deltagarna att förlösa sina tankar.

Liknande metoder har t.ex. utvecklats och praktiserats i början av 1900-talet av de svenska folkbildarna Hans Larsson och Oscar Olsson, i Tyskland under 1920-talet genom Leonard Nelson och i USA under senare delen av 1900-talet av Mortimer J Adler. I Sverige har samtalen introducerats i nutid av professor Lars Lindström. Samtalen praktiseras som en pedagogisk metod bl.a. vid Freinetskolan Mimer i Norrtälje www.mimer.org. Barnen och ungdomarna i avhandlningens undersökning var mellan fem och sexton år (skolår 9)

Öppen föreläsning om Sokratiska samtal
Professor Sophie Haroutunian-Gordon från North Western University i Illinois, USA, håller en öppen föreläsning, Interpretvie Discussions, om dialog i undervisningen utifrån sin forskning. Föreläsningen är gratis och vänder sig till pedagoger, skolledare, forskare och andra intresserade.
Tid: Lördagen 10 maj, kl 15-16.30
Plats: Stockholms universitet, campus Konradsberg, H-aulan

Kontaktinformation
Ytterligare information
Ann S Pihlgren, Institutionen för utbildningsvetenskap med inriktning mot tekniska, estetiska och praktiska kunskapstraditioner (UTEP), Stockholms Universitet, tfn 070-249 01 31, 0176-26 10 41, e-post anns.pihlgren@norrtalje.se .