Ungefär 13 procent av svenska kvinnor i åldern 20-29 år uppger att de har haft en längre period av samlagssmärta – något som omöjliggör ett normalt sexliv och ofta påverkar hela parrelationen. Majoriteten led av vulvavestibulit vilket kännetecknas av långvarig penetrationsmärta samt tryckömhet i området kring slidöppningen (vestibulum). Forskarna tror att smärttillståndet beror på kombinationen av en rad olika faktorer, både kroppsliga och psykiska, men kunskapen är bristfällig och ingen enkel effektiv behandling finns.
Gynekologen Ulrika Johannesson visar nu i sin doktorsavhandling att p-piller påverkar kroppen på flera sätt som kan öka risken för samlagssmärta. Friska kvinnor som äter p-piller har sänkta smärttrösklar i området kring slidöppningen, ökat antal ytliga blodkärl samt förändrad slemhinneprofil jämfört med friska kvinnor utan p-piller.
– De här kvinnorna är friska och har inga problem med smärta. Men förändringarna i slemhinnan gör möjligen att slemhinnan blir mindre motståndskraftig mot mekanisk stress och att eventuellt mikrosprickor kan uppstå. Detta tror vi, i kombination med den sänkta smärttröskeln, kan bidra till uppkomsten av vestibulit, säger Ulrika Johannesson.
Avhandlingen bekräftar tidigare forskning som har visat att långvarig användning av p-piller kan öka risken för vestibulit. Men Ulrika Johannesson betonar att det inte finns någon anledning att sluta med p-piller om man inte lider av samlagssmärta.
– P-piller är ett mycket bra preventivmedel, men om man äter p-piller och om det uppstår problem med sprickbildningar och smärta bör man kontakta sin läkare eller ungdomsmottagning. Då kan det vara idé att göra ett uppehåll och se om besvären går över, säger hon.
Avhandling: ”Combined oral contraceptives- impact on the vulvar vestibular mucosa and pain mechanisms” (Svensk titel: ”P-pillers effekt på slemhinnan kring slidöppningen samt smärtmekanismer hos friska kvinnor och hos kvinnor med vestibulit”). Avhandlingen läggs fram vid Karolinska Institutets institution på Danderyds sjukhus, Institutionen för kliniska vetenskaper, KI DS. Disputation sker fredag den 14 september 2007, klockan 09.00, Aulan Danderyds sjukhus.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Specialistläkare Ulrika Johannesson
Tel: 08-655 50 00
Mobil: 0733-603406
E-post: ulrika.johannesson@ds.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
Mobil: 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och information medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Liksom språket, dräkten och renarna är jojken ett av grundelementen i den samiska identiteten. Berättande jojkar har funnits i Västerbotten och i södra Norrbotten åtminstone fram till 1960-talet. Människor har sin egen vuolle, det vill säga jojk, liksom djur och natur.
– Tidigare forskning har fokuserat på musiken, men jag har intresserat mig för vad man berättar i jojken och i vilka sammanhang den framförs, berättar Krister Stoor. En jojk hör alltid nära samman med en viss, miljö, person eller natur.
I avhandlingen ”Juoiganmuitalusat – Jojkberättelser” visar Krister Stoor att en jojk börjar långt innan sången börjar och kan sluta långt efter. Tal och sång är starkt förknippade med varandra, liksom samspelet mellan jojkare och lyssnare. Det talade ordet har nycklar som är betydelsebärande för innehållet i sångtexten och det underförstådda budskapet. För att förstå behöver lyssnaren kunna koderna som finns i jojken. Jojkaren i sin tur anpassar sig till lyssnaren och situationen.
De jojkar som Krister Stoor har analyserat är insamlade under 1900-talets första hälft och finns nedskrivna och inspelade i svenska arkiv och museer. Fyra olika jojkutövare analyseras i avhandlingen, en femte som jämförelse.
– Jag har strävat efter att ge ett inifrånperspektiv i min analys av jojken, säger Krister Stoor. Genom att teoretiskt utgå från samiska jojkare och samiska författare som beskrivit jojken får man en bild hur jojkutövarna tänker och hur strukturen ser ut i jojkberättelserna.
Sara Maria Norsa, Arjeplog och Nils Petter Svensson, Arvidsjaur, representerar båda en skogssamisk jojktradition där både tal och sång är viktiga ingredienser i jojken. Norsa är en mycket god berättare och hennes jojkar är goda historielektioner om gamla traditioner. Svensson blandar det talade budskapet med det sjungna. När han jojkar sin fader växlar han mellan tal och sång och det blir också en växling i perspektivet i vuollen; när han talar så gör han det utifrån sin fars perspektiv. Vuollen till fadern är ett exempel på en komplex jojk med flera parallella handlingar och motivkretsar som flätas in i varandra. Jojken om Svenssons fader handlar lika mycket om faderns goda hund, Nils Petter Svenssons mor och hur man sköter renar på ett bra sätt. Dessutom ger den en bra bild av relationen inom familjen.
Knut Sjaunja är fjällsame och kommer från Gällivare. Han representerar en mer nordlig jojktradition men hans jojkning påminner starkt om traditionen längre söderut i det att han gör en levnadsbeskrivning. Jonas Eriksson Steggo är från Arjeplog och har också han en episk berättarstil. Om man inte ser jojken som både tal och sång är det i praktiken omöjligt att säga när hans jojkning börjar eller slutar. Hans brorson Jonas Edvard Steggo fungerar i avhandlingen som en jämförelse i traditionen mellan generationer.
Fredag den 21 september försvarar Krister Stoor, institutionen för arkeologi och samiska studier, Umeå universitet sin avhandling med titeln ”Juoiganmuitalusat – Jojkberättelser. En studie av jojkens narrativa egenskaper.” Disputationen äger rum kl. 13.00 i Hörsal E, Humanisthuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor John Weinstock, Dept. of Germanic Studies, University of Texas-Austin.
Författaren är uppväxt i Kiruna, men har varit bosatt i Umeå sedan 1983. Författaren studerade på Kulturvetarlinjen vid Umeå universitet med etnologi som huvudämne. Sedan 1989 har han varit med och utvecklat ämnet samiska kulturstudier, där han också dagligen undervisar. Författaren är även aktiv på musikscenen som jojkare i gruppen Trio Moivi och som sångare i Björkstakören.
Kontaktinformation
För mer information eller intervju kontakta Krister Stoor 090-786 6998, 070-620 7998 eller krister.stoor@samiska.umu.se
Vår synskärpa avtar snabbt ut mot periferin, och för att se omgivningen skarpt måste vi flytta blicken. Det vi fokuserar på lägger vi också oftare på minnet. Därför borde det vara lättare att känna igen en bild om vi tittar på samma detaljer, som när vi första gången såg bilden. Linus Holm vid Umeå universitet har registrerat och jämfört ögonrörelser hos försökspersoner när olika bilder först instuderas och därefter är möjliga att känna igen.
I ett av Linus Holms experiment fick försökspersonerna först lära sig att förknippa ett antal påhittade bynamn (ex. ”Slöhult”) med olika bybilder. I ett senare test presenterades samma uppsättning namn och bilder, men i hälften av exemplen visades namnen till fel bybild. Försökspersonerna tittade mer konsekvent på bilderna i de ”korrekta” kombinationerna. Linus Holm drar slutsatsen att de förväntningar försökspersonerna fick av att först se bynamnet, påverkade hur de tittade på den efterföljande bilden. Han visar också att ju mer likt ögonen rördes vid de två tillfällena, desto större chans hade försökspersonerna att minnas rätt kombination.
Intressant nog verkar också förväntan påverka blicken innan man är medveten om bildens identitet. Några försökspersoner fick titta på fragmenterade bilder av föremål och djur, mot en bakgrund av liknande meningslösa bitar. Åtskilliga sekunder innan försökspersonerna blev medvetna om djurens och föremålens existens, sökte blickarna systematiskt av konturerna på bilderna. Försökspersonerna tittade alltså på föremål och djur som om de hade sett dem långt tidigare.
Effekten var oberoende av förhandskunskap – oavsett om försökspersonerna visste att bilden skulle innehålla ett lejon eller inte, tittade de systematiskt efter lejonet innan de medvetet såg det. Linus Holm menar att en möjlig tolkning är att försökspersonerna omedvetet återkallat föremålets identitet, något som i sin tur styrde blicken systematiskt mot konturerna.
Fredagen den 14 september försvarar Linus Holm, institutionen för psykologi, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln Predicerande ögon föregår återkallning: Visuell igenkänning som hypotesprövning. Disputationen äger rum kl. 10.15 i sal 1031, Norra Beteendevetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor David Melcher, Center of Mind and Brain Sciences, Università degli studi di Trento.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Linus Holm,
institutionen för psykologi
Umeå universitet
Tel: 090-786 79 68
e-post: linus.holm@psy.umu.se
– Att inte följa ordinationen kan leda till att behandlingen misslyckas och patienten lider i onödan. Det kan också medföra onödiga kostnader i form av förlorad arbetsinkomst, vårdbesök, sjukhusvistelse och att dyr medicin används fel eller inte används alls, säger Kristin Krigsman vid institutionen för farmaci.
Hennes studie är den första som gjorts på nationell nivå av hur väl svenskarna följer ordinationen när det gäller att hämta ut mediciner. Av alla läkemedel för långtidsmedicinering hämtades 57 procent ut enligt läkarens föreskrifter, men när det gällde läkemedel mot astma och KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom) var siffrorna betydligt lägre.
Kristin Krigsman har också studerat patienter som tog mediciner både mot diabetes och mot antingen astma eller KOL, och jämförelsen visar att utköpsmönstren för de båda läkemedlen skiljde sig för samma patient. Patienterna följde läkarens föreskrifter noggrannare när det gällde diabetesmedicinen än de gjorde med astma- eller KOL-medicinen.
Som material till studien har Kristin Krigsman dels samlat in recept manuellt, dels använt sig av ett individbaserat receptregister i Jämtland.
– I fortsättningen kommer det nya nationella läkemedelsregistret i Sverige att ge stora möjligheter att undersöka uttaget av läkemedel och därmed också läkemedelsanvändningen ur ett folkhälsoperspektiv, säger hon.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Kristin Krigsman, 08-466 13 18, 070-221 21 59, e-post: kristin.krigsman@gmail.com
I sin doktorsavhandling vid Linköpings universitet lanserar Claes Lundström en teknisk lösning för att enkelt och tillförlitligt utforska osäkerheten i bilden, så att alla medicinskt relevanta alternativ kan tas med i bedömningen.
Den teknik som idag används för att ta fram medicinska 3D-bilder kallas Direct volume rendering (direkt volymåtergivning, DVR). Den medger att objekt på olika djup kan betraktas samtidigt, utan att skymma varandra. Betraktaren kan vrida och vända på bilden och även mäta i den, exempelvis tjockleken på ett kärl.
Det enklaste sättet att arbeta med DVR är att använda programmets förinställning, som på grund av individuella skillnader hos patienterna inte alltid ger den rätta avbildningen. Detta kan leda till felaktiga diagnoser och onödiga ingrepp. Ett exempel är en patient som opererades för en kärlförträngning som syntes på 3D-bilden men som inte fanns i verkligheten. En ännu allvarligare situation är preoperativ bedömning av pulsåderbråck. Om kärlets tjocklek missbedöms kan en felaktig stent sättas in, med risk för patientens liv.
Ett vanligt sätt att försöka lösa problemet är att manuellt justera inställningarna i programmet (ungefär som när man ändrar kontrast och ljusstyrka på teven). Men detta är tidsödande och i vissa fall otillförlitligt.
I avhandlingen föreslås en lösning med flera alternativa avbildningar, baserade på sannolikhetskalkyl, vilket ger läkaren ett objektivt underlag för bedömning. Ett ”förstoringsglas” gör att betraktaren kan fokusera på ett mindre område i bilden.
Claes Lundström disputerar 14 september 2007 kl 13.15 i Berzeliussalen, Campus US. Han är även anställd som forskningschef vid Sectra AB.
Avhandlingen Efficient medical volume visualization – an approach based on domain knowledge är publicerad i Linköping University Electronic Press.
Kontaktinformation
Claes Lundström 0706-055016, clalu@cmiv.liu.se
För att försöka identifiera sjukdomsgener som är involverade i ALS har umeåforskarna i samarbete med holländska och belgiska forskare jämfört DNA-prov från 1337 patienter med icke-ärftlig ALS (sporadisk ALS, SALS) med DNA-prov från 1356 friska personer. Studien är världens hittills mest omfattande på området. Forskarna har sökt efter DNA-varianter som bara finns hos patienterna och inte hos kontrollpersonerna. Efter mycket omfattande analyser har de upptäckt att en sådan variant i genen Inositol 1,4,5-triphosphate receptor 2 (ITPR2) är starkt förknippad med SALS.
ITPR2-genen kodar för ett protein som är viktigt för regleringen av kalciumhalten i nervceller. Proteinet är även involverat i neurotransmission (kommunikation mellan nervceller) och s. k. programmerad celldöd. Analyser av blod visade att genens aktivitetet är högre hos ALS-patienter jämfört med hos friska individer.
Sammantaget pekar detta på att förändringar i ITPR2-genen är en stark kandidat som riskfaktor för att drabbas av ALS. Forskargruppen jobbar nu för att hitta sjukdomsassocierade mutationer i genen. Hur förändringar i ITPR2-genen kan ge ALS är i dag helt okänt. Det kan för närvarande inte bedömas om upptäckten kommer att medföra en ny behandling av ALS.
Den svenska delen av studien har utförts av docent och överläkare Peter M Andersen, molekylärgenetiker Anna Birve och forskningsingenjör Ann-Charloth Nilsson, samtliga vid Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap, Umeå universitet.
Studiens svenska del har fått ekonomiskt stöd av Hjärnfonden och Bertil Hållstens stiftelse, Kempestiftelserna, Neurologiskt Handikappades Riksförbund (NHR), Swedish Brain Power, Svenska Läkaresällskapet och Björklunds Fond, och Vetenskapsrådet, ämnesrådet för medicin.
Upptäckten kommer att publiceras i den ansedda tidskriften The Lancet Neurology i oktober månad. The Lancet Neurology är den ledande internationella tidskriften om sjukdomar i hjärnan.
Högupplösta porträttbilder i färg på Peter Andersen och Anna Birve återfinns på
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/index.html
Referens: Michael A van Es, Paul W Van Vught, Hylke M Blauw, Lude Franke, Christiaan G Saris, Peter M Andersen, Ludo Van Den Bosch, Sonja W de Jong, Ruben van t Slot, Anna Birve, Robin Lemmens, Vianney de Jong, Frank Baas, Helenius J Schelhaas, Kristel Sleegers, Christine Van Broeckhoven, John H Wokke, Cisca Wijmenga, Wim Robberecht, Jan H Veldink, Roel A Ophoff, Leonard H van den Berg: ITPR2 as a susceptibility gene in sporadic amyotrophic lateral sclerosis: a genome-wide association study.
Kontaktinformation
Kontaktpersoner:
Docent, universitetslektor och överläkare Peter M Andersen, e-post Peter.Andersen@neuro.umu.se, telefon 090-785 00 00.
Post doc Anna Birve, e-post anna.birve@neuro.umu.se, telefon 090-785 29 47.
Under de senaste åren har TBE diagnostiserats från nya områden, bland annat kring Vättern och Vänern. Förutom en ökad medial uppmärksamhet kan en förklaring till spridningen av TBE virus infekterade fästingar vara att de följer med flyttande fåglar.
Vid Ottenby fågelstation på Öland insamlades 1155 fästingar från flyttfåglar. Fästingarna analyserades på Smittskyddsinstitutet i Solna efter förekomsten av TBE virus.
I fyra av de insamlade I. ricinus fästingarna hittades TBE virus med hjälp av PCR. En analys av ringmärkningsåterfynd av de fågelarter som bar infekterade fästingar (trädpiplärka, taltrast och rödstjärt) visade på ett ostligt ursprung inkluderande Finland och Baltikum.
Eftersom fästingen sitter fast upp till en vecka när den suger blod kan bärarfågeln flyga en längre sträcka och därmed sprida infekterade fästingar till nya lokaler. Möjligen kan utbredningen och den fläckvisa ökningen av TBE i Sverige förklaras av att flyttfåglar transporterar TBE virus infekterade fästingar till nya områden.
Forskningen är presenterad i en artikeln som är publicerad i Emerging Infectious Diseases och kan läsas i sin helhet via refernslänken nedan.
Kontaktinformation
Jonas Waldenström, Sektionen för Zoonotisk Ekologi och Epidemiologi, Högskolan i Kalmar
jonas.waldenstrom@hik.se
070-201 82 18
Björn Olsen, Institutionen för Medicinska Vetenskaper, Infektionskliniken, Akademiska sjukhuset Uppsala
bjorn.olsen@hik.se
0480-446125 eller 070-238 49 44
I doktorsavhandlingen Offentliga storkök i det gröna folkhemmet med vilken Sara Alander disputerade den 5 september, visar hon hur förändringar (särskilt med hänsyn till teknologianvändning och -utveckling) inom den offentliga sektorns måltidsverksamhet (till exempelvis skolbespisningar), kan relateras till hållbar utveckling.
– Diskussioner om hållbar utveckling rör ofta den ekologiska hållbarheten, ekologisk mat är ju aktuellt nu, men i mitt arbete har jag lyft fram att hållbar utveckling även innehåller ett ekonomiskt och ett socialt ben och att utvecklingen måste stödja sig på alla tre, säger Sara Alander.
På grund av att måltidsproduktion i offentlig sektor påverkar och berör så många människor får alla teknologiförändringar konsekvenser för många människors vardags- och arbetsliv, och därmed också för den hållbara utvecklingen i socialt och ekonomiskt perspektiv – exempelvis vad gäller hälsa, kreativitet, identitet och delaktighet. Det är viktigt att veta och förstå det när till exempel system för kyld mat, elektronisk handel, menyer och distribution planeras.
– Mitt intresse för just måltidsverksamheten i den offentliga sektorn väcktes av att den tidigare socialdemokratiska regeringen använde sig av uttrycket ”det gröna folkhemmet” och att mycket pengar och intresse ägnades åt infrastrukturella satsningar på resurseffektiviserande teknikutveckling och ekologisk hållbarhet, säger Sara Alander.
– Jag tycker att det är viktigt att visa att den hållbara utvecklingen inte skapas av förmodat fristående teknikutveckling, utan nödvändigtvis åstadkoms av människor, vår förståelse och vårt förhållningssätt. Vi är och måste ha utrymme att vara medskapande i hållbar utveckling.
Kvinnors lågt betalda arbete i offentlig sektor utgjorde en av hörnstenarna i det ursprungliga folkhemmet, i bästa fall kan kvinnors erfarenheter och engagemang i den offentliga sektorns hållbara samhällsbyggande enligt Sara Alander bättre värderas och tas till vara i dag.
– I avhandlingsarbetet har jag med hjälp av feministisk teknovetenskap visat hur kunskapsproduktion och teknologiutveckling sker i komplexa och utspridda sammanhang, på företag och universitet såväl som i den offentliga sektorns storkök. Därför är det väsentligt att överskrida sådana gränser som ofta dras upp mellan exempelvis teknologi, vetenskap, politik och samhälle.
Sara Alander har valt att uppmärksamma hur dessa gränser samverkar i användandet och utvecklandet av teknologier, en uppmärksamhet som behövs för att kunna åstadkomma förändringar som krävs för hållbar utveckling.
Sara Alander är född och uppvuxen i Göteborg och har en civilingenjörsexamen från Samhällsbyggnadsteknik med inriktning samhällsplanering från Luleå tekniska universitet.
Upplysningar: Sara Alander, tel. 070-396 62 63 eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink,
tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
Att vårt samhälle också påverkas av solens aktivitet och solvinden observerades först av sjöfarare som märkte att kompassnavigeringen ibland fallerade. Att det berodde på att solvinden påverkar jordens magnetfält var det dock ingen som kunde förklara på den tiden.
Vår jord omges av ett skyddande paket av magnetfältslinjer som kallas magnetosfären. Systemet kan liknas vid en lök där jorden är i mitten och de olika lagren skal representerar olika skikt i magnetosfären. På planeter och rymdkroppar som saknar magnetfält, som till exempel månen och Venus, träffar partiklarna i solvinden ytan direkt. Det medför att förutsättningarna för liv är kraftigt reducerade. Det mesta av solvinden som träffar jordens magnetosfär leds förbi utan att komma i kontakt med jorden, vilket i sin tur har stor betydelse för den evolution som skett och sker.
Hursomhelst, även om magnetosfären utgör ett effektivt skydd mot solvinden kan plasma ändå tränga igenom den så kallade magnetopausen, det yttersta lagret av magnetosfären. Genom att följa magnetfältslinjerna tar sig de laddade partiklarna in mot jorden och atmosfären, där till exempel norrsken bildas.
Solvinden kan ta sig igenom magnetopausen på olika sätt. Den mekanism som dominerar kallas för magnetisk återkoppling. Det innebär att det magnetfält som finns lagrat i solvinden samverkar med jordens magnetfält så att de två fälten smälter samman och därigenom formar två nya fältkonfigurationer.
Detta omvandlar magnetisk energi i solvinden till kinetisk energi, vilket medför att plasman accelereras och strömmar in i jordens magnetosfär via plasmastrålar. Magnetisk återkoppling är en central process för överföringen av magnetisk energi till kinetisk energi. Den förekommer i alla rymdapplikationer där två magnetfält stöter på varandra och majoriteten av den forskning som handlar om magnetisk återkoppling behandlar fysiken bakom varför processen sker.
– Syftet med mitt forskningsprojekt är att studera de mer globala effekterna av magnetisk återkoppling på det omgivande plasmat. När processen äger rum förändras strukturen och beteendet radikalt hos solvindsflödet kring det område där återkoppling sker. Detta speglar av sig på dynamiken hos solvinden när den så småningom närmar sig jordens atmosfär, säger Lars-Göran Westerberg.
I doktorsavhandlingen Solvindens växelverkan med jordens magnetfält har Lars-Göran Westerberg använt nyutvecklade teorier tillsammans med datorsimuleringar och mätningar gjorda av Cluster-satelliterna. Cluster är ett projekt mellan de europeiska och amerikanska rymdorganen och består av fyra satelliter som flyger i formation runt jorden.
– Att de är fyra gör mätningarna mycket mer effktiva jämfört med en ensam satellit. Med fyra satelliter går det att samtidigt mäta på olika platser av ett område där återkoppling sker. Genom att studera hur magnetisk återkoppling påverkar den lokala omgivningen får vi en ökad förståelse för hur processen styrs av rådande solvindsbeteende och också vilka konsekvenserna blir inom ett område av flera jordradier från platsen där återkoppling startar, säger Lars-Göran Westerberg.
Förståelse för processen är också fundamentalt vital eftersom den representerar en central energiomvandlingsmekanism inom rymdfysiken och samtidigt är ett direkt resultat av sol/jord-växelverkan som påverkar miljön på jorden.
Lars-Göran Westerberg (f -76) kommer ursprungligen från Svanstein, flyttade till Luleå för att studera och tog sin civilingenjörsexamen i rymdteknik vid LTU 2002. Lars-Göran Westerberg är före detta landslagsman i backhoppning och förbundsdomare i fotboll och ”frilansar” emellanåt som kommentator i backhoppning för Eurosport.
Westerberg ingår också i den nationella forskarskolan i rymdteknik vilken koordineras av Luleå tekniska universitet.
Upplysningar: Lars-Göran Westerberg, tel. 0920-49 12 68, 070-362 93 15, lgwe@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
Det här framgår av en ny doktorsavhandling av Karl Ljung som varit med och tagit upp borrkärnor på Tristan da Cunha. Borrningarna ingår i ett större projekt kallat Atlantis där man försöker lägga pussel med borrkärnor från torvmossar och sjöbottnar på Grönland, Island, Färöarna, Azorerna, Isla de los Estados på Eldslandet och på Antarktis. Med dessa data från norr till söder försöker forskarna göra sig en bild av hur klimatet växlat i Nord- och Sydatlanten under de 13 000 år som förflutit sedan inlandsisen drog sig tillbaka.
– Under de första årtusendena efter isavsmältningen blir såväl det norra som det södra halvklotet varmare; inlandsisarna fanns ju i både norr och söder. Men sedan börjar ett ”gungbrädesmönster” att framträda. När det blir kallare i Nordatlanten blir Sydatlanten varmare och får mera nederbörd och vice versa. Det är en hypotes som nu får ytterligare belägg från de borrkärnor vi tagit hem från Tristan da Cunha, säger Karl Ljung.
En av de mest dramatiska klimatväxlingarna inträffade för 8 200 år sedan. Då kyldes Nordatlanten ner av stora mängder kallt sötvatten från issjöar i Nordamerika. På Tristan da Cunha har klimatet vid denna tid blivit varmare och regnigare. Det normala är att sydgående undervattensströmmar i Nordatlanten driver på varma sydatlantiska ytvattenströmmar på deras väg norrut. Men det kalla sötvattnet har stört denna process.
– Man har frågat sig hur långsam en sådan förändring är. Handlar det om tusentals år? Nej, rönen från Tristan da Cunha antyder att förloppet kan vara snabbare. Det kan röra sig om sekler eller rentav några decennier, säger Karl Ljung och tillägger:
– På 1970-talet försämrades t ex torskfisket kring Färöarna på grund av att ytvattnet blev sötare och kallare. Ingen vet varför men det kan ha berott på små störningar i havsströmmarnas cirkulation.
Men varken Karl Ljung eller hans lundensiska forskarkollegor tror på larmen att Golfströmmen helt skulle avstanna som i katastroffilmen The Day After Tomorrow när Nordamerika och Europa drabbas av arktisk kyla. Systemet är för stort och för trögt för att kunna avstanna helt.
Kontaktinformation
Karl Ljung disputerar fredagen den 14 september. Hans doktorsavhandling heter Holocene climate and environmental dynamics on the Tristan da Cunha island group, South Atlantic. Karl Ljung kan nås på tel 046 222 7888 eller 046-397010.
Ordet konsumera betyder förtära och förbruka, och en konsument är en förbrukare. När vi konsumerar energi, mat, transporter och prylar så förbrukar vi samtidigt olika typer av naturresurser – lagrade, förnybara och flödande – men också landskap i avlägsna länder och människors arbete. Kan vi fortsätta som hittills eller måste vi byta livsstil? Behöver vi alla prylar? Vad är egentligen ett behov?
Välkommen att lyssna när fyra olika forskare diskuterar konsumtion på Formas pressträff!
Tid och datum: 14.00 – ca 15.30 den 19 september. Kaffe och te från kl 13.45.
Plats: Forskningsrådet Formas, Kungsbron 21 För karta se Formas hemsida www.formas.se
Moderator: Marie Sälmark, fd generalsekreterare för Sveriges Konsumenter.
Medverkande författare:
Lisa Deutsch – Svensk mat sätter spår i världen
Matproduktionen har blivit alltmer globaliserad. Idag behövs det stora jordbruksarealer utanför Sverige för att odla maten vi äter och för det djurfoder som behövs till svensk kött-, ägg- och mjölkproduktion. Mer än en tredjedel av vår svenska matkonsumtion är beroende av jordbruksmarker i andra länder, skriver Lisa Deutsch som är forskarassistent på Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet. Vad betyder det här för oss själva och andra? Hur påverkar våra matval miljön i Sverige och utomlands?
Alf Hornborg – Vi konsumerar andras arbete och landskap
Vad är det egentligen vi konsumerar när vi konsumerar? Vi tänker sällan på att andra människors arbete finns inbyggt i de varor vi köper och att produktionen har påverkat landskapet på andra ställen i världen. Vår ekonomiska och ekologiska räckvidd är mycket mer omfattande än vår etiska räckvidd. Vi måste stärka kopplingen mellan ekonomi och moral, skriver Alf Hornborg som är professor i humanekologi vid Lunds universitet.
Annika Carlsson- Kanyama – Kan man vara både rik och miljövänlig?
Vi kan själva påverka våra koldioxidutsläpp. Men det är svårt att vara både rik och miljövänlig, enligt Annika Carlsson-Kanyama, docent i industriell ekologi på KTH i Stockholm. Vi bör fundera på hur mycket pengar vi egentligen behöver istället för att åta oss den enorma uppgiften att bli både rikare och mer koldioxidsnåla. Runt omkring oss finns det en massa människor som sitter inne med lösningar på hur man lever ett gott liv med tämligen låga utgifter. De borde vara våra hjältar.
Karin M Ekström – Samlare minskar sopberget och bevarar historia.
Samlandet har många positiva dimensioner. Samlarna minskar sopberget och bevarar kulturhistoria. Men samlingar kräver också utrymme och tar resurser i anspråk.
OSA senast 17 september till Emilie von Essen, eve@formas.se 0733 50 31 61
OBS presslegitimation erfordras
Utsläpp som orsakar surt regn sker både från t.ex. skogsbränder och genom mänskliga aktiviteter som kraftproduktion, industrier och transporter. Försurning anses generellt skada biologisk mångfald och funktion i sötvattenekosystem. Detta har observerats både internationellt och i Sverige.
– Men försurningen påverkar den biologiska mångfalden mindre negativt i norra Sverige än i södra Sverige. I södra Sverige försvinner tre gånger så många arter när surheten minskar med 1,5-2,0 pH-enheter, säger Zlatko Petrin.
Ekosystemets funktion verkar däremot inte skilja sig mellan Nord- och Sydsverige. Funktionen har i avhandlingen mätts genom att ta reda på hur effektivt energi frigörs från organiskt material, till stor del löv, som är den huvudsakliga energikällan i små bäckar.
Tidigare undersökningar har indikerat att försurningen pågått naturligt i norra Sverige under flera tusen år. Hur det kommer sig att naturlig försurning är mindre skadlig för den biologiska mångfalden än försurning, som förorsakas av mänskliga aktiviteter, är fortfarande oklart. Enligt en hypotes har organismer som lever i naturligt sura sjöar och vattendrag haft mycket längre tid att anpassa sig till försurning. De har därför utvecklat egenskaper som hjälpt dem att överleva och framgångsrikt fortplanta sig under förhållanden som annars skulle vara skadliga. En annan hypotes betonar den kemiska skillnaden mellan mänskligt förorsakad försurning och naturlig försurning och menar att detta påverkar sötvattensorganismer på olika sätt.
Forskningsresultaten har viktiga konsekvenser för skötseln av naturligt försurade vattendrag i norra Sverige. Ibland har här försurade vattendrag kalkats för att mildra försurningens negativa effekter med avsikt att förbättra sportfisket och bevara den biologiska mångfalden. Kalkningen kan å ena sidan ha lett till vissa positiva effekter för sportfiskebeståndet. Å andra sidan kan den samtidigt ha motarbetat ansträngningarna för att bevara en unik och anpassad fauna, eftersom vi förändrar vattenkemin så att just de organismer som är anpassade till naturligt sura vatten missgynnas.
– Det betyder att vi i praktiken riskerar att skapa ekosystem utan motsvarighet i naturen och därmed misslyckas med att bevara existerande naturliga ekosystem. Kalkning är kanske inte alltid rätt strategi för att bevara vattendrag, särskilt eftersom det finns få miljöproblem i norra Sverige som har att göra med naturlig försurning, förklarar Zlatko Petrin.
Zlatko Petrin kommer ursprungligen från Tyskland.
Lördagen den 22 september försvarar Zlatko Petrin, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln What are the effects of natural versus human-caused acidity on stream species diversity and ecosystem functioning? Svensk titel: Vilka effekter har naturlig jämfört med mänskligt förorsakad försurning på biologisk mångfald och ekosystem funktion i bäckar? Disputationen äger rum kl 10.00 i Lilla hörsalen, KB3A9, KBC. Fakultetsopponent är professor Steve J. Ormerod, Cardiff School of Biosciences, Cardiff University, Storbritannien.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Zlatko Petrin
Telefon: 090-786 77 18
E-post: zlatko.petrin@emg.umu.se
I Sahel, och speciellt i Västafrikas semiarida delar, gör ökande variation i klimatet vården av mark- och vattenresurser allt viktigare. Denna avhandling undersökte odlings- och markvårdstekniker för att bibehålla och öka bördighet och produktivitet för bomulls- och majsodling i Burkina Faso. Försök utfördes på gårdar med olika plöjningsregim (årlig plöjning med oxdragen plog eller oxdragen plog / manuell hackning vartannat år) med och utan tillskott av kompost i en växtföljd med bomull och majs på två olika jordar.
Reducerad plöjning resulterade i markfysiska egenskaper som underlättar markgenomluftning och förbättrad lagring av vatten i marken. Tillskott av kompost underlättade markvattnets rörelser i kombination med båda plöjningsregimerna, vilket är viktigt för att undvika erosion och underlätta lagring av grundvatten under regnperioden. Bomullsskörden blev större med reducerad plöjning med tillskott av kompost på båda jordarna jämfört med kontrollbehandlingen, särskilt under torrt år (ej statistiskt signifikant för alla år).
För majs blev skörden större med årlig plöjning och tillskott av kompost jämfört med kontroll på Lixisoljord, medan det på Luvisoljord var reducerad plöjning med kompost som gav högre skörd.
Fredagen den 14 september kl 10.00 försvarar Master of Science Korodjouma Ouattara, institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU i Umeå, sin avhandling med titeln Förbättrad mark- och vattenvård i växtföljd med bomull och majs i västra delarna av Burkina Fasos bomullsbälte (Improved Soil and Water Conservatory Managements for Cotton-Maize Rotation System in the Western Cotton Area of Burkina Faso).
Opponent: professor Holger Kirchmann, institutionen för markvetenskap, SLU.
Disputationen avser filosofie doktorsexamen.
Lokal: sal Björken, SLU i Umeå (Skogis).
Kontaktinformation
Korodjouma Ouattara, inst för skogens ekologi och skötsel, tel 090-786 82 82.
E-post: Korodjouma.Ouattara@sek.slu.se
Vår vardagsnatur har bland annat visat sig vara viktig för vår hälsa och vår förståelse av naturen i stort. Naturen och dess värden är i staden intimt knuten till människan och hennes aktiviteter. Avhandlingen bygger på information om de ekologiska effekter olika typer av skötsel och planering har och uppgifter från olika förvaltare om vad som styr deras skötsel. Den ger också en inblick i hur begreppet ekosystemtjänster kan användas för ökad förståelse och bättre förvaltning av stadsnatur.
– Vad det gäller skötsel kan jag visa tydligt att den är betydelsefull. I grönområden som vid första anblicken kan tyckas likartade ger olikheter i skötseln upphov till markanta skillnader i förekomsten av olika djur, något som i sin tur påverkar vilka tjänster dessa grönområden kan förse oss med, säger Erik Andersson.
Många förvaltare verkar ideellt och har ofta glömts bort då man diskuterar strategier för stadsnaturens skötsel. Ett exempel är kolonilottsägare som genom sina odlingar har skapat viktiga livsmiljöer för bin och humlor – miljöer som till och med är bättre än de som finns utanför staden.
– Mina resultat visar bland annat att även små grönområden, inklusive trädgårdar och andra miljöer som inte alltid räknas som “stadsnatur”, kan vara fullt tillräckliga för att bibehålla många naturvärden och ekosystemtjänster – bara de ligger nära varandra, säger Erik Andersson.
Det finns dock stora problem med att ekologiska och administrativa skalor inte matchar varandra, något som nästan alltid inverkar negativt på naturvärdena. Avhandlingen ger förslag på hur man skulle kunna utforma förvaltningen av stadsnatur för att bättre tillgodose och bygga på de ekologiska förutsättningarna, något som blir allt viktigare med dagens globala urbanisering.
Avhandlingens titel: Managing the Urban Greens: Maintaining ecological functions in human dominated landscapes.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Erik Andersson, doktorand vid Systemekologiska institutionen, Stockholms universitet, e-post erik.andersson@ecology.su.se, tfn 08-164252.
För bild, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.
Utländskt namn ger färre kontakter och mindre jobbchanser
I studien analyseras hur arbetsgivare väljer att kontakta arbetssökande ur Arbetsförmedlingens Internettjänst Mitt CV. När två sökande med identiska kvalifikationer jämförs får sökande med utländskt namn färre kontakter från arbetsgivare jämfört med sökande med svenskt namn. Detta leder i sin tur till en lägre sannolikhet att få ett jobb.
– Ett icke-nordiskt namn ger nästan 25 procent färre kontakter. Vissa speciella grupper har det ännu värre, säger Jonas Lagerström som är en av forskarna bakom studien.
Den etniska diskrimineringen är extra stor om den sökande är över 40 år och söker ett yrke som kräver höga kvalifikationer eller domineras av svenska sökande. Förutom etnicitet verkar svenska arbetsgivare använda sysselsättningsstatus och ålder för att sortera sökande. När personer med identiska kvalifikationer och svenskklingande namn jämförs visar rapporten att arbetslösa får färre kontakter än sysselsatta och att äldre får färre kontakter än yngre.
Lönar det sig att lägga sitt CV på Arbetsförmedlingens hemsida?
Att lägga ut sina uppgifter på Arbetsförmedlingens hemsida leder till fler kontakter med potentiella arbetsgivare och det verkar ge resultat:
– Vi ser att sannolikheten att få jobb ökar med antalet kontakter på Mitt CV, säger Jonas Lagerström.
Bakgrund och datamaterial
Vi använder data om cirka 18 000 personer som loggat in på Arbetsförmedlingens tjänst Mitt CV på Internet i december 2004, samt statistik från Arbetsförmedlingens register. Genom att ha tillgång till samma information om de arbetssökande som företagen, kan effekten av bakgrundsfaktorer på sannolikheten att bli kontaktad av ett företag renodlas.
Kontaktinformation
”Diskriminering i anställningsprocessen: resultat från en Internetbaserad sökkanal” (IFAU-rapport 2007:17) är skriven av Stefan Eriksson från Uppsala universitet och Jonas Lagerström, IFAU. Rapporten bygger på Working paper 2007:19. Om du vill veta mer kontakta Jonas på telefon: 070-237 67 00 eller
e-post: Jonas.Lagerstrom@abo.fi.
