Norberg Brorsson har följt två klasser i tre terminen från år 7. Syftet är att förstå skrivundervisningen och dess villkor på det som förr hette högstadiet. Avhandlingen kännetecknas av att den pendlar från detaljerade studier av enskilda elever och skrivuppgifter till analyser av skolan som institution, t.ex. av lärares professionalism och av kampen om tid.

Vi får följa hur eleverna Viktoria, Patrik och Pontus tar till sig olika uppgifter och skriver och reviderar utifrån den respons de får. Detta blir synligt dels i ett grodperspektiv, i närbilder av skrivförlopp, dels i ett fågelperspektiv, t.ex. i en analys av hur undervisningsförlopp ser ut över år. Det visar sig att en stor del av skrivundervisningen över tid består av isolerade uppgifter som inte relateras till varandra och som sällan medger samtal och fördjupning. Detta kräver att eleverna på egen hand förmår skapa sammanhang i undervisningen, något inte alla klarar. Det visar sig också att de texttyper eleverna oftast skriver, inte minst berättelser, förutsätter att de finner stoffet i den personliga och privata sfären. Ett skrivande i andra texttyper, där skrivande kan kopplas mer till kunskap och faktaförståelse saknas i stort.

I avhandlingen kommer även de två lärarna i svenska, Vanja och Peter, till tals. Deras arbetslagskonferenser, möjligheter till kompetensutveckling, syn på skrivande, yrkesstolthet osv. klargörs. Det blir tydligt att ämnesinriktade diskussioner och ämnesdidaktisk kompetensutveckling inte prioriteras och att lärarna i dagens decentraliserade skola inte alltid får förutsättningar att utveckla sin undervisning. Lärarna är ofta utsatta för ett korstryck där de läggs på nya krav och arbetsuppgifter utan att det finns tillräckligt med stödjande strukturer.

De detaljerade studierna av elever och lärare relateras också till skolan som institution, till dess samhälleliga förutsättningar och möjligheter. Ett tema här är den kamp om tid som kännetecknar mycket av skolans verksamhet. Både lärare och elever förhåller sig till tid, ofta omedvetet. Typiska elevkommentarer vid skrivande är ”Hur långt ska det vara?”, ”När ska vi lämna in”, ”Jag hinner inte”. Och lärare har att hantera den föreskrivna tid som läroplaner och måldokument ger uttryck för, t.ex. målen för en viss årskurs, och omvandla den till en linjär tid, till lektionsförlopp. Det är inte alltid enkelt, både för att nya uppgifter läggs på lärarna och för att elever behöver olika verksamhetstid för att bli klar med en viss uppgift.

Som antytts pekar avhandlingen på många problem som finns i dagens skrivundervisning. Men ljusglimtar finns också: stunder av dialog och utveckling, medvetna undervisningsupplägg som utvecklar skrivandet, stöttande kolleger och nätverk. Här pekar avhandlingen ut områden att utveckla. Ytterst är ambitionen att medvetandegöra lärare och lever om en skolverklighet som ofta tas för given. I kopplingarna mellan ett grod- och ett fågelperspektiv, mellan t.ex. den faktiska skrivundervisningen och skolans institutionella villkor öppnar sig möjligheter och potentialer för förändring.

Typisk för avhandlingen är slutligen ansatsen att kombinera vetenskapliga förhållningssätt och teorier med lärarerfarenheter. Det är därför inte förvånande att den avslutas med handfasta råd av typen: Ge plats för elevens röst i undervisningen! Skrivandet måste omfatta mer än bara berättelser! Satsa på kompetensutveckling för lärare och rektorer! Bygg upp ämnesdidaktiska nätverk!

Disputationen äger rum fredagen den 2 mars kl. 10-12 i hörsal BIO, Forumhuset, Örebro universitet.

Kontaktinformation
Birgitta Norberg Brorsson:
016-34 30 32 eller 0730-46 25 00

Från ett 20-tal utvärderingar av försök att främja fysisk aktivitet bland inaktiva patienter, kan slutsatsen dras att främjande av fysisk aktivitet bör vara en standardmetod i den svenska sjukvården för följande grupper:

• Patienter med förhöjd risk eller försämrad hälsa till följd av fysisk inaktivitet.
• Äldre personer med dålig hälsa, speciellt de med hög risk för fallolyckor.
• Patienter med behov av rehabilitering efter hjärtinfarkt.

Fortfarande behövs dock fler utvärderingar för att helt säkra slutsatser ska kunna dras. Andra patientgrupper kan också vara aktuella, men för dessa finns för få utvärderingar gjorda. Ett exempel är behandling av patienter i primärvården med främst smärttillstånd. I ett försök visades god kostnadseffektivitet. I detta försök visades också att patientens upplevelse av att motionera kan påverkas och att ju positivare upplevelsen är, desto mer tid ägnar patienten åt motion – och vice versa.

I avhandlingen visas också hur kostnadseffektivitet för metoder att främja fysisk aktivitet bör utvärderas. En aspekt som har större betydelse vid utvärdering av fysisk aktivitet jämfört med de flesta andra behandlingar i hälso- och sjukvården är hur lång tiden är som patienten faktiskt tar sin medicin i form av fysisk aktivitet.

Tidsåtgången för patienten är stor. Denna tid bör kostnadsberäknas och graden av uppoffring för patienten har stor betydelse för kostnadseffektiviteten. En metod att värdera denna tid har utvecklats och testats bland vana och ovana motionärer. Kostnaden för tid ägnad åt motion var signifikant högre hos ovana motionärer än hos vana.

Behandling med fysisk aktivitet i hälso- och sjukvården ska prioriteras utifrån samma principer som andra insatser. Dessa är sjukdomens allvarlighetsgrad och behandlingsmetodens kostnadseffektivitet. I avhandlingen visas att främjande av fysisk aktivitet i många fall är kostnadseffektivt och ett alternativ eller komplement till de metoder som idag används för de aktuella patientgrupperna.

För mer information, kontakta Lars Hagberg på e-post lars.hagberg@orebroll.se eller mobiltelefon 0707 – 25 16 32.

Onsdagen den 28 februari försvarar Lars Hagberg, Samhällsmedicinska enheten, Örebro läns landsting, sin avhandling med titeln Cost-effectiveness of the promotion of physical activity in health care. Disputationen äger rum kl 9.00 i sal 135, By 9A, Norrlands universitetssjukhus.
Fakultetsopponent är docent Lars-Åke Levin, Inst. för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi, Linköpings universitet. Huvudhandledare är Lars Lindholm, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, epidemiologi och folkhälsovetenskap, Umeå universitet.

Kontaktinformation
Porträttbild kan hämtas via
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/


Tröttheten är ständigt närvarande och påverkar vardagen i hög grad. Till skillnad från vanlig trötthet som försvinner efter vila innebär KOL-patienternas tillstånd en onormal och obehaglig upplevelse.

Doktoranden och sjuksköterskan Kersti Theander vid Avdelningen för omvårdnad visar att hälften av patienterna med KOL har problem med trötthet varje dag, och anger detta som ett av de värsta symtomen på sin sjukdom. Denna grupp har mer problem i vardagliga situationer och upplever sin hälsa som sämre än de patienter som anger trötthet som ett måttligt symtom. Man vet sedan tidigare att andfåddhet starkt inverkar på den KOL-sjukes vardagsaktiviteter. Att även tröttheten har så negativa effekter har varit mindre känt.

I en studie provades ett rehabiliteringsprogram för att minska patienternas upplevelse av trötthet och förbättra förmågan att klara vardagen och upplevelsen av hälsan. Patienterna var indelade i en rehabiliteringsgrupp och en kontrollgrupp.

Patienterna i rehabiliteringsgruppen tränade två gånger i veckan. De undervisades om sin sjukdom, hur medicinerna fungerar, vad de skall göra vid en försämringsperiod, vilken mat som är bra att äta och hur de skall röra sig i vardagliga situationer. Efter tolv veckor klarade patienterna i rehabiliteringsgruppen att gå en längre sträcka under en viss tid jämfört med före rehabiliteringen. Patienterna i rehabiliteringsgruppen klarade dessutom av vardagliga situationer på ett bättre sätt.


Avhandlingen Fatigue, functional status, health and pulmonary rehabilitation in patients with chronic obstructive pulmonary disease lades fram 16 februari 2007.

Kontaktinformation
Kersti Theander 054-617056, 070-6238287
kersti.theander@liv.se

Den mikroskopiska svampen Streptomyces avermitilis lever i havet och är synnerligen giftig för havstulpaner och andra kräftdjur. När ett extrakt av svampen blandas i en båtbottenfärg blir färgytan helt fri från påväxt av havstulpaner.
– Svampen påverkar nervsystemet hos havstulpaner och det räcker med mycket små mängder svampextrakt för att det ska ha effekt, säger Hans Elwing, professor vid institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Göteborgs universitet.

Påväxt på fartyg ökar friktionen och ger högre bränsleförbrukning och ökade utsläpp. Vid Göteborgs universitet bedrivs flera forskningsprojekt om miljövänliga färger som förhindrar organismer från att fästa vid ytor, så kallade antifoulingfärger.
Upptäckten av hur den mikroskopiska svampen påverkar havstulpaner har gjorts av en forskargrupp specialiserad på ytbiofysik. Så lite som 0,1 procents inblandning av rent svampextrakt i en färg räcker för att helt motverka påväxt av havstulpaner. Tidigare antifoulingfärger har varit problematiska för miljön eftersom giftet i färgerna löses upp och sprids i vattnet.
– En sensationell upptäckt är att svampextraket bara är giftigt så länge färgen sitter på den målade ytan. När färgen löses upp i havsvattnet tycks aktivering av giftet utebli och färgen är förmodligen harmlös för organismer i det öppna havet, säger Hans Elwing.

Forskarna arbetar utifrån teorin att svampextraktet gör så att färgen imiterar svampens naturliga och miljövänliga skydd från att bli uppäten. Hans Elwing tror också att många andra organismer i havet har utvecklat denna typ av miljövänligt skydd.
– Upptäckten att svampextrakt motverkar påväxt av havstulpaner kommer sannolikt att väcka internationell uppmärksamhet. Inget naturligt bildat ämne har tidigare visats ha en så dramatisk effekt på havstulpaner i kombination med att det är lätt nedbrytbart i miljön och förmodligen helt ofarligt för människa, säger Hans Elwing.

Hans Elwings forskarlag har gått samman med Sveriges tekniska forskningsinstitut i Borås och Stockholm för att vidareutveckla sina idéer. Förhoppningen är också att nya innovationer inom nanotekniken ska underlätta framtagandet av en ny antifoulingfärg för båtar.
– Svampextraktet är förmodligen både billigare och framför allt mer miljövänligt än de färger med kopparföreningar som finns på marknaden idag, säger Hans Elwing.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Hans Elwing, professor i ytbioteknik
Institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Göteborgs universitet
0733-60 46 07, 031-786 25 62
E-post: hans.elwing@gmm.gu.se
Webb: http://www.yb.gmm.gu.se

– Denna enorma datorkapacitet i kombination med en högupplösnings PET kamera är unik i världen. Lägg där till närheten till patienter och klinisk verksamhet. Detta skapar helt nya förutsättningar för hjärnforskning både ur svenskt och internationellt perspektiv, säger Hans Forssberg, föreståndare för SBI.

SBI är ett samarbete mellan Karolinska Institutet, Kungliga Tekniska högskolan och Stockholms Universitet för att främja spjutspetsforskning kring hjärnans kognitiva funktioner, så som minne och lärande, emotioner och agerande. Dessa forskningsområden angrips utifrån tre perspektiv: utveckling och åldrande, könsskillnader samt hjärnsjukdomar, exempelvis Alzheimers sjukdom, schizofreni och ADHD. Viktiga verktyg för denna forskning är högpresterande beräkningsresurser för simulering och bildanalys.

SBI ska också i samverkan med industrin driva utveckling av innovationsprojekt som berör läkemedel, avancerad datorteknologi, minnesforskning, medicinsk bildbearbetning och rehabiliteringsprogram för hjärnskadade.

– Blue Genes uppgift blir att tillföra extrem datorkraft och därmed hjälpa forskarna till fördjupad förståelse av hjärnans funktioner för att kunna förbättra diagnostiken och behandlingen av sjukdomar i nervsystem och hjärna. Blue Gene har etablerat sig som den ledande superdator arkitekturen i världen och passar SBIs behov väl, säger Ajay Royyuru, chef för IBM Computational Biology Center, IBM Research.

– Dessutom etablerar vi två nya forskningstjänster, en på IBM Research utanför New York och en på SBI i Stockholm. Dessa forskare ska utveckla nya algoritmer och metoder för att bättre utnyttja Blue Genes kapacitet, fortsätter han.

I samarbetet kring Blue Gene ingår, förutom Karolinska Institutet och KungligaTekniska högskolan, även AstraZeneca och OECD-organet International Neuroinformatics Coordination Facility (INCF).

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Hans Forssberg, prorektor KI och föreståndare för SBI
Tel: 0708-730830
E-post: hans.forssberg@ki.se

Tommy Auoja, IBM-ansvarig för samarbetet IBM och KI.
Tel: 070-793 1704
E-post: tommy auoja@se.ibm.com

Gert Svensson, chef för Parallelldatorcentrum på KTH
Tel: 08-790 78 84
E-post: gert@pdc.kth.se

Presskontakter:

Barbro Lådö, presschef IBM
Tel: 070-793 4710
E-post: barbro.lado@se.ibm.com

Katarina Sternudd, pressekreterare KI
Tel: 08-524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se

Lissa Nordin har i sin avhandling som nyligen lades fram vid Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet, följt ensamstående, medelålders, heterosexuella män i norra Sverige och deras sökande efter kontakt med kvinnor och i vissa fall, ryska kvinnor. Resultaten baserar sig på två år av antropologiskt fältarbete i det glest befolkade Västerbottens inland i norra Sverige och i St. Petersburg, Ryssland, i sällskap med de män som sökte kontakt med kvinnor där.

– De män jag mötte ville undslippa ensamheten och de sociala inskränkningar det innebar att leva ensam. De försökte dessutom att ta plats som ”riktiga” män genom att leva upp till det mest centrala kravet på manlig heterosexualitet, nämligen att finna en kvinnlig partner, säger Lissa Nordin.

Genom att träffa den ”rätta” kvinnan, på det ”rätta” sättet, ville männen själva kunna bli den ”rätte” mannen. Men det var inte alltid så lätt. Lissa Nordin menar att de rådande uppfattningarna om att norrländska män är traditionella och bakåtsträvande gjort att männen inte var intressanta för lokala kvinnor. En del män valde därför att söka kontakt med ryska kvinnor på plats i Ryssland.

– Problemet var bara att männen genom att kontakta ”fel” slags kvinnor på ”fel” slags sätt, riskerade att utmana det regelsystem som styr hur kärlek och sexuella handlingar ska göras, tolkas och upplevas för att kunna räknas som giltiga och genuina. Detta påverkade hur männen kom att uppfattas, nämligen som omoderna och ojämlika män, oförmögna till att ha en jämställd relation med en kvinna, säger Lissa Nordin.

I avhandlingen tar Lissa Nordin också upp synen på vad ”riktig” kärlek och tvåsamhet är och vad de kan tänkas göra med människor.

– Kärleken och den tvåsamhet den ska realiseras i, förväntas inte bara kunna göra kvinnor och män till dem de innerst inne är, utan även aktivera och skapa framtid. Den som i vissa sammanhang och i en viss ålder står utan detta riskerar att varken tillskrivas en meningsfull framtid eller förändringsmöjligheter och kan därför inte heller framstå som en vuxen, självständig och lyckad människa. Det är en tillvaro utan lyckligt slut och därmed utan löftet om en början på något, säger Lissa Nordin.

Ett centralt tema i avhandlingen är platsens betydelse för sexualitet och sexuella identiteter och avhandlingen belyser hur heterosexualitet och heterosexuella identiteter skapas och iscensätts på landsbygden eller glesbygden i norra Sverige. Det bidrar dessutom med en etnografisk skildring av kärlekens, känslornas och sexualitetens betydelse, förutsättningar och konsekvenser för heterosexuella män i ett västerländskt sammanhang, något som sällan har behandlats.

Avhandlingens titel: Man ska ju vara två: Män och kärlekslängtan i norrländsk glesbygd
Avhandlingen är utgiven av förlaget Natur och Kultur.

Ytterligare information
Lissa Nordin, socialantropolog, verksam vid Centrum för genusstudier, Stockholms universitet, tfn 070-244 56 95, e-post Lissa.Nordin@kvinfo.su.se

– På bara några år har vårt innovationssystem genererat fyrtiotalet nya småbolag. Vi bedömer att vi på sikt kommer att skapa många hundra nya jobb. Byggandet av Karolinska Institutet Science Park blir nästa steg i utvecklingen av vårt innovationssystem, säger universitetsdirektör Rune Fransson.

Den nya forskningsparken kommer att byggas granne med universitetsområdet i Solna. Tre ovala huskroppar, där nystartade bioteknikföretag ska erbjudas lokaler med toppmodern infrastruktur, beräknas stå färdiga hösten 2009. Byggherre är Akademiska Hus. I samband med nybygget har även Novum Forskningspark i Flemingsberg gått in som en del i innovationssystemet.

– Våra enheter i norra respektive södra Storstockholm kommer att samarbeta nära och dra nytta av varandra. Vi samarbetar även med andra universitet i Sverige och övriga Norden, där flera nyetablerade bolag inom LifeScience växer med vårt stöd, säger Rune Fransson.


Tid för presskonferens: tisdag den 20 februari 2007, klockan 10.00

Plats: sal Cyber, Karolinska Institutet, Nobels väg 5 (Administrationshuset), Solna

Träffa: Harriet Wallberg-Henriksson, rektor KI, Rune Fransson, universitetsdirektör KI, Conny Bogentoft, vd Karolinska Development, Lennart Karlsson, regionchef Akademiska Hus.

Direkt efter presskonferensen på Karolinska Institutet arrangerar Akademiska Hus en ceremoni i samband med att första spadtaget tas på byggarbetsplatsen. Journalister är välkomna att närvara även vid detta evenemang.

Kontaktinformation
För frågor, kontakta:

Rune Fransson
Tel: 08-524 865 65
Mobil: 070-553 02 30
E-post: rune.fransson@ki.se

Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
Mobil: 070-224 38 95
E-post: Katarina.sternudd@ki.se

Kvarkarna och deras motsvarighet i antimateriavärlden, antikvarkarna, binds samman av en kraft som förmedlas av en sorts kraftbärande partiklar, så kallade gluoner. För att bättre förstå hur dessa fungerar har forskarna under de senaste tjugo åren letat efter exciterade gluonfält, så kallade hybrider och gluonbollar, men man har fortfarande inte med säkerhet lyckats hitta några. Agnes Lundborg har i sitt arbete mätt sönderfallet hos några av de tänkbara gluonbollar man har hittat. Hon har också, med hjälp av en datorsimulerad partikelkollision, undersökt hur man skulle kunna hitta en så kallad hybrid.

Vid partikelkollisioner omvandlas rörelseenergi till massa inuti en accelerator. I krocken skapas materia som har så hög energi att den direkt faller isär till lättare partiklar, som i sin tur skjuts ut i höga hastigheter. På vägen ut växelverkar partiklarna med det material de passerar igenom, och kan på så sätt detekteras.

– Målet är att förstå hur den ursprungliga materian var uppbyggd och vilka lagar den följde, berättar Agnes Lundborg.

I sina experiment lyckades hon mäta signaler från två tillstånd som man misstänker är gluonbollar. De händelser hon iakttog och deras fördelning i rummet ger ledtrådar om hur sönderfallsprocessen går till och vad dessa tillstånd egentligen är.

Agnes Lundborg har även varit med om att utvecklat ett framtida experiment i Tyskland, PANDA. Där har hon utrett egenskaper hos en hybrid som man hoppas kunna hitta någon gång efter 2013, när experimentet är klart att utföras.

– Genom att få veta vad som kan skapas i extrema kollisioner kan vi förstå hur världen fungerar, och vad en kraft, en massa och laddning är. Högenergikollisioner fungerar också som ett fönster till det som hände bråkdelen av en sekund efter Big bang, då tunga, energirika partiklar var i jämvikt med sina sönderfallsprodukter. Det kan i sin tur ge kunskap om hur dessa partiklars egenskaper har påverkat universums utveckling från dess fram till nu, säger Agnes Lundborg.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Agnes Lundborg, 018-471 32 53, 070-391 57 10, e-post: agnes.lundborg@tsl.uu.se

Vid en vanlig DNA-analys i samband med en brottsutredning analyserar man mellan tio och sexton olika markörer som finns i cellkärnans DNA. Om DNA från ett bevismaterial matchar DNA från en misstänkt person resulterar det ofta i ett mycket starkt bevisvärde. I vissa fall räcker dock inte mängden DNA till för den här typen av rutinanalys, och det är då den betydligt känsligare analysen av mitokondrie-DNA (mtDNA) kommer in i bilden. Mitokondrierna finns i cytoplasman runt cellens kärna och är cirka tusen till antalet – jämfört med cellkärnans DNA, som bara finns i två kopior. Därför kan en mtDNA-analys göras även på en del av en cell.

– Med tanke på att vi dagligen tappar tusentals celler genom bland annat hud, hår och saliv kan man förstå att det är näst intill omöjligt att inte lämna några DNA-spår efter sig till exempel på en brottsplats, säger Martina Nilsson.

I avhandlingen, som består av fem olika studier, har hon använt sig av de tekniker som redan finns för att ta fram snabbare och mer exakta analysmetoder. I utvecklingen och utvärderingen av metoderna har hon använt DNA från flera riktiga, avslutade brottsfall.

– För att bättre förstå hur många DNA-kopior olika typer av material innehåller har jag bestämt mängden av DNA i de typer av bevismaterial som ofta används, som hår, smycken och fingeravtryck, berättar hon.

Tidsperspektivet är viktigt vid brottsutredningar, och med hjälp av ett förtest har Martina Nilsson lyckats förkorta tiden för mtDNA-analyser avsevärt. Hon visar också hur man, genom att analysera en större del av mitokondriens DNA än vanligt kan få fram säkrare resultat. Slutligen har hon tagit fram en metod för att skilja blandningar av olika personers mtDNA från varandra.

– Det kan vara väldigt värdefullt om flera personer har kommit i kontakt med samma bevismaterial, till exempel en rånarluva, förklarar hon.

Bildtext till bifogad bild: Rotdelen av ett ryckt hårstrå, där kärn-DNA i cellerna syns som blå prickar. En vanlig DNA-analys görs med hjälp av kärn-DNA, men för att göra en mtDNA-analys kan man även använda tappade hårstrån som inte innehåller något kärn-DNA.

Fler bilder finns att få via Johanna Blomqvist (johanna.blomqvist@uadm.uu.se).

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Martina Nilsson, 018-471 48 01, 070-171 52 81, e-post: martina.nilsson@genpat.uu.se

– Jag är mycket överraskad, säger professor Thomas Larsson. Det här är det högsta betyg man kan få som arkeolog och forskare, så naturligtvis är jag oerhört glad och stolt över utmärkelsen.

Priset Society for American Archaeology’s Book Award, som i arkeologiska kretsar är mycket stort och en intäkt för att forskningen håller högsta internationella klass, gäller boken ”The Rise of Bronze Age Society: Travels, Transmissions, and Transformations” (Cambridge University Press) som professor Thomas Larsson har skrivit tillsammans med professor Kristian Kristiansson, Göteborgs universitet. Larsson och Kristiansson är två av de ledande experterna inom europeisk bronsåldersarkeologi. Det är första gången någonsin som priset går till svenska forskare.

I ”The Rise of Bronze Age Society” har författarna återskapat den förflyttning och omvandling av kunskap som skedde mellan Östeuropa, Medelhavsområdet och Europa. Med hjälp av arkeologiska fynd och historiska källor visar de hur bronsåldersmänniskornas religiösa, politiska och sociala föreställningar upprätthölls genom långväga kontakter och allianser mellan lokala eliter.

Boken integrerar hittills separata forskningsfält inom Europeisk och medelhavsarkeologi och ger ett alternativ till det traditionella sättet att betrakta kunskapsspridning. Genom att analysera data från hela området presenterar boken en betydelsefull ny tolkning av social utveckling under bronsåldern i Europa. Det gör den till viktig läsning för alla som studerar arkeologi, antropologi och utvecklingen i det tidiga Europeiska samhället.

Kontaktinformation
För mer information eller intervju, kontakta gärna
professor Thomas Larsson, institutionen för arkeologi och samiska studier
tel 070-517 52 32 eller e-post thomas.larsson@arke.umu.se

En ny metod för att förbättra syresättningen för respiratorbehandlade intensivvårdspatienter genom kraftiga inblåsningar av luft i lungan, så kallad lungrekrytering, visar sig i Jonas Claessons avhandling vara säker vad gäller blodflöde till tarmen. Respiratorbehandling med inblåsning av luft i lungorna orsakar försämrat blodtryck och blodflöde till kroppens organ på grund av övertryck i bröstkorgen. Särskilt utsatta är organen i bukhålan, som lever, njurar och tarm. Nedsatt blodflöde till tarmen kan leda till syrebrist och cellskador i tarmen, vilket i sin tur kan leda till en generell inflammationsreaktion i kroppen med sviktande organfunktioner. Ett sådant sjukdomstillstånd (multipel organsvikt-syndrom) är vanligt förekommande och leder till långvarig och dyr intensivvård. Kostnaderna uppskattas till cirka 300 000 kronor per överlevare, och trots modern intensivvård avlider fortfarande ca 60-90 % av patienterna.

I avhandlingens första kliniska arbete studeras effekterna av upprepade lungrekryteringar på blodflödet i magsäcken hos tio respiratorbehandlade patienter. Claesson med medarbetare påvisar där en trend mot försämrat blodflöde i magsäckens slemhinna. För att mer detaljerat kunna undersöka detta fynd etablerades en experimentell djurmodell. Modellens lämplighet för studier av tarmfunktion under respiratorbehandling undersöktes, och visade sig vara väl lämpad för detta syfte.

I modellen visades att tunntarmens syresättning försämrades kortvarigt efter upprepade lungrekryteringar, men att dessa förändringar inte kvarstod 15 minuter efter avslutad lungrekrytering. Samtidig tillförsel av en kroppsegen blodkärlsvidgande substans, prostacyklin, under lungrekrytering medförde bättre bibehållen syresättning i tunntarmen, men samtidigt sågs en tendens till försämrat blodflöde i tunntarmens slemhinna. Resultaten av studierna talar för att tarmen är tålig och robust.

Slutligen undersöktes om denna tålighet kunde förklaras av ett tidigare beskrivet fenomen, så kallad ischemisk prekonditionering. Ischemisk prekonditionering är ett skyddande svar från tarmens celler som utlöses av exempelvis kortvariga men upprepade minskningar av blodflödet till tarmen. Reaktionen har tidigare beskrivits hos råtta och hund, men i Jonas Claessons studie kunde fenomenet inte påvisas hos gris. Då människans tarmfysiologi har stora likheter med grisens kan fyndet ha betydelse för forskningen kring kliniska tillämpningar av ischemisk prekonditionering vid exempelvis tunntarmstransplantation.

Fredag 23 februari försvarar Jonas Claesson, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, anestesiologi och intensivvård, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Intestinal effects of lung recruitment manoeuvers. Svensk titel: Effekter av lungrekrytering på tarmen. Disputationen äger rum kl 13.00 i sal B, 9 tr, Tandläkarhögskolan.
Fakultetsopponent är professor Petter Aadahl, Institutionen för anestesiologi och intensivvård, S:t Olavs universitetssjukhus, Trondheim. Huvudhandledare är docent Ola Winsö, Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, anestesiologi och intensivvård, Umeå universitet.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Jonas Claesson på telefon 090-785 00 00, mobiltelefon 070-274 00 41 eller e-post jonas.claesson@vll.se.

Resultaten publiceras i nästa nummer av den ansedda vetenskapliga tidskriften Science. Forskningen har bedrivits i nära samarbete mellan forskare från Sahlgrenska akademin, Karolinska institutet och University of Auckland i Nya Zeeland.

Det är sedan länge känt att det i djur finns en stor ansamling av stamceller i anslutning till hjärnans hålrum. Stamceller som finns där vandrar ut i hjärnvävnaden via en speciell transportstruktur. Först nu har forskarna hittat en motsvarande struktur i människans hjärna.
– Vi har lyckats spåra den ”motorväg för stamceller” som vi länge misstänkt finns även hos människa. Normalt vandrar stamceller en cirka tre centimeter lång väg ut mot luktloben (ett organ som förmedlar dofter till hjärnan) och bildar där nya nervceller genom hela livet, säger professor Peter Eriksson vid Sahlgrenska akademin som leder forskningen.

Forskarna tror att den nyupptäckta strukturen har betydelse vid skada eller sjukdom i hjärnan eftersom djurstudier tidigare visat att stamceller då rekryteras till skadade områden.

Under arbetet med att kartlägga stamcellsvandringen upptäckte forskarna att vandringsvägen var organiserad omkring en hittills okänd rörformig struktur som är omkring en och en halv millimeter tjock. Den rörformiga strukturen förbinder hjärnans ventriklar med luktloberna och är fylld med den vätska som finns inuti hjärnans hålrum. Den nya strukturen kan nu identifieras med magnetkamerateknik på sin väg i luktnerven och luktloben.
– Vi blev till en början mycket förvånade när vi började ana att transportvägen är organiserad omkring en vätskefylld rörformig struktur, men när vi började jämföra med andra djurslag som grisar och får visade det sig att också dessa arter har denna struktur, säger Peter Eriksson.

Forskarna ska nu fortsätta kartlägga stamceller i strukturen, som de kallat ventriculo-olfactory neurogenic system eller VONS.
– Framför allt vill vi förstå vilken roll stamcellerna kan spela vid skador som stroke och trauma och sjukdomar som Alzheimers och Parkinsons i den mänskliga hjärnan, säger Peter Eriksson.

Studien har genomförts med stöd av Vetenskapsrådet och Västra Götalandsregionen.

Tidskrift: Science
Artikelns titel: Human Neuroblasts Migrate to the Olfactory Bulb via a Lateral Ventricular Extension
Författare: Maurice A Curtis, Monica Kam, Ulf Nannmark, Michelle F. Anderson, Mathilda Zetterström Axell, Carsten Wikkelsö, Stig Holtås, Willeke M. C. van Roon-Mom, Thomas Björk-Eriksson, Claes Nordborg, Jonas Frisén, Michael Dragunow, Richard L. M. Faull, Peter S. Eriksson.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Professor Peter Eriksson, telefon: 031-786 34 33, 070-859 35 92, e-post: peter.eriksson@neuro.gu.se

Den 21-24 februari 2007 samlas för första gången i Sverige merparten av Europas främsta forskare läkemedelsanvändning för en konferens på Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap i Göteborg. Deltagare kommer även från USA, Brasilien och Australien. Arrangör är Pharmaceutical Care Network Europe (PCNE), ett
internationellt nätverk av främst forskande apotekare. Se www.pcne.org

De över 70 forskarna på konferensen kommer att arbeta tillsammans i workshops, för att söka utveckla metoder och lösningar för en effektivare och säkrare läkemedelsanvändning.

-Tanken är att farmacevter i sina kontakter med kunder/patienter och i samverkan med läkare och annan sjukvårdspersonal tar ett större ansvar för en förbättrad läkemedelsanvändning, genom att bättre fånga upp och lösa medicineringsproblem, som otillräcklig effekt och biverkningar, under- och överanvändning, olämpliga läkemedelskombinationer och praktiska svårigheter, säger Dr. Tommy Westerlund, ordförande i PCNE.

Forskarkonferensen sponsras av Apoteket AB, Apotekarsocieteten, Astra Zeneca, Göteborgs Stad, Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap, SverigesFarmacevtförbund samt tyska apotekar-organisationen ABDA.

Läs mer om konferensen på http://pcne.vanmilconsult.nl/wc2007/index.htm

För mer information kontakta:
Tommy Westerlund, leg.apotekare, Med Dr, Ordförande Pharmaceutical Care Network Europe (PCNE)tel: + 46 (0) 42 12 52 50, + 46 (0) 707 12 45 43, mail tommy.westerlund@gmail.com

Kontaktinformation
Susanne Lj Westergren
Informatör
Telefon: +46 31 693 952
e-post: westergren@nhv.se
www.nhv.se

De barnbegränsande metoder som var tillgängliga före 1920 var avbrutet samlag, sexuell avhållsamhet och abort. De två första metoderna innebar stora begränsningar av makars sexliv och den tredje innebar allvarliga fysiska risker för kvinnan. Att göra abort var kriminellt och utfördes därför i lönndom av personer med begränsade kunskaper i anatomi och hygien, och dessutom med hjälp av medel och redskap som var osäkra och ofta farliga. Trots det hade det länge varit ett sätt för desperata ogifta kvinnor att undvika den skam som följde på det ogifta moderskapet. Under 1900-talets början blev det en metod också för gifta kvinnor som av olika anledningar inte mäktade med ytterligare ett barn.

Medan abort i huvudsak var kvinnans område låg ansvaret för den förebyggande födelsekontrollen på mannen. Sofia Kling visar i sin avhandling Vi våga ej helt leva: Barnbegränsning, sexualitet och genus under den svenska fertilitetstransitionen hur de tillgängliga preventivteknikernas nära koppling till sexualiteten gjorde det svårt för kvinnor att ta ansvar för barnbegränsningen. Det skulle samtidigt också innebära att ta ansvar för makarnas sexliv, och det var inte något som en respektabel kvinna kunde göra under denna period utan att samtidigt sätta sin kvinnlighet på spel. Å andra sidan kom manlighet under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet alltmer att handla om hänsyn och respekt gentemot kvinnor och barn, och män uppmanades att vara lyhörda och att agera ansvarsfullt i relation till reproduktionen.

Med tanke på att de barnbegränsande tekniker som fanns tillgängliga under perioden 1880-1940 förutsatte antingen en hög grad av sexuell självkontroll eller stora fysiska risker för kvinnan blir det intressant att fråga sig vad som motiverade män och kvinnor att tillämpa födelsekontroll. Avhandlingen pekar ut tre huvudsakliga drivkrafter som människor hänvisade till när de motiverade sitt beslut att barnbegränsa. För det första var man angelägen om att skapa ett så gott liv som möjligt för sig själva och sina barn. För det andra månade man om moderns hälsa och, för det tredje, blev barnbegränsning ett sätt för ogifta par att lösa konflikten mellan sex och risken för en utomäktenskaplig graviditet. Ett överordnat motiv för de flesta barnbegränsande par var födelsekontrollens del i ett identitetsskapande projekt. Det antal barn man hade sade något viktigt om den personen, till exempel om han eller hon var skötsam, ansvarsfull gentemot sina barn och en modern rationellt tänkande människa.

Avhandlingen utgår till stor del från brev som män och kvinnor skrev till RFSU:s nyöppnade rådfrågningsbyrå under 1930-talet, med frågor om särskilt abort och preventivmedel. Övrigt källmaterial inkluderar bland annat äktenskapsrådgivningslitteratur och propagandaskrifter.

Fredagen den 23 februari försvarar Sofia Kling, institutionen för historiska studier, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln Vi våga ej helt leva: Barnbegränsning, sexualitet och genus under den svenska fertilitetstransitionen. Disputationen äger rum kl. 10.15 i hörsal E, humanisthuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Pirjo Markkola, institutionen för historia vid Åbo Akademi.

Kontaktinformation
För mer information kontakta henne på e-post sofia.kling@ddb.umu.se eller telefon 073-5081780, 090-7865015, 090-199570.

För att skydda virke från svampangrepp användes fram till 1978 klorfenolpreparat. Ur dessa preparat kan ett flertal klororganiska föreningar bildas, t.ex dioxiner. Trots att föreningarna har svårt att lösa sig i vatten återfinns de ändå i betydande koncentrationer i grundvattnet. Detta beror på att föreningarna binder till små partiklar i marken, kolloider, som transporteras vidare till grundvattnet när det regnar eller vid snösmältning.
– Föreningar som har låg vattenlöslighet inkluderas inte alltid i grundvattensprover, och då riskerar man att underskatta spridningen av föroreningar, säger Ylva Persson.

Ylva Persson har i sitt avhandlingsarbete undersökt fem föroreningsklasser. Vissa av dem, som klorfenoler, är måttligt vattenlösliga medan dioxiner är svårlösliga i vatten. I projektet har Ylva Persson studerat hur de klororganiska föroreningarna fördelade sig mellan jordens fasta del och den rörliga delen som innehåller kolloider. Klorfenoler återfanns i lika stora delar i de båda fraktionerna, medan vattenskyende föreningar, t.ex. fenoxyfenoler, difenyletrar och dioxiner, främst var bundna till markens fasta del.

En liten andel dioxiner återfanns ändå i den rörliga delen. Fortsatta studier visade att de spreds vidare via de kolloidala partiklarna. Slutsatsen är att föroreningar med låg vattenlöslighet i första hand sprids med den rörliga delen i jorden.
– När vi tog hänsyn till de dioxiner som är bundna till kolloider ökade dioxinkoncentrationen 50 gånger, berättar Ylva Persson.

Ylva Persson kommer ursprungligen från Emmaljunga i Hässleholms kommun. Hon flyttade till Umeå för att studera geovetenskap/naturgeografi och fortsatte därefter med forskarstudier i miljökemi. Hennes avhandlingsarbete har ingått i projektet Marksanerings-centrum Norr (MCN).

Fredagen den 23 februari försvarar Ylva Persson, kemiska institutionen, miljökemi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Chlorinated organic pollutants in soil and groundwater at chlorophenol-contaminated sawmill sites”, svensk titel: Klororganiska miljögifter i jord och grundvatten vid sågverkstomter förorenade med klorfenol.
Disputationen äger rum kl. 10.00 i sal KB3B1, KBC-huset. Fakultetsopponent är docent Jaana Koistinen, Department of Environmental Health, National Public Health Institute, Kuopio, Finland. Avhandlingen försvaras på engelska.

Kontaktinformation
För mer information kontakta gärna Ylva Persson:
Telefon: 090-786 93 22
E-post ylva.persson@chem.umu.se

Under 1990-talet gick många kvinnor i Jämtland samman i nätverk för att protestera mot löneskillnader och andra hinder för kvinnor i arbetslivet, brist på mötesplatser, brist på stöd för att starta eget m.m. De såg att det gick att påverka de egna villkoren på det sättet. Avhandlingen tar upp frågan om vad ett sådant nätverksarbete kan betyda för deltagarnas hälsa. I intervjuer och enkäter säger många deltagare att de upplever nätverket som hälsofrämjande men nämner också att de brottas med hinder som försämrar deras välbefinnande.

För att förstå de motsägelser som dyker upp har Gustafsson-Larsson använt genusteori. Att vissa föreställningar om hälsa och genus ses som självklara beror på att dessa idéer har byggts in i vårt tänkande. Hur det egentligen går till när individer och grupper genererar hälsa och ohälsa förblir emellertid ofta osynligt. För den enskilde kan det vara svårt att ”se” manlig dominans som källan till sin oro och sina obehagskänslor om dessa situationer och händelser uppfattas som självklara inslag i vardagen, kanske t.o.m. naturliga. I det till synes självklara döljer sig bakomliggande förhållanden som bara kan ”ses” med maktteoretiska utgångspunkter, menar Susanne Gustafsson-Larsson. Därför blir det betydelsefullt att inkludera genusteori i all forskning om hälsa och ohälsa.

Genom nätverksarbetet i Jämtland påverkar deltagarna de processer där kvinnor och män fördelar sysslor och arbeten, fattar beslut i viktiga frågor och formar sociala mönster för vanor och beteende. Principerna för hur genus organiseras i det lokala sammanhanget förändras därmed inte helt och hållet, men i varje fall i någon mån. Denna förändring blir viktig för att undergräva den kvinnliga underordningen och därför bör kvinnors nätverksarbete i Jämtland ses som hälsofrämjande, framför allt på kollektiv nivå

Susanne Gustafsson-Larsson är doktorand i folkhälsovetenskap vid enheten för allmänmedicin och forskningsassistent vid Mitthögskolan i Östersund. Hon tillhör också genusforskarskolan i Umeå och kan nås på tel. 070-654 76 22, e-post susanne.gustafsson-larsson@miun.se

Avhandlingen läggs fram onsdagen den 21 februari vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, och har titeln Kvinnors nätverksarbete – genus, makt och hälsa.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i sal 135, bv., by. 9A, NUS.
Fakultetsopponent är doc. Gunnel Hensing, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.