Typ 1-diabetes, även kallad ungdomsdiabetes, är en kronisk sjukdom som kan leda till allvarliga följdsjukdomar, t.ex. njurskador och hjärt-kärlkomplikationer. Denna diabetesform innebär att kroppen har ett överskott av socker som inte kan tas om hand på grund av brist på insulin. När sockret bryts ner bildas fria syreradikaler som kan leda till skador på arvsmassan, DNA, och andra viktiga delar av cellerna. Detta har ansetts kunna vara en bidragande orsak till komplikationer hos diabetiker. En annan källa till fria syreradikaler är rökning, vilket också är en riskfaktor för diabeteskomplikationer.
Som skydd mot de fria syreradikalerna finns enzymer i cellerna, bl.a. mangan superoxid dismutas (MnSOD). Tidigare studier har visat att det finns en variation i genen för MnSOD som är mindre effektiv i nedbrytningen av fria radikaler. Den aktuella studien visar att personer med denna genetiska variation i MnSOD-genen löper ökad risk för att drabbas av diabetisk njurskada. Det innebär att risken för njurkomplikation vid diabetes kan påverkas av syreradikaler och de enzymer som hjälper oss ta hand om dessa.
Dessutom visade sig rökning fördubbla risken för njurkomplikationer hos diabetikerna, vilket också till viss del kan bero på att rökning ökar förekomsten av fria syreradikaler. Studien omfattar typ 1-diabetiker i Sverige och Finland (totalt 555 med diabetes men utan njurkomplikationer efter mer än 20 år, samt 955 med njurkomplikationer).
Gruppen består av nio forskare varav fyra finns vid Umeå universitet: Anna Möllsten, försteförfattare, och Gisela Dahlqvist vid Inst. för klinisk vetenskap, Stefan Marklund vid Inst. för medicinsk biovetenskap, och Maria Svensson, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin.
Referens: A Möllsten, S Marklund, M Wessman, M Svensson, C Forsblom, M Parkkonen, K Brismar, PH Groop, G Dahlquist: ”A Functional Polymorphism in the Manganese Superoxide Dismutase Gene and Diabetic Nephropathy”; Diabetes 2007;56:265-269
Ytterligare upplysningar: Anna Möllsten, Inst. för klinisk vetenskap, pediatrik, tel. 090-785 22 86,
e-post: Anna.Mollsten@pediatri.umu.se
Att spara stående döda träd och att lämna vindfällen är två av de mest kostnadseffektiva åtgärderna för att öka mängden död ved i det brukade skogslandskapet. Forskare vid SLU visar också att det är billigare att lämna träd av asp och björk än av tall och gran. Av de åtgärder som jämfördes var det minst kostnadseffektivt att förlänga beståndens omloppstid, dvs. att låta träden bli 10-50 procent äldre innan de avverkas.
Att avsätta hela skogsbestånd som reservat i stället för att ta miljöhänsyn i brukad skog är mer kostnadseffektivt i norra Sverige än i södra. Det beror på att skogsmark är billigare i norr än i söder.
Olika åtgärder skapar olika typer av död ved, vilket gynnar olika arter. Flera typer av naturvårdsåtgärder bör därför kombineras för att kunna bevara arter med olika krav. Hur mycket död ved olika arter kräver påverkar kostnadseffektiviteten för åtgärder som syftar till att bevara dessa arter, men kunskapen om detta är bristfällig.
Fakta Skog 7/2006, http://www2.slu.se/forskning/2006/FaktaSkog/FS06-05.pdf
BILDTEXT: Liggande död ved av asp på hygge. Foto: Erik Sahlin, http://www2.slu.se/aktuellt/2007/pressbilder/notiser/stamfix.jpg
Kontaktinformation
Thomas.Ranius@entom.slu.se, 018-67 23 34
Dagens naturbetesmarker med stor biologisk mångfald är spillror av det som återstår av de betade utmarker och hagar som förr täckte stora delar av Sverige.
För att kunna sköta de naturbetesmarker som finns kvar, och förstärka deras biologiska mångfald, bör vi dra lärdom av hur de sköttes förr, skriver Anna Dahlström i en avhandling från SLU. Genom att rekonstruera äldre förhållanden med hjälp av kartor, boskapslängder och bouppteckning från 1620 och 1850 visar Anna Dahlström hur dåtida och nutida beteshävd skiljer sig åt.
Förr var betestrycket varierat både i tid och i rum. I dag utgörs hävden huvudsakligen av hårt bete hela säsongen. Det senare ger betydligt färre livsmiljöer för hotade arter och sämre förutsättningar för biologisk mångfald. En mer varierad hävd av naturliga betesmarker skulle därför öka förutsättningarna för att bevara och förstärka deras artrikedom.
http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001269, http://www-hagmarksmistra.slu.se
BILDTEXT: Förr hävdades naturbetsmarkerna på ett varierat sätt. Idag betas de ofta så hårt att den biologiska mångfalden hotas. Foto: Skogsbiblioteket, SLU
Kontaktinformation
Anna.Dahlstrom@ekon.slu.se, 018-67 17 64,
Det krävs föreskrifter om odlingsavstånd och liknande för att hindra genetiskt modifierade (gmo) grödor från att förorena gmo-fria grödor. Man måste också försäkra sig om att gmo-grödor inte sprider sig till omkringliggande natur och att man kan spåra eventuell gmo-inblandning i livsmedel. De ekologiska, sociala och ekonomiska aspekterna av denna samexistens beskrivs nu utförligt i rapporten ”Lantbruk på lika villkor”, från Centrum för uthålligt lantbruk vid SLU. Författarna Klara Jacobson (SLU) och Kåre Wahlberg (KRAV) tar upp varför det ekologiska lantbruket tar avstånd från gmo-grödor och ger en översikt över dagens regler kring spridningsrisker, märkning och spårbarhet av gmo i hela livsmedelskedjan.
Alla länder inom EU har fått i uppdrag att utarbeta egna föreskrifter för samexistens mellan odling med och utan gmo. Danmark var tidigt ute och har ett lagförslag som bland annat kräver att alla som ska odla gmo-grödor genomgår en kurs och att de öppet informerar om sitt odlingsval. De ska vidare betala en avgift till en fond, från vilken ersättning utgår till andra lantbrukare som har lidit skada genom inblandning av gmo-grödor. I Sverige är samexistensregler under utarbetande. Jordbruksverket har lagt fram ett förslag till odlingsföreskrifter för majs och potatis för att begränsa spridning till andra odlingar. Frågorna om skadeståndsansvar och spridning till naturen hanteras separat.
BILDTEXTER: Potatis och majs är de grödor som omfattas av det svenska förslaget till odlingsföreskrifter för gmo-grödor. Foto: Mats Gerentz.
Kontaktinformation
Klara.Jacobson@sol.slu.se, 070-152 34 79
Tolvprocentig ättika har visat sig ha tillfredsställande effekt mot ogräs på banvallar om man sprutar vallarna tre gånger per säsong. Det kan därför ersätta det i dagsläget billigare ogräsmedlet glyfosat på begränsade områden där glyfosat inte får spridas av miljömässiga skäl.
Ogräsättikans påverkan på de elektriska säkerhetssystemen vid spåren har nu testats i ett försök vid institutionen för landskaps- och trädgårdsteknik, SLU Alnarp. Rapporten ”Ogräsättikas påverkan på järnvägens signalsystem” visar att järnvägens signalsystem inte påverkas nämnvärt av ogräsbekämpning med ättika. Inte heller vid överdosering, med tio gånger högre dos än normalt, kunde någon betydande påverkan uppmätas.
Ogräsättikas påverkan på järnvägens signalsystem, http://publikationer.slu.se/Filer/Rapportsignalsystemopt.pdf
BILDTEXT: De elektriska signalsystemen i järnvägsspåren tål att man använder ogräsättika på banvallen. Foto: Johan Nilsson
Kontaktinformation
Johan.Nilsson@lt.slu.se, 040-41 51 52
I november 2006 publicerade FAS en delrapport om landets arbetsmiljöforskning i en internationell jämförelse. En internationell expertgrupp, tillsatt av FAS 2005, utvärderade då bland annat vetenskaplig kvalitet och hur framgångsrika forskarna har varit i att förmedla vetenskap av betydelse för miljöarbetet. Allt i ett internationellt perspektiv, som visar att Sverige håller världsklass.
• Ger en historisk tillbakablick.
• Redovisar finanseringsformer för sådan forskning.
• Redovisar en bibliometrisk studie, som syftar till att
analysera räckvidd och citeringsgrad i internationella
tidskrifter av svensk forskning inom arbetsmiljöområdet.
• Ger en överblick av Arbetsmiljöverkets behov av
vetenskapligt underlag för föreskriftsarbete och
gränsvärdessättning.
• Belyser framtida behov av nationell forskning.
Syftet med utvärderingen var att identifiera utvecklingstendenser för svensk arbetsmiljöforskning med avseende på både vetenskaplig kvalitet och kvantitet samt samhällsrelevans. Svensk arbetsmiljöforskning hör till den bästa i världen mätt i antal publicerade artiklar i vetenskapliga tidskrifter. Samverkan med andra länder är stor och många svenska forskare har haft ledande roller i internationella organisationer. Men det finns brister: till exempel att förmedlingen av kunskap från arbetsmiljöforskning kan förbättras, liksom forskning för att utveckla övervakningssystem vid exponeringar på arbetsplatser. Samarbetet mellan olika forskningsgrupper skulle kunna öka för att maximera utnyttjandet av forskningsexpertisen. Ungefär en fjärdedel av svensk arbetsmiljöforskning har hittills bedrivits inom Arbetslivsinstitutets ram, men framtiden för den forskningen är osäker.
Beställningar: Rapporten ges ut på svenska och inkluderar några avsnitt på engelska som bilagor. Studien kan beställas på FAS hemsida http://www.fas.se/fas_shop/ItemView____929.aspx
För ytterligare information kontakta:
Rune Åberg, huvudsekreterare
Tfn: 08-775 40 71, mobil: 070-663 13 14
E-post: rune.aberg@fas.se
Kenneth Abrahamsson, programchef
Tfn: 08-775 40 91, mobil: 070-546 83 53.
E-post: kenneth.abrahamsson@fas.se
Kontaktinformation
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS, är en statlig myndighet som initierar och finansierar grundläggande och behovsstyrd forskning för att främja människors arbetsliv, hälsa och välfärd.
__________________________________________________
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS.
Postadress: Box 2220, 103 15 Stockholm.
Tfn vx: 08-775 40 70, e-post: fas@fas.se – www.fas.se – org.nr: 202100-5240.
– Jag är mycket nöjd med samarbetet med Nobel Biocare. Jag är förvissad om att det här avtalet kommer att möjliggöra både grundforskning och dessutom ge resultat som mer direkt kommer allmänheten till godo, säger Zhijian Shen.
Vid Institutionen för fysikalisk kemi, oorganisk kemi och strukturkemi bedrivs forskning för att framställa nya keramiska material. Keramer är oorganiska, icke-metalliska material där hög hårdhet och extrem slitstyrka går att kombinera med önskade elektriska, magnetiska och optiska egenskaper. Genom att använda molekyler som organiserar sig själva kan även material med väldefinierade porstrukturer framställas.
– För kemi vid Stockholms universitet är detta ett fantastiskt fint tillskott. Donationen ger Zhijian Shen fria händer att utveckla sin forskning, och det är ett stort erkännande av den fria forskningens förmåga att vara användbar, säger Sven Lidin, dekanus vid Kemiska sektionen, Stockholms universitet.
– Avtalet är ett viktigt steg i vårt åtagande att stödja ansträngningar för att hitta bättre lösningar inom modern tandvård för tandläkares och patienters bästa, säger Heliane Canepa, VD för Nobel Biocare.
Möjliga tillämpningar för de keramiska materialen är allt från tåliga verktygsdelar till nya elektronikkomponenter, material som lagrar vätgas och kan användas i bränsleceller eller material som kan användas för att ersätta ben vid skelettskador, så kallade implantat. De porösa materialen kan användas vid vattenrening, proteinseparation och för katalys som är specifik med avseende på storlek hos de ämnen som omvandlas.
Fakta om Stockholms universitet:
Stockholms universitet är huvudstadens universitet – regionens centrum för forskning och utbildning inom humaniora, juridik, naturvetenskap och samhällsvetenskap. Universitetet har 39 000 studenter och 5 600 medarbetare och omsluter knappt 2,7 miljarder SEK.
Fakta om ”James” Zhijian Shen
”James” Zhijian Shen började sin bana vid Institutionen för fysikalisk kemi, oorganisk kemi och strukturkemi år 1993, då som post doc. Han kom sedan att bli forskare, projektledare och docent vid samma institution. Innan han kom till Sverige doktorerade han i materialkemi och teknik vid universitetet i Zhejiang år 1990. Zhijian Shen har initierat och drivit ett brett spektrum av forskning nära industriella applikationer. Under sina 13 år vid Stockholms universitet har han, som projektledare och/eller forskare, genomfört projekt sponsrade av Vetenskapsrådet, VINNOVA, EU och ett flertal industriella samarbetspartners.
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
”James” Zhijian Shen, oorganisk kemi, tfn 08-16 23 88, mobil 073-92 392 61, e-post shen@inorg.su.se
Sven Lidin, professor, oorganisk kemi, dekanus vid Kemiska sektionen, tfn 08-16 12 56, mobil 070-930 2930, e-post sven@inorg.su.se
Magnus Sandström, professor, strukturkemi, tfn 08-16 12 52, mobil 070-555 6437, e-post magnuss@struc.su.se
För bilder kontakta:
Maria Erlandsson, presschef, Stockholms universitet, tfn 08-16 39 53, mobil 070-230 88 91, e-post maria.erlandsson@eks.su.se
I början på 1900-talet väcktes tanken om en sammanhållen skola, en s.k. bottenskola, för alla barn. Skolreformen 1927 blev en kompromiss, med en sammanhållen folkskola i fyra år, därefter olika vägar för de begåvade respektive mindre begåvade barnen.
Egenskapen begåvning, eller intelligens, blev den avgörande för att sortera barn till olika skolformer – åtminstone i teorin. För den fattige var möjligheterna i praktiken få. Dessutom delades eleverna redan i folkskolan upp i olika klasser efter begåvning.
Thom Axelsson, doktorand i pedagogik, har studerat hur denna styrning gick till mellan 1910 och 1950. Hans avhandling är en del i ett stort forskningsprojekt om normalisering som drivits vid LiU under ledning av professorna Bengt Sandin, Tema barn, och Lars-Christer Hydén, Tema hälsa.
Det äldre samhällets sorteringar av individer i olika stånd, eller helt enkelt som rika/fattiga, stadsbor/landsbygdsbor, fungerade inte längre när alla barn skulle erbjudas samma skolgång. Nu krävdes en ny mekanism.
Begåvning definierades tidigt som individens förmåga att anpassa sig eller barnets mottaglighet för fostran. En rad tekniker utvecklades för att mäta begåvning. Intelligenstestet användes i Sverige första gången 1910. Barnen sorterades i sex kategorier: idioter, imbecilla, debila, lätt efterblivna, normala och övernormala.
Moderniseringen av samhället krävde en modernisering av individen och nya tekniker för styrning. Det gällde att ta vara på de begåvade och hålla de obegåvade under uppsikt. Idioterna och de imbecilla avskildes ofta helt från folkskolan. Individer eller grupper som inte ville anpassa sig till fast bostad, fast arbete och regelbunden skolgång (exempelvis de s.k. tattarna) ansågs svagbegåvade.
– Man kan uttrycka det som att om du inte kunde anpassa dig till samhällets normer så låg det nära till hands att du blev betraktad som efterbliven, kommenterar Thom Axelsson.
Med svagklasser, B-klasser, hjälpklasser, läs- och skrivklasser och olika specialklasser har skolan i praktiken alltid sorterat sina elever, trots 1950 års principbeslut om en enhetsskola och SIA-reformen på 1970-talet, som syftat till att skapa en sammanhållen skola.
– Den ständiga frågan är vad skolans främsta uppgift ska vara, att förmedla kunskap eller att fostra till demokrati, säger Thom Axelsson. De som lutar åt det första tenderar att förespråka en skola som differentierar barnen, medan de som ser skolans demokratiska uppgift som den främsta oftare vill ha en sammanhållen skola.
Forskningsprojektet heter ”Normalitet, professioner och institutioner för barn: de problematiska barnen, förhandling och förvandling av barndomens diskurser och arenor”. Tidigare publicerade studier:
Skolbarnets fostran. Enhetsskolan, agan och politiken om barnet 1946-1962, Jonas Qvarsebo, 2006, avhandling vid Tema barn
Normalitetens förhandling och förvandling. En antologi om barn, skola och föräldraskap. Symposion.
Ytterligare tre avhandlingar kommer att produceras inom projektet.
Kontaktinformation
Thom Axelsson disputerar den 16 februari. Avhandlingen heter Rätt elev i rätt klass. Skola, begåvning och styrning 1910-1950. Thom Axelsson har telefon 013 – 28 40 69, 0705 -745257, e-post: thoax@tema.liu.se
Hydrocefalus kallas också vattenskalle och innebär att för mycket vätska samlas i hjärnans hålrum. Tillståndet kan ha många olika orsaker. Barn som fötts med ryggmärgsbråck eller som fötts mycket för tidigt löper stor risk. I Sverige har nästan ett av tusen födda barn utvecklat hydrocefalus under sitt första levnadsår.
– Det är viktigt att vi följer denna grupp av barn så att vi kan utveckla bättre metoder för att undvika att barnen får hydrocefalus. Vi vill också förbättra omhändertagandet, speciellt för mycket för tidigt födda barn, säger barnläkaren Eva-Karin Persson.
I studien ingår samtliga barn som behandlades för hydrocefalus mellan åren 1989 och 2002 i västra Sverige. Sammanställningen visar att majoriteten av dessa barn utvecklade någon form av funktionshinder.
– Vid uppföljningen var begåvningshandikapp vanligt, liksom epilepsi och cerebral pares. Förekomsten av funktionshinder var tydligt kopplat till vad som orsakat hydrocefalus och hur mycket för tidigt fött barnet var, säger Eva-Karin Persson.
Avhandlingen visar också att över tre fjärdedelar av barnen hade någon typ av synproblem.
Mellan åren 1989 och 2002 halverades förekomsten av hydrocefalus för barn med ryggmärgsbråck från 0,35 barn per 1000 födda till 0,16 per 1000 födda barn. Även förekomsten av spädbarnshydrocefalus minskade något, från 0,55 till 0,48 per 1000 födda barn.
– Vi har kunnat se en neråtgående trend under många år som en följd av att vi blivit bättre på att ta hand om barn som riskerar att utveckla hydrocefalus, men de senaste åren kan vi istället se en liten ökning. Anledningen är vi räddar alltfler extremt för tidigt födda barn, säger Eva-Karin Persson.
Mellan åren 1998 och 2002 ökade förekomsten av mycket för tidigt födda barn med hydrocefalus från 0,12 till 0,18 per 1000 födda barn.
Hydrocefalus behandlas ofta genom en shuntoperation. Vätskan dräneras då genom en smal plastslang som opereras in från hjärnans ena hålrum till bukhålan. Avhandlingen visar att detta var det första neurokirurgiska ingreppet för 88 % av barnen. 12 % av barnen genomgick istället en ventrikulostomioperation som gör att vätskan leds från hjärnans hålrum till dess utsida och kan tas upp i blodomloppet. Mer än hälften av barnen behövde ytterligare minst en neurokirurgisk operation.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för kliniska vetenskaper, avdelningen för pediatrik
Avhandlingens titel: Hydrocephalus in children – epidemiology and outcome
Avhandlingen försvaras fredagen den 9 februari, klockan 13.00, föreläsningssal 1, Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus, SU/Östra, Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Eva-Karin Persson, leg. läkare, telefon: 0340-166 92, 070-676 82 96, e-post: eva-karin.persson@lthalland.se
Handledare:
Professor Paul Uvebrant, telefon: 031- 343 47 31, e-post: paul.uvebrant@vgregion.se
Pauline Snoeijs är professor i ekologisk botanik vid evolutionsbiologiskt centrum vid Uppsala universitet. Hennes egen forskning rör mikro- och makroalger i Östersjön och Arktis, men vid sidan om sitt arbete har hon ett starkt fotointresse. Inför 300-årsjubileet av Linnés födelsedag började hon fotografera oblyga närbilder, som visar vad han verkligen tittade på när han ordnade växtriket efter blommornas könsorgan.
– Det började som ett fotoprojekt, men sen var steget inte så långt till en bok, säger hon.
Linné var modern, nyskapande men också ifrågasatt. En pionjär på sitt område och en inspiration för generationer av vetenskapsmän. I den bildrika boken tar hon läsarna med på en konstnärlig upptäcksresa genom Linnés sexualsystem för växter. Varje västklass presenteras med bild och citat ur Linnés egen Genera Plantarum, följt av korta texter på svenska och engelska. De flesta vilda växter som avbildas i boken finns med i boken ”Flora Suecica” från 1755, men även ett antal odlade växter och växter fotograferade utomlands har inkluderats. Till boken hör en utställning som visas på Smålands nation i Uppsala just nu, och som sedan vandrar vidare inom och utanför Sverige, bland annat till Helsingfors i mars.
– Linné är väldigt spännande. Och han gjorde mycket mer än klassificerade växter, han var till exempel evolutionsteorin på spåren och han var världens första ekolog, säger Pauline Snoeijs.
Bildtext: Boken Linnés brudkammare är ett i det närmaste erotiskt bidrag till floran av Linnéböcker.
Författaren: Pauline Snoeijs föddes i den lilla staden Veghel i Nederländerna 1956. Ett stort naturintresse ledde till biologistudier och därefter doktorsexamen vid Uppsala universitet där hon varit verksam sedan dess.
Boken kan beställas via förlagets hemsida: http://www.arteaforlag.se/
Kontaktinformation
För mer information, kontakta professor Pauli Snoeijs, 018-471 28 85, 070-493 28 39, e-post: Pauli.Snoeijs@ebc.uu.se, hemsida: http://www.vaxtbio.uu.se/resfold/snoeijs.htm
– Strategin ska stärka miljöteknikforskningen och att få företag och forskare att samverka, säger Sture Blomgren, tf GD på Formas. Det behövs tvärvetenskaplig forskning som ser till hela system och inte bara till enskilda produkter och det behövs också samhällsvetenskaplig forskning.
En viktig fråga är förutsättningarna för samfinansiering av forskningen mellan offentlig verksamhet och näringsliv.
– Näringslivet ska gå in med lika mycket medel och små och medelstora företag ska delta, säger Per Eriksson, GD på VINNOVA. Satsningen ska stärka företagens internationella konkurrenskraft och ge hållbar tillväxt och nya arbetstillfällen i Sverige.
Intresset för miljöteknik är stort i näringslivet och hos myndigheter. Sverige är till exempel bland de bästa på att komma till rätta med utsläpp och giftiga ämnen i produkter och i industriprocesser. Men det svenska innovationssystemet har också svagheter – hemmamarknaden är liten och de flesta företagen inom till exempel reningsteknik, avfallsteknik och förnybar energi är små.
För att stärka miljötekniken och få ut den brett på marknaden behövs samverkan mellan flera aktörer liksom satsningar inom flera delar av innovationskedjan. Med framsynta statliga insatser, lagstiftning/regleringar, stimulanser, styrmedel, samhällelig upphandling med hänsyn till miljöprestanda, samt genom stöd till forskning och utveckling kan Sverige bli ledande.
Strategin ligger till grund för en gemensam utlysning av nya forsknings- och utvecklingsmedel i vår. Omkring 45 miljoner kronor ska satsas under 2007-2008.
I strategin ges en bred definition av miljöteknik:
Miljöteknik innefattar sådana produkter, system, processer och tjänster som ger tydliga miljöfördelar i förhållande till befintliga eller alternativa lösningar sett i ett livscykelperspektiv. Denna definition av miljöteknik är helt i linje med definitionen av miljöteknik i EU:s ETAP (Environmental Technologies Action Plan). Syftet är att förskjuta fokus från produkter till hela system, resurseffektivitet och hållbar utveckling.
Läs hela strategin: http://www.vinnova.se/upload/dokument/Om_VINNOVA/Regeringsuppdrag/Miljoteknik/Forskningsstrategi%20för%20miljöteknik%20070201.pdf
Kontaktinformation
Anna Hallgren, handläggare VINNOVA, e-post Anna.Hallgren@VINNOVA.se, telefon 08-473 30 87, eller Conny Rolén, forskningssekreterare Formas, e-post Conny.rolen@formas.se, telefon 08-775 40 30.
Formas tidning Miljöforskning nr 5-6 2006 har tema Miljöteknik.
I broschyren Näring åt Näringslivet beskrivs några pågående miljötekniksprojekt.
En förutsättning för det mer utvecklade livet är kommunikation – mellan organismerna, men också mellan de celler som bygger upp en människa eller ett djur. En cell måste anpassa sig till sina grannar och till den omkringliggande miljön; den måste veta när den ska dela sig, flytta eller byta identitet. Alla celler har därför en stor mängd receptorer som känner igen olika signaler i omgivningen och sätter igång s.k. signaleringskaskader för att kontrollera cellens beteende.
Protein-tyrosin-kinaser (PTK) är en grupp molekyler med uppgift är att vidarebefordra en signal från en ytlig receptor för att skapa en förändring inuti cellen. Ett av dem är ”Focal Adhesion Kinase” (FAK). Forskargruppen, som arbetar med bananflugor, har upptäckt att denna molekyl har en grundläggande roll i nervsystemet: Den är nödvändig för att en muskelcell ska kunna svara korrekt på en stimulering från nervsystemet. Mutationer i FAK kan följaktligen orsaka muskelkramper och förlamning i bananflugan. Ett annat protein-tyrosin-kinas är Anaplastic Lymphoma Kinase (ALK), som är nödvändigt för att ett fungerande tarmsystem ska kunna utvecklas. Gruppen har visat att ALK styr utvecklingen av de muskelceller som omger tarmarna och ser till att maten bryts ner och transporteras genom mag-tarmkanalen.
En noggrann styrning av protein-tyrosin-kinaserna är livsviktig för en cell, och felaktigheter i dessa signaleringskaskader har i många fall visat sig vara orsak till cancer och andra sjukdomar. I avhandlingen studeras ett protein vars uppgift är att stänga av signaler från protein-tyrosin-kinaser och påvisas att det har elementära uppgifter i bananflugan.
Caroline Grabbe är doktorand vid Umeå centrum för molekylär patogenes, UCMP, och kan nås på tel. 090-785 67 93, 090-785 67 92, e-post: caroline.grabbe@ucmp.umu.se
Avhandlingen läggs fram fredagen den 9 februari vid Umeå centrum för molekylär patogenes (UCMP), Umeå Universitet, och har titeln ”Protein Tyrosine Kinases and the Regulation of Signalling and Adhesion in Drosophila melanogaster”.
Disputationen äger rum kl 09:00 i Hörsal E04, Byggnad 6L, Norrlands Universitetssjukhus.
Fakultetsopponent är docent Tapio Heino, Institute of Biotechnology, University of Helsinki, Finland.
Kontaktinformation
En porträttbild kan hämtas via
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/
Stroke kallas också slaganfall och beror på hjärninfarkt eller blödning i hjärnan. Efter en stroke kan patienten få rörelsehinder, känselstörningar och svårigheter att tänka och tala. Varje år drabbas 30 000 svenskar.
– Många blir bättre genom naturlig läkning under de första månaderna. Därefter är det främst aktivitetsförmågan som kan förbättras med hjälp av lämpligt utformad rehabilitering, säger arbetsterapeut Ann Björkdahl.
Det är ännu inte klarlagt för vilka strokepatienter träning i hemmet lämpar sig bäst.
I studien ingick 58 strokepatienter i arbetsför ålder från Göteborg som lottades till två lika stora grupper. Den ena gruppen patienter fick rehabilitering på klinik hos sjukgymnast och arbetsterapeut. Den andra gruppen fick stöd, information och träning i sitt hem.
– På kliniken finns tillgång till fina träningsmaskiner och simbassäng, men träning i hemmiljö kan ha andra fördelar. Det finns studier som tyder på att det kan vara svårt för patienter med hjärnskada att utnyttja det man lärt på klinik i en annan situation i hemmet, säger Ann Björkdahl.
Rehabiliteringen i hemmiljön anpassades efter varje individs behov. Träningen handlade om att utföra enkla vardagliga sysslor.
– Patienterna fick hjälp och stöd så att de kunde känna sig säkra på att klara av det de behöver. Det kunde handla om att fixa sin frukost, planera sin dag, gå och handla i närmaste affär och att ta sig till olika platser i stan, säger Ann Björkdahl.
Även patienternas närstående var delaktiga i studien och fyllde i ett frågeformulär om hur de upplevde situationen. Resultaten visade att rehabilitering i hemmiljön minskade bördan för de anhöriga.
– De närstående följer sällan med till rehabkliniken under dagrehabiliteringstiden, men när arbetsterapeut och sjukgymnast kom till patientens hem fick även de anhöriga möjligheter till information och att ställa frågor. De närstående fick tips om hur de kan vara ett bra stöd och kände att de slapp ta så stort ansvar själva, säger Ann Björkdahl.
Patienterna i båda grupperna fick nio timmars träning per vecka i tre veckor. Avhandlingen visar att träning i hemmiljö kostade mindre än hälften så mycket som träningen på klinik. Träning i hemmet tycktes också hjälpa patienterna att snabbare kunna hantera sin nya livssituation.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, sektionen för klinisk neurovetenskap och rehabilitering
Avhandlingens titel: Stroke rehabilitation: A randomized controlled study in the home setting; functioning and costs.
Avhandlingen försvaras fredagen den 9 februari, klockan 09.00, hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Ann Björkdahl, leg. arbetsterapeut, telefon: 031-342 32 67, 070-844 48 91, e-post: ann.bjorkdahl@rehab.gu.se
Handledare:
Professor Katarina Stibrant Sunnerhagen, telefon: 031- 342 28 03, e-post: ks.sunnerhagen@neuro.gu.se
Professor emeritus Gunnar Grimby, telefon: 031-342 28 01, e-post: gunnar.grimby@rehab.gu.se
I svenska språket finns det starka mönster för i vilken ordning orden ska komma. Dessa mönster talar om för oss t.ex. om en mening ska uppfattas som ett påstående, Anders läste tidningen, eller en fråga: Läste Anders tidningen? Det finns också mönster som gör att vi tycker att en mening som I dag läste tidningen Anders är konstig. Ordföljden mellan tidningen och Anders gör att vi här uppfattar det som att det är tidningen som läser Anders, vilket ju kan tyckas lite egendomligt.
Denna typ av ordföljdsmönster är alltså mycket starka i svenskan och grammatiker talar ofta om svenska som ett språk med relativt fast ordföljd. Ändå finns det stor möjlighet till variation. Särskilt ord och fraser som fungerar som adverbial, som till exempel inte, alltså och i dag, kan stå på många olika ställen i meningar. Frågan som ställs i Andréassons avhandling är vad det är för grammatiska och kommunikativa mekanismer som gör att vi sätter adverbial på olika ställen i meningar. Avhandlingen undersöker ordföljden i en samling nutida texter, dels utdrag ur ett antal romaner, dels all redaktionell text i Göteborgs-Postens upplaga från den 6 februari 2003.
Andréasson menar att flera olika faktorer inverkar på ordföljden. En viktig faktor visar sig vara att vi tenderar att placera ny och framhävd information efter den typ av adverbial som kallas satsadverbial, t.ex. inte och alltså. Denna typ av adverbial fungerar således ibland som en slags markör för det som är viktigt i meningen. En annan faktor som diskuteras är att vi strävar efter att placera orden så att meningens betydelse inte ska kunna missförstås.
Avslutningsvis visar Andréasson att de olika faktorer och mönster som påverkar ordföljden är olika starka, så att en starkare faktor kan konkurrera ut en svagare. Det är alltså till exempel viktigare att ordföljden tydligt visar att meningen är ett påstående än att ett satsadverbial placeras före den nya eller framhävda den nya informationen.
Avhandlingens titel: Satsadverbial, ledföljd och informationsdynamik i svenskan.
Disputationen äger rum lördagen den 10 februari 2007 kl. 10.15 i Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Maia Andréasson, tel. 031-786 44 72 (arb.),
0736-84 32 84 (mobil), e-post: maia.andreasson@svenska.gu.se
Avhandlingen kan beställas från Institutionen för svenska språket: erik.falk@svenska.gu.se eller stellan.petersson@svenska.gu.se
Lindquists forskning visar bl.a. att dödliga huvud- och bröstskador drabbar de inblandade vid kollisioner med små överlapp, liknade de som uppkommer vid sidokollisioner snarare än de som uppkommer vid frontalkrockar. Detta beror till stor del på den roterande rörelse som krockoffret utsätts för vid sådana kollisioner.
– Jag hoppas att denna forskning kommer att hjälpa hela bilindustrin att fortsätta öka krocksäkerheten, säger Mats Lindquist som arbetat vid Saab Automobiles säkerhetsavdelning i nästan 20 år.
Lindquists nya metod för klassificering av skador på bilar vid allvarliga bilolyckor är en del av ett femårigt doktorandprojekt som samfinansierats av Umeå universitet och Saab Automobile. Hans unika sätt att koda data används redan av Saab och kommer troligen att vara till stor nytta för bilindustrins säkerhetsingenjörer världen över. Projektet initierades under Mats Lundquists arbete med olycksutredningar, där han noterat en typ av krockar där endast en liten del av bilens front träffades vid kollisionen. För att kvantifiera denna krocktyp fortsatte han med detaljerad forskning på bilolyckor där en stor mängd bilmodeller var inblandade. Urvalet av bilmodeller motsvarar den svenska bilparken.
Med hjälp av den nyutvecklade analysmetoden har en allmängiltig modell av bilars framvagnsstruktur skapats. Därigenom identifieras de nio viktigaste delar av bilen som tar upp krockkrafterna vid kollision. Modellen kan användas på framvagnens konstruktion hos nästan alla moderna bilar. Vid insamlandet av data till databaser över olyckor ger Mats Lindquists metod en mer detaljerad beskrivning av kollisionen än den äldre metoden. Detta skulle kunna hjälpa biltillverkare och trafiksäkerhetsorganisationer att kategorisera olika olyckor så att de bättre visar vad som händer i verkligheten vid frontalkollisioner.
Under en tolvmånadersperiod använde Mats Lindquist den nya metoden vid studierna av skadorna på bilarna och de dödliga skador som drabbat 61 personer i 53 olika frontalkollisioner på svenska vägar. Han upptäckte att kollisioner där små delar av bilarnas frontpartier varit inblandade utgjorde nästan hälften (48 %) av dödsolyckorna, medan stora delar av frontpartierna var inblandade i en fjärdedel av olyckorna. Dessa fynd tyder på att de centrala delarna av framvagnens struktur – motor och växellåda, torpedvägg och längsgående balkar på vardera sidan – inte var inblandade i krockarna med små överlapp mellan fordonen. Data omfattar endast krockar där de inblandade hade på sig säkerhetsbälten.
För att förstå vilka mekanismer för skadeuppkomst som verkar vid dessa kollisioner samarbetade Mats Lindquist med enheten för kirurgisk och perioperativ vetenskap vid Umeå universitet. Han har där lett ett team med målet att modellera och simulera människokroppen med hjälp av finita element-metoden, FEM. Detta ger en bättre modell av människokroppens rörelseschema vid krocken genom att avbilda hur kroppsmuskulaturen beter sig under krockförloppet.
För mer information, kontakta Mats Lindquist på mobiltelefon 073-577 78 82 eller e-post mats.lindquist@se.saab.com.
Fredag 2 februari försvarar Mats Lindquist, Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, kirurgi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Fatal car crash configurations and injury panorama – with special emphasis in the function of restraint systems”.
Disputationen äger rum klockan 13.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan.
Opponent är doc. Anders Kullgren, Chalmers, Göteborg. Huvudhandledare är Ulf Björnstig, Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, kirurgi.
Syftet med detta strategiska stöd från Vetenskapsrådet (VR) är att stärka svensk forskning och öka dynamiken på området molekylärmedicin, bl.a. genom att främja unga forskares karriärmöjligheter. På sikt är målet att Umeålaboratoriet ska bli en svensk nod till det europeiska molekylärbiologiska laboratoriet EMBL. VR har avsatt totalt 77,5 miljoner kr 2007-2010. Umeå universitet bidrar med ca 90 miljoner kr.
”Laboratorium i molekylär medicin” blir därmed den svenska delen av ett nordiskt-europeiskt centrum för ämnesövergripande forskning kring hur mikroorganismer som bakterier, virus och parasiter orsakar sjukdom. Det blir en plattform dit unga forskare ska rekryteras utifrån vetenskaplig excellens och få resurser att bilda nya grupper som nydanar och stärker forskningsområdet.
– Vi är väldigt glada att VR har valt Umeå före andra lärosäten med medicinsk fakultet. Det styrker vår tes att vi bedriver forskning i världsklass, i det här fallet inom infektionsmedicin, säger Göran Sandberg, rektor vid Umeå universitet.
VR skriver i sitt pressmeddelande att ”efter en första vetenskaplig granskning av en internationell expertgrupp kvarstod ansökningarna från Lund och Umeå som de två absolut främsta. Efter en kompletterande hearing var det till slut Umeå universitets engagemang och långsiktighet i satsningen samt universitetets närmare koppling till EMBL som fällde avgörandet”.
Den internationella expertgrupp som bedömde ansökningarna skrev i sitt utlåtande bl.a. detta om Umeås: ” This application comes from one of the very best place to study bacterial pathogenesis in Europe. In summary, this is an outstanding proposal.” (Denna ansökan komemr från en av de bästa platserna i Europa för att studera bakteriers sjukdomsframkallande egenskaper. Sammanfattningsvis är det ett enastående förslag.)
Bakom ansökan står Umeå Centre for Microbial Research, UCMR, en gruppering av nationellt och internationellt framstående Umeåforskare på infektionsområdet. Huvudsökande är professor Bernt Eric Uhlin, Inst. för molekylärbiologi, och medsökande är professorerna Anders Sjöstedt, klinisk bakteriologi; Hans Wolf-Watz, molekylärbiologi; Sven Bergström, molekylärbiologi; och Thomas Borén, medicinsk kemi. Deras forskargrupper har bl.a. varit framgångsrika i utveckling av vacciner.
– Jag känner mig oerhört hedrad av det här erkännandet av den molekylärbiologiska forskningen i Umeå, kommenterar Bernt Eric Uhlin som själv forskar om bakteriers samspel med värdceller.
I UCMR finns ett stort antal forskare från ett brett urval av medicinska och naturvetenskapliga ämnen: mikrobiologi, molekylärbiologi, immunologi, cellbiologi, strukturbiologi, medicinsk kemi, biokemi, organisk kemi, kemometri och fysik. Forskningen fokuserar på de molekylära mekanismer som gör mikroorganismer (bakterier, virus, parasiter) sjukdomsframkallande. Resultaten kan tillämpas för att skapa nya vaccin och läkemedel.
Anslaget i hård konkurrens med alla universitet i landet bekräftar ytterligare den molekylärbiologiska forskningens starka ställning vid Umeå universitet. Hösten 2006 identifierade universitet tolv starka forskningsområden och två av dem berör det nya laboratoriet för molekylär medicin:
* Infektionssjukdomar (mikrobiell patogenes)
* Kemisk biologi
Kontaktadresser:
Professor Bernt Eric Uhlin, Inst. för molekylärbiologi
Tel. 090-785 6731, 6733 (lab), e-post Bernt.Eric.Uhlin@molbiol.umu.se
Forskar om: Bakteriers samspel med värdceller, se
http://www.info.umu.se/plussidan/Plusprojektsida.aspx?id=101
Professor Anders Sjöstedt, Inst. för klinisk mikrobiologi
Tel. 090-785 11 20, e-post Anders.Sjostedt@climi.umu.se
Forskar om: Harpest, se
http://www.info.umu.se/plussidan/Plusprojektsida.aspx?id=44
Professor Hans Wolf-Watz, Inst. för molekylärbiologi
Tel. 090-785 25 30, e-post hans.wolf-watz@molbiol.umu.se
Forskar om: Yersiniabakteriens angreppsmetoder, se
http://www.info.umu.se/plussidan/Plusprojektsida.aspx?id=91
Sven Bergström, Inst för molekylärbiologi
Tel. 090-785 6726, 6709 (lab), e-post Sven.Bergstrom@molbiol.umu.se
Forskar om: Borreliabakterien, se
http://www.info.umu.se/plussidan/Plusprojektsida.aspx?id=6
Thomas Borén, Inst. för medicinsk kemi och biofysik
090-786 93 60, e-post Thomas.Boren@medchem.umu.se
Forskar om: Magsårsbakterien Helicobacter pylori, se
http://www.info.umu.se/plussidan/Plusprojektsida.aspx?id=8
Porträtt kan hämtas via
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/
