2 000 nyanställda i en kommun fick svara på frågan ”Känner du någon i detta yrke?”. De olika yrkena poängsattes enligt en vedertagen internationell skala som mäter värdet av det sociala nätverket, eller det sociala kapitalet. Ett socialt kapital är mera värt om där ingår människor med viktiga positioner.

Studien visade att de som hade ett högt socialt kapital också hade en högre lön och stabilare arbetsförhållanden än de med lågt socialt kapital. Eller i klartext: den som huvudsakligen har pizzabagare och taxichaufförer i sin bekantskapskrets har mindre chans att få ett bra jobb än den som umgås med verkställande direktörer och advokater.

Alireza Behtoui har i sin avhandling Unequal opportunities gjort flera studier som visar på sambanden mellan formell utbildning, födelseort, socialt kapital och chanserna att få ett bra jobb. Avhandlingen läggs fram den 27 oktober vid Tema etnicitet, Linköpings universitet.

Ett tydligt resultat är att födelseorten, särskilt för utomeuropeiska invandrare, har betydligt större påverkan på vilken typ av jobb man får än en formell utbildning, oavsett om utbildningen till större delen har gjorts i Sverige.
Alireza Behtoui har också studerat vikten av formella respektive informella kanaler när folk får jobb. Nästan hälften av alla jobb i Sverige förmedlas via icke-officiella eller informella kanaler. Alireza Behtoui visar att chansen att få ett välbetalt och stabilt jobb via informella kanaler är mycket högre för infödda svenskar än för utrikes födda. Det gäller särskilt män.

– För kvinnor är löneskillnaderna betydligt mindre, säger han, antingen de fått sina jobb via informella eller formella kanaler och om de är utrikes eller inrikes födda.

I en tredje undersökning tittade han på hur det har gått för ungdomar åtta år efter det att de gått ut gymnasiet. Ungdomarna delades in i två grupper: De med utlandsfödda föräldrar och de med inrikes födda. I övrigt hade de en bakgrund som inte skilde sig: alla var födda i Sverige, alla hade gått igenom samma skolsystem, och var lika gamla. Resultatet blev att det har gått betydligt sämre för de ungdomar som har utlandsfödda föräldrar, och i synnerhet om de är icke-europeiska.

Sammantaget visar hans studier det som den franske filosofen Bourdieu fastslog: Att samhällets hierarkier reproduceras, en slutsats som kan verka ganska deprimerande.

– Nej, inte alls, säger Alireza Behtoui. Den här sortens studier är i sig stärkande för dem som ingår i svagare grupperna, för de visar att det inte är dem som individer det är fel på, utan att det handlar om strukturella orsaker.

Kontaktinformation
Telefon till Alireza Behtoui 0730-238911, 011-218921 eller 08-6242513. E-post: alireza.behtoui@arbetslivsinstitutet.se

Skogsarbetare är en av de yrkesgrupper som är hårt drabbade av skador i arbetet. Skogen är en tung och farlig arbetsplats där det är viktigt att kunna bedöma risker och hur de kan hanteras. Därför har kommunikationsvetaren Maria Högvall Nordin velat undersöka vilka föreställningar om risker och riskhantering som finns inom skogsbranschen och hur de påverkar hur skogsarbetarna ser på sin arbetsmiljö och de risker de utsätter sig för.

– Överraskande nog visade det sig i stort sett inte finnas någon gemensam bild av vilka risker som är de mest allvarliga i skogsarbetet, berättar Maria Högvall Nordin. Det fanns istället olika typer av föreställningar om skogsarbetets villkor, föreställningar som kommunicerade helt olika sätt att hantera arbetsmiljöproblem på. Det kan medföra att hanteringen av verkliga arbetsmiljöproblem får stå tillbaka för sådant som har sin grund i mer eller mindre spridda föreställningar om risker.

Avhandlingens titel är ”Dom brukar jämföra det med en stridspilot”. Med hjälp av mediematerial, enkäter och intervjuer med olika aktörer i det skogliga fältet undersöker Maria Högvall Nordin vilka arbetsmiljöproblem som skogsarbetare och andra i skogsbranschen upplever som mest problematiska och vilka lösningar de uppfattar som möjliga och önskvärda i arbetsmiljöarbetet. Hon konstaterar att de föreställningar om arbetsmiljö och risker i skogsmaskinarbetet som kommuniceras mellan de olika aktörerna är mycket varierande och att föreställningarna lyfter fram helt olika typer av lösningar på arbetsmiljöproblem i skogen.

Det medför att man riskerar att prata förbi varandra när man kommunicerar om risker och att man inte lyckas föra ut information om hur man kan skydda sig från skador i sitt arbete. Enligt statistiken drabbas skogsarbetare till exempel ofta av belastningsskador i sitt arbete, men i den kommunikation Maria Högvall Nordin analyserat fanns mycket lite information om hur belastningsskador bör hanteras.

– I föreställningarna om skogsarbetaren som skickligt hanterar sin högteknologiska skogsmaskin finns ingen plats för tankar om musarmsbesvär eller ont i nacken. De två bilderna passar inte ihop, och det gör att kommunikationen om riskerna i jobbet fungerar dåligt.

Fredagen den 27 oktober försvarar Maria Högvall Nordin, institutionen för kultur och medier, vid Umeå universitet och Belastningsskadecentrum vid Högskolan i Gävle, sin avhandling med titeln ”Dom brukar jämföra det med en stridspilot”. Föreställningar om arbetsmiljö och risker i skogsmaskinarbete. En studie i organisationskommunikation. Disputationen äger rum kl. 10.00 i stora föreläsningssalen, Arbetslivsinstitutet, Johan Bures väg 5 i Umeå. Fakultetsopponent är professor Gunilla Jarlbro, enheten för Medie- och kommunikationsvetenskap, Lunds universitet.

Kontaktinformation
För mer information eller intervju, kontakta gärna Maria Högvall Nordin på
tel 090-7867948, 106082 eller via e-post maria.hogvall.nordin@kultmed.umu.se

Marianne Lundgren har under ett års tid följt det pedagogiska arbetet på en skola. Hon har intervjuat lärare, elever och föräldrar och analyserat dokumentationer av olika slag. Hon har gjort klassrumsobservationer och deltagit i spontana samtal. Datamaterialet har hon sedan analyserat med utgångspunkt från vilka styrningsstrategier och tekniker som används i en pedagogisk praktik och hur maktrelationer kommer till uttryck.

Studien visar att lärare ingår i en normaliseringsprocess där de styr varandra med utgångspunkt från föreställningar och idéer som har sin förankring i de makt- och kunskapsvillkor som gäller för ”den goda skolan” idag. Lärarna har anammat synen på det livslånga lärandet och är dagligen involverade i reflektioner om hur den pedagogiska praktiken ska utformas. Deras utsagor att styra ”den goda skolan” kan emellertid ställas mot djupt rotade föreställningar om elever. Elever jämförs och kategoriseras utifrån normalitet och elevernas egna strategier har svårt att få gehör.

– Dessa normaliserande bedömningar kan förstås utifrån skolans samhälleliga funktion menar Marianne Lundgren. Det är viktigt att skolans personal diskuterar dessa förutsättningar för att öka förståelsen för skolans uppdrag och funktion i samhället och därmed få en ökad förståelse för det pedagogiska arbetets innehåll och effekter.

Maktrelationer och uppfattningar om vad som är viktig kunskap har stor betydelse för hur den pedagogiska praktiken gestaltas berättar Marianne Lundgren. Det är inom dessa områden som elever kategoriseras och bemöts i skolans vardag. Avhandlingen visar på att dessa kategoriseringar blir bestående under elevens skoltid och bilden av eleven blir oförändrad. Detta får lite utrymme i de dagliga diskussioner, reflektioner och möten som sker i skolan trots många insatser av olika slag.

Marianne Lundgren har mångårig erfarenhet som socionom inom socialt arbete och som gymnasielärare. Hon är idag verksam som doktorand vid Växjö universitet och som universitetsadjunkt vid Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet.

Avhandlingen ”Från barn till elev i riskzon. En analys av skolan som kategoriseringsarena” försvaras fredagen den 27 oktober 2006, kl: 13.00. Disputationen äger rum i sal Homeros, Växjö universitet. Opponent är professor Lena Holmberg, Malmö Högskola.

Kontaktinformation
Kontakta: Marianne Lundgren, telefon: 031- 773 2264 eller e-post: marianne.lundgren@ped.gu.se

Beställ boken från Växjö University Press: vup@vxu.se

För praktiska upplysningar kontakta Marianne Thureson, telefon: 0470-70 89 18 eller e-post: marianne.thureson@vxu.se.

Undersökningen avgränsas till i första hand byggnadsarkitekter och i andra hand till Sveriges första kvinnliga egnahemsritare, egnahemsbyggare, arkitekturentreprenörer och byggkvinnor. Bland de kvinnliga arkitekter vars liv och verk porträtteras i avhandlingen är Agnes Magnell, första kvinnan på KTH som antogs som specialelev på arkitektlinjen 1897; detta efter att hennes far skrivit till Kungl. Maj:t för att hon skulle få tillstånd att bli ordinarie elev. En annan pionjärarkitekt som behandlas är Margit Hall som när hon gick ut arkitektlinjen på Chalmers gjorde det som Sveriges första kvinnliga ordinarie arkitektstudent. Även arkitekterna Karin Kumlien, Anna Branzell, Ingeborg Wærn Bugge, Brita Ribbing, Ingeborg Hammarskjöld-Reiz, Elisabeth Edstam-Sterner och Ingrid Wallberg presenteras tillsammans med andra.

Helena Werner tar i sin avhandling upp kvinnornas karriärer och karriärmöjligheter och framhäver de kvinnliga arkitekterna som skapande subjekt och individer i arkitekturhistorien. Hon lyfter även fram ett eller flera av arkitekternas projekt för mer ingående beskrivning i avsikt att betona dem som skapade verk och för en fördjupad intentionsförståelse av verken. Avhandlingsförfattaren strävar inte efter att försöka se några speciellt kvinnliga formdrag i byggnaderna men ämnar kommentera de kvinnliga arkitekternas byggnadstyper och formspråk. Hon redogör också för kvinnliga arkitektföreningar, nätverk och yrkets utveckling för kvinnor på senare år.

Förutom arkivmaterial såsom elevmatriklar m.m. baseras avhandlingen på samtida press, såsom arkitektur-, kvinno- och studenttidskrifter, där opinionsbildningen för och emot kvinnliga arkitekter och kvinnlig yrkesutövning skildrades i ord och bild. Men avhandlingen bygger även till stor del på de kvinnliga arkitekternas egna beskrivningar av utbildning och yrkessituation.

De flesta av de kvinnliga arkitekternas föräldrar var yrkesarbetande inom den konstnärliga eller tekniska sfären och inspirerade och uppmuntrade döttrarna att bli arkitekter. Upplevelsen av arkitektutbildningarna och arkitektyrket varierar individuellt. Polarisering, segregering och underordning fanns dock undermedvetet hos både män och kvinnor. Sammanfattningsvis framstår 1920-talets utbildningsklimat som det mest gynnsamma medan 1930- och 1940-talen uppvisade störst motstånd mot kvinnliga arkitekter. De kvinnliga arkitektstudenterna blev föremål för stereotypa framställningar i studenttidningarna såsom förförerskan, maskoten, ståljungfrun, modern, lyxstudentskan, synderskan, ängeln och flickebarnet.

Majoriteten att de kvinnliga arkitekterna i Helena Werners undersökning ritade bostäder, vårdinrättningar och skolor och mera sällan offentliga och monumentala byggnader. De byggnadstyper som kvinnorna valde eller hänvisades till värderades lågt både konstnärligt, tekniskt och ekonomiskt. De kvinnliga arkitekternas formspråk är en kombination av individualitet och de samtida trenderna. Det finns sålunda inget underlag för en estetiskt essentiell tolkning av deras formspråk.

Avhandlingens titel: Kvinnliga arkitekter. Om byggpionjärer och debatterna kring kvinnlig yrkesutövning I Sverige.
Disputationen äger rum fredagen den 3 november 2006 kl. 13.15
Opponent: Fil. dr Emilie Karlsmo
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6

Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Helena Werner
031-701 50 77 (arb.),
helena.werner@arthist.gu.se

Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-773 48 65
e-post barbro.ryder@hum.gu.se

Avhandlingsförfattaren belyser kulturella kontakter från ett hushållsperspektiv under tiden ca 650-500 f. Kr. Hushållet står i fokus för att möjliggöra en mer ingående analys av det vardagliga livet. Det geografiska området i avhandlingen omfattar det tämligen outforskade inlandet av Sicilien och Syditalien, där de inhemska grupperna levde. Kunskapen om dessa områden är fortfarande begränsad, men nu framträder bilden av tidigare ej diskuterade samhällsformer som möjliggör omprövning av gamla traditionella föreställningar.

Tills nyligen har klassiska arkeologer – med få undantag – bedrivit en selektiv forskning med fokus på de två stora antika civilisationerna: den grekiska och den romerska. Detta har resulterat i en kunskapslucka om andra grupper och områden runt Medelhavet. Den bakomliggande förklaringen kan naturligtvis hittas i tjusningen av dessa kulturer, men kanske av än större betydelse är det faktum att denna fokusering kunde befästa en världsbild, som upprätthöll det då rådande koloniala maktspelet. Arkeologen Katarina Streiffert Eikeland diskuterar i sin avhandling denna tidigare forskning utifrån ett s.k. postkolonialt perspektiv. Inom ramen för detta perspektiv ger hon utrymme för de lokala, icke-grekiska grupperna.

De resultat som studien presenterar betonar de inhemska gruppernas aktiva roll som kulturaktörer. Materialet visar på tidiga kontakter med framförallt greker, men även med fenicier och andra grupper. Avhandlingsförfattaren ifrågasätter den traditionella föreställningen om den grekiska kulturen som normgivande och menar istället att de inhemska grupperna själva bestämde hur mycket och på vilket sätt man ville införliva de nya elementen i den egna kulturen. Stor tonvikt läggs även på att visa att det fanns stora variationer inom de inhemska hushållens relation till det materiella. Bilden av variation och det faktum att man valde att förlägga husen med avstånd till varandra, pekar på samhällen med självständiga hushållsekonomier.

Streiffert Eikelands förhoppning är att hennes resultat ska öka förståelsen för de lokala grupperna och deras aktiva roll i det stora nätverket av kulturströmningar i Medelhavsområdet. Studien baserar sig delvis på ett material som i avhandlingen betecknas som ”second rate material”. Denna typ av material som idag oftast återfinns i fragmenterat skick har frekvent ignorerats på grund av dess låga kulturella värde. En förhoppning blir därför att påvisa potentialen med detta begränsade material.

Avhandlingens titel: Indigeneous Households. Transculturation of Sicily and Southern Italy in the Archaic period.
Disputationen äger rum lördagen den 4 november 2006 kl. 13.00
Opponent: Peter van Dommelen, PhD, Glasgow
Sal T 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6, Göteborg

Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Katarina Streiffert Eikeland
031-775 02 17 (hem)
0707-330258
katarina.streiffert.eikeland@archaeology.gu.se

Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-773 48 65
barbro.ryder@hum.gu.se

I boken analyseras Japans egen politik och landets betydelse i samordningen med Sydkorea, USA, Kina, Ryssland och EU. Pyongyangs bild av sina grannar tas också upp.

Välkommen att delta på det seminarium där boken presenteras av redaktörerna Marie Söderberg, forskare vid Japaninstitutet, och Linus Hagström, forskare vid Utrikespolitiska Institutet.

Datum: Fredag 27 oktober, kl. 10.00-11.00
Plats: Ohlinrummet, Handelshögskolan, Sveavägen 65, i Stockholm
Anmälan till: programverksamhet@ui.se

Arrangörer: Japaninstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm och Utrikespolitiska Institutet

Kontaktinformation
Marie Söderberg, docent vid Handelshögskolan i Stockholm
Tel: 08-736 9368
E-post: Marie.Soderberg@hhs.se

I den årliga Executive MBA-rankingen som presenteras i dag i Financial Times befäster Handelshögskolan i Stockholm sin förstaplats i Norden och placerar sig som världens 38:e bästa Executive Master of Business Administration (EMBA) – 24 platser före närmaste nordiska konkurrent.

Handelshögskolan i Stockholm deltar med EMBA-programmen i Sverige och Ryssland för sjätte året i rad i denna utvärdering och klättrar från 71:a till 38:e plats i världen, samt från 25:e till 13:e plats i Europa. Ingen annan nordisk aktör finns med bland de 60 främsta på världsrankingen och ingen annan rysk aktör kvalar in på rankinglistan.

Handelshögskolans Executive MBA ger högre lön och blir mer internationell

– Vår satsning i Ryssland och vår mer internationella ansats ger glädjande resultat. Vi är också en av världens främsta vad gäller akademisk nivå, säger Peter Hägglund, akademiskt ansvarig för Executive MBA och VD för IFL vid Handelshögskolan i Stockholm som ger Handelshögskolans Executive MBA.

Deltagarnas genomsnittliga löneökning mätt från året de påbörjar sin Executive MBA till tre år efter examen uppgår till 74 procent för Handelshögskolans Executive MBA-deltagare.

– Det är också tydligt att en så gedigen och avancerad utbildning som Executive MBA äntligen börjar värderas i näringslivet runt Östersjön, och inte bara är en amerikansk måttstock för ambitiösa, drivna och kompetenta chefer, tillägger Karin Wiström som ansvarar för Handelshögskolans Executive MBA i Sverige.

Handelshögskolan i Stockholm deltar i Financial Times ranking med programmen inom executive education (IFL vid HHS), Executive MBA och Master of Science (civilekonomprogrammet). Tidigare i år klättrade IFL vid Handelshögskolan i Stockholm på executive education-rankingen från 39:e till 34:e plats i världen och på Master of Science Europa-ranking från 15:e till 8:e plats.

Financial Times genomför årligen en ranking av världens business schools, universitet och andra institutioner som erbjuder olika former av examens-, management- och ledarutvecklingsprogram.

Dessa utvärderas utifrån ett antal kriterier och genom undersökningar, omfattande intervjuer bland deltagare samt utifrån kvantitativ information tillhandahållen av respektive aktör. Rankingarna innehåller delar som karriärframsteg, upplevelser i nyttotermer såsom måluppfyllelse, användbarhet, innovationshöjd, pedagogik och ny kunskap men även andra dimensioner som inslag av internationell fakultet och internationella deltagare, könsfördelningen bland deltagarna samt undervisningsmaterialets kvalitet.

Kontaktinformation
Peter Rovér, Marknads- & Informationschef IFL vid Handelshögskolan i Stockholm
Tel: 070-249 42 24 / 08-586 175 33, e-mail: peter.rover@ifl.se

Peter Hägglund, Akademiskt ansvarig, VD och koncernchef IFL vid Handelshögskolan i Stockholm.
Tel: 070-860 28 88 / 08-586 175 01, e-mail: peter.hagglund@hhs.se

Karin Wiström, Direktör Executive MBA IFL vid Handelshögskolan i Stockholm
Tel: 070-651 21 43 / 08-586 175 50, e-mail: karin.wistrom@ifl.se

Anne von Bergen, senior rådgivare, projektledare ranking, Handelshögskolan i Stockholm
Tel: 070-230 16 10, e-mail: anne.von.bergen@hhs.se

I dagsläget innebär den rättsliga prövningen om ett tvångsomhänder-tagande att den enskilde individen granskas istället för myndigheternas bedömningar.

– Det kan upplevas som kränkande. Den rättsliga prövningen är en möjlighet för den som
står för ett hot om frihetsberövande att ifrågasätta ett eventuellt tvångsomhändertagande.

Maritha Jacobsson har studerat hur socialsekreterare, psykiatrer och jurister kommunicerar i domstolen. Hon har analyserat 43 muntliga länsrättsförhandlingar och 31 intervjuer med dessa aktörer och enskilda individer.

Socialsekreterare och psykiatrer har skyldighet att utreda och anmäla ett eventuellt tvångsvårdsomhändertagande av klienter eller patienter som mår dåligt men som inte själva inser att de behöver vård. Samma sak gäller vid tvångsvård av barn och ungdomar.

– Socialsekreterare och psykiatrer utgår från sina terapeutiska bedömningar och kopplar dem inte till de lagliga omständigheterna som ska vara uppfyllda när de argumenterar om ett tvångsomhändertagande. Det gör att deras argument kan vara svåra att granska och ifrågasätta, säger Maritha Jacobsson.

Att medborgarnas advokater inte ställer granskande frågor försvårar också granskningen.

– Advokaterna ställer få eller inga frågor angående den utredning som ligger till grund för tvångsomhändertagandet. Frågor ställs i stället till den enskilde vilket innebär medborgaren ytteligare granskas.

Maritha Jacobsson tycker att villkoren för den som kan komma att tvångsomhändertas måste förbättras.

– Socialsekreterare och psykiatrer borde i högre grad koppla sina argument till lagens kriterier och advokaterna måste ges ökade resurser för att granska bedömningarna, säger hon.

Fakta om tvångsvårdsmål:
Enligt Domstolsverkets avgjordes 16 824 tvångsvårdsmål i länsrätterna 2005. Av dessa avgjordes 3751 mål med hjälp av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, samt lagen om vård av missbrukare, LVM. 13 073 av målen avgjordes inom lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT. Enligt Socialstyrelsens statistik för år 2005 beviljades 95% av alla ansökningar om LVM-vård.

Fredagen den 27 oktober 2006 försvarar Maritha Jacobsson, institutionen för socialt arbete, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Terapeuten som motpart – terapeutisk och rättslig logik i domstolsförhandlingar. Disputationen äger rum kl 13.15 i Hörsal C, Samhällsvetarhuset.
Fakultetsopponent är professor Lars-Christer Hydén, tema kommunikation, Linköpings universitet.

Kontaktinformation
För ytterligare information
Maritha Jacobsson, tel. 090-786 9876
maritha.jacobsson@socw.umu.se

Det är ännu inte beslutat om hur stort stödet till Lars Nyberg blir men maxbeloppet är sex miljoner kronor under en sexårsperiod.

-Det känns väldigt kul och hedrande, säger han.

Lars Nyberg, som är professor i neurovetenskap vid institutionen för Strålningsvetenskaper, studerar hur hjärnan fungerar genom hjärnavbildningsstudier.

– Det är ett oerhört fascinerande studieområde. Det finns dessutom många sjukdomar, exempelvis demenssjukdomar och parkinson, som drabbar hjärnan och därför är det ett viktigt forskningsområde.

Nedan följer en lista över övriga forskningsprojekt som fått medel. Mer information om projekten finns i Vetenskapsrådets projektdatabas [http://vrproj.vr.se] och kontaktuppgifter till forskarna finns i universitetets personalkatalog [http://wixi.umu.se]. Bidragsbesluten om utbildningsvetenskap, medicin, teknik och naturvetenskap har ännu inte fattats.

Arbete och åldrande: en jämförande studie av attityder till arbete i livets olika skeden.
Carl Hult, fil dr i sociologi, får sammanlagt 1 164 000 kronor i bidrag under två år för projektet.

Meningsfulla föremål: materiell kultur och kontext i norra Norrland 4500-3500 f. Kr.
Anders Olofsson, fil dr i arkeologi, får sammanlagt 1 731 000 kronor under tre år för projektet.

Exekutiva funktioner och hjärnavbildning: Karakterisering av specifika komponenter och träningseffekter hos yngre och äldre individer.
Jonas Persson, doktor i psykologi, Umeå universitet/University of Michigan, får sammanlagt 900 000 kronor i bidrag under tre år för projektet.
Kontaktinformation: perssonj@umich.edu

Inter-kommunal välfärdstjänsteuniformitet och rollen av decentralisering i de skandinaviska och andra västeuropeiska länderna
Dietmar Rauch, fil dr i sociologi, får sammanlagt 1 746 000 kronor under tre år för projektet.

Nyttan av närhet
Kerstin Westin, docent i kulturgeografi, får sammanlagt 1,8 miljoner kronor under tre år för projektet.

Metodutveckling för analys och utvärdering av datorbaserade kunskapsprov
Marie Wiberg, fil dr i statistik, får sammanlagt 1,2 miljoner kronor i bidrag under tre år för projektet.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta gärna Lars Nyberg, professor i neurovetenskap vid institutionen för Strålningsvetenskaper.
Tel. 090-785 3364

Margaretha Uttjek har gjort intervjuer och en enkätundersökning bland personer med psoriasis i Västerbottens län. Hon har även intervjuat politiker, vårdgivare och tjänstemän i länet. Syftet med studien är att den ska bidra till en förbättrad psoriasisvård länet.

Resultaten visar att män har högre sammanlagd vårdkonsumtion och besöker hudspecialist oftare än kvinnor. Kvinnor å andra sidan besöker distriktsläkare oftare och behandlar sig själva i hemmet i större utsträckning än män. Förutom patientens kön påverkar även andra faktorer hur mycket vård patienten konsumerar, exempelvis patientens ålder, inkomst, ledbesvär och hälsorelaterad livskvalitet.

Avståndet till närmaste vårdinrättning har också betydelse. De som bor nära söker oftare vård än de som bor längre ifrån. De som har längre än 30 kilometer besöker sin vårdinrättning betydligt mer sällan.

Margaretha Uttjeks intervjuer med beslutsfattare visar på olika dilemman i ett gap mellan intentioner och praktik när det gäller psoriasisvården. Ett exempel är remisskravets för- och nackdelar. För att få söka vård för psoriasis krävs en remiss. En del av beslutsfattarna ser remisskravet som ett bra sätt att öka vårdens tillgänglighet och ett effektivt sätt att använda resurser, medan andra ser remisskravet som ett onödigt moment som ökar patienternas kostnader och tid i samband med behandling.

Ett annat exempel på ett dilemma är var gränsen går i ansvarsfördelningen mellan politiker och tjänstemän/vårdgivare i vissa prioriteringsfrågor.

Intervjuerna med personer med psoriasis visar att båda könen tycker att det värsta med att leva med psoriasis är sjukdomens synlighet och att de kan bli nedvärderade och diskriminerade på grund av den. De tyckte att den värsta tiden var under ungdomsåren. De flesta av dem som blev intervjuade hanterade med tiden dessa svårigheter på olika sätt och skapade sig därmed en acceptabel personlig livskvalitet. Trots det kunde de inte se något positivt med att ha psoriasis.

Margaretha Uttjek drar slutsatsen att det är viktigt utjämna eventuella könsskillnader inom specialiserad hudsjukvård och inom distriktsvård. Hon tycker att det är viktigt att se till att vården är tillgänglig för alla, och att beslutsfattare och personal inom vården beaktar att personer med psoriasis kan vara utsatta för nedvärdering och diskriminering.

Margaretha Uttjek, som är yrkesverksam i Umeå, är född och uppvuxen i Sorsele.

Kontaktinformation
För mer information eller intervju, kontakta gärna
Margaretha Uttjek, institutionen för socialt arbete och institutionen för folkhälsa och klinisk medicin dermatologi och venereologi, Umeå universitet
tel 070-589 07 18 eller e-post margaretha.uttjek@socw.umu.se

Sannolikheten att någon börjar plugga på universitet eller högskola ökar när tillgängligheten till högre utbildning förbättras. De senaste decenniernas utbyggnad och geografiska decentralisering av högskolan har lett till att även de som tidigare bott långt från ett lärosäte numera väljer att plugga vidare. Den ökade tillgängligheten har även bidragit till att den geografiska och sociala snedfördelningen bland högskolestudenterna har jämnats ut.

Betydelsen av närheten till högskolan skiljer sig åt mellan olika grupper av potentiella studenter. Det spelar störst roll för personer vars föräldrar har kort utbildning eller låga inkomster och för personer som inte läst något av de längre teoretiska gymnasieprogrammen.

Kent Eliasson har också analyserat vilken lön studenter, som examinerats från landets universitet och högskolor, har sju år efter examen. Han har tagit hänsyn till exempelvis skillnader i studieförmåga och föräldrabakgrund samt skillnader i utbildningens inriktning och längd när han har analyserat materialet.

– Valet av lärosäte påverkar inte lönen, säger Kent Eliasson.
Vid första anblicken verkar det visserligen som om studenter från gruppen ”äldre universitet” tjänar mer per år jämfört med studenter som examinerats från gruppen ”övriga mindre högskolor.

– Men det beror på att sammansättningen av studenter skiljer sig åt mellan de olika universiteten och högskolorna. Om man tar hänsyn till typ av utbildning och de egenskaper studenterna har med sig in i utbildningen, ger studier vid de olika lärosätena samma effekt på inkomsten efter examen, säger Kent Eliasson.

Kent Eliasson är uppvuxen i Östersund och arbetar för närvarande som forskare på Arbetslivsinstitutet i Östersund.

Kontaktinformation
För mer information eller intervju, kontakta gärna
Kent Eliasson, Arbetslivsinstitutet, Östersund
tel 063-55 13 33 eller e-post kent.eliasson@arbetslivsinstitutet.se