Är träningsmetoden rollkur skadlig för hästen? Inverkar det på hästens rygg och hur påverkar det belastningen? Ska den tillåtas inom ridsporten?
Två forskare inom veterinärmedicin vid SLU har blivit inbjudna till FEI, internationella ridsportförbundet, att ge sin syn på hur träningsmetoden rollkur påverkar hästens hälsa.
-Att vi blir tillfrågade känns mycket hedrande för oss och det är också bevis på att vår forskning är meningsfull, säger Christopher Johnston som tillsammans med sin kollega Lars Roepstorff inom kort ska besöka FEI:s kontor i Schweiz.
Träningsmetoden rollkur har varit på tapeten inom ridsporten under några års tid. Den används framför allt av den mycket framgångsrika holländska dressyrryttaren Anky van Grunsven som vunnit bl a OS under åren. Hösten 2005 hettade debatten kring rollkur till rejält när den beskrevs i den tyska ridsporttidningen S:t George. Nu är träningsmetoden så omstridd att FEI känner att den behöver diskuteras. Ska metoden få användas eller inte?
Christopher Johnston och Lars Roepstorff forskar bägge kring hästens rörelsemekanik sedan många år. De ingår också i den forskargrupp vid SLU som gör mycket ingående studier kring hästens rygg, dess funktion, sjukdomar och olika möjligheter av diagnostik och behandlingar.
Ett av projekten är att studera hur ryttarens sits och hjälper påverkar hästens rörelser och funktion. Detta studeras med hjälp av tekniskt mycket avancerad utrustning. Bland annat har forskarna med hjälp av höghastighetskameror filmat dressyrhästar, som normalt tävlas i svår klass, när de har ridits på en kraftmätningsrullmatta. Krafter har även mätts i tyglarna samt under sadeln.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Lars Roepstorff 0705-42 31 43
Victor Galaz visar genom studier i Chile och Sverige att konflikter mellan olika vattenintressenter har en helt avgörande inverkan på hur väl länder skyddar sina vattenresurser. I Sverige märks detta i att existerande samverkansorgan som har till syfte att övervaka och skydda vattenresurser, endast i undantagsfall arbetar förebyggande med vattenrelaterade miljöproblem. Studien visar att aktörer som inte har ett direkt intresse av ett sådant arbete – såsom kommuner med stor miljöpåverkan och industrier – helt enkelt blockerar försök att utforma den samverkan som behövs för att skydda vattenresurser från miljöförstöring.
Chile – som genomförde en radikal privatiseringsreform inom vattenområdet under 1980-talet – står inför liknande utmaningar. Avhandlingen visar att de negativa effekterna för fattiga lantbrukare av denna reform troligen är större än vad internationella forskare och debattörer tidigare uppskattat. Anledningen är att de institutioner som ska bära upp denna marknad – såsom statliga myndigheter och det juridiska systemet – inte fungerar på ett sådant sätt att vattenkonflikter löses på ett snabbt och förutsägbart sätt. Resultatet blir ett system där det blir mycket enkelt att sätta sig över fattiga lantbrukares vattenrättigheter.
Avhandlingen visar även att det som avgör huruvida man klarar av att hantera vattenresurser på ett ekologiskt och socialt hållbart sätt, i grunden handlar om hur samhällen utformar sina institutioner, det vill säga de formella och informella regler som styr naturresursanvändares handlande. Dessa institutioner är dock långt ifrån fria från fördelningsproblem och intressekonflikter.
– Ska vi klara av att hantera de förväntade effekterna av klimatförändringar på världens vattenresurser, måste vi inse att vattenfrågor är långt ifrån rent tekniska eller naturvetenskapliga frågor. Tvärtom handlar det om hur vi utformar vår politik och våra institutioner, säger Victor Galaz.
Avhandlingens titel: Power in the Commons: The Politics of Water Management Institutions in Chile and Sweden
Avhandlingsförfattare: Victor Galaz
Fakultetsopponentens namn: Senior researcher Stefan M.M. Kuks, Enschede, Nederländerna
Tid och plats för disputation: Fredagen den 27 januari 2006, kl. 13.00, Sal 10, universitetsbyggnaden, Vasaparken, Göteborg
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Victor Galaz, tel. 070 747 5009 (mobil.), 08-162518 (arb.)
victor.galaz @pol.gu.se
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. 031-773 1022
Smärta i sig är en subjektiv upplevelse som skapas i våra hjärnor men påverkar hela kroppen. Genom att, i samarbete med röntgenavdelningen på Norrlands universitetssjukhus, titta på blodflödet i hjärnan har Guez fått en uppfattning om var i hjärnan smärtaktiviteten är förlagd, liksom omfattningen av denna. Han fann här olika mönster. De med kronisk nacksmärta utan nackskada hade ett aktivitetsmönster i hjärnan liknande tidigare undersökta smärtpatienter. De whiplashskadade hade dock en annorlunda bild, vilket kan tyda på att det är fråga om olika bakomliggande smärtmekanismer. Att klarlägga dessa mekanismer skulle kunna ge en mer rationell behandling.
Guez har i sin avhandling ”Chronic neck pain. An epidemiological, psychological and SPECT study with emphasis on whiplash-associated disorders” studerat förekomsten av kronisk nack- och ryggsmärta i en stor norrländsk patientgrupp. I genomsnitt angav 19 procent att de hade kroniska (ständiga besvär i 6 månader eller mer) nacksmärtor. Det var vanligast hos kvinnor i arbetsför ålder. Av de med kroniska nacksmärtor angav 28 procent att de har en tidigare nackskada. De uppfattade också sin hälsa sämre än de som inte hade någon tidigare skada, och de var även oftare sjukskrivna.
Vidare menar Guez att patienter med whiplashskador ofta besväras av koncentrations- och minnessvårigheter. Vid neuropsykologiska test av bland annat minne och koncentration fanns inga avvikelser från normala kontroller. Däremot visade personlighetstest att de med kroniska nackbesvär, särskilt de som angav att de varit utsatta för en whiplashskada, sannolikt var sämre på att bearbeta och stå emot sin smärta. De var också mer somatiserande, dvs mer benägna att få fysiska symtom av ett bakomliggande problem som inte är rent medicinskt. Det har diskuterats om det beror på whiplashvåldet i sig eller vissa drag i personligheten som fanns innan våldet eller båda delarna.
Fredag 27 januari försvarar Michel Guez, Institutionen för kirurgisk och
perioperativ verksamhet, Ortopedi, Umeå universitet sin avhandling med titeln Chronic neck pain. An epidemiological, psychological and SPECT study with emphasis on whiplash-associated disorders.
Disputationen äger rum klockan 13.00 den 27 januari, 2006 i sal B på Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är professor Björn Rydevik, Göteborgs universitet.
Skribent, detta pressmeddelande:
Maria Hedin, vetenskapsjournaliststuderande
Kontaktinformation
Michel Guez nås på telefon 785 00 00 (växel) eller 785 17 46 (sekreterare). E-postadress michel.guez@orthop.umu.se.
Mistra var en av tre nominerade organisationer i kategorin ”Non-profit fund of the year award”. Det är Mistras strategi för och genomförande av kapitalförvaltning för hållbar utveckling, social responsible investment (SRI), som har imponerat på redaktionen och läsarna. Dessa utser vinnare i olika kategorier. I motivationen till utmärkelsen sägs bland annat att Mistra genom att investera tvåtredjedelar av kapitalet enligt kriterier för hållbar utveckling bokstavligen har ”put its money where its mouth is”.
– Åtta av Mistras tio förvaltare har idag uppdrag att förvalta enligt någon form av hållbarhetskriterier. Det innebär att vi har gått från ord till handling. Det är självklart roligt att det uppmärksammas, säger Eva Thörnelöf ansvarig för Mistras kapitalförvaltning.
Mistra startade 1994 med ett kapital på 2,5 miljarder från de tidigare löntagarfonderna och har till dags dato investerat 2 miljarder i ett trettiotal forskningsprogram. Kapitalet uppgår i dag till 3,6 miljarder. Ett forskningsprogram om kapitalförvaltning för hållbar utveckling har nyligen startats.
Länk till Global Money Management: www.globalmoneymanagement.com
För pressbilder på Eva Thörnelöf och Måns Lönnroth, gå till www.mistra.org och klicka på pressrum
Kontaktinformation
För mer information om utmärkelsen, kontakta:
Måns Lönnroth, VD, Mistra, 070-5920101
Eva Thörnelöf, kanslichef, Mistra, 08-791 10 26, 0707-323006
Märtha Josefsson, ordförande i kapitalförvaltningskommittén, 0708-342946
Anna-Karin Engvall, kommunikationsansvarig, 08-791 10 27, 0707-32 30 07
Metabolism eller ämnesomsättning sker i celler hos växter, djur och människor när näringsämnen tas upp, omvandlas till energi eller bryts ner till andra små molekyler som sedan avlägsnas från cellerna. Dessa små molekyler kallas metaboliter. Koncentrationen av metaboliterna förändras enligt specifika mönster. Förändringarna kan t.ex. orsakas av sjukdomar eller genom påverkan från den omgivande miljön. Sammansättningen av metaboliter kan liknas vid ett fingeravtryck av hälsotillståndet hos människor, djur och växter. Målet med Pär Jonssons avhandlingsarbete har varit att utveckla databehandlingsmetoder för att ta fram pålitliga och unika fingeravtryck av metaboliter. I och med detta kan förändringar upptäckas i biologiska prover som t.ex. blodplasma, urin och växtextrakt.
Utifrån mätningar gjorda med kraftfulla kemiska analysinstrument har Pär Jonsson utvecklat en typ av databehandlingsmetoder. Med hjälp av dessa metoder går det att effektivt bestämma halter av ett stort antal metaboliter i många biologiska prover samtidigt. I nästa steg har han använt multivariat statistik, d.v.s. kemometri, som kan hantera stora och komplexa datamängder, för att jämföra provernas metaboliska sammansättning. På så sätt är det möjligt att upptäcka små mönstervariationer som är unika för exempelvis en specifik sjukdom. Resultaten kan i framtiden användas till att exempelvis diagnostisera sjukdomar, utveckla läkemedel eller studera genmodifierade växter.
Det tillvägagångssätt som Pär Jonsson använt i sin avhandling kan sammanfattas som global metabolitanalys, vilket innefattar de två forskningsområdena metabolomik och metabonomik.
Fredagen den 27 januari försvarar Pär Jonsson, kemiska institutionen, avdelningen för organisk kemi, forskargruppen för kemometri, Umeå univeristet, sin avhandling med titeln: Multivariate processing and modelling of hyphenated metabolite data. Svensk Titel: Multivariat behandling och modellering av sammankopplade metabolit data. Disputationen äger rum klockan 10:00 i sal KB3B1 i KBC-huset. Fakultetsopponent är professor Royston Goodacre, School of Chemistry, University of Manchester, England.
Pär Jonsson är född och uppvuxen i Kristinehamn.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Pär Jonsson, kemiska institutionen
Telefon: 090-786 53 59
E-post: Par.Jonsson@chem.umu.se
– Det här är den första tryffeln som har odlats på Gotland, så det är jätteroligt, tycker Christina Wedén.
Tryffeln som hittades var väl mogen, vägde 15 gram och var av arten bourgognetryffel. Den upptäcktes på en av de tio odlingar som startades för sex år sen inom ramen för forskningsprojektet om tryffel som drevs av Uppsala universitet och Högskolan på Gotland.
– Det var kul att det gick att odla tryffel på Gotland så pass snabbt. Det tar minst fem år att odla bourgognetryffel i Frankrike, så vi trodde att det skulle ta betydligt längre tid i Sverige på grund av det kallare klimatet, berättar Christina Wedén.
Tidigare var tryffeln okänd av allmänheten i Sverige och betraktades som mycket sällsynt. I och med forskningsprojektet på Gotland är tryffeln nu allmänt känd på ön och projektets inventeringar har visat att tryffeln är väl utbredd där. I dagsläget finns ett 25-tal tryffelplanteringar på Gotland.
– Den här tryffeln som vi har hittat visar att det finns en väldig potential för tryffelnäringen på Gotland, menar Christina Wedén.
Forskningsprojektet om tryffel på Gotland har bidragit till att en ny näring har vuxit fram på ön. Därför har Christina Wedén belönats med Kulinariska Gotlands diplom för främjande av gotländsk matkultur 2005, samt INNOVA Gotlands hedersomnämnande 2004 för samverkan mellan högskola och näringsliv.
Bourgognetryffeln växer vilt både på Gotland och Öland. Öarna lämpar sig väl för tryffeln eftersom jordmånen är kalkrik och höstarna milda. Svamparna växer under jorden och letas fram med hjälp av en tränad tryffelhund. Tryffeln växer i symbios med rotsystemen hos träd som ek och hassel. Vid odling av svampen planterar man ut unga ek- och hasselplantor som i växthus har fått bilda rotsymbios med tryffeln.
Kontaktinformation
Christina Wedén, tel 0708-85 58 72, e-post christina.weden@ebc.uu.se
I sin avhandling med titeln Välkommen till Sverige? studerar historikern Christina Johansson svensk migrationspolitik i relation till nationalstatliga perspektiv, från mitten av 1960-talet till omkring 1995. Christina Johansson disputerar vid Tema etnicitet, Linköpings universitet, den 21 januari.
Den allmänna föreställningen, visar hon, är att Sverige har gått från en politik som eftersträvar kulturell homogenitet till en som värdesätter kulturella olikheter. Men frågan är om detta stämmer.
Christina Johansson lyfter fram tre perioder som alla kan betraktas som vändpunkter i svensk migrationspolitik: 1960-talets reglering av arbetskraftsinvandringen, 1980-talets flyktingpolitik och 1990-talets återvandringspolitik.
– Som historiker är jag intresserad av såväl konstans som förändring i historiska förlopp, säger hon. Och här finns båda delarna. Det som är konstant genom den här perioden är den officiella rädslan för att vissa etniska grupper inte ska gå att integrera i det svenska samhället. Det som förändras är vilka grupper det handlar om.
På 1960-talet ansågs människor från Sydeuropa, som greker, jugoslaver och italienare, vara svåra att anpassa i det svenska samhället. Under 1980- och 1990-talen gällde det särskilt människor som på något sätt kan förknippas med islam. Och på 1990-talet, slutligen, med dess återvandringspolitik, utpekades också två grupper, bosnier och somalier, som speciellt lämpade för denna politik, eftersom de ansågs svåra att integrera i Sverige.
I sin omfattande dokumentstudie kan Christina Johansson gång på gång påvisa hur den officiella retoriken, möjligen omedvetet, utgår ifrån och förstärker synen på migranter som en börda, ett hot mot den svenska välfärdsstaten och som i grunden ovälkomna. Att de skulle kunna utgöra en tillgång, med de kunskaper, språkliga förmågor, kontaktnät och arbetskraft som de tillför det svenska samhället, har egentligen aldrig varit en officiellt accepterad ståndpunkt.
Kontaktinformation
Christina Johansson nås på telefon 0702 925079, e-post christina.johansson@isv.liu.se
Ett exempel på behovet av samlad kunskap om hur man bygger mindre katastrofkänsliga samhällen är återuppbyggnaden efter tsunamin. Där hade mycket kunnat byggas bättre, men de samhällen som växer fram är i stort sett identiska med de som fanns före. Lika sårbara, lika ohållbara. I det lilla utrymmet mellan den första krisen och återuppbyggnadsarbetet behövs ett nytänkande för att förebygga framtida skador.
Vi kan enligt senaste forskningsrön vänta oss allt fler och allt svårare extrema väderfenomen. Vi kan inte stoppa oväder men vi kan minska kostnaderna i såväl lidande som pengar. Vi kan lära oss bygga samhällen med större motståndskraft. Kunskaperna finns – frågan är hur de bäst och snabbast kan komma till användning.
KTH DIRECT ska bidra genom att kanalisera kunskaper så att de kan omsättas i praktisk handling för att minska skadeverkan. Det sker genom att bygga nätverk, göra kunskaper lättillgängliga, ordna utbildning och konferenser.
Kontaktinformation
Kontakt
Hans Lundberg, styrelseordförande KTH Direct, 08-5985 6312
Gunnel Dalhammar, föreståndare KTH Direct, 08-5537 83 00, kthdirect@kth.se
Ellika Hermansson Török, Stockholm Environment Institute, 0708-89 99 95
Cykliskt adenosinmonofosfat (cAMP) är en budbärarmolekyl som överför signaler från cellytan för att styra en rad olika funktioner inne i cellen. cAMP har stor betydelse för reglering av till exempel metabolism, jonkanalaktivitet, sekretion och genuttryck. I insulinproducerande celler verkar cAMP bland annat som kraftig förstärkare av insulinfrisättningen.
Fyra Uppsalaforskare har utvecklat en ny metod som möjliggör mätningar av koncentrationen av cAMP i enskilda levande celler. Med den nya metoden har forskarna studerat insulinproducerande celler och funnit att stimulering med hormoner leder till att koncentrationen av cAMP varierar regelbundet.
Forskarna har också sett att koncentrationsvariationernas frekvens ger upphov till olika signaler. De kortvariga ökningarna i koncentration var tillräckliga för att aktivera kalciumjonkanaler, medan det krävdes en stabil koncentrationsökning för att ett cAMP-aktiverat protein skulle komma in i cellkärnan och reglera genuttrycket.
– Koncentrationsförändringarnas mönster avgör alltså vilken information budbärarmolekylen ska överföra. På så sätt kan samma budbärarämne reglera olika cellfunktioner. Att det fungerar så för cAMP har aldrig visats tidigare, berättar Anders Tengholm som är ansvarig för studien.
Uppsalastudien bidrar till en ökad förståelse av de signaler som reglerar insulinfrisättningen. Detta är ett viktigt resultat för diabetesforskningen eftersom frisättningen är störd hos patienter med typ 2-diabetes.
Den nya metoden kommer att ha stor betydelse för kartläggningen av många cAMP-reglerade processer i olika celltyper.
– De nya möjligheterna att mäta cAMP kommer sannolikt att underlätta utvecklingen av nya läkemedel inte bara mot diabetes utan också mot till exempel sjukdomar i hjärta, nervsystem och vissa former av cancer, säger Anders Tengholm.
Resultaten publiceras i tidskriften Nature den 19 januari. Medförfattare är Oleg Dyachok, Yegor Isakov och Jenny Sågetorp.
Kontaktinformation
Anders Tengholm, tel: 018-471 44 81, mobil: 070-731 00 62, e-post: anders.tengholm@medcellbiol.uu.se
Människans hörselsinne bygger på ett samspel mellan två olika organ: innerörat och mellanörat. Innerörat innehåller sinnescellerna som uppfångar ljudvibrationerna och skickar dem vidare som nervimpulser till hjärnan. Mellanörat är en sinnrik mekanisk ljudförstärkare som fångar upp de svaga ljudvibrationerna i luften med ett membran (trumhinnan), förstärker dem genom ett hävstångssystem (hörselbenen) och skickar dem vidare till innerörat. Utan mellanörat skulle innerörat inte fungera.
Alla ryggradsdjur har inneröron, men mellanöron finns bara hos landdjuren. Fiskar behöver inte mellanöron eftersom ljudvibrationerna i vattnet är starkare och lätt passerar genom fiskens kropp. Mellanörats konstruktion skiljer sig dock mellan olika landdjursgrupper: däggdjur har en trumhinna och tre hörselben (hammare, städ och stigbygel) medan fåglar, kräldjur och grodor bara har ett hörselben (stigbygeln) som kopplar trumhinnan direkt till innerörat. Men det är tveksamt om däggdjurens, kräldjurens och grodornas trumhinnor är identiska eller om de uppstått oberoende av varandra. En jämförelse med fiskarna gör snarast bilden mer förvirrande: istället för mellanöra har fiskar en liten gäle, ”spruthålet”, som inte täcks av någon trumhinna utan bildar en öppen kanal mellan svalget och huvudets utsida. Stigbygelns motsvarighet, hyomandibulan, stöder gällocket men har ingen kontakt med innerörat. Varken hyomandibulan eller spruthålet har någon roll i hörseln.
Dessa skillnader gör det svårt att förstå hur mellanörat har uppstått. Hur kunde evolutionen ändra både struktur och funktion på fiskarnas spruthål så radikalt? Hade de tidigaste landdjuren ett ljudförstärkande mellanöra överhuvudtaget? De tidigaste fossila landryggradsdjuren eller ”tetrapoderna” som till exempel Acanthostega från Grönland (som levde för ungefär 360 miljoner år sedan) hade en stigbygel som var i kontakt med innerörat, men den var stor och klumpig och verkar inte ha varit kopplad till en trumhinna. De hade också ett par runda ”urtag” i skallens bakkant: hos moderna grodor är motsvarande urtag fästpunkten för trumhinnan, men hos fiskar är det platsen för spruthålets yttre öppning. Den här kombinationen av karaktärsdrag har lett till hypotesen att de tidigaste landdjuren fortfarande hade öppna spruthål och kanske andades genom dem.
Uppsalaforskarnas nya data ger denna hypotes starkt stöd. Informationen kommer från en skalle av Panderichthys från Lettland, den fossila fisk som står allra närmast landdjurens uppkomst. Det var varit känt att Panderichthys hade en hyomandibula, och det antogs allmänt att dess spruthål var av normal fisktyp. Men det stämmer inte: i själva verket liknar hålet ”mellanörat” hos en tetrapod som Acanthostega. Eftersom hyomandibulan hos Panderichthys inte har någon kontakt med innerörat, kan dess spruthål/mellanöra knappast ha haft en ljudförstärkande funktion.
– Omvandlingen av spruthålets form måste alltså ha orsakats av en annan drivkraft än förbättring av hörseln, säger Per Ahlberg.
Jämfört med närbesläktade fiskar har spruthålet hos Panderichthys betydligt större diameter och är dessutom både kortare och rakare. Det ser ut som en anpassning till aktiv andning (antingen av vatten eller luft) genom spruthålet, jämfört med ”vanliga” fiskar hos vilka bara en liten del av andningsvattnet passerar genom detta hål. En liknande anpassning kan ses hos moderna rockor, som har ett mycket stort spruthål.
Eftersom ”mellanörat” hos de tidigaste tetrapoderna har samma form som ”spruthålet” hos Panderichthys verkar det sannolikt att andningsfunktionen också fanns kvar hos dem. Men hos tetrapoderna är gällocket borta och hyomandibulan förvandlad till en primitiv stigbygel. Det faktum att stigbygeln har kontakt med innerörat tyder på att en rudimentär hörselfunktion också hade tillkommit.
– Vi kan spekulera om hur detta gick till. Spruthålet hos en fisk kan stängas upptill av en ventilmuskel. Om en tidig tetrapod gjorde detsamma skapades tillfälligt ett verkligt slutet mellanöra där stigbygeln, som troligen stödde mellanörats vägg, kunde vidarebefordra vibrationer från mellanörat till innerörat. När hörselfunktionen så småningom blev viktigare stängdes spruthålet permanent av en trumhinna, säger Per Ahlberg.
Artikeln publiceras i Nature den 19 januari.
Kontaktinformation
Kontaktpersoner:
Per Ahlberg, tel: 018-471 26 41 eller via e-post: Per.Ahlberg@ebc.uu.se
Martin Brazeau (försteförfattare, talar inte svenska), tel: 018-471-61 20 eller via e-post: Martin.Brazeau@ebc.uu.se
För att öka chanserna till en anställning uppmanas man ofta som arbetslös att mer aktivt söka efter jobb. Margareta Bolinder vid Umeå universitet har i sin avhandling studerat hur arbetslösa upplever och hanterar sin situation, och hur det senare påverkar deras jobbchanser. Hon visar att de som aktivt söker efter arbete inte får jobb i högre utsträckning än andra arbetslösa. De som har låga krav för att acceptera ett jobberbjudande får inte heller arbete oftare än andra.
Resultaten i avhandlingen baseras på en intervjuundersökning med ett slumpmässigt urval av 3 500 arbetslösa svenskar, där alla arbetslöshetsgrupper var representerade. Av dem ingick drygt 1 800 personer arbetslösa i en andra intervjuomgång.
Margareta Bolinder visar att majoriteten arbetslösa förväntar sig att hitta arbete, och aktivt söker efter arbete oberoende av hur länge de har varit arbetslösa. Endast en minoritet av de arbetslösa tycks ha anpassat sig till sin situation. Det är också mer vanligt att långtidsarbetslösa förväntar sig att hitta jobb än korttidsarbetslösa.
Det är dock bara 60 procent av de arbetslösa som har realistiska jobbförväntningar, något som enligt Margareta Bolinder är bra för deras välbefinnande. Bäst mår de som förväntar sig att hitta arbete, och upplever att de har kontroll över arbetslöshetssituationen. Arbetslösa som värderar arbete högst lider mest av att vara utan jobb, och de som upplever situationen mest betungande är också mest aktiva i sitt sökande efter arbete.
Fredagen den 27 januari försvarar Margareta Bolinder, sociologiska institutionen, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln Handlingsutrymmets betydelse för arbetslösas upplevelser, handlingsstrategier och jobbchanser. Disputationen äger rum kl. 10.15 i hörsal E, Humanisthuset. Fakultetsopponent är Bengt Starrin, institutionen för samhällsvetenskap, avdelningen för sociologi, Karlstads universitet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Margareta Bolinder,
sociologiska institutionen,
Umeå universitet,
tel: 0660-515 35,
e-post: margareta.bolinder@telia.com
Symposiet Arkeologi och samhälle lockar runt ett hundratal forskare och museiarbetare från Sverige och Norge till Institutionen för arkeologi och antikens historia vid Lunds universitet.
Men även om symposiet vänder sig till forskare och museifolk så är det allmänhetens intresse för arkeologiämnet som står i fokus.
– Vi står inför en framtid som utmanar till ett engagemang om kunskapsfrågor, profilering av ämnet arkeologi och kontakter med nya intressegrupper i samhället, säger Kristina Jennbert vid Lunds universitet som är en av symposiets arrangörer. Hon ser sammankomsten som ett utmärkt tillfälle att diskutera formerna för en ”vassare humaniora” där nya aspekter på vetenskapens innehåll och form lyfts fram.
I ett tiotal föredrag behandlas bland annat teves arkeologisatsning med programmet Utgrävarna, tidsresor och arkeologi som varumärke inom populärkulturen.
Konferensen avlutas med en debatt där panelen diskuterar arkeologiämnet; Vad vill folket ha? Vad serveras? Vad vill arkeologerna? Debattledare är professor Eva Rystedt och i panelen sitter Mats Burström, Kristina Jennbert, Björn Magnusson Staaf, Bozena Werbart och Pirkko Ukkonen.
Kontaktinformation
Media är välkommen att besöka hela eller delar av arrangemanget. Se programmet på www.ark.lu.se under rubriken konferenser.
För mer information tala med Kristina Jennbert på telefonnummer 046-222 94 75 eller kristina.jennbert@ark.lu.se
Livet på jordens yta kräver ofta syre för att kunna leva. Så är det inte i underjorden. Där finns bakterier som istället för syre andas med hjälp av järn-, kväve- och svavelföreningar. Uppskattningsvis utspelas den största delen av alla livsprocesser i underjorden. Bakterierna i underjorden kan utnyttjas till att rena förorenade områden, en process som kallas bioremediering. Sara Eriksson har i sin doktorsavhandling utvärderat bioremediering av oljeföroreningar i granitiskt berg, något som aldrig tidigare undersöks.
I Sverige finns det över 40 nerlagda statliga förvaringsbergrum för reservbränsle. Dessa etablerades i granitiskt berg under 60- och 70-talen med dess oljekriser och kalla krig. Reservbränslet behövs inte på samma sätt i dag och därför töms bergrummen. Alla rester av det bränsle som förvarades i bergrummen måste tas omhand, eftersom de innehåller både miljöfarliga och explosiva ämnen. Sara Eriksson har sedan 1999 undersökt hur bakterier, naturligt förekommande i vattnet i sprickor runt omkring bergrummen, kan bryta ned dessa miljöfarliga ämnen till andra, ofarliga ämnen. Med hjälp av biologisk nedbrytning kan ett förorenat område rengöras utan någon som helst användning av vare sig kemikalier eller maskiner på ett kostnadseffektivt och miljövänligt sätt.
Genom att borra ner i graniten runt bergrummen har Sara Eriksson och hennes kollegor kunnat hitta de bakterier som lever i förorenade sprickor. Bakterierna använder ämnen i bränslet för att bygga nya celler, och i avhandlingen visas att bakterier som andas med hjälp av järn är särskilt effektiva nedbrytare. Järn finns bland annat i sprickor runt de tömda bergrummen. Bakterier gör sig av med restprodukter som de inte har någon nytta av, och genom att undersöka resterna går det att se vad bakterierna brutit ned. Hon har även funnit slående likheter mellan bakterier i förorenad granit och bakterier från andra områden, där en aktiv nedbrytning pågår. Resultaten visar att biologisk nedbrytning mycket väl skulle kunna användas för att rena den förorenade graniten.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Sara Eriksson
Institutionen för cell- och molekylärbiologi
Göteborgs universitet
Tel: 031-773 25 86
E-post: sara.eriksson@gmm.gu.se
Handledare: Lotta Hallbeck, Tel: 0301-211 29 eller 0301-104 34, Mobiltfn: 076-805 20 48 E-post: vita.vegrandis@telia.com
Avhandlingen har titeln: ”Natural attenuation of petroleum hydrocarbons in anaerobic granitic groundwater – The significance of biodegradation”
På svenska: ”Naturlig minskning av petroleum i syrefritt grundvatten – betydelsen av biologisk nedbrytning”.
Disputationen äger rum: Fredagen den 20 januari kl 10.00 i sal Karl Kylberg, Medicinaregatan 9, Göteborg
Gulsot är vanligt förekommande hos många barn de första dagarna efter födseln. Den gula färgen på huden och i ögonvitorna härstammar från en nedbrytningsprodukt av röda blodceller, som kallas för bilirubin. I vanliga fall finns det ett enzym i levern som omvandlar bilirubin till en löslig form, som kan utsöndras från kroppen. En viss mängd av bilirubin är ofarlig, men en för hög koncentration kan leda till hjärnskador. För att minska denna risk kontrolleras de nyföddas blod regelbundet, och i fall av för höga värden inleds en behandling. Allra vanligast, och utan allvarliga biverkningar, är fototerapi, där bebisen blir belyst med vitt, grönt eller blått ljus. Under fototerapin tar bilirubin upp ljus och ändras till en annan form, s.k. isomer, som löser sig bättre i vatten. På det viset kan kroppen bli av med ämnet.
Sedan fototerapins upptäckt i slutet av 1950-talet har mycket forskning pågått inom området, och i dag finns en ganska bra bild av fenomenet. Målet med Burkhard Zietz avhandlingsarbete har varit att få insikt i vilka processer som sker direkt efter att ljuset träffat bilirubinmolekylen. Den oerhört höga hastigheten för de snabbaste processerna har varit ett problem under de senaste decennierna, för att upplösa dessa krävs modern teknik. Som en jämförelse kan man tänka sig en kamera med en lång slutartid, som bara ger en suddig bild av t.ex. en racerbil, och en höghastighetskamera, som visar en skarp bild. De snabbaste processerna som Burkhard Zietz mätte sker på en tiomiljondel av en miljondel av en sekund (0,1 picosekund). För att kunna följa sådana ultrasnabba reaktioner krävs en speciell spektroskopisk metod, som använder laserljus med extremt korta pulser. Mätningarna är svårtolkade och har kombinerats med kvantmekaniska beräkningar, som gör det möjligt att beskriva kemiska reaktioner med hjälp av datorer. Beräkningarna är väldigt komplexa, och även med moderna datorer och en förenklad modellmolekyl behövs flera dagar eller veckor i beräkningstid.
Resultaten av mätningarna, i kombination med beräkningarna, visar att den reaktion som leder till isomeren sker i två steg. Först bildas en mellanprodukt som existerar i 10 picosekunder. Sedan fortsätter reaktionen till den andra isomeren, eller tillbaka till utgångsformen.
Forskningen är inte av klinisk eller medicinsk karaktär, utan renodlad grundforskning. Resultaten kommer förhoppningsvis att leda till en bättre förståelse av fototerapin, som ligger till grund för en effektiv behandling av gulsot hos nyfödda. Det har t.ex. fortfarande inte klarlagts vilken färg som är mest effektiv för användning i fototerapin. Å andra sidan kan resultaten ha betydelse till andra forskningsområden, där liknande kemiska processer händer. Samma typ av reaktion, s.k. isomerisering, sker när ljuset når ögats näthinna, precis som när du läser den här texten. Att kunna använda molekyler som optiska brytare kan på sikt leda till lagringsmedia med hög kapacitet, och även snabbare datorer som använder ljus i stället för elektriska signaler. I sådan forskning är en förståelse av processerna på en molekylär nivå en förutsättning.
Fredagen den 27 januari försvarar Burkhard Zietz, kemiska institutionen, sin avhandling med titeln ”An Ultrafast Spectroscopic and Quantum-Chemical Study of the Photochemistry of Bilirubin”, svensk titel ”Ultrasnabba spektroskopiska och kvantkemiska studier av bilirubins fotokemi”. Disputationen äger rum klockan 13.00 i Lilla hörsalen KB3A9, KBC-huset.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Burkhard Zietz, kemiska institutionen
Tel.: 090-180837
E-post: burkhard.zietz@chem.umu.se
Hanna Sveen har undersökt adjektiv som beskriver karaktärer i brittisk barnlitteratur. Hon har studerat litteratur från två epoker; viktorianska barnböcker (1800-tal) och moderna barnböcker (sent 1900-tal).
Hennes resultat visar att karaktärsbeskrivningarna i den viktorianska barnlitteraturen är idealistiska. Karaktärerna framställs som förebilder för de unga läsarna. Den moderna barnlitteraturen innehåller mer realistiska porträtt av karaktärerna, och barnen har sannolikt lättare att identifiera sig med dem. De moderna karaktärerna har både positiva och negativa egenskaper, medan de viktorianska karaktärerna främst ges positiva egenskaper.
De traditionella könsrollerna från den viktorianska eran speglas i den tidens barnlitteratur, medan beskrivningarna av kvinnliga och manliga karaktärer är mer blandade och olika i de moderna texterna. Särskilt beskrivningarna av kvinnliga karaktärer hemfaller åt stereotypa beskrivningar i den viktorianska barnlitteraturen, både i vilka egenskaper som beskrivs och hur de beskrivs. Till exempel beskrivs främst utseendet hos viktorianska kvinnliga karaktärer, medan beskrivningar av mentala egenskaper lyser med sin frånvaro. 33 procent av beskrivningarna av de manliga viktorianska karaktärerna handlade om mentala egenskaper, medan motsvarande siffra för de kvinnliga viktorianska karaktärerna endast var 16 procent.
I den moderna litteraturen har siffrorna blivit bättre. De manliga karaktärerna gavs mentala egenskaper i 36 procent av fallen, medan de kvinnliga karaktärerna beskrevs utifrån mentala egenskaper i 37 procent av fallen.
I den moderna barnlitteraturen hade Hanna Sveen svårare att se klart definierade beskrivningsmönster utifrån kön. Hon noterade dock att utseende fortfarande är något som främst beskrivs hos kvinnliga karaktärer.
– Den här typen av studie kan synliggöra mönster i karaktärsbeskrivningar som vi som läsare kanske bara anar, eller är helt omedvetna om. Det är viktigt att synliggöra dessa mönster eftersom vi påverkas av vad vi läser. Jag tror att barn kan ta till sig stereotypa uppfattningar om könsroller om de läser litteratur med stereotypa könsbeskrivningar, säger Hanna Sveen.
Kontaktinformation
Hanna Sveen kan nås på tel 070-246 17 23 eller e-post hannasveen @hotmail.com
Kor, liksom människor som arbetade med kor, var självklarheter på 1800-talets svenska landsbygd. Samtidigt utvecklades industrin och urbaniseringen tog fart. Den mejerimarknad som då växte fram påverkade också korna; de utfodrades bättre, flyttades in i nya ladugårdar och omhuldades för sin betydelse för landets export och det pågående samhällsbygget. Men detta är inte hela bilden.
Carin Israelssons forskning visar att det samtidigt fanns ett stort antal besättningar med en eller två kor som ägdes av fattiga människor, utan möjlighet att odla eller köpa det foder som var nödvändigt för att kunna producera ett överskott att sälja. Där bedrevs istället nötkreatursskötseln under så resursknappa förhållanden, med undernärda kor och låg mjölkavkastning, att det var svårt att ens täcka hushållets behov. Denna fortsatta småskaliga nötkreatursskötsel har tidigare till stor del förbigåtts. En orsak till detta är att de många små besättningarna delvis doldes i den officiella statistiken, där de ofta räknades in bland korna på den större gård där de fattigas stugor var belägna.
På dåtidens landsbygd fanns således, ofta inom syn- eller hörhåll, vitt skilda former av boskapsskötsel, från utpräglad självförsörjning till specialiserad avsaluproduktion. De konkreta förhållandena i dessa olika system redovisas detaljerat i avhandlingen som pekar på slående skillnader i skötsel, mjölkavkastning, ladugårdsmiljö och utfodring av kor i olika besättningar. Det framgår också att dåtidens boskapsskötsel var mycket tidsödande, både på torp och herrgårdar, och att skötseln och ansvaret för korna följde kvinnorna under hela livet, från tidig morgon till sen kväll.
För de fattiga var kon något av ett halmstrå som bidrog till behovet av mjölk, kött, slaktbiprodukter och dragdjur, liksom till en form av social och ekonomisk trygghet. Den som hade en ko var inte riktigt fattig, ett konstaterande som också gäller dagens så kallade back-yard farming på många håll i världen. På dåtidens svenska gårdar och herrgårdar med större besättningar, utgjorde korna under den studerade tidsperioden
istället en språngbräda som möjliggjorde en utveckling av det egna lantbruket. Detta var i sin tur bra även för landets ekonomiska utveckling i stort.
De källor Carin Israelsson har utnyttjat är bland annat bouppteckningar, gårdsarkiv, etnologiska frågelistor, husförhörslängder och äldre jordbruksstatistik.
Agronom Carin Israelsson, institutionen för ekonomi, avdelningen för agrarhistoria, SLU, försvarade fredagen den 28 oktober 2005 sin avhandling ”Kor och människor. Nötkreatursskötsel och besättningsstorlekar på torp och herrgårdar 1850-1914”. Opponent var professor Mats Morell, Institutionen för ekonomisk historia, Uppsala universitet.
Kontaktinformation
Carin Israelsson, 036-67 17 64, 073-936 58 25, carin.israelsson@ekon.slu.se
