Vår tid brukar beskrivas som en ny guldålder för deckarboksförfattare. Den första inträffade mellan 1945 och 1965, då den så kallade pusseldeckaren utvecklades. En genre som karakteriseras av att den sätter själva deckargåtan i centrum. Läsaren engageras i gåtans lösning och lite tid ägnas åt sidoberättelser och psykologiska beskrivningar av huvudpersonen.
– Deckargenren speglar sin samtid tydligare än andra litterära genrer, säger Sara Kärrholm.
Under femtiotalet hade det kalla kriget påbörjats och spioner upplevdes som ett hot mot den svenska idyllen. Detektiven Allmänheten blev ett vedertaget begrepp och folk uppmanades att hålla ögon och öron öppna eftersom de hotfulla avvikarna ansågs finnas där man minst anade dem.
– Till skillnad från huvudpersonerna i exempelvis anglosaxiska detektivromaner så skiljde sig inte de svenska detektiverna från gemene man, säger Sara Kärrholm. Detektiverna var helt vardagliga människor som genom att lägga ihop olika pusselbitar lyckades sätta fast mördare och avvikare. De fungerade som moraliska förebilder som speglade samhällets föreställningar kring gott och ont och den lilla människans potential att utverka stordåd.
Man kan även läsa ut andra samhälleliga diskurser i pusseldeckarna. Under femtiotalet var folkhemsbygget inne i ett intensivt skede. Samarbete och delaktighet var ledord, både män och kvinnor skulle engageras för att hålla borta en hotfull omvärld.
Sara Kärrholms disputerade den 10 december med avhandlingen Konsten att lägga pussel. Deckaren och besvärjandet av ondskan i folkhemmet. Avhandlingen ingår i ett samarbetsprojekt mellan historiker och litteraturvetare som heter Kalla Krigets berättelser och finansieras av Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse.
Kontaktinformation
Sara Kärrholm nås på telefonnummer 046-222 84 74, 046-33 54 61 eller e-post sara.karrholm@litt.lu.se
Diabetes Mellitus, sockersjuka, ökar dramatiskt bland barn och vuxna – ungefär 400 000 personer i Sverige har diabetes, 10 procent av alla över 65 år. Diabetes med dess komplikationer, inklusive hjärt- och kärlsjukdomar, innebär lidande för patienten och höga kostnader för samhället.
Typ 2 diabetes, det som förr kallades åldersdiabetes, är den vanligaste formen och förekommer i allt yngre åldrar. Typ 1 diabetes, tidigare ungdomsdiabetes, kan drabba från spädbarnsåldern till pensionsåldern och kräver insulininjektioner flera gånger per dag, eller transplantation, för att patienten skall överleva.
Det finns ett stort behov av precisa metoder för att på ett tidigt stadium upptäcka de individer som har ökad risk att utveckla diabetes och dess komplikationer, så att man kan förebygga och förhindra utvecklingen av sjukdomen.
Professorerna Kerstin Brismar och Per-Olof Berggren: ”Det stora anslag vi nu fått kommer att användas till att vidmakthålla och utveckla den internationellt ledande diabetesforskning vi uppnått. Stiftelsens satsning kan förväntas generera en mängd viktiga grundforskningsresultat, som kan få en avgörande betydelse för att förstå – och så småningom göra något åt de molekylära defekter som såväl orsakar diabetes som de diabetesrelaterade komplikationerna.”
Familjen Erling-Perssons Stiftelse grundades av Stefan Persson (Hennes & Mauritz) 1999 och har som viktigaste ändamål att med en långsiktig inriktning främja vetenskaplig forskning.
För mer information kontakta: professor Kerstin Brismar, tel. 08-517 758 68, professor Per-Olof Berggren, tel: 08-517 757 31 eller ledamoten i stiftelsens styrelse, Sten Wikander, tel. 08-641 50 23.
Pressekreterare Sabina Bossi, telefon 08-524 838 95, e-post: sabina.bossi@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och information medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Sångboken trycktes i 15 olika upplagor mellan 1533 och 1678 och hette i början ”Nya julsånger” och ”Nya sånger.” Förläggare och författare är anonyma och innehållet vittnar om en fientlig historisk kontext och ett konstant bekymmer att undkomma censuren.
Anne Ullberg intresserar sig för rollen dessa populärsånger hade för att sprida reformationens idéer. Hon har studerat andra historiska källor för att utröna hur sångerna användes på offentliga platser. Hon har även jämfört de olika upplagorna med varandra för att se hur texterna har korrigerats efter historiska händelser eller utvecklingen av teologin.
Flera av sångerna är satiriska och hånar det katolska prästerskapet och deras syn på nattvarden, som sätter prästen som medlare mellan Gud och människan. Många sånger pekar också på hur den katolska kyrkan skodde sig ekonomiskt på de fattigas bekostnad.
– De anhöriga till en avliden kunde köpa mässor för att den döde skulle slippa tillbringa lång tid i skärselden. Detta kritiseras i sångerna, berättar Anne Ullberg.
Vissa sånger uppmanar till revolt mot den katolska kyrkan och ifrågasätter dess andliga makt. I sångerna börjar folket hävda samvetets frihet och sin rätt att lägga sig i teologiska frågor.
– De här sångerna hjälper oss att se rikedomen i det oliktänkande som har format Europa och lett till religionsfrihet, säger Anne Ullberg.
Kontaktinformation
Anne Ullberg kan nås på tel 018-24 35 65, 0708-65 53 93 eller anne.ullberg@moderna.uu.se
Alla som fuskat med tandborstningen vet att tänderna snabbt känns belagda, nästan som om de fått päls. Det är i själva verket bakterier som växer till på våra tandytor. På samma sätt fäster de syreskygga mikroberna på bergytor i vattenförande sprickor nere i berget. Vid säkerhetsanalyser för djupförvar av radioaktivt avfall tänker man sig att berget ska suga upp eventuellt utläckande radionuklider, ungefär som när en tvättsvamp suger upp vatten.
Craig Anderson visar dock i sin avhandling att om det växer bakterier på bergytan tycks bergets förmåga att ta upp radionuklider förändras. Vissa ämnen fastnar bättre och andra sämre. Att veta vad som händer med sådana ämnen om de – trots försiktighetsåtgärder – börjar läcka ut från ett framtida underjordsförvar är viktigt, och forskningen kring dessa bakterier är världsunik.
En av Craig Andersons upptäckter är att de rostiga beläggningar som man hittar på tunnelväggarna i Äspölaboratoriet, har förmågan att stoppa radioaktiva ämnen på dess väg mot ytan. Sådana beläggningar kan man hitta på fler ställen än i Äspötunneln; de finns i många tunnlar och diken. Beläggningarna kommer från bakterier som lever på järn, och rosten är helt enkelt järnrika föreningar som bakterierna utsöndrar. Bakterierna skapar ett nätverk av trådar som tillsammans med rosten effektivt stoppar upp många ämnen, däribland eventuellt radioaktiva ämnen från underjordsförvar. Det finns också naturligt förekommande radioaktiva ämnen i grundvatten, som också fastnar i nätverket. Ibland kan mätningar visa en lätt förhöjd radioaktivitet i sådana beläggningar, vilket är resultatet av en naturligt förekommande process och inte en förorening skapad av människor.
Craig Anderson forskning har till stor del bedrivits vid det världsunika underjordslaboratoriet under Äspö, några mil norr om Oskarshamn. Ingen har förut haft möjlighet att ta hissen 450 meter under jord och koppla in sig direkt på underjordiska sprickor i berget, vilket gör hans försök och resultat till de första i världen. Forskningen har skett i samarbete med Svensk Kärnbränslehantering AB.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Craig Anderson (pratar engelska)
Institutionen för cell- och molekylärbiologi
Tel: 031-773 2565
E-post: craig.anderson@gmm.gu.se
Handledare: Karsten Pedersen, professor i mikrobiologi. Tel: 031-773 2578 E-post: karsten.pedersen@gmm.gu.se
Avhandlingen har titeln: Underjordiskt biologiskt upptag av radioaktiva ämnen och av motsvarande naturligt förekommande ämnen – Mikrobiell växelverkan i gränsen mellan vatten och berg (Intra-terrestrial biosorption of radionuclides and analogous trace elements: Microbial interference with the water/rock interface)
Disputationen äger rum: den 16 december kl. 10.00 i Föreläsningssal A 2054, hörsal Tor Bjurström. Medicinaregatan 3B, Göteborg.
Posttraumatiskt stressyndrom (PTSS) kan drabba personer som varit med om en traumatisk upplevelse. Syndromet ger kvarstående och återkommande besvär, bland annat ofrivilliga återupplevelser av händelsen med starka negativa känsloreaktioner. Forskare vid Karolinska Institutet har genom att mäta blodflödet till olika delar av hjärnan visat att personer med PTSS får en förskjutning av blodflödet till höger hjärnhalva när de tänker tillbaka på den traumatiska händelse som utlöste stressyndromet. Högra hjärnhalvan brukar förknippas med känslor och bearbetning av traumatiska upplevelser.
– Resultaten visar att starkt negativa känslor orsakar en balansförskjutning av blodflödet i hjärnan och bekräftar att PTSS har samband med fysiologiska förändringar i hjärnan, säger Marco Pagani, forskare vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet, verksam vid avdelningen för nuklear medicin, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna.
Studien är gjord under 1999-2001 på 47 personer som alla arbetar inom kollektivtrafiken i Stockholm och som antingen blivit misshandlade eller varit med om en olycka där någon hamnat under tåget. De flesta av deltagarna hade drabbats flera gånger och alla händelser hade skett minst ett år innan studien utfördes. Resultaten visade att de personer som själva utsatts för misshandel hade balansförskjutning av blodflödet till höger hjärnhalva i större utsträckning än med de som upplevt en olycka där någon annan drabbats.
– Resultaten visar att traumatiska händelser i arbetet kan leda till förändrade minnes- och känsloreaktioner som även speglas i hjärnans blodflöde. Dessa fynd kan leda till ökad kunskap om hjärnans sätt att hantera minnen och känslor, säger Göran Högberg, forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet och verksam vid barn- och ungdomspsykiatrimottagningen, Huddinge.
Publikation:
Regional cerebral blood flow during auditory recall in 47 subjects exposed to assaultive and non-assaultive trauma and developing or not posttraumatic stress disorder.
Marco Pagani, Göran Högberg, Dario Salmaso, Berit Tärnell, Alejandro Sanchez-Crespo, Joaquim Soares, Anna Åberg-Wistedt, Hans Jacobsson, Tore Hällström, Stig A. Larsson, Örian Sundin.
Eur Arch Psychiatry Clin Neurosci (2005) 255 : 359-365.
För mer information kontakta:
Göran Högberg, institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet. Tel. 070-776 84 48. E-post: goranhogberg@telia.com eller goran.hogberg@sll.se
Marco Pagani, institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet. Tel: 08-517 720 81. E-post: marcopagani2@yahoo.it
Bilden som bifogas visar en hjärna underifrån, näsan pekar uppåt i bilden. Blodflödet till höger hjärnhalva (till vänster i bilden) ökar hos personer med posttraumatiskt stressyndrom när de tänker tillbaka på den traumatiska händelse som utlöste stressyndromet.
För att få bilden i bättre kvalitet kontakta forskarna.
Pressekreterare Sabina Bossi, telefon 08-524 838 95, e-post: sabina.bossi@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och information medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Birgit Greiner har studerat det nattaktiva biet (Megaloptis genalis) och redovisar nu sina rön i en doktorsavhandling. Biet har facettögon av appositionstyp, vilket innebär att varje lins är skild från alla andra linser i facettögat. En sådan lins har en liten öppning och är optiskt sett okänslig. I en annan typ av facettögon som kallas superpositionsögon kan ljuset från hundratals linser läggas över varandra och summera fram en gemensam, ljusstark bild. Superpositionsögon är därför mycket effektiva i mörker.
– Men alla bin har appositionsögon och de flesta är som bekant aktiva på dagen, påpekar Birgit Greiner. Orsaken till att den art jag studerat är nattlevande är förmodligen att den på det sättet slipper konkurrens från andra bin och undviker många dagaktiva rovdjur.
Hur långt det nattaktiva biet flyger i terrängen är inte känt men det kan vara ute ganska länge och även flyga upp i trädtopparna i sökandet efter nektar. Det har även förmågan att känna igen landmärken och orientera sig efter dem.
– För det första har vi funnit att dessa bins appositionsögon är 30 gånger ljuskänsligare än hos deras dagaktiva släktingar. De är utrustade med mycket stora och ljuskänsliga fotoreceptorer som absorberar ljus från en betydligt bredare infallsvinkel än ett vanligt appositionsöga, sammanfattar Birgit Greiner och fortsätter:
– Men det räcker inte för en god nattsyn. Ljusintensitetsskillnaden mellan natt och dag är i storleksordningen 100 miljoner gånger! En möjlig förklaring fann vi i den optiska delen av de nattaktiva binas nervsystem. Där finns det ett system av sidoförgrenade celler som är mycket större än hos andra bin. Enlig vår hypotes bör en sådan förgrening kunna bearbeta signaler från upp till 20 facetter. Om signalerna läggs på varandra och adderas av dessa celler skulle biet trots sina appositionsögon kunna ha en mycket god nattsyn.
Kontaktinformation
Birgit Greiner kan nås för ytterligare information på tel 070 55 33 561. Hon disputerar den 16 december. Hennes doktorsavhandling heter Adaptions for Nocturnal Vision in Insect Apposition Eyes.
Läkaren Lotta Wassén visar för första gången att det är fullt möjligt att åstadkomma ett antikroppssvar i underlivssekret. Hon visar också att det går att göra det genom att placera vaccinet direkt på slemhinnorna i underlivet. Det är sedan tidigare känt att immunförsvaret i kroppens olika slemhinnor kommunicerar och det är alltså därför det också fungerar att vaccinera med spray i näsan och sedan få ett immunsvar i form av ökad antikroppsproduktion i underlivet. Metoden innebär ett enkelt och billigt sätt att vaccinera och att risken för infektioner i samband med vaccinationen minskar i och med att det inte krävs någon injektion.
Lotta Wassén har i sina studier använt det registrerade vaccinet Dukoral. Hon vaccinerade friska kvinnor genom att dels spraya vaccinet i näsan dels genom att placera en gel med vaccinet i slidan. Båda sätten att vaccinera resulterade i att antikroppar bildades i underlivet. Antikroppssvaret blev större när vaccinet placerades i slidan jämfört med när det sprayades i näsan.
– Livmoderhalsen är den del av underlivet som bildar flest antikroppar och för att få så bra effekt som möjligt ska man placera vaccinet så nära livmoderhalsen som möjligt. Men det fungerar också med spray i näsan. Och det är ju tur, för ska man vaccinera män har man ju inte så mycket att välja på, säger hon.
För att tillverka ett vaccin som fungerar mot sexuellt överförbara sjukdomar måste vaccinet nu skräddarsys för de olika könssjukdomarna. Chlamydia och gonorré är det som är mest aktuellt tycker Lotta Wassén.
– Förra året upptäcktes bara i Sverige 32 000 nya fall av chlamydia. Obehandlad är det är en sjukdom som kan leda till äggledarinflammation, utomkvedshavandeskap och infertilitet. Om man med en nässpray enkelt kunde vaccinera alla innan de gör sin sexdebut, alla tolvåringar till exempel, skulle vi slippa mycket onödigt lidande.
Vaccinet som Lotta Wassén använt i sina studier är ett vaccin mot cholera. Fördelarna med att använda detta är att det i princip inte ger några biverkningar och att det är effektivt när det gäller att få immunsystemet att vakna och producera ett infektionsförsvar. För att få fram ett vaccin mot till exempel chlamydia måste choleravaccinet kopplas ihop med en liten del av bakterien som orsakar chlamydia så att immunförsvaret stimuleras att producera antikroppar mot just chlamydia. Det är alltså en hel del arbete kvar innan det finns något färdigt chlamydiavaccin. Nästa steg för Lotta Wassén är att ta reda på hur ofta man behöver vaccinera för att få ett bestående skydd. Hittills har hon sett att effekten av vaccinationerna finns kvar i åtminstone 12 månader.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för kvinnors och barns hälsa
Avhandlingens titel: “Antibody responses in genital secretions and serum after mucosal vaccination in humans”.
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
Leg. Läkare Lotta Wassén,
mobiltelefon: 0705-52 19 15,
e-post: lotta.wassen@obgyn.gu.se
Handledare: professor Marianne Jertborn,
telefon: 031-773 62 12,
e-post: marianne.jertborn@microbio.gu.se
Kristina Ziegert har undersökt de närmast anhörigas upplevelser och erfarenheter av att leva med en svårt njursjuk person. Deras arbete med att hjälpa patienten kan vara dygnet runt.
– De anhöriga får minskade möjligheter att leva ett eget självständigt liv. De upplever att de är bundna och socialt isolerade. All kraft går till patienten och de anpassar sig helt efter dennes behov och förutsättningar, berättar Kristina.
Det är vanligt att familjemedlemmar håller tillbaka sina egna hälsoproblem eftersom de upplever att de måste vara starka för den njursjukes skull.
– Det mest slående är att de anhöriga trots alla vedermödor är så starka. Deras engagemang, omtanke och kärlek är fantastisk, säger Kristina.
Kristina Ziegert har arbetat som sjuksköterska inom njurmedicin.
– Jag märkte att vården inte förstod hur de anhöriga påverkas när en närstående drabbas av en livshotande sjukdom. Helt naturligt fokuserar sjukvården på patienten och glömmer lätt bort de anhöriga. De behöver oavbruten tid för sig själva och tid för återhämtning. Om vi inte gör något riskerar de anhöriga att bli patienter de också.
Kristina Ziegert menar att de anhöriga skulle kunna koppla av och må bättre om kommunikationen med vården är mer kontinuerlig.
– En regelbunden uppdatering av patientens status skulle ge de närstående en trygghet. Då slipper de oroa sig i onödan.
Kristina Ziegert disputerar i medicin på avhandlingen ”Everyday life among next of kin of haemodialysis patients”, den 15 december kl. 13.00 i Eken på Hälsouniversietet, Linköpings universitet. Avhandlingen ingår i ett samarbete mellan Högskolan i Halmstad, Linköpings universitet och Landstinget Halland.
Kontaktinformation
Kristina Ziegert nås på tel 035-16 74 26, e-post: kristina.ziegert@hos.hh.se
Den mest tidsödande delen av en mjukvaruanalytikers arbete med uppgraderingar är att förstå själva mjukvaran:
– Om man arbetar med ett system över en sammanlagd tid av säg 10 manår, upptar tiden för analytikerna att sätta sig in i och förstå programmet av 50-80% berättar Thomas Panas. Med hjälp av VizzAnalyzer kan den tiden kortas väsentligt.
Det finns ett antal verktyg på marknaden för analys av mjukvara, men VizzAnalyzer är unikt i sin förmåga att snabbt kombinera dessa olika verktyg för optimalt resultat för varje enskild mjukvara. Något som gör det möjligt att förstå mjukvarusystemet snabbare och upptäcka och åtgärda alla typer av felaktigheter eller göra uppdateringar av olika slag.
– All mjukvaruanalys är personlig i den meningen att den utgår från den individuella förståelsen av systemet säger Thomas Panas. Verktyget VizzAnalyzer är utvecklat för att stödja förståelsen på det personliga planet.
Thomas Panas är uppvuxen i Lichtenfels (Bayern) i Tyskland och kom till Växjö som utbytesstudent 1999. Han är verksam som doktorand och lärare vid Matematiska och systemtekniska institutionen vid Växjö universitet.
Avhandlingen ”A Framework for Reverse Engineering” försvaras offentligt fredagen den 16 december 2005, klockan 13.15 i sal Weber, Växjö universitet. Opponent är professor Ivica Crnkovic, Mälardalens högskola.
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Thomas Panas, telefon: 0470-70 87 44 , e-post: thomas.panas@vxu.se.
Beställ avhandlingen från Kerstin Brodén, Växjö University Press, telefon: 0470-70 82 67, e-post: kerstin.broden@vxu.se
IFAU delar ut forskningsbidrag en gång per år. Projekten ska röra forskning som syftar till att utvärdera arbetsmarknadspolitiskt motiverade åtgärder, studier av arbetsmarknadens funktionssätt eller utvärdering av arbetsmarknadseffekter av åtgärder inom utbildningsväsendet.
Följande projekt har fått stöd:
Xavier de Luna, Umeå universitet, får 1 052 000 kronor för att utveckla metoder för känslighetsanalys av utvärderingar av sociala program. Programutvärderingar som utnyttjar registerdata bygger på icke-testbara antaganden för att eventuella effekter ska kunna identifieras. I projektet ska metoder utvecklas för att man ska kunna avgöra hur känsliga resultaten är för dessa antaganden.
Anders Björklund, Stockholms universitet, får 750 000 kronor för att studera effekter av intensifierad arbetsförmedlingsverksamhet i tre län under år 2004. De projekt som studeras uppfyller det klassiska experimentets villkor, och detta utnyttjas för att identifiera effekter.
Stig Blomskog, Södertörns högskola, får 702 000 kronor för att utarbeta en metodik för och konstruktion av sammanfattningsmått som används vid arbetsvärdering.
Dan-Olof Rooth, Högskolan i Kalmar, får 641 000 för att kartlägga förekomsten av diskriminerande attityder mot invandrare.
Johnny Zetterberg, Uppsala universitet, får 331 000 kronor för en empirisk analys av hur framtida utbildningsprestationer och utfall på arbetsmarknaden påverkas av om man har fått betyg på skolans låg- och mellanstadier.
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Anders Forslund på telefon 018-471 70 76 eller via e-post: anders.forslund@ifau.uu.se
Tystnaden separerar verkligheter från varandra medan berättelsen binder dem samman. På så sätt blir tystnaderna kring sjukdomen socialt verksamma och formar tillsammans med berättelserna villkoren för hur det är att leva med hiv.
Detta är ett huvudtema i Berättelsen i sjukdomens värld. Att leva med hiv/aids som anhörig i Sverige och Grekland. Boken är författad av Georg Drakos, docent i etnologi vid Stockholms universitet, och baseras på flerårig fältforskning som genomförts med stöd av Riksbankens Jubileumsfond.
Genom att analysera berättelse och tystnad som två sidor av samma mynt utvecklar Georg Drakos en metod för att studera ett så undflyende ämne som just tystnad. Tystnaderna om sjukdomen blir till en ingång för att nalkas betydelsen av kulturella skillnader för hur det är att leva med hiv som anhörig i Sverige och Grekland. Hiv som berättelse och tystnad visar hur sjukdomen, inte bara uppträder i kroppen, utan också i människors liv och i samhället.
Berättelser är en viktig kunskapsform i mötet mellan medicinen och människan, men också i mänskliga möten i arbetslivet, i skolan eller i andra sociala sammanhang. Boken vänder sig till flera yrkeskategorier och till studenter i medicin, vård- och folkhälsovetenskap eller socialt arbete. Men också till var och en som stannar upp vid frågan: I vad mån kan jag få inblick i en annan människas erfarenheter genom att lyssna till hennes berättelse?
Boken ges ut av Symposium och kan beställas på tfn 0413-60 990, fax 0413-109 48 eller e-post order@symposium.se
Kontaktinformation
Georg Drakos kan nås på tfn 08-674 7910 (Etnologiska institutionen), 070-222 60 89 eller e-post georg.drakos@etnologi.su.se
Pelle Hallstedt och Mats Högström, verksamma inom Socialt arbete vid Hälsa och samhälle, har nyligen disputerat på en avhandling där de undersöker och jämför socialpedagogutbildningarna i holländska Nijmegen, norska Lillehammer och irländska Sligo. Avhandlingen visar att det finns en stark överensstämmelse mellan respektive stats intentioner med socialpolitiken och utbildningens konstruktion av socialpedagogiken, förhållandet mellan socialpedagogen och klienten.
– På Irland har man ett system där man måste begära hjälp av staten för att få det, säger Mats Högström. I utbildningen i Sligo speglas detta system i en klar distans mellan socialpedagogen och klienten.
Det norska socialpolitiska systemet är mer likt det svenska.
– Det finns en tanke om allas värde och alla har t ex rätt till barnbidrag oavsett behov, säger Mats Högström. I utbildningen i Lillehammer framställs därför socialpedagogen och klienten som två parter i en jämlik relation.
Den socialpolitiska synen i Holland är mer individualistisk, det finns egentligen många olika system beroende på religioner och subkulturer.
– Följden blir att man i utbildningen i Nijmegen strävar efter att få fram starka socialpedagoger, som kan slå sig fram på en mångfacetterad arbetsmarknad, säger Pelle Hallstedt.
Avhandlingen visar också på en tydlig koppling mellan utbildningarnas pedagogiska utformning, många gånger initierad av starka lärargrupperingar, och bilden av socialpedagogen och klienten.
– Hur man bygger upp undervisningen skapar en viss hållning hos studenterna, säger Pelle Hallstedt. Den pedagogiska strukturen under utbildningen finns med och påverkar det socialpedagogiska arbetet efter utbildningen. Studenterna är i en klientsituation under studietiden och hamnar sedan i en lärarsituation när de kommer ut i arbete som färdiga socialpedagoger.
Utbildningarna i Sligo, Lillehammer och Nijmegen är sinsemellan ganska olika men uppvisar vissa gemensamma drag. I Lillehammer och Sligo läggs stor tonvikt på det akademiska innehållet, medan man i Nijmegen valt en annan strategi för att bygga upp det som är centralt för alla tre utbildningar, den professionelle socialpedagogen.
– I Nijmegen är utbildningen mer professionsstyrd, mer styrd av det praktiska fältet, säger Pelle Hallstedt. I Sligo är inriktningen mer samhällsplanerande, att utreda människors behov. Professionen är svag där och man arbetar för att stärka den.
Mats Högström tror att det finns risker med en för stark professionalisering.
– Inställningen kan bli retrospektiv och konserverande. Studenterna lyssnar på de yrkesverksamma för att få reda på hur man gör och får se hur det är och varit. Ju mer akademisk utbildningen är, desto större blir förändringsbenägenheten.
Tankarna på vad avhandlingen skulle handla om dök upp redan 1996, när Sverige inte varit med i EU så länge.
– Det övergripande syftet då var att se vad EU-inträdet betydde för möjligheterna att arbeta runt om i Europa och att se om socialpedagogutbildningarna i olika länder var lika och kompatibla, säger Pelle Hallstedt.
Pelle Hallstedt och Mats Högströms avhandling har titeln ”The Recontextualisation of Social Pedagogy – A study of three curricula in the Netherlands, Norway and Ireland”.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Pelle Hallstedt, 040/665 74 60 eller Mats Högström, 040/665 74 09.
I sin avhandling pekar Kerstin Bergöö på frånvaron av reflekterande dialog både mellan handledare och studenter under den verksamhetsförlagda tiden i skolan, men också mellan lärarutbildare och studenter under den högskoleförlagda delen av utbildningen.
– Ute på skolorna möter lärarstudenten bilden av ett svenskämne där eleverna läser och skriver isolerat från skolans kunskaps- och demokratiuppdrag, säger Kerstin Bergöö.
Enligt Kerstin Bergöö behöver studenterna hjälp att förstå och identifiera problem i sin egen undervisning för att undvika att svenska även fortsättningsvis blir ett färdighetsämne där läsning och skrivning måste komma först, därefter kunskapsinhämtning. Enligt Kerstin Bergöö ska svenskämnet istället ses som ett sätt att förstå världen och sig själv.
En del av lösningen ser Kerstin Bergöö i handledarna ute på skolorna. De är en outnyttjad resurs.
– Det blir en sorts dubbel handledning. Dels kan de tillsammans med lärarutbildare planera den verksamhetsförlagda tiden för studenterna, dels lyfta de problem och frågeställningar som finns i skolan.
Tyvärr finns det även i samhällsdebatten ett likhetstecken mellan svenskämnet och färdigheter i att läsa och skriva.
– Även debatten talar om läs och skriv som tekniska nycklar. Också politikerna gör skolan en otjänst genom ökade krav på tester och prov med fokus på läs och skriv-färdigheter. De om några borde ge demokratiuppdraget plats, säger Kerstin Bergöö.
Att eleverna blivit sämre i svenska tror inte Kerstin Bergöö på snarare att kraven har höjts.
– Världen har förändrats och man borde se det som en utmaning att anpassa ämnet efter det.
Kerstin Bergöö pekar också på att synen på svenska som ett färdighetsämne nu håller på att gå i arv till förskolan.
– Förskolan har egentligen en god tradition där språkarbetet vävs samman med sociala och kulturella praktiker, säger Kerstin Bergöö som tror att anledningen till att den nya synen på svenska i förskolan är en fråga om status och ekonomi.
Men det är också en fråga om tid.
– Det är så mycket som ska hinnas med i både förskolan och skolan. Då är det lättare att köpa ett antal böcker som man kan utgå ifrån i sin undervisning. Men svenskämnet är också mycket omfattande. Alla studenter i min avhandling skriver om hur komplext svenskämnet är. Det är en stor utmaning att ta hand om svenskämnet i skolan.
Bakgrunden till Kerstin Bergöös avhandlingsämne är driften att förstå vad hon själv arbetar med.
– I mitt liv har det varit ett stort glapp mellan görandet och skolans uppdrag, avslutar Kerstin Bergöö.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Kerstin Bergöö, tel. 046-211 55 92 eller e-post: kerstin.bergoo@husa.hkr.se.
Sedan början av 1990-talet har adoptioner från Östeuropa inklusive forna Sovjetunionen ökat markant. Marita Andersson Grönlund har undersökt ögonen hos 72 barn i Västra Götaland adopterade från Polen, Rumänien, Ryssland, Estland och Lettland under åren 1993-1997. Hon har jämfört dessa med en köns- och åldersmatchad referensgrupp på 90 svenska skolbarn i samma region. Det visade sig att hela 78 procent av de adopterade barnen led av synnedsättning, skelning, brytningsfel och medfödda missbildningar som till exempel liten synnerv samt problem med att tolka sina synintryck. I kontrollgruppen hade 29 procent av barnen liknande problem.
– Problem med tolkning av synintryck kan handla om att ha svårt att hitta och känna igen sig, eller att ha svårt att uppfatta färg och form. Att hitta leksaker på en brokig matta kan vara svårt. Men här är det inte ögonen som är problemet utan hur informationen behandlas i hjärnan, säger Marita Andersson Grönlund.
De flesta av ögonförändringarna var inte kända när barnen kom till Sverige. Dessa ögon- och synförändringar visade sig också vara kopplade till andra barnmedicinska problem såsom låg födelsevikt, litet huvudomfång, för tidig födelse och alkoholrelaterade fosterskador. Cirka hälften av barnen med ögonproblem hade neuropsykiatriska problem som till exempel AD/HD.
Marita Andersson Grönlund undersökte också en grupp på fyrtiotvå barn och ungdomar i Västra Götaland med AD/HD. De visade sig också ha fler ögon- och synförändringar än en ålders- och könsmatchad referensgrupp. De hade sämre synskärpa trots glasögon, mer latent skelning, mer brytningsfel och fler tecken på problem med tolkning av synintryck. De hade också förändringar i ögonbotten såsom liten synnerv och förändringar i blodkärlen i näthinnan vilket kan tyda på en tidig störning i utvecklingen av dessa strukturer. Behandling med centralstimulantia vilket är den gängse behandlingen för AD/HD, hade ingen effekt på dessa problem.
Det finns en rekommendation som säger att alla barn som adopteras till Sverige ska genomgå en barnmedicinsk undersökning, enligt Socialstyrelsens allmänna råd, inom två veckor efter att de kommit till Sverige. Marita Andersson Grönlund tycker att man då även bör göra en ögonundersökning.
– Ofta kan problem med ögonen eller synen också vara första tecknet på andra barnneurologiska problem, så det finns all anledning att göra denna typ av undersökning tidigt, säger hon.
Eftersom adoptivföräldrar som fått bra information innan adoptionen har lättare att klara sin situation, är ökad kännedom om hälsoproblem hos barn adopterade från Östeuropa av stor betydelse, menar Marita Andersson Grönlund. Kunskap om ett barns problem är en nödvändig förutsättning för att barnet ska få rätt hjälp att fungera i det nya hemlandet.
Barn från Östeuropa är en relativ ny grupp av adopterade barn med en till viss del annorlunda social bakgrund än barn adopterade från andra länder. De har ofta vistas en längre tid på barnhem och är i genomsnitt äldre vid adoptionen. Motsvarande ögonundersökning som den Marita Andersson Grönlund gjort på barn från Östeuropa har inte gjorts på barn adopterade från till exempel Kina, Indien eller Sydamerika.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för klinisk neurovetenskap
Avhandlingens titel: Ohpthalmologic characteristics and neuropediatric findings – with special emphasis on children adopted from Eastern Europe
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
Specialistläkare, med lic. Marita Andersson Grönlund, telefon: 031-343 57 76, mobiltelefon: 0702-09 13 16, e-post: marita.gronlund@neuro.gu.se
Handledare:
Professor Ann Hellström, telefon: 031-343 57 73,
e-post: ann.hellstrom@medfak.gu.se
Mikael Börjesson har studerat hur svenska lärosäten agerar för att förhålla sig till internationaliseringen. I fokus står sex lärosäten i Stockholmsområdet: Handelshögskolan, Kungliga Tekniska Högskolan, Karolinska institutet, Stockholms universitet, Lärarhögskolan och Konstfack.
Resultaten visar att merparten av de insatser som görs i internationaliseringens namn främst är ägnade att stärka lärosätets position på hemmaplan.
– Om någon svensk regional högskola erbjuder sina studenter att åka utomlands märks inte det på den globala marknaden. Det är istället med andra regionala högskolor eller ny nyblivna universiteten man konkurrerar, och det är i jämförelse med dem som de internationella utbytena har betydelse, förklarar Mikael Börjesson.
Ett fåtal lärosäten är dock verkliga aktörer på den globala marknaden, menar Mikael Börjesson. Till exempel har Handelshögskolan och Karolinska institutet syftet att positionera sig på en global utbildningsmarknad.
Mikael Börjesson har också studerat vilka svenska studenter som väljer att gå i högre utbildning i USA och Paris. Resultaten visar att studenter som läser i Paris ofta kommer från högre socialgrupper och har mycket framgångsrika utbildningskarriärer bakom sig. Svenska studenter i New York och omkringliggande delstater kommer också vanligen från höga socialgrupper, men har inte lyckats lika väl i utbildningssystemet.
Mikael Börjesson visar även att utlandsstudier lockar olika sorters grupper och fyller olika funktioner för dessa. En grupp av studenter utbildar sig utomlands för att de inte har haft betyg för att komma in på de utbildningar de har velat gå i Sverige. Dessa hamnar ofta på mindre ansedda utländska lärosäten. En annan grupp av studenter utbildar sig utomlands som ett komplement till en svensk utbildning. Dessa studenter har gjort de tyngsta investeringarna i det svenska utbildningssystemet och de hamnar också i störst utsträckning på de mest prestigefulla utländska lärosätena. En lyckosam internationell karriär verkar alltså förutsätta betydande nationella investeringar.
Kontaktinformation
Mikael Börjesson kan nås på tel 018-471 24 36, 073-762 70 25 eller e-post mikael.borjesson@ilu.uu.se
Jie Chens avhandling består av fyra statistiska studier av bostadsbidraget. I den första studien undersöker han om det svenska bostadsbidraget påverkar bidragstagares val av äganderätt eller hyresrätt. Resultatet visar att bostadsbidraget har en positiv effekt på bidragstagares boende i äganderätt.
– En person är alltså mer benägen att välja en bostadsrätt om han eller hon kan få bostadsbidrag, än vad han eller hon skulle vara utan bidraget, förklarar Jie Chen.
I den andra studien undersöker Jie Chen om det svenska bostadsbidragssystemet orsakar ett välfärdsberoende hos bidragstagare. Resultatet indikerar att de flesta bidragstagare endast erhåller bostadsbidrag under ett par år. Det svenska bostadsbidragssystemet visar alltså inte tecken på att vara ett långsiktigt stöd.
Den tredje studien handlar om den effekt som 1997 års bostadsbidragsreform har haft på bidragstagares sannolikhet att åka ur bostadsbidragssystemet. Jie Chen fann starka indikationer på att reformen ledde till att makar med barn föll ur bostadsbidragssystemet, och att den estimerade effekten av reformen är stor.
Den fjärde studien visar att hushållens konsumtion, disponibel inkomst, bostadsförmögenhet och förmögenhet är korrelerade med varandra i Sverige. Dessutom visar resultaten att förändringar i bostadsförmögenhet är av övergående karaktär och att den svenska bostadsmarknaden visar svaga eller inga tecken på en kommande fastighetsbubbla.
Kontaktinformation
Jie Chen (pratar engelska men inte svenska) kan nås på 026-420 65 01, 018-471 65 39, 073-659 67 78 eller e-post jie.chen@ibf.uu.se
Rune Wigren, Jie Chens handledare, kan nås på 018-471 76 33, 026-420 65 38, 070-253 29 86 eller e-post rune.wigren@ibf.uu.se
