Historikern Maria Småberg har undersökt anglikanska missionsskolor i Jerusalem under 1920-, 30- och 40-talen. I skolorna blandade man judiska, muslimska och kristna barn i ett försök att på lång sikt nå fred i regionen som på den tiden var ett brittiskt protektorat och redan präglad av etniska och religiösa motsättningar.
Skolledningens förhoppning var att gemensamma intressen skulle föra eleverna samman. Därför ordnades en mängd aktiviteter som sport, teater, trädgårdsklubbar mm. Barnen undervisades i engelska men också i sitt modersmål.
– En av skolans grundtankar var att man skulle värna om den egna identiteten, säger Maria Småberg. Men detta fick inte ske på bekostnad av den gemensamma palestinska identiteten som man samtidigt försökte odla inom skolans väggar.
Nationalistiska araber och judar tyckte att de anglikanska missionsskolorna var naiva i sina försök att uppnå en sådan gemensam identitet i en tid då samhället gick mot ökad separation.
Och pessimisterna fick förstås rätt. De anglikanska skolorna stängdes när staten Israel utropades 1948 och krig utbröt. Idag, drygt 50 år senare, har freden knappast kommit längre i området.
Men Maria Småberg menar ändå att man dra lärdomar från projektet.
– Idag finns det många religiösa grupper i Israel och Palestina som på olika sätt verkar för fred och det är det viktigt att peka på att religionen också kan ha en konstruktiv roll så att religiösa aktörer inte exkluderas i fredsarbetet, säger hon.
– Visst fanns det en ambivalens i de anglikanska missionsskolornas syfte. De var den brittiska mandatregimens förlängda arm och på många sätt låsta i uppfattningen om kristendomens överlägsenhet. Men samtidigt hade de en uppriktig strävan att nå fred i regionen.
En annan lärdom som Maria Småberg drar av de anglikanska missionsskolorna är vikten av att börja fredsarbetet med barnen.
– Ett bra exempel på att skolans elever blev kapabla att förstå även den andra sidan i konflikten är den kände litteraturprofessorn och samhällsdebattören Edward Said, som gick i en anglikansk missionsskola på 40-talet, säger Maria Småberg. Han vann respekt i alla läger genom att förmedla en nyanserad bild och analys av situationen i Mellanöstern.
Kontaktinformation
Maria Småberg disputerar den 15 oktober kl 10.15, Palaestra, med avhandlingen ”Ambivalent friendship. Anglican conflict handling and education for peace i Jerusalem 1920-1948.”
Maria Småberg nås på 046-222 79 62, Maria.Smaberg@hist.lu.se
Karbanhydras (KA) är ett enzym som finns i de flesta av kroppens vävnader. Hos människan finns KA som ett antal besläktade enzymer av vilka den mest aktiva är KA II som finns i magtarmkanalen och i andra vävnader. Karbanhydras påskyndar reaktionen mellan koldioxid och vatten för att bilda bikarbonatjoner och vätejoner.
När sur magsaft kommer ner i tolvfingertarmen frisätts prostaglandin E2 (PGE2) från det yttersta lagret tarmceller. PGE2 stimulerar i sin tur till en kraftigt ökad utsöndring av bikarbonatjoner som neutraliserar syran och på så sätt ökar skyddet mot frätskador.
I den aktuella studien har forskargruppen undersökt effekterna av PGE2 på tarmens försvarsmekanismer hos möss som saknar antingen KA II eller KA IX. Resultaten visar tydligt att när KA II saknas leder inte PGE2 till någon ökad sekretion av bikarbonatjoner. Däremot spelade det ingen roll om KA IX saknades. Förutom de fysiologiska observationerna såg forskarna också förändringar i uppbyggnaden av både magsäcken och tolvfingertarmen hos möss som saknade antingen KA II eller KA IX.
Tidigare forskning har visat att bikarbonatutsöndringen är sänkt hos patienter med sår i tolvfingertarmen. En orsak tros vara infektion med bakterien Helicobacter pylori, trots att denna är lokaliserad till magsäcken och inte till tolvfingertarmen.
– Vår studie visar att en annan möjlig orsak till den nedsatta bikarbonatsekretionen kan vara ett defekt karbanhydrasenzym, men troligen är defekter i utsöndringens reglering med hjälp av nerver och hormoner också av betydelse. Vid skador eller sår i tolvfingertarmen är det sannolikt en kombination av dessa defekter, säger doktor Markus Sjöblom, från institutionen för neurovetenskap, enheten för fysiologi, som lett studien.
Kontaktinformation
Kontaktperson: Markus Sjöblom, tel: 018-471 41 86, 073- 356 56 00 eller via e-post: Markus.Sjoblom@fysiologi.uu.se
Vid Parkinsons sjukdom dör nervceller i de delar av hjärnan som innehåller pigmentet neuromelanin. Detta leder till försämrad rörelseförmåga. Orsaken till sjukdomen är inte känd men både miljöfaktorer och ärftlighet kan ha betydelse för uppkomsten.
Betakarboliner är en grupp substanser som påminner om det syntetiska ämnet MPTP som kan ge upphov till Parkinsons sjukdom hos människor. MPTP exponeras vi normalt inte för, men betakarbolinerna norharman och harman har påträffats i grillat kött, alkoholhaltiga drycker, kaffe och cigarettrök.
Anna Östergren har under sitt avhandlingsarbete undersökt betakarbolinernas toxiska effekter. Hon visar att de ansamlas i de nervceller som innehåller neuromelanin och att de dessutom orsakar beteendeförändringar i djurmodeller. För att studera mekanismerna bakom dessa effekter undersökte hon hur betakarboliner påverkade odlade celler med eller utan neuromelanin. Resultaten visar att betakarbolinerna ledde till att cellerna blev stressade och inledde en process som brukar kallas programmerad celldöd.
– Celler som innehöll neuromelanin var däremot bättre skyddade, åtminstone vid exponering för låga halter betakarboliner, säger Anna Östergren. Vad som händer vid långtidsexponering är svårt att förutse.
Kontaktinformation
Anna Östergren kan kontaktas på 018-471 42 52 eller via e-post: Anna.Ostergren@farmbio.uu.se
Program
Moderator: Joakim Palme, VD Institutet för Framtidsstudier
09.00 – 10.40 Presentationer:
Svensk forskningspolitik och prioriteringar
Kerstin Eliasson, Statssekreterare, Utbildningsdepartementet
Inspiration till innovation
Tomas Thorvaldsson, VD för forskningskoncernen SWEREA AB, tekn dr och docent i materialfysik
Things that happened and things that didnt
Robert Ayres, Professor, INSEAD
Kunde vi ha legat före?
Nina Wormbs, fil dr i Teknikhistoria, KTH
Teknologiska paradigmskiften
Arne Jernelöv, Professor, Institutet för Framtidsstudier
10.40 – 11.00 Kaffepaus
11.00 – 12.00 Paneldiskussion
Innovativa miljöer – Kan de skapas och hur gör man i så fall?
Anders Flodström, Rektor, KTH
Lennart Lübeck, Styrelsens ordförande, Teknisk Framsyn
Ytterligare medverkande tillkommer.
Tid: Tisdagen den 11 oktober 2005 kl. 09.00 – 12.00.
Plats: IVA, Wallenbergssalen, Grev Turegatan 16, Stockholm
Välkomna!!
Kontaktinformation
Anmälan: Via e-post: fokus@framtidsstudier.se, fax 08-24 50 14 eller telefon 08-402 12 44 senast
den 3 oktober. Se även vår hemsida: www.framtidsstudier.se
Seminariet är kostnadsfritt, men förhandsanmälan krävs då deltagarantalet är begränsat.
Deltagarförteckning kommer att delas ut i samband med seminariet.
Hedman konstaterar också, efter försök med samförbränning av källsorterat hushållsavfall och biobränsle, att det ofta finns mer dioxiner i bränslet än i rökgaserna. Eldning av ved med ackumulatortank ger minskade dioxinutsläpp. Pelletseldning i villapannor kan däremot ge höga utsläpp av dioxiner.
Björn Hedmans avhandling baseras på ett antal försök som behandlar förbränning i relativt små anläggningar; ca 5-600 kW, utan eller med begränsade möjligheter till rökgasrening.
Samförbränning av avfall och biobränsle i effektiva, mindre biobränslepannor testades som en strategi anpassad till glesbygd, som alternativ till den vanligare storskaliga hanteringen och förbränningen av fast hushållsavfall. Tanken var att transportmässiga fördelar och möjligheter till utnyttjande av lokala biobränsletillgångar med mera skulle uppväga de fördelar med avancerad rökgasreningsteknik som större avfallsförbränningsanläggningar ofta har.
Medlemmarna i 290 hushåll i Bjurholms kommun sorterade under ett och ett halvt år torrt, brännbart hushållsavfall för sig. Avfallet samlades in och briketterades tillsammans med energigräset rörflen, varefter det förbrändes i 150-600 kW biobränslepannor.
De hygieniska och tekniska problemen vid hantering av avfallet och framställandet av bränsle var obetydliga. Förbränningsegenskaperna var goda med mycket låga koloxidutsläpp, men utsläppen av dioxiner underskred endast undantagsvis gällande gränsvärden för avfallsförbränning och nivåerna av väteklorid i rökgas översteg gränsvärdena flerfaldigt. Slutsatsen som drogs av detta var att någon form av extra rökgasrening är nödvändig för att säkert klara gränsvärdena. Dioxiner hittades också i det eldade avfallet, framförallt i textilavfall. Dioxinerna tros härröra från föroreningar i bekämpningsmedel som används vid bomullsodling eller i infärgningskemikalier.
Även om dioxiner förstörs vid förbränning, bildas också nya i förbränningen, framförallt i avkylningen av rökgaserna. De dioxinmängder som återfanns i rökgaserna var oftast mindre än de som fanns i bränslet.
Eldning av pellets i en brännare med intermittent gång gav oväntat höga utsläpp av dioxiner. Intermittent gång, som innebär periodiskt upprepade stopp och starter av brännaren medför temperaturförhållanden som kan vara gynnsamma för dioxinbildning, men dessa resultat skiljer sig kraftigt från andra rapporterade försök. Vedeldning i en modern miljömärkt villapanna gav betydligt lägre utsläpp av dioxiner än eldning i en gammal kombipanna. Eldning med full lufttillförsel, och simulerad användning av ackumulatortank, resulterade i upp till 90 procents minskning av dioxinutsläpp jämfört med eldning med reducerat lufttillskott (pyreldning). Eldning av plastavfall i en vedpanna gav höga utsläpp av dioxiner.
”Bakgårdsbränning”, dvs. okontrollerad förbränning av trädgårdsavfall och hushållsavfall i tunna eller som öppen eld, gav stora variationer i utsläppsmängder av dioxin som bara delvis kunde kopplas till avfallsinnehåll. Resultaten visar att denna typ av förbränning kan vara en betydande källa till dioxiner i miljön.
En sammanfattande slutsats av alla försök är att dioxinutsläpp beror på komplicerade samband mellan bränsleinnehåll och förbränningsbetingelser. Bränslen med mycket höga klorhalter av ger oftast högre utsläpp av dioxiner än bränslen med låga klorhalter medan små skillnader i klorhalt döljs av variationer i förbränningsbetingelser.
Hela eller delar av avhandlingen kan läsas på:
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=593
Fredagen 14 oktober försvarar Björn Hedman, miljökemi, kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Dioxin emissions from small-scale combustion of bio-fuel and household waste. Svensk titel: Dioxinemissioner från småskalig förbränning av biobränsle och hushållsavfall. Disputationen äger rum kl. 10.00 i hörsal KB3B1 i KBC, Umeå universitet. Fakultetsopponent är Brian Gullett, Ph.D., U.S. Environmental Protection Agency, Office of Research and Development, National Risk Management Research Laboratory, Research Triangle Park, North Carolina, USA.
Björn Hedman är uppvuxen i Balfors, Bjurholm och bosatt i Umeå.
Björn Hedman kan för närvarande nås på miljökemi, kemiska institutionen, Umeå universitet. Tel: 090- 786 66 64
bjorn.hedman@chem.umu.se
Från 1 november 2005 återfinns han på enheten för biomassateknologi och kemi (BTK), Röbäcksdalen, vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Box 4097, 904 03 Umeå
Kontaktinformation
Björn Hedman är uppvuxen i Balfors, Bjurholm och bosatt i Umeå.
Björn Hedman kan för närvarande nås på miljökemi, kemiska institutionen, Umeå universitet. Tel: 090- 786 66 64
bjorn.hedman@chem.umu.se
Från 1 november 2005 återfinns han på enheten för biomassateknologi och kemi (BTK), Röbäcksdalen, vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Box 4097, 904 03 Umeå.
Cancertumörer behöver blodtillförsel för att få näring. Därför är de beroende av att blodkärl, och även lymfkärl, nybildas i den växande tumören. Många cancerformer sprids sedan genom att enstaka celler tar sig in i lymfkärlen och därifrån förs vidare till andra organ.
Kari Alitalos forskning är huvudsakligen inriktad på de tillväxtfaktorer som är nödvändiga för utvecklingen av blod- och lymfkärl. Vid fosterutvecklingen och hos en frisk person är det viktigt att dessa ämnen och deras receptorer (mottagare) på cellernas yta fungerar bra. Vid cancer däremot är målet att hindra deras funktion.
Professor Alitalos grupp har i djurförsök kunnat minska spridningen av cancer via lymfkärlen med två tredjedelar. Det har gjorts genom att blockera två tillväxtfaktorer som de finska forskarna själva upptäckt. Gruppen arbetar också med lymfödem – svullnader som beror på att lymfsystemet inte fungerar som det ska – och hoppas kunna utveckla ett läkemedel mot denna sjukdom.
Eric K Fernströms stiftelse delar årligen ut dels det ”stora nordiska priset” till en medicinsk forskare från något av de nordiska länderna, dels lokala priser till lovande yngre forskare från varje medicinsk fakultet i Sverige. Priserna delas ut i samband med det populärvetenskapliga arrangemanget Forskningens Dag i Lund i november.
Eric K Fernström var en känd skeppsredare från Karlshamn med en internationell verksamhet som bl a omfattade många oljetankers. Fernströmstiftelsen har sin bas vid Medicinska fakulteten vid Lunds universitet.
En bakgrundsartikel finns på webbsidan:
http://www.med.lu.se/genvaegar_foer_media/fernstroem. Där finns också nedladdningsbara fotografier på pristagaren.
Forskargruppens hemsida finns på
http://research.med.helsinki.fi/cancerbio/alitalo/
Kurt Petersen är bl a projektledare för forskningsprogrammet Friva, som har i uppdrag av Krisberedskapsmyndigheten att bygga upp nationell kompetens inom risk- och sårbarhetsanalys som grund för samhällets krisberedskap. Ett viktigt projekt som Kurt Petersen är engagerad i, är ta fram en guideline för hur kommuner skall kunna göra krisbedömning och agera vid olika katastrofer.
– Idag har alla kommuner i Sverige skyldighet att göra en krisbedömning och agera på lämpligt sätt vid kriser som drabbar kommunen och dess invånare. Problemet är att kommunerna ofta saknar lämplig kompetens, framförallt eftersom det kräver samspel mellan flera aktörer och många händelser överskrider kommungränserna. Vid katastrofer, såsom stormar, klimatförändringar, strömavbrott eller epidemier, råder ofta osäkerhet om vem som är ansvarig för vad – ansvaret faller ofta mellan stolarna på kommuner, räddningstjänst, elbolag etc, menar Kurt Petersen.
Enligt Kurt Petersen har samhället blivit mer sårbart eftersom vi blir allt mer beroende av komplexa system (vatten, el, IT, transport etc) som dessutom ofta saknar tillräckliga reserver när de går sönder.
Kurt Petersen är dansk och bor på pendlingsavstånd i Roskilde. Han kommer närmast från en ställning som forskningschef på Danmarks TransportForskning. I 22 år arbetade han med riskforskning på Forskningscenter Risö. Under tre år var han adjungerad professor på 20 procent i Lund men hade redan dessförinnan samarbetsprojekt med forskare på Brandteknik på LTH. Han har sin bas i statistik som han har studerat och forskat i på Köpenhamns universitet och Danmarks tekniske universitet.
– Forskning i riskhantering handlar generellt om att analysera och förstå komplexa system och processer, bl a genom att göra sannolikhetsbedömningar och scenarios utifrån statistisk från tidigare händelser. I de fall då ingen eller lite empiri finns, t.ex. vid kärnkraftsolyckor, används andra analysmodeller, förklarar Kurt Petersen.
En professur i risk och säkerhetshantering finns tidigare inte i Norden. I Stavanger i Norge finns en professur i tillförlitlighet som i huvudsak är inriktad på oljehantering och inte på det bredare området risk- och säkerhetsanalys.
Kontaktinformation
För mer information; kontakta Kurt Petersen, 046-2224259 +45 614 619 70 Kurt.Petersen@brand.lth.se
Läs mer på www.friva.lucram.lu.se och www.lucram.lu.se. Programmet Friva har kommit halvvägs – det pågår 1 mars 2004 – 31 mars 2007.
På måndagen hölls det första styrelsemötet i en nybildad stiftelse för njurmedicinsk forskning.
– Donationen får mycket stor betydelse för vår möjlighet att bedriva kliniskt betydelsefull forskning, säger Anders Fernström, ansvarig för forskningen vid Avdelningen för njurmedicin, LiU, och verksamhetschef vid Njurmedicinska kliniken, US.
Rektor Mille Millnert tror att njurmedicinen tack vare donationen kan växa till ett starkt forskningsområde vid LiU.
– Det är oerhört spännande att få denna möjlighet. Snarast sätter vi nu igång med rekryteringen av en professor, säger Mille Millnert.
Avkastningen och del av stiftelsens kapital ska – förutom finansiering av forskartjänster – kunna utnyttjas till bidrag till enskilda projekt eller utdelning av stipendier. Forskningen bedrivs idag av fem disputerade deltidsforskare, i samverkan med andra forskare inom LiU och andra universitet och högskolor. Ett av huvudspåren i verksamheten är forskning kring IgA-nefropati, en av de vanligaste inflammationssjukdomar som orsakar njursvikt med dialysbehandling och eventuell transplantation som följd. Med ökade resurser skulle detta forskningsområde snabbt kunna byggas ut i samarbete med andra intressenter.
Andra pågående projekt behandlar markörer för skadad benvävnad i samband med kronisk njursvikt, övervakning av dialysvätska on-line med UV-ljus samt en långtidsstudie av patienter som behandlas med självdialys.
Stiftelsens styrelseordförande är John Bjerker. Övriga ledamöter är två representanter för donatorn samt LiU:s rektor Mille Millnert och närsjukvårdsdirektör Martin Magnusson.
– Den främsta uppgiften för mig som styrelsens ordförande är att skapa förutsättningar att förvalta förmögenheten och skapa en god avkastning, så att vi tillsammans kan uppfylla stiftelsens syfte. Stiftelsen är också öppen för ytterligare avsättningar, även av andra donatorer, säger John Bjerker.
Kontaktinformation
Informationsdirektör Lars Holberg, LiU
013-281694, lars.holberg@liu.se
Närsjukvårdsdirektör Martin Magnusson
013-221558, Martin.Magnusson@lio.se
Kungl. Vetenskapsakademien har beslutat att utdela Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne år 2005 gemensamt till Robert J. Aumann, Center for Rationality, Hebrew University of Jerusalem, Israel och Thomas C. Schelling, Department of Economics and School of Public Policy, University of Maryland, College Park, MD, USA ”för att genom spelteoretisk analys ha fördjupat vår förståelse av konflikt och samarbete”.
Kontaktinformation
Fredrik All, informatör, tel. 08-673 95 63, 070-673 95 63, fredrik@kva.se och Eva Krutmeijer, informationschef, tel. 08-673 95 95, 0709-84 66 38,
– Jag är förstås glad och tacksam! Det är ett fint betyg åt idéhistoria i Umeå, säger Christer Nordlund som inom programmet kommer att fortsätta sin forskning om endokrinologins vetenskapshistoria.
Vid en ceremoni i Kulturhuset kl 17:00 fredag 7 oktober offentliggjordes vilka sju forskare som får förmånen att ingå i Pro Futura II, ett spetsforskningsprogram för yngre lovande forskare inom humaniora och samhällsvetenskap som innebär forskningfinansiering under minst fyra år inklusive vistelser i nationella och internationella spetsforskningsmiljöer.
– Jag kommer bland annat att studera utvecklingen av hormonpreparat mot ofrivillig barnlöshet mellan 1930 och 1976, berättar Christer Nordlund. Under samma period som vissa kvinnor tvångssteriliserades, behandlades sterila kvinnor med olika hormonpreparat som man trodde skulle göra dem fertila. Förväntningarna på hormonforskningen var mycket stora. Det intressanta är att det finns tydliga likheter mellan den tidens retorik kring hormoner och hormonterapi och det som idag sägs om gener och genterapi.
Nordlunds forskningsprojekt ”Hormoner för livet” berör också en annan aktuell fråga i forskningsvärlden.
– Samverkan mellan akademi och industri är ju inget nytt. Den biomedicinska forskningen har alltid varit beroende av pengar från industrin och läkemedelsindustrin har varit lika beroende av forskningsresultaten. Idag pratar vi mycket om vikten av samverkan och mitt projekt kan bidra till förståelsen av det som pågår.
Christer Nordlund (f. 1970 i Örnsköldsvik) är fil dr och docent i idéhistoria vid institutionen för historiska studier, Umeå universitet. Hans forskningsintressen är vetenskapshistoria och miljöhistoria. Nordlund disputerade i idéhistoria 2001 på den prisbelönta avhandlingen Det upphöjda landet: Vetenskapen, landhöjningsfrågan och kartläggningen av Sveriges förflutna 1860-1930. Sedan 2003 har han i olika delprojekt vid Umeå universitet och vid Cambridge University studerat hur forskningen om hormoner, hormonpreparat och hormonbehandlingar har motiverats, använts och debatterats för att därigenom ge en idéhistorisk bakgrund till den samtida debatten om ”den nya biologin”. Christer Nordlund var Hans Rausing-stipendiat vid Uppsala universitet 2003 och STINT-stipendiat vid Cambridge University 2004.
Pro Futura (=För framtiden) finansieras av Riksbankens jubileumsfond och är ett samarbete med STINT (Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning) och SCASSS (The Swedish Collegium for Advanced Study in the Social Sciences). Som en av de utvalda forskarna i Pro Futura II får Christer Nordlund först och främst en fyraårig forskartjänst. I den ingår ett år vid SCASSS i Uppsala, ett nationellt institut för avancerad forskning inom samhällsvetenskap och humaniora, och ett år vid något väl ansett utländskt universitet som han själv väljer. Därefter finns dessutom möjlighet att få anslag för ytterligare tre års forskning. Dessutom disponerar han under hela perioden ett årligt anslag för konferensresor.
Högupplöst pressbild (jpg) finns att ladda ned på adress: http://www.umu.se/humfak/aktuellt/images/Christer_Nordlund.jpg
Kontaktinformation
För intervju eller mer information kontakta gärna Christer Nordlund på
tel 090-786 97 33, 070-3635356 eller e-post christer.nordlund@histstud.umu.se
I studien fick försöksdeltagarna se parvisa bilder av kvinnoansikten och välja ut vilket som de tyckte var vackrast. Därefter fick de förklara varför de valde som de gjorde. Vad försöksdeltagarna inte visste var att forskarna ibland utnyttjade ett korttrick för att omärkligt byta ut den valda bilden mot den som de INTE hade valt. Studien visar att endast en femtedel av alla sådana kortbyten upptäcktes. Effekten var likvärdig för både lika och olika ansiktspar, samt även när försöksdeltagarna fick titta på bilderna så länge de själva ville innan de fattade sitt beslut. Detta fenomen kallar forskarna för beslutsblindhet.
I teorier om beslutsfattande utgår man från att avsikten jämförs med utfallet, det vill säga att hjärnan kontrollerar att det faktiskt blev som man ville. Men den här studien visar att det kanske inte alltid är så. Genom att på det här viset undersöka relationen mellan val och handling skapas helt nya möjligheter att analysera mekanismerna bakom beslutsfattande.
Forskarna undersökte också försöksdeltagarnas motiveringar till sina val. Man skulle kunna anta det fanns stora skillnader mellan de beskrivingar som handlar om de bilder som man faktiskt valde, och de bilder som man egentligen inte ville ha. Men det visade sig att motiveringarna var förvånansvärt lika:
– När försöksdeltagarna ombads att motivera sina val uttalade de sig med samma säkerhet, detaljrikedom och med samma känslomässiga engagemang oavsett om det gällde en bild som de hade valt, eller en som de ursprungligen inte ville ha, säger Lars Hall, en av gruppens fyra forskare.
När försökdeltagarna intervjuades efter experimentet, och forskarna beskrev hur studien verkligen gick till, så blev många mycket förvånade och fann det svårt att begripa hur de kunde undgå att inte upptäcka bytena.
– Man kan givetvis tolka resultatet på olika sätt, säger doktoranden Petter Johansson en annan medlem i gruppen. Den enklaste men kanske också mest intressanta slutsatsen man kan dra är att vi i vissa valsituationer har en mycket sämre inblick i orsakerna till vårt eget beteende än vi själva tror. Det här är ett resultat som kan användas av forskare inom många områden inom psykologi och filosofi, som exempelvis beslutsfattande, handlingsteori och självkunskap.
– En orsak till att försökspersonerna inte upptäcker förändringen är att man litar på världen, man förväntar sig helt enkelt inte att man kan bli lurad, säger Petter Johansson. När man sträcker sig efter en öl är det sällan man får ett glas mjölk i handen.
————————————————————————
Undersökningen har gjorts av Petter Johansson, Lars Hall och Sverker Sikström vid avdelningen för Kognitionsvetenskap vid Lunds Universitet, och Andreas Olsson vid psykologiska institutionen, New York University. Se artikeln ”Failure to Detect Mismatches Between Intention and Outcome in a Simple Decision Task”. Science 7 oktober 2005
Fri pressbild finns på www3.lu.se/info/pm/files/choice_blindness.jpg
Fotografen heter Mark Hanlon
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Lars Hall 046-222 40 45, lars.hall@lucs.lu.se, Petter Johansson, 0709-32 25 48
Nyligen avgjordes tävlingen om innovativ design och arkitektur för byggnaden som skall hysa teleskopet. Ett förslag från Lunds universitet vann första plats i konkurrens med sju andra pan-europeiska förslag. På andra plats kom en spansk grupp.
– Det är mycket glädjande. Eftersom projektet är så unikt kräver det helt nya byggtekniska lösningar, vilket har gjort arbetet både stimulerande och krävande, förklarar Göran Sandberg, professor i byggmekanik på Lunds Tekniska Högskola och projektledare för Lundagruppens konstruktionsförslag.
Teleskopet och dess ca 200 meter höga byggnad utmärks av avancerade tekniska lösningar inom bl a adaptiv optik, reglerteknik och datoralgoritmer. Primärspegeln på det planerade teleskopet blir minst 50 meter. Motsvarande mått på dagens största landfasta teleskop, Keck-teleskopet på Hawaii, är knappt tio meter. Spegelstorleken är helt avgörande för skärpa och bildupplösning:
– Med det nya teleskopet blir ljussamlingen och skärpan tiotusenfalt bättre än idag, vilket ger helt nya möjligheter att studera exempelvis galaxer, förklarar Arne Ardeberg som tillsammans med Torben Andersen på astronomiska institutionen i flera år drivit idén om att konstruera ett teleskop av det slag som EU nu planerar att bygga. De har haft en viktig roll att utforma lundagruppens helhetslösning, som anger riktlinjerna tillsammans med ett annat pan-europeisk förslag, Owl.
Arne Ardeberg förklarar att landfasta teleskop har kraftigt försprång mot rymdbaserade teleskop som av kostnadsskäl måste göras betydligt mindre, och är svårare att underhålla. Däremot kan rymdteleskop fånga upp ljusvågor som inte tränger ner till jordatmosfären, så de olika typerna kompletterar varandra, menar han.
Lunds universitet har alltså redan en nyckelroll i EU:s teleskop-projekt, som nu befästs ytterligare. Teleskopet är tänkt att placeras i norra Chile eller på Kanarieöarna och beräknas stå klart om drygt 10 år.
Läs motiveringen på: http://www.otri.iac.es/files/elt/elt-283YyL.pdf . Läs mer om Euro50 på www.astro.lu.se/euro50
Gruppen bakom det vinnande förslaget består av:
– Lunds universitet, projektkoordinator.
– Tower 151
– ABB
– NCC
– Tyréns AB
– Galway University – National University of Ireland
– Emmer Pfenninger Partner AB
– Arups
– Huvudarkitekten är John Cramer, adjunkt i formlära på Lunds Tekniska Högskola.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Arne Ardeberg, professor i astronomi, Lunds universitet, arne.ardeberg@astro.lu.se, tel: 046-222 72 90, 070-369 70 05 eller Göran Sandberg, professor, Byggnadsmekanik, Lunds Tekniska Högskola goran@byggmek.lth.se, tel: 046-222 81 46, 0708-22 81 46. För bilder, kontakta Göran Sandberg.
Anslaget kommer från National Institutes of Health (NIH), en federalt organ som finansierar och genomför medicinsk forskning i USA, och bakgrunden är framför allt att tularemismitta utpekats som ett möjligt biologiskt stridsmedel. Projektet är ett internationellt samarbete mellan forskare i USA, Kanada, Storbritannien och Sverige. Svensk deltagare är Anders Sjöstedt, professor i klinisk bakteriologi vid Inst. för klinisk mikrobiologi, Umeå universitet. Han har inom projektet tilldelats mer än 4.8 miljoner amerikanska dollar, motsv. nära 37 milj kr, för sin forskning kring bakterien Francisella tularensis, som orsakar sjukdomen. Forskningsgruppen har även fått ett annat anslag från NIH tidigare under året för en liknande verksamhet.
I USA har företaget DVC LLC har fått ett femårskontrakt på drygt 35 miljoner USD med National Institute of Allergy and Infectious Diseases (NIAID), ett av de organ som igår i NIH. Målet är att utveckla ett säkert och effektivt vaccin mot tularemi. Projektet syftar till identifiera nya vaccinkandidater, utveckla och optimera modeller för prekliniska tester, samt fastställa graden av immunreaktivitet för dessa kandidater.
Tularemi är en s.k. zoonos, dvs. en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa. Den har utpekats som ett av de mest tänkbara medlen för biologisk krigföring eller terrorism. En orsak till detta är att tularemi är extremt smittsamt: Sjukdomen kan uppstå efter kontakt med så få som 10 bakterier. Om smittan inandas kan det leda till en form av lunginflammation med hög dödlighet om den inte behandlas.
Utöver gruppen vid Umeå universitet ingår Defence Science and Technology Laboratory, ett organ under försvarsdepartementet i Storbritannien, samt NRC Institute for Biological Sciences, som tillhör nationella forskningsrådet i Kanada, i samarbetet med DVC.
Utöver nationella anslag har den satsning på spjutspetsforskning som finansieras av Västerbottens läns landsting och bedrivs vid avdelningarna för klinisk bakteriologi och för infektionssjukdomar vid Medicinska fakulteten samt vid FOI i Umeå varit viktig för tularemiforskningen i Umeå.
För mer information, kontakta professor Anders Sjöstedt, klinisk bakteriologi, tel. 090-785 11 20, epost: Anders.Sjostedt@climi.umu.se
Det finns en osäkerhet kring olika metoders precision för att upptäcka syrebrist eller nedsatt cirkulation (med därpå följande syrebrist, ischemi) i hjärtat. På operationssalar och i intensivvård är elektrokardiografi (EKG) obligatorisk och s.k. ST-segmentanalys i EKG är vanlig för att upptäcka ischemi. Att tidigt och med hög säkerhet upptäcka och behandla lokal syrebrist i hjärtat kan vara avgörande för att undvika hjärtinfarkt och komplikationer. Andra faktorer kan försvåra ST-analysens möjlighet att upptäcka ischemi. En sådan faktor är ökande hjärtfrekvens.
I denna avhandling studeras särskilt en speciell form av EKG som kallas datoriserad vektorkardiografi (VKG). Ett huvudresultat i avhandlingen är att det är viktigt att hjärtfrekvensen beaktas när man övervakar patienter med EKG-metoder. Med en korrektionsfaktor för hjärtfrekvensstegring inlagd i ST-analysen kan den diagnostiska säkerheten öka.
I avhandlingens första delarbete, en studie på 53 kranskärlssjuka patienter, visades en relativt liten inbördes överensstämmelse mellan olika undersökta metoders förmåga att upptäcka ischemi. I det andra delarbetet konstaterades att när pulsen ökades med hjälp av pacemaker hos friska individer uppstod betydande EKG-förändringar av samma typ som kan ses hos kranskärlssjuka patienter. Resultaten i studien kan användas till att utveckla förbättrade kriterier för att kunna skilja mellan EKG-förändringar som uppstår av syrebrist och nedsatt cirkulation i hjärtat från de EKG-förändringar som uppstår av ändringen i hjärtfrekvensen.
I det tredje delarbetet, en studie på sövda djur, bekräftades resultaten i det andra delarbetet. Dessutom bevisades att EKG-förändringar under ökande hjärtfrekvens kan uppstå utan att någon syrebrist eller cirkulationsstörning föreligger. I det fjärde delarbetet undersöktes 35 sövda kranskärlssjuka patienter och 10 individer utan kranskärlssjukdom i samband med hjärt- eller kärloperation. Undersökningarna visade betydande vektorkardiografiska förändringar för kranskärlssjuka individer vid såväl ökande hjärtfrekvens som under ischemi. Olika mätvariablers prestanda beräknades och en metod att korrigera för hjärtfrekvensökning tydde på att kriterier för ischemi i hjärtat kan finslipas framdeles. Ytterligare studier i olika patientgrupper är angelägna.
Sören Häggmark föddes 1949 i Burträsk och växte upp i Bjurfors, Bygdsiljum. Efter högskoleutbildning i Umeå 1972 arbetade han vid klinisk fysiologiska laboratoriet som biomedicinsk analytiker. På Anestesikliniken påbörjades forskarbanan med experimentell och klinisk forskning. När Thoraxkliniken startades i Umeå 1988 tog en ny yrkesbana vid som chefsperfusionist på Thoraxoperation vid Hjärtcentrum. Detta har sedan dess varit den huvudsakliga sysselsättningen parallellt med experimentell forskningsverksamhet tillsammans med olika forskningsgrupper vid Norrlands universitetssjukhus.
Lördagen den 15 oktober 2005 kl 09:00 försvarar Sören Häggmark, Institutionen för kirurgi och perioperativ vetenskap, enheten för anestesiologi och intensivvård, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Detection of myocardial ischemia: Clinical and experimental studies with focus on vectorcardiography, heart rate and perioperative conditions. Svensk titel: Mätning av syrebrist i hjärtat: Kliniska och experimentella studier med fokus på vektorkardiografi, hjärtfrekvens och sövning med kirurgiska ingrepp. Disputationen äger rum i hörsal Betula , byggnad 6M, bv, Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är professor Mårten Rosenqvist, Karolinska Institutet, Södersjukhuset, Medicin, Stockholm.
En högupplöst porträttbild i färg av Sören Häggmark finns att ladda hem på http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/index.html
Kontaktinformation
Sören Häggmark är verksam vid Hjärtcentrum, Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Han nås på telefon 090-785 36 50 eller e-post soren.haggmark@vll.se.
Holländaren Frans Lanting är en av vår tids främsta naturfotografer. Hans bilder har i över tjugo års tid väckt stor uppmärksamhet i både tidningar och böcker över hela världen. Sedan länge är han en av tidskriften National Geographic Magazines mest publicerade fotografer. Han har på ett inträngande sätt skildrat livets mångfald alltifrån de minsta insekter till de största däggdjur. I nära samarbete med forskare har Frans Lanting dokumenterat krympande regnskogar och hotade djurarter. Bland annat har han skildrat det okända sociala livet hos människans närmaste släkting dvärgschimpansen.
Styrelsens motivering lyder: ”Frans Lanting får priset för att han under många år enträget har arbetat med att i bild visa naturens under. Han tar sin kamera dit få andra kan komma och synliggör därmed det tidigare osynliga. Han har en tydlig strävan att göra bilder på ett unikt vis och resultatet är närgånget, mäktigt, elegant och samtidigt såväl journalistiskt som vetenskapligt.”
Lennart Nilsson Award inrättades 1998. Prissumman är på 100 000 kronor. Priset delas ut i Berwaldhallen i Stockholm den 21 oktober i samband med Karolinska Institutets årliga installationshögtid.
OBS!
Frans Lanting är på grund av uppdrag i Afrika förhindrad att själv närvara vid prisutdelningen den 21 oktober 2005. Han kommer dock till Stockholm i början av november och håller då en föreläsning om sin verksamhet. Exakta besked om tid och plats meddelas senare.
Pressbilder kan hämtas på:
http://info.ki.se/news/lt_prize/
Materialet står fritt till förfogande i anslutning till presentation av Lennart Nilsson Award.
För mer information om Frans Lanting, gå till www.lanting.com
För mer information om Lennart Nilsson Award, kontakta:
Jacob Forsell, 070 – 744 78 78.
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och information medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser vare år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Studien har gjorts vid tre kliniker vid Norrlands universitetssjukhus av Katarina Westberg och presenteras i hennes licentiatavhandling. Slutsatserna är att patienter uppskattar skriftlig information i förväg om studentmedverkan och att det inte äventyrar tillgången till patienter för klinisk undervisning. Många kände sig också friare att själva ta ställning till om studenten skulle medverka.
För en patient vid ett universitetssjukhus är chansen stor att träffa läkarstudenter eller andra studerandekategorier. Det är självklart viktigt att läkarstuderande får öva praktiska färdigheter. I många sammanhang kan studentens närvaro vara oproblematisk, men det finns tillfällen när en vårdsökande kan vilja vara ensam med sin läkare. Att patienter ställer upp i undervisning är önskvärt, men ingen skyldighet. Tidigare forskning visar att patienter inte alltid informeras om eller får möjlighet till att samtycka eller avböja, trots att de flesta vill det. Kanske för att det ibland finns en farhåga att om man frågar ”för tydligt” kommer fler att säga nej, vilket skulle äventyra den kliniska undervisningen.
Studierna gjordes vid kvinnoklinikens, urologiska klinikens respektive hudklinikens mottagningar vid NUS. Slumpen fick avgöra om en patient som kallades till besök skulle få skriftlig information i förväg eller inte. Efter konsultationen fick patienten besvara en enkät med frågor om skälen till att man accepterat eller avböjt studentnärvaro, hur man uppfattade informationen etc.
Katarina Westberg är forskarstuderande vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, medicin. Hon kan nås på tel. 090-785 35 24, epost: kaaweg99@student.umu.se
Licentiatavhandlingen läggs fram vid ett seminarium fredagen den 14 oktober kl 13.00 i sal 244, by 7, NUS, och har titeln: ”Informed Consent and Clinical Training of Medical Students – Empirical Studies of the Effects of Informing Patients in Advance”, svensk titel: ”Informerat samtycke och klinisk undervisning av läkarstuderande – empiriska studier om effekterna av att förhandsinformera patienter”.