Utlysningen riktas till forskare som kan bidra till nytänkande och helhetssyn inom miljö och internationell handel och kan integrera olika typer av vetenskapliga discipliner, dvs såväl samhällsvetenskap som humaniora och naturvetenskap/teknik. Användarnyttan står, som alltid i Mistrasammanhang, i fokus.

– Den primära målgruppen är politiker och tjänstemän som förhandlar. I en förlängning kommer även andra aktörer, som företag som bedriver internationell handel, att kunna dra nytta av forskningen, säger Marie Uhrwing, programansvarig vid Mistras kansli.

Tre strategiska forskningsområden lyfts fram i utlysningen; Hur kan man utveckla arbetet med standardisering och produktkedjor för att föra in miljöaspekter? Hur kan relationen mellan WTO och internationella miljöavtal utvecklas? Hur kan begreppet hållbar utveckling göras mer konkret och tillämpbart i WTO:s arbete?

I utlysningen av programmet Trade and Environment kan forskare ansöka om medel i en första fas om tre år på upp till 15 miljoner kronor. Fler faser kan komma att utformas.

Kontaktinformation
Marie Uhrwing
Programansvarig, samhällsvetenskap och humaniora
E-mail: marie.uhrwing@mistra.org
Tel: 08-791 10 25

Hur en person i ledarposition beter sig beror mycket på individen och situationen. Också personer i samma typ av ledarroll inom samma organisation beter sig olika. Hur vi själva tolkar och uppfattar vår föränderliga omgivning antas ha stor inverkan på beteendet. Dessa egna mentala modeller kan vara särskilt betydelsefulla när rollen utsätts för press, som exempelvis vid organisatoriska förändringar. Monica Nyström vid Umeå universitet har i sin avhandling studerat hur ett antal arbetsledare uppfattar sin ledarroll och de rollproblem de stöter på under en förändringsperiod.

Under ett och ett halvt år följde hon fem arbetsledare och deras verksamheter inom barnomsorgen i en norrländsk kommun. Under denna tidsperiod fick ledarna ansvar för ett större geografiskt område, och för fler barn- och personalgrupper. I vissa fall innebar förändringsperioden nedläggning av verksamhet. Monica Nyström visar att yttre omständigheter inte kan förklara varför vissa arbetsledare upplevde mer stress och större svårigheter under förändringsperioden. Hur arbetsledarna tolkade sina egna roller gav dock kompletterande förklaringar till hur situationen hanterades.

Monica Nyström visar att arbetsledarna hade olika generella strategier för att hantera förändringsperioden. Några arbetade rationellt med att strukturera, planera och förbereda sig och verksamheten. Andra valde att avvakta, vänta och se. De flesta upplevde en stor rollosäkerhet, främst gällande den nya situationens förändrade krav på chefsrollen. Det största och mest stressande rollproblemet som kvarstod efter organisationsförändringen var att arbetsuppgifterna fragmenterades, något som bidrog till tidspress och svårigheter med prioriteringar.

Övriga problem rörde hantering av organisatoriska beslut, att hålla kontakt med verksamheten och sköta administrativa krav. Dessutom upplevdes svårigheter med att hantera frånvaro och konflikter med och mellan personal och föräldrar samt en avsaknad av organisatoriskt stöd. Monica Nyström menar att kunskaper om chefers mentala modeller över den egna rollen och arbetssituationen exempelvis kan förbättra planeringen av olika stödåtgärder när man genomför olika förändringar inom organisationer.

Arbetsledarnas uppfattningar undersöktes med hjälp av upprepade intervjuer, subjektiva bedömningar och enkäter. Resultaten jämfördes därefter med personalens och högre chefsnivåers uppfattningar och förväntningar. Dessutom jämfördes resultaten med objektiva data om vad som egentligen skett vid förändringen, till exempel förändringar i antalet barn och personal. Hur arbetsledarna hanterade den nya situationen beskrevs i ”subjektiva rollprojekt” vid förändringsperiodens början, samt i en kontrollmodell som gav viss förklaring av upplevda rollproblem. Dessa rollbeskrivningar var grundade på två kontrasterande metodiska perspektiv, vilka gav kompletterande förklaringar till hur arbetsledarna tolkade sin roll.

Torsdagen den 9 juni försvarar Monica Nyström, institutionen för psykologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Contrasting perspectives on the subjective managerial role. Disputationen äger rum kl. 13.00 i Bt102, Beteendevetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är docent Stefan Jern, institutionen för psykologi, Lunds universitet.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Monica Nyström,
institutionen för psykologi,
Umeå universitet/Medical Management Centre, Karolinska Institutet
tel: 08-524 836 20, 070-265 90 40,
e-post: monica.nystrom@lime.ki.se

I år har dock förutsättningarna ändrats. Den viktigaste nyheten i årets utlysning är att det bara finns ett huvudsakligt kriterium; att forskningen ska vara nyskapande. Andra krav har lyfts bort.

– Idéstödet har haft samma karaktär i fyra år och det behövs en nytändning för att få fram mer av den uppnosiga forskning Mistras idéstöd syftar till. Vi tror att kraven på tvärvetenskaplighet och unga forskare delvis motverkat målen, säger Johan Edman, projektledare vid Mistras kansli.
På så sätt hoppas Mistra också fånga upp idéer som ligger lite vid sidan av mainstream-forskningen.
De förenklade ansökningskriterierna betyder inte att kraven på vetenskaplig kvalitet är lägre, men för att få fram verkligt banbrytande forskning för bättre miljö är Mistra beredd att acceptera en relativt hög grad av osäkerhet.

Kontaktinformation
Johan Edman
Projektledare Idéstöd
E-mail: johan.edman@mistra.org

– Vår närvaro på arbetet påverkas både av möjligheten att närvara och av motivationen att närvara, eller enklare uttryckt: varje morgon tar vi ett beslut om att gå till jobbet eller stanna hemma. Detta beslut påverkas av hur vi mår, vilka arbetsuppgifter vi har och av vår motivation till att närvara på jobbet förklarar Maria Nilsson. Det finns alltså många fler faktorer som påverkar sjukfrånvaron förutom rena hälsoaspekter.

Avhandlingen består av tre delar med olika fokus. Den första studien fokuserar på betydelsen av sjukförsäkringssystemets utformning genom att analysera de många reformerna som genomfördes under 1990-talet. Avhandlingen visar att vid varje reform som försämrar sjukersättningen sänks sjukfrånvaron. – Det är helt tydligt att sjukfrånvaron påverkas av hur stor ersättningen är säger Maria Nilsson. När vi tar det där beslutet att gå till jobbet på morgnarna väger vi in en mängd olika aspekter, ekonomin är en av dessa.

Den andra studien i avhandlingen fokuserar på könsskillnader i sjukfrånvaron. Kvinnor har högre sjukfrånvaro än män och hos kvinnorna är det en minoritet på 40% som står för den större sjukfrånvaron. Kvinnorna i den här gruppen har låg inkomst, låg utbildning, många barn och är ofta ensamstående. – Det handlar alltså om en grupp med tuffa livsförhållanden, en grupp som många gånger har det svårare att hantera sina liv.

Den tredje studien slutligen fokuserar på skillnader i sjukfrånvaro mellan inrikes och utrikes födda. Utrikes födda har högre sjukfrånvaro än inrikes födda, speciellt är andelen långtidssjukskrivna större. – Trots att jag har tillgång till riklig information kan jag bara förklara en liten del av skillnaden. Det måste alltså finnas andra orsaker som är svåra att mäta. Min slutsats är att själva integrationsprocessen påverkar sjukfrånvaron säger Maria Nilsson.

Maria Nilsson bor med sin familj i Växjö. Hon är verksam som adjunkt på Ekonomihögskolan, Växjö universitet.

Avhandlingen ”Differences and similarities in work absence behavior. Empirical evidence from micro data” försvaras onsdagen 8 juni 2005, klockan 13.00. Disputationen äger rum i sal Weber, Universitetsplatsen 1, Växjö universitet. Opponent är professor Jan Erik Askildsen, Bergens universitet.

Kontaktinformation
Kontakta: Maria Nilsson, telefon: 0470-70 87 86 eller e-post: Maria.Nilsson@ehv.vxu.se

Beställ boken från: Kerstin Brodén, Växjö University Press, telefon 0470-70 82 67 eller e-post: Kerstin.Broden@adm.vxu.se

Under början av 1960-talet var den svenska invandringspolitiken mycket liberal. Arbetskraftsinvandringen utgjordes till största delen av nordbor och de kunde fritt söka arbete i Sverige. I mitten av 1960-talet ökade invandringen kraftigt och den nationella sammansättningen förändrades. Det blev vanligt med arbetskraftsinvandring från Sydeuropa, bl a Jugoslavien, Grekland och Turkiet.

– Den ökande invandringen skapade en oro i fackföreningsrörelsen, säger Denis Frank. Det fanns en rädsla för att de utländska arbetstagarna skulle försämra löneutvecklingen och bidra till att föråldrade företagsstrukturer bibehölls. Även Ams, som skötte arbetstillstånden, reagerade och krävde en hårdare lagstiftning.

Den nya lagstiftningen, som infördes 1966-67, innebar bl a att kontrollen av invandrare flyttades till Sveriges gränser. Man måste ha arbetstillstånd innan man beviljades inresa, vilket än i dag gäller för många medborgarskapsgrupper. Samtidigt innebar den nya lagstiftningen en friare ställning för dem som beviljats arbetstillstånd. De blev i princip garanterade permanent arbetstillstånd.

Denis Frank visar också i sin avhandling hur företagen själva till stor del formade migrationsströmmarna. Exempelvis ansågs jugoslaver och greker vara stabila arbetare, ofta med en god yrkesutbildning. De var också villiga att ta de jobb som svenskarna inte ville ha. Följden blev att arbetsgivarna via statliga myndigheter och nätverk i hög grad sökte sig till Grekland och Jugoslavien för att skaffa sig arbetskraft.

Denis Frank är uppvuxen och bor i Helsingborg. Han inledde sina studier i sociologi vid Lunds universitet där han också påbörjade sin forskarutbildning.

Avhandlingen ”Staten, företagen och arbetskraftsinvandringen – en studie av invandringspolitiken i Sverige och rekryteringen av utländska arbetare 1960-1972” försvaras fredagen den 10 juni, kl 13.00. Disputationen äger rum i sal Wicksell, Universitetsplatsen 1, Växjö universitet. Opponent är docent Apostolis Papakostas, Stockholms universitet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Denis Frank, tel 0470-70 88 79, 042-28 14 73,
e-post denis.frank@svi.vxu.se eller informatör Elisabet Wartoft, tel 0470-70 84 77,
e-post elisabet.wartoft@vxu.se.

Om man får se en apelsin är det inte särskilt svårt att ange att det är en apelsin. Om man istället bara får lukta på en apelsin blir de flesta överraskade över hur svårt det faktiskt är att precist ange vad det är som luktar. Även om det handlar om vardagliga dofter som kaffe, citron eller choklad lyckas vi bara namnge ungefär hälften av dem korrekt.

Fredrik Jönsson har undersökt varför det är så svårt att namnge lukter. En vanlig hypotes är att det är en svag koppling mellan en lukt och dess namn. Detta har föreslagits bero på att vi i vardagen inte behöver lära oss att associera lukter med namnen på de objekt de kommer ifrån eller att de delar av hjärnan som behandlar verbal information är svagt kopplade till de delar som huvudsakligen behandlar luktinformation.

Fredrik Jönsson har inte funnit stöd för en sådan svag koppling. Han visar istället att när vi misslyckas med att namnge ett objekt med hjälp av dess doft, är det inte själva namnet på objektet som är problemet, utan att vi inte ens vet vad det är vi luktar på – trots att lukten kan kännas mycket bekant.

– Om man inte vet vad det är som luktar, då kan man givetvis inte heller exakt verbalisera det. Man kanske kan säga att det luktar som en citrusfrukt, men man är osäker på om det är en apelsin eller citron, säger Fredrik Jönsson.

Hur medvetna är vi då om vår förmåga att namnge lukter? I sin avhandling visar Fredrik Jönsson att jämfört med skattningar utifrån våra andra sinnesintryck, till exempel vad vi ser, tycks våra bedömningar av lukter vara något mindre korrekta, de är alltså något mindre relaterade till hur vi faktiskt presterar. Resultaten visar på en generell övertro på vad näsan kan säga oss.

Kontaktinformation
Fredrik Jönsson, tel: 018-471 21 45, mobil: 070-379 49 30, e-post: fredrik.jonsson@psyk.uu.se

Både regionala och nationella företrädare har förhoppningar om att turistnäringen med naturen som bas ska utvecklas och skapa arbetstillfällen framför allt i glesbygdsområden. Tack vare allemansrätten är naturen tillgänglig för rekreation och turism, men allemansrätten sätter också begränsningar för vilken utveckling som är tänkbar.

Problemet med att inte kunna ta direkt betalt för investeringar som höjer kvaliteten på naturturistupplevelser gör det exempelvis svårt för turistföretag att garantera hög kvalitet på vissa tjänster. Till exempel saknas möjligheten att ta betalt för ökade prepareringsinsatser för längdspår och skoterleder.

Tobias Heldt har undersökt om turister skulle vara beredda att frivilligt ge bidrag för att finansiera preparerade längdskidspår. Genom fältexperiment vid Säfsen Resort i södra Dalarna och Hovfjället i östra Värmland kom han fram till att turisternas vilja att bidra ekonomiskt ökade från 22 procent till 44 procent när de informerades om att en stor andel turister tidigare hade bidragit.

Vid turistanläggningen i Säfsen finns ett system där skidåkarna frivilligt och oövervakat får lägga pengar i en sparbössa. Där gjorde Tobias Heldt en enkätundersökning för att ta reda på hur många som betalade och vad de ansåg om systemet. I Hovfjället uppmanar turistanläggningen skidåkarna att betala en spåravgift. En gång om året gör anläggningen stickprovskontroller och frågar om skidåkarna har betalat, men den enda påföljden om de inte har betalt blir en uppmaning att betala. Även här gjorde Tobias Heldt en enkätundersökning, som visade att dessa informella sanktioner ledde till att fler turister, 80 procent, bidrog ekonomiskt jämfört med Säfsen, där inga sanktioner fanns.

– Resultaten i avhandlingen kan användas för att till en viss grad utveckla naturturismen i Sverige under rådande allemansrätt, anser Tobias Heldt.

Kontaktinformation
Tobias Heldt, tel: 018-471 11 29, mobil: 070-525 68 57, e-post: tobias.heldt@nek.uu.se

”What does it mean to be a woman writer in a culture whose fundamental definitions of literary authority are both overtly and covertly patriarchal?” Detta citat, hämtat ur boken ”The Madwoman in the Attic” av Sandra Gilbert och Susan Gubar från 1979 är utgångspunkt för Astrid Ottosson Bitars avhandling. Den gången handlade det dock om tidiga engelska och franska författarinnor, från 1700-talet och framåt.
– Men frågan är i högsta grad relevant också när man studerar kvinnliga författare i arabvärlden, säger Astrid Ottosson Bitar.
Den libanesisk-syriska författarinnan Widad Sakakini (1913-1991) tillhörde en pionjärgeneration av kvinnliga arabiska författare inom en litterär tradition som helt dominerades av män. Hon började skriva och publicera texter i slutet av 1920-talet och fortsatte sedan ända fram till sin död. Widad Sakakini skrev noveller, romaner (hon slåss om äran med en annan författarinna om att 1950 vara den första kvinnan i Syrien att komma ut med en roman), biografier över kända män och kvinnor samt ett stort antal artiklar inom såväl sociala som litterära frågor.
Astrid Ottosson Bitar har huvudsakligen studerat hennes noveller, eftersom dessa sträcker sig genom hela hennes författarskap, och tar då avstamp i den känsla av motsägelsefullhet som finns i dessa. Den finns både inom en och samma text, där till exempel berättarrösten tycks motsäga själva intrigen eller där motsägelsefulla beskrivningar radas på varandra, och mellan olika texter. Ett exempel är att Sakakini i flera artiklar starkt kritiserar de negativa kvinnobilder som traditionellt har använts av män, samtidigt som hon själv använder sig av dessa som grundteman i sina noveller. Astrid Ottosson Bitar menar att Sakakini för att bli accepterad som författare var tvungen att anpassa sig till den litterära traditionen samtidigt som hon ville komma med något eget.
– Genom olika litterära strategier lyckas hon på ett skickligt sätt förena sina två ambitioner, att bli accepterad av den rådande litterära traditionen samt att vara en förfäktare för kvinnors rätt. Bland annat använder hon sig av traditionella kvinnofientliga teman i sina noveller och gör sedan så att deras innebörd förändras. För en ouppmärksam läsare kan novellerna tyckas vara väldigt konservativa, medan de i själva verket ofta innehåller stark kritik och subversiva idéer, säger hon.

Kontaktinformation
Astrid Ottosson al-Bitar kan nås på 018-471 22 52 eller via e-post: Astrid.Ottosson_al.Bitar@lingfil.uu.se