− Strategisk positionering syftar till att långsiktigt profilera organisationen med utgångspunkt från medlemmarnas behov och i förhållande till konkurrenter. Tjänsteinnovation syftar till att utforma tjänster som gör det möjligt att vinna och bibehålla medlemmar. Dessa båda områden är centrala för de fackliga organisationerna, säger Hans Björkman, forskare vid Handelshögskolan i Stockholm (HHS).
Hans Björkman beskriver i sin doktorsavhandling ”Learning from Members. Tools for strategic positioning and service innovation in trade unions” hur Sif använt sig av marknadsorienteringsmetoder för att förnya sin verksamhet. Bland annat har Sif genomfört undersökningar om medlemstillfredsställelse och gruppintervjuer.
Många fackliga organisationer försöker idag att i allt större utsträckning marknadsorientera sin verksamhet. För att göra medlemskapet mer attraktivt, lägger de ned större kraft än tidigare på att lära av nuvarande och presumtiva medlemmar. Samtidigt iakttas de konkurrerande organisationerna mer noggrant.
Fackliga organisationer styrs dels som företag, av en ledningsgrupp med underlydande chefer (administrativt system), dels genom demokratiskt deltagande av medlemmar och förtroendevalda (representativt system). Avhandlingen har visat att användande av marknadsorienteringsmetoder kan stärka det administrativa systemet utan att störa eller störas av det representativa systemet.
Doktorsavhandlingen ”Learning from members. Tools for strategic positioning and service innovation in trade unions.” kan beställas från Ekonomiska Forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm, e-post: efi@hhs.se.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Hans Björkman, Sif
Tel. 08-50 89 78 31
E-post: hans.bjorkman@sif.se
Studien visar att frästa räfflor i mitten av vägen bland annat får förarna av personbilar att sänka sin hastighet och hålla längre avstånd till vägens mitt. Frästa räfflor har visat sig fungera bra på svenska landsvägar som inte är tillräckligt breda för att ha en mittbarriär, som vajerräcke. Det kan dock inte påvisas några effekter i förändrat beteende hos förare av tunga fordon.
– Frästa räfflor hjälper föraren genom såväl ljudupplevelse som genom vibrationer i fordonet, i sätet och i ratten. Dessa signaler kan förhindra att föraren ofrivilligt överskrider mittlinjen t.ex. beroende på att han/hon är trött eller distraherad, säger Anna Anund , forskare på VTI.
Resultat ur studien:
• Den största vinningen med räfflorna var enligt förarna att dessa kommer att påkalla uppmärksamhet hos förare när de omedvetet är på väg över vägens mitt (94 %).
• Personbilsförarna sänkte hastigheten signifikant med i genomsnitt 1,8 km/h sett över samtliga mätplatser
• Personbilsförarna körde i genomsnitt cirka 5 centimeter närmare vägkanten när vägen var försedd med räfflor jämfört med utan räfflor.
• 76 % av förarna svarade att de skulle känna sig tryggare om det fanns räfflor i mitten av vägen
• 83 % sade att de skulle känna sig säkrare på att de själva inte omedvetet kom över på fel körbana
• 88 % trodde att mitträfflor är ett bra sätt att öka trafiksäkerheten.
Räfflorna kan även ge ett förbättrat förarens beteende, genom att göra så att föraren medvetet undviker att passera mittlinjen på olämpliga vägsträckor. Detta kan i sin tur resultera i att antalet omkörningar och skärningar i kurvor reduceras.
Den räffla som valdes för studien har benämnts ”Målillaräfflan”. Räfflorna har frästs med ett centrumavstånd på 1,2 m. Räfflan är 35 cm bred, 15 cm lång och har ett djup på ungefär 1,0 cm. Försökssträckan är 14 km lång och finns på riksväg 34, mellan Målilla och Hultsfred. Räfflorna utvärderades genom trafikmätning, vägkantsintervjuer och observationer.
Kontaktinformation
Anna Anund, forskare, tfn: 013-20 43 27, 0706-759 368, anna.anund@vti.se
I samband med Estlands frigörelse från Sovjetunionen 1991 inleddes en omfattande markprivatisering. Personer som fick sin egendom förstatligad av sovjetregimen 1940 kunde därigenom begära sin mark återlämnad.
I Peeter Maandis avhandling kartläggs förändringar i markanvändning, fastighetsstruktur och bebyggelse i två estniska landsbygdskommuner. Undersökningen bygger på kartor, intervjuer och fältobservationer och tar sin början i 1800-talets mitt.
– Det långa tidsperspektivet är viktigt för att bedöma de sovjetiska reformernas påverkan. Landsbygden hade redan tidigare genomgått flera reformer, berättar Peeter Maandi.
Avhandlingen visar att landskapet aldrig har påverkats i sin helhet av de återkommande jordreformerna. Många äldre landskapselement finns kvar än i dag. På landsbygden kan man fortfarande hitta gårdar som har bebotts av en och samma person sedan 1900-talets början. Dessa personer kan alltså flera gånger ha fråntagits och återlämnats rätten till sin mark. Kartanalysen visar att omkring 70 procent av förkrigstidens gårdar fanns kvar i de två fallstudieområdena vid sovjettidens slut, även om många gårdsbyggnader då var tomma eller förfallna. I vissa byar fanns nästan varje gränssten från mellankrigstiden kvar.
För enskilda personer kan de små inslagen av kontinuitet i ett omvandlat landskap vara av stor betydelse. Intervjuer med ortsbor avslöjade att man i vissa byar, under sovjettiden, tog hjälp av det varaktiga i landskapet, till exempel förlegade gränsstenar och stenmurar, för att bevara minnet av den konfiskerade fastighetens form och läge. Minnena i landskapet kom att ersätta informationen i förkrigstidens kartor, som i allmänhet var hemligstämplade. Känslan av kontinuitet i ägandet var i vissa fall mycket stark. Trots att den återlämning av mark som påbörjades 1991 orsakade många praktiska problem, kom den i mångas ögon att bekräfta och rättfärdiga de minnen som man hade förankrat i landskapet.
Bild på gränssten kan hämtas via http://info.uu.se/press.nsf/pm/landskapet.hjalpte.id3A5.html
Kontaktinformation
Peeter Maandi, tel: 018-471 63 57, mobil: 076-897 32 48, e-post: peeter.maandi@kultgeog.uu.se
Djupa brännskador leder ofta till tjocka, vanställande ärr som den brännskadade patienten måste leva med långt efter det att såren har läkt. Ärrvävnaden som bildas av läderhudens (det djupare lagret i huden) celler har dålig elasticitet och drar ihop sig, vilket ofta försvårar rörligheten i leder och påverkar mimiken i ansiktet.
Man vet att tidig täckning av brännskador med hudtransplantat minskar ärrbildningen och man tror att detta delvis beror på att överhudens celler kan få läderhuden att avbryta sin produktion av ärrvävnad. Daniel Nowinski har studerat hur de olika celltyperna påverkar varandra med hjälp av en cellodlingsmodell där cellerna odlas tillsammans och kan kommunicera med varandra genom lösliga signalmolekyler.
Resultaten visar att överhudens celler minskade läderhudens produktion av ett protein som kallas connective tissue growth factor, CTGF, genom att utsöndra en löslig signalmolekyl kallad interleukin-1-alfa. Med hjälp av vävnadsprover från brännskadade patienter visar Daniel Nowinski att mängden CTGF minskar i läderhuden efter framgångsrik hudtransplantation.
Sammanfattningsvis presenterar Daniel Nowinski bevis för att överhudsceller minskar bildningen av CTGF i läderhudens celler, och föreslår att denna mekanism förklarar överhudscellernas förmåga att minska ärrbildning. Hans resultat är av betydelse för utvecklingen av behandling mot skadlig ärrbildning som orsakar funktionella handikapp och allvarligt lidande för människor som har överlevt svåra brännskador.
Daniel Nowinski är ST-läkare och arbetar på plastikkirurgen vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Kontaktinformation
Daniel Nowinski, tel: 070-304 72 68, e-post: daniel.nowinski@akademiska.se
Kvinnor som lever i socioekonomiskt resurssvaga områden har en fördubblad hjärtinfarktrisk jämfört med dem som lever i välbeställda områden. För män är risken att insjukna 50 procent högre i resurssvaga områden. Siffrorna har justerats för familjens socioekonomiska position, disponibla inkomst, individuell utbildningsnivå, position på arbetsmarknaden och om man är sammanboende, faktorer som alla påverkar både var en person bor och risken för hjärtinfarkt.
I Maria Kölegård Stjärnes avhandling från Karolinska Institutet visas att denna områdeseffekt drabbar alla, men inte med samma kraft. Kvinnor med låga inkomster är särskilt sårbara för effekten av att leva i ett socioekonomiskt resurssvagt närområde. Vidare finner man indikationer på att effekten delvis medieras via kända riskfaktorer. Rökning och insulinresistens bidrar till överrisken för hjärtinfarkt i socioekonomiskt resurssvaga områden, även efter att hänsyn tagits till olika individuella sociala faktorer.
Analyserna i studien baseras på Stockholms hjärtinfarktsprogram (SHEEP), en populationsbaserad epidemiologisk studie med fall-kontrolldesign av förstagångs- insjuknande i hjärtinfarkt, innefattande samtliga svenska medborgare i åldrarna 45-70 i Stockholms län, under åren 1992-1994. Ischemisk hjärtsjukdom är den främsta dödsorsaken och utgör det enskilt största bidraget till sociala ojämlikheter i den totala sjukdomsbördan i Sverige.
Avhandling:
A matter of context: Social inequalities in incidence of myocardial infarction
Författare:
Maria Kölegård Stjärne, Centre for Health Equity Studies (CHESS) och institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet, 08- 163 188, maria.k.stjarne@chess.su.se
Disputationen har ägt rum.
Avhandlingens abstract och ramberättelse finns på: http://diss.kib.ki.se/2005/91-22-02124-8/
Pressekreterare Sabina Bossi, telefon 08-524 838 95, e-post: sabina.bossi@admin.ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas största och mest ansedda medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan www.ki.se
Benartärsjukdom – åderförkalkning i benens blodkärl – kan vara symptomfri eller orsaka symptom vid ansträngning eller redan i vila. Den allvarligaste formen, som drabbar 5-10 000 patienter årligen i Sverige, orsakar svår värk, sår eller kallbrand i tår eller fötter. Tillståndet kallas kritisk ischemi och innebär en så grav blodflödesnedsättning att den obehandlad kan innebära stor risk för amputation. Åderförkalkningssjukdomen hos dessa patienter engagerar också andra organ och medför att den förväntade överlevnaden är kraftigt förkortad främst på grund av ökad risk för död i hjärtinfarkt och stroke. Gängse behandling har sedan länge varit kärlkirurgisk – oftast bypassoperation, ibland ballongvidgning – för att förbättra blodcirkulationen i benet. Det kärlkirurgiska ingreppet blir ofta omfattande och innebär inte sällan en lång konvalescens och i många fall nya kärlkirurgiska ingrepp.
Flera studier har visat att bland patienter med kritisk ischemi som av olika skäl inte opererats har över hälften ändå kunnat undvika amputation efter ett år. Sannolikt skulle många patienter vara mer betjänta av konservativ behandling med smärtlindring medan andra idag opereras för sent med risk för komplikationer och sämre resultat. Idag finns inga säkra metoder för att objektivt bedöma ischemigraden och därmed förbättra möjligheten att välja rätt behandling för en enskild patient.
Göran Lundberg beskriver i sin avhandling olika sätt att mäta graden av ischemi på lokal nivå, som kan möjliggöra en mer individualiserad sjukdomsprognos.
Mikrodialys är en metod att ta prov direkt ur vävnaden med bara ett minimalt ingrepp. Laktat – mjölksyra – är en känslig markör för vävnadsischemi. I en studie prövades mikrodialysmetodens förmåga att gradera ischemi hos friska försökspersoner. Man fann en god överensstämmelse mellan ischemigrad, mikrodialyslaktat och venlaktat. Metoden användes sedan på 10 patienter med kritisk ischemi. Ett samband tycktes finnas mellan laktatnivåer och ischemisk smärta men patienterna upplevde ett visst obehag av användandet av mikrodialyskatetrar i det ischemiska benet vilket gjorde det svårt att undersöka det prognostiska i en större patientgrupp.
Magnetkamerateknik (MR) har hittills använts för diagnostik av ischemi främst i hjärna och hjärta. T2 relaxationstid är en MR-parameter som påverkas av vävnadsvätskans sammansättning. I en råttmodell studerades möjligheten att använda T2-värdet som ett indirekt mått på ischemigraden. Man fann att T2-värdet korrelerade till den kliniska ischemigraden och till laktatnivåer i biopsier. Kartläggning av T2-värdet i en ischemisk extremitet skulle kunna vara ett användbart sätt att värdera ischemigrad och välja behandlingsmetod hos patienter med grav benartärsjukdom helt utan kirurgiskt ingrepp.
Avhandling:
Markers of tissue ischaemia in lower limb arterial insufficiency – an experimental and clinical study
Författare:
Göran Lundberg, institutionen för kirurgisk vetenskap, Karolinska Institutet, 08- 517 721 02, goran.lundberg@kirurgi.ki.se
Disputation:
Fredag 3 juni 2005, kl 9, Magnus Huss föreläsningssal Karolinska Universitetssjukhuset, Solna.
Avhandlingens abstract finns på: http://diss.kib.ki.se/2005/91-7140-306-X/
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas största och mest ansedda medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan www.ki.se
Fjorton individer, som återfallit i allvarligt våldsbeteende antingen ute i samhället eller inom institution på en rättspsykiatrisk vårdavdelning, intervjuades. Tretton av de 14 intervjuade uppgav att de före gärningen hade kommunicerat risk för våldsbeteende, huvudsakligen riktat mot professionella inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården eller polisen. Kommunikationen, kunde vara såväl verbal som icke-verbal (exempelvis aggressivt beteende). Anledningen till att detta inte togs på allvar eller att åtgärder inte sattes in berodde bland annat på att de inte blev trodda eller på att kommunikationen skedde mot en huvudman som inte hade mandat eller möjlighet att ändra deras situation.
I en större studie genomfördes strukturerade intervjuer av 133 våldförövare för att undersöka potentiella utlösande faktorer för våld inom fem delområden; alkohol, droger, mediciner, psykiatriska symptom samt interpersonella stressfaktorer. Resultaten visade att intag av alkohol inom de 24 timmarna före gärningen medförde en riskökning på 13 gånger i jämförelse med om individen inte hade druckit alkohol samma dygn. Ovanligt höga doser av bensodiazepiner (”lugnande medel”) medförde också en riskökning. Att kombinera alkohol med bensodiazepiner ökade dock inte riskeffekten mer än vid enbart alkohol. Vanliga doser av bensodiazepiner samt antidepressiv medicin tycktes minska risken för våld, i jämförelse med om de inte hade tagit dessa preparat. De psykiatriska symtom som undersöktes och som påvisade en signifikant riskökning var främst självmordstankar/handlingar och hallucinationer. Att bli nekad sökt psykiatrisk vård medförde en fyrfaldig riskökning för att agera våldsamt inom 24 timmar. Akuta/allvarliga konflikter med andra, förutom med våldsoffret, ökade risken femfaldigt.
En fjärdedel av de 133 våldsförövarna hade sökt men blivit nekade psykiatrisk vård. Nio procent uppgav att våldet var ett rop på hjälp och ytterligare 7 procent uppgav att de psykiska problemen var motivet för våldshandlingen.
– Det som blev mest framträdande i avhandlingen var att dessa undersökta psykiskt störda våldsförövare hade svårt att kommunicera sina problem och få adekvat hjälp och stöd, säger Ulrika Haggård-Grann.
– Våldet tycktes fungera som ett sätt att kommunicera när andra sätt att förmedla deras ohållbara situation blev obesvarade eller inte fick genomslagskraft.
En ytterligare studie syftade till att identifiera skyddande faktorer för kriminellt beteende och våld. Från en uppföljningsstudie av 401 psykiskt störda våldsförövare valdes individer ut där man bedömt att risken för återfall var hög, men där individerna inte hade återfallit i brott efter flera år i samhället. De skyddande faktorer som framkom under intervjuerna var minskat missbruk, orientering mot familj, samt social- och geografisk isolering. Uppbrottet från en kriminell livsstil var enligt dessa individer ett medvetet beslut som baserades på insikt om de negativa konsekvenserna av kriminaliteten.
Avhandling:
Violence among mentally disordered offenders: Risk and protective factors
Författare:
Ulrika Haggård-Grann, Centrum för våldsprevention, institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, 08-517 705 60, 073-659 60 00, ulrika.haggard-grann@cvp.se
Disputation:
Fredag 3 juni 2005, kl 10, föreläsningssalen, entréplanet, Hälsingegatan 49, Stockholm.
Avhandlingens abstract finns på: http://diss.kib.ki.se/2005/91-7140-377-9/
Kontaktinformation
Pressekreterare Sabina Bossi, telefon 08-524 838 95, e-post: sabina.bossi@admin.ki.se
Karolinska Institutet är ett av Europas största och mest ansedda medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan www.ki.se
Hans avhandling bygger på undersökningar av drygt 500 norska män mellan 16 och 59 år, som följts under 26 års tid. Studien initierades bl a för att ge svar på frågan om hur parodontit, eller inflammation i tandköttet, utvecklas. Sjukdomen drabbar mellan 30 och 40 procent av befolkningen, och kan leda till tandlossning.
Studien är den första att vetenskapligt belägga kopplingen mellan parodontit och tandlossning, berättar Mark Schätzle. Mer intressant för tandläkare och patienter är dock uppgiften om hur stor risken är, eftersom det kan påverka behandlingen.
– Ju högre grad av inflammation i tandköttet runt tanden, desto högre risk för att tandens fäste i käkbenet lossnar och för tandlossning. På lång sikt är risken för tandlossning 48 gånger högre vid allvarlig inflammation än vid friskt tandkött.
I praktiken kan det betyda att en tandläkare som planerar att göra en bro som bygger på en tand omgiven av parodontit kanske bör avstå från det, för att bespara patienten onödiga utgifter.
– Undersökningen visar också hur viktig en förebyggande behandling av parodontit är, säger han.
Enligt avhandlingen leder lindrig parodontit på lång sikt till tandlossning i drygt två procent av fallen, är den allvarlig stiger siffran till elva procent. Det är lägre än förväntat, menar Schätzle.
– Det betyder att dessa tänder överlever längre än de implantat som ersätter tänder som tandläkare drar ut p g a parodontit. Det är alltså värt att behandla parodontit så långt som möjligt. Men sedan implantaten kommit har tandläkare blivit allt mer benägna att dra ut tanden och sätta in ett implantat i stället, säger han.
Och det kan stå patienten dyrt. Idag kostar ett implantat runt 15 000 kronor. Principen för att behandla parodontit är annars enkel och väl beprövad – den bygger på att tänderna hålls rena, med tandborstning och tandhygienistisk behandling exempelvis. I lindriga fall kan det leda till att inflammationen försvinner eller åtminstone hejdas. Därmed bromsas den process som gör att tandens fäste i tandbenet upplöses. I mer allvarliga fall kan en operation bli nödvändig för att göra rent kring tandroten.
Mark Schätzle arbetar som tandläkare i Schweitz och är utöver Malmö högskola också knuten till universitetet
i Bern. Han fick tillgång till det unika forskningsmaterialet via sin handledare Rolf Attström, professor i parodontologi vid Malmö högskola och gästprofessor vid universitetet i Bern.
– Ursprungligen var det dock professor Harald Löe, professor i parodontologi och hedersdoktor vid Malmö högskola, som initierade studien. Min uppgift har varit att analysera data, säger han.
Avhandlingens titel: The role of gingivitis in the loss of periodontal attachment and teeth.
Kontaktinformation
Kontaktuppgifter Mark Schätzle: schaetzle@zzmk.unizh.ch, +41-76-321 42 56
Professor Rolf Attström: rolf.attstrom@od.mah.se, 040 – 6658447
Olycksrisker skall beaktas som en konsekvens i miljökonsekvensbeskrivningar, MKB, För att analysera risker krävs att riskanalysmetoder är pålitliga och helst också användarvänliga och kostnadseffektiva. Få studier har jämfört olika analysmetoder med dokumenterade olyckshändelser för att bedöma metodernas noggrannhet. I sin doktorsavhandling har Markus Lundkvist utvecklat en riskanalysmanual som baseras på analys av omgivande miljö och landskap. Manualen är ett stöd för att systematiskt identifiera och analysera olycksrisker i både rum och tid.
Manualen prövades genom att bedöma olycksrisker för järnvägen och vägen mellan Kiruna och Narvik, eftersom det finns en lång och diversifierad olycksstatistik i området. Här har riskkällor som snöskred, jordskred, bergras, slaskflöden och översvämningar, liksom älg och ren, orsakat stora problem för både järnvägens och vägens konstruktion och trafik. Varje olyckssekvens delades in i fyra kronologiska faser som klassades med olika index och risknivåer beräknades. Risknivåerna jämfördes sedan med dokumenterade och kvantifierade olyckor. Dessutom simulerades en miljökonsekvensbeskrivning ur riskperspektiv med vägen och järnvägen som olika projektalternativ för att bedöma vilket som var säkrast respektive farligast.
Trots att det finns flera osäkerhetsfaktorer visade sig riskanalysens noggrannhet vara relativt hög och manualen bedömdes vara enkel att följa.
– Genomgången av riskfaktorer underlättar när man ska föreslå lämpliga olycksförebyggande och skadebegränsande åtgärder som ett led i riskhanteringen. Manualen bör med fördel kunna användas när man vill jämföra olycksrisker mellan olika platser samt mellan olika projektalternativ i MKB-sammanhang. Kostnaderna för att tillämpa manualen är låga i jämförelse med de olyckskostnader som kan undvikas, säger Markus Lundkvist.
Kontaktinformation
Markus Lundkvist kan kontaktas på 011-19 10 15, 0708-19 10 15 eller via e-post: markus.lundkvist@sjofartsverket.se
Aortastenos, förträngning i hjärtats aortaklaff, är det vanligast klaffelet hos vuxna. Årligen genomförs på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg cirka 220 operationer för att åtgärda felet. Vid operationen byts den dåliga aortaklaffen ut mot en konstgjord klaffprotes. Eftersom flera studier visar att symtom, som andfåddhet eller bröstsmärta, innan operationen ökar dödligheten både i direkt anslutning till och efter operation anser de flesta forskare att drabbade ska behandlas så snart symtomen uppträder. Trots det har många patienter svåra symtom vid operation.
Specialistläkare Peter Gjertssons avhandling utgår från samtliga patienter som opererades för aortastenos på Sahlgrenska sjukhuset mellan åren 1991 och 1993. Hans resultat visar att svår andfåddhet före operation leder till sämre överlevnad efter operation och att patienter med blåsljud inte remitteras för ultraljudsundersökning i tillräcklig omfattning. Han visar också att patienter med en känd aortastenos remitteras sent till operation, trots att de följs upp med kliniska kontroller och ultraljudsundersökningar.
– Tiden på väntelista för operation, det vill säga tiden från att beslut om operation tagits till operationstidpunkt, påverkar dödligheten under det första halvåret efter operation. En längre väntetid ger en sämre överlevnad, säger Peter Gjertsson.
Vidare påverkas långtidsöverlevnaden av hjärtats funktion före operationen. De patienter som före operation hade en måttlig eller svår nedsättning av den diastoliska funktionen, det vill säga hjärtats fyllnadsfas, visade sig ha en sämre överlevnad på lång sikt, jämfört med patienter med normal funktion eller lätt nedsatt funktion. Patienter med normal eller lätt störning av den diastoliska funktionen före operation hade tio år efter operationen utvecklat en måttlig eller svår störning av den här funktionen. Det var dessutom vanligare att kvinnor utvecklade en störning av funktionen.
– Att ha en störning i fyllnadsfasen innebär att hjärtats fyllnad försvåras. Störningen kan leda till hjärtsvikt, säger Peter Gjertsson.
Peter Gjertsson drar flera slutsatser från sitt avhandlingsarbete.
– Det är viktigt att patienter med blåsljud i hjärtat utreds med ultraljud och att patienter som har en känd aortastenos remitteras till operation så snart de har symtomen andfåddhet eller bröstsmärtor och innan hjärtats diastoliska funktion blivit nedsatt. När läkaren sedan tagit beslut om operation bör patienter med aortastenos prioriteras och väntetiden för operation bör vara så kort som möjligt, säger Peter Gjertsson.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, hjärt-kärlinstitutionen
Avhandlingens titel: Timing of valve replacement in aortic stenosis. Clinical, diagnostic and prognostic factors of importance
Avhandlingen försvaras fredagen den 3 juni 2005 klockan 13.00 i aulan, SU/Sahlgrenska, Göteborg
Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
specialistläkare Peter Gjertsson, telefon: +44 20 8741 3817, mobil: +44 79 6340 3733, e-post: peter.gjertsson@vgregion.se
Handledare:
överläkare Odd Bech-Hanssen, telefon: 031-342 27 35, e-post: odd.bech-hanssen@klinfys.gu.se
Östersjön har typiskt väldigt svaga strömmar och inget tidvatten, vilket gör den mycket lämplig för studier av vinddrivna processer. Andra rörelser är helt enkelt försumbara. I dag används statistiska modeller för att kartlägga förutse spridningen av till exempel föroreningar i Östersjön och andra havsområden, vilka baseras på mätningar men som sällan har någon koppling till de processer som ligger bakom spridningen.
Vagn Walfrid Ekman, Sveriges främste oceanograf, lanserade för 100 år sedan en teori för vattenströmmar orsakade av vinden. Han visade att den vinddrivna transporten av vatten i ytskiktet är proportionell mot vindstyrkan, och modifieras av jordrotationen. I sin avhandling utvecklar Signild Nerheim teorin genom att visa att transporten av vatten påverkas av ändringar i densitet när havsytan tillförs eller förlorar värme och salt genom till exempel soluppvärmning, strålning eller nederbörd. När densiteten blir högre, det vill säga vattnet blir tyngre, ökar tjockleken av ytskiktet genom så kallad konvektion. Vindtransporten då blir större än vad Ekmans teori säger. Uppvärmning och/eller nederbörd ger lättare ytvatten, tunnare skikt och lägre transport än Ekmans teori.
Avhandlingen visar också att samma mekanismer som förändrar vindströmmen gör att ämnen sprider sig i ytskiktet, vilket aldrig tidigare uppmärksammats. Hur plankton, föroreningar och salter sprids kan alltså bero på vädret.
När vindströmmen är grund kommer den del av ett spårämne som finns i det övre skiktet följa med strömmen, medan den nedre delen av volymen stannar kvar. Detta gör att spårämnet sprids över en större area. När vindströmmen djupnar på grund av konvektion eller högre vindstyrka, blandas spårämnet med vattenmassorna under respektive över det gamla språngskiktet, volymen blir större, och koncentrationen avtar. Upprepade förändringar i vindströmmens djup ger en effektiv spridning. Både teoretiska resultat och en numerisk spårämnemodell ger samma spridningshastighet som observerats i Östersjön.
Signild Nerheim, Institutionen för geovetenskaper, disputerar för att avlägga filosofie doktorsexamen i oceanografi vid Göteborgs universitet. Avhandlingen har titeln: ”Dynamics of and horizontal dispersion in the upper layers of the sea”.
Disputationen har ägt rum.
Kontaktinformation
Signild Nerheim
Institutionen för geovetenskaper
Göteborgs universitet
E-post: sine@oce.gu.se
Tel: 031-773 28 78
Mobiltfn: 070-660 6379
När den senaste inlandsisen smälte började växter sprida sig ifrån platser som varit isfria, så kallade refugier. De tidigaste kolonisatörerna finns idag kvar i arktiska och alpina miljöer, för nedanför trädgränsen har de sedan länge konkurrerats ut. Fjällarven (Cerastium alpinum) går dock fortfarande att hitta även på öppna växtplatser i skogslandet där successionen stannat upp på ett pionjärstadium. Fjällarven växer bland annat i klippskrevor och rasbranter, men framför allt på naturligt giftiga så kallade serpentinjordar* i hela Norden. Få andra växter tål de höga halterna av nickel och magnesium i dessa jordar. Skogslandets fjällarvslokaler kan ses som historiska fotspår från den tidiga kolonisationen.
Anna-Britt Nyberg-Berglund har i sitt doktorsarbete använt genetiska markörer för att kartlägga hur fjällarvens kolonisation efter istiden gick till. Undersökningarna visade att fjällarven i västra Norden skiljer sig genetiskt från de östliga populationerna. Detta tyder på två invandringsvägar och dessa tycks mötas i en hybridzon i norra Norden. I en uppföljande studie jämfördes den nordiska fjällarven med fjällarv från andra delar av världen. Genetiskt sett var nordisk fjällarv betydligt mer lik fjällarv från norra Canada, Grönland och Island än fjällarv från Alperna och Pyrenéerna. De nordliga områdena kan alltså ha koloniserats ifrån samma refugieområden.
En annan del av avhandlingen visar att fjällarvens anpassning till serpentinjord inte beror på en generell tålighet hos arten, utan att det har skett lokala anpassningar på flera håll. När groddplantor fick växa i lösningar med höga halter av nickel och magnesium avslöjade rottillväxten att plantornas metalltolerans återspeglade miljön där växtmaterialet hämtats. Groddplantor från serpentinjordsbestånd hade betydligt högre metalltolerans än groddplantor från näraliggande växtplatser på andra typer av jordar. En klar lokal anpassning påvisades både i den västliga och i den östliga immigrationslinjen vilket tyder på att fjällarven utvecklat metalltolerans parallellt efter den senaste istiden.
* Serpentin är en omvandlingsprodukt av olivin som är ett vanligt mineral i jordmanteln. Omvandlingen har skett i samband med bergskedjeveckning och serpentin finns på många platser över hela världen, bland annat i den Skandinaviska fjällkedjan och i det finska skogslandet. Serpentinjordar är näringsfattiga men mycket rika på järn och magnesium och innehåller även relativt höga koncentrationer av tungmetaller så som nickel, krom och kobolt.
Anna-Britt Nyberg Berglund har ingått i docent Anna Westerberghs forskargrupp vid institutionen för växtbiologi och skogsgenetik, SLU, Uppsala. Anna-Britt har haft en doktorandtjänst vid institutionen för naturvetenskap vid Mittuniversitetet, Sundsvall med handledning av professor Nils Ekelund och även professor Anssi Saura, institutionen för molekylärbiologi, Umeå Universitet.
Fil Lic Anna-Britt Nyberg-Berglund, institutionen för växtbiologi och skogsgenetik vid SLU i Uppsala, och institutionen för naturvetenskap vid Mittuniversitetet i Sundsvall, försvarar fredagen den 3 juni kl. 10.00 sin doktorsavhandling Postglacial colonization and parallel evolution of metal tolerance in the polyploid Cerastium alpinum. Disputationen äger rum i Aulan, Genetikcentrum, SLU, Ultuna, Uppsala. Fakultetsopponent är Professor Christian Brochmann, National Centre for Biosystematics, Naturhistorisk museum, Universitetet i Oslo, Norge.
Kontaktinformation
Mer information: Anna-Britt Nyberg-Berglund, 060-14 84 02
E-post: Anna-Britt.Nyberg-Berglund@miun.se
Så kallade regressionsmodeller används av forskare inom många ämnesområden för att beskriva och förklara samband mellan olika variabler. Sedan länge finns väletablerade metoder för hur sådana modeller ska skattas. Ibland är dock datamaterialet ofullständigt, som till exempel när ingen observation överhuvudtaget kan göras eller när det exakta värdet är okänt. Det senare gäller bland annat i medicinska studier av hur lång tid det tar mellan diagnos och tillfrisknande, eftersom en del personer fortfarande kan vara sjuka när studierna avbryts. Att datamaterial är ofullständigt på liknande sätt förekommer även inom andra ämnen, till exempel ekonomi.
Maria Karlsson vid Umeå universitet föreslår i sin avhandling tre nya sätt att skatta regressionsmodeller när datamaterialet inte är fullständigt. De nya skattningsfunktionerna (estimatorerna) är baserade på mildare antaganden om den så kallade feltermen i regressionsmodellen än tidigare föreslagna estimatorer.
Maria Karlsson visar också vilka egenskaper estimatorerna får vid stora respektive begränsade stickprov. Egenskaperna studeras både genom simuleringar och genom tillämpningar med empiriska data. Exempelvis har Maria Karlsson studerat tiden mellan ett bilköp och byte av samma bil. Resultaten visar att bilägarens ålder och hushållets årliga inkomst har betydelse för längden av återköpsintervallen. Yngre bilägare byter bil tidigare än äldre bilägare och intervallens längd minskar då inkomsten ökar.
Fredagen den 3 juni försvarar Maria Karlsson, statistiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Estimators of semiparametric truncated and censored regression models. Svensk titel: Estimatorer av semiparametriska trunkerade och censurerade regressionsmodeller. Disputationen äger rum kl. 10.15 i Sal N450, Naturvetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Kenneth Carling, institutionen för ekonomi och samhälle, Högskolan Dalarna.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Maria Karlsson,
statistiska institutionen,
Umeå universitet,
tel: 090-786 55 96,
e-post: maria.karlsson@stat.umu.se
Utifrån både fiktiva och autentiska exempel diskuterar Ann Heberlein olika uppfattningar angående förlåtelsens innebörd och konsekvenser för den förlåtande och den förlåtne. Är förlåtelse detsamma som att glömma eller att återupprätta ett brustet förhållande? Vilken är relationen mellan ånger, insikt, ansvarighet och förlåtelse?
Värdet av att förlåta – eller inte förlåta – har diskuterats av ett antal brittiska och nordamerikanska filosofer sedan slutet av 1980-talet. En del menar att förlåtelse alltid och i alla situationer är en lämplig respons på kränkningar och oförrätter: Den som förmår förlåta betraktas som en kärleksfull och god människa.
Andra menar att förlåtelse under vissa omständigheter är att betrakta som en last snarare än en dygd. De varnar för att den person som alltför lätt förlåter kanske lider av en bristande självrespekt. En kristen filosof vid namn Marilyn McCord hävdar att förlåtelse är ett fenomen som bäst förstås i en kristen kontext: Förlåtelse är ett uttryck för individens strävan att leva i gemenskap med Gud och sina medmänniskor.
Ann Heberlein tar fasta på och vidareutvecklar kritiken mot uppfattningen att förlåtelse alltid är att rekommendera. Särskilt diskuteras de moraliskt viktiga känslorna bitterhet, skuld och skam.
– Bitterhet kan förstås som ett uttryck för individens självrespekt och har därför även ett positivt värde när någon har blivit kränkt, säger hon.
Ann Heberlein menar att förmågan att känna skuld och skam över felaktiga handlingar är avgörande i individens utveckling till en moraliskt ansvarig människa: endast moraliskt ansvariga människor är möjliga att klandra och därmed förlåta.
Heberlein argumenterar för att förlåtelse är en personlig respons på en moralisk skada. Förlåtelse hör därför hemma i personliga och symmetriska relationer – endast då den skadade relationen är smärtsammare än kränkningen är förlåtelse en lämplig attityd.
Ann Heberlein är verksam vid Centrum för teologi och religionsvetenskap, Lunds Universitet. Hon disputerar i ämnet etik fredagen den 3 juni 13.15. Avhandlingen Kränkningar och förlåtelse. En etisk studie med hänsyn till föreställningar om offer, förövare, skuld och ansvar ges ut av bokförlaget Thales.
Kontaktinformation
Ann Heberlein nås på telefon 0768-654 894 eller på e-post: ann.heberlein@teol.lu.se
Den materia som astronomer i dag kan se i sina teleskop utgör bara cirka två procent av den totala mängden materia i universum. De återstående 98 procenten utgörs av så kallas mörk materia, som inte utsänder något ljus, eller åtminstone mycket litet. Vad denna mörka materia egentligen består av är fortfarande – cirka 70 år efter dess upptäckt – ett mysterium.
I Erik Zackrissons avhandling används två typer av astronomiska objekt, kvasarer och ytljussvaga galaxer, för att närmare undersöka den mörka materians natur. Kvasarer är extremt starka ljuskällor som kan ses på mycket stora avstånd i universum.
– Mina resultat visar att kvasarer inte är något bra redskap för att studera mörk materia. Vi vet för lite om kvasarer, vi kan till exempel inte med säkerhet säga hur stora de är, berättar han.
Ytljussvaga galaxer är en typ av galaxer som tros innehålla en ovanligt hög andel av mörk materia. Erik Zackrisson har undersökt rotationen hos en typ av ovanligt blå ytljussvaga galaxer, som inte tidigare har varit föremål för studier av mörk materia. Undersökningarna visar att galaxerna verkar omges av mörka höljen med ovanligt låg materiatäthet i centrum. Detta ger ytterligare stöd för att den mörka materian inte kan vara av kall typ, utan måste ha ytterligare egenskaper som astronomerna ännu inte förstår oss på.
Erik Zackrisson har också kunnat motbevisa Michael Hawkins kontroversiella teori om att den mörka materian består av kompakta objekt av Jupiters massa.
– Ingen har tidigare kunnat motbevisa den, men jag visar i avhandlingen att bevisledet inte håller kvantitativt, säger Erik Zackrisson.
Kontaktinformation
Erik Zackrisson, tel: 018-471 59 76, e-post: erik.zackrisson@astro.uu.se
Eva Andersson har studerat den lilla sjön Eckarfjärden, som ligger vid Upplandskusten intill Forsmarks kärnkraftverk. Eckarfjärden är en klarvattensjö med hög halt av löst organiskt kol.
– Tidigare kunskap om sådana sjöar har varit motstridig. Man har trott att klarvattensjöar tar upp mer koldioxid än de släpper ut, men också att sjöar med hög organisk kolhalt släpper ut mer än de tar upp. Jag ville ta reda på hur det egentligen ligger till, berättar Eva Andersson.
Hennes resultat visar att sådana sjöar faktiskt kan fungera som koldioxidfällor, det vill säga att de tar upp mer koldioxid än de släpper ut, vilket sker när algerna förökar sig snabbare än bakterierna.
Eva Andersson menar att det är viktigt att veta hur naturens egna koldioxidutsläpp ser ut när man gör globala beräkningar av koldioxidutsläpp.
– Det är också intressant att se att produktionen av alger och bakterier är så koncentrerad till bottnarna. Tidigare studier har oftast fokuserat på alger och bakterier i vattnet, säger Eva Andersson.
Eva Anderssons avhandling visar att sjöarnas bottnar har betydelse för hela sjöekosystemet. Näringsväven i Eckarfjärden domineras av de bottenlevande mikroorganismerna och mycket av den föda som fisk får i sig härstammar från alger och bakterier från bottnarna.
Kontaktinformation
Eva Andersson, tel: 018-471 27 28, mobil: 0703-66 15 79, e-post: eva.andersson@ebc.uu.se
