System med automatisk mjölkning bygger på att korna är aktiva, att de frivilligt och i sin egen rytm söker upp mjölknings- och utfodringsanläggningarna. Korna besöker gärna mjölkningsbåset, men för att slippa hämta ”glömska” kor i tid och otid försöker man dra nytta av kornas inneboende starka aptit. Hungriga kor som behöver mjölkas måste nämligen passera mjölkningsbåset för att komma vidare till foderavdelningen. Denna styrning är möjlig genom att varje ko har ett ID-kort, eller passerkort, runt halsen, och genom att kon måste passera grindar för att röra sig från beten och liggavdelningar till mjölkbås och foderanläggningar. En dator lagrar uppgifter om korna och avgör vilka grindar en viss ko kan passera vid en viss tidpunkt.
Martin Melin har undersökt olika sätt att styra kornas rörelser, kotrafiken, vid Kungsängens forskningscentrum utanför Uppsala. Ett önskemål är att de högmjölkande korna mjölkas tre gånger per dygn, istället för två som är det vanliga vid manuell mjölkning. Resultaten visar dels att en ökning av antalet mjölkningar från två till tre gånger per dag ökar avkastningen med cirka 10 procent, dels att det går att påverka mjölkningsfrekvensen med hjälp av styrd kotrafik.
Högmjölkande kor måste äta stora mängder foder för att inte tära på hullet. Den styrda kotrafiken ledde dock inte till att korna fick i sig mindre mat, så länge de hade fri passage till foderavdelningen under fyra timmar efter senaste mjölkning.
Korna i studien visade inga tecken på att bli stressade av att styras med kontrollgrindar. Många kor som nekats att passera en kontrollgrind undvek dock att ställa sig i kö framför mjölkningsenheten, särskilt om det var fler än tre kor i kön. Idag styrs kotrafiken efter djurens beteende på besättnings- eller gruppnivå, men resultaten visar att det vore bra att kunna ändra styrningsmönstret för vissa individer. Kor som undviker långa köer kanske borde få gå in till foderavdelningen även om det är mjölkdags, för att återkomma till mjölkbåset när kön är kortare.
Husdjursagronom Martin Melin, institutionen för husdjurens utfodring och vård vid SLU i Uppsala, försvarar onsdagen den 1 juni kl. 09.15 sin doktorsavhandling Optimising cow traffic in automatic milking systems – with emphasis on feeding patterns, cow welfare and productivity. Disputationen äger rum i Loftets stora hörsal, SLU, Ultuna, Uppsala. Fakultetsopponent är professor Ephraim Maltz, the Volcani Center, Bet Dagan, Israel.
Kontaktinformation
Mer information: Martin Melin, 018-67 10 13
E-post: martin.melin@huv.slu.se
Michael Harner och Carlos Castaneda, som främst haft sin verksamhet i USA, är förgrundsgestalter inom nyschamanismen, dels genom en omfattande kursverksamhet, dels genom ett stort antal populära böcker.
I nyschamanismen är intresset för inre, mystiska upplevelser av andra världar och möten med övernaturliga gestalter särskilt markerat. Upplevelserna kommer till stånd genom s.k. trumresor och visionssökande. Dessa mystiska upplevelser syftar till bättre psykisk balans och hälsa för den som utövar metoderna, men även t ex för att beskydda hotad natur.
Sten Skånby visar i sin doktorsavhandling i religionshistoria vid Stockholms universitet att romantiken kring framförallt indianer är en avgörande bakgrund till nyschamanismen. Alltsedan Kolumbus färder till Amerika har indianen, liksom andra ursprungsbefolkningar, tillägnats en rad positiva och idealiserande egenskaper, ”den gode vilden”. Nyschamanismen kan i mångt och mycket ses som en direkt fortsättning av dessa föreställningar.
En viktig bakgrund i sammanhanget är även den religionshistoriska och antropologiska forskningen inom området. Denna forskning har nämligen uppmärksammat den betydelse många ursprungsfolk lagt vid mystiska upplevelser, drömmar och rus framkallade av hallucinogena ämnen. Bilderna av schamanen och den gode vilden, hämtade från forskningen respektive populärkulturen, har smält samman till en gestalt, ”den mystiske indianen” och blivit till en nyandlig rörelse.
Doktorsavhandlingens titel: Den mystiske indianen: schamanism i skärningspunkten mellan populärkultur, forskning och nyandlighet
Disputationen äger rum måndag den 30 maj kl. 10.00 i hörsal 4, hus B, Södra huset, Frescati. Opponent är professor Olav Hammer, Syddansk Universitet i Odense, Danmark.
Kontaktinformation
Sten Skånby kan nås på telefon 0708-126 757, e-post stenskanby@hotmail.com (Religionshistoriska avdelningen, 106 91 Stockholms universitet).
Det är välkänt att läkemedel kan ge biverkningar och andra oönskade effekter. Sådana biverkningar orsakar många inläggningar på sjukhus, särskilt när det gäller äldre personer. S.k. spontanrapportering till Läkemedelsverket är en av de mest effektiva metoderna för att upptäcka nya och allvarliga biverkningar. Samtidigt har detta system flera nackdelar, den mest betydelsefulla är det faktum att många läkare av olika anledningar låter bli att rapportera.
Ett stort antal allvarliga eller dödliga biverkningar rapporteras inte, också i de delar av landet där rapporteringen av tradition ansetts ligga på en acceptabel nivå, t ex i Norra sjukvårdsregionen (de fyra nordligaste länen). Endast 15 av 100 inträffade fall blir här rapporterade. Sammanfattningsvis verkar läkarna i Norra sjukvårdsregionen ha relativt god kunskap om reglerna för rapportering av läkemedelsbiverkningar. Det viktigaste skälet till att de avstår från att rapportera en misstänkt läkemedelsbiverkning är att reaktionen är välkänd sedan tidigare. Tidsbrist, hög arbetsbelastning, bristande intresse och prioritering av andra arbetsuppgifter är andra orsaker till att man avstår från att rapportera biverkningar.
Ett sätt att öka antalet rapporterade biverkningar vore att mer aktivt involvera sjuksköterskor i arbetet med att upptäcka och rapportera läkemedelsbiverkningar, vilket visar sig i avhandlingen. Om man ger dem som rapporterar någon form av belöning, t.ex. blomstercheckar eller lotter, syns också en möjlighet till att rapporteringen kan öka.
Mer kunskap också om sällsynta biverkningar kan leda till att läkemedlens säkerhet ökar och på sikt en mer rationell och patientvänlig användning av läkemedlen. Ett exempel är att en minskning av antalet vita blodkroppar med en ökad risk för svåra infektioner kan orsakas av det smärtstillande läkemedlet Novalgin. Höga doser och lång behandlingstid ökar risken för denna allvarliga biverkning.
Martin Bäckström är doktorand vid enheten för farmakologi och finns på tel. 090-785 39 08, mobil 070-642 46 22, e-post martin.backstrom@pharm.umu.se
Avhandlingen läggs fram vid Inst. för farmakologi och klinisk neurovetenskap, och har titeln Spontaneous reporting of adverse drug reactions – possibilites and limitations. Svensk titel: Spontanrapportering av läkemedelsbiverkningar – möjligheter och svagheter.
Disputationen äger rum kl 13.00 i Sal E04, Norrlands Universitetssjukhus.
Fakultetsopponent är professor emeritus Folke Sjökvist, Institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge sjukhus.
Vattengråsuggan (Asellus aquaticus) äter allt från dött organiskt material till alger och växter och kan bli ca 10 mm stor. Jonas Johansson på Limnologiska avdelningen vid Lunds universitet disputerar om några dagar på en doktorsavhandling i ämnet. Han har bl a scannat färgen på vattengråsuggor. Undersökningarna är gjorda i Krankesjön i Skåne och i Tåkern i Östergötland. I båda dessa sjöar finns områden med olika typer av vegetation.
Där vegetationen består av ljusa kransalger är medelfärgen hos vattengråsuggorna ljus, medan den är mörk i vassen. Individerna har ingen förmåga att skifta färg. Johansson har visat att pigmenteringen är genetiskt betingad; ljusa gråsuggor får ljus avkomma, mörka gråsuggor mörk avkomma. Färgförändringen beror på att rovdjur äter upp de gråsuggor som avviker för mycket från miljön.
– Det behövs inte så många generationer för att åstadkomma en förändrad pigmentering – kanske tio till femton generationer. En vattengråsugga blir ett år gammal, säger Jonas Johansson.
Johansson har även studerat hur vattengråsuggorna reagerar på solens UV-ljus. De kan faktiskt bli utsatta för detta eftersom vegetationen de lever i under sommaren ofta når ända upp till vattenytan. Det är uppenbart att pigmenteringen ger dem ett visst skydd mot sådan strålning.
– Precis som hos människor klarar mörka vattengråsuggor av att vara längre i solen än ljusa. Men generellt sett tycker inte några vattengråsuggor – oavsett färg – om UV-strålning, summerar Jonas Johansson.
Kontaktinformation
Jonas Johansson kan nås för ytterligare information på tel 046-222 83 70. Han disputerar den 3 juni kl 09.30 i Blå Hallen, Ekologihuset. Hans doktorsavhandling heter Local Adaptive Pigmentation in Asellus aquaticus – Effects of UV-Radiation and Predation Regime.
Våra olika celler innehåller nästan identisk genetisk information. Att olika celltyper och vävnader ändå kan bildas beror på att genernas utryck skiljer sig åt i de olika cellerna, vilket styrs av DNA-bindande så kallade transkriptionsfaktorer. En mycket viktig grupp av sådana transkriptionsfaktorer är E-proteiner, tillhörande basisk Helix-Loop-Helix- (bHLH) transkriptionsfaktorerna, involverade i reglering av geners uttryck i bland annat utveckling av blod-, nerv- och muskelceller.
I avhandlingen studeras E-proteiners funktioner, samt hur dessa regleras av kalciumjoner. Juha Saarikettu visar att calmodulin och calretinin, proteiner som aktiveras av en ökad kalciumkoncentration i cellerna, kan hämma aktiviteten av E-proteiner genom att binda till en del i E-proteinerna som annars skulle binda till DNA och förhindrar därigenom E-proteiners förmåga att fungera som genaktivatorer.
Kalciumjoner är viktiga cellulära budbärare involverade i reglering av en mängd cellulära funktioner, inklusive cellers delning och differentiering. I avhandlingen visas det att kalciumsignalering, genom att skapa calmodulin-bindning till E-proteiner, kan vara inblandad i att sätta igång muskelutvecklingen. Calretinins bindning till E-proteiner kan i sin tur ha en roll i tumörutveckling eftersom överuttryck av calretinin förmodas bidra till utvecklingen av cancer i tjocktarmen. Detta skulle kunna ske genom inhibering av E-proteiners tumörmotverkande funktion.
Torsdag 2 juni försvarar Juha Saarikettu, Institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Calcium Regulation and Functions of Basic Helix-Loop-Helix Transcription Factors. Svensk titel: Kalciumreglering och funktioner av basiska helix-loop-helix transkriptionsfaktorer. Disputationen äger rum kl 13.00 i sal Major Groove, byggnad 6L, Institutionen för molekylärbiologi. Fakultetsopponent är docent Mikael Sigvardsson, Lund stamcellscenter, Lunds universitet.
Kontaktinformation
Juha Saarikettu forskar vid Intitutionen för molekylärbiologi. Han nås på telefon 090-785 25 19 eller e-post juha.saarikettu@molbiol.umu.se.
Franska ord, som egentligen är välbekanta för en svensk inlärare och inte vållar några problem när de uttalas var för sig, blir ofta svåra att uppfatta när de kombineras i talat språk. Utifrån tester på svenska studenter som läser franska på universitetets A-nivå kan Monika Stridfeldt i sin avhandling visa vilka språkliga processer som orsakar svårigheterna. De nya kunskaper som presenteras ger avtryck i språkundervisningen eftersom de visar att studerande i ett tidigt skede bör får undervisning om hur det franska uttalet skiljer sig från det svenska. De behöver vänja sig vid att ett och samma ord kan uttalas på olika sätt beroende på vilka ord som omger det, och få träna sig på att höra skillnad på olika ljud och att uppfatta ord i olika kontexter.
Monika Stridfeldts analyser visar att svenska inlärare av franska har svårt att uppfatta sådana ljud som i det egna språket inte påverkar ordens betydelser. De har till exempel svårt att skilja på [s] och [z] och på franskans olika nasalvokaler. Till svårigheterna att uppfatta de franska orden bidrar också så kallad ”bindning”, det vill säga att en konsonant i slutet av ett ord uttalas som om den vore början på nästa ord om detta börjar på vokal. Det sker alltså en ”ommöblering” av ordgränserna så att orden uttalas olika beroende på vilket ord som kommer före. Exempelvis uttalas ordet ami (vän) [nami] i un ami (en vän) men [tami] i petit ami (liten vän).
I ett test där nonsensord användes, visade det sig emellertid att bindning verkar ställa till med mest problem då den inte inträffar, d v s då ett bindningsord följs av ett ord som börjar på en konsonant. Sekvenser som un navas och un avas tolkades nämligen båda som un avas av studenterna. Det tyder på att svenska inlärare av franska förväntar sig bindning efter ord som kan bindas, vilket kan försvåra uppfattningen av ord som börjar på en ”riktig” konsonant och inte en bindningskonsonant. Resultaten pekar också ut en annan fonologisk process som starkt bidrar till att försvåra uppfattningen av de franska orden. Också så kallat ”stumt e” kan göra att ordgränserna flyttas. I exemplet la recette (receptet) faller det första ”e” i ordet recette bort och ”r” hakar på la så att det låter som lar cette. Stumt e visar sig vara en av de största orsakerna till problemen att uppfatta och förstå talad franska.
Avhandlingen består av två delar, varav den första behandlar perception av ett främmande språk, beskriver svenskans och franskans ”ljudlandskap”, d v s fonologiska strukturer, samt sammanfattar tidigare studier av perception av talad franska. I den andra delen beskrivs och analyseras de fyra perceptionstest som Monika Stridfeldt utfört.
Måndagen den 30 maj försvarar Monika Stridfeldt, institutionen för moderna språk/franska, Umeå universitet, sin avhandling med titeln La perception du français oral par des apprenants suédois. Svensk titel: Svenska inlärares perception av talad franska. Disputationen äger rum kl. 10.00 i hörsal F, Humanisthuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Chantal Lyche, Institutt for språkvitskap, universitetet i Tromsö, Norge.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Monika Stridfeldt på
tel: 090-786 57 13 eller
e-post: monika.stridfeldt@franska.umu.se
Forskningsprojektet Survey of Health Ageing and Retirement in Europe är ett av de största samhällsvetenskapliga projekt som har fått stöd från EU:s femte ramprogram för forskning. I en intervjuundersökning i tio europeiska länder har forskarna undersökt hälsa, arbetsförhållanden, pensionering, ekonomi och familjeförhållanden för personer som är 50 år och äldre.
Med undersökningens definition av hälsa är svenskarna förhållandevis friska, även om Sverige hamnar ungefär i mitten av rankingen. En stor andel svenska kvinnor röker. Däremot dricker svenskarna något mindre alkohol, motionerar mer och har något mindre problem med övervikt än i de andra länderna. Enligt ett sammanfattande mått på livskvalitet har svenskarna en livskvalitet som är något högre än genomsnittet.
Resultaten visar även att andelen förtidspensionärer är högre i Sverige och Danmark än i övriga länder. Detta kan inte förklaras av skillnader i ålder, andel kvinnor eller hälsa. Då Sverige och Danmark tillhör de länder som har den bästa arbetsmiljön, kan inte heller detta förklara den höga andelen förtidspensionärer.
– Rimligen måste förklaringen sökas i den politiska och administrativa generositeten när förtidspensioner beviljas, säger Anders Klevmarken, svensk projektledare.
Utifrån mätningen av privat förmögenhet är Sverige det fattigaste av alla undersökta länder, men svenska hushåll har trots det förhållandevis stora tillgångar i fonder och aktier. Svenskarna är därför mer utsatta för marknadsrisker i sitt privata sparande än hushåll i södra Europa.
Undersökningen har koordinerats av professor Axel Börsch-Supan vid Universität Mannheim. Omkring 150 forskare har deltagit i studien. Den svenska delen i undersökningen har letts av professor Anders Klevmarken vid Uppsala universitet.
Den svenskspråkiga rapporten ”50+ i Europa” kan beställas från Monica Ekström, Uppsala universitet, tel: 018-471 11 09, e-post: monica.ekstrom@nek.uu.se
Kontaktinformation
Anders Klevmarken, tel: 018-471 23 86, e-post: anders.klevmarken@nek.uu.se
Laskaratos och Hansen träffades bara en enda gång under sommaren 1866 på Kefallonia, en av de Joniska öarna utanför Nordvästgrekland. Laskaratos brev finns bevarade i Hansen-arkivet på Kgl. Biblioteket i Köpenhamn tillsammans med en del av Hansens brevutkast och annat material. Av Hansens brev klarade sig bara några få från att förstöras i jordbävningarna 1867 och 1953 på Kefallonia.
Med breven som underlag undersöks Hansens karriär i Aten, hans missnöje med hovet och de människor han kom i kontakt med. Efter sommaren 1865, när han blivit bekant med Laskaratos, skrev de mycket ofta till varandra och diskuterade sådant som hade att göra med deras vardagsliv i Aten och på Kefallonia. Avhandlingen uppmärksammar särskilt Hansens försök att etablera kontakt mellan Laskaratos och andra grekiska intellektuella, sådana som Hansen uppfattade som åsiktsmässigt närbesläktade med denne, något han menade borde bidra till att minska den isolering Laskaratos upplevde.
Utgåvan omfattar förutom en bibliografi och ett index över egennamn även Hansens brevutkast och en beskrivning av Laskaratos bidrag till korrespondensen i Hansens och hans reskamrat Jeans Pios bibliotek.
Avhandlingens titel: The correspondence between the family Andreas Typaldos Laskaratos and the Danish clergyman Theodor Hansen.
(Avhandlingen är avfattad på nygrekiska.)
Disputationen äger rum på engelska lördagen den 28 maj 2005 kl. 10.00
Opponent: Dr. David Holton, Cambridge, Storbritannien
Sal T 307, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6
Närmare upplysningar kan fås av Lars Nørgaard, mobiltel. 0045-24 455002, e-post larsn@hum.ku.dk
Kontaktinformation
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro
Undersökningen i Timmerås gav många nya inblickar i hur en åttatusen år gammal bosättning gestaltat sig och vilken funktion den kan ha haft. Den samlade bilden visar att boplatsen använts säsongvis under årets kallaste månader och att den varit bebodd av en liten grupp människor; vi kan kalla det ett hushåll om 6-9 personer. Just om vintern kan det ha varit fördelaktigt att vistas i små grupper. Bosättningen har varit kortvarig, sannolikt rör det sig om tre till fem vintersäsonger.
Själva hyddan var cirka 4×5 m stor och golvet var nedgrävt en bit under markytan. Hyddans grundkonstruktion har utgjorts av fyra vertikalt stående stolpar som varit placerade i en kvadrat och de bör upptill ha varit förbundna med varandra genom horisontella störar. Denna stomme har antagligen kompletterats med störar och vidjor varvid hela träskelettet kan antas ha varit täckt med näver och grästorv. Eldstaden har varit belägen i hyddans centrum och det faktum att eldstäder påträffades på olika nivåer visar att platsen använts under mer än en säsong. Golvet har troligen bestått av en kombination av ris, kvistar och bark och det mycket mörka jordlager som fyllde den grävda hyddgropen utgjorde i själva verket flera sådana golv lagda ovanpå varandra. En modell av hyddan i skala 1:10 finns att se på Göteborgs Stadsmuseum i den nya förhistoriska basutställning och inför en planerad TV-produktion har man även uppfört en fullskalerekonstruktion av densamma.
I Timmerås fanns också spår efter rituella handlingar och vissa tecken tyder på att hyddan har övergivits under rituella former, den tycks bl.a. ha bränts ner med avsikt. Robert Hernek diskuterar även föreställningsvärlden utifrån ristningar på ett tidigare okänt föremål från Lur i norra Bohuslän, en slags korphacka av skiffer. Detta innebär att han försöker tolka budskap som är flera tusen år äldre än hällristningarna. Ristningarna kan knytas till shamanism och de skildrar i första hand själsliga resor och transformationer mellan olika medvetandetillstånd. Ett centralt begrepp är hjälpandar, dvs. olika djur som hjälpte shamanen att uppnå trancetillstånd. I den diskussion som förs är det ormen, ofta symboliserad som ett abstrakt sicksack-mönster, som skulle bistå shamanen på sina resor till underjorden. Det är också intressant att ristningarnas innebörd också är integrerad med symboliken hos korphackorna som kan antas symbolisera fruktsamhet och motsatsförhållandet manligt och kvinnligt. Säkerligen omfattade hackan från Lur ytterligare symbolik, kopplade till myter och föreställningar, som för alltid kommer att vara höljda i dunkel.
Avhandlingens titel: Nytt ljus på Sandarnakulturen. Om en boplats från äldre stenålder i Bohuslän.
Disputationen äger rum fredagen den 3 juni 2005 kl. 13.00
Opponent: Dr. Joel Boaz, Oslo
Sal T 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6
Närmare upplysningar kan fås av Robert Hernek, mobiltel. 0702-26 63 50, e-post robert.hernek@vgregion.se
Kontaktinformation
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se
David Stockelbergs ledande frågeställning i avhandlingen är: hur används och vilka betydelser har ordet ”form” i Georg Simmels texter? Med fokus på hans formbegrepp har Stockelberg analyserat tre av Simmels skrifter och de idéer som utvecklas i dessa. Simmels idéer och begrepp sätts också in i ett historiskt sammanhang och jämförs med dem som uttryckts av andra tänkare, inte minst filosofen Immanuel Kant.
Simmel instämmer med Kant att det kan finnas så kallade transcendentala former som vi med nödvändighet använder oss av när vi frambringar kunskap. Men Simmel menar att varje kunskapsprocess också inbegriper en mängd andra former som utvecklats genom att vi reflekterat över och orienterat oss i verkligheten. Alla människor använder dock inte samma former, utan olika kunskapsområden har sina former med egna kriterier på vad kunskap är och hur den uppnås. Således kan kunskapsformer enligt Simmel vara både historiska och samhälleliga företeelser, något som växt fram genom och även reglerar vårt gemensamma liv.
I sin bok Soziologie utvecklar Simmel denna idé om att former traderas mellan generationerna. Han menar att människans former kan vara ”överindividuella”, vilket betyder att de inte skapats eller kontrolleras av någon enskild individ utan att de kan ha en objektiv och självständig karaktär i förhållande till de människor som måste anpassa sig efter dem och som samtidigt bidrar till att reproducera dem. I sin livsfilosofiska skrift, Lebensanschauung, formulerar Simmel en teori om hur det pågår en kamp mellan liv och form. Livet, menar han, har skapat formerna därför att livet behöver dem för att komma till uttryck. Men formerna tenderar att bli självständiga och fjärma sig från livet, vilket å sin sida ständigt måste försöka bryta sig ur de former det skapat men som nu blivit dess fängelse. Simmel menar att historien kan förstås som en historia om kampen mellan formerna och livet.
Stockelberg hävdar att idén om överindividualitet är ett viktigt element i Simmels tänkande. Han visar också i sin avhandling att ”form” är en central term i Simmels skrifter, men att den bär på en mängd olika betydelser och kan beteckna många olika slags former.
Men Simmel var inte endast filosof. Han har skrivit böcker och uppsatser inom en rad vitt skilda ämnen som t. ex. mode och storstadsliv, penningekonomi och religion, om estetik och kunskapsteori, om tiden och förståelsen, om Rodin, Goethe, Kant och Schopenhauer. Idag är han inte minst hågkommen för sina sociologiska skrifter.
Avhandlingens titel: Simmels former.
Disputationen äger rum lördagen den 4 juni 2005 kl. 10
Opponent: Fil.dr Jonas Hansson
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6
Närmare upplysningar kan fås av David Stockelberg, tel. 031-773 4359 (arb.),
070-309 1142 (mobil), e-post david.stockelberg@idehist.gu.se
Kontaktinformation
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se
Henrik Sundberg har i din doktorsavhandling i tillämpad miljövetenskap undersökt den kraftigt förorenade Örserumsviken utanför Västervik. Resultaten visar att kända miljögifter som till exempel PCBer endast till en relativt liten del har förmåga att orsaka skada på fisk.
För att prioritera saneringen av olika förorenade områden måste giftiga områden identifieras. Föroreningar som kan orsaka störst skada i naturen måste prioriteras i första hand. Riskbedömningar utförs i dag ofta genom att analysera kända miljögifter från miljön. Giftigheten uppskattas utifrån halten av dessa kända föroreningar. Okända miljögifter, med förmåga att orsaka biologiska effekter, kommer inte att hittas genom detta förfarande. Dessutom består oftast förorenade områden av tusentals olika föreningar, vilket gör det svårt att peka ut de mest potenta miljögifterna. Biomarkörer, ett samlingsnamn för att analysera biologiska effekter, ger ett relativt mått på giftigheten i ett område, men endast begränsad kunskap om vilka de giftiga substanserna är.
Henrik Sundberg har genom kemisk fraktionering separerat olika föroreningsgrupper från varandra i Örserumsvikens bottensediment. Varje grupps påverkan på fisk undersöktes, varefter de giftigaste fraktionerna delades upp ytterligare. Genom denna stegvisa mätning av giftighet visar det sig att varken PCBer eller de vanligast analyserade polycykliska aromatiska kolväten (PAHer) har störst förmåga att orsaka effekter i fisk. Fiskarnas skador orsakades främst av andra polycykliska aromatiska föreningar som bland annat sprids kontinuerligt från samhället och industrin.
Henrik Sundbergs undersökningar visar hur analytisk kemi och biomarkörer kan kombineras för att erhålla mer tillförlitliga riskuppskattningar i vår miljö. Resultaten i denna avhandling understryker hur begränsad vår kunskap är om vilka miljögifter som orsakar störst skada i naturen. Avhandlingen uppmärksammar också hur viktigt det är att minska spridning av de föroreningar vi kontinuerligt släpper ut.
Doktorsavhandlingens titel: Toxicological and Chemical Charcterization of Organic Pollutants with Potential to Adversely Affect Fish.
Disputationen äger rum lördag den 28 maj kl. 13.00 i hörsal 8, hus D, Södra huset, Frescati. Opponent är Dr. Tracy K. Collier, NOAA, Seattle, USA.
Kontaktinformation
Henrik Sundberg nås på telefon 08-674 77 66 (Institutionen för tillämpad miljöforskning, 106 91 Stockholm), 070-549 57 66 eller e-post Henrik.Sundberg@itm.su.se
Varje dag filtreras hela 180 liter vätska över den filtrationsbarriär som finns mellan blodet och urinen i njuren. Under normala förhållanden släpper barriären bara igenom ytterst små mängder stora och negativt laddade molekyler, samtidigt som vatten och små molekyler i stort sett filtreras fritt. När molekyler som proteinet albumin läcker igenom barriären till urinen tyder detta på njursjukdom.
Filtrationsbarriären består av olika typer av celler. Närmast blodet finns så kallade endotelceller som är täckta av ett negativt laddat geltäcke som kallas glykokalyx. Forskare vid Sahlgrenska akademin har funnit att den negativt laddade glykokalyxen på endotelcellerna är viktig för att proteinet albumin inte ska ta sig igenom barriären.
Fil mag Marie Jeansson har i studierna som ligger till grund för hennes avhandling bland annat studerat filtrationsbarriären på möss där endotelcellernas glykokalyx modifierats och på möss med diabetes. Hon visar för första gången att när vissa komponenter, negativt laddade sockerkedjor, i endotelcellernas glykokalyx tas bort ökar genomsläppligheten av albumin. Hon visar även att det vid diabetes med äggvita i urinen finns en förändring på gennivå av olika komponenter i endotelcellernas glykokalyx.
Marie Jeansson hoppas att det i framtiden kan vara möjligt att när äggvita i urinen uppstått rikta behandling mot endotelcellernas ytstruktur, glykokalyx, för att på så sätt återfå njurens filtrationsbarriär.
– Kunskap om de bakomliggande mekanismerna vid äggvita i urinen är av betydelse för att kunna förbättra behandlingsmetoderna vid njursjukdom, säger Marie Jeansson.
Fortsatt forskning kan i framtiden visa att endotelcellernas glykokalyx inte bara spelar en roll vid njursjukdom i samband med diabetes, utan kanske även vid andra njursjukdomar med äggvita i urinen.
Avhandlingen skriven av:
Fil mag Marie Jeansson, e-post: marie.jeansson@kidney.med.gu.se
Handledare:
Professor Börje Haraldsson, telefon: 031-342 17 01, e-post: borje.haraldsson@kidney.med.gu.se
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för fysiologi och farmakologi
Avhandlingens titel:
Aspects of the glomerular barrier in healthy and diabetic kidneys
Jod är nödvändigt för tillverkningen av ämnesomsättningshormon som bildas i sköldkörteln. Brist på jod leder till en mängd olika sjukdomstillstånd, där den vanligaste är struma. Den farligaste effekten av ett för litet jodintag är risken för hjärnskador hos barn till mammor som får i sig för lite jod. Dessa skador uppstår under fosterstadiet, där en hämmad tillväxt, nedsatt mental förmåga och hörselskada är de mest allvarliga skadorna. Tidigare forskning visar dessutom att en det räcker med en liten brist på jod för att barn ska få lägre IQ.
Eftersom jodbrist är ett globalt problem har WHO har tagit krafttag för att eliminera det. Det föds dock varje år fortfarande många miljoner barn i världen med allvarliga hjärnskador på grund av jodbrist hos modern. Brist finns faktiskt på så nära håll som i Danmark där jodtillskott i salt startade så sent som för några år sedan. I Sverige har vi tillsatt jod till saltet sedan 1936 och uppenbara symtom på jodbrist, som till exempel svåra mentala handikapp, förekommer inte. Någon vetenskaplig utvärdering av det svenska jodersättningsprogrammet har dock inte skett i modern tid. Med tanke på att även en lindrig brist kan ha följder för hjärnans utveckling hos barn och att matvanor inklusive användandet av salt är under ständig förändring, har distriktsläkare Mille Milakovic inom ramen för sitt avhandlingsarbete utvärderat det svenska jodersättningsprogrammet. I denna utvärdering har han studerat befolkningen i Mölnlycke.
I arbetet har han använt sig av flera metoder som volymbestämning av sköldkörteln med ultraljud, utsöndring av jod i urinen, mätning av antikroppar mot sköldkörteln, sköldkörtelhormonnivåer och upptagsmätning av radioaktivt jod samt mätning av jod i sköldkörteln med en speciell röntgenteknik.
Hans slutsats är att i Mölnlyckeområdet finns ingen jodbrist, vilket ses som ett bevis för att jodersättningsprogrammet fungerar. Nivåerna i intaget av jod ligger inom internationellt rekommenderade gränser.
− Det är dock viktigt att gå vidare med en större nationell studie eftersom det kan förekomma regionala skillnader i jodintag. Det är också viktigt att ta reda på om vissa specialgrupper, som till exempel gravida och veganer, har jodbrist, säger Mille Milakovic.
Avhandlingen är skriven av:
Distriktsläkare Mille Milakovic, telefon: 031-98 67 77, 031-98 67 50 e-post: mille.milakovic@vgregion.se
Handledare:
Docent Robert Eggertsen, telefon: 031-98 67 50, e-post: robert.eggertsen@vgregion.se
Docent Gertrud Berg, telefon: 031-342 34 51, e-post: gertrud.berg@oncology.gu.se
Professor Ernst Nyström, telefon: 031-342 32 58, e-post: ernst.nystrom@medic.gu.se
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för samhällsmedicin, avdelningen för allmänmedicin
Avhandlingens titel: Iodine status and iodine pool in a small community in western Sweden
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
Ulrika Lundin
informatör/pressansvarig vid Sahlgrenska akademin
telefon: 031-773 38 69
mobiltelefon: 070-775 88 51
e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se
I fyra delstudier har Anna Asplund studerat basalcellscancer med utgångspunkt från mikrodissektion.
I den första delstudien undersökte Anna Asplund vilken av X-kromosomerna som var inaktiverad i kvinnors hudceller. Eftersom kvinnor har två X-kromosomer måste varje cell inaktivera en av dem, vilket sker slumpmässigt. Hälften av cellerna inaktiverar kromosomen från pappan, medan den andra hälften inaktiverar den från mamman.
– När vi kartlade hur inaktiveringen såg ut fick vi fram ett fint mosaikmönster. Mosaiken ger oss en uppfattning om hur huden är uppbyggd och hur stamcellerna är fördelade. Detta är det ingen som har studerat tidigare, berättar Anna Asplund.
I den andra delstudien försökte Anna Asplund ge svar på om en tumör av basalcellscancer uppstår från en eller flera celler. Genom X-kromosomanalys kom hon fram till att tumörer verkar ha sitt ursprung i en enda cell. I några enstaka fall förekom det dock att två tumörer satt så nära varandra att de såg ut att utgöra en enda tumör.
I den tredje delstudien undersökte Anna Asplund två variationer hos genen PTCH, som reglerar celldelning. Genom analyser av sex grupper av människor med olika hudtyp kom hon fram till att den ena varianten av PTCH verkar ha selekterats bort i populationer med ljus hudtyp. En möjlig förklaring till det är att genvarianten i kombination med ljus hudtyp innebär en ökad risk för hudcancer. Den irländska populationen i studien är dock det gäckande undantaget. Irländare drabbas ofta av hudcancer, och hos dem verkar selektionen inte ha gjorts. Varför kan Anna Asplund inte förklara.
I den fjärde delstudien jämförde Anna Asplund uttryckta gener i normal hud och i celler med basalcellscancer. Resultaten tyder på att tumörcellerna har förlorat sin förmåga att bilda funktionell hud, att de undviker upptäckt av immunförsvaret, att de har en mer frekvent celldelning och att de inte uttrycker gener som skyddar cellerna från att ytterligare skadas av ultraviolett strålning.
– I den sista studien finns resultat som man eventuellt kan bygga vidare på för att behandla eller förhindra basalcellscancer i framtiden, menar Anna Asplund.
Kontaktinformation
Anna Asplund, tel: 018-471 50 32, mobil: 073-650 93 62, e-post: anna.asplund@genpat.uu.se
Existensen av stora nationella databaser, som det svenska tvillingregistret, med epidemiologisk information, och ett stort antal nationellt viktiga samlingar av vävnadsprover ger Karolinska Institutets Biobank en unik position i biobankrelaterad forskning. Eftersom informationen är mycket känslig och en obehörig dataåtkomst därmed oacceptabel har detta biobanksystem hårt ställda säkerhetskrav.
– Vi är först i världen med att ha ett sådant informatiksystem. Vid andra framstående medicinska centrum som Mayo Clinic i USA pågår utvecklingen av ett liknande system, säger Jan-Eric Litton, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik.
Införandet av informatiksystemet BIMS är en strategisk investering på Karolinska Institutet för att stödja och möjliggöra avancerad klinisk forskning i framtiden. Det ökar möjligheterna att hitta orsaker, diagnosverktyg och botemedel mot sjukdomar genom att fler forskare och forskningsområden kan använda sig av stora datamaterial som kan kopplas samman. Något som kommer att vara oerhört värdefullt för nästa generations forskare.
– Den stora vinsten är att forskare sparar tid och kan söka information utan att behöva vara specialister. Man kan alltså söka på engelska i alla datakällor och få begripliga svar, menar Jan-Eric Litton.
FAKTA
Biobank
Enligt den svenska biobankslagen, som gäller sedan 1 januari 2003, definieras en biobank som biologiskt material från en människa som förvaras i mer än två månader och kan spåras till en individ. Lagen gör det möjligt att spara humanbiologiskt material för forskning, utveckling, vård och behandling utan att patientens integritet hotas. Den ställer också krav på provhantering och på informationsteknologi som effektivt kan hantera den känsliga informationen som är förenad med dessa prover.
Karolinska Institutets Biobank
En nationell icke-kommersiell resurs för insamling, hantering, lagring och dokumentering av humanbiologiskt material med sikte på att främja vetenskapligt samarbete. Biobanken ska vidare fungera som en tillgång för forskningen inom olika områden som genetik, funktionell genomik samt genetisk och molekylär epidemiologi. En viktig vetenskaplig drivkraft är att göra det möjligt för forskare att testa hypoteser som aldrig tidigare utforskats, i en mer effektiv och storskalig miljö än vad som funnits tillgängligt hittills. För mer information se: http://www.meb.ki.se/biobank/about.php
För kontakt med Professor Jan-Eric Litton, institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik (MEB): telefon 08-524 877 59, mobil 070-836 68 10, e-post jan-eric.litton@meb.ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas största och mest ansedda medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan www.ki.se
Vid syrebrist i hjärnan räcker några få minuter för att orsaka svåra men för livet. Störningar kan orsakas av komplikationer under förlossningen eller vid tidiga operationer, exempelvis för medfött hjärtfel.
I en doktorsavhandling vid Chalmers behandlar Nils Löfgren olika tekniska möjligheter för att förbättra vården av nyfödda barn som riskerar att utsättas, eller har utsatts för syrebrist i hjärnan. Han har studerat hur olika egenskaper hos EEG-signaler kan visa om hjärnan är utsatt för syrebrist. Dessutom har han utvärderat effekten av fjärrkonsultationer mellan specialister efter kritiska operationer av nyfödda.
Det visade sig att entropi, en egenskap som speglar en EEG-signals komplexitet, kan avslöja syrebrist inom en och en halv minut från syrebristens start. Entropi har länge använts inom kommunikationsteori och även undersökts i samband med syrebrist, men det är första gången som förmågan att avslöja akut syrebrist studerats och beskrivits med kliniskt relevanta termer.
Fjärrkonsultationer mellan medicinska specialiteter är ett annat viktigt sätt att upptäcka och blottlägga riskfaktorer efter en operation. Nils Löfgren har studerat och utvärderat olika metoder för fjärrkonsultationer mellan barnläkare på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus och neurofysiologer på Sahlgrenska sjukhuset, båda i Göteborg.
Dessa konsultationer sker via datorer som kommunicerar över sjukhusens datornätverk. Utvärderingen visar att ett sådant system, utvecklat inom projektet, snabbt gett resultat i form av ökad förståelse för processerna under hjärtoperation. Studien belyser också de problem som uppstår då ett sådant system skall introduceras i dagens sjukvård.
En tredje aspekt som redovisas i avhandlingen är hur egenskaper hos EEG-signalerna kan användas för att ge säkrare prognoser efter en misstänkt syrebrist. Sådana prognoser är viktiga för att hindra sekundära effekter, samt för att kunna förbereda föräldrar och planera samhällsinsatser längre fram i tiden. Möjligheterna att med hjälp av EEG-signalerna kunna ge en prognos för den närmaste utvecklingen kartläggs systematiskt. Även i detta sammanhang visar entropi goda resultat, vilket i framtiden kan vara ett bra stöd för läkare.
Arbetet har bedrivits i nära samarbete mellan Institutionen Ingenjörshögskolan, Högskolan i Borås, Institutionen för signaler och system, Chalmers tekniska högskola, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus och göteborgsföretaget SACS Medical AB.
Projektet har finansierats av Landstingsförbundets och KK-stiftelsens gemensamma program för ”IT inom hälso- och sjukvård”, NUTEK, samt av projektet ”BIOPATTERN Network of Excellence” inom EU: s sjätte ramprogram.
Forskningen om signalbehandling på EEG-signaler i samband med syrebrist fortsätter inom projektet, där Nils Löfgren kommer att arbeta ytterligare ett år.
Nils Löfgren är uppvuxen i Åsa, Kungsbacka kommun.
Avhandlingen ”The EEG of the Newborn Brain – Detection of Hypoxia and Prediction of Outcome”, försvaras vid en offentlig disputation den 27 maj kl 13.15 i sal Sal HC2, Hörsalsvägen 16, Chalmers, Göteborg.
Kontaktinformation
Bilder finns att få, kontakta någon av ovanstående. Se bilderna i artikel på Chalmers Nyheter:
http://chalmersnyheter.chalmers.se/Article.jsp?article=5086
Mer information:
Nils Löfgren, Institutionen för signaler och system, Chalmers
Tel: 031-772 18 28, 0703-644 359
nils.lofgren@s2.chalmers.se
Kontakt på Informationsavdelningen:
Sofie Hebrand
Tel 031-772 84 64
sofie.hebrand@chalmers.se
