Fokus på eftersatt område
– Inom den akademiska världen har väg- och banteknik varit svagt representerat de senaste åren. Bland annat har flera högskolor tagit bort professurer inom området. Därför känns det positivt att VTI i samverkan med KTH har möjlighet att inrätta två nya professurer inom området, säger Marianne Grauers, forskningschef vid enheten Väg- och banteknik på VTI.
Skilda inriktningar
Professuren vid VTI kommer ha särskild betoning vid metoder och tekniker för projektering och konstruktion av tillgängliga, säkra och uthålliga vägar och banor. Professuren vid KTH kommer att ha fokus tekniska studier av byggande, drift och underhåll av tillgängliga, säkra och uthålliga vägar och banor.
– Vi vill stärka vår kompetens och bli mer attraktiva på marknaden, både internationellt och nationellt. Personen som kommer att inneha tjänsten ska självständigt bygga upp och leda forskning samt ha en viss del undervisning inom grund- och forskarutbildningen.
Kontaktinformation
Marianne Grauers, forskningschef VTI, 070-632 18 20
Långa väntetider har under många år varit ett omdiskuterat problem i hälso- och sjukvården. Den 1 november 2005 träder en ny vårdgaranti i kraft som ger patienter möjlighet att kostnadsfritt få hjälp att byta vårdgivare om väntetiden till behandling blir längre än tre månader. En motsvarande garanti gällde mellan 1992 och 1996 för tolv olika åtgärder. I Marianne Hannings avhandling undersöks vilka effekter denna garanti hade och vilka erfarenheter den gav.
– Det är viktigt att ta lärdom av tidigare erfarenheter, så att man nu bygger ett system som fungerar bättre, säger Marianne Hanning, som till vardags arbetar med databasen för väntetider på Sveriges Kommuner och Landsting som hälsoekonom.
Avhandlingen bygger på uppgifter om väntetider och vårdproduktion från sjukhusen, specialstudier inom gråstarrkirurgi samt enkäter till verksamhetschefer vid de kliniker som berördes av garantin. Resultaten visar att vårdgarantin innebar klara förbättringar av väntetiderna under de två första åren, men att den inte långsiktigt kunde hantera balansen mellan ökad efterfrågan och besparingskraven inom sjukvården i mitten av 1990-talet. När garantin avslutades var väntetiderna i nivå med utgångsläget. Däremot blev den risk för felaktiga prioriteringar och undanträngning av patientgrupper som kritiker betonade aldrig något omfattande problem.
– Min studie visar snarare att man från läkarhåll fann det allt mer besvärande att tillämpa kriterierna i vårdgarantin i takt med bättre behandlingar och ökad efterfrågan och därför valde att inte längre stödja den, säger Marianne Hanning.
De enheter som inte kunde leva upp till garantin drabbades inte heller av några sanktioner och patientintresset var lågt, sannolikt på grund av bristande information. Detta gjorde också att de förhoppningar som fanns om en regional utjämning av operationsfrekvenser och väntetider inte infriades. Men trots detta är vårdgaranti ett positivt laddad begrepp som politiskt är svårt att avskaffa, menar Marianne Hanning. Men innehållet kan förändras.
– Köer och väntetider är ett mångfacetterat problem. Lösningen ligger därför inte i en enda åtgärd. Vårdgarantier kan liknas vid ett politiskt beslutspaket som kan innehålla olika styrmedel. Om de blir lyckade eller inte avgörs av hur väl man med lyckas angripa väntetidernas orsaker med dessa styrmedel, säger Marianne Hanning.
Kontaktinformation
Marianne Hanning kan kontaktas på 08-452 7658, 070-319 7658 eller marianne.hanning@skl.se
Satsningen i Stockholm blir det fjärde utländska college som National University of Singapore (NUS) startar i miljöer där nya företag vuxit fram i nära samverkan med omgivande universitet, och deras första i Europa. Sedan tidigare finns deras college i Silicon Valley och Bio Valley i USA och i Shanghai. Totalt har två hundra studenter gått programmen.
– Samarbeten som det här är helt i linje med den nya internationella trenden att skapa nära funktionella nätverk mellan universitet med likaratade visioner och mål. National University of Singapore är ett internationellt toppuniversitet med en extremt väl utvecklad entreprenörsanda. KTHs utbytesstudenter och personal har många goda erfarenheter av samverkansprojekt med kollegor därifrån, säger KTHs rektor Anders Flodström.
Studenterna från Singapore kommer att arbeta ett år vid nystartade teknikföretag i Stockholmsregionen, bland annat vid Kista Science City. Parallellt ska de studera entreprenörskap och teknikrelaterade ämnen på KTH och vid Stockholm School of Entrepreneurship (SSES) som är ett samarbete mellan KTH, Handelshögskolan i Stockholm, Karolinska Institutet och Konstfack.
Närheten till stora internationella företag som Ericsson och Nokia, det stora antalet nystartade teknikföretag i Kista och Sveriges och KTHs goda rykte inom IT-området ligger bakom NUS val av Stockholm.
– KTH är ett framåtblickande tekniskt universitet med mycket gott rykte och vi är glada över möjligheten att få samarbeta med dem under många år framåt, säger professor Choon Fong Shih, rektor vid NUS.
Målet är att ge studenter möjligheten att utvecklas till duktiga entreprenörer genom att ta del av de entreprenöriella och akademiska kunskaperna på platser där nya företag vuxit fram i nära samverkan med omgivande universitet. De företag som deltar i samarbetet är därför en viktig del i NUS College in Stockholm, som det officiella namnet är. I den första gruppen företag som deltar finns Formpipe som arbetar med dokumenthantering på Internet och Attana som utvecklar biosensorer – båda bildade under de tre senaste åren. Såväl chansen att undersöka nya affärsmöjligheter i Singapore med omnejd som möjligheten till forskningssamarbeten gör satsningen mycket intressant, menar företrädare för företagen.
Tisdag 17 maj undertecknar de båda universitetens rektorer avtalet vid en ceremoni på KTHs bibliotek, Osquars backe 31 på Campus Valhallavägen. Förutom inbjudna representanter för företag och universitet deltar även Dr Tony Tan, Singapores vice premiärminister med ansvar för universitetsfrågor.
Kontaktinformation
Mer information
Anders Flodström rektor på KTH: 08-790 7001,
070-649 44 88, rektor@kth.se
Ramon Wyss, vicerektor för internationella utbildningsfrågor på KTH: 08- 5537 8210, wyss@kth.se
Björn Sandahl behandlar i sin avhandling i pedagogik frågan om läro- och kursplanernas betydelse för den faktiska idrottsundervisningen.
Syftet har varit att jämföra idrottsämnets målsättningar och innehåll i läro- och kursplaner med idrottslärarkårens egen uppfattning och försöka förklara hur eventuella skillnader dem emellan har uppstått under 1900-talets andra hälft.
Studien har visat att läro- och kursplaner under perioden till stor del varit ”ett barn av sin tid”. De samhällsförändringar som inträffat i Sverige under 1900-talets andra hälft har satt ett ganska tydligt avtryck i läro- och kursplaner för idrottsundervisningen med förändringar av i synnerhet ämnesinnehållet som följd.
När det gäller målsättningarna delade man i stort läroplanens värdegrund men i fråga om innehållet så inriktades undervisningen främst mot bollspel, gymnastik, fysisk träning och fri idrott. Samtidigt förespråkade läroplanen ett brett spektrum av olika idrottsliga aktiviteter.
En av orsakerna till detta kan vara tillgången till lokaler och redskap, vilket lett till att undervisningen inriktats mot aktiviteter som kan utföras i en gymnastiksal eller på enkel gräsplan. En annan orsak kan vara inflytandet från olika intressenter, alltså de organisationer som haft intressen att bevaka i idrottsundervisningen. Där har Riksidrottsförbundets inflytande varit betydande. Vidare har en majoritet av idrottslärarna haft en bakgrund i föreningsidrotten.
Resultaten visar också att inte bara lärarnas utan även elevernas idrottserfarenhet haft stor betydelse för planering och uppläggning av undervisningen, vilken därmed anpassats efter dem som redan var aktiva på fritiden. De elever som behövde idrottsundervisningen mest, de på fritiden fysiskt inaktiva, var alltså de som haft minst att säga till om beträffande undervisningens innehåll.
Avhandlingsarbetet har varit ett tvärvetenskapligt projekt som inte bara haft till uppgift att studera ungdomarnas fysiska aktivitet utan även deras hälsostatus och fysiska status.
Doktorsavhandlingens titel: Ett ämne för alla? – Normer och praktik i grundskolans idrottsundervisning 1962-2002
Disputationen äger rum fredag den 20 maj kl. 13.00 i Idrottshögskolans aula, Lidingövägen 1. Opponent är Patrik Göransson från IPD, Göteborgs universitet.
Kontaktinformation
Björn Sandahl kan nås på tfn 08-402 22 47, 070-283 55 01 eller e-post bjorn.sandahl@ihs.se
Enligt en omdiskuterad evolutionsbiologisk teori kan honor para sig först och välja fäder till sin avkomma senare, genom så kallat kryptiskt honligt val. Honor skulle till exempel kunna välja mellan spermier från olika hanar de parat sig med eller variera väntetiden mellan parningarna. Kryptiskt honligt val skulle också kunna förklara varför hanar utför uppvaktningsbeteenden som stimulerar honorna under själva parningen: Helt enkelt för att öka chansen att bli valda som fäder.
Martin Edvardsson visar i sin avhandling att kryptiskt honligt val förekommer hos två skalbaggsarter. Mjölbaggen (Tribolium castaneum) föredrar att använda spermier från hanar som stryker kanterna av deras täckvingar med sina ben under parningen. Ju fler benstrykningar en hane utförde under en parning desto större andel av avkomman befruktades av hans spermier när honan parade sig med två hanar.
– Och när jag manipulerade honornas uppfattning av benstrykningarna genom att förkorta vissa hanars ben hade benbeteendet ingen effekt, säger han.
Hos fröbaggarna (Callosobruchus maculatus) handlar det istället om att släcka honans törst. Honan får vatten från hanarnas sädesvätska och parar sig därför när de är törstiga. Hanarna överför uppemot 10 procent av sin kroppsvikt vid parningen.
– Genom att ge honorna en stor mängd vatten kan de fördröja honornas nästa parning och minska risken att deras spermier måste konkurrera med spermier från andra hanar, förklarar Martin Edvardsson.
Hos fröbaggarna skadas dock honorna av taggar på hanarnas könsorgan och sparkar därför hanarna under parningen. Enligt en tidigare förklaring skulle skadorna göra att honorna väntar länge innan de parar sig igen, eller att de lägger äggen snabbare. Därmed skulle hanens chans att bli far öka. Martin Edvardsson resultat ger dock inget stöd för denna förklaring.
-Taggarna fungerar förmodligen istället som ett ankare som utvecklats eftersom det är viktigare för hanar som parar sig att förhindra andra hanar att knuffa undan dem än att undvika att skada honorna.
Kontaktinformation
Martin Edvardsson kan kontaktas på 018-471 6490, eller Martin.Edvardsson@ebc.uu.se
Utöver vanliga kondylom, dvs. vårtor vid framför allt könsorganen, orsakar mänskligt papillomvirus ca 500 dödsfall årligen i Sverige pga. livmoderhalscancer. Drobni tillhör en forskargrupp som för första gången i världen påvisat att laktoferrin, som bl.a. finns i bröstmjölk, är ytterst verksamt för att reducera infektioner av detta virus.
Idag finns det få antivirala preparat som effektivt kan förhindra vårtor och kondylom. Genom en helt nyutvecklad metod och med odlade celler visar avhandlingen att laktoferrin från antingen människo- eller komjölk effektivt reducerar både antalet viruspartiklar som är bundna till celler och antalet partiklar som lyckats ta sig in i en värdcell.
Avhandlingen visar att papillomvirus använder heparansulfat, ett slags speciella sockerstrukturer på cellytan, för att fästa där. Genom att tillsätta heparansulfat till virus före angreppet reducerade man antalet infekterade celler genom att det lösta heparasulfatet band till viruspartiklarna och på så sätt hindrade dem att binda till värdcellerna. Dessa resultat leder till ökad kunskap om vilka mekanismer papillomvirus använder för infektion och kan därmed leda till utveckling av nya läkemedel.
Peter Drobni är född och uppvuxen i Grängesberg, utbildad till molekylärbiolog i Umeå och numera doktorand vid avdelningen för virologi, tel. 076-813 84 73, epost: peter.drobni@climi.umu.se
Avhandlingen läggs fram vid Inst. för klinisk mikrobiologi, virologi, och har titeln PAPILLOMAVIRUS BINDING AND ENTRY. The heparan sulfate receptor and inhibition by lactoferrin.
Disputationen äger rum kl 09.00 i Major Groove, by. 6L, NUS. Fakultetsopponent är professor Pierre Coursaget. Laboratoire Virus, Vectorisation et Imagerie de Ciblage, Frankrike.
Platser för lek, upplevelser och möten är en studie om barns tillgång till sin närmiljö. Studien handlar om relationen mellan vuxensamhälle och barnsamhälle: om olika maktperspektiv och vem som har rätt till närmiljön. Här finns en intressekonflikt där bl.a. trafiken konkurrerar med barnen om miljön – på barnens och miljöns bekostnad.
Studien bygger på deltagande miljöobservationer och intervjuer med barn i fyra bostadsområden. Författaren gör en ingående analys av barnens handlingar och upplevelser. Närmiljöns betydelse som informell lärandemiljö betonas. Barnens utsagor ger en bild av om och hur de använder olika platser, vad de gör – lek och aktiviteter – vilka möten som sker och vad de tycker om sitt bostadsområde.
Mia Heurlin-Norinder har bakgrund som fritidspedagog och har arbetat med barn och ungdomar i många olika verksamheter. Hon är högskoleadjunkt vid institutionen för samhälle, kultur och lärande vid Lärarhögskolan i Stockholm (LHS) och ingår i den kulturvetenskapliga forskningsgruppen vid LHS.
Doktorsavhandlingens titel: Platser för lek, upplevelser och möten
– Om barns rörelsefrihet i fyra bostadsområden
Disputationen äger rum fredag 13 maj kl. 10.00 i Konradsbergsaulan, Lärarhögskolan i Stockholm, Konradsbergsgatan 7B
Mia Heurlin-Norinder kan nås på 08-737 55 92 eller mia.heurlin-norinder@lhs.se
Här finns rebelliska och radikala drag med föreställningar om att vara oberoende, vild och potent. Det innebär även att värna om det fria och livsnjutande som finns i brädåkningen.
Åssa Bäckströms avhandling handlar om hur mening och identitet skapas genom brädåkande. Åsa Bäckström menar att relationen mellan identitet, lärande och kultur är stark. Kulturen sätter spår i individen, liksom individen sätter spår i kulturen. Författaren visar att idealen inom brädåkningskulturen kommit att stå som förebild även för föräldragenerationen. Detta återspeglas i vår kultur framförallt genom media och i reklam.
Studien fokuserar skateboardkulturen. Den etnografiska studien har en tvärvetenskaplig bredd. Här möts idrottsforskning, ungdomskultur-forskning och pedagogik som kulturveten-skap. Meningsskapande studeras som informella lärprocesser och kultur och identitet används som centrala teoretiska begrepp.
Boken riktar sig exempelvis till lärare och ledare inom idrotts- och fritidssektorn. Den vänder sig även till dem som är intresserade av ungdomskultur och hur mening och identitet skapas – trendforskare, reklammakare, etnologer m.fl.
Åsa Bäckström är verksam vid Idrottshögskolan i Stockholm och medlem i forskningsgruppen för pedagogik, idrott och fritidskultur vid Lärarhögskolan i Stockholm.
Doktorsavhandlingens titel: Spår. Om brädsportkultur, informella lärprocesser och identitet.
Åsa Bäckström kan nås på 08-737 55 85 eller asa.backstrom@lhs.se
Växt- och djurplankton befinner sig längst ner i den akvatiska näringsväven och utgör en viktig transportväg för PCB från vatten in i marina organismer. Upptaget av PCB i plankton spelar därför en stor roll för hur mycket som till sist hamnar i exempelvis fisk och fågel och därför är modeller som beskriver upptaget av miljöföroreningar från vatten viktiga vid exempelvis riskbedömningar av förorenade vatten.
Miljövetaren Anna Sobek har i sin forskning vid Stockholms universitet visat att det framför allt är vattenkoncentrationen av PCB som avgör halterna i plankton och att till exempel djurplanktons födointag inte har någon effekt på dess PCB-upptag. Dessa resultat innebär att förekomst av PCB, och även andra liknande miljögifter, i botten av den akvatiska näringsväven kan beskrivas med en enkel funktion baserad på vattenkoncentrationen och kända egenskaper hos PCB. En konsekvens av resultaten från hennes forskning är att osäkerheten i de modeller som i dag används för att beskriva PCB-halter i marina näringsvävar kan minskas. Därmed kan man i framtiden med större precision bedöma hur mycket miljöföroreningar koncentreras i marina organismer.
Doktorsavhandlingens titel: Uptake processes of polychlorinated biphenyls at the base of the pelagic food web.
Disputationen äger rum fredag den 20 maj, kl. 10.00 i Nordenskiöldsalen, Geovetenskapens hus, Frescati. Opponent är professor Derek Muir från National Water Research Institute, Environment Canada.
Kontaktinformation
Anna Sobek nås på telefon 08-674 7269 (Institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM, 106 91 Stockholm), 0730 463416 eller e-post: anna.sobek@itm.su.se
Att mottagaren, t.ex. räddningstjänsten, kan lokalisera var mobiltelefoner ringer ifrån, att skattedeklarera på Internet och betala parkeringsavgiften med SMS. De är några innovationer som Estland var först ut med att introducera.
Hur lyckades då ett fattigt, litet post-sovjetiskt land på kort tid nå sådana framgångar? Per Högselius, forskare i innovation och även verksam vid CIRCLE på Lunds universitet samt avdelningen för teknik- och vetenskapshistoria, KTH, beslöt sig utforska ämnet. Att nästan ingen tidigare ägnat sig förstå hur innovationer går till i det post-sovjetiska Europa gjorde uppgiften extra intressant.
– Efter att ha djupintervjuat ett 60-tal innovatörer och andra nyckelpersoner inom den estniska telekomsektorn, framträder två tydliga mönster. För det första har förvånansvärt många en solid bakgrund i de gamla sovjetiska forskningsinstituten och universiteten. Det är förvånande, eftersom man tidigare hävdat att det sovjetiska inte haft någon positiv betydelse, menar han.
– Trots en destruktiv transformationsprocess har dessa personer på ett kreativt sätt anpassat sin erfarenhet så att den kommit till stor nytta i Internet- och mobilteleåldern och i ett marknadsekonomiskt samhälle som skiljer sig radikalt åt från Sovjettiden, förklarar Per Högselius som för övrigt är den förste att disputera inom ämnet Innovation i Lund.
Dessutom framkom att de nära kontakterna med Finland och Sverige spelat en avgörande roll, inte bara i form av stort handelsutbyte och stora utlandsinvesteringar, utan också till exempel genom att nyckelpersonerna i kreativa estniska innovationsprojekt i typfallet vistats en längre tid i något nordiskt land.
– Student- och forskarutbyte är en underskattad mekanism vad gäller att lära av utländska innovationssystem, tillägger Per Högselius och understryker att Estland till mångas förvåning verkligen lyckats skapa världsledande innovationer inom flera nischer inom Internet och mobiltelefoni.
Per Högselius disputerar med avhandlingen ”The Dynamics of Innovation in Eastern Europe -Lessons from Estonia” fredagen den 13 maj kl 13:15 i Stora Hörsalen, Ingvar Kamprad designcentrum, Sölvegatan 26, Lunds Tekniska Högskola.
Om ämnet innovation:
Verksamhetsområdet Innovation studerar vad som driver fram innovationer och teknisk förändring och vilka konsekvenser dessa får för jobb och tillväxt. I Lund finns forskningsbetoning på innovationssystem, d v s de organisationer och institutioner som påverkar innovationsprocessen.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Per Högselius, tel 046-222 78 48, per.hogselius@circle.lu.se, eller Charles Edqvist, professor i Innovation, tel 046-222 39 31, Charles.Edquist@innovation.lth.se
I sin doktorsavhandling berättar Elisabeth Engberg om fattigvårdens historia i ett nordsvenskt landsbygdssamhälle under 1800-talet men väcker också frågor om samhällsutveckling, samhällsdebatt och samhällsförändring i ett vidare perspektiv. Med Skellefteå socken som exempel diskuterar hon hur fattigvården utformades på sockennivå och bynivå, i nära samspel med det omgivande samhället. Blicken riktas också mot understödstagarna själva och deras livssituation när de försörjdes av fattigvården. Vilka var de individer och hushåll som fick understöd från samhället och vad var det som äventyrade just dessa personers möjlighet att klara sin egen försörjning?
Fattigvården bars av en djupt rotad plikt att samhället skulle ta hand om sina fattiga och blev tidigt en angelägenhet för den lokala självstyrelsen. Varje socken hade laglig skyldighet att försörja sina ”egna fattiga” men gavs samtidigt stor frihet att utforma sin fattigvårdspraxis efter lokala förutsättningar. Artonhundratalssamhällets sociala omsorg präglades av sin tids normer och föreställningar och begränsades av balansen mellan behov och resurser. I Skellefteå delegerades det praktiska ansvaret för de fattigas försörjning till socknens byar. Att det sociala ansvarstagandet så tydligt förankrades i lokalsamhället och knöts till samhörigheten med hemorten skapade goda förutsättningar för en inbördes solidaritet i byn. Det gör det också möjligt att tala om ett lokalt socialt medborgarskap, långt innan framväxten av ett medborgarskap i modern mening. Samtidigt skapade det lokala fattigvårdsansvaret ett ökat behov av att tydliggöra gränserna för tillhörighet och utanförskap, i den egna samhällsgemenskapen, men också gentemot andra.
De allra flesta av understödstagarna tillhörde landsbygdssamhällets lägre skikt och levde förmodligen på marginalerna redan innan de blev föremål för fattigvård. Vanligtvis var de män och kvinnor med bräckliga och resurssvaga sociala nätverk, och få anhöriga i livet. Könsfördelningen var relativt jämn, även om det fanns en tydlig kvinnlig dominans i de äldre åldersgrupperna och bland de ogifta. Barndomen, den yngre medelåldern och ålderdomen framstår som de faser i livscykeln när behovet av stöd från fattigvården var som störst. För många individer i medelåldern kunde fattigdomsproblematiken kopplas samman med en tung försörjningsbörda, ofta fördjupad av sjukdom eller handikapp.
De stora barnfamiljernas understödsbehov kom allra tydligast till uttryck i anslutning till 1830-talets och 1860-talets missväxtperioder, som slog hårt mot Skellefteå socken och stora delar av Norrland. Bland de äldre understödstagarna förstärktes ålderdomens begränsningar inte sällan av sjukdom, en makes död eller sviktande stöd från anhöriga. Både bland äldre och yngre understödstagare kunde understödsberoendet också höra samman med en social marginalisering till följd av att de, eller deras närstående på något sätt avvek från lokalsamhällets etablerade normer. Då som nu handlade fattigdom inte enbart om brist på materiella resurser, utan kan även kan associeras med socialt utanförskap och bristande delaktighet i lokalsamhället.
Fredagen den 20 maj försvarar Elisabeth Engberg, institutionen för historiska studier, Umeå universitet, sin avhandling med titeln I fattiga omständigheter. Fattigvårdens former och understödstagare i Skellefteå socken under 1800-talet. Disputationen äger rum kl 10.00 i Hörsal F, Humanisthuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är Loftur Guttormsson, professor i historia vid Iceland University of Education, Reykjavik.
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta gärna Elisabeth Engberg,
tel 070-242 53 54, 0916-10229 eller 090-786 99 46
eller e-post elisabeth.engberg@ddb.umu.se
I den första omgången deltar FOI i tre av de totalt tolv forskningsprojekt som fått finansiering och pågår just nu.
– I denna andra omgång har vi satsat på att visa att vi är en forskningsaktör att räkna med inom säkerhetsområdet i Europa, berättar Eva-Lotta Kraft som är chef för FOI:s strategi- och marknadsavdelning. Vi deltar nu i sjutton ansökningar och är projektsamordnare i ett par av dem.
Forskning med inriktning på säkerhet och rymd har hög prioritet inom EU:s sjunde ramprogram för forskning som täcker perioden 2007 till 2013. Säkerhet och rymd tillsammans föreslås en finansiering på totalt fyra miljarder Euro under perioden.
FOI har ett etablerat samarbete med andra ledande europeiska forskningsorganisationer, som holländska TNO, samt med en rad svenska aktörer inom forskning och näringsliv.
– Vi har goda förutsättningar för att bli framgångsrika i den europeiska säkerhetsforskningen och kunna bidra till medborgarnas säkerhet med ny kunskap och teknik, säger Per-Erik Johansson, som håller samman FOI:s medverkan i EU:s säkerhetsforskningsprogram. Projektansökningarna handlar i huvudsak om krishantering i olika former. De berör förebyggande arbete som till exempel att skapa medvetenhet eller bygga mindre sårbara infrastrukturer. Vidare handlar de om att bättre förbereda, genomföra och lära sig av operativa insatser samt att hitta bra metoder att återställa till vardagen efter krishändelser.
– Vi ser också att vår etablerade position som internationell forskningsaktör inom försvarsområdet kan vara till stor fördel när möjligheterna till synergier mellan civil och försvarsrelaterad forskning ökar, menar Per-Erik Johansson.
Av de två ansökningar där FOI är projektsamordnare i den andra ansökningsomgången handlar den ena om kartläggning av och prioritering mellan olika former av terroristhot (Eurosecurity) och den andra om fördjupad samverkan mellan olika länders krishanteringscentra och inrättandet av ett nätverk som förbinder existerande sådana centra (iEMC2). Båda dessa projekt är upplagda i samverkan med ett antal ledande svenska och andra europeiska aktörer.
Kontaktinformation
Eva-Lotta Kraft, chef för avdelning Strategi och marknad, 073-444 77 00
Per-Erik Johansson, sammanhållande för FOI:s medverkan i EU:s säkerhetsforskningsprogram, 070-649 66 45
Åsa Ivarsson, presskontakt, 073-444 77 55
Kubmaneterna lever i tropiska vatten och har fått sitt namn av den lådliknande kroppsformen med tentakler i de nedersta hörnen. Bland kubmanet-arterna finns jordens förmodligen giftigaste djur. I Lund arbetar man med en ofarlig, centimeterstor art som heter Tripedalia och som finns i Puerto Ricos mangroveträsk. Ögonen är organiserade på samma sätt som hos alla andra kubmaneter. De sitter på fyra klubbliknande utskott. På varje sådant utskott finns två par gropögon som består av fördjupningar med ljuskänsliga celler. Men där finns också två ögon med linser. Ett riktas uppåt och kan se något av världen ovanför vattenytan och ett är nedåtriktat.
Optiken i dessa linsögon är avancerad. Men näthinnan ligger inte i focus; den bild kubmaneten har av världen är mycket suddig.
– Kubmaneten ser inte plankton och små bytesdjur men stora orörliga föremål. Snarare tycks de använda sin syn till att hitta rätt miljö, dvs en miljö rik på föda. Där samlas de i stora flockar och kan stå stilla och låta födan komma till sig, säger Dan-E Nilsson och tillägger:
– Man har antagit att utvecklingen mot en allt skarpare syn har varit ”motorn” i ögats evolution. Men kubmaneten visar att detta inte alltid stämmer. Helt andra behov kan ha drivit den tidiga evolutionen av ögat.
Kontaktinformation
Professor Dan-E Nilsson nås för ytterligare information på tel 046-222 93 45. Hans artikel heter Advanced optics in a jellyfish eye och finns i Nature den 12 maj.
Initiativet till konferensen Ethical considerations and future challenges in occupational and environmental health tog den välkände nu framlidne miljömedicinaren Olav Axelson. Han var professor vid Avdelningen för yrkes- och miljömedicin vid Linköpings universitet och bodde på norra Öland. Konferensen är ett samarrangemang av Linköpings universitet, Landstinget i Östergötland och Landstinget i Kalmar län.
Ett par särskilt intressanta inslag handlar om hur asbestindustrin lagt sig i oberoende forskning och hur starka industriintressen försöker misskreditera självständiga forskare, så kallad greenwashing.
Bland flera världsberömda forskare på konferensen märks Aaron Blair, chef för avdelningen för miljöepidemiologi vid National Cancer Institute i Bethesda, USA, som talar om vetenskapsetik, Pietro Comba, miljöepidemiolog från Rom som studerat hälsoeffekter i samband med förorenade områden och elektromagnetiska fält, professor Marja Sorsa från Finland, som haft en framskjuten position i den europeiska etikgruppen och professor Olli Miettinen vid McGill universitetet i Kanada som var Olav Axelsons mentor och läromästare i epidemiologi.
Den andra dagen ägnas åt utmaningar för den framtida epidemiologiska forskningen, hälsofaror för barn, medfödd känslighet för sjukdom inom områden som bekämpningsmedel och luftföroreningar. Bland annat ger yrkesmedicinaren Raul Harari från Ecuador ett perspektiv från utvecklingsländerna till vilka västvärlden nu exporterar sina miljöproblem.
Professor Olav Axelson, till vilken konferensen tillägnas, symboliserade den medicinska forskningens integritet inom yrkes- och miljömedicin och genom denna konferens är målsättningen att försöka föra den traditionen vidare till en yngre generation forskare.
Kontaktinformation
Journalister som vill besöka konferensen: kontakta Bengt Ståhlbom, verksamhetschef vid Yrkes- och miljömedicinskt centrum i Linköping, tel 013-221445, 070-6740970, e-post Bengt.Stahlbom@lio.se
Keramer används idag ofta vid framställning av tandersättningar. Porslin är ett sådant material som används för tandkronor när enstaka tänder gått sönder, men också som yta på tandbroar med en bas av metall.
– Keramer liknar tandemaljen och är att föredra av estetiska skäl. Men det viktigaste är att materialet är biokompatibelt, det vill säga att det inte bryts ner i munnen, inte skadar omgivande vävnader eller orsakar allergier, förklarar Per Vult von Steyern.
Därför har tandläkare i snart ett halvsekel försökt utveckla keramer som håller för framställning av tandbroar utan inblandning av metaller eller andra material som förstärkning, så kallade helkeramiska tandersättningar. Problemet har varit att helkeramiska tandbroar lättare gått sönder än dem som är uppbyggda kring metall. Idag finns dock två nya keramiska material som allt oftare ersätter metallen i tandbroar: aluminiumoxid och zirkoniumdioxid. Men ingen har undersökt om de håller lika länge i munnen som metallbaserade, d v s mellan 15 och 20 år.
– Våra kliniska studier av ett 40-tal patienter visar att hållfastheten för tandbroar av aluminiumoxid är något sämre än broar i metallkeramik. Tandbroar av zirkoniumdioxid fungerar lika bra som de metallbaserade. Med en uppföljningstid på 11 år avseende broar med aluminiumoxid och 3 år för zirkoniumdioxid-baserade är det dock svårt att säga något säkert om hur det går på lite längre sikt. Men resultaten är lovande och ger stöd för att erbjuda patienter ett alternativ till metallbaserade tandbroar, säger Per Vult von Steyern.
Allergi mot metallegeringar i munnen är relativt ovanligt, berättar han, men för den patient som drabbas kan det vara ett stort problem.
Studierna är gjorda på Odontologiska fakulteten vid Malmö högskola.
– Kliniska studier är kostsamma och tar lång tid. Det är också viktigt att man inte förlorar kontakten med de patienter som ingår i en studie för att värdet av den inte ska gå förlorat. Genom att svenskar i allmänhet är något mindre rörliga än patienter i en del andra länder, är det lättare att genomföra dylika studier i Sverige.
Utöver två kliniska studier innehåller avhandlingen tre laboratoriestudier, som bl a undersöker olika metoder för hur broarna bäst utformas. En studerar hållfastheten av helkeramiska broar när de kopplas på implantat.
– Helkeramiska broar görs redan på implantat och implantat är ju en vanlig behandlingsform idag. Därför är det angeläget att undersöka hur helkeramiska broar fungerar i kombination med implantat. Resultaten antyder att broarna håller minst lika bra på implantat som på naturliga tänder. Men det måste också testas kliniskt, och sådana studier är jag igång med nu, säger han.
Per Vult von Steyern är specialist i oral protetik och arbetar kliniskt vid sidan av sin forskargärning. Denna kombination, och det faktum att han bedriver både experimentell och klinisk forskning ser han som en fördel.
– Som kliniker ställs man ofta inför kliniska frågeställningar som man kan överföra till laboratoriet. Och de kliniska och laboratoriemässiga forskningsdelarna korsbefruktar varandra. Steget mellan laboratoriet och kliniken blir kortare, säger han.
Fotnot:
Keramer är en stor grupp oorganiska, icke-metalliska material med god motståndskraft mot nötning och korrosion. Bland keramer kan nämnas exempel alltifrån betong och gips till lergods och porslin.
Avhandlingens titel: All-ceramic fixed partial dentures. Studies on aluminium oxide- and zirconium dioxide-based ceramic systems.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Per Vult von Steyern, tel: 0705-946321
(Pressmeddelande från KK-stiftelsen, Riskutställningar och Vetenskapsrådet)
På onsdag nästa vecka öppnar Se Hjärnan! i Malmö. Förutom själva utställningen bjuder vandringsutställningen på flera föreläsningar. Det handlar om allt från kostens betydelse för hjärnans funktioner till samtal om den kreativa hjärnan.
Obs! Pressvisning: måndag den 16 maj kl 13.00.
Invigning: tisdag den 17 maj, kl 16.00
Utställningen öppnar för allmänheten: onsdag den 18 maj.
Utställningen kommer att finnas på Malmö museer under hela sommaren, fram till 31 juli.
I själva utställningsdelen kommer besökaren att mötas av en stor spegel. Med hjälp av den och ny medicinsk bildteknik kan man se in i hjärnan. Besökaren får först en hjälm att sätta på huvudet, sedan skapas en avbildning av hjärnan som följer varje huvudrörelse.
Bakom projektet står KK-stiftelsen, Riksutställningar och Vetenskapsrådet. Syftet med hela satsningen på ”Se hjärnan” är öka människors kunskaper om hjärnan och dess funktioner, aktuella forskningsmetoder och dess resultat.
Projektet består, förutom vandringsutställningen som är ca 500 m2, av en webbplats, en film producerad av Agneta Ginsburg och programverksamhet på varje ort.
Utställningen invigdes i Göteborg i februari i år. Näst på tur efter Malmö står Kalmar i augusti.
Programverksamhet
Torsdagen 26 maj arrangerar Malmö museer tre föreläsningar:
* Traumatiska och vaskulära hjärnsjukdomar. Professor Barbro Johansson, Lunds universitet
* Hur kan vi stimulera funktionsförbättring? Professor Barbro Johansson, Lunds universitet
* Vilken betydelse har kost och motion för hur hjärnan och kroppen samspelar? Dietisten Ulla Rosander och sjukgymnasten Carin Molin.
Tisdagen den 7 juni arrangerar Malmö museer i samarbete med patient- och anhörigföreningar en föreläsning samt utställning i entrén:
* Kan hjärnan repareras? Professor Patrik Brundin, Lunds universitet.
Tisdagen den 14 juni arrangerar Malmö museer i samarbete med UR:
* Den kreativa hjärnan. Ett samtal mellan professor Jarl Risberg, Lunds universitet och docent Ingegerd Carlsson från Arbetslivsinstitutet Syd.
Länkar för fördjupning
www.forskning.se/sehjarnan
www.nervsystemet.se
www.brainmirror.se
——————————————————————–
Se Hjärnan! är en utställning av KK-stiftelsen, Riksutställningar och Vetenskapsrådet som ska engagera och väcka människors nyfikenhet. Med utställningen vill vi öka människors kunskaper om hjärnan och dess funktioner, aktuella forskningsmetoder och dess resultat. Vi skapar en spännande arena där forskare och allmänhet möts kring de senaste forskningsrönen om hjärnan.
Kontaktinformation
För ytterligare information
Pär Stolpe, utställningsproducent, Riksutställningar: 08-691 60 63
Marlene Truedsson, informatör, Vetenskapsrådet: 08-546 44 110
Palaemona Mörner, kommunikationschef, KK-stiftelsen: 08-56 64 81 55
