Samtliga intervjuade patienter med två års eller längre erfarenhet av att bo hemma och vara beroende av respirator (som oftast kallas ventilator i hemvårdssammanhang) beskrev sina liv på ett positivt sätt. De uttryckte en stark livskraft och förmåga att överskrida personliga gränser. Deras relationer till personliga assistenter eller kommunens vårdpersonal kunde många gånger utvecklas till varm vänskap. Också ventilatorn som sådan kunde upplevas som en ”vän”. Dess funktion och formgivning hade avgörande inverkan på hur den egna kroppen upplevdes. En tung, klumpig och dåligt passande teknisk apparatur försvårade mötet med andra människor och kunde göra det riskfyllt att lämna hemmet.

Avhandlingen beskriver relationerna mellan människor, teknik och vårdande. Den bygger på intensivvårdssjuksköterskors berättelser om sitt vårdarbete i en högteknologisk miljö samt på berättelser från personer som bor hemma och behandlas med ventilator för att uppehålla livet och/eller undvika försämring av en långvarig sjukdom. Mötet mellan människor och teknik kan innebära en upplevelse av att kroppen åter fylls med kraft och energi, men i en del fall inträffar det motsatta. För att tekniken ska kunna fungera som en del av kroppen och kunna tillföra energi – kroppsligt men också andligt-existentiellt – måste den vara tilltalande att se på, passa sitt användningsområde och den person som använder den. Vårdpersonalen måste även ha kunskap om vad ett liv i hemmet med teknikberoende kan innebära för patienten. Personer som vårdar i hemmet eller organiserar vård i hemmet tycks vara i stort behov att kunskap och utbildning när det gäller ventilatorbehandling.

I intensivvårdssjuksköterskornas berättelser hade tekniken ingen framskjuten plats. De försökte få den att verka så smidigt och osynligt som möjligt. Att ge omvårdnad på en intensivvårdsavdelning handlade istället om att axla rollen att föra patientens talan som ett uttryck för omsorg om en människa som är utelämnad i andras händer för sin överlevnad. Att leva med andnöd hemma är att leva ett halvt liv och ventilatorbehandlingen innebär i många fall en upplevelse av att få livet tillbaka.

Att inleda behandling med ventilator i hemmet involverar hela personens livssituation. I de fall patienten inte blir vän med tekniken eller där mötena med vårdpersonal inte ger trygghet kan det innebära ytterligare lidande, tolkat som ”andlig-existentiell andnöd”. I uppföljande intervjuer ett halvår senare hade situationen dock förändrats i positiv riktning, för somliga i positiv riktning, men för en del personer – som inledningsvis haft en positiv upplevelse – tyvärr mot ett lidande orsakat av vården.

Berit Lindahl är född och uppvuxen i Tråvad, Västergötland, och har arbetat som sjuksköterska i Borås men är sedan 15 år lärare vid Institutionen för vårdvetenskap, Högskolan i Borås. Hon finns på tel. 033-435 4756 (arb.), 254964 (hem) eller 0703-294964 (mob.); e-post: Berit.lindahl@hb.se

Avhandlingen läggs fram vid Inst. för omvårdnad, Umeå universitet, och har titeln Möten mellan människor och teknologi. Berättelser från intensivvårdssjuksköterskor och personer som ventilatorbehandlas i hemmet.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Vårdvetarhusets Aula.
Fakultetsopponent är professor Ingegerd Bergbom, Institutionen för omvårdnad, Sahlgrenska Akademin, Göteborg.

Upptäckten skedde i samband med att docent Åsa Rydén Ahlgren, läkare på Klinisk Fysiologi, Universitetssjukhuset MAS i Malmö testade ny ultraljudsutrustning och då råkade notera de avvikande rörelserna i kärlväggen. Hon tipsade forskare i ultraljudsteknik på LTH, som därefter har utvecklat ny, unik, mätmetod som kan registrera kärlväggsrörelsen.

– För att kunna se tidiga tecken till hjärt- och kärlsjukdomar, som är den enskilt största orsaken till för tidig död i västvärlden, gör läkaren en bedömning av artärernas mekaniska egenskaper. Det kräver bra mätmetoder. Ingen av dagens metoder är perfekt, men diagnostiskt ultraljud ter sig mest lovande, berättar Magnus Cinthio vid institutionen för elektrisk mätteknik på LTH, som nyligen lade nyligen fram en avhandling om ultraljudsmetoder för att mäta kärlväggsrörelserna.

– Faktum är att vi har kunnat konstatera att i de innersta lagren av de arteriella blodkärlen är de longitudinella rörelserna lika stora som pulsrörelsen, tillägger han.

Som nästa steg kommer under året ultraljudsforskarna att låta göra djurförsök och undersökningar hos olika grupper människor, t ex unga och gamla, för att kartlägga variationer i kärlväggsrörelserna och deras samband med olika sjukdomar.

– Dessutom är vi nyfikna på vilken funktion rörelserna har. Till en början tedde det rimligt att anta att de stödjer blodflödet, men studier visar att de snarare rör sig i riktning mot blodflödet. Inte heller kan vi i nuläget förklara den cirkelliknande rörelsen, berättar Kjell Lindström, professor i elektrisk mätteknik på LTH och i medicinsk teknik på MAS.

Den internationella forskningen kring vad som händer i kärlväggen är omfattande och resultaten kommer att presenteras vid en internationell konferens om kärl, ”European Meeting on Hypertension” i juni. Den nya mätmetoden kommer också att presenteras i en artikel i den ansedda vetenskapliga tidskriften ”IEEE Transactions on Ultrasonics, Ferroelectrics, and Frequency Control”.

Medicinskt ultraljud har f ö sin upprinnelse i Lunds universitet då Inge Edler och Hellmuth Hertz 1953 visade att ljud, precis som röntgenstrålar, kan användas för att skapa bilder av insidan av kroppen. Trots att tekniken sedan dess snabbt har utvecklats, liksom dess medicinska tillämpningar, anses den fortfarande relativt omogen med stor förbättringspotential.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Magnus Cinthio, PhD, forskare, Institutionen för Elektrisk Mätteknik, Tel: 046-222 97 86, 070-57 62 661, Magnus.Cinthio@elmat.lth.se, Åsa Rydén Ahlgren, Docent, Klinisk Fysiologi, UMAS, Asa.Ryden_Ahlgren@med.lu.se eller Kjell Lindström, professor i elektrisk mätteknik, Tel: 046-222 75 25, Kjell.Lindstrom@elmat.lth.se

David Gisselsson har tillsammans med sina kollegor från avdelningen för klinisk genetik länge studerat kromosomförändringar hos olika sorters cancerceller. Tvärtemot den tidigare uppfattningen att tumörceller är ganska genetiskt stabila, så kunde han för några år sedan visa att det råder genetiskt kaos i tumörerna i vissa svåra cancerformer.
– 46 kromosomer är ju det normala antalet i mänskliga celler. Men i tumörer från skelett- och bukspottkörtelcancer kan somliga celler ha mycket mindre än 46 kromosomer medan andra har flera hundra. Kromosomernas struktur är också ofta onormal – de har t.ex. tappat delar, bytt segment med varandra och kopierat upp vissa gener i massupplaga, säger David Gisselsson.
I en serie studier har lundaforskarna undersökt de här fenomenen. De har kunnat visa att vissa tumörceller fastnar i celldelningen, så att kromosomerna inte prydligt delar på sig åt var sitt håll i den cell som ska bli två, utan i stället dras sönder på ett oorganiserat sätt. Detta beror på att kromosomernas ändar, de s k telomererna, förlorat sin skyddande ytterdel.
Celler med förkortade, skyddslösa telomerer borde egentligen självdö, men det gör inte dessa tumörceller. I stället klibbar de nakna telomererna från olika kromosomer fast vid varandra. Detta kan vara orsaken till det onormala kromosomantalet hos somliga tumörceller, där vissa införlivat en mängd extra kromosomer medan andra i stället fått för få.
Att ha fel kromosomantal leder inte heller till döden för tumörcellerna. Däremot får de problem med celldelningen.
– Vi har sett att dessa celler ibland försöker dela sig, men misslyckas och går in i ett viloläge. Försöker de sedan igen, så tenderar de att dela sig åt tre-fyra håll. Det är förklaringen till Hansemanns fynd från 1890-talet! menar David Gisselsson.
I sin senaste studie har lundaforskarna också visat att de tre- eller fyrdelade dottercellerna har en helt slumpmässig fördelning av sina kromosomer. Detta genetiska kaos är så stort att cellerna dör.
I flera länder finns forskargrupper som studerar den von Hansemannska celldelningen på molekylär nivå, dvs vad som händer inuti cellen. Men det arbetet visar sig nu ha dålig relevans för kampen mot cancer. Det är ju inte dessa celler som får en tumör att växa, eftersom de i stället självdör.
Lundaforskarna vill däremot nu studera en sorts substanser som skulle kunna motarbeta cancer genom att ytterligare skada redan korta telomerer. På så sätt skulle man kanske kunna öka det genetiska kaoset i tumörcellerna och få fler celler att självdö.

David Gisselssons senaste studie, som gjorts samman med bl a doktoranden Ylva Stewénius, finns på www.pnas.org. Han träffas på tel 0733-914036 eller 0740-35 63 82, e-post david.gisselsson@med.lu.se.

En serie försök med sådana test vid Linköpings universitet redovisas nu i en doktorsavhandling av Mathias Hällgren vid Institutet för handikappvetenskap.

– Avhandlingen är ytterligare en markering av det viktiga samspelet mellan tekniken och människans kognition, säger Stig Arlinger, professor i teknisk audiologi.

Tekniken bakom den digitala hörapparaten utvecklades vid hans avdelning under 1990-talet. De nya forskningsresultaten ökar möjligheterna att utnyttja den avancerade tekniken fullt ut.

– Det klassiska problemet är att brukaren har överdrivna förväntningar på hörapparaten. När dessa inte infrias blir man besviken. Det är hjärnans förmåga att bearbeta de inkommande signalerna som avgör resultatet, säger Stig Arlinger.

Det traditionella hörseltestet innebär att man får lyssna till pip i olika tonhöjder och ljudstyrka och trycka på en knapp när man hör något. De test som nu utvecklats är mer realistiska och har gett möjlighet att mäta förmågor som är viktiga för talförståelse i svåra lyssningssituationer: att bortse från det man inte vill höra, fokusera på det man vill höra och tolka innehållet med hjälp av synintryck (till exempel läppläsning) och lagrade kunskaper om språk och sammanhang.

Som försökspersoner har Mathias Hällgren använt både yngre och äldre, normalhörande och hörselskadade. Resultaten ger ett starkt stöd åt tidigare observationer, bland annat att:

– den kognitiva förmågan avtar med åldern

– äldre har svårare att fokusera på det man vill höra

– bakgrundsstörningar är värre för äldre och hörselskadade, och minskar nyttan av hörapparater.

En parameter som också lyfts fram är den ansträngning och den tid som krävs för att förstå tal. En svår lyssningsuppgift kan klaras av med längre reaktionstid, men gör att nästa budskap blir svårt att hantera. En hög ansträngning leder också i längden till trötthet och utmattning.

Avhandlingen heter Hearing and cognition in speech comprehension – Methods and applications. Disputationen äger rum 22 april 2005 kl 13.00 i sal Elsa Brändström, Universitetssjukhuset, Linköping. Opponent är professor Arne Leijon, Kungl. tekniska högskolan, Stockholm.

Kontaktinformation
Mathias Hällgren nås på 013-222852, matha@inr.liu.se

Stig Arlinger 013-221427, stig.arlinger@inr.liu.se

Äldreomsorgen i Sverige har sedan 1990-talet reducerat antalet platser i särskilda boenden, minskat servicenivån för de äldre samt inriktats mot att främst hjälpa de mest behövande. Samtidigt har kommunerna fått svårare att finansiera offentlig omsorg. För vårdarna har detta inneburit en försämrad arbetssituation med tyngre och mer krävande arbetsuppgifter.

Elisabeth Häggström har i sin doktorsavhandling intervjuat vårdare inom kommunal äldreomsorg och redovisat deras upplevelser innan samt efter två års intervention med utbildning och handledning. Avhandlingen visar att vårdare känner otillfredsställelse i arbetet, att de inte räcker till, har känslor av svek etc. Avhandlingen betonar vikten av utbildning och handledning inom äldrevården och att vårdare känner stöd och bekräftelse av en närvarande arbetsledning och av samhället. Det visades även vara viktigt att vårdare blev medvetna om att de är en del i ett helt system och inte själva står ansvariga för den rådande situationen inom äldreomsorgen.

Inom ramen för avhandlingen gjordes också en intervjustudie med anhöriga. Även de anhöriga kände ett svek från samhället genom att de kände krav att ta större ansvar över de äldre än vad de egentligen ville samtidigt som de upplevde ett utanförskap när de gällde omsorgen om sina nära.

Elisabeth Häggström presenterar två av sina delstudier i avhandlingen vid Hälso- och sjukvårdsstämman i Stockholm den 20 april.

Avhandling:
Municipal care for older people

Författare:
Elisabeth Häggström, institutionen för klinisk neurovetenskap, arbetsterapi och äldrevårdsforskning (NEUROTEC), Karolinska Institutet
E-post: Elisabet.Haggstrom@hig.se

Disputation:
Torsdag 28 april kl. 13, i föreläsningssal M63, Medicingatan 3, plan 6, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge

Avhandlingens abstract finns på:
http://diss.kib.ki.se/2005/91-7140-186-5/

Att insulin kan ge skilda effekter i olika vävnader samt i olika skeden av utvecklingen är känt. Hur insulinet framkallar de olika effekterna är däremot inte helt klarlagt. Det är sedan länge känt att det finns två olika former av insulinmottagare på cellen, men inga skillnader i cellrespons har tidigare kunnat visas. Sabine Uhles har i sin doktorsavhandling studerat hur insulin påverkar betacellerna i pankreas och har nu visat att de två receptorerna ger olika respons i cellen. När insulin aktiverar IR-A receptorn bildas mer insulin medan IR-B aktiverar andra gener. IR-B receptorn aktiverar genen för beta-cell glukokinas (betaGK) samt genen för c-fos och detta sker via helt åtskilda mekanismer i cellen. Insulin aktiverar de olika generna selektivt genom olika signaleringsvägar och det kan ske simultant i samma cell.

– Våra resultat har gett en ökad förståelse för betacellernas biologi och fysiologi och vi hoppas att de kan leda till nya strategier inom behandlingen av typ 2 diabetes, säger Sabine Uhles, doktorand vid institutionen för molekylär medicin, Karolinska Institutet.

Avhandling:
Selective insulin signalling in the pancreatic beta-cell via the two insulin receptor isoforms

Författare:
Sabine Uhles, institutionen för molekylär medicin, Karolinska Institutet, tfn 08-517 757 27,
e-post: sabine.uhles@molmed.ki.se

Disputationen har ägt rum.

Avhandlingens abstract finns på:
http://diss.kib.ki.se/2005/91-7140-258-6/

De flesta bakterier som orsakar urinvägsinfektion har förmåga att omvandla nitrat till nitrit, det ämne som används för att diagnostisera infektionen med urinstickor. Surgörning av nitrit leder till bildning av kväveoxid (NO) och andra ämnen vilka har antibakteriella egenskaper. Surgörning av urinen har också använts i traditionell medicin under lång tid för att behandla eller förebygga urinvägsinfektion. Exempel på medel som använts för detta är C-vitamin. Trots den långa erfarenheten är mekanismen för eventuellt gynnsamma effekter av surgjord urin inte klarlagd.

I Stefan Carlssons avhandling från Karolinska Institutet presenteras en ny och alternativ förklaring till bakteriehämmande effekter av surgjord urin, som innebär en icke-enzymatisk produktion av NO och andra giftiga kväveoxider från substratet nitrit. Icke-enzymatisk NO-bildning sker överallt där nitrit finns närvarande i en reducerande/sur miljö och tycks utgöra en del av ett uråldrigt försvar mot patogener (sjukdomsframkallande bakterier).

– Det är vår förhoppning att dessa kunskaper ska leda fram till helt nya farmakologiska principer för behandling av urinvägsinfektioner, säger Stefan Carlsson.

Urinvägsinfektion är en av de vanligaste orsakerna till att man söker kontakt med vården idag. Utveckling av alternativa antibiotika med andra verkningsmekanismer än de traditionella är ett högprioriterat område med tanke på den snabba resistensutvecklingen bland urinvägspatogenerna som nu pågår.

Avhandling:
Antibacterial effects of nitrite in urine

Författare:
Stefan Carlsson, institutionen för kirurgisk vetenskap, Karolinska Institutet, tfn 070-487 11 06, e-post: stefan.carlsson@kirurgi.ki.se

Disputation:
Fredag 22 april 2004, kl 9, Aulan, Magnus Huss-kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset Solna

Avhandlingens abstract finns på: