Kirabiras arbete har fokuserat på att tillverka eldfast tegel från lokala mineralfyndigheter i Uganda och har utförts både på Makerereuniversitetet i Kampala och på KTH. Undersökningar av lokala fyndigheter av kaolin, den vita och mjuka lera som är huvudråvara inom porslinsindustrin, visar att Ugandas största kaolinfyndighet är mycket ren och därmed attraktiv för industriell exploatering.
Industriellt tillverkade tegelstenar med råvara från fyndigheten står sig väl i konkurrensen med det tegel som nu importeras. Höganäs Bjuf har provtillverkat tegelstenar med råmaterial från fyndigheten med mycket goda resultat – renheten gör att teglet motstår attacker från gaser och slagger mycket bra och att hållfastheten är utomordentligt god.
Forskningen, som handletts av Stefan Jonsson på institutionen för materialvetenskap på KTH, är en del i ett stort samarbetsprojekt mellan Sverige och Uganda för att höja kompetensen inom det högre utbildningsväsendet. Sida/SAREC finansierar över 30 doktorander på Makerereuniversitetet inom teknik, medicin, jordbruk och sociologi. John Baptist Kirabira blir den förste att doktorera på det tekniska programmet, ”Sustainable Technological Development in the Lake Victoria Region”.
Den aktuella kaolinfyndighetens storlek bedöms till mellan 12 och 20 miljoner ton och skulle kunna ge Uganda avsevärda exportinkomster redan vid råvaruexport, med ett pris för rå kaolinlera på 150-200 kr/ton. I förädlad form skulle inkomsterna bli fyra till fem gånger så höga. För närvarande undersöks, tillsammans med STFI-Packforsk, om mineralfyndigheten också kan användas som fyllmedel i papper. Den höga renheten ger en mycket vit kaolinlera vilket är attraktivt för pappersindustrin.
Avhandlingens titel: Properties of Ugandan minerals and fireclay refractories
Tid: Fredag 3 juni kl. 10.00
Plats: KTH Campus Valhallavägen, sal B2, Brinellvägen 23
Kontaktinformation
Mer information: Stefan Jonsson, 08-790 8949, stefan@mse.kth.se
Spegelbildsmolekyler har normalt sett samma egenskaper, men i naturen dominerar den ena spegelbildsformen över den andra vilket är fallet med DNA-molekylen som bygger upp våra gener. DNA är en dubbelspiral som hos allt levande är vriden åt höger. Dess vänstervridna spegelbild borde också finnas, men även om det är samma kemiska förening som den högervridna varianten, så hittar man den aldrig i generna.
När man kemiskt framställer molekyler, så får man alltid en blandning av de båda spegelbilderna i förhållande 50/50. Därför borde det vid jordens början när molekylerna bildades, ha bildats spegelbilder av alla molekyler. Men i naturen i dag dominerar vanligen endast den ena spegelbilden. Ursprunget till varför bara den ena spegelbilden finns har länge varit ett mysterium.
I en doktorsavhandling från Göteborgs universitet visar Anna Johansson hur det skulle ha varit möjligt att bara den ena spegelbilden bildades. Metoden som använts kallas total spontan resolvering eller absolut asymmetrisk syntes. I avhandlingen presenteras också resultat som tyder på att aktiva ämnen kan påverka vilken av spegelbildsmolekylerna som bildas.
Metoden kan också ha industriell betydelse, till exempel i läkemedelsbranschen. I Ipren finns den aktiva substansen ibuprofen i de två spegelbildsvarianterna, men bara den ena är aktiv. Skulle man kunna framställa bara den aktiva formen, skulle läkemedlet bli dubbelt så effektiv med samma dos.
Anna Johansson disputerar för att avlägga filosofie doktorsexamen i kemi med inriktning mot organisk kemi vid Göteborgs universitet. Avhandlingen har titeln: “Synthesis, Structure, Total Spontaneous Resolution, and Solid-State Reactions of Chiral Metal Complexes”.
Disputationen har ägt rum.
Kontaktinformation
Anna Johansson
Institutionen för kemi
Göteborgs universitet
Mobiltfn: 0709-38 1504
E-post: annajo@chem.gu.se
William Nilsson vid Umeå universitet har i sin avhandling studerat om fattiga personer skiljer sig från övrig befolkning redan innan, eller på grund av, erfarenhet av fattigdom. Han visar att när en person väl har blivit fattig ökar risken för fattigdom det kommande året oberoende av andra egenskaper och erfarenheter som individen bär med sig. Erfarenheten av fattigdom tycks med andra ord vara viktig, och William Nilsson anser därför att för att kunna utforma en politik som minskar fattigdom, bör man inkludera insatser som hindrar individer att bli fattiga från första början.
William Nilsson har med hjälp av information om enäggstvillingar utvecklat en ny metod för att identifiera om erfarenheten av fattigdom eller initiala skillnader är viktigast för att förklara en bestående fattigdom på individnivå. Metoden skiljer sig från tidigare studier i och med att tvillingar med likartade uppväxtvillkor används som referenspersoner.
Studien visar att för fattiga individer beror endast en mindre del, 24-31 procent, av den ökade risken för fortsatt fattigdom på bakgrundsfaktorer som är gemensamma för tvillingarna, som till exempel en likartad uppväxt och samma föräldrar. En stor andel av den ökade risken för fortsatt fattigdom tycks alltså vara en följd av erfarenheten av fattigdom.
William Nilsson ger två skilda förklaringar till att fattigdom ofta består på individnivå. Den första förklaringen är att fattiga personer kan ha egenskaper och erfarenheter som gör att risken för fattigdom är hög, exempelvis låg utbildning. Den andra förklaringen är att erfarenheten av fattigdom i sig ökar risken för fortsatt fattigdom. Fattigdom kan exempelvis påverka hälsa eller motivation på ett sådant sätt att fattigdom blir ett tillstånd som är svårt att ta sig ur.
I studien har William Nilsson använt två olika mått för att definiera fattigdom. En person definieras antingen som fattig när den disponibla inkomsten är lägre än 60 procent av medianinkomsten, eller när individen har mottagit socialbidrag under året. Studien grundar sig på data för 1749 par av enäggstvillingar från Svenska tvillingregistret, STR, samt registerdata från Statistiska Centralbyrån, SCB. Registeruppgifter för åren 1994-1999 har studerats för tvillingarna som är födda mellan 1949 och 1958.
Fredagen den 3 juni försvarar William Nilsson, institutionen för nationalekonomi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Equality of Opportunity, Heterogeneity and Poverty. Svensk titel: Lika möjligheter, heterogenitet och fattigdom. Disputationen äger rum kl. 10.15 i HS 1031, Norra Beteendevetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Anders Björklund, Institutet för social forskning, SOFI, Stockholms universitet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
William Nilsson,
institutionen för nationalekonomi,
Umeå universitet,
tel: 090-786 65 47, 070-276 55 83,
e-post: william.nilsson@econ.umu.se
De former för utsatthet som man tittat på handlar till största delen om fysiska övergrepp, sexuella övergrepp, försummelse och vanvård, emotionell kränkning och mobbning. Hur vanliga de olika formerna av utsatthet är har visat sig svåra att bedöma. En grov bedömning är att vart tionde barn befinner sig i en riskzon där deras fortsatta utveckling är i fara. Riktigt allvarliga problem kan man finna hos mellan två och fem procent av alla barn.
Konsekvenserna för barn som befinner sig i utsatta situationer är bl a att de uppvisar ett aggressivt beteende, missbrukar, skadar sig själva, lider av depression eller har skolproblem. Dessa barn är det angeläget att kunna identifiera tidigt men de svenska insatsernas effektivitet uppvisar en ganska mörk bild. Forskningen visar bl a att anmälningsbenägenheten är låg hos personal med ansvar för små barn. Även socialtjänsten avstår ofta från närmare utredning av anmälda fall.
Rapporten visar också att många studier har metodproblem och en rad kunskapsluckor har hittats
bland annat saknas ofta ett genus,- ålders och etniskt perspektiv i forskningen. Även skolans roll är dåligt belyst.
Förslag till förstärkningar
För att forskningen på området ska förstärkas och stimuleras föreslås följande satsningar: särskilt stöd till forskargrupper inom området, stöd för att upprätta nätverk mellan forskare, särskilda forskartjänster, doktorandtjänster, en samordning av nordisk forskning, stöd av en nordisk tidskrift, journaliststipendier, stimulering av internationell orientering, inrättandet av ett nationellt kunskapscentrum samt anknytning till Socialstyrelsens planerade totalundersökningar av barns och ungdomars psykiska hälsotillstånd.
Bakgrund
Rapporten om utsatta flickor och pojkar belyser forskningsområdet, identifierar svenska forskare på området, kartlägger och utvärderar genomförd forskning, beskriver kunskapsläget samt föreslår åtgärder för att förstärka området. Analysen har gjorts på uppdrag av regeringen (prop:2002/03:53). Professor Ingvar Lundberg vid Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet, har genomfört uppdraget. Till arbetet har också knutits en externt tillsatt expertgrupp samt en referensgrupp från FAS styrelse.
Kontakt m.m.
·Från expertgruppen: Professor Ingvar Lundberg vid Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet, tel. 031-773 42 85, mobil: 073-3107 304, e-post: ingvar.lundberg@psy.gu.se
·Från FAS: huvudsekreterare Rune Åberg, tel. 08-775 40 71, mobil 070-663 13 14,
e-post: rune.aberg@fas.forskning.se
programchef Kenneth Abrahamsson, tel. 08-775 4091, mobil. 070–546 83 53,
e-post: kenneth.abrahamsson@fas.forskning.se
Hela rapporten finns på FAS hemsida: www.fas.forskning.se eller beställ den på tel. 0150-788 80.
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) är en statlig myndighet som initierar och finansierar grundläggande och behovsstyrd forskning för att främja människors arbetsliv, hälsa och välfärd.
_________________________________________________________________________________
Bodil Gustavsson, pressansvarig, tel. 08-775 40 96, bg@fas.forskning.se
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS)
Postadress Box 2220, 103 15 Stockholm , Telefon vx. 08-775 40 70
E-post fas@fas.forskning.se
www.fas.forskning.se
Org.nr. 202100-5240
Många särdrag för det moderna samhället uppstod på 1600- och 1700-talen. För att mobilisera stora resurser för de pågående krigen – trettioåriga kriget, krigen mot Danmark och det stora nordiska kriget – ökade staten snabbt sina anspråk på undersåtarna. Sverige var en militär stormakt, med ett omfattande inflytande på den europeiska internationella politiken. De svenska arméerna var fruktade och framgångsrika. För att kunna försörja krigsmakten med soldater, vapen, proviant, hästar, kläder och annan utrustning, skapade rikets härskare en avancerad förvaltningsapparat. Landshövdingar placerades som kungens ställföreträdare runtom i landet. Genom dem kunde fogdarna och lokalförvaltningen kontrolleras och kommunikationen mellan överheten och undersåtarna förbättras. Statsmakten blev allt mer närvarande i folkets vardag.
Sedan urminnes tider hade det svenska folket haft rätt att ”gå till kungs” med sina ärenden. Landshövdingen fick en viktig roll i kommunikationen mellan kronan och rikets befolkning eftersom han bland annat fick till uppgift att handlägga och besvara allmogens suppliker, det vill säga deras böneskrifter. Det faktum att landshövdingen under 1600-talet fick överta ansvaret för denna hävdvunna rätt visar att ämbetet snabbt blivit väletablerat och accepterat i både kronans och undersåtarnas medvetande. Det var av största vikt för rikets härskare att framställa sig som villiga att bevaka folkets rättigheter och hjälpa dem som befann sig i trångmål.
I sin doktorsavhandling studerar Alexander Jonsson landshövdingarna i Norrland, totalt 41 män, under åren 1634, då ämbetet skapades, fram till 1769. Under denna period fanns det oftast endast två län i området, nämligen Västernorrlands och Västerbottens län. Landshövdingarna residerade oftast i Gävle och Umeå, samt vid ett par tillfällen i Hudiksvall och Härnösand. Under det karolinska enväldet, det vill säga åren 1680-1718, utövade kungen och de centrala ämbetsverken en strikt kontroll över landshövdingarna och länsstyrelserna. 1700-talets frihetstid, då kungamakten försvagades och riksdagen istället styrde riket, medförde en försvagning av den centrala kontrollen över förvaltningsapparaten, och landshövdingen blev med tiden allt mer självständig från ämbetsverken i huvudstaden.
Fredagen den 3 juni försvarar Alexander Jonsson, institutionen för historiska studier, Umeå universitet, sin avhandling med titeln De norrländska landshövdingarna och statsbildningen 1634-1769. Disputationen äger rum kl. 13.15 i hörsal S205h, Samhällsvetarhuset.
Fakultetsopponent är docent Björn Asker, Institutionen för ABM, Uppsala universitet.
Ladda ned och läs avhandlingen på adress:
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=536
Kontaktinformation
För mer information eller intervju, kontakta Alexander Jonsson på
tel 090-7867150, eller per e-post alexander.jonsson@histstud.umu.se
− Strategisk positionering syftar till att långsiktigt profilera organisationen med utgångspunkt från medlemmarnas behov och i förhållande till konkurrenter. Tjänsteinnovation syftar till att utforma tjänster som gör det möjligt att vinna och bibehålla medlemmar. Dessa båda områden är centrala för de fackliga organisationerna, säger Hans Björkman, forskare vid Handelshögskolan i Stockholm (HHS).
Hans Björkman beskriver i sin doktorsavhandling ”Learning from Members. Tools for strategic positioning and service innovation in trade unions” hur Sif använt sig av marknadsorienteringsmetoder för att förnya sin verksamhet. Bland annat har Sif genomfört undersökningar om medlemstillfredsställelse och gruppintervjuer.
Många fackliga organisationer försöker idag att i allt större utsträckning marknadsorientera sin verksamhet. För att göra medlemskapet mer attraktivt, lägger de ned större kraft än tidigare på att lära av nuvarande och presumtiva medlemmar. Samtidigt iakttas de konkurrerande organisationerna mer noggrant.
Fackliga organisationer styrs dels som företag, av en ledningsgrupp med underlydande chefer (administrativt system), dels genom demokratiskt deltagande av medlemmar och förtroendevalda (representativt system). Avhandlingen har visat att användande av marknadsorienteringsmetoder kan stärka det administrativa systemet utan att störa eller störas av det representativa systemet.
Doktorsavhandlingen ”Learning from members. Tools for strategic positioning and service innovation in trade unions.” kan beställas från Ekonomiska Forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm, e-post: efi@hhs.se.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Hans Björkman, Sif
Tel. 08-50 89 78 31
E-post: hans.bjorkman@sif.se
Studien visar att frästa räfflor i mitten av vägen bland annat får förarna av personbilar att sänka sin hastighet och hålla längre avstånd till vägens mitt. Frästa räfflor har visat sig fungera bra på svenska landsvägar som inte är tillräckligt breda för att ha en mittbarriär, som vajerräcke. Det kan dock inte påvisas några effekter i förändrat beteende hos förare av tunga fordon.
– Frästa räfflor hjälper föraren genom såväl ljudupplevelse som genom vibrationer i fordonet, i sätet och i ratten. Dessa signaler kan förhindra att föraren ofrivilligt överskrider mittlinjen t.ex. beroende på att han/hon är trött eller distraherad, säger Anna Anund , forskare på VTI.
Resultat ur studien:
• Den största vinningen med räfflorna var enligt förarna att dessa kommer att påkalla uppmärksamhet hos förare när de omedvetet är på väg över vägens mitt (94 %).
• Personbilsförarna sänkte hastigheten signifikant med i genomsnitt 1,8 km/h sett över samtliga mätplatser
• Personbilsförarna körde i genomsnitt cirka 5 centimeter närmare vägkanten när vägen var försedd med räfflor jämfört med utan räfflor.
• 76 % av förarna svarade att de skulle känna sig tryggare om det fanns räfflor i mitten av vägen
• 83 % sade att de skulle känna sig säkrare på att de själva inte omedvetet kom över på fel körbana
• 88 % trodde att mitträfflor är ett bra sätt att öka trafiksäkerheten.
Räfflorna kan även ge ett förbättrat förarens beteende, genom att göra så att föraren medvetet undviker att passera mittlinjen på olämpliga vägsträckor. Detta kan i sin tur resultera i att antalet omkörningar och skärningar i kurvor reduceras.
Den räffla som valdes för studien har benämnts ”Målillaräfflan”. Räfflorna har frästs med ett centrumavstånd på 1,2 m. Räfflan är 35 cm bred, 15 cm lång och har ett djup på ungefär 1,0 cm. Försökssträckan är 14 km lång och finns på riksväg 34, mellan Målilla och Hultsfred. Räfflorna utvärderades genom trafikmätning, vägkantsintervjuer och observationer.
Kontaktinformation
Anna Anund, forskare, tfn: 013-20 43 27, 0706-759 368, anna.anund@vti.se
I samband med Estlands frigörelse från Sovjetunionen 1991 inleddes en omfattande markprivatisering. Personer som fick sin egendom förstatligad av sovjetregimen 1940 kunde därigenom begära sin mark återlämnad.
I Peeter Maandis avhandling kartläggs förändringar i markanvändning, fastighetsstruktur och bebyggelse i två estniska landsbygdskommuner. Undersökningen bygger på kartor, intervjuer och fältobservationer och tar sin början i 1800-talets mitt.
– Det långa tidsperspektivet är viktigt för att bedöma de sovjetiska reformernas påverkan. Landsbygden hade redan tidigare genomgått flera reformer, berättar Peeter Maandi.
Avhandlingen visar att landskapet aldrig har påverkats i sin helhet av de återkommande jordreformerna. Många äldre landskapselement finns kvar än i dag. På landsbygden kan man fortfarande hitta gårdar som har bebotts av en och samma person sedan 1900-talets början. Dessa personer kan alltså flera gånger ha fråntagits och återlämnats rätten till sin mark. Kartanalysen visar att omkring 70 procent av förkrigstidens gårdar fanns kvar i de två fallstudieområdena vid sovjettidens slut, även om många gårdsbyggnader då var tomma eller förfallna. I vissa byar fanns nästan varje gränssten från mellankrigstiden kvar.
För enskilda personer kan de små inslagen av kontinuitet i ett omvandlat landskap vara av stor betydelse. Intervjuer med ortsbor avslöjade att man i vissa byar, under sovjettiden, tog hjälp av det varaktiga i landskapet, till exempel förlegade gränsstenar och stenmurar, för att bevara minnet av den konfiskerade fastighetens form och läge. Minnena i landskapet kom att ersätta informationen i förkrigstidens kartor, som i allmänhet var hemligstämplade. Känslan av kontinuitet i ägandet var i vissa fall mycket stark. Trots att den återlämning av mark som påbörjades 1991 orsakade många praktiska problem, kom den i mångas ögon att bekräfta och rättfärdiga de minnen som man hade förankrat i landskapet.
Bild på gränssten kan hämtas via http://info.uu.se/press.nsf/pm/landskapet.hjalpte.id3A5.html
Kontaktinformation
Peeter Maandi, tel: 018-471 63 57, mobil: 076-897 32 48, e-post: peeter.maandi@kultgeog.uu.se
Djupa brännskador leder ofta till tjocka, vanställande ärr som den brännskadade patienten måste leva med långt efter det att såren har läkt. Ärrvävnaden som bildas av läderhudens (det djupare lagret i huden) celler har dålig elasticitet och drar ihop sig, vilket ofta försvårar rörligheten i leder och påverkar mimiken i ansiktet.
Man vet att tidig täckning av brännskador med hudtransplantat minskar ärrbildningen och man tror att detta delvis beror på att överhudens celler kan få läderhuden att avbryta sin produktion av ärrvävnad. Daniel Nowinski har studerat hur de olika celltyperna påverkar varandra med hjälp av en cellodlingsmodell där cellerna odlas tillsammans och kan kommunicera med varandra genom lösliga signalmolekyler.
Resultaten visar att överhudens celler minskade läderhudens produktion av ett protein som kallas connective tissue growth factor, CTGF, genom att utsöndra en löslig signalmolekyl kallad interleukin-1-alfa. Med hjälp av vävnadsprover från brännskadade patienter visar Daniel Nowinski att mängden CTGF minskar i läderhuden efter framgångsrik hudtransplantation.
Sammanfattningsvis presenterar Daniel Nowinski bevis för att överhudsceller minskar bildningen av CTGF i läderhudens celler, och föreslår att denna mekanism förklarar överhudscellernas förmåga att minska ärrbildning. Hans resultat är av betydelse för utvecklingen av behandling mot skadlig ärrbildning som orsakar funktionella handikapp och allvarligt lidande för människor som har överlevt svåra brännskador.
Daniel Nowinski är ST-läkare och arbetar på plastikkirurgen vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Kontaktinformation
Daniel Nowinski, tel: 070-304 72 68, e-post: daniel.nowinski@akademiska.se
Kvinnor som lever i socioekonomiskt resurssvaga områden har en fördubblad hjärtinfarktrisk jämfört med dem som lever i välbeställda områden. För män är risken att insjukna 50 procent högre i resurssvaga områden. Siffrorna har justerats för familjens socioekonomiska position, disponibla inkomst, individuell utbildningsnivå, position på arbetsmarknaden och om man är sammanboende, faktorer som alla påverkar både var en person bor och risken för hjärtinfarkt.
I Maria Kölegård Stjärnes avhandling från Karolinska Institutet visas att denna områdeseffekt drabbar alla, men inte med samma kraft. Kvinnor med låga inkomster är särskilt sårbara för effekten av att leva i ett socioekonomiskt resurssvagt närområde. Vidare finner man indikationer på att effekten delvis medieras via kända riskfaktorer. Rökning och insulinresistens bidrar till överrisken för hjärtinfarkt i socioekonomiskt resurssvaga områden, även efter att hänsyn tagits till olika individuella sociala faktorer.
Analyserna i studien baseras på Stockholms hjärtinfarktsprogram (SHEEP), en populationsbaserad epidemiologisk studie med fall-kontrolldesign av förstagångs- insjuknande i hjärtinfarkt, innefattande samtliga svenska medborgare i åldrarna 45-70 i Stockholms län, under åren 1992-1994. Ischemisk hjärtsjukdom är den främsta dödsorsaken och utgör det enskilt största bidraget till sociala ojämlikheter i den totala sjukdomsbördan i Sverige.
Avhandling:
A matter of context: Social inequalities in incidence of myocardial infarction
Författare:
Maria Kölegård Stjärne, Centre for Health Equity Studies (CHESS) och institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet, 08- 163 188, maria.k.stjarne@chess.su.se
Disputationen har ägt rum.
Avhandlingens abstract och ramberättelse finns på: http://diss.kib.ki.se/2005/91-22-02124-8/
Pressekreterare Sabina Bossi, telefon 08-524 838 95, e-post: sabina.bossi@admin.ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas största och mest ansedda medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan www.ki.se
Benartärsjukdom – åderförkalkning i benens blodkärl – kan vara symptomfri eller orsaka symptom vid ansträngning eller redan i vila. Den allvarligaste formen, som drabbar 5-10 000 patienter årligen i Sverige, orsakar svår värk, sår eller kallbrand i tår eller fötter. Tillståndet kallas kritisk ischemi och innebär en så grav blodflödesnedsättning att den obehandlad kan innebära stor risk för amputation. Åderförkalkningssjukdomen hos dessa patienter engagerar också andra organ och medför att den förväntade överlevnaden är kraftigt förkortad främst på grund av ökad risk för död i hjärtinfarkt och stroke. Gängse behandling har sedan länge varit kärlkirurgisk – oftast bypassoperation, ibland ballongvidgning – för att förbättra blodcirkulationen i benet. Det kärlkirurgiska ingreppet blir ofta omfattande och innebär inte sällan en lång konvalescens och i många fall nya kärlkirurgiska ingrepp.
Flera studier har visat att bland patienter med kritisk ischemi som av olika skäl inte opererats har över hälften ändå kunnat undvika amputation efter ett år. Sannolikt skulle många patienter vara mer betjänta av konservativ behandling med smärtlindring medan andra idag opereras för sent med risk för komplikationer och sämre resultat. Idag finns inga säkra metoder för att objektivt bedöma ischemigraden och därmed förbättra möjligheten att välja rätt behandling för en enskild patient.
Göran Lundberg beskriver i sin avhandling olika sätt att mäta graden av ischemi på lokal nivå, som kan möjliggöra en mer individualiserad sjukdomsprognos.
Mikrodialys är en metod att ta prov direkt ur vävnaden med bara ett minimalt ingrepp. Laktat – mjölksyra – är en känslig markör för vävnadsischemi. I en studie prövades mikrodialysmetodens förmåga att gradera ischemi hos friska försökspersoner. Man fann en god överensstämmelse mellan ischemigrad, mikrodialyslaktat och venlaktat. Metoden användes sedan på 10 patienter med kritisk ischemi. Ett samband tycktes finnas mellan laktatnivåer och ischemisk smärta men patienterna upplevde ett visst obehag av användandet av mikrodialyskatetrar i det ischemiska benet vilket gjorde det svårt att undersöka det prognostiska i en större patientgrupp.
Magnetkamerateknik (MR) har hittills använts för diagnostik av ischemi främst i hjärna och hjärta. T2 relaxationstid är en MR-parameter som påverkas av vävnadsvätskans sammansättning. I en råttmodell studerades möjligheten att använda T2-värdet som ett indirekt mått på ischemigraden. Man fann att T2-värdet korrelerade till den kliniska ischemigraden och till laktatnivåer i biopsier. Kartläggning av T2-värdet i en ischemisk extremitet skulle kunna vara ett användbart sätt att värdera ischemigrad och välja behandlingsmetod hos patienter med grav benartärsjukdom helt utan kirurgiskt ingrepp.
Avhandling:
Markers of tissue ischaemia in lower limb arterial insufficiency – an experimental and clinical study
Författare:
Göran Lundberg, institutionen för kirurgisk vetenskap, Karolinska Institutet, 08- 517 721 02, goran.lundberg@kirurgi.ki.se
Disputation:
Fredag 3 juni 2005, kl 9, Magnus Huss föreläsningssal Karolinska Universitetssjukhuset, Solna.
Avhandlingens abstract finns på: http://diss.kib.ki.se/2005/91-7140-306-X/
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas största och mest ansedda medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan www.ki.se
Fjorton individer, som återfallit i allvarligt våldsbeteende antingen ute i samhället eller inom institution på en rättspsykiatrisk vårdavdelning, intervjuades. Tretton av de 14 intervjuade uppgav att de före gärningen hade kommunicerat risk för våldsbeteende, huvudsakligen riktat mot professionella inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården eller polisen. Kommunikationen, kunde vara såväl verbal som icke-verbal (exempelvis aggressivt beteende). Anledningen till att detta inte togs på allvar eller att åtgärder inte sattes in berodde bland annat på att de inte blev trodda eller på att kommunikationen skedde mot en huvudman som inte hade mandat eller möjlighet att ändra deras situation.
I en större studie genomfördes strukturerade intervjuer av 133 våldförövare för att undersöka potentiella utlösande faktorer för våld inom fem delområden; alkohol, droger, mediciner, psykiatriska symptom samt interpersonella stressfaktorer. Resultaten visade att intag av alkohol inom de 24 timmarna före gärningen medförde en riskökning på 13 gånger i jämförelse med om individen inte hade druckit alkohol samma dygn. Ovanligt höga doser av bensodiazepiner (”lugnande medel”) medförde också en riskökning. Att kombinera alkohol med bensodiazepiner ökade dock inte riskeffekten mer än vid enbart alkohol. Vanliga doser av bensodiazepiner samt antidepressiv medicin tycktes minska risken för våld, i jämförelse med om de inte hade tagit dessa preparat. De psykiatriska symtom som undersöktes och som påvisade en signifikant riskökning var främst självmordstankar/handlingar och hallucinationer. Att bli nekad sökt psykiatrisk vård medförde en fyrfaldig riskökning för att agera våldsamt inom 24 timmar. Akuta/allvarliga konflikter med andra, förutom med våldsoffret, ökade risken femfaldigt.
En fjärdedel av de 133 våldsförövarna hade sökt men blivit nekade psykiatrisk vård. Nio procent uppgav att våldet var ett rop på hjälp och ytterligare 7 procent uppgav att de psykiska problemen var motivet för våldshandlingen.
– Det som blev mest framträdande i avhandlingen var att dessa undersökta psykiskt störda våldsförövare hade svårt att kommunicera sina problem och få adekvat hjälp och stöd, säger Ulrika Haggård-Grann.
– Våldet tycktes fungera som ett sätt att kommunicera när andra sätt att förmedla deras ohållbara situation blev obesvarade eller inte fick genomslagskraft.
En ytterligare studie syftade till att identifiera skyddande faktorer för kriminellt beteende och våld. Från en uppföljningsstudie av 401 psykiskt störda våldsförövare valdes individer ut där man bedömt att risken för återfall var hög, men där individerna inte hade återfallit i brott efter flera år i samhället. De skyddande faktorer som framkom under intervjuerna var minskat missbruk, orientering mot familj, samt social- och geografisk isolering. Uppbrottet från en kriminell livsstil var enligt dessa individer ett medvetet beslut som baserades på insikt om de negativa konsekvenserna av kriminaliteten.
Avhandling:
Violence among mentally disordered offenders: Risk and protective factors
Författare:
Ulrika Haggård-Grann, Centrum för våldsprevention, institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, 08-517 705 60, 073-659 60 00, ulrika.haggard-grann@cvp.se
Disputation:
Fredag 3 juni 2005, kl 10, föreläsningssalen, entréplanet, Hälsingegatan 49, Stockholm.
Avhandlingens abstract finns på: http://diss.kib.ki.se/2005/91-7140-377-9/
Kontaktinformation
Pressekreterare Sabina Bossi, telefon 08-524 838 95, e-post: sabina.bossi@admin.ki.se
Karolinska Institutet är ett av Europas största och mest ansedda medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan www.ki.se
Hans avhandling bygger på undersökningar av drygt 500 norska män mellan 16 och 59 år, som följts under 26 års tid. Studien initierades bl a för att ge svar på frågan om hur parodontit, eller inflammation i tandköttet, utvecklas. Sjukdomen drabbar mellan 30 och 40 procent av befolkningen, och kan leda till tandlossning.
Studien är den första att vetenskapligt belägga kopplingen mellan parodontit och tandlossning, berättar Mark Schätzle. Mer intressant för tandläkare och patienter är dock uppgiften om hur stor risken är, eftersom det kan påverka behandlingen.
– Ju högre grad av inflammation i tandköttet runt tanden, desto högre risk för att tandens fäste i käkbenet lossnar och för tandlossning. På lång sikt är risken för tandlossning 48 gånger högre vid allvarlig inflammation än vid friskt tandkött.
I praktiken kan det betyda att en tandläkare som planerar att göra en bro som bygger på en tand omgiven av parodontit kanske bör avstå från det, för att bespara patienten onödiga utgifter.
– Undersökningen visar också hur viktig en förebyggande behandling av parodontit är, säger han.
Enligt avhandlingen leder lindrig parodontit på lång sikt till tandlossning i drygt två procent av fallen, är den allvarlig stiger siffran till elva procent. Det är lägre än förväntat, menar Schätzle.
– Det betyder att dessa tänder överlever längre än de implantat som ersätter tänder som tandläkare drar ut p g a parodontit. Det är alltså värt att behandla parodontit så långt som möjligt. Men sedan implantaten kommit har tandläkare blivit allt mer benägna att dra ut tanden och sätta in ett implantat i stället, säger han.
Och det kan stå patienten dyrt. Idag kostar ett implantat runt 15 000 kronor. Principen för att behandla parodontit är annars enkel och väl beprövad – den bygger på att tänderna hålls rena, med tandborstning och tandhygienistisk behandling exempelvis. I lindriga fall kan det leda till att inflammationen försvinner eller åtminstone hejdas. Därmed bromsas den process som gör att tandens fäste i tandbenet upplöses. I mer allvarliga fall kan en operation bli nödvändig för att göra rent kring tandroten.
Mark Schätzle arbetar som tandläkare i Schweitz och är utöver Malmö högskola också knuten till universitetet
i Bern. Han fick tillgång till det unika forskningsmaterialet via sin handledare Rolf Attström, professor i parodontologi vid Malmö högskola och gästprofessor vid universitetet i Bern.
– Ursprungligen var det dock professor Harald Löe, professor i parodontologi och hedersdoktor vid Malmö högskola, som initierade studien. Min uppgift har varit att analysera data, säger han.
Avhandlingens titel: The role of gingivitis in the loss of periodontal attachment and teeth.
Kontaktinformation
Kontaktuppgifter Mark Schätzle: schaetzle@zzmk.unizh.ch, +41-76-321 42 56
Professor Rolf Attström: rolf.attstrom@od.mah.se, 040 – 6658447
Olycksrisker skall beaktas som en konsekvens i miljökonsekvensbeskrivningar, MKB, För att analysera risker krävs att riskanalysmetoder är pålitliga och helst också användarvänliga och kostnadseffektiva. Få studier har jämfört olika analysmetoder med dokumenterade olyckshändelser för att bedöma metodernas noggrannhet. I sin doktorsavhandling har Markus Lundkvist utvecklat en riskanalysmanual som baseras på analys av omgivande miljö och landskap. Manualen är ett stöd för att systematiskt identifiera och analysera olycksrisker i både rum och tid.
Manualen prövades genom att bedöma olycksrisker för järnvägen och vägen mellan Kiruna och Narvik, eftersom det finns en lång och diversifierad olycksstatistik i området. Här har riskkällor som snöskred, jordskred, bergras, slaskflöden och översvämningar, liksom älg och ren, orsakat stora problem för både järnvägens och vägens konstruktion och trafik. Varje olyckssekvens delades in i fyra kronologiska faser som klassades med olika index och risknivåer beräknades. Risknivåerna jämfördes sedan med dokumenterade och kvantifierade olyckor. Dessutom simulerades en miljökonsekvensbeskrivning ur riskperspektiv med vägen och järnvägen som olika projektalternativ för att bedöma vilket som var säkrast respektive farligast.
Trots att det finns flera osäkerhetsfaktorer visade sig riskanalysens noggrannhet vara relativt hög och manualen bedömdes vara enkel att följa.
– Genomgången av riskfaktorer underlättar när man ska föreslå lämpliga olycksförebyggande och skadebegränsande åtgärder som ett led i riskhanteringen. Manualen bör med fördel kunna användas när man vill jämföra olycksrisker mellan olika platser samt mellan olika projektalternativ i MKB-sammanhang. Kostnaderna för att tillämpa manualen är låga i jämförelse med de olyckskostnader som kan undvikas, säger Markus Lundkvist.
Kontaktinformation
Markus Lundkvist kan kontaktas på 011-19 10 15, 0708-19 10 15 eller via e-post: markus.lundkvist@sjofartsverket.se
Aortastenos, förträngning i hjärtats aortaklaff, är det vanligast klaffelet hos vuxna. Årligen genomförs på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg cirka 220 operationer för att åtgärda felet. Vid operationen byts den dåliga aortaklaffen ut mot en konstgjord klaffprotes. Eftersom flera studier visar att symtom, som andfåddhet eller bröstsmärta, innan operationen ökar dödligheten både i direkt anslutning till och efter operation anser de flesta forskare att drabbade ska behandlas så snart symtomen uppträder. Trots det har många patienter svåra symtom vid operation.
Specialistläkare Peter Gjertssons avhandling utgår från samtliga patienter som opererades för aortastenos på Sahlgrenska sjukhuset mellan åren 1991 och 1993. Hans resultat visar att svår andfåddhet före operation leder till sämre överlevnad efter operation och att patienter med blåsljud inte remitteras för ultraljudsundersökning i tillräcklig omfattning. Han visar också att patienter med en känd aortastenos remitteras sent till operation, trots att de följs upp med kliniska kontroller och ultraljudsundersökningar.
– Tiden på väntelista för operation, det vill säga tiden från att beslut om operation tagits till operationstidpunkt, påverkar dödligheten under det första halvåret efter operation. En längre väntetid ger en sämre överlevnad, säger Peter Gjertsson.
Vidare påverkas långtidsöverlevnaden av hjärtats funktion före operationen. De patienter som före operation hade en måttlig eller svår nedsättning av den diastoliska funktionen, det vill säga hjärtats fyllnadsfas, visade sig ha en sämre överlevnad på lång sikt, jämfört med patienter med normal funktion eller lätt nedsatt funktion. Patienter med normal eller lätt störning av den diastoliska funktionen före operation hade tio år efter operationen utvecklat en måttlig eller svår störning av den här funktionen. Det var dessutom vanligare att kvinnor utvecklade en störning av funktionen.
– Att ha en störning i fyllnadsfasen innebär att hjärtats fyllnad försvåras. Störningen kan leda till hjärtsvikt, säger Peter Gjertsson.
Peter Gjertsson drar flera slutsatser från sitt avhandlingsarbete.
– Det är viktigt att patienter med blåsljud i hjärtat utreds med ultraljud och att patienter som har en känd aortastenos remitteras till operation så snart de har symtomen andfåddhet eller bröstsmärtor och innan hjärtats diastoliska funktion blivit nedsatt. När läkaren sedan tagit beslut om operation bör patienter med aortastenos prioriteras och väntetiden för operation bör vara så kort som möjligt, säger Peter Gjertsson.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, hjärt-kärlinstitutionen
Avhandlingens titel: Timing of valve replacement in aortic stenosis. Clinical, diagnostic and prognostic factors of importance
Avhandlingen försvaras fredagen den 3 juni 2005 klockan 13.00 i aulan, SU/Sahlgrenska, Göteborg
Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
specialistläkare Peter Gjertsson, telefon: +44 20 8741 3817, mobil: +44 79 6340 3733, e-post: peter.gjertsson@vgregion.se
Handledare:
överläkare Odd Bech-Hanssen, telefon: 031-342 27 35, e-post: odd.bech-hanssen@klinfys.gu.se
Östersjön har typiskt väldigt svaga strömmar och inget tidvatten, vilket gör den mycket lämplig för studier av vinddrivna processer. Andra rörelser är helt enkelt försumbara. I dag används statistiska modeller för att kartlägga förutse spridningen av till exempel föroreningar i Östersjön och andra havsområden, vilka baseras på mätningar men som sällan har någon koppling till de processer som ligger bakom spridningen.
Vagn Walfrid Ekman, Sveriges främste oceanograf, lanserade för 100 år sedan en teori för vattenströmmar orsakade av vinden. Han visade att den vinddrivna transporten av vatten i ytskiktet är proportionell mot vindstyrkan, och modifieras av jordrotationen. I sin avhandling utvecklar Signild Nerheim teorin genom att visa att transporten av vatten påverkas av ändringar i densitet när havsytan tillförs eller förlorar värme och salt genom till exempel soluppvärmning, strålning eller nederbörd. När densiteten blir högre, det vill säga vattnet blir tyngre, ökar tjockleken av ytskiktet genom så kallad konvektion. Vindtransporten då blir större än vad Ekmans teori säger. Uppvärmning och/eller nederbörd ger lättare ytvatten, tunnare skikt och lägre transport än Ekmans teori.
Avhandlingen visar också att samma mekanismer som förändrar vindströmmen gör att ämnen sprider sig i ytskiktet, vilket aldrig tidigare uppmärksammats. Hur plankton, föroreningar och salter sprids kan alltså bero på vädret.
När vindströmmen är grund kommer den del av ett spårämne som finns i det övre skiktet följa med strömmen, medan den nedre delen av volymen stannar kvar. Detta gör att spårämnet sprids över en större area. När vindströmmen djupnar på grund av konvektion eller högre vindstyrka, blandas spårämnet med vattenmassorna under respektive över det gamla språngskiktet, volymen blir större, och koncentrationen avtar. Upprepade förändringar i vindströmmens djup ger en effektiv spridning. Både teoretiska resultat och en numerisk spårämnemodell ger samma spridningshastighet som observerats i Östersjön.
Signild Nerheim, Institutionen för geovetenskaper, disputerar för att avlägga filosofie doktorsexamen i oceanografi vid Göteborgs universitet. Avhandlingen har titeln: ”Dynamics of and horizontal dispersion in the upper layers of the sea”.
Disputationen har ägt rum.
Kontaktinformation
Signild Nerheim
Institutionen för geovetenskaper
Göteborgs universitet
E-post: sine@oce.gu.se
Tel: 031-773 28 78
Mobiltfn: 070-660 6379
