Många organisationer i Sverige satsar mycket pengar på att ta fram interna program för ledarutveckling. Man anser att den interna ledarutvecklingen håller hög kvalitet, men har inte någon större tilltro till andra organisationers chefsutbildning. Trots att internutbildningen ofta är specialgjord, kan nu Peter Nilsson vid Umeå universitet visa att likheterna är stora mellan olika organisationers interna program. Likheterna går dessutom tvärs över bransch- och sektorsgränser inom svenskt arbetsliv.
Peter Nilsson har i sin avhandling studerat ledarutveckling inom svenskt arbetsliv. Han anser att likriktningen delvis kan förklaras av att personer som ansvarar för ledarutvecklingen inom olika organisationer har en liknande utbildningsbakgrund. Dessutom härmar man konsulter, högskolor och andra organisationer, och försöker anpassa tillvägagångssättet till den egna organisationen. Enligt Peter Nilsson blir det ungefär som att leka följa John, där man försöker följa någon form av ideal, men på sitt eget speciella vis.
För de chefer som stannar kvar inom en organisation kan det finnas stora kompetensvinster med att delta i intern ledarutveckling. Peter Nilsson menar också att utbildningen används som ett medel för att påverka chefernas prestation och på sikt organisationens produktivitet. Men i jakten på ett chefsjobb utanför den egna organisationen är det tveksamt om utbildningen ses som en merit. Organisationer efterfrågar nämligen mycket sällan den typen av erfarenheter när de rekryterar chefer externt.
Fredagen den 25 februari försvarar Peter Nilsson, pedagogiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Ledarutveckling i arbetslivet. Kontexter, aktörer samt (o)likheter mellan utbildningskulturer. Disputationen äger rum kl. 13.00 i hörsal G, Humanisthuset. Fakultetsopponent är professor Per-Erik Ellström, Institutionen för beteendevetenskap, Linköpings universitet.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Peter Nilsson,
pedagogiska institutionen,
Umeå universitet,
tel: 090-786 97 43, 070-396 48 43,
e-post: peter.nilsson@pedag.umu.se
Växternas fotosyntes har länge studerats i syfte att förstå de bakomliggande mekanismerna och därefter försöka använda kunskapen för att producera energi för samhällets behov. Vätgas anses idag vara en av de mest lovande bränsleformerna för framtiden. Ett nytt europeiskt nätverk, SOLAR-H, har nu bildats som samlar forskarkompetens från olika områden.
– Nätverket består av världsledande laboratorier inom ett brett fält från molekylär biologi, biokemi och synteskemi till fysikalisk kemi, berättar professor Stenbjörn Styring vid avdelningen för molekylär biomimetik vid Uppsala universitet.
Han har nyligen flyttat från Lund till Uppsala med sin forskargrupp och koordinerar nu det nya nätverket, som initierats från Sverige och Konsortiet för Artficiell Fotosyntes. I och med flyttningen till Uppsala har konsortiet kunnat samla huvuddelen av sin forskning till ett universitet efter att tidigare ha varit spridda på tre olika. I Uppsala fanns sedan tidigare Leif Hammarströms grupp i kemisk fysik och Peter Lindblads grupp i fysiologisk botanik. Ytterligare en grupp har kunnat byggas upp kring synteskemister som flyttat från Stockholms universitet i samband med Styrings flytt.
– Vi är nu cirka 40 personer samlade i Uppsala och vi ser positivt och med stor entusiasm på framtiden, säger han.
Genom sin bredd kan Uppsalagruppen använda många olika angreppssätt samtidigt. Lindblads grupp studerar levande cyanobakterier (en slags alg) och förändrar deras metabolism på genetisk nivå så att de bildar vätgas utan samtidigt eget upptag. Styring leder gruppen som studerar den naturliga fotosyntesens mekanismer på biokemisk nivå, medan en tredje grupp som leds av en grupp unga forskare ska syntetisera de molekylkomplex som behövs för att härma den naturliga processen. I Leif Hammarströms grupp kan de snabba och komplicerade reaktionerna studeras med en rad olika fysikaliska mätmetoder.
– Vi tror att artificiell fotosyntes har stor potential, även om den inte demonstrerats än. Det är en vetenskaplig utmaning och lyckas vi finns det en stor marknad.
Övriga laboratorier i SOLAR-H finns i Frankrike, Tyskland, Ungern, Holland och Schweiz. Läs mer på:
FAKTA. Ramprogrammen är EU:s främsta källa för stöd till toppforskning och teknisk utveckling. Budgeten uppgår till totalt 19 miljarder euro och finansierar projekt i hela EU under perioden 2002-2006.
Kontaktinformation
För närmare upplysning kontakta Stenbjörn Styring på 018-471 6580, 070-572 2364 eller via e-post stenbjorn.styring@fki.uu.se
Diskussionerna utmynnade i förklaringar av vad som förväntades av naturvetare och tekniker. Ett genomgående tema i diskussionerna var att de unga naturvetarna beskrev en rad gränser och skillnader, till exempel mellan läroverkselever och ungdomar som inte gick i skolan. Läroverkseleven skulle inta en “allvarlig” hållning till samhället och uppvisa skötsamhet, framåtanda och ansvarstagande.
Ytterligare en gräns restes mellan den “moderna” naturvetenskapen och föråldrade ämnen som religion och humaniora. Unga naturvetare och tekniker på läroverken beskrev därför sig själva som framtidsskapare. De skulle vara framåtblickande, utåtriktade och handlingskraftiga. Naturvetenskapen och tekniken särskiljde sig genom sina unika metoder. De var effektiva och objektiva i kraft av ett laboratorieideal. Naturvetaren inhämtade objektiv och direkt kunskap från naturen utan påverkan från förutfattade meningar eller filosofisk spekulation.
I debatten beskrevs skillnaderna mellan naturvetare och andra ofta i termer av “manligt” och “kvinnligt”. Naturvetenskap och teknik antogs främst passa pojkar, och naturvetarrollen blev därigenom också en könsroll.
Naturvetenskap och teknik har ofta beskrivits som opåverkade av kultur, men det är felaktigt, menar Staffan Wennerholm.
– Tvärtom ingick ämnena i en slags vetenskapens ungdomskultur, som var ett kulturbygge där eleverna skolades in i en naturvetenskaplig världsbild, säger han.
Denna naturvetenskapliga kultur innebar att naturvetenskapen beskrevs som en modern, rationell, krävande, manlig, visionär och regelstyrd verksamhet. De hårda krav som detta innebar betydde en sållningsmekanism som med all säkerhet är levande och aktuell än idag. För att förstå naturvetenskap och teknik som samhälleliga och kulturella fenomen, och för att förstå unga människors föreställningar om dem, måste de förstås som kunskapskulturer.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Staffan Wennerholm på 018-471 3583, eller via e-post på staffan.wennerholm@idehist.uu.se
Skolan har en lång och stark tradition att erbjuda elever som har svårt att nå målen i svenska special- och/eller stödundervisning. Inger Tinglev har undersökt tre skolor som deltar i försöksverksamheten att arbeta utan nationell timplan, något som ökar skolornas friutrymme att utveckla en undervisning för alla.
Trots de tre undersökta skolornas dokumenterade och uttalade ambitioner att i högre grad möjliggöra alla elevers måluppfyllelse inom den ordinarie klassundervisningens ram visar det sig att det i praktiken är svårt att genomföra en inkluderande svenskundervisning.
De tre skolorna säger sig med sitt deltagande i försöksverksamheten ytterligare vilja utveckla det individuella lärandet, flexibiliteten samt helhetsperspektivet i undervisningen.
En av anledningarna till att skolorna i praktiken inte lyckas genomföra sina ambitioner är att de ser svårigheterna som individbundna. Det betyder att det är eleven som ska åtgärdas, vilket specialundervisningen historiskt har ombesörjt och gör det i mer eller mindre utsträckning även på de tre skolorna. En följd av denna föreställning blir att svenskundervisningen inte nödvändigtvis behöver förändras i de sex undersökta klasserna.
Svenskundervisningen i de undersökta klasserna är relativt likformig, starkt lärarinramad och färdighetsinriktad. Detta förstärks av schemats starka inramning av lektionstiden, som ytterligare förstärker lärares planering och kontroll av innehåll och aktiviteter. En fördjupad analys av läs- och skrivprocessen visar ytterligare att svenskundervisningen med sina relativt enstämmiga och osynliga normer, krav och värderingar i högre grad marginaliserar än inkluderar och bekräftar alla elever socialt, kulturellt och språkligt. Det innebär att svenskundervisningen i de sex klasserna vidmakthåller behovet av den kompensatoriska special- och stödundervisningen som en möjlighet för elever i svårigheter att nå målen.
Ytterligare en anledning som bidrar till fortsatt kompensatoriskt stöd på de tre skolorna är att flera intervjuade specialpedagoger säger sig inte beröras av den pågående försöksverksamheten och att samarbete mellan specialpedagogisk personal och lärare uteblir.
Synen på individen som bärare av svårigheterna tillsammans med den traditionella svensk- och specialundervisningen kommer därmed att ömsesidigt och osynligt påverka och ytterligare befästa varandra, vilket motverkar integrerande processer. Detta förstärks ytterligare av ett ringa samarbete mellan specialundervisningens och den ordinarie svenskundervisningens innehåll och mål samt en otydlig och motstridig läroplan om vad som gäller i arbetet med elever i svårigheter. Möjligheter till kompensatoriskt stöd har i stället på de tre skolorna förblivit oförändrat eller ökat under tiden för försöksverksamheten.
Fredagen den 25 februari försvarar Inger Tinglev, institutionen för barn- och ungdoms-pedagogik, specialpedagogik och vägledning, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Inkludering i svårigheter. Tre timplanebefriade skolors svenskundervisning.
Disputationen äger rum kl. 10.00 i hörsal B, Samhällsvetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är Karl-Georg Ahlstrom, professor emeritus, institutionen för pedagogik och lärarutbildning, Uppsala universitet.
Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=424
Kontaktinformation
Inger Tinglev nås på:
Tel: 08-66 36 936
Mobil: 070-21 58 598
E-post: inger.tinglev@educ.umu.se
Johan Ström, atmosfärkemi med inriktning mot luftföroreningar och aerosoler
Hans forskning är främst inriktad på luftburna partiklars livscykel och hur dessa partiklar kan påverka klimatet genom att förändra molnens mikrofysikaliska egenskaper. En möjlig antropogen inverkan på kalla moln, cirrus, har varit en central frågeställning, där resultat från forskningen visar på en systematisk skillnad i molnens egenskaper mellan moln i den ”smutsiga” norra hemisfären och den ”rena” södra hemisfären.
Sonja Olin Lauritzen, pedagogik
Hon intresserar sig i sin forskning för meningsskapande som äger rum i mötet mellan den vardagsvärld där människor lever sina liv och den medicinska världen.
Hon har studerat kommunikation och påverkan i vårdmöten, särskilt inom förebyggande vård för föräldrar och barn, liksom frågan om hur människors föreställningar om hälsa och sjukdom, normalitet och avvikelse, formas i möten med medicinsk diskurs och praktik.
– Det är enormt glädjande att vi ännu ett år fått utmärkelsen, säger Johan Ahlberg, vd på McKinsey & Company Sverige. Vår målsättning är att erbjuda duktiga studenter de bästa möjligheterna till personlig och professionell utveckling. Att studenterna på Handelshögskolan visar oss detta förtroende år efter år – oavsett konjunkturer och trender – gör oss än mer beslutna att kontinuerligt utveckla McKinsey så att vi förhoppningsvis kan fortsätta att leva upp till förväntningarna.
Totalt sett är de två mest populära branscherna för HHS-studenterna konsultverksamhet och finans/försäkring, och detta gäller framför allt de manliga studenterna. De kvinnliga studenterna anser att media, handel och distribution av konsumentprodukter och reklambranschen är mer lockande än finans- och försäkringsbranschen.
Handelshögskolans Imagebarometer är en undersökning som genomförts årligen sedan 1990. Förutom frågan om vilken arbetsgivare studenterna helst skulle vilja arbeta för, tillfrågas de om intresset för egenföretagande samt intresset för att arbeta inom olika branscher respektive i olika länder. Studien har utförts av Richard Wahlund, gästprofessor vid Handelshögskolan.
Imagebarometern finns på HHS:s hemsida, www.hhs.se, under ”Press” och ”Pressmeddelanden”. Vid publicering av information som rör Imagebarometern ska Handelshögskolan Corporate and Alumni Relations anges som källa.
Kontaktinformation
Richard Wahlund, gästprofessor vid Handelshögskolan i Stockholm
Tel: 08-674 79 33 / 070-653 56 87
E-post: richard.wahlund@gi-ihr.su.se
Johan Ahlberg, vd McKinsey & Company Sverige
Tel: 08-700 64 00
Tine Frivik, direktör HHS Corporate and Alumni Relations
Tel: 08-736 90 70
E-post: tine.frivik@hhs.se
Behandlingsrefraktär kärlkramp innebär mycket svår kärlkramp tillföljd av kranskärlssjukdom som inte går att behandla ytterligare med läkemedel, ballongvidgning eller bypass-operation. De patienter som lider av svår kärlkramp är mycket begränsade i sitt vardagsliv. Tandborstning, duschning, påklädning och andra enkla vardagsbestyr kan utlösa svåra kärlkrampsattacker. Enligt de studier som presenteras i AT-läkare Paulin Andrélls avhandlingen får årligen runt 250 patienter i Sverige diagnosen behandlingsrefraktär kärlkramp. Huvudorsaken till att patienterna nekas behandling är bypass-operation eller ballongvidgning inte praktiskt går att genomföra alternativt anses vara för riskfyllda.
Patientgruppen har hittills varit negligerad i sjukvården. Många patienter har av sin doktor fått beskedet att ”det finns inget mer att göra”. Ett sådant besked kan upplevas som mycket deprimerande.
– Det är av yttersta vikt att identifiera patienter med behandlingsrefraktär kärlkramp eftersom det finns flera nya behandlingar tillgängliga för symtomlindring och därmed förbättrad livskvalitet. Exempel på effektiva metoder är TENS, transkutan elektrisk nervstimulering, och ryggmärgsstimulering, säger Paulin Andréll.
Ryggmärgsstimulering har i tidigare studier visat sig vara effektiv på att lindra kärlkramp, lika effektiv som bypass-operation. Flertalet patienter får ökad livskvalitet, färre kärlkrampsattacker och behöver därför ta mindre läkemedel. Ryggmärgsstimulering har även konstaterats att vara en säker behandlingsmetod, med få allvarliga komplikationer.
Paulin Andrélls avhandling visar att de patienter som fick bra symtomlindrande behandling, och därmed minskade antalet attacker, mådde nästan lika bra som genomsnittsbefolkningen i Sverige. Det visar hur viktigt det är med av symtomlindrande behandling för kärlkrampspatienternas livskvalitet.
Avhandling visar också att patienter med behandlingsrefraktär kärlkramp hade sämre livskvalitet avseende fysisk funktion och fysiskt välmående jämfört med patienter med svår kärlkramp som accepterats för behandling med bypass-operation eller ballongvidgning. Däremot var det ingen skillnad mellan grupperna vad gällde påverkan av livskvalitet rörande mental hälsa, social funktion och emotionell funktion. I detta avseende skiljer sig patienter med svår behandlingsrefraktär kärlkramp från andra patientgrupper med annan kronisk smärtproblematik, som till exempel patienter med whiplashskada eller fibromyalgi.
– Trots att patienter med behandlingsrefraktär kärlkramp har en potentiellt livshotande sjukdom med svår funktionsinskränkning har de, i motsats till patienter med fibromyalgi, en välbevarad mental hälsa och social funktion. Detta tyder på att dessa patienter har välutvecklade coping-strategier, det vill säga god förmåga att hantera sin smärt- och livssituation, säger Paulin Andréll.
Avhandlingen är skriven av:
AT-läkare Paulin Andréll, telefon: 031-343 40 00, 0768-82 22 87, e-post: paulin.andrell@paincenter.se
Handledare:
Professor Clas Mannheimer, telefon: 031-3434000, 0706-06 45 61, e-post: clas.mannheimer@hjl.gu.se
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, hjärt-kärlinstitutionen
Avhandlingens titel: Refractory Angina Pectoris – Patient Characteristics, Safety and Long-Term Effects of Spinal Cord Stimulation
Avhandlingen försvaras fredagen den 25 februari klockan kl. 13.00, centralklinikens aula, SU/Östra, Göteborg
Kontaktinformation
Ulrika Lundin
informatör/pressansvarig vid Sahlgrenska akademin
telefon: 031-773 38 69, mobiltelefon: 070-775 88 51
e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se
En kraftigt ökad tillverkning av nya proteiner är en av de första och viktigaste händelserna som sker såväl i normala celler som i tumörceller när de stimuleras att tillväxa.
Tillverkningen av nya proteiner sker i den del av cellen som kallas ribosomen. Uppbyggnaden av ribosomen kräver en samordnad aktivering av gener som huvudsakligen regleras av de enzymer som heter RNA-polymeras I och II. RNA-polymeras I och II dirigeras till de gener de ska aktivera av speciella så kallade aktivatorer.
En sådan aktivator är proteinet c-Myc, som sedan tidigare är känt för att aktivera gener inblandade i celltillväxt via RNA-polymeras II. Aktiviteten av c-Myc är abnormt hög vid många olika cancersjukdomar. Man har hittills trott att olika typer av aktivatorer dirigerar de två RNA-polymeraserna I och II.
Nu avslöjar forskare vid Södertörns Högskola, Karolinska Institutet, Sveriges Lantbruksuniversitet och Tyska Cancerforskningscentret i Heidelberg att c-Myc också aktiverar gener för ribosom-komponenter med hjälp av RNA-polymeras I.
Upptäckten att c-Myc aktiverar både RNA-polymeras I och II kan förklara hur alla de olika komponenterna av ribosomen produceras i rätt relativ mängd och vid rätt tidpunkt. Rubbningar i denna balans kan leda till tumörutveckling och upptäckten ger därför nya viktiga insikter om hur abnorm c-Myc-aktivitet kan orsaka cancer.
Publikation:
c-Myc associates with ribosomal DNA and activates RNA polymerase I transcription
Arabi A, Wu S, Ridderstråle K, Bierhoff H, Shiue C, Fatyol K, Fahlén S, Hydbring P, Söderberg O, Grummt I, Larsson L-G, Wright APH
Nature Cell Biology Online 20 februari 2005
I tryck: Nature Cell Biology, Mars 2005
För mer information, kontakta:
Professor Anthony Wright
Institutionen för biovetenskaper vid NOVUM, Karolinska Institutet
Institutionen för kemi, biologi, geografi och miljövetenskap, Södertörns Högskola
08-6084708, 070-6414892, tony.wright@biosci.ki.se
Professor Lars-Gunnar Larsson
Institutionen för växtbiologi och skogsgenetik, Uppsala Genetikcentrum, Sveriges Lantbruksuniversitet
018-673314, 0733-320421, Lars-Gunnar.Larsson@vbsg.slu.se
Internetanvändningen i Sverige har ökat kraftigt sedan slutet av 1990-talet. Med det har också användningsområdena på nätet blivit fler och breddats. Ett sådant område är nyheter. Det visar sig att nätnyheter är underordnade generell internetanvändning, man kollar nyheter på nätet i samband med att man gör andra saker, t.ex. läser mejl eller uträttar bankärenden. Nyheter är betydligt mindre utbredda än e-post och informationssökning, men vanligare än t.ex. inköp eller nöje.
En tredjedel av befolkningen och drygt hälften av internetanvändarna besöker regelbundet nyhetssajter på nätet. Flitigaste besökarna är de som använder nätet mer eller mindre varje dag samt personer som har tillgång till någon typ av fast uppkoppling mot nätet. Nätnyhetsanvändningen är också mest utbredd bland de som varit internetanvändare en längre tid. Både tiden och tekniken är således viktig för etableringen av nätnyhetsvanorna.
Unga människor är mer frekventa nyhetsbesökare på nätet än äldre. Detta är omvänt de mönster vi känner från nyhetsanvändning i press, radio och tv, och tyder på att nätnyheterna fyller en annorlunda funktion. De främsta argumenten för nätnyheter är ständigt uppdaterade nyheter som kan användas när publiken själv kan och vill. Att inte vara beroende av utgivnings- och sändningstider upplevs som en stor fördel, framför allt bland yngre.
För de allra flesta utgör nätnyheter ett komplement till nyheter i andra medier, det är i dagsläget endast ett fåtal som övergett dagstidningar, radio- och tv-nyheter. Däremot blir det tydligt att nyhetsförmedling på internet får ökad betydelse vid enstaka stora händelser, t.ex. terrorattackerna i USA i september 2001, mordet på utrikesminister Anna Lindh i september 2003 och tsunamikatastrofen i Asien i december 2004.
Användningen av traditionella nyhetsmedier har inte märkbart förändrats under den period som nätnyheter har utvecklats. De allra flesta har samma användningsvanor nu som tidigare. Dock märks en förändring bland frekventa internetanvändare i åldrarna 25-40 år, där framför allt morgontidningsläsningen har minskat. Man kan tänka sig att vi kommer att se ytterligare förändringar framöver. Den generation som nu etablerar nyhetsvanor kommer sannolikt att skapa mönster som skiljer sig från de vi är vana vid och teknikutvecklingen möjliggör kontinuerligt nya förmedlingsformer för nyheter. Resultaten av den här studien visar emellertid att nyhetsvanor är starkt rotade och att större förändringar kommer att ta tid.
Avhandlingens titel: nyhetsvanor.nu Nyhetsanvändning på internet 1998 till 2003
Avhandlingsförfattare: Annika Bergström , tel. 031-886460(bost.), 031-773 5178(arb.)
e-post:.annika.bergström@jmg.gu.se
Fakultetsopponentens namn: Fil. dr Tobias. Olsson, Växjö
Tid och plats för disputation: Fredagen den 4 mars 2005 kl. 13.00, Hörsal Dragonen, Sprängkullsgatan 19, Göteborg
Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. 031-773 1022
fax 031-773 1940
Paolo Favero tar avstamp just i de ekonomiska reformerna 1991 och tittar på den unga generationen som symboliserar denna nya epok. Han har bedrivit fältarbete i New Delhi bland unga, medelklassmän som aktivt bygger upp sin roll i samhället genom att utnyttja landets öppnande. Det är män som är aktiva inom turism, Internet, idrott, multinationella företag och journalism. De framhäver sig själva som ”brokers” i den pågående dialogen mellan Indien och den övriga världen. Samtidigt framhäver de även sin stolthet över att vara indier och sin tro på landets centrala framtida roll i en globaliserad värld. Favero beskriver en värld där det att vara ”indisk” och ”traditionell” är framgångsrika tecken av ens globala och moderna identitet, i motsats till den konventionella västerländska stereotypen.
Avhandlingen handlar om kulturell identitet, frågor kring identitesskapande, kring kopplingen mellan samtida diskurser om samhällsförändring och landets koloniala förflutna, kring maskulinitet, kärlek och sex. Samtidigt utgör den även en resa genom en av Indiens växande metropoler – New Delhi – som nyligen blivit symbol för Indiens framtid.
Paolo Favero, född i Italien, undervisar idag i antropologi i Italien men arbetar även med fotografi och video och har nyss i samarbete med italienske filmaren Angelo Fontana gjort en dokumentär om sin forskning som heter FLOVERDELHI.
Doktorsavhandlingens titel: India Dreams: Cultural Identity among Young Middle Class Men in New Delhi
Disputation äger rum fredag den 25 februari kl. 10.00 i Reinholdsalen, Juristernas hus, Frescati. Opponent är Marcus Banks, Oxford University.
Paolo Favero kan nås på mobil 0704-291 402 (i Italien på tfn +39 335 81 56 297) eller e-post paolofavero@yahoo.com
Direkt efter den förödande stormen den 8-9 januari kontaktade Skogsstyrelsen fjärranalysavdelningen vid SLU i Umeå för att undersöka möjligheten att kartlägga stormfälld skog med det flygburna radarsystemet Carabas. Johan Fransson, docent i skoglig fjärranalys på SLU, kontaktade då Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), radargruppen på Chalmers Tekniska Högskola och IT-företaget Dianthus för att diskutera en kartering med Carabas i det akuta läget.
En tidigare forskningsstudie hade genomförts efter den kraftiga stormen i södra Sverige i december 1999. Johan Fransson var initiativtagare och projektledare för denna studie som genomfördes i samarbete mellan SLU, Fredrik Walter (tidigare på SLU numera på Dianthus) och FOI. I projektet representerades skogsnäringen av Södra skogsägarna, Sydved och Skogssällskapet som bidrog med medel och fältpersonal.
Studien i Skåne gav ny kunskap om hur Carabas-bilder över stormfälld skog ser ut. Det konstaterades att radarekots styrka från stormfälld skog är betydligt högre än motsvarande eko från stående skog. De stormfällda träden avbildades också som avlånga ”korvar” i radarbilderna.
För att undersöka om kartläggning av stormskador skulle kunna automatiseras sattes en förstudie snabbt igång efter den aktuella stormen på det tidigare insamlade materialet efter stormfällningen 1999. Med hjälp av en befintlig produktionslinje för bearbetning av Carabas-bilder kunde snabbt och enkelt resultat tas fram av Dianthus. De visade områden med onormalt kraftiga radarekon. Parallellt tog radargruppen på Chalmers fram en metod för att hitta ”korvar” i bilderna.
Carabas-flygningen genomfördes den 19-20 januari mellan Växjö och Ljungby i Småland och den 25 januari över SLU:s försökspark Tönnersjöheden i Halland. Totalt karterades ett sex kvadratmil stort område av de hårt drabbade skogarna i södra Götaland.
FOI tillsammans med Ericsson Microwave Systems finansierade flygningen och framtagningen av radarbilderna.
Fem arbetsdagar efter första flygpasset kunde första kartan som visade detaljerat läge över stormfälld skog levereras från SLU till skogliga intressenter däribland Södra skogsägarna, Sydved, Sveaskog, Skogssällskapet, Växjö stift och Skogsvårdsorganisationen inom det drabbade området.
Skogsstyrelsen bedömer att mycket stormfälld skog kommer att ligga kvar när sommaren kommer – trots att skördarna jobbar för högtryck – och därmed föreligger stora risker för insektsangrepp och ekonomiska skador på den stående skogen om inget förebyggande görs. Varken flygbilder eller optiska satellitbilder ger tillräcklig information för att upptäcka mindre grupper av stormfällda träd inne i stående skog. Dessutom begränsas den optiska tekniken till dagsljus- och goda väderleksförhållanden.
– Vår förhoppning är att vi skall kunna se även mindre områden med stormfälld skog i Carabas-bilderna, säger Johan Fransson på SLU.
Efter stormen är behovet mycket stort av att ta fram nya skogsbruksplaner över de drabbade fastigheterna. Förutom att stormskador framträder tydligt i bilderna finns det ett mervärde av att uppskatta den stående skogens volym. Här har Carabas-tekniken visat sig mycket lämplig för att ta fram virkesförrådet.
– Detta kan göras med stor noggrannhet i synnerhet om Carabas-bilder kombineras med satellitbilder till sommaren, säger Mattias Magnusson, forskarstuderande och expert på geografiska informationssystem på SLU. Mattias Magnusson berättar att noggrannheten av skattningarna är fullt jämförbara med traditionella relaskopsmätningar i fält.
Fakta Carabas
Carabas är en långvågig radarsensor som utvecklats på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) i Linköping tillsammans med Ericsson Microwave Systems i Mölndal. Sensorn skickar ut radiopulser och tar emot fördröjda ekon från varje puls. Dessa sätts sedan samman till en Carabas-bild genom datorbehandling. Bildintensiteten i en Carabas-bild är proportionell mot radarekots styrka.
Den vanliga bildrepresentationen på en bildskärm är att hög bildintensitet (ljust område) motsvarar ett kraftigt radareko. För att underlätta visuell tolkning för personer som är vana vid att tolka i svart-vita flygbilder har gråskalan i bilderna kastats om, d.v.s. det som är mörkt i bilden representerar kraftiga radarekon.
Kontaktinformation
Mer information och pressbilder
Johan Fransson, SLU, Johan.Fransson@resgeom.slu.se, 090-786 85 31
Mattias Magnusson, SLU, Mattias.Magnusson@resgeom.slu.se, 090-786 85 79
Styrelsens beslut angående Institutionen för hälsovetenskap innebär alltså att de verksamhetsmässiga konsekvenserna av en eventuell integration av verksamheten i Boden med den på campus Luleå nu kommer att utredas vidare.
För en statlig myndighet innebär det bland annat att alla de handlingar, skrivelser och yttranden som inkommit till universitetet med anledning av förslaget, noga kommer att beaktas i beredningen av det förslag till beslut som kommer att läggas fram för styrelsen.
Vidare kommer självfallet de båda fakultetsnämnderna att involveras i den fortsatta utredningen, liksom ledningen för Institutionen för hälsovetenskap tillsammans med personal och studenter.
Ett slutligt beslut i frågan om en eventuell flytt kommer att tas vid styrelsens sammanträde i maj.
– I det regionala tillväxtprogrammet, i vars tillkomst och genomförande Luleå tekniska universitet varit och är en aktiv och drivande part, står klart och tydligt angivet vilka mål och prioriteringar de olika parterna ska ha och vilka roller de ska spela, allt för att öka tillväxten i regionen Norrbotten. För universitetets del anges att vi i första hand ska arbeta med att uppfylla våra nationella och internationella mål och åtaganden – något som alltså parterna anser gynnar den regionala tillväxten, säger rektor Ingegerd Palmér.
– Vi arbetar i första hand efter den portalparagraf som gäller för svenska högskolor och universitetet – Högskolelagen. Den är oerhört tydlig både när det gäller vårt uppdrag och vilka hänsyn vi ska ta. Vårt uppdrag är i första hand att erbjuda utbildning och forskning i världsklass, samt att fånga upp och tillfredsställa de utbildningsbehov som finns i regionen både hos enskilda individer och hos arbetsmarknaden i stort. Det sistnämnda gör vi bland annat genom att erbjuda utbildningar i snart sagt samtliga Norrbottens kommuner, en verksamhet kring vilken vi för en ständig dialog med berörda aktörer. Detta är självfallet inte något vi har för avsikt att ändra på.
– Det är mot bakgrund av dessa uppdrag som styrelsen tidigare gett universitets-ledningen i uppgift att se över alla möjligheter till kostnadsminskningar för att därmed kunna frigöra mer resurser till universitetets kärnverksamhet.
Universitetsstyrelsen fick även ta del av bokslutet för 2004, som slutar på plus 18 miljoner kronor. Det egna kapitalet uppgår till 82 miljoner kronor – enligt tidigare beslut i styrelsen ska det som bekant uppgå till 100 miljoner kronor år 2008.
– Det finns flera förklaringar till det positiva resultatet; vi når flertalet av regeringens mål för antalet examinerade studenter och alldeles särskilt civilingenjörsexamen. Vidare har vi ökat antalet förstahandssökande, något som beror på arbetet med att stärka vårt varumärke och vår marknadsföring. Dessutom överträffar vi regeringens mål när det gäller antalet distansstudenter – och det med 33 procent, säger universitetsstyrelsens ordförande Anders Sundström.
– År 2004 kan vi också glädjas åt att ha det högsta antalet helårsstudenter någonsin sedan dåvarande Luleå tekniska högskola etablerades – 8.558 stycken.
Kontaktinformation
Upplysningar: Universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22 eller lena.edenbrink@ltu.se
Det framgår av en artikel i den högt rankade brittiska vetenskapliga tidskriften Biology Letters, som utges av The Royal Society of London. Genom ett nära internationellt samarbete mellan viltekologer på Grimsö Forskningsstation, som tillhör SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) och norska kollegor vid Högskolan i Hedmark och NINA i Trondheim, samt molekylärbiologer på Ekologihuset vid Lunds universitet, har de involverade forskarna lyckats rekonstruera ett fullständigt släktskapsträd för den skandinaviska vargstammen, en nödvändig förutsättning för att kunna mäta inavelseffekter.
Analyserna visar att kullstorlekarna hos de skandinaviska vargarna är mycket känsliga för inavel. Den genomsnittliga storleken för vargkullar, räknade under deras första levnadsvinter, ligger runt sex valpar för vargar som inte är inavlade. I dagens skandinaviska vargstam har denna siffra på grund av inaveln sjunkit till under fyra.
– Dessa resultat hade inte varit möjliga att nå utan ett synnerligen nära samarbete mellan de svenska och norska ekologerna och spårarna på fältet och molekylärbiologerna på laboratoriet i Lund. Avgörande har också varit att data insamlats ända från det de första vargarna dök upp i gränstrakterna mellan Sverige och Norge i slutet av 70-talet,” säger Petter Wabakken från Högskolan i Hedmark, som själv varit med och spårat varg under hela perioden sedan dess.
Forskarna har kartlagt släktskapet för i det närmaste samtliga vargar ända tillbaka till de första invandrarna som kom ned till mellersta Skandinavien för 25 år sen. Ett sådant komplett släktträd är nödvändigt för att korrekt kunna bestämma inavelsnivån för varje ynglande vargfamilj.
– Konstruktion av kompletta släktskapsträd för vilda populationer är något mycket unikt. För vilda vargar har det aldrig gjorts förut, och faktiskt inte för några vildlevande däggdjur överhuvudtaget, utan endast för zoo-populationer” säger Olof Liberg, ekolog vid Lantbruksuniversitetets forskningsstation Grimsö och koordinator för SKANDULV.
– Med hjälp av detta släktskapsträd och våra fältdata har vi kunnat göra något ännu mera ovanligt, nämligen att i faktiska siffror koppla genetiska problem till tillväxten hos en liten hotad djurpopulation. De flesta så kallade sårbarhetsanalyser för hotade djurarter lider av att de saknar en en sådan koppling mellan genetik och demografi.
Inavelsnivåerna i dagens vargstam har nått oroväckande höga nivåer. För varje kull av vargar som fötts i vargstammen har man beräknat s.k. inavelskoefficienter och sedan visat att ju högre inavelskoefficient, ju mindre kullstorlek. Beräkningarna gäller tills vidare dock bara storleken på den första kullen som varje vargpar föder fram, för senare kullar kan man inte på spårsnö skilja årsungarna från äldre kvarvarande syskon i flocken.
– Det genomsnittliga släktskapet mellan olika vargar i dagens vargstam ligger högre än vad man får när två helsyskon parar sig, och vid en så hög inavelsnivå är det stor risk att dolda skadliga gener får genomslag genom att vargarna ärver dem från båda föräldrarna, förklarar Staffan Bensch, professor och ledare för de genetiska analyserna vid molekylär-ekologiska laboratoriet på Ekologihuset vid Lunds Universitetet.
– Förmodligen är den sjunkande trend vi nu ser på kullstorlekarna i vargstammen resultatet av många små genetiska effekter av inaveln som adderas till varandra.
För att kunna förutsäga vilken effekt denna inavel kommer att ha framöver har forskarna gjort preliminära modeller av den fortsatta inaveln och tillväxten i vargstammen. Dessa visar att trots att inaveln hela tiden förvärras om inga nya individer invandrar så kommer vargstammen med stor sannolikhet att fortsätta tillväxa i ytterligare ett antal år. Om ingen invandring sker kommer emellertid förr eller senare en vändning nedåt, men tidpunkten för denna beror bland annat på hur högt man släpper vargstammen innan man begränsar den, dvs. vilken övre gräns man av politiska, sociala och ekonomiska skäl sätter för stammen. Men även om man inte lägger någon begränsning alls på vargstammen så fortsätter ändå inaveln och så småningom vänder stammen nedåt även i det fallet. På mycket lång sikt är det hög risk för ett slutligt utdöende, oavsett vilket förvaltningsmål politikerna sätter.
– Detta innebär att det allra viktigaste för att bevara vår vargstam är att det kommer in nya individer utifrån för att häva den fortgående inaveln, ju förr ju bättre, påpekar Pär Forslund vid Institutionen för Naturvårdsbiologi på SLU i Uppsala. Han tillägger dock att tidsperspektivet är ganska långt, vilket ger oss tid att vänta på nya invandrare.
– Även vid en så snäv begränsning av vargstammen som 200 djur, kommer inte vändningen nedåt förrän om något eller några tiotal år, förutsatt att inte andra faktorer förvärras, t.ex. den illegala jakten. Lägger man begränsningen vid 500 djur ser man ingen permanent nedgång förrän om tidigast 40-50 år.
De gjorda modellerna bygger på de faktiska data forskarna tagit fram, men innehåller också ett antal antaganden om förhållanden som ännu är okända. Verkligheten behöver alltså inte bli fullt så illa som modellerna visar, t.ex. om den visade inavelseffekten bara skulle gälla för första kullen och inte för alla kullar som föds. Det kan dock också bli värre, t.ex. om vi har inavelseffekter även på de vuxna vargarnas överlevnad. Skillnaderna rör dock mer tidsperspektivet än det slutliga utfallet. Forskarna kommer nu att komplettera modellerna för att t.ex. se hur mycket en enstaka respektive flera invandrare betyder för utvecklingen, och vilken betydelse tidpunkten för en eventuell invandring har.
– Den goda nyheten är att vi från forskningens sida kan leverera en fortlöpande information om alla de viktigaste faktorerna i vargstammens biologi, inklusive den genetiska utvecklingen, vilket innebär att vi i god tid kan varna, t.ex. om utvecklingen börjar gå fortare än förväntat, säger Håkan Sand, forskare vid SLU Grimsö, och ledare för de ekologiska vargstudierna i Sverige.
Avslutningsvis påpekar Olof Liberg:
– Vi får inte heller glömma att det största akuta hotet mot vargstammens tillväxt idag inte är inavel, utan det illegala avlivandet av vargar. Våra resultat får därför inte tas till intäkt för att man helt fryser möjligheterna till skyddsjakt, vilket i värsta fall skulle kunna leda till en ökad illegal jakt.
Kontaktinformation
SLU, Grimsö forskningsstation: Olof Liberg, (#46) 0581-69 73 31, 070-39 49 519, olof.liberg@nvb.slu.se
Ekologihuset Lunds Universitet: Staffan Bensch, (#46) 046-222 42 92, mailto:staffan.bensch@zooekol.lu.se
Högskolan i Hedmark: Petter Wabakken, tel (#47) 97 04 45 18, mailto:petter.wabakken@sue.hihm.no
Den vetenskapliga artikeln om inaveln i vargstammen kommer inom kort att publiceras på Royal Society of Londons hemsida, under nedanstående länk.
Den mest avancerade strålbehandlingen som idag används rutinmässigt vid många sjukhus i västvärlden och ett fåtal sjukhus i Sverige (Norrlands universitetssjukhus och Sahlgrenska univeristetssjukhuset) är intensitetsmodulerad strålbehandling med röntgen-/fotonstrålar (IMXT). Denna teknik ger stora möjligheter att minska graden av biverkningar hos patienterna samtidigt som tumören kan behandlas effektivt. På grund av komplexiteten i behandlingen finns det naturligtvis också problem att ta hänsyn till. Ett exempel är att IMXT innebär att man sprider ut en låg stråldos i en större volym av patienten än vid sedvanlig behandling. Detta kan framför allt hos barn innebära en ökad risk för nya, strålningsorsakade, tumörer senare i livet. Att använda elektronstrålning skulle kunna minska denna dos. Elektroner är dock ofta inte lämpliga vid djupt liggande tumörer eftersom de har begränsad genomtränglighet i kroppsvävnad. Genom kombinerad elektron- och fotonstrålning skulle däremot fördelningen av stråldosen i kroppen kunna förbättras jämfört med strålningstyperna var för sig. Ett hinder för rutinmässigt bruk av elektronstrålning är att det saknas dosplaneringssystem som kan optimera elektronbehandling på liknande sätt som IMXT-behandling. Protoner ger i och för sig ännu bättre precision och djupare genomträngning än elektroner och skulle därför lämpa sig bättre för avancerad strålbehandling. Denna teknik finns dock ännu bara på ett fåtal centra i världen och i några fall kan elektronstrålning därför vara en godtagbar ersättning. Det är dock ett starkt önskemål att kunna erbjuda sådan behandling i större omfattning.
Avhandlingen presenterar dels ett laboratorieexperiment som simulerar en tumör under strålbehandling, dels en dosplaneringsstudie som jämför kombinerad elektron- och fotonstrålning av en komplicerad tumör med motsvarande behandling med IMXT-teknik. I nästa steg används en forskningsversion av en apparat för optimering av elektronstrålning. Målet var att utveckla en metod att låta datorn genomföra de tunga beräkningarna för att finna en optimal behandlingsplan och sedan omsätta resultatet i en behandling som kan ges till patienter. Slutligen studerades med hjälp av datorsimuleringar olika behandlingsmetoder för behandling av en speciell typ av hjärntumörer hos barn (medulloblastom) med speciell hänsyn till risken för strålningsorsakade tumörer senare i livet. Slutsatsen är att tekniken med kombinerad elektron- och fotonstrålning erbjuder bättre möjligheter att behandla djupt liggande tumörer. I jämförelse med IMXT kan behandlingstiden och den totala dosen minskas. Kombinationstekniken skulle kunna förbättras ytterligare med tillgång till automatisk optimering av elektronstrålningen. Avhandlingens resultat antyder att det kan vara möjligt och att man med relativt enkla metoder kan utveckla en behandlingsplan med bättre dosfördelning.
När det gäller risken för sena strålningsbiverkningar – som är särskilt stor vid behandling av barn med cancer – konstateras att stråldosen utanför tumörområdet bör begränsas så långt det är möjligt. Resultaten i avhandlingen visar att protonstrålning innebär en mycket liten risk för patienten medan elektronstrålning har vissa fördelar jämförd med olika former av fotonteknik. Alla tre strålningstyperna har likvärdiga effekter på tumören.
Xiangkui Mu är doktorand vid enheten för onkologi, tel. 070-586 87 26, e-post xiangkui.mu@onkologi.umu.se
Avhandlingen läggs fram vid Inst. för strålningsvetenskaper, onkologi, och har titeln Clinical application of intensity and energy modulated radiotherapy with photon and electron beams.
Disputationen äger rum kl. 10.00 i Sal 244 (Lionssalen), by 7, NUS.
Fakultetsopponent är doc. Erik Blomqvist, Akademiska sjukhuset, Uppsala.
– Syftet med institutet är att öka det kulturella och akademiska utbytet mellan Kina och de nordiska länderna samt att stödja forskning och utbildning om Kina och det kinesiska språket. Att institutet förläggs hos oss är ett gott betyg för vår verksamhet, säger Kåre Bremer, rektor vid Stockholms universitet.
Nordiska Konfuciusinstitutet i Stockholm är det andra av ett 100-tal planerade lärocentrum världen över. En överenskommelse om verksamheten har undertecknats av Kåre Bremer och Yan Meihua, direktör för China National Office for Teaching Chinese as a Foreign Language (NOCFL) i Beijing. Institutet kommer bland annat att bedriva utbildningar i kinesiska, ta fram nytt utbildningsmaterial, erbjuda seminarier om historia, ekonomi, samhälle och filosofi samt organisera kulturella aktiviteter, exempelvis filmvisningar.
– Det finns en kännbar framtidsoptimism i Kina som tar sig uttryck i en nyväckt stolthet för det egna språket och kulturen. Samtidigt finns det ett ökande intresse för att studera Kina och kinesiska bland våra studenter, något som vi tydligt märkt här vid institutionen för orientaliska språk. Institutet innebär att vi kommer att kunna bedriva mer utbildning och forskning, säger Torbjörn Lodén, professor i kinesiska vid Stockholms universitet och föreståndare för institutet.
NOCFL betalar hälften av kostnaderna för att driva institutet. Dessutom tillhandahålls språklärare. Övriga kostnader täcks av Stockholms universitets budgeterade medel för utbildning i orientaliska språk.
Institutets styrelse består av sex medlemmar: Ordförande professor Zhu Yongsheng, associate professor Li Mao, Zhang Guoqing, vice direktör NOCFL, professor Torbjörn Lodén, docent Marja Kaikkonen och Tomas Ries, direktör för Utrikespolitiska institutet.
Nordiska Konfuciusinstitutet i Stockholm invigs fredagen den 18 februari klockan 14.00-16.30. Invigningen är i aulan, hus 4, Kräftriket, Stockholms universitet.
Vid invigningen deltar bland andra Kåre Bremer, Zhou Zhenhe, professor och Kinahistoriker och Kinas ambassadör Lü Fengding. Anföranden kommer att hållas av Torbjörn Lodén och Zhou Zhenhe.
För ytterligare information:
Torbjörn Lodén, professor i kinesiska, tfn 08-16 43 56 mobil 0708-98 07 14
Kåre Bremer, rektor Stockholms universitet, tfn 08-16 22 71 mobil 0733-669 169
Maria Erlandsson, pressekreterare, tfn 08-16 39 53 mobil 070-230 88 91
Se även www.su.se
Välkommen att lyssna på tre forskare som belyser aktuell forskning om alkohol – varför och hur vi dricker. Forskarna medverkar i FAS nyutkomna populärvetenskapliga kunskapsöversikt om alkohol.
Följande forskare deltar:
· Maria Abrahamson vid Centrum för socialvetenskaplig alkohol och drogforskning (Sorad), Stockholms universitet.
· Thor Norström vid Institutet för social forskning (SOFI), Stockholms universitet.
· Marianne Upmark, avd. för samhällsmedicin vid landstinget i Stockholm.
Pressfrukosten inleds av FAS huvudsekreterare Rune Åberg.
Moderator är journalisten Sara Bergqvist Månsson.
Dag: Onsdagen den 23 februari
Tid: Klockan 09.00-10.00, frukost serveras från klockan 08.30.
Plats: Hilton hotell, Slussen, Stockholm. Lokal: Platon
Efter presentationen finns möjlighet att intervjua de medverkande.
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) är en statlig myndighet som initierar och finansierar grundläggande och behovsstyrd forskning för att främja människors arbetsliv, hälsa och välfärd.
Kontaktinformation
Anmälan: OSA senast måndagen 21 februari till Bodil Gustavsson,
bg@fas.forskning.se, tel. 08-775 40 96.
