Detta är några av de saker som kommer att diskuteras under ett seminarium måndag den 7 juni med forskare från såväl Sverige som andra europeiska länder.
När det talas om nanovetenskap idag handlar det ofta om spektakulära tillämpningar – från framtida nya energikällor till smarta material och nanorobotar i kroppen. Men det finns också en rad etiska frågor som måste ställas kring nanoteknikens eventuella problem och möjligheter.
Hela programmet på: http://www.vr.se/aktuellt/index.asp?id=620&dok_id=6373
Forskarkonferensen om etiska aspekter på nano-teknik arrangeras av Vetenskapsrådet etikkommitté. Seminariet kommer att hållas på engelska.
Även representanter för medierna är välkomna att delta.
Datum & tid:
Måndag 7 juni, kl 9.00-17.00
(Gemensam lunch ingår.)
Plats:
Vetenskapsrådet, Regeringsgatan 56, Stockholm
Kontaktinformation
Anmälan och kontaktperson:
Björn Thomasson, sekreterare etikkommittén Vetenskapsrådet
Bjorn.Thomasson@vr.se, 08-546 44 314
Johan Elfs avhandling visar på att matematiska modeller är nödvändiga för att kunna resonera klart och tydligt om biokemiska processer inuti celler och hur de kan hjälpa oss att förstå mer om hur livet fungerar. Avhandlingen innehåller flera artiklar som fått internationell uppmärksamhet bland forskare. Tre upptäckter är av särskilt stor betydelse:
1. Den genetiska koden är inte så övertydlig som man tidigare trott.
Den använder 61 kodord för 20 aminosyror. Detta innebär att enskilda aminosyror kan kodas av flera olika kodord och det kan därför verka som att den genetiska koden innehåller överflödig information. Johan Elf visar hur den extra informationen används för att optimera cellens reglersystem. Upptäckten bygger på en matematisk modell som i en rad olika fall förklarar hur cellerna utnyttjar de synonyma kodorden, t ex så att de klarar ett byte mellan bra och dålig tillväxtmiljö (Elf et al. Science 2003).
2. Kopplade metabola flöden orsakar känslighet och fluktuationer.
Koncentrationerna av olika aminosyror är kopplade till varandra. Då produktion och konsumtion av aminosyror håller samma hastighet råder balans i systemet. En aminosyrakoncentration kan stiga medan en annan sjunker, utan att balansen ändras. Detta i kombination med att aminosyrorna bildas och konsumeras slumpmässigt gör att enskilda aminosyrors koncentration varierar kraftigt. Detta har bland annat konsekvenser för hur cellen reglerar genuttryck, och för noggrannheten i proteinsyntesen.
3. En ny metod för simulering av koncentrationsfluktuationer.
I avhandlingen beskrivs en ny algoritm som gör det praktiskt möjligt att simulera kemiska processer där man både tar hänsyn till att reaktioner är slumpmässiga händelser, och att diffusionen är så långsam att komponenterna i cellen inte hinner blandas ordentligt. Algoritmen har använts för att demonstrera hur egenskaparna för kemiska system som utgör grunden för biokemiskt minne, är beroende av cellens geometri.
Länk till abstract: http://publications.uu.se/theses/abstract.xsql?dbid=4291>http://publications.uu.se/theses/abstract.xsql?dbid=4291
Johan Elf från institutionen för cell- och molekylärbiologi försvarar sin avhandling ”Intracellular flows and fluctuations”, fredagen 3 juni, kl. 10.00 i rum B41 på BMC.
Kontaktinformation
Han kan nås på 018-471 4032 eller via e-post Johan.Elf@icm.uu.se
Skolans uppdrag har, tillsammans med kunskapsförmedling, alltid varit att fostra den kommande generationen i enlighet med rådande samhälleliga värderingar. Under 1990 talet hamnade skolans fostrande uppgift och läroplanens demokratiska värderingar allt mer i förgrunden i den pedagogiska debatten. En rad olika nationella insatser riktades mot förskola och skola för att ge stöd till en fördjupad kunskap om, och möjlighet att utveckla, arbetet med skolans värdegrund.
I sin avhandling problematiserar Katarina Norberg relationen mellan läroplanens värdegrund, definierad på central nivå, och dess konkretisering på lokal nivå, det vill säga hur den gestaltas av pedagoger i den vardagliga praktiken. Avhandlingen visar att trots medvetet arbete med värdegrunden tenderar andra faktorer att styra pedagogers intuitiva handlande. I ett arbete präglat av samtidiga och oförutsägbara händelser påverkar istället individuella värderingar, kunskaper och erfarenheter pedagogers handlingar.
Norberg visar hur pedagoger lättare kan relatera konfliktfyllda situationer till moraliska dilemman jämfört med normaliserade händelser som utspelar sig i det tysta. Situationer som förstärker stereotypa könsroller och försvagar elevinflytande är exempel på handlingar som är normaliserade och således ej i överensstämmande med pedagogens uppdrag.
För att värdegrunden skall kunna förmedlas av samtliga aktörer i förskola och skola visar Norberg på betydelsen av att skapa utrymme för deliberativa samtal, det vill säga samtal som från olika perspektiv tolkar och konkretiserar hur värdegrunden skall gestaltas i praktiken. Norberg understryker vikten av att dessa samtal inte enbart förs mellan vuxna och barn utan att tid skapas för kritiska kollegiala diskussioner som utmanar individuella och kollektiva värderingar.
E-publicering: http://publications.uu.se/umu/theses/abstract.xsql?dbid=273
Fredagen den 4:e juni försvarar Katarina Norberg, pedagogiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln The School as a Moral Arena. Constitutive values and deliberation in Swedish curriculum practice. Disputationen äger rum kl. 10.00 i Norra Beteendevetarhusets hörsal. Fakultetsopponent är docent Pirjo Lahdenperä, Södertörns högskola.
Kontaktinformation
Katarina Norberg nås på:
Pedagogiska institutionen, Umeå universitet
Tel: 090-786 95 39
E-post: katarina.norberg@pedag.umu.se
I skuggan av de ofta uppmärksammade svåra erosionsproblemen i Etiopien pågår en annan form av markförstöring. Jordbruksmarkens bördighet avtar, även på marker med goda produktionsförutsättningar. Ensidiga odlingssystem och liten tillförsel av växtnäring bidrar till att åkermarkens förlust av näringsämnet kväve varje år är dubbelt så stor som tillförseln. Förlusten av kväve är nära knuten till en stadigt sjunkande humushalt. Femtio år efter uppodling av skogsmark har markens förråd av organiskt material sjunkit till 60 procent av den nivå som fanns i skogen. Mer än hälften av detta humusförråd kommer från den tidigare skogen. Bönderna kan odla och leva på det näringskapital som byggts upp av skogen i ungefär 30 år innan produktiviteten sjunker. Det är betydlig längre än i andra tropiska områden, men produktionssystemet är inte uthålligt på sikt.
Den minskande produktiviteten i jordbruket har tidigare kompenserats genom att man har avverkat skog och uppodlat ny mark. Den möjligheten är nu uttömd, eftersom det finns så små arealer skog kvar. Den sjunkande produktiviteten i det etiopiska jordbruket är ett hot både mot livsmedelsförsörjningen och mot landets unika biodiversitet. För att minska trycket mot de små resterna av kvarvarande skog och för att öka livsmedelsproduktionen måste det traditionella jordbruket utvecklas och bli mer produktivt. Bättre odlingssystem med varierade växtföljder, kompostering och ökat inslag av agroforestry* är möjliga vägar för att öka produktiviteten.
En lösning som kan bidra till att bevara den naturliga biodiversiteten kan vara att anlägga plantageskogar. Plantageskogar producerar brännved och virke, men kan också hjälpa till att återskapa biodiversitet. I skydd av de uppväxande träden gror de frön som finns kvar i marken från den naturskog som funnits på platsen tidigare. Frön sprids också in i plantageskogen med hjälp av fåglar. Om marken uppodlas försvinner fröbanken i marken med tiden. Sju år efter avskogning kom bara 6 procent av arterna i det grobara fröförrådet från den borttagna skogen. Efter 53 års uppodling fanns det inga arter från skogen kvar. Om man ska anlägga plantageskogar med målet att på sikt återskapa den naturliga skogen är det viktigt att välja rätt arter. Trädslag som släpper in mycket ljus ner till marken ger fler arter av koloniserande trädslag än arter som släpper in mindre ljus.
*samodling av träd och jordbruksgrödor
MSc Mulugeta Lemenih, vid institutionen för skoglig marklära, SLU (och Wondo Genet College of Forestry, Debub University, Awassa, Etiopien) försvarar fredagen den 4 juni kl. 13.00 sin doktorsavhandling Effects of land use changes on soil quality and native flora degradation and restoration in the highlands of Ethiopia. Implications for sustainable land management. Disputationen äger rum i Ettans föreläsningssal, Klinikcentrum, Ultuna, Uppsala. Fakultetsopponent är professor Klaus Katzensteiner, University of Natural Resources and Applied Life Sciences i Österrike.
Pressbilder: http://www.slu.se/aktuellt/pressbilder/2004/mulugeta_lemenih/index.html
Kontaktinformation
Mer information: Erik Karltun, 018-67 12 77, 070-690 12 77
E-post: Erik.Karltun@sml.slu.se
Klenbuterol är ett läkemedel som i Sverige används mot astma hos djur men som dessutom har en muskeluppbyggande effekt på kalvar. Medlet är förbjudet som tillväxtstimulerare i hela världen, eftersom det är toxiskt i mycket låga halter och har orsakat förgiftning hos människor som ätit kött från behandlade djur. I USA och flera andra länder är det dock tillåtet att använda vissa andra preparat (tillväxthormoner, eller ämnen med liknande verkan) för att stimulera tillväxten hos djur i livsmedelsproduktion. All sådan användning är förbjuden inom EU, framför allt för att vi vill ha säkra livsmedel men också av djuretiska skäl.
Varje år kontrollerar Livsmedelsverket både svenskt och importerat kött för att se om det innehåller tillväxtstimulerande ämnen. Som komplement till kontroller på slakterier görs också kontroller under uppfödning, för att illegal användning ska kunna upptäckas på ett så tidigt stadium som möjligt. På levande djur tas oftast urinprov, men det är också möjligt att testa blodprov eller hår. Annette Johansson har nu utvecklat en ny typ av snabbtester för klenbuterol och ett antal närbesläktade ämnen. I testerna använder man antikroppar mot det ämne man vill spåra och en optisk biosensor* från Uppsalaföretaget Biacore.
I urin går det i regel att hitta positiva prover under tiden djuret behandlas och en vecka framåt. Den nya biosensormetoden för urin har visat sig vara mycket effektiv, och den används för närvarande i Livsmedelsverkets offentliga kontroll för analys av både klenbuterol och andra s.k. beta-agonister. Den antikropp som används i urinmetoden fångar nämligen också upp ämnen som salbutamol, mabuterol och brombuterol. Det går att hitta halter på 1 mikrogram per liter urin eller lägre av dessa beta-agonister. För att kunna analysera så låga halter var Annette Johansson tvungen att utveckla en ny uppreningsmetod, där samma antikroppar används för upprening och analys i biosensorn.
I hår lagras flera ämnen in, och det är möjligt att hitta rester av till exempel beta-agonister upp till flera månader efter behandling. I hår var det möjligt att upptäcka koncentrationer ner till 10 mikrogram per kilo.
* Biosensorn kan sägas bestå av tre komponenter: antikroppar från djur mot det ämne man vill testa, ett chip med en guldyta som ”impregnerats” med ämnet i fråga och en detektor. Analysen görs sedan i två steg. Först tillsätts antikroppar i det prov man vill testa (t.ex. ett urinprov). Om provet innehåller ämnet binds molekylerna till antikroppar. I nästa steg utsätts guldchipet för blandningen av prov och antikroppar. Om antikropparna redan är uppbundna kommer de inte att fastna på chipets yta, men om det inte finns något av det sökta ämnet i provet kommer antikropparna i stället att bindas till chipet. Hur mycket antikroppar som binds in kan avläsas direkt med en särskild detektor och därigenom beräknas halten av det sökta ämnet i provet. Samma guldchip kan användas till hundratals analyser.
Fil kand Annette Johansson, vid institutionen för livsmedelsvetenskap, SLU, försvarade fredagen den 28 maj kl. 09.15 sin doktorsavhandling Immunosensor methods for drug residue control of food. Assay design and sample matrix effects. Fakultetsopponent var Assistant Professor Aldert Bergwerff från Utrecht University i Nederländerna.
Pressbilder: http://www.slu.se/aktuellt/pressbilder/2004/annette_johansson/index.html
Kontaktinformation
Mer information: Annette Johansson, 018-17 55 00
E-post: ajoh@slv.se
För att få det keramiska materialet tåligt behövs ett bra grundmaterial, t.ex. aluminiumoxid, som sedan behöver förstärkas – och det är här ”morrhåren” eller whiskers som de kallas kommer in. Denna materialkombination kallas en keramisk komposit. Whiskers är små nålformiga oorganiska fibrer som fungerar ungefär som armeringsjärn i betong. Den stora skillnaden är att vi här rör oss i en väldigt liten skala (miljondels meter).
Mats Carlsson beskriver i sin nyligen framlagda avhandling i oorganisk kemi vid Stockholms universitet dels syntes av några nya whiskersmaterial och dels framställning av keramiska kompositer. Synteserna har skett vid hög temperatur (1000 – 1800?C) med en teknik som kallas VLS (Vapour-Liquid-Solid). Här reduceras oxider med hjälp av kolpulver, och i närvaro av salt och en liten mängd metall kan man sedan få whiskersbildning. De whiskersmaterial som beskrivs är (Ti,Ta,Nb)C,N, TiB2, B4C och (La,Ce)B6.
Dessa whiskers (förutom (La,Ce)B6) har testats i keramiska kompositer och jämförts med liknande material med andra former och storlekar. Kompositerna har framställts genom att först blanda materialen på ett kontrollerat sätt och sedan kompaktera materialet bland annat med SPS (Spark-Plasma-Sintering). Under högt tryck värms här provet till temperaturer upp till 1800?C genom att kraftiga strömpulser skickas genom det. Ut kommer den färdiga kompositen som har karakteriserats genom bl a mekanisk provning. Det visade sig att whiskerna fungerade väl som förstärkningsmaterial för aluminiumoxid.
De här materialen får nog vänta på att agera skärverktyg, istället har försöken gett mycket information om hur tillväxtprocessen för whiskers går till och också hur just de här aktuella blandningarna klarar olika tester – och det är ett steg på vägen.
Doktorsavhandlingens titel: Preparation and characterisation of refractory whiskers and selected alumina composites.
Mats Carlsson kan nås på e-post carlsson.mats@bredband.net
Stroke, eller slaganfall, är ett stort hälsoproblem som bara i Sverige drabbar ca 30 000 individer varje år. Ofta finns bestående symtom som förlamningar, känselbortfall och störningar i minne och inlärning. De flesta patienter upplever en spontan förbättring under de första månaderna efter insjuknandet, något som kan förstärkas genom rehabilitering, inte minst via vård på särskilda strokeenheter. Vad som orsakar den förbättrade återhämtningen är inte helt klarlagt, men troligen kan frisk vävnad utanför det skadade hjärnområdet delvis ta över det skadade områdets funktion. Ökad kunskap om de bakomliggande neurobiologiska mekanismerna kan öppna nya möjligheter för behandling av strokepatienter.
De experimentella studierna i avhandlingen visar att återhämtningen av störningar i både motoriken och minnet kan förbättras genom rehabilitering i en mer stimulerande, s.k. berikad miljö. Vissa molekylära budbärare (NGFI-A och NGFI-B) har tidigare visat sig vara viktiga för hjärnans anpassningsförmåga (plasticitet) och för att bilda långtidsminnen. Ett stort antal andra signalmolekyler har undersökts med s.k. microarray-teknik för att fastlägga om de är kopplade till den förbättrade återhämtningen efter rehabilitering i berikad miljö.
Avhandlingen bidrar med kunskaper om vilka mekanismer som ligger bakom den förbättrade återhämtningen som ses i experimentella situationer med en stimulerande miljö efter stroke. Resultaten kan förhoppningsvis bidra med kunskaper som kan leda fram till nya behandlingsformer för att förbättra återhämtning efter stroke hos människa, t ex genom att kombinera en optimal rehabiliteringsmiljö med läkemedel som kan förstärka hjärnans plasticitet.
Avhandlingen läggs fram vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, enheten medicin, och har titeln The effect of enriched environment on gene expression and stroke recovery. Svensk titel: Effekten av berikad miljö på genuttryck och återhämtning efter stroke.
Disputationen äger rum kl 13.00 i Sal B, 9 tr, Tandläkarhögskolan.
Fakultetsopponent är professor Peter Eriksson, Institutionen för klinisk neurovetenskap, Göteborgs Universitet.
Kontaktinformation
Annica Rönnbäck finns på enheten för medicin, tel 090-785 13 26, e- post: annica@acc.umu.se
Xenon-mätningar används som ett verktyg för att upptäcka och analysera kärnvapenprovsprängningar och är ett led i övervakningen av det internationella provstoppsavtalet som har undertecknats av ca 170 stater. Vid en kärnvapenprovsprängning frigörs stora mängder energi och hundratals olika grundämnesisotoper med olika kemiska egenskaper. Xenon är en ädelgas vilket innebär att den snabbt fördelas i atmosfären och kan detekteras långt ifrån den plats där utsläppet skedde. Genom att mäta kvoter av olika xenonisotoper kan man avgöra om utsläppet kommer från en snabb process (kärnvapensprängning) eller en långsam (kärnkraft, sjukhus mm).
Cecilia Johansson har inom ramen för xenon-projektet utfört datorsimuleringar av ett detektorsystem för automatisk insamling och analys av radioaktivt xenon. Systemet har byggts av Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) och är stationerat på Spetsbergen. Eftersom det i allmänhet inte förekommer mätbara mängder av alla de intressanta xenonisotoperna i atmosfären har hon genom datorberäkningar simulerat detektorns respons på ett verkligt utsläpp.
Den andra delen av avhandlingen handlar om experimentella mätningar av spridningsreaktioner mellan neutroner och protoner (np-spridning) och har utförts vid The Svedberglaboratoriet i Uppsala. Neutroner och protoner är de kärnpartiklar som bygger upp alla grundämnen, och kraften mellan dem är av grundläggande intresse för hur hela periodiska systemet är uppbyggt. Np-reaktionen används också som måttstock för andra neutroninducerade kärnreaktioner så dess absoluta värde är viktigt för många tillämpningar inom exempelvis kärnkraft, medicinsk teknik, elektronik eller dosimetri.
Länk till spikbladet: http://publications.uu.se/theses/abstract.xsql?dbid=4279
Namn: Cecilia Johansson
Institution: Institutionen för neutronforskning
Avhandlingens titel: High-sensitivity radioactive xenon monitoring and high-accuracy neutron-proton scattering measurements.
Opponent: Professor Allena Opper, Dept. of Physics and Astronomy, Ohio University.
Plats och tid för disputation: Fredagen 4 juni, kl. 13.15 i Polhemsalen, Ångströmlaboratoriet.
Kontaktinformation
Cecilia Johansson kan nås på 0705-50 85 12 eller via e-post Cecilia.Johansson@tsl.uu.se
Kronisk lymfatisk leukemi (KLL) drabbar främst äldre människor och är den vanligaste formen av leukemi hos vuxna i västvärlden; ca 400-500 personer insjuknar med KLL varje år i Sverige. Sjukdomsförloppet kan variera mellan olika personer; vissa patienter kan leva länge med sjukdomen utan behandling medan andra dör snabbt trots behandling. Tyvärr har det länge saknats bra prognostiska verktyg för att tidigt förutspå ett aggressivare sjukdomsförlopp hos en patient. För drygt fyra år sedan publicerades nya fynd som visade att KLL kunde delas in i två nästintill lika stora grupper utifrån om immunglobulin-genen hade genomgått vissa genförändringar (s.k. somatisk hypermutation).
Gerard Tobin har använt detta prognosverktyg i flera av de studier som ingår i avhandlingen och har kunnat bekräfta dess nytta i att kliniskt förutspå prognos. Han och forskargruppen har också kunnat identifiera nya undergrupper av KLL utifrån frekvensen av genförändringar inom immunoglobulin-genen.
Vidare har man undersökt genuttrycken hos 265 KLL-patienter och resultaten tyder på att antigen (av okänd sort) eventuellt kan vara involverad vid utveckling av sjukdomen. På senare tid har man nämligen upptäckt att KLL-celler använder vissa segment inom immunoglobulin-genen, s.k. variabla gensegment, i större utsträckning än förväntat. Detta har tolkats som ett tecken på att något, exempelvis kroppsegna antigen eller mikroorganismer, påverkar friska vita blodkroppar till ökad celldelning och därmed ökar risken för leukemi. Hos de 265 undersökta KLL-patienterna visade sig också vissa variabla gensegment oftare användes (var ”påslagna”) och dessutom såg immunoglobulin-genen nästan identisk ut inom den grupp av KLL-patienter (ca 11%) som uttrycker ett särskilt av dessa segment, V3-21. Denna grupp visade sig ha sämre prognos än förväntat. I en annan studie av 346 KLL-patienter upptäcktes ytterligare sex liknande grupper. Dessa helt nya data tyder på att det finns ett flertal undergrupper där man kan tänka sig att mikroorganismer eller något annat som patienten varit utsatt för varit involverat vid leukemiuppkomsten.
Namn: Gerard Tobin
Avhandlingens titel: Immunoglobulin Gene Analysis in Chronic Lymphocytic Leukemia: Characterization of New Prognostic and Biological Subsets
Institution: Institutionen för genetik och patologi
Opponent: Professor Nicholas Chiorazzi, University School of Medicine, New York
Disputationen äger rum: Torsdagen 3 juni, kl. 9.15 i Rudbecksalen, Rudbecklaboratoriet.
Kontaktinformation
Gerard Tobin kan nås på 073-706 81 72 eller via e-post Gerard.Tobin@genpat.uu.se
Det metabola syndromet innefattar högt blodtryck, höga blodfetter, övervikt (f a bukfetma) och rubbad sockeromsättning (diabetes eller förstadier till diabetes).
Personer som har det metabola syndromet löper ökad risk att drabbas av kärlkramp och hjärtinfarkt. Kristina Dunder undersöker i sin avhandling olika samband mellan det metabola syndromet och dessa hjärtsjukdomar.
En av studierna i avhandlingen visade att behandling med betablockerare och tiazid-diuretika (vätskedrivande läkemedel) mot högt blodtryck orsakade en ökning av blodsockret hos 50-åriga män utan hjärtsjukdom, men med rubbad sockeromsättning. Detta ökade risken för hjärtinfarkt hos dessa personer. Från tidigare studier vet man dock att för patienter med olika former av hjärtsjukdomar överväger de positiva effekterna av betablockerare och vätskedrivande läkemedel.
En annan studie visade att en nytillkommen Q-våg ( tecken på hjärtmuskelskada) på EKG medförde ökad risk för dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar hos 70-åriga män oavsett om man vårdats på sjukhus pga. hjärtinfarkt eller inte. På senare år har det framkommit nya tester som kan påvisa ökad risk för hjärtinfarkt. Proinsulin är ett förstadium till insulin som är kopplat till nedsatt insulinkänslighet och ökad risk för diabetes och hjärtinfarkt. Mängden apolipoproteiner i blodet är mått på halten av fetter i blodet och har visat sig vara starkt förknippat med ökad risk för hjärtinfarkt. I en av studierna i avhandlingen fick dessa faktorer ingå i ett schema för bedömning av framtida risk för hjärtinfarkt. Detta schema var minst lika bra som äldre scheman som innehåller traditionella riskfaktorer. Proinsulin och apolipoproteiner används inte rutinmässigt idag, men kan komma att användas som markörer för ökad risk för diabetes och hjärtinfarkt i framtiden.
Namn: Kristina Dunder
Avhandlingens titel: Clinical Manifestations of Coronary Heart Disease and the Metabolic Syndrome: A Population-based Study in Middle-aged Men in Uppsala
Institution: Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap
Opponent: Professor Annika Rosengren, Göteborgs universitet.
Disputationen äger rum: Fredagen 4 juni, kl. 13.15 Robergsalen, Akademiska sjukhuset
Kontaktinformation
Kristina Dunder kan nås på personsökare 018-177000 alt. 7204 eller via e-post Kristina.Dunder@pubcare.uu.se
Tiderius har i sin avhandling studerat förekomsten av GAG, en sorts negativt laddade sockerkedjor som är viktiga för att brosket ska behålla sin stötdämpande förmåga. Vid Tiderius försök har ett kontrastmedel sprutats in i blodet, varpå GAG-halten i knäbrosket mätts med magnetkamerasignal, MR.
Resultaten visar bl.a. att denna MR-teknik kan påvisa sjukdom hos patienter med mycket milda broskförändringar. Sådana tidiga broskförändringar syns inte på vanlig röntgen utan upptäcks annars bara genom s.k. titthålsoperation. Jämfört med en sådan är MR en mycket skonsammare metod och helt ofarlig för patienten.
Tiderius studier visade också på skillnader mellan friska försökspersoner med olika grad av aktivitet – elitlöpare, medelmotionärer och personer som inte alls ägnade sig åt regelbunden motion. Det fanns ett tydligt samband mellan motionsgrad och GAG-halt, så att mer träning gav mer GAG. Dessa resultat tyder på att motion får ledbrosket att öka GAG-halten för att förbättra sin hållfasthet, vilket är en helt ny kunskap.
Även för dem som redan blivit dåliga i knäna kan det vara bra med motion. Det visar en färsk studie som Tiderius forskargrupp tillsammans med Ewa Roos presenterat på en konferens i USA under våren. Där jämfördes patienter som riskerade slitage på brosket efter en meniskskada och som lottats till träning respektive icke-träning under fyra månader. MR-studierna visade att de patienter som tränat ökat halten av GAG i knäet, dvs. fått bättre kvalitet på sitt brosk trots den ursprungliga skadan.
– Lämpligaste sätt att träna måste bedömas individuellt, säger Carl Johan Tiderius. Jogging kanske kan vara ett sätt att förebygga artros hos en frisk individ, medan en patient som redan har en broskskada får ta det lite lugnare, exempelvis med promenad och lågintensiv jympa.
Kontrast-MR-tekniken kräver särskilda rutiner eftersom kontrastmedlet måste sprutas in två timmar före bildtagningen, och eftersom analysen av MR-signalerna ska ske på ett särskilt sätt. Den kräver däremot ingen särskild utrustning, och skulle enligt Tiderius i princip kunna tillämpas på alla sjukhus som har moderna MR-system.
Avhandlingen heter Contrast-enhanced MRI of human knee cartilage och läggs fram den 4 juni. Carl Johan Tiderius nås på e-adressen carl-johan.tiderius@skane.se.
Det är forskarna vid institutionen för växtbiologi och skogsgenetik, med Peter Bozhkov och Sara von Arnold i spetsen, som i barrträdsembryon har kunnat påvisa celldöd och vilken gen som ger upphov till detta. Forskningen har gjorts i samarbete med universitetet i Durham, England och Karolinska institutet i Stockholm.
– Detta är ett litet, litet steg inom grundforskningen om utvecklingen av växter som vi har lyckats med. På sikt kommer det att ha betydelse för växtförädlingen inom främst skogen, säger Sara von Arnold, professor i skogsträdens cellbiologi vid SLU.
Forskarna hoppas att de nya kunskaperna om hur programmerad celldöd regleras ska kunna utnyttjas för att öka produktionen och även förbättra resistensen hos växterna.
Programmerad celldöd är en naturlig och viktig process under livscykeln hos flercelliga organismer. Den reglerar bl a organismernas form under vissa utvecklingsstadier och avlägsnar överflödiga eller skadade celler. Man kan säga att celldöden är ett slags självmord som regleras av en ”dödsgen”.Detta har inom forskningen studerats ingående i animala celler.
2002 års nobelpristagare i medicin och fysik identifierade nyckelgener som reglerar organutveckling och programmerad celldöd hos mask. Dessa gener har avgörande betydelse för att kroppen ska fungera. När balansen mellan nybildning av celler och celldöd störs uppkommer sjukdomar som t ex cancer och flera neurologiska sjukdomar.
Jämfört med animala celler, har växtceller utvecklat helt andra mekanismer som reglerar programmerad celldöd. Genom SLU-forskarnas upptäckt, som för en tid sedan publicerades i den vetenskapliga tidskriften, Current Biology, blir det nu möjligt att studera hur dessa olika regleringsmekanismer har utvecklats hos växter och djur.
Kontaktinformation
För ytterligare frågor kontakta PETER BOZHKOV 018-67 32 28
Formas har tagit fram boken ”Myter om maten” för att klargöra debatten och kunskapsläget. Den 8 juni anordnar Formas en pressfrukost där vi serverar rön från denna nybakade pocketbok. Kom och träffa forskare med olika synsätt som presenterar sin syn på hur vi bör äta för att leva.
Tid: Klockan 08.00 till 09.30, 8 juni
Plats: Birger Jarl, Formas, Birger Jarls torg 5, Riddarholmen i Stockholm.
För karta se Formas hemsida www.formas.se
Moderator: Monika Starendal, vetenskapsjournalist.
Medverkande författare:
Charlotte Erlanson-Albertsson, professor i medicinsk och fysiologisk kemi vid Lunds universitet,
Staffan Lindeberg, docent i allmänmedicin på Universitetssjukhuset i Lund,
Birgitta Strandvik, professor på Institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
samt
Bengt Vessby, Adjungerad professor i klinisk näringsforskning vid Uppsala universitet
Välkommen!
Kontaktinformation
OSA senast 7 juni till Emilie von Essen, emilie.von.essen@formas.se, 08-775 40 38
Sedan Sverige gick med i EU:s Schengensamarbete för ett par år sedan har förväntningarna på den inre utlänningskontrollen förändrats – den ska bli mer effektiv. Syftet med inre utlänningskontroll är att hitta personer som inte har rätt att vistas i landet, samt att verkställa avvisningar på uppdrag av migrationsverket.
– Inre utlänningskontroll är inget nytt, konstaterar de två forskarna. Det har funnits sedan 1920-talet när den första utlänningslagen kom. Men sedan vi gick med i Schengen har kraven på effektivitet skärpts, eftersom gränskontrollerna har mjukats upp.
Anna Lundberg och Sophie Hydén har följt utlänningspolisen i dess dagliga arbete och intervjuat poliser på olika nivåer i organisationen samt studerat lagstiftningen.
Frågan är hur en polis kan bedöma om en person har rätt att vistas i landet eller inte. Lagen ger inga tydliga anvisningar utom att polisen inte får gå enbart på en persons utseende. Den enda vägledningen är att det ska finnas ”anledning att anta” att vistelsen är utan tillstånd för att kontroll ska kunna göras.
Vilka faktorer avgör då om polisen väljer att kontrollera en persons identitet och uppehållstillstånd?
De svar som de två forskarna har fått är att det handlar om intuition och fingertoppskänsla. Avgörande faktorer för en kontroll kan vara ett nervöst beteende eller språksvårigheter. Detta är inga tillförlitliga kriterier för att bedöma vem som har rätt att vistas i landet eller inte. I avhandlingen visas hur de två idealen rättsstatsideal och effektivitet riskerar komma i konflikt med varandra.
Som vanlig människa ska man kunna förutse hur polisen går till väga. Det är viktigt att polisarbetet präglas både av strävan efter effektivitet och beaktande av rättsstatliga ideal. Detta är dock svårt att upprätthålla i verkligheten, bland annat mot bakgrund av de vaga riktlinjer som lagstiftarna har gett.
I praktiken finns en uppenbar och påtaglig risk för etnisk diskriminering, konstaterar Anna Lundberg och Sophie Hydén i avhandlingen, som kröner ett mer än sju år gammalt samarbete dem emellan.
Avhandlingen heter Inre utlänningskontroll i polisarbete – mellan rättsstatsideal och effektivitet i Schengens Sverige. Disputationen sker den 4 juni kl 10.15 i hörsal 3, Kåkenhus, Campus Norrköping.
Kontaktinformation
Telefon till Anna Lundberg och Sophie Hydén 040-665 72 24, e-post. sophie.hyden@imer.mah.se och anna.lundberg@imer.mah.se.
Ögats rörelser styrs av sex muskler. De skiljer sig från t.ex. benmusklerna på många sätt och anses numera vara en egen muskelgrupp med unika egenskaper. Ögonmusklerna kan t.ex. dra ihop sig extremt snabbt och precist utan att bli uttröttade. Någon noggrann undersökning av den molekylära sammansättningen hos människans ögonmuskler har inte gjorts tidigare.
I avhandlingens studeras fyra proteiner med varsin viktig roll för ögonmusklernas funktioner: Myosin som är det viktigaste proteinet vid muskelsammandragning; Sarcoplasmic reticulum Ca2+ATPase (SERCA) som är det protein som i huvudsak reglerar hastigheten på muskelrelaxationen; Myosinbindande protein C (MyBP-C) som påverkar sammandragningens hastighet samt laminin som utgör en stor del av basalmembranet, en stödjande struktur som omger alla muskelfibrer. Alla dessa fyra proteiner finns i flera olika varianter (isoformer).
Studien visar att ögonmuskelfibrerna innehåller en komplicerad blandning av isoformer av myosin, SERCA och MyBP-C. Innehållet varierade avsevärt mellan olika fibrer, mellan musklernas yttre och inre delar samt längs enskilda muskelfibrer. Detta skiljer ögonmusklerna från benmuskulatur, där en fiber vanligtvis bara innehåller en isoform av vardera proteinet. Resultaten tyder även på att det finns nya hittills okända isoformer av de olika proteinerna i ögonmusklerna. Denna variationsrikedom förklarar varför ögonmusklerna kan vara så exakta i sina olika typer av rörelser, samt extremt snabba och uthålliga på samma gång.
Det viktigaste fyndet var dock att basalmembranen längs hela muskelfiberns yta innehåller a4- och a5-kedjor av laminin förutom den vanligen förekommande a2-kedjan. Det kan ha stor betydelse för att förklara varför ögonmusklerna inte drabbas vid den form av kongenital muskeldystrofi (en medfödd form av muskelförtvining) som beror på en defekt på a2-kedjan, och Duchennes muskeldystrofi, två obotliga sjukdomar som medför tilltagande muskelförtvining och handikapp. Denna nya kunskap om hur ögonmusklerna skyddas mot muskeldystrofi kan i framtiden öppna möjligheter för nya behandlingsstrategier.
Avhandlingen läggs fram vid Inst. för klinisk vetenskap, oftalmiatrik och Inst. för integrativ medicinsk biologi, sektionen för anatomi och har titeln: ”Human extraocular muscles: molecular diversity of a unique muscle allotype”.
Lokal: Sal E04, byggnad 6E, Norrlands Universitetssjukhus
Tid: Fredagen den 28 maj 2004, kl. 13.15
Fakultetsopponent: Prof. John D Porter, Cleveland, Ohio, USA.
Kontaktinformation
Daniel Kjellgren är överläkare vid ögonkliniken i Umeå och doktorand vid enheterna för oftalmiatrik och anatomi. Han kan nås via epost: mailto:daniel.kjellgren@ophthal.umu.se eller tel. 090-785 13 98. Porträttbild kan hämtas på
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/
I avhandlingen, med vilken Nicklas Frenne disputerar den 9 juni, beskrivs en metod för hur ljudet från olika delar på komplicerade ljudkällor kan separeras och göras lyssningsbara.
I fallet med den morrande bilmotorn skulle ljudet kunna presenteras som om vi satt på förarplatsen i bilen.
Metoden innebär också en möjlighet att presentera ljudet från andra motorer som aldrig funnits i bilens motorutrymme. På så vis kan ett flertal motor/bil-kombinationer göras på ett enkelt och tidseffektivt sätt. Eftersom ljudet från varje del kan spelas upp var för sig eller i kombination med andra källor blir det lättare att hitta ”problemkällor” och avgöra hur genomförda åtgärder påverkar ljudet.
Metoden som används kan beskrivas i sex steg: Inspelning av ljudtryckssignaler, uppmätning av överföringsfunktioner, uppmätning av källstyrkor, beräkning av källstyrkematris, beräkning av filter och filtrering av uppmätta ljudtryckssignaler. De fyra första stegen kan användas för automatiserad bestämning av delljudkällornas källstyrkor eller ljudeffekt, de övriga behövs för bestämning av delljudkällornas tidssignaler i form av källstyrka eller i form av ljudtryck i utvalda lyssningspositioner.
Resultaten av Nicklas Frennes forskning visar att tillvägagångssättet är en användbar metod för att upptäcka och isolera ljud från olika delljud.
Nicklas Frenne är uppvuxen i Upplands Väsby norr om Stockholm, har en civilingenjörsexamen med maskininriktning från KTH och flyttade till Luleå och Norrbotten i samband med sina forskarstudier.
Upplysningar: Nicklas Frenne, tel. 0920-49 28 73, 070-397 79 36, nicklas.frenne@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@adm.luth.se
