Undersökningen är avgränsad till 1900-talets första hälft, och riktar framför allt in sig på skånska förhållanden, speciellt slakterierna i Tomelilla och Ystad, även om hela Sverige inkluderas i studien.

Avhandlingen visar att de bondekooperativa slakteriföreningar som etablerades från början av 1900-talet inledningsvis dominerades av auktoritära direktörer, större agrara producenter och personer högt upp i samhällshierarkin, även om medlemmarna i stor utsträckning kunde bestå också av mellanstora bönder och småbrukare. Slakteriföreningarna kom tidigt i konflikt med sina arbetare när dessa försökte organisera sig i fackföreningar, och hårda arbetskonflikter blev följden. I dessa konflikter utnyttjades arbetskraft från andelsägarnas familjer som strejkbrytare. Slakteriledningarnas försök att kväsa de fackliga organisationerna misslyckades dock. Från 1930-talet förändrades situationen bl. a. beroende på politiskt samarbete mellan socialdemokratin och Bondeförbundet och genom bättre relationer mellan de bondekooperativa organisationerna och fackföreningsrörelsen.

Avhandlingen belyser också förändringar i genusrelationerna inom den bondekooperativa slakteriindustrin och de fackliga organisationer som var verksamma där. Slakteriindustrierna var länge i huvudsak manliga arbetsplatser och kvinnor förekom mest i perifera verksamheter som rengöring och dylikt. Med de bondekooperativa slakteriindustriernas expansion och förädling i form av exempelvis charkuteriproduktion från 1930-talet skapades dock nya arbetsområden där kvinnlig arbetskraft blev verksam. Framför allt från andra världskriget påvisas en tydlig ökning av dessa arbeterskors fackliga aktivism, i detta fall vid Scans charkuteri- och konservfabrik i Ystad.

Lars Hansson är född och uppvuxen i Kristianstad och bor sedan några år utanför Hörby i Skåne. Han har efter ett tiotal års arbete inom olika livsmedelsindustrier genomfört en museiutbildning och har sedan 1999 varit doktorand i historia vid Institutionen för humaniora vid Växjö universitet.

Avhandlingen ”Slakt i takt. Klassformerning vid de bondekooperativa slakteriindustrierna i Skåne 1908-1946”, försvaras fredagen den 7 maj 2004, klockan 13.15. Disputationen äger rum i sal Homeros, Pelarplatsen, Växjö universitet. Opponent är fil dr. Bengt Nilsson, Högskolan i Gävle.

Kontaktinformation
För ytterligare upplysningar kontakta: Lars Hansson, telefon: 0470-70 82 39 eller e-post: Lars.Hansson@hum.vxu.se.

Beställ boken från: Kerstin Brodén, telefon: 0470-70 82 67 eller e-post: Kerstin.Broden@adm.vxu.se.

Att ta itu med de globala klimatförändringarna är en av de största utmaningar som mänskligheten någonsin har stått inför. En radikal minskning av utsläppen av koldioxid är nödvändig för att komma tillrätta med problemet. EU har därför beslutat att nästa år införa handel med utsläppsrätter för koldioxid.

Vilka konsekvenser får den nya klimatpolitiken för svenskt näringsliv? Kritiker menar att handel med utsläppsrätter snedvrider konkurrensen och tvingar viktiga företag utomlands. Andra ser den nya politiken som en chans för svensk industri att gå i spetsen och utnyttja konkurrensfördelar av miljövänligare teknik.

I panelen möts representanter från forskning, näringsliv, politik och ideella organisationer. Välkommen att delta i diskussionen om en av Sveriges viktigaste framtidsfrågor!

Paneldeltagare
Henning Rodhe, professor i meteorologi, Stockholms universitet
Per Rosenqvist, klimatförhandlare, Miljödepartementet
Svante Axelsson, generalsekreterare Svenska Naturskyddsföreningen
Birgitta Lindblad, energi- och miljöansvarig, Jernkontoret
Birgitta Resvik, energi- och klimatansvarig, Svenskt Näringsliv

Moderator
Martin Hedberg, frilansmeteorolog


Mer information: Cajsa Martinsson, tfn 08-16 36 65, cajsa@ctm.su.se

Paneldiskussionen ingår i Nutidsakademiens öppna föreläsningar under våren och är ett samarbete mellan Centrum för tvärvetenskaplig miljöforskning vid Stockholms universitet och Folkuniversitetet.

I samarbete med professor Yoshihide Hayashizaki vid RIKEN har Claes Wahlestedt påvisat att många gener kan användas aktivt av våra celler utan att nödvändigtvis, som man tidigare trott, koda för proteiner.

Ibland stannar DNA-processen upp på RNA-nivå utan att bilda protein.

– Kroppseget RNA kan i stället ha andra nyupptäckta funktioner, exempelvis att interferera med andra RNA-molekyler (RNAi), säger Claes Wahlestedt.

Ett mellanled mellan DNA och protein kallas RNA. Detta RNA tycks kunna ha tidigare oanade roller i regleringen av många cellfunktioner. Studier om så kallad RNA-interferens, ett sätt att ”tysta” gener, bedrivis på Karolinska Institutet. Men nu finns det ett betydande intresse av att använda dessa metoder storskaligt i Japan. Samarbetet mellan KI och RIKEN inom denna form av genforskning är genom denna utnämning på väg att trappas upp ytterligare.

– Genom att på syntetisk väg tillsätta RNAi (eller antisense) kan genuttrycket modifieras så att cellerna luras att inte tillverka protein. Alla stora läkemedelsjättar har visat intresse för antisense- och RNAi-forskningen; det är ett betydligt mer direkt och effektivt knep att slå ut genfunktioner jämfört med knockoutmössen, där i stället en specifik gen i sänder mödosamt slås ut.

– Naturen använder sig av antisense och RNAi i långt högre utsträckning än vi tidigare hade en aning om. Det förekommer även hos växter. Vår tanke är att RNAi är något av arvsmassans eget immunsystem, att det bland annat skyddar mot virusangrepp.

Claes Wahlestedts nya titel är unik och speglar ett långvarigt engagemang i studiet av gener som uttrycks i celler och vävnader från människa och mus.

Kontaktinformation
Claes Wahlestedt, professor i farmakogenomik vid Karolinska Institutet, Centrum för genomik och bioinformatik (CGB)
Telefon 08-524 866 29, email Claes.Wahlestedt@cgb.ki.se

Syftet med undersökningen var att studera vilken effekt nivån på vården har på överlevnaden. För att utesluta andra omständigheters inverkan på överlevnaden tog man i studien även hänsyn till andra faktorer, som komplikationer under graviditeten och förlossningen. Studien publiceras den 3 maj i tidskriften Pediatrics.

Studien är baserad på medicinska födelseregistret och dödsorsaksregistret och omfattar 2253 barn födda efter en graviditet på mellan 24 och 31 veckor. Resultaten visar att för barn födda i graviditetsveckorna 28 till 31 var överlevnaden lika god, oavsett om barnet fötts på ett universitetssjukhus eller ett länssjukhus. För barn födda mellan graviditetsvecka 24 och 27 kunde en klar skillnad dock observeras, till universitetssjukhusens fördel. I denna grupp avled 32 procent av barnen födda på länssjukhus, att jämföra med 23 procent på universitetssjukhus. Studien kan inte ge några säkra svar på orsakerna till denna skillnad, men den beror inte på att mödrarna på länssjukhusen har svårare och mer akuta graviditetskomplikationer.

Extremt för tidigt födda barn behöver en högspecialiserad och personalintensiv vård, där många yrkeskategorier bidrar med olika kompetenser.

– Universitetsklinikernas större erfarenhet att vårda dessa barn slår förmodligen igenom i statistiken, menar Stefan Johansson, studiens huvudförfattare.

Författarna föreslår att vården av de allra tidigast födda barnen bör förläggas till några få högt specialiserade centra. Men samtidigt att det är viktigt att bibehålla en hög neonatal kompetens i länssjukvården för att upprätthålla den goda vården där. Ett annat viktigt skäl för en generellt hög kompetens i neonatalvården är att ett antal av de allra tidigaste förlossningarna alltid kommer att ske på länskliniker, oavsett ambitionen att utföra dessa förlossningar på specialistcentra. Ibland är det inte praktiskt möjligt att flytta modern till ett annat sjukhus, till exempel om moderkakan har lossnat. Närmare regionala samarbeten och en utbyggd transportverksamhet kan vara en väg till ökad överlevnad i dessa fall.

Publikation:
Preterm Delivery, Level of Care, and Infant Death in Sweden: A Population-Based Study.
Stefan Johansson, Scott M. Montgomery, Anders Ekbom, Petra Otterblad Olausson, Fredrik Granath, Mikael Norman, and Sven Cnattingius.
Pediatrics 2004; 113:1230-1235.

Kontaktinformation
För frågor, kontakta:
Stefan Johansson, avdelningsläkare och doktorand, tel 0703-49 59 47, mail stefan.johansson@meb.ki.se
eller
Mikael Norman, överläkare och docent, tel 08-655 69 72, mail mikael.norman@ks.se
Båda är verksamma vid Karolinska Universitetssjukhuset och Karolinska Institutet.

Samtliga barnmorskemottagningar i Uppsala deltog i Kristina Stensons studie under ett halvår 1997/98, då alla gravida kvinnor som skrevs in tillfrågades om erfarenheter av våld. Frågorna ställdes av kvinnans barnmorska vid vanliga besök vid tre tillfällen. Knappt 3 procent uppgav fysiskt våld från en närstående året före eller under graviditeten och 1,3 procent under graviditeten. Sexuellt våld någon gång i livet rapporterades av drygt 8 procent. Hälsoproblem före graviditeten rapporterade oftare av våldsutsatta kvinnor jämfört med icke våldsutsatta.

Efter sista frågetillfället ombads kvinnorna skriva ner sin uppfattning om att bli tillfrågad om våld. Fyra av fem var klart positiva och bara 3 procent uttryckte i varierande grad att det varit negativt eller obehagligt att bli tillfrågad.

Studien resulterade i att frågor om våld infördes som en del av vården för gravida kvinnor i Uppsala län. Kristina Stenson har intervjuat barnmorskorna i grupp, s k fokusgruppdiskussioner, för att ta del av deras erfarenheter. Barnmorskorna ansåg att uppgiften var viktig, men att det fanns olika svårigheter som påverkade hur och om de frågade. Ett hinder var att ämnet uppfattades som känsligt. Barnmorskorna ville få in frågorna i ett sammanhang när andra hälsorisker och livsstilsfrågor diskuteras. Eftersom mannen inbjuds till alla besök var det inte möjligt att skapa en rutin där frågorna knyts till ett visst besök. Barnmorskan fick passa på att fråga om mannen uteblev. Vid senare besök hade barnmorskan lärt känna mannen och hade svårt att tro att han kunde vara våldsam.

Avhandlingen visar att många kvinnor har erfarenhet av våld och att det därför är viktigt att få in frågor om våld som en naturlig del av vården för gravida kvinnor. Det skulle underlätta om vården organiseras så att varje kvinna får ett enskilt besök hos barnmorskan – helst i tidig graviditet. För att våldsutsatta kvinnor ska få hjälp krävs fungerande samarbete med andra myndigheter och organisationer. Barnmorskorna som ska ställa frågorna behöver utbildning, fortbildning och handledning.

Kontaktinformation
Kristina Stenson försvarar sin avhandling ”Men’s violence against women – a challenge in antenatal care” den 5 maj kl 9.15 i Rosénsalen, ingång 95/96, Uppsala Akademiska sjukhus. Hon kan nås på tel: 018-611 00 00 eller kristina.stenson@akademiska.se

Detta beskriver man i en artikel (Synthesis of branched ”nanotrees” by controlled seeding of multiple branching events) i tidskriften Nature Materials, vars webupplaga publicerades 2 maj, pappersutgåvan kommer i juni.

– Det här öppnar möjligheten att tillverka allt mer komplicerade strukturer i nanoskala. Strukturer som kan ha mycket stor tillämpningspotential för till exempel solceller, för energisnål belysning, för sensorer mm. Det är också ett exempel på tvärvetenskapligt samarbete mellan fysik och kemi, dvs mellan min forskargrupp på Fysicum och den på Kemicentrum som leds av professor Reine Wallenberg, säger professor Lars Samuelson, fasta tillståndets fysik vid LTH.

Det var han som kläckte idén om nanoträd. Den som faktiskt tillverkat dem är en av hans doktorander, Kimberly A Dick, som kommit till Lund från Waterloo University, Kanada.

Forskarna tillverkar nanotrådar genom att först skapa små nanopartiklar av guld som placeras på en halvledarbricka. Därefter släpper man in reaktiva molekyler som innehåller de atomer som man vill att nanotrådarna skall bestå av – t ex för att göra nanotrådar av kisel (Si) eller av sammansatta halvledare som indiumarsenid (InAs) eller galliumfosfid (GaP). De reaktiva molekylerna söker sig till de katalytiska guldpartiklarna och bygger upp kristaller på den lilla kontaktytan direkt under guldet. Tiden avgör hur långa trådarna blir. Trådarna ”bakas” i 450-500 graders temperatur. De är typiskt i en storlek av några mikrometers (1000-dels mm) längd och kanske 50 nanometer breda (c:a 100 gånger tunnare än längden).

I en andra etapp sprutar man sedan nya guldpartiklar på nanotrådarna och gör om proceduren. Då bildas nya ”grenar” på ”stammarna” på de ställen där guldkorn har hamnat. Hur många grenar som bildas avgörs av kristallstrukturen på stammen. Man har sett såväl tre grenar, i 60 graders vinkel, fyra grenar i 90 graders vinkel och sex grenar i 30 graders vinkel. På detta sätt har man åstadkommit vad som liknar små skogar av nanoträd.

Vid enstaka experiment har man även provat att göra om proceduren en tredje gång och fått små ”kvistar” eller ”blad” på grenarna i träden.

Det återstår att se vilka tillämpningar som den här nya tekniken kan få men fysikerna pratar alltså om möjligheterna att variera de ingående materialen i trädens ”grenverk”, vilket också rapporteras i artikeln i Nature Materials. Därigenom kan man få egenskaper hos träden som gör det möjligt att omvandla solljus till elektricitet. Omvänt kan träden kanske utnyttjas för att skapa effektiva ljuspaneler för rumsbelysning – analogin med julgransljus är ganska slående. Båda dessa tillämpningar kräver att tillverkningsmetoderna för nanotrådar och nanoträd kan göras mycket billiga, vilket forskarna menar att det finns goda förutsättningar för att man skall kunna klara.
Men till dess återstår det mycket grundforskning.

– Kanske kan vi i nanobladen efterlikna växternas fotosyntes och utvinna energi ur solljus, säger en av medförfattarna, professor Knut Deppert.

Forskarna har redan skapat ett startup-företag som försöker utveckla kommersiella möjligheter baserat på nanotrådarna, QuMat Technologies AB.

– När MIT Technical Review nyligen presenterade ”Ten Emerging Technologies That Will Change Your World” var Nanowires en av dessa där man refererade till Harvard, Berkeley och Lund och för industrialisering till Nanosys i Palo Alto men även till QuMat i Lund, berättar professor Lars Samuelson, ledare för Nanometerkonsortiet vid Lunds universitet.

Forskarna inom Nanometerkonsortiet vid Lunds universitet arbetar tillsammansmed BTG, ett ledande patent och teknik-kommersialiseringsföretag, med att utveckla och kommersialisera banbrytande nanotrådteknik, en plattform som skyddas av en stark patentportfölj.

Kontaktinformation
Kommentarer och svar på frågor kan ni få av Lars Samuelson (046-222 76 79 eller 070-317 76 79, epost: Lars.Samuelson@ftf.lth.se) eller Knut Deppert (046-222 95 20, epost: Knut.Deppert@ftf.lth.se).

Några elektronmikroskopiska bilder på träden kan rekvireras hos Mats.Nygren@kansli.lth.se
Publicering av bilderna är tillåten endast med referens till Nature Materials och med Lars Samuelsson som innehavare av copyright – i så fall är det tillåtet och kostnadsfritt.

I sin avhandling från Botaniska institutionen, Stockholms universitet visar Regina Lindborg att betesgynnade växter reagerar snabbare på positiva förändringar (restaurerade betesmarker) än på negativa (igenväxande betesmarker). Många växter reagerar mycket långsamt på igenväxning, och studierna avslöjar att landskapets utnyttjande för 100 år sedan fortfarande är starkt kopplad till dagens artrikedom. Förutsättningarna att återfå tidigare mångfald bör därför vara relativt goda, förutsatt att den gamla landskapsstrukturen med fler betesmarker återskapas.

Studier av betesmarker, som restaurerats och röjts från buskar och sly, visade att artantalet steg inom en tioårsperiod efter restaureringen. En större mängd buskar och träd på de restaurerade markerna gav ett större antal arter. Studier av enskilda betesgynnade arter visade att förutsägelser om risker för växter att dö ut är svåra att göra i betesmarker som ständigt förändras. Vissa arter, t.ex. blåklocka, kan vara lämpliga att använda som indikatorer på förändringar eftersom de reagerar snabbt både på försämring och förbättring av betesmiljön.

Regina Lindborg visar också att utformningen av landskapet runt ett naturvårdsobjekt påverkar förutsättningarna för biologisk mångfald. För att på lång sikt kunna bevara betesgynnade arter knutna till traditionellt brukade marker är det därför viktigt att naturbetesmarkerna inte bevaras som isolerade enheter. Igenvuxna betesmarker, som ofta innehåller rester av den gamla floran, restaurerade naturbetesmarker samt betesmarker på gamla åkrar bör integreras som naturliga delar i framtidens landskapsskötsel.


Doktorsavhandlingens titel: Land Use Change in Space and Time – implications for plant species conservation in semi-natural grasslands

Disputationen äger rum fredag den 7 maj kl. 10.00 i föreläsningssalen, Botaniska institutionen, Lilla Frescativägen 5. Opponent är professor Markus Fischer, Universität Potsdam, Tyskland

Regina Lindborg kan nås på tfn 08- 16 12 06 eller e-post: regina.lindborg@botan.su.se (Botaniska institutionen, Stockholms universitet, 106 91 Stockholm).

Det framgår av en doktorsavhandling vid SLU i Umeå, författad av Leif Olsson. Studier har gjorts tillsammans med Holmen Skog på vägar belägna i Härjedalen. Manuell planering av vägarna är mycket tidskrävande, och det är i stort sett omöjligt att välja ut de optimala upprustningsobjekten, då det ofta rör sig om att hitta några få vägar i ett stort geografiskt område innehållande hundratals vägar.

Resultaten från studierna visar att man med hjälp av optimering med dator snabbt får fram bra förslag till hur ökad bärighet i vägnätet kan uppnås på ett kostnadseffektivt sätt.

Behovet av ökad bärighet i vägnätet har debatterats livligt under senare år. En upprustning krävs för att skogsindustrin ska klara av att få fram virket under tjällossning och under perioder med ihållande regn. Undermåliga vägar anses vara ett av de största logistiska problemen för svenska skogsföretag, speciellt i norra Sverige.

I avhandlingens andra del presenteras en modell som kan användas för att optimera aktiviteterna utefter hela virkesförsörjningskedjan med hänsyn till osäker bärighet i skog, mark och vägar.

Det är fredagen den 7 maj kl 13.00 som fil kand Leif Olsson, institutionen för skogsekonomi, SLU i Umeå, försvarar sin avhandling med titeln Optimala investeringar i skogsbilvägar och virkesförsörjningskedjan (Optimisation of forest road investments and the roundwood supply chain).

Leif Olsson är bosatt i Sundsvall och verksam vid FSCN, Mitthögskolan. Disputationen avser filosofie doktorsexamen  (i skogsekonomi, med inriktning kvantitativ skoglig logistik).

Opponent är professor Lauri Valsta, Skogekonomiska institutionen, Helsingfors universitet, Finland.

Länk till avhandlingssammanfattning på engelska samt pdf-fil: http://diss-epsilon.slu.se/archive/00000527/

Kontaktinformation
Mer information: Leif Olsson, FSCN, Mitthögkolan, Sundsvall. Tel 060-14 87 59. Fax: 060-14 88 20 Mobil: 070-260 03 27

E-post: leiols69@icqmail.com Hemsida: http://www2.mh.se/fscn/New/Personer/Leif_O.html

– Det var två frågor som fick mig att göra studien, nämligen hur kvinnliga läkare kan bemästra mötet med svårt sjuka patienter i en manlig organisationskultur och hur kvinnliga läkare förutom att vara kliniskt verksamma i en denna organisation dessutom lyckas fullfölja en medicinsk forskarkarriär, säger hon.

Ann Fridner har kartlagt den akademiska karriärutvecklingen efter doktorsexamen för kvinnliga läkare och medicinare under den senaste tjugoårsperioden, och sökt faktorer som kan bidra till förståelsen för eventuella skillnader mellan manliga läkares och medicinares karriärmönster. Avhandlingen visar att kvinnorna är jämställt representerade på varje akademiskt karriärsteg, om man sätter tjänstetillsättningen i relation till disputationsandelen. Kvinnor har fått tjänster i lika hög utsträckning som män och ibland i högre utsträckning. Det gäller för samtliga disputerade vid medicinska fakulteter åren 1979-1991 och deras fördelning på akademiska tjänster 1998. Undantag är kvinnliga läkare som har disputerat vid preklinisk institution vid Karolinska institutet. Det råder alltså jämställdhet inom medicinsk forskning, vilket svarar mot många kvinnliga läkares erfarenheter.

– Det är viktigt att vi forskare inte reproducerar en rådande könsmaktsordning genom att framställa kvinnor som offer, säger Ann Fridner.

Men vägen dit är inte jämställd. Det krävs oerhört mycket mer av den kvinnliga läkaren för att hon ska få sitt erkännande som forskare jämfört med manliga läkare.

– Existerande normer gör det svårare för kvinnliga läkare än för manliga eftersom systemet är uppbyggt av män för män.

– Män ansågs vara kollegor, medan kvinnor bedömdes vara kvar i en underordnad position, om samarbetet med forskarhandledaren fortsatte efter doktorsexamen. Det fick till effekt att kvinnor fick sämre utlåtande vid ansökningar om anslag och tjänster efter de betraktades som osjälvständiga.

Ann Fridner visar också att karriärgången var mer tydlig för män. Kvinnor hade mindre kontroll över forskningens meritvärde. Män koncentrerade sig på en verksamhet i taget medan kvinnors verksamheter ligger mer utspridda över åren.

– Det får till följd att män blir snabbare färdiga med utbildningsmoment och kan söka tjänster tidigare än kvinnor.

– Den medicinska forskarmiljön kräver att kvinnorna tidigt återgår till arbete om de önskar avancera som forskare och läkare. Manliga forskare behövde inte ställas inför valet mellan barn och forskning.

– Jämställdhet på manliga villkor har ett pris. Vi ser idag en ökad mängd långtidssjukskrivna kvinnliga läkare, särskilt i åldersgruppen över 60 år. Det innebär ett personligt lidande och konsekvensen av detta kan bli ännu allvarligare i framtiden med den ökande andelen kvinnlig läkare.

Anna Fridner arbetar nu med ett projekt vid HR-avdelningen på Karolinska universitetssjukhuset, där hon undersöker det pris kvinnliga läkare/forskare betalar för jämställdhet: ”Jämställdhet bland läkare – en hälsofråga. Läkare på universitetssjukhus i Sverige, Norge, Island och Italien”.

Fakta:
Inom medicinsk forskning idag är 13.5 procent av professorerna och 63.5 procent av doktoranderna kvinnor.

Kontaktinformation
För mer information:
Ann Fridner försvarar sin avhandling den 12 maj i sal IX i universitetshuset, Uppsala. Hon kan nås på tel 08-51771521, 070-4848531, e-post ann.fridner@kus.se

Den stora löpmagmasken Haemonchus contortus är en sjukdomsframkallande, blodsugande parasit hos får och get som bland annat bekämpas med avmaskningsmedel. Till följd av en alltför intensiv och oplanerad användning av avmaskande läkemedel, har det dessvärre visat sig att parasiten har utvecklat motståndskraft mot läkemedlen ifråga. Chandrawathani Panchadcharam har studerat problemet i Malaysia och visar i sin avhandling att femtio procent av fårbesättningarna och sjuttiofem procent av getbesättningarna var infekterade med läkemedelsresistenta maskar. Parasiterna hos vissa djurbesättningar var motståndskraftiga mot alla befintliga avmaskningsmedel.

Att hitta alternativa kontrollmetoder till avmaskning är alltså angeläget för att inte äventyra djurhälsa och produktionsekonomi. Ett alternativ är att istället förlita sig till naturligt förekommande mikrosvampar som lever av parasitens frilevande larvstadier. I SLU-studien utvärderas denna biologiska kontrollmetod under lokala förhållanden i Malaysia. Chandrawathani Panchadcharam undersökte i en inledande studie den naturliga förekomsten av några arter mikrosvampar i träck från olika djurarter. Därefter genomfördes försök med att odla vissa av de identifierade svamparterna på diverse lokala medier. Slutligen utvärderades vilken kontrolleffekt man kunde få genom att ge en viss svamp med fodret till såväl betande som uppstallade får och getter.

Resultaten visar att detta biologiska kontrollalternativ i form av särskilda mikrosvampar i fodret, fungerade acceptabelt när det kombinerades med andra åtgärder under gynnsamma väderbetingelser. Den parasithämmande effekten vid denna form av biologisk bekämpning kan dock aldrig mäta sig med den som uppnås vid användning av fungerande avmaskningsmedel.

FAKTA:
Den stora löpmagmasken Haemonchus contortus är en blodsugande nematod eller rundmask och är framför allt vanlig i tropiska och subtropiska områden. Får och getter smittas genom att de får i sig parasitens larver med betesgräset. Djurens hälsa påverkas negativt vilket i sin tur leder till produktionsförluster för djurägaren. Djurägarna försöker i allmänhet att kontrollera parasitens härjningar genom avmaskning i kombination med olika beteshygieniska strategier.

DVM Chandrawathani Panchadcharam vid institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU, försvarar torsdagen den 6 maj 2004 kl. 09.15 sin avhandling Problems in the Control of Nematode Parasites of Small Ruminants in Malaysia: Resistance to Anthelmintics and the Biological Control Alternative.
Opponent är Professor Bob Coop, Moredun Research Institute, Edinburgh.
Plats: Ettans föreläsningssal, Klinikcentrum, Ultuna, Uppsala

Kontaktinformation
Mer information: Johan Höglund, tel. 018-67 41 56, E-post: Johan.Hoglund@sva.se

I avhandlingen behandlas frågor om hur många förskolebarn som personal vid BVC och barnomsorg misstänker far illa och vilka tecken på omsorgssvikt som personalen observerat hos barn. Vidare belyses faktorer som kan antas påverka identifikationsprocessen samt personalens tolkning av innehållet i den lagparagraf som reglerar anmälningsskyldigheten.

Resultaten visar att BVC-sjuksköterskor och barnomsorgspersonal sammanlagt misstänkte att vart tionde barn utsattes för omsorgssvikt d.v.s for illa. Det fanns dock stora skillnader både inom och mellan grupperna. Endast ett fåtal barn identifierades både av personal inom BVC och barnomsorg. Tecken på fysisk vanvård var vanligast förekommande följt av tecken på känslomässig otillgänglighet i föräldra-barn relationen d.v.s. psykologisk omsorgssvikt. Knappt vart fjärde barn anmäldes till Socialtjänsten i enlighet med den obligatoriska anmälningsskyldigheten. Drygt hälften av dessa utreddes. Deltagarna i studien skilde sig åt i hur de tolkade innehållet i den lagparagraf som reglerar anmälningsskyldigheten. Merparten av BVC-sjuksköterskorna och hälften av barnomsorgspersonalen använde en ”barnorienterad” tolkning medan resterande personal inom barnomsorgen använde en mer ”föräldraorienterad” tolkning. Barn som personalen misstänkte for illa och barn där man observerat tecken på omsorgssvikt överlappade endast delvis varandra. Faktorer som visade sig ha betydelse för personalens benägenhet att uppfatta barns utsatthet var erfarenhet och utbildning. Personal som arbetat kortare tid i yrket och på det aktuella daghemmet var bättre på att uppfatta omsorgssvikt än personal med längre erfarenhet. Att ha en barnorienterad tolkning av anmälningsskyldigheten visade sig hänga samman med personalens benägenhet att identifiera omsorgssvikt.

I studien deltog BVC-sjuksköterskor och barnomsorgspersonal i tre stadsdelar med olika socio-ekonomisk struktur. I stadsdelarna fanns sammanlagt drygt 4 450 barn i åldern 0-6 år. BVC-sjuksköterskorna ansvarade för c:a 4 000 barn och barnomsorgspersonalen för c:a 1 500 barn.

Avhandlingens titel: Att identifiera omsorgssvikt hos förskolebarn
Avhandlingsförfattare:Karin Lundén , tel. 0702-128331
e-post: Karin.Lunden@hhj.hj.se
Fakultetsopponentens namn: Professor Gunvor Andersson, Lund
Tid och plats för disputation: Fredagen den 14 maj 2004 kl. 10.00, Sal F1, Psykologiska Institutionen, Haraldsgatan 1, Göteborg

Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet, Göteborgs universitet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg

tel. : +46 (0)31 7731022
fax: +46 (0)31 7731940
e-post: Svenbo.Johansson@samfak.gu.se

En avhandling från Sahlgrenska akademin visar att produktionskostnaden för ett provrörsbarn är ungefär 200 000 kronor. Det kan jämföras med att en genomsnittlig svensk under sin livstid bidrar med 16 miljoner kronor till Sveriges BNP.

Under 1990-talet har antalet provrörsbefruktningar, så kallade IVF-behandlingar, ökat väsentligt i västvärlden. Sedan det blivit möjligt att även behandla manlig infertilitet har antalet behandlingar närmast fördubblats. Kostnaderna för IVF-behandlingar utgör endast en mycket liten del av den totala kostnaden för hälso- och sjukvården. I Sverige påbörjades under 2001 cirka 8 300 behandlingar. Kostnaderna för att genomföra dessa uppskattas till 0.14 procent av den totala hälso- och sjukvårdsbudgeten. I Sverige leder behandlingarna till att det föds runt 2 000 IVF-barn varje år. De utgör ungefär 2,5 procent av alla födda barn.

Leg barnmorska Maria Granberg har i sin avhandling uppskattat kostnaderna för IVF och jämfört dem med andra behandlingsalternativ för ofrivillig barnlöshet. Vid hormonella rubbningar samt vid stopp i äggledare visar hon att IVF, som är dyrare per behandlingstillfälle, ändå är kostnadseffektivt eftersom produktionskostnaden för barnet är lika stor eller lägre än vid de alternativa behandlingsmetoderna. I en intervjuundersökning av par som ska påbörja en IVF-behandling visas att den nytta paren upplever, omsatt i ekonomiska termer, är större än sjukvårdens kostnader för att genomföra behandlingen.

I dag är samhällets kostnader för assisterad befruktning endast en liten del av den totala sjukvårdskostnaden. Ytterligare restriktioner för behandlingen tros inte kunna leda till några större besparingar eftersom det endast är den del som utgörs av själva behandlingskostnaden som kan påverkas med restriktioner i den allmänna sjukvårdsförsäkringen. Av produktionskostnaden för ett IVF-barn på cirka 200 000 kronor utgör den del som direkt påverkas av ytterligare restriktioner cirka hälften. De övriga kostnaderna är de som följer av graviditet och förlossning. En förutsättning för att denna del av kostnaderna ska minskas är därför att de barnlösa paren helt avstår från behandling och inte söker ett privat alternativ och blir gravida.

Med tanke på att en genomsnittlig svensk under sin livstid bidrar med cirka 16 miljoner kronor till Sveriges BNP är IVF-behandling vid ofrivillig barnlöshet, trots den kostnad som behandlingen innebär, lönsamt för samhället.

Avhandlingen är skriven av:
leg barnmorska Maria Granberg, mobiltelefon: 0733-72 22 10, e-post: maria.granberg@neoventa.se

Handledare:
Docent Matts Wikland, telefon: 031-710 46 15, e-post: matts.wikland@fcivf.com

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, institutionen för kvinnor och barns hälsa, avdelningen för gynekologi och obstetrik
Avhandlingens titel: Economic aspects of infertility treatment
Avhandlingen försvaras fredagen den 14 maj 2004, klockan 13.00 i föreläsningssalen, Kvinnokliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra sjukhuset, Göteborg

Kontaktinformation
Ulrika Lundin, informatör/pressansvarig

Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet

telefon: 031-773 38 69

mobiltelefon: 070-775 88 51

e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se

Större delen av denna tid bedrevs tonåringars skolgymnastik/-idrott och merparten av lärarutbildningen i könsuppdelade grupper. Från mitten av 1970-talet påbörjades, i jämställdhetssyfte, en integrering av kvinnlig och manlig lärarutbildning, och samundervisning (flickor och pojkar tillsammans) infördes efter hand i skolan. Via analys av dokument, statistiska undersökningar och intervjuer visar Carli, att två olika kulturer, en kvinnlig och en manlig, skapades under den långa epoken av könssegregerad undervisning och lärarutbildning. Avhandlingen belyser skillnader mellan de två kulturerna och tydliggör konsekvenser av integrering och samundervisning i detta ämne.

Det framgår att den kultur, som skapats av kvinnliga gymnastiklärare, genom tiderna varit mera mångsidig och hälsoinriktad, och mindre tävlingsinriktad, än den manliga, samtida motsvarigheten. Det framgår också, att blandningen av de två kulturerna inneburit en icke jämställd integrering. Detta är speciellt tydligt i Carlis undersökningar av betygsfördelningen i ämnet idrott (tidigare gymnastik) i skilda flick- och pojkgrupper och i blandade grupper. När pojkar undervisas i gymnastik/idrott tillsammans med flickor, tycks de på alla betygsnivåer vara duktigare, eller mindre ”dåliga”, än flickorna. Dessa pojkar tycks också vara duktigare, eller mindre ”dåliga”, än pojkar i rena pojkgrupper. Flickor, som undervisas tillsammans med pojkar, betygssätts som varande ”sämre” än pojkarna, också ”sämre” än flickor i rena flickgrupper. När flickor och pojkar undervisas var för sig, tycks ”duktighetsgraden” i de två kategorierna vara i stort sett lika, av betygen att döma.

Också vad gäller aktiviteter visar avhandlingen, att den könsintegrerade och förmodat jämställda gymnastik-/idrottsundervisningen och idrottslärarutbildningen gynnar de flesta pojkars och manliga lärares intressen och förutsättningar. Aktiviteter, som många flickor och kvinnor uppskattar, och som också är ”nyttiga”, och i vilka kvinnliga lärare utvecklat en hög kompetens, förenklas intill tråkighet, eller försvinner. Den kvinnliga kulturen utarmas, mångsidigheten krymps, flickors och kvinnliga lärares intressen, trivsel möjligheter missgynnas.

Författare: Barbro Carli
Titel: The Making and Breaking of a Female Culture: the History of Swedish Physical Education ’in a Different Voice’.
Språk: English
Nyckelord:Feminist theory; Gender and power; Women teachers; Ling gymnastics; Physical Education; Female culture
Handledare:Professor Solveig Hägglund, Utbildningsvetenskap, Karlstads Universitet, 65188 Karlstad
Professor Torgny Ottosson
Professor Anna Jónasdóttir
Disputation: Fredagen den14 maj 2004, kl.13.00 i hörsal A, Långhuset, Örebro Universitet
Opponent: Professor Kari Fasting, Norges Idrettshøjskole, Oslo
Kontakt: barbro.carli@tele2.se 019-335821, 073-9925001

Kontaktinformation
Anki Gustafsson
Tel: 031-773 22 95
anki.gustafsson@ped.gu.se

Göteborgs Universitet
Fakultetskansliet för utbildningsvetenskap
Forskarutbildningarna
Box 300
405 30 GÖTEBORG

Detta nätverk bildades år 1912 på initiativ av stockholmskonstnärerna Harriet Sundström och Artur Sahlén. Fram till år 1947, då nätverket uppgick i Grafiska Sällskapet, kom föreningen att omfatta totalt 27 medlemmar från olika delar av landet. Relativt många var kvinnor, och flera av dem, t.ex. Elsa Björkman-Goldschmidt och Ragnhild Nordensten, hörde även ihop med den informella gruppering som brukar kallas Klaraparnassen. Bland de tidiga medlemmarna återfanns även Elsa Nordström (dotter till Karl och Tekla Nordström), göteborgskonstnärinnan Siri Magnus-Lagercrantz och värmlänningen Sigge Bergström. Med tiden tillkom bland annat skåningarna Gerda Nordling, Hugo Gehlin och Pär Siegård, samt dalkarlen Jerk Werkmäster.

Föreningen Original-Träsnitt utgjorde en del av den europeiska originalgrafik-rörelsen. Man lanserade sina bilder som konst med hänvisning till att man gjorde originalgrafik, inte reproduktioner av andras bilder. Tidigare hade träsnitt i stor utsträckning använts som reproduktionsteknik för illustrationer i tidningar och tidskrifter, men den funktionen hade nu tagits över av fotografiska metoder.

Detta var utgångspunkt för Föreningen Original-Träsnitts lansering av träsnittet på det svenska konstfältet. Hur man gick tillväga, och huruvida man lyckades, framgår av avhandlingen, som även ger en karaktärisering av det svenska konstfältet under ett tidigt modernistiskt skede.

1910-talet var ett årtionde då flera olika modernistiska konstriktningar lanserades i Sverige. Att även det svenska träsnittet var ett medium för utövande av tidiga modernistiska formspråk har knappast uppmärksammats tidigare. Ofta har konsthistorieskrivningen koncentrerat sig på måleriets roll inom modernismen, och när det gäller bilden av den svenska konstgrafiken under 1900-talet har den ofta präglats av etsning och litografi. I avhandlingen visas hur Föreningen Original-Träsnitts medlemmar utformade sina bilder, och i vilka sammanhang de förekom. Den ger också en inblick i hur det kunde vara att arbeta och uppträda som konstnär vid den här tiden, särskilt som kvinna.

Avhandlingens titel: Föreningen Original-Träsnitt. Grafik och grafiker på ett tidigt modernistiskt konstfält.
Disputationen äger rum fredagen den 7 maj 2004 kl. 13.15
Opponent: Dr. phil. Cecilia Lengefeld
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6
Närmare upplysningar kan fås av Margareta Wallin Wictorin, tel. 0565-310 30 (hem) eller mobil 073-930 79 48,
e-post margareta.wallin.wictorin@arthist.gu.se

Kontaktinformation
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se

Izumo ligger utmed Japanska havet en två veckors resa (enligt dåtidens räknesätt) från huvudstaden, Nara. Dåtidens Japan var uppdelat i en hierarkisk pyramid med kejsaren i toppen. Geografiskt var landet uppdelat i ett 60-tal län, och dessa styrdes i de flesta fall av länsherrar utskickade från hovet.

700-talet var en administrativ storhetstid i Japan. Landet och kejsarmakten hade i mycket formats under 600-talet och det var nu på 700-talet, symboliskt markerat av att man byggde en ny huvudstad i Nara, som kejsare och hov syntes ha total kontroll över landet. Men Izumo län styrdes inte av utsända länsherrar från hovet utan av en lokalt förankrad familj.

Izumo län är en mycket intressant region. Här har man funnit fler bronsföremål än någon annanstans i Japan. Här uppfördes även en sorts gravar som inte existerar i något annat område i landet. På 700-talet var Izumo också den enda plats där man tillverkade pärlor som symboliserade makt och som fyllde en viktig funktion vid hovet. Och i de officiella krönikor som den japanska staten gav ut på 700-talet utgör Izumo skådeplats för många viktiga myter.

Dessa förhållanden visar att Izumo hade en särplats i 700-talets Japan. Vid denna tid skrevs en beskrivning över Izumo län, som senare kom att heta Izumo fudoki. Den skrevs av män starkt knutna till den lokala makteliten i Izumo och det är denna text som legat till grund för Anders Carlqvists studie av 700-talets Izumo.
Carlqvist motsätter sig alltså den tidigare, och i mycket alltjämt rådande, tanken att kejsare och hovet var de som hade full kontroll över och efter eget godtycke styrde Japan på 700-talet.

Avhandlingens titel: Elusive Treasures. Natural Resources in Izumo Fudoki.
Disputationen äger rum lördagen den 15 maj 2004 kl. 13.00
Opponent: Professor Dr. Klaus Antoni
Sal L 100, Etnologen, Lennart Torstenssonsgatan 8
Eftersom både opponenten och delar av betygsnämnden inte är svensktalande kommer disputationen att ske på engelska.
Närmare upplysningar kan fås av Anders Carlqvist, tel. 0733-80 08 99 (hem), e-post japac@hum.gu.se

Kontaktinformation
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se

En period som på fackspråk kallas Tidig Helladisk II – en tidsperiod som omfattar några århundraden i Grekland runt mitten på 2000-talet f.Kr. – skiljer sig markant från föregående och direkt efterföljande perioder genom sin rika och utbredda materiella kultursfär. Samtidigt som många tecken på en väl utvecklad organisation noterats av arkeologerna, så har en sådan organisation varit svår att förklara eftersom man inte hittat tydliga bevis på att en elit styrde samhället. Monica Nilsson menar i sin nya studie att det tidiga bronsålderssamhället kunde hantera beslutsprocesser på ett relativt jämlikt plan. Inte bara organiseringen av varje enskild bosättning utan även ett allmänt regelverk för kontakterna dem emellan måste varit fastställt eftersom en viss typ av byggnad, som restes på spridda platser, verkar ha fungerat för mottagningar och förhandlingar.

När man tittar närmare på det utgrävda materialet från ett antal platser, ser man att varje plats väl utnyttjat de resurser som det funnits tillgång till. Specialiseringen av varje bosättning, beroende på dess placering, inbegrep t.ex. storskalig spannmålsproduktion och boskapsuppfödning, samt tillverkning av malstenar, verktyg, ylletyger, metallföremål och keramik. Genom att specialisera sig på en eller flera av dessa produktioner kunde man både utnyttja resurser och hantverkskunskaper bättre, men även skapa sig en nisch i ett handelssystem.


Om inte Tidig Helladisk II varit en period som legat så långt tillbaka i tiden och som dessutom avbrutits av en plötslig ekonomisk och materiell tillbakagång, så hade den med all sannolikhet räknats som den första civilisationen i Europa, alltså flera hundra år tidigare än de minoiska och mykenska civilisationerna. Resultatet av avhandlingsförfattarens undersökning visar att ett samhälle inte behöver vara starkt hierarkiskt för att vara komplext.


Avhandlingens titel: A civilization in the making. A contextual study of Early Bronze Age corridor buildings in the Aegean.
Disputationen äger rum tisdagen den 18 maj 2004 kl. 13.15
Opponent: Professor Jeremy B. Rutter
Sal T 307, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6
Närmare upplysningar kan fås av Monica Nilsson, tel. +30-210-92 43 83,
e-post macnils@hotmail.com

Kontaktinformation
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se