Inom europeisk managementutbildning har vi sett en stark ökning av rankinglistor av handelshögskolor och MBA-program i internationella medier de senaste fem åren. Tidningar såsom Financial Times, Wall Street Journal, och Economist publicerar internationella rankinglistor årligen. Linda Wedlin har studerat framväxten av dessa rankinglistor, främst i Europa, för att förklara varför de har blivit så populära och vilken betydelse de har för Europeiska handelshögskolor och för europeisk management utbildning.
Hon visar att rankinglistor inte bara är ett spel om image och rykte, utan tvärtemot vad vi ofta tror, styrande för många handelshögskolors verksamhet men också för hela fältets utveckling och strukturering. Förekomsten av rankingsystem är en viktig del i en ny typ av reglering och granskning av utbildning som, tillsammans med exempelvis ackreditering, blivit allt viktigare i takt med en ökad avreglering av nationella utbildningssystem. Intresset för dessa utvärderingar och granskningar drivs också av den politiska utvecklingen i Europa, med strävanden att skapa en enhetlig europeisk marknad för utbildning. Internationella jämförelser har blivit mer intressanta, liksom vikten av att hävda en europeisk profil och försvara europeiska intressen.
Trots att rankinglistorna är både omdiskuterade och kritiserade visar resultaten i Linda Wedlins avhandling att representanter för europeiska skolor ser dem som viktiga för att tillhöra en ”elit” och för att räknas. Rankningarna både bygger på och bidrar till en stark föreställning om vad som är en ”riktig” handelshögskola, och vad som krävs för att konkurrera internationellt. Detta trots att kriterierna och det sätt som rankningarna bedömer utbildningen på långt ifrån alltid betraktas som rätta, korrekta, eller ens rättvisa.
Sammantaget bidrar dock den ökade förekomsten av rankinglistor till att skapa en föreställning om en internationell ”marknad” för högre management utbildning, där kundnöjdhet och anställningsbarhet är viktiga kriterier för utbildning. Detta har vidare lett till allt större fokus på marknadsförings- och PR-arbete inom handelshögskolorna, liksom till satsningar på alumniverksamhet och karriärrådgivning. I ett längre perspektiv innebär utvecklingen ett ifrågasättande av de värderingar som ligger till grund för utbildning och forskning. Vem ska ges rätten att definiera god företagsekonomisk utbildning? Kan utbildningens autonomi hotas på sikt?
Spikblad: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-4131
Kontaktinformation
Linda Wedlin, företagsekonomiska institutionen, försvarar sin avhandling ’’Playing the Ranking Game. Field formation and boundary-work in European management education’’
onsdagen den 5 maj, kl. 13.15 i Hörsal 2, Ekonomikum. Hon kan nås på 018-471 1351 eller via e-post Linda.Wedlin@fek.uu.se
Vid detta seminarium, som äger rum onsdag 5 maj i SIF-huset, presenteras aktuell forskning vid SoRAD.
Bland de frågor som behandlas är svenskarnas alkoholvanor efter EU-inträdet, sociala alkoholproblem i olika grupper, spelkulturers etnografi, arbetsplatsprevention, drogande i olika sociala och kulturella miljöer, kasinoetableringen samt frågan om vad som händer om alkoholmonopolet försvinner.
Programmet finns på http://www.sorad.su.se/SoRADdag04.pdf
Närmare information om seminariet lämnas av fil.dr Mats Ramstedt, tfn 08-16 34 08, mats.ramstedt@sorad.su.se eller forskningsassistent Nina-Katri Gustafsson, tfn 08-16 10 16, nina.gustafsson@sorad.su.se
– Vi är mycket stolta över att ha invigt en simulator som på många sätt är världsunik och som kommer vara en viktig resurs för väg- och transportforskningen, både ur ett svenskt och internationellt perspektiv, säger Urban Karlström, generaldirektör på VTI.
Driving Simulator III bygger på en riktig fordonskaross och ett avancerat rörelsesystem, som möjliggör snabba accelerationer. Omgivningen visas för föraren på tre huvudskärmar samt tre backspeglar. Under karossen finns ett skakbord som simulerar kontakten med vägbanan, vilket gör körupplevelsen ännu mer verklighetstrogen. I fråga om kördynamik representerar systemet något av det bästa som kan uppnås med dagens teknik. Tillsammans ger detta en unik simulator med en mycket realistisk upplevelse. Genom moduluppbyggnad kan de olika delsystemen anpassas till behoven i varje enskilt försök. Körsimulatorn är direkt anpassad för personbil och lastbil genom ett utbytessystem av karosser. I framtiden kommer den även att kunna användas för att simulera tågtrafik.
Körsimulatorn har ett brett användningsområde. Från studier kring förarbeteenden, människa-maskingränssnitt, effekter av trötthet och droger till projekt som rör miljöfrågor, väg- och landskapsutformning, tunneldesign, kroppens reaktioner, förare med funktionsnedsättningar och nya delsystem i fordon. Effekterna av buller och vibrationer på trötthet och körprestation är andra exempel på vad som kan studeras i simulatorn. Ett annat område är hur den nya tekniken påverkar körningen, till exempel användningen av mobiltelefoner. VTI har genomfört denna typ av test i simulatorn, vilket hade varit omöjligt i en riktig trafikmiljö av säkerhetsskäl. VTI:s körsimulatorer har också använts vid bland annat projekteringen av Norra och Södra Länken i Stockholm, för att avgöra placeringen av vägskyltar och den estetiska utformningen.
För att göra vetenskapliga studier kring förarbeteende krävs att ett antal försökspersoner kan utsättas för likvärdiga situationer. Detta är svårt att åstadkomma i en verklig trafikmiljö eftersom väder, ljus och trafik varierar hela tiden. I körsimulatorn kan den trafiksituation man vill studera återskapas hur många gånger som helst, på ett effektivt, riskfritt och kostnadseffektivt sätt. Ett scenario kan innebära att föraren kör på landsbygden, när ett stort djur plötsligt springer ut framför bilen. Ett annat scenario kan utspela sig i stadsmiljö med tät trafik, där bilar oväntat korsar vägbanan. Ett visst scenario kan också återskapas under olika förutsättningar, till exempel för att studera skillnaderna mellan att köra med eller utan tidspress.
Om VTI
VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, är ett centrum för internationellt framstående forskning och utveckling inom transportsektorn. Forskningens resultat skall bidra till att uppfylla de transportpolitiska målen. VTI har 180 medarbetare. 2003 uppgick omsättningen till MSEK 156. VTI har sitt huvudkontor i Linköping och även verksamhet i Borlänge, Göteborg och Stockholm.
Kontaktinformation
För ytterligare information:
Staffan Nordmark, forskningsledare VTI, tfn 013-20 41 49
Lena Nilsson, forskningschef VTI, tfn 013-20 41 40
Limnologen Annika Ståhl-Delbanco har undersökt vad det är som aktiverar en sådan ”fröbädd”. Fröbäddarna är enorma, och när de aktiveras kan det resultera i algblomningar, dvs massförekomst av blågrönalger, även kända som cyanobakterier. Detta sker framför allt om sommaren är varm och tillgången på näring god. Men när det är brist på näring, värme och ljus avtar algernas biologiska aktivitet. De lägger sig i en bädd på bottnen och väntar på bättre tider. På detta sätt kan en algart som varit försvunnen i flera år plötsligt dyka upp igen.
Ståhl-Delbanco har gjort fältstudier vid Finjasjön, Krankesjön och Erken samt ett antal laborarieförsök med material även från Ringsjön, Dagstorpssjön och Krageholmssjön. Hon sammanfattar sina slutsatser på följande sätt:
– Förhöjd temperatur och mer ljus väcker fröbädden till liv, framför allt på grunda bottnar. Det är ju också känt att algblomningen uppstår när det finns rikligt med näring i vattnet. Vad jag har funnit är att förhållandet mellan kväve och fosfor spelar en vikt roll för att få ”fröbädden” att gro. Detta sker när det blir god tillgång på fosfor i förhållande till kväve – en naturlig process på vår och försommar som märkbart förstärks av övergödning från mänsklig aktivitet.
– Jag har också undersökt hur omrörning av sjöbottnar påverkar fröbädden. Man kan misstänka att omrörning aktiverar algerna och får dem att stiga till ytan. Det visar sig att olika typer av bottenlevande djur har olika effekter i detta avseende. Fröbädden påverkas inte mycket av mygglarver, medan vattengråsuggor har desto större effekt på de vilande algerna.
– Det är viktigt att kunna förutsäga algblomningar och peka ut vilka områden som för tillfället befinner sig i riskzonen. Inte minst med tanke på att våra insjöar är viktiga vattentäkter och innehåller matfisk, resurser vi måste slå vakt om. Lägg till detta de upprepade larmrapporterna om algblomningsdrabbade badvatten. Skall vi kunna lösa dessa problem behövs det fortsatt forskning på området, slutar Annika Ståhl-Delbanco.
Kontaktinformation
Annika Ståhl-Delblanco kan nås för ytterligare information via e-post Annika.Stahl-Delbanco@limnol.lu.se eller på tel 046-222 44 65 eller 0705 26 06 79. Hon disputerar den 6 maj. Avhandlingen heter Recruitment From Resting Stages Among Bloom-forming Cyanobacteria.
Skriften Rösträtt för barn – en demokratisk framtidsfråga? Är en dokumentation av ett seminarium som hölls vid Umeå universitet för några år sedan (2001). Argument från såväl föreläsare som publik för eller emot rösträtt för barn behandlas. Skriften kan också användas i klassrum och studiegrupper eftersom den avslutas med en rad diskussionsfrågor.
Rösträtt för barn, 0-17 år, låter befängt i mångas öron men efter en genomläsning av skriftens argument för och emot inser man att frågan rymmer fler bottnar än man kanske först tänker sig. Demokrati, som vi i dag många gånger tar för självklar, är något som ständigt måste utvecklas och hållas levande för att behålla sin innebörd och kraft. Är det rimligt att två miljoner medborgare saknar rösträtt? Men hur rimmar ombudsröstning för någon som inte kan ta ett individuellt politiskt ansvar för sin röst med vår syn på demokrati? Och vem ska få rösta för barnet? Mamman eller pappan? Eller ska barnfamiljer få ännu fler röster? Skulle barnens rösträtt göra vårt samhälle mer barnvänligt? Frågorna är många och ibland komplicerade men de är värda att fundera över.
Barnhälsovårdsöverläkaren Berndt Eckerberg föreslog redan 1985 att barn skulle få rösträtt genom sina föräldrar. Frågan hade länge diskuterats i barnläkarkretsar och Barnläkarföreningen drev den vidare bland annat genom en hemställan till regeringen samma år. Två år senare skrev historieprofessorn Jörgen Weibull och författaren Anders Küng, båda då verksamma inom folkpartiet, en DN-artikel där de förde fram förslaget att låta barn ombudsrösta via sina föräldrar. Trots det har den stora debatten uteblivit.
I skriften argumenterar barnläkarna Bengt Lagerkvist och Berndt Eckerberg samt den norske barnombudsmannen Trond Waage för barns rösträtt. Statsvetarna Henrik Oscarsson, Göteborgs universitet, och professor Gunnel Gustafsson, Umeå universitet, ger sina synpunkter och kommentarer. Även Maud Olofsson, partiledare för centerpartiet, Anna Karlsson, sakkunnig i justitiedepartementet och gymnasieeleverna Anna Lerner och Johan Rönmark ger sin syn på barns rösträtt. Skriften innehåller också inlägg från publiken.
Skriften kan beställas via statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet.
Pia Jansson von Vultée är läkare med specialistkompetens i allmänmedicin och socialmedicin. Bakgrunden till hennes avhandling är att läkares arbetsmiljö har under senare år genomgått en rad förändringar. Dels anger läkare stigande arbetsbelastning, sämre inflytande över det dagliga arbetet och tilltagande otillfredsställande arbetsprocesser jämfört med tidigare undersökningar. Läkare förefaller även förlora chefskapet i sjukvården och bli alltmer marginaliserade. Kvinnliga läkare är mera underrepresenterade på högre chefsposter än manliga läkare och kvinnliga läkare rapporteras fortfarande ha lägre löner än manliga läkare. Läkarna i gemen rapporterar ökad grad av stress i arbetet, och kvinnliga läkare rapporterar oftare sämre psykisk hälsa än sina manliga kollegor. Chefsprogram har blivit ansedda som viktiga instrument i att förbättra arbetsmiljö och karriärsutveckling för kvinnliga läkare.
Pia Jansson von Vultée har utvärderat strukturerade ettåriga chefsprograms effekter på individuell hälsa, professionell utveckling och organisatorisk struktur. 52 kvinnliga läkare i chefssatsningar jämfördes med lika många kvinnliga läkare som bildade kontrollgrupp. Hon fann att deltagarna i chefssatsningar rapporterade en tydligare organisatorisk struktur, ökad professionell utveckling och högre grad av inflytande än kontrollgruppen. Några positiva hälsoeffekter eller högre grad av karriärutveckling som resultat av chefsprogrammen kunde dock inte påvisas.
De kvinnliga läkarna jämfördes också med 157 manliga läkare för att identifiera eventuella genderskillnader på individuell och organisatorisk nivå. Manliga och kvinnliga läkare som grupp skiljde sig åt på flera områden, men för chefer försvann de flesta skillnaderna. Dessutom, när chefer, oavsett kön, upplevde en tydlig organisatorisk struktur var detta associerat med högre värden på individuellt välbefinnande och professionell utveckling. Chefskap i sig är alltså förknippat med en rad fördelar ur ett professionellt och organisatoriskt hälsoperspektiv vilket stödjer vikten av att fortsätta arbetet med att stimulera läkare till chefspositioner.
Namn: Pia Jansson von Vultée
Avhandlingens titel: Physicians’ Work Environment and Health: A Prospective Controlled Intervention Study of Management Development Programs Targeting Female Physicians
Institution: Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap
Opponent: Professor Olaf Gjerløw Aasland, Oslo
Disputationen äger rum: Torsdagen 6 maj, kl. 13.15 i Grönwallssalen, ingång 70, Akademiska sjukhuset.
Kontaktinformation
Pia Jansson von Vultée kan nås på 018-611 3527 eller via e-post Pia.Vultee@pubcare.uu.se
Doktoranden Terttu Häggström vid Luleå tekniska universitet har studerat människors erfarenheter av svår sjukdom och vårdarens erfarenhet av att vårda i olika kulturella sammanhang.
I sin forskning har hon bland annat tagit del av intervjuer med 29 svenska patienter som drabbats av stroke. Hon har också läst om hur vietnamesiska patienter med samma diagnos, deras anhöriga och vårdare upplever situationen.
Livsberättelsen har en central roll i Häggströms forskning. Med det menar hon en persons självupplevda erfarenheter som knyts ihop till just en berättelse. Den förändras hela tiden av att förmedlas men också i samtal med andra. Den påverkar även vår syn på oss själva och andra.
Resultaten av Terttu Häggströms studier visar bland annat att vårdtagarens livsberättelse kan utgöra en tolkningsram för vårdpersonalen. Genom att ta del av den kan de få förståelse för hur den sjuke och dennes närstående uppfattar sin situation.
Den egna erfarenheterna av omvårdnad bidrar också till att vårdarna kan tolka vårdtagarens behov och önskemål även när han eller hon inte inte kan kommunicera med hjälp av språket som exempelvis vid en demenssjukdom.
I sin avhandling skriver Terttu Häggström därför att blivande sjuksköterskors egna livsberättelser, med fokus på att ha blivit omhändertagen, ska vara utgångspunkten för reflektioner i relation till det teoretiska stoff som inhämtas under utbildningen.
Terttu Häggström disputerar den 29 april med sin avhandling ”Med livsberättelsen som perspektiv på vårdande i kulturella sammanhang. Erfarenheter av svår sjukdom och vårdande”.
Hon har bland annat arbetat som sjuksköterska, distriktsköterska och vårdlärare i Sverige och i Zambia och Vietnam.
Idag arbetar Terttu Häggström på Institutionen för hälsovetenskap.
Upplysningar: Terttu Häggström, 0921-758 97, 070-397 55 91 eller terttu.haggstrom@ltu.se eller informatör Sofia Eriksson, 0920-49 16 73, 070-214 71 73 eller sofia.eriksson@ltu.se
Studentrekrytering är en prioriterad fråga på Luleå tekniska universitet.
Efter förra årets dalande ansökningssiffror har universitetet gemensamt arbetat för att resultatet inför hösten inte skulle bli likadant.
I dag kan vi skörda frukterna av det arbetet och konstatera att vi vänt trenden.
De blivande studenter som valt utbildning vid Luleå tekniska universitet i första hand har ökat med 20,4 procent.
Den totala ökningen av antalet sökande till universitet och högskolor i hela landet har ökat med knappt fyra procent, hos oss med drygt elva.
Vårt arbete har bland annat bestått i traditionella rekryteringsaktiviteter som mässor och skolbesök men vi har också försökt att finnas med på ställen där man inte förväntar sig att se ett universitet, exempelvis på världscupen i Åre.
Vi har även en ny marknadsföringsstrategi som i stort går ut på att vända våra svagheter till styrkor och den kommunicerar vi med ett ansikte och en röst mot omvärlden.
Mycket av vårt arbete är långsiktigt och vi är glada att se resultat redan nu.
I de mål universitetets styrelse satte upp för rekryteringsarbetet fokuserade man extra tydligt på två områden – civilingenjörer och media.
I båda fallen kan vi nu se en ökning.
Sammanställning, utbildningar/utbildningsområden:
Mål H04 H03
Arenor 300 249 271
Civilingenjör 400 392 363
Internationell rekr. 100 Antagning pågår
Högskoleingenjör 200 174 177
Lärare 400 308 445
Musik och media 150 584 410
Samhällsvetenskap 450 552 431
Vård 300 557 560
Yrkeshögskola 100 129 16
Upplysningar: Pressansvarig Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se eller informatör Sofia Eriksson, tel. 0920-49 16 73, 070-214 71 73 eller sofia.eriksson@ltu.se
De traditionella teknikerna för att göra trä mer rötbeständigt inbegriper ofta impregnering med miljöskadliga ämnen. Det har sedan långt tid varit känt att värmebehandling av trä vid temperaturer 200º-250ºC ger en god rötresistens men samtidigt också en tydlig styrkenedsättning.
Vid upphettning av trä kan karboxylsyror bildas från komponenter i träet och detta har undersökts i doktorsavhandlingen Colour changes and acid formation in wood during heating, med vilken Bror Sundqvist vid Luleå tekniska universitets institution i Skellefteå disputerar den 7 maj.
Syror kan ha en nedbrytande effekt på komponenter i träet och resultat i avhandlingen visar tydligt hur cellulosan i träet påverkades av värmebehandling i laborativ miljö. Eftersom cellulosa anses vara den viktigaste komponenten i trä för dess styrka så är det rimligt att anta att styrkeförlusterna för värmebehandlat trä till en betydande del kan förklaras genom sur nedbrytning av cellulosa.
Värmebehandlat trä ger en brun genomfärgning av trämaterialet och kan till viss del fungera som ersättare för mörka tropiska träslag – exempelvis mahogny. Matematiska modellstudier av färgmätningar på trä visar att det är möjligt att styra den genom val av tid och temperatur för värmebehandlingsprocessen.
Bror Sundqvist är född i Kiruna, men uppvuxen i Boden. Mellan åren 1987 och 1991 gick han på fysik/kemi-linjen vid Uppsala universitet och har under sex år arbetat som produktutvecklare inom området färger och lacker.
1997 påbörjade Bror Sundqvist sina doktorandstudier, först inom ämnet träfysik, sedermera inom ämnet trämaterialteknik.
Upplysningar: Bror Sundqvist, tel.0910-58 53 71, bror.sundqvist@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22 eller lena.edenbrink@adm.luth.se
I avhandlingens inledning berättas historierna om två mödrar i början av 1700-talet, den ena ogift piga och den andra bondhustru. Båda misstänktes för att ha kvävt sina nyfödda spädbarn och båda ställdes inför rätta. Vittnen förhördes och omständigheterna utreddes så långt som möjligt. Men här upphör likheterna. Medan den gifta bondmoran klarade sig undan med en tillrättavisning och ett kyrkligt skamstraff så slutade den ogifta pigan sitt liv i stupstocken och på bålet.
Hur kunde det komma sig att två så likartade fall bedömdes så olika?
– Under 1600-talet genomgick Sverige en moralisk åtstramning och sedlighetsbrott straffades mycket hårt, säger Eva Bergenlöv, som gått igenom rättsprotokoll som behandlar brottskategorierna barnamord och barnkvävning under perioden 1680-1800. Hon har studerat närmare 200 fall och funnit ett glasklart samband till kvinnans leverne.
Beskrivningen av den oskyldiga kvinnan gick hand i hand med idealbilden av hur en kvinna skulle vara: gift och dygdig, med barn avlat inom äktenskapet, öppen om sin graviditet, sitt ansvar och sin moderskärlek. Dessutom skulle hon visa sorg över det döda barnet och vara en lydig och undergiven hustru.
De kvinnor som dömdes för barnamord beskrevs enligt motbilden. Barnamörderskan var nästan alltid ogift och utmålades som lösaktig, hon dolde sin graviditet, visade inga känslor för det döda barnet och brukade uppfattas som en aktiv och självständig person.
– Rättsprotokollen ger en mycket levande bild av den tidens livsöden, säger Eva Bergenlöv. Genom att studera beskrivningarna av de åtalade väcks många funderingar. Bland annat frågan om livets början, rätten till liv och om vem som har rätt att ta liv från andra.
En mamma som dödar sitt nyfödda barn får givetvis stor uppmärksamhet även idag. Nu förtiden förklarar man sådana tragiska händelser med att mamman är psykiskt labil och lider av en förlossningspsykos. Den typen av förklaringar började vinna terräng under 1800-talet. År 1861 avskaffades dödsstraffet för barnamord. Istället betonades moderns abnorma psykiska tillstånd efter en förlossning som en förmildrande omständighet.
Kontaktinformation
Eva Bergenlöv disputerar den 8 maj kl 10.15 på Historiska institutionen i Lund. Avhandlingens titel är Skuld och oskuld. Barnamord och barnkvävning i rättslig diskurs och praxis omkring 1680-1800. Hon nås på telefonnummer 042-13 13 08 eller e-post eva.bergenlov@home.se
Under 1990-talets sista och 2000-talets första år hyste forskarvärlden stora förhoppningar på att vuxna stamceller skulle kunna utvecklas till alla sorters celler. Man skulle i så fall kunna slippa använda de etiskt mer problematiska embryonala stamcellerna. Nyare studier har däremot visat att medan de vuxna stamcellerna är mycket bra på att producera olika celltyper i sitt eget organ, så har de liten eller ingen förmåga att producera celler i andra organ.
– Både vi och två amerikanska forskargrupper har med olika metoder försökt upprepa en studie som för tre år sedan publicerades i Nature. Den handlade om att genom transplantation av blodstamceller bilda nya hjärtmuskelceller och därmed reparera ett hjärta efter en infarkt. Men alla våra resultat pekar entydigt på att detta inte är möjligt! säger Jens Nygren. Han är doktorand och ingår i en forskargrupp som leds av professor Sten Eirik Jacobsen vid Stamcellscentrum.
Det lundaforskarna funnit är att de transplanterade celler som stannar kvar i infarktområdet behåller sin identitet som blodceller. Däremot kunde det utanför infarktområdet i vissa fall uppstå en så kallad fusion – sammansmältning – mellan de transplanterade cellerna och hjärtmuskelceller.
Sådana fuserade celler kan ibland se ut som om de bildats från en transplanterad stamcell. Det kan därför vara fusion som ligger bakom de första, positiva studierna: forskarna i fråga har trott sig se celler bildade genom utmognad av blodstamceller, medan det man sett i själva verket varit ett mycket litet antal fuserade celler.
Nu har alltså eftertankens kranka blekhet satt in, vilket också kan drabba de många stora patientförsök som sattes igång under den förhoppningsfulla perioden. I Sverige pågår bara ett helt nystartat försök som lätt kan avbrytas, men i bl a Tyskland har ett stort antal patienter redan fått blodstamceller transplanterade till hjärtat, och fler transplantationer är planerade. Frågan blir nu om det finns skäl att fortsätta dessa försök, eller om de bör läggas ner. Vissa tecken tyder på att benmärgstransplantation har en viss positiv effekt på hjärtfunktionen efter en infarkt, men mekanismen för detta är nu en öppen fråga.
Sten Eirik Jacobsens forskargrupp fokuserar nu i första hand på hur blodbildningen från stamceller regleras. Man kommer också att arbeta vidare på att försöka förstå vad fusion mellan benmärgceller och hjärtmuskulatur kan betyda, både i det vuxna hjärtat och under fosterutvecklingen.
Mer information Sten Eirik Jacobsen tel 046-222 30 82 eller 070-796 42 33, e-post sten.jacobsen@stemcell.lu.se.
Frågorna är fokus i en avhandling som Cecilia Lundholm lagt fram vid Pedagogiska institutionen. Avhandlingen inkluderar tre
fallstudier med olika grupper av högskolestuderande: teknologer, biologer och doktorander som deltog i miljöundervisning eller bedrev miljöforskning. Resultaten visar att miljö kan förstås inom ramen för många olika sammanhang så som naturvetenskap och samhällsvetenskap eller människans existens och ”meningen med livet”. Miljöfrågor och miljöproblem kan också väcka känslor och engagemang eftersom de handlar om vi ”bör” leva och hur vi ska komma till rätta med problemen i världen. Avhandlingen visar hur studenterna hanterar dessa aspekter och vilka svårigheter de har att bemästra dem och därmed att lära.
Doktorsavhandlingens titel: Att lära om miljö. Forskar- och högskolestuderandes tolkningar av ett miljöinnehåll i utbildning
Cecilia Lundholm kan nås på tfn 08-16 20 45 eller e-post cecilia.lundholm@ped.su.se
Cancerriskuppskattningen för människa är mycket osäker eftersom försöksdjursdata på mus och råtta ligger till grund för uppskattningen där mus är en faktor 100-1000 gånger känsligare än råtta. Denna skillnad skulle kunna förklaras av att omvandling av butadien i kroppen leder till högre halter i mus än i råtta av den cancerriskförhöjande produkten diepoxybutan. Doktorandprojektet har omfattat utveckling av metoder för mätning av omvandlingen av butadien till diepoxybutan.
Det analytiska arbetet har framförallt bestått i att mäta stabila reaktionsprodukter med blodproteinet hemoglobin som ett mått på dosen av diepoxybutan, vilken är nödvändig för en förbättrad cancerriskuppskattning av butadien. Befintliga metoder var ej applicerbara och metodutveckling var därför nödvändig. Denna metodik har nu tagits upp av andra forskningsinstitutioner, särskilt i USA och England.
Den andra metodutvecklingen rör en generell metodik att i provrörsförsök mäta omvandling till cancerriskförhöjande ämnen från en exponering för ämnen som t.ex. butadien. I provrörsförsök med leverceller från olika arter, dvs. utan försök på djur, studeras bildning av diepoxybutan från butadien. De instabila och reaktiva metaboliterna fångas ögonblickligen upp av ett reagens [cobalamin, vitamin B12] och analyseras därefter som stabila alkyl-cobalaminer med hög känslighet.
Med kännedom om skillnader mellan människa och gnagare i nedbrytning av butadien till cancerriskförhöjande produkter har en preliminär cancerriskuppskattning för människa gjorts med avseende på butadien baserad på uppmätta/beräknade bloddoser och tidigare uppmätta tumörfrekvenser i gnagare. Genom användandet av provrörsförsök för metabolismstudier, matematiska modeller för cancerriskberäkningar och dosmätningar i ett fåtal korttidsdjurförsök kan säkrare riskuppskattningar för människor uppnås och plågsamma långtidscancertest kan reduceras.
Doktorsavhandlingens titel: Methods for measurement of reactive metabolites as a basis for cancer risk assessment: Application to 1,3-butadiene and isoprene
Charlotta Fred kan nås på charlotta.fred@mk.su.se
Resultaten visar att både förindustriellt skogsnyttjande (till exempel skogsbete) och skogsbruk påverkat lövträden både positivt och negativt. Erik Hellbergs studier visar att många av dagens äldre lövskogar har skapats av människan, som ett resultat av dimensionsavverkningar på 1800-talet. Före avverkningarna i de studerade områdena var skogarna lövfattiga, till följd av upprepade skogsbränder och skogsbete.
På landskapsnivå visade det sig dock att mängden lövskog påverkats negativt av skogsbruk under 1900-talet. Under denna period av skogsbruk har dock den totala mängden (volymen) lövträd ökat i de områden Erik Hellberg studerat. Skogsbränder (naturliga och anlagda), skogsbete och skogsbruk har lett till olika effekter på lövträd och lövskogar i olika områden av Norrland. Därför är svaret på om det fanns mer lövträd och mer lövskogar förr inte lätt att svara på, vilket Erik Hellberg diskuterar i sin avhandling.
Det är den 30 april kl 10.00 som jägmästare Erik Hellberg, institutionen för skoglig vegetationsekologi, SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i Umeå, försvarar sin avhandling ”Historical variability of deciduous trees and deciduous forests in Northern Sweden – effects of forest fires, land-use and climate” (Historisk variabilitet av lövträd och lövskogar i norra Sverige – effekter av skogsbränder, markanvändning och klimat). Disputationen avser skoglig doktorsexamen. Opponent: Mattihas Bürgi, Swiss Federal Research Institute, Birmensdorf, Schweiz.
Sammanfattning på engelska, samt avhandlingen i pdf-format:
http://diss-epsilon.slu.se/archive/00000518/
Kontaktinformation
Mer information: Erik Hellberg, inst för skoglig vegetationsekologi, SLU i Umeå. Tel: 090-786 98 12 (arb), 070-212 59 71 (mobil).
E-post: erik.hellberg@svek.slu.se Hemsida: www.svek.slu.se
Det är ganska vanligt att man lämnar en del träd utmed vattendrag när den omkringliggande skogen avverkas. Dessa ridåer brukar kallas kantzoner och är till för att skydda vattenkvalitet och växer och djur.
Tidigare forskning har visat att sådana zoner är viktiga för att skydda vattnets kvalitet och djuren i själva vattendragen. Kristoffer Hylander har undersökt nyttan av kantzoner för skogslevande växter och djur. Titeln på hans avhandling ”Living on the edge” (Leva på gränsen) anspelar på de kärva förhållanden som uppstår nära en hyggeskant för växter och djur som är anpassade till miljön i den slutna skogen.
Hylander har kommit fram till att en kantzon som är 10 meter bred på varje sida av en smal bäck skyddar många arter av snäckor och mossor som annars skulle dö om man kalavverkade hela vägen fram till bäcken. Det finns dock en grupp av mossor som dör eller mår dåligt även i kantzonen. Många av dessa mossor växer på fallna döda träd. De har minskat mycket i Sverige på grund av det moderna skogsbruket och finns med på den så kallade rödlistan. Kantzonerna fungerar med andra ord sämst för de arterna som bäst skulle behöva skyddet.
Ett fuktigt mikroklimat är viktigt för många mossarter. Kristoffer Hylander visar i sin avhandling att ett hygge påverkar mossor negativt så långt som 30 meter in i skogen. Påverkan är mycket kraftigare vid kanter mot söder än mot norr.
Ofta lämnas bredare kantzoner där det är raviner och blöt mark. Kristoffers resultat visar på att ett motsatt mönster skulle vara bättre. För mossor och snäckor skulle bredare kantzoner behövas på torrare mark och i flack terräng för att skydda de känsligaste arterna.
Ett förslag som Hylander för fram är att kantzonsbredden skall variera. Breda kantzoner (>40 m på var sida) behöver lämnas vid känsliga biotoper medan smalare (ca 5-10 m) kan lämnas utmed andra sträckor. I ljuset av hans avhandling framstår dagens bruk där smala (~10 m) eller inga kantzoner lämnas utmed bäckar som otillräckligt för att skydda den biologiska mångfalden i dessa speciella miljöer.
Fredagen den 7 maj försvarar Kristoffer Hylander, institutionen för ekologi och geovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Living on the edge – effectiveness of buffer strips in protecting biodiversity in boreal riparian forests. Svensk titel : Leva på gränsen – nyttan av kantzoner för skydd av biodiversitet i boreal strandskog.Disputationen äger rum kl 10.00 i P.O. Bäckströms sal, Sveriges lantbruksuniversitet.
Fakultetsopponent är professor Ellen Macdonald, Department of Renewable Resources, University of Alberta, Kanada.
E-publicering: http://publications.uu.se/umu/theses/abstract.xsql?dbid=233
Kontaktinformation
Kristoffer Hylander nås på:
090-786 96 42 (arbete)
090-71 93 10 (hem)
E-post: kristoffer.hylander@eg.umu.se
Att donera en njure är mer krävande för donatorn, både fysiskt och psykiskt, än vad som tidigare uppfattats. För att den tilltänkte donatorn ska kunna fatta ett välgrundat beslut om att bli donator behövs bra informationsmaterial. Många av de informationsbroschyrer för potentiella levande njurdonatorer som används idag saknar viktig information och som en del i sitt avhandlingsarbete har därför leg sjuksköterska Annette Lennerling utarbetat anvisningar för vad som bör ingå i den skriftliga informationen.
Annette Lennerling har intervjuat personer som är tilltänkta njurdonatorer innan donation och transplantation har genomförts. Hennes avhandling visar att beslutet att vilja bli njurdonator ofta är känslomässigt baserat och att det i huvudsak finns sju kategorier av motiv bakom beslutet. Motiven är en önskan att hjälpa, identifikation med den sjuka, en känsla av plikt, logik – de går att leva med en frisk njure, egenvinst genom den närståendes förbättrade hälsa, förbättrad självkänsla och press från den njursjuke eller omgivningen. Varje potentiell njurdonator har en blandning av motiv och olika faktorer som väger för och emot donation. Genom kunskap om motiven kan sjukvården bättre bemöta den enskildes behov i utredningen och stödja dem som inte vill donera eller dem som vill men inte kan bli donatorer.
I Sverige genomförs cirka 350 njurtransplantationer per år. Av dessa är drygt 35 procent med njurar från levande donatorer. Andelen levande njurdonatorer är bland de högsta i världen. Användandet av njurar från levande donatorer kommer att öka i framtiden, bland annat på grund av den brist på organ för transplantation som råder. Detta medför ett stort ansvar för personalen inom denna verksamhet. Potentiella donatorer måste informeras noggrant vad det gäller medicinska och psykosociala aspekter.
Avhandlingens resultat är viktiga att beakta i samband med donatorsutredningen och vid omhändertagandet av donatorerna, såväl innan som efter ingreppet.
Avhandlingen är skriven av:
Leg sjuksköterska Annette Lennerling, telefon: 031-47 90 63, mobiltelefon: 070-414 99 18, e-post: annette.lennerling@vgregion.se
Handledare:
Professor Gudrun Nyberg, telefon: 046-17 19 62, e-post: gudrun.nyberg@skane.se
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för invärtesmedicin, avdelningen för njurmedicin
Avhandlingens titel: The Essence of Living Kidney Donation
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
Ulrika Lundin, informatör/pressansvarig
Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
telefon: 031-773 38 69
mobiltelefon: 070-775 88 51
e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska
