Vid behandling av cancer är multidrogresistens – motståndskraft mot cellgifter – ett stort problem och medverkar ofta till dödsfall bland cancerpatienter.
En ny metod för att studera cancercellers känslighet för olika cellgifter presenteras i Kerstin Jönsson Videsäters avhandling som läggs fram denna vecka vid Karolinska Institutet. Resultaten visar att resistenta celler uttrycker olika proteiner på cellmembranet som kan hålla den intracellulära koncentrationen av cellgifter nere på en icke toxisk nivå och därigenom förhindra att cancercellen dör.
Ämnet selen visade hög toxicitet på de drogresistenta cellerna och inducerade apoptos, programmerad celldöd. Denna toxicitet sågs vid selenkoncentrationer som knappast alls påverkar normala celler. Fynden att selen kan leda till massiv celldöd i en behandlingsresistent tumörcellspopulation är mycket lovande och kan leda till helt nya behandlingsprinciper av resistent tumörsjukdom.
Avhandlingens titel:
Expression of multidrug resistance genes and proteins and effect of selenite in anthracycline-resistant human tumor cell lines
Författare:
Kerstin Jönsson Videsäter, Institutionen för medicin vid Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, Karolinska Institutet,
mail kerstin.jonsson@medhs.ki.se
Disputation:
Fredag 23 april 2004, kl. 9.00,
Föreläsningssal M63, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge.
Huvudsyftet med Reet Arnmans avhandling är att studera läkares erfarenhet av moraliska problem i vardagsarbetet. Många av de upplevda problemen innehåller sociala och ekonomiska aspekter och kan inte diskuteras enbart inom ramen för filosofiskt grundade etiska teorier. Problemen upplevs i sjukvården, men värdegrunden – som gör problemen till moraliska problem – är samma som grunden i doktorernas vanliga liv: inte skada, inte luras, inte behandla medmänniskor illa. Vad man har för arbetsinnehåll och vad man uppfattar som standarden för en läkare påverkar vad som ses som relevant i en situation.
För de intervjuade läkarna är moral sammanhörande med frågan Hur skall jag leva mitt liv som en ansvarsfull yrkesmänniska? Vad de ser som gränserna för sitt ansvarsområde är svårt att omsätta i det praktiska arbetet när de känner sig tvingade att ta ansvar för förhållanden som borde ligga på politisk besluts- och ansvarsnivå. Läkarnas upplevda problem hänger också samman med deras förståelse av vad för samhälle, vad för slags mänskliga relationer och vad för sjukvård vi strävar efter. För att diskutera detta – förhandla om innehållet av våra värdebegrepp – är ”vanliga” människors och sjukvårdsarbetares erfarenhet nödvändiga beståndsdelar.
Andra yrkesgrupper såsom poliser, socialarbetare och lärare diskuterar moraliska problem i sina arbeten med begrepp från sitt vanliga språk. Så var det också för läkare tidigare. Under 1960-talet uppkom dock inom filosofin tillämpad etik med grenen medicinsk etik. Man började då undervisa blivande läkare med begrepp och teorier från filosofiskolor. Den filosofiska medicinetiken fick ett väldigt medialt genomslag. Genom att fokusera på vissa ämnen och utesluta många andra formades vår medicinetiska verklighet till att handla om några få frågor. De frågor allmänhet och vårdarbetare såg som viktiga frågor och om den akademiska etikens begrepp och analyssätt passade att diskutera alla kliniska vardagsproblem kom mer i skymundan.
Undersökningen är gjord med en socialkonstruktionistisk grund, vilket innebär att man ser moral som något vi lär oss i samspel med dem som står oss nära under vår uppväxt och senare genom exempelvis arbetskamrater. Betydelsen av moraliska begrepp som lojalitet och bedrägeri formas genom en persons djupare övertygelse om världen: om meningen med mänskligt liv. För att finna ett begrepp relevant måste man ha en standard beträffande t ex sociala roller och andra aspekter av samhälleligt liv.
Avhandlingen visar på nya sätt att diskutera problem i kliniska verksamheten genom en bredare diskussion med fler deltagare och fler möjlighet att föra upp ämnen till demokratiska diskussioner.
Avhandlingens titel:
Doctor’s experiences of work related moral problems: responsibility without clear boundaries
Författare:
Läkare Reet Arnman, Institutionen för Lärande, Informatik, Management och Etik (LIME), Karolinska Institutet, tel 018-37 60 61 eller mail reet.arnman@swipnet.se
Disputation:
Fredag 23 april 2004 kl 09.00, Samuelssonsalen, Tomtebodavägen 6, Karolinska Institutet Solna Campus, Solnavägen 1, Solna.
Forskare från fem länder – Sverige, Skottland, Italien, Rumänien och Malta – deltar i den så kallade Geoparkinson-studien, som bedrivs inom EU:s femte ramprogram. Syftet är att studera kombinationen av miljöfaktorer och genetiska varianter som orsaker till sjukdomen.
– De första epidemiologiska resultaten stärker tidigare uppfattningar och avfärdar andra. Ett väldigt tydligt samband är att kaffe och te fungerar preventivt och dosberoende, säger Peter Söderkvist, professor i cellbiologi vid Linköpings universitet och ledare för den svenska delen av studien.
Kaffehypotesen som först lanserades av forskare på Hawaii ger ingen förklaring till hur koffeinet i kaffe och te kan skydda mot Parkinson’s. Koffein har emellertid en struktur som påminner om dopamin, den signalsubstans i hjärnan som förekommer i alltför låg halt hos Parkinsonpatienter. Det är också känt att hjärnan har speciella mottagarmolekyler (receptorer) för koffein.
Studien omfattar nära 2 400 personer varav 781 patienter med Parkinson’s och 1 587 friska kontroller. De har fått svara på enkätfrågor om en rad olika omgivningsfaktorer som i tidigare studier uppvisat samband med sjukdomen. Deras livstidsexponering för lösningsmedel, bekämpningsmedel och vissa metaller har beräknats. Slutligen har de fått lämna ett blodprov för genetisk analys.
Den faktor som slår ut tydligast i materialet är att flera gånger i livet blivit slagen medvetslös. Men även en enda sådan händelse ger en signifikant ökning av risken för att utveckla sjukdomen. Starka samband finns också för arbete med bekämpningsmedel liksom längre tids bruk av sömnmedel, ångestdämpande och antidepressiva läkemedel.
För den genetiska delen av studien har forskargruppen valt ut ett 20-tal gener som förmodas ha ett samband med Parkinson’s sjukdom. Analyserna på sju av dessa utförs vid Linköpings universitet. Tidigare studier tyder på att en av dem, en variant av glutathion-S-transferas M (GSTM1) – som förekommer hos hälften av Sveriges befolkning – har en skyddande effekt mot sjukdomen. Dessa resultat redovisas av Ahmad Ahmadi i hans doktorsavhandling ”Genetic Predisposition and Risk Factors for Neurodegenerative Diseases” (Linköping University Medical Dissertations No. 844).
Kontaktinformation
För närmare information om Geoparkinson-studien kontakta professor Peter Söderkvist, 013-221708, peter.soderkvist@ibk.liu.se
Ahmad Ahmadi nås på 013-222699, ahmah@ibk.liu.se
________________________
Åke Hjelm
Informationsavdelningen
Linköpings universitet
013-281395, akehj@info.liu.se
I en studie på kvinnor med diagnosen fibromyalgi, som utförts vid Linköpings universitet, hade 48 procent stannat kvar på sina jobb – oftast med nedsatt arbetstid. De som var sjukskrivna på heltid upplevde mer smärta, mer trötthet och mer sömnsvårigheter än de som arbetade.
Den största andelen helt sjukskrivna fanns bland de yngsta kvinnorna, som inte var etablerade på arbetsmarknaden när de fick sin diagnos. Bäst var situationen för kvinnor som jobbat länge hos samma arbetsgivare.
Totalt 278 kvinnor har deltagit i de tre delstudierna, som nu redovisas i en doktorsavhandling av Gunilla Liedberg, avdelningen för arbetsterapi vid Hälsouniversitetet.
I avhandlingen poängteras några viktiga förutsättningar för att kvinnor med fibromyalgi ska kunna stanna kvar i arbete:
• förändring av arbetstiden
• anpassning av den fysiska miljön
• omväxling i arbetsställningar och arbetsuppgifter
• stöd och förståelse från kamrater och chefer.
– Fibromyalgi innebär att symtomen fluktuerar från dag till dag vilket kan vara svårt för personer i omgivningen att förstå, även för familjen, säger Gunilla Liedberg.
Fibromyalgi karaktäriseras av ihållande och omfattande smärta i muskler och leder kombinerad med ökad smärtkänslighet. De flesta patienter uppger att tillståndet börjat som en avgränsad smärta, till exempel i nacke eller axlar. När en smärta kvarstår under längre tid sker förändringar i de delar av nervsystemet som reglerar och förmedlar smärtimpulser.
Omkring 2 procent av svenskarna, sex gånger fler kvinnor än män, lider av sjukdomen som vanligen debuterar i åldern 30-50 år. Men andelen unga patienter ökar – den yngsta deltagaren i Linköpingsstudien är 18 år.
Gunilla Liedbergs avhandling Women with fibromyalgia. Employment and daily life läggs fram vid Linköpings Universitet onsdag 21 april. Disputationen äger rum i Victoriasalen, Hälsouniversitetet kl 9.00. Fakultetsopponent är professor Jan Ekholm, Karolinska Institutet.
Kontaktinformation
Gunilla Liedberg nås på 013-227813, gunilla.liedberg@inr.liu.se
Benskörhet (osteoporos) är en sjukdom som innebär minskad bentäthet och därmed större risk för olika former av benbrott (frakturer). I Sverige drabbas varannan kvinna och var femte man under sin livstid av denna sjukdom. Eftersom frakturerna innebär stort lidande och det inte finns någon effektiv bot, är förebyggande åtgärder av stor betydelse. Benmassan utvecklas under barn- och ungdomsåren. Den når maximum vid 25 års ålder, t.o.m. före 20 års ålder i den viktiga lårbenshalsen som är utsatt för många frakturer hos äldre. Om man senare i livet kan behålla en hög benmassa skulle det kunna minska risken för benskörhet och frakturer hos den äldre individen.
I avhandlingen redovisas mätningar av bentätheten hos ett urval unga män under sex år efter puberteten. Bland dem som var idrottsaktiva påvisades en ökning av bentätheten jämfört med kontrollpersoner. Uppgången var så påtaglig att den bör minska risken för frakturer senare i livet om den förhöjda benmassan bibehålls. Vidare följdes en grupp idrottare sedan de avslutat sin aktiva karriär. När de slutade träna förlorade en stor del av dem snabbt mycket av den bentäthet som de tidigare hade byggt upp, framför allt i lårbenshalsen.
Även om en del av den benmassa man byggt upp förloras när man avslutar den idrottsaktiva karriären, har f.d. idrottsmän ändå mindre frakturer än kontroller. Avhandlingens jämförelse mellan förekomsten av frakturer hos 400 f.d. idrottsaktiva och 800 matchade kontroller (alla 60 år eller äldre) är den första studie som kan visa en minskad risk för frakturer hos före detta idrottsmän.
Avhandlingen läggs fram vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för medicin, och har titeln Bone mass and physical activity.
Lokal: Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan.
Opponent: Ass. professor Heather McKay, University of British Columbia, Kanada.
Kontaktinformation
Anna Nordström kan nås på tel. 0708-99 65 99 eller e-post anna.nordstrom@idrott.umu.se
Nyckelbiotoper är ofta så små och isolerade att vissa arter inte kan fortleva där. En framtida ”utdöendeskuld” finns bland nyckelbiotopernas arter.
I norra Norrland utgör vissa nyckelbiotoper rester av naturskog som blivit isolerade i samband med storskaliga kalavverkningar under sent 1980-tal. Dessa nyckelbiotoper har ett överskott av lavarter, vilka kommer att förloras på sikt.
Dessutom så är populationstätheterna bland rödlistade arter, det vill säga arter som löper risk att dö ut och som finns upptagna på den nationella rödlistan, oroväckande låga. Detta innebär en risk för fortsatt minskning av antalet rödlistade arter i nyckelbiotoper.
I många delar av Norrland är skogens biologiska mångfald redan starkt utarmad. Skogsbrukets inverkan har varit speciellt kraftig i södra Norrland. Skogen inom nyckelbiotoperna har genom människans inverkan fullständigt omvandlats under de senaste 150 åren. Nyckelbiotoper i dessa områden saknar de egenskaper som var karakteristiska för forna opåverkade skogar. De är ofta artfattiga och innehåller få rödlistade arter.
Skogsbruket bör restaurera nyckelbiotopernas naturliga kvalitéer och även fortsättningsvis utöka skyddet av gammal skog, allt för att för bibehålla ett artrikt skogslandskap. Ett framgångsrikt bevarande av den skogliga biologiska mångfalden förutsätter även noggrann övervakning av nyckelbiotoper i kombination med övervakning i referensområden.
Utöver problemen för artmångfalden i nyckelbiotoper så behandlar avhandlingen även användandet av indikatorer för identifiering av skogar med höga naturvärden.
Granlandets naturreservat i Norrbotten har använts som referenslandskap för att studera gamla skogars mångfald av arter under opåverkade förhållanden. Området är med sina dryga 26000 hektar ett av Sveriges största skyddade skogsområden nedanför fjällkedjan.
Avhandlingen visar att ett naturskogsbestånds artrikedom kan förutses med hjälp av olika miljöindikatorer. Finns det till exempel gott om gamla levande träd och grova döda träd så finns det ofta många specialiserade och sällsynta arter. Storleken på skogsområdena är speciellt viktig. I allt för små skogsbestånd riskerar hela området att påverkas av kanteffekter och arternas populationer blir små. Vissa sällsynta och rödlistade arter förekommer därför oftast i stora naturskogsområden (minst 2-3 hektar) som erbjuder skyddade kärnområden och där populationerna blir stora.
Avhandlingen pekar på att förekomsten av arter ofta uppvisar ett regelbundet mönster. Vissa sällsynta arter kan därför fungera som ”indikatorarter” då de först och främst förekommer i de mest artrika miljöerna, det vill säga stora naturskogsområden med en hög kvalitet på livsmiljön.
E-publicering: http://publications.uu.se/umu/theses/abstract.xsql?dbid=220
Fredagen den 23 april 2004 försvarar Håkan Berglund, institutionen för ekologi och geovetenskap, Umeå universitet, samt institutionen för naturvetenskap och miljö, Mitthögskolan i Sundsvall, sin avhandling med titeln Biodiversity in fragmented boreal forests – assessing the past, the present and the future. Disputationen äger rum kl. 10.00 i Fälldinsalen (N109), Mälthuset, Mitthögskolan i Sundsvall. Opponent är professor Jari Kouki, Faculty of Forest Sciences, University of Joensuu, Finland.
Håkan Berglund är född och uppvuxen i Boden och arbetar för närvarande vid Mitthögskolan i Sundsvall.
Kontaktinformation
Håkan kan nås på:
institutionen för naturvetenskap och miljö, Mitthögskolan i Sundsvall.
Telefon: 060-14 84 02
Mobil: 070-2437207
E-post: hakan.berglund@mh.se
I den nyutkomna boken ”Sexindustrin på nätet. Aktörer, innehåll, relationer och ekonomiska flöden” utvecklas för första gången i landet en analysmodell som beskriver de ekonomiska flödena och aktörerna på nätet. Författare är Sven-Axel Månsson, professor i socialt arbete vid Malmö högskola och Peder Söderlind, journalist, medietekniker och researcher med inriktning mot internet och internetanvändning.
– Vi har velat utmana föreställningen att det inte går att greppa och få struktur på pornografin och prostitutionen på internet och få svar på frågan hur det ser ut bakom fasaden, säger Sven-Axel Månsson.
Sven-Axel Månsson och Peder Söderlind har hittat en analysmodell som gjort det möjligt att få fram en hanterbar volym av material som sedan analyserats tekniskt, funktionellt och innehållsmässigt. Materialet har tagits fram genom att man sökt på ordet porr i de sökmotorer på internet som svenskar oftast använder och resultatet har blivit en databas innehållande 216 unika webbadresser.
– Vi har fångat en nisch på nätet som kan kallas ”porr och prostitution på svenska”, säger Sven-Axel Månsson.
Många aktörer inblandade
Analysen visar att sexindustrins organisation på nätet är komplex med många aktörer inblandade. Det handlar mycket om att använda, återanvända och ompacka ett ganska begränsat material. Länksidorna som styr användarna till de webbsidor där porren och prostitutionen finns är viktiga.
– De viktigaste aktörerna som tjänar de största pengarna är egentligen de som genererar och styr trafiken av porr- och prostitutionsintresserade på nätet, säger Sven-Axel Månsson. Det finns en massa dörrar som alla leder till i stort sett samma pornografiska material men det är inget som användarna ser eller vet.
Internetbolagen och teleoperatörerna är viktiga aktörer som vanligen inte förknippas med pornografi. Men de är kanske de stora profitörerna som tjänar mest pengar genom uppkopplingsavgifter och annat. Nätporren har skapat en mängd aktörer och operatörer som är nya på scenen.
Tekniken viktig
Det har alltid funnits ett samband mellan teknik och pornografi. Tekniken har varit viktig för att komma runt de restriktioner och lagar som omgärdat pornografin. Porraktörerna både utnyttjar och driver på den tekniska utvecklingen. Det har blivit allt enklare och billigare att producera porr. Nu kan i princip vem som helst producera och distribuera porr på nätet.
Samspelet mellan olika medier, t ex mobiltelefoni och internet, för att marknadsföra, sprida och sälja pornografi är redan ett faktum.
Normalisering
Nätporren har lett till nya spelregler för sexualiteten och den sexuella kulturen. Man kan tala om en normalisering av delar av sexualiteten som tidigare skedde mer i det fördolda eller var direkt förbjudna.
– Användarna kan testa och erfara olika sexuella inriktningar och uttryck parallellt, vilket leder till en mångfacetterad och mångsidig sexualitet, säger Sven-Axel Månsson.
Det negativa är att nätporren har manliga förtecken och legitimerar och befäster en ojämlik och fördomsfull syn på sexualiteten, med kvinnan som objekt och mannen som subjekt. Prostitutionspornografin försöker normalisera och trivialisera prostitutionen och skapa en föreställning om att kvinnans kropp alltid kan köpas.
Kanske kan denna syn på sexualiteten förändras genom att många kvinnor i de yngre generationerna använder nätet i lika stor utsträckning och på samma sätt som män i samma ålder. Dessa kvinnor tar för sig och prövar sin sexualitet på nätet.
– Baksidan av öppenheten och möjligheterna för unga människor att utveckla och skapa sin identitet och testa sin sexualitet är att det är lätt att utnyttja detta för andra syften, säger Sven-Axel Månsson. Ett exempel är att semesterbilder på lättklädda ungdomar från ungdomarnas personliga webbsidor utan deras medvetande läggs in på porrsidor i helt andra sammanhang. Nätporren bidrar till den alltmer ökade exponeringen och exploateringen av sexualiteten i det offentliga rummet.
Stopp och belägg
Sven-Axel Månssons och Peder Söderlinds bok är ett unikt tvärvetenskapligt samarbete mellan samhällsvetenskap och medieteknik. Det är en lägesrapport som kartlagt tendenser och pekar på vad som kan diskuteras och bli föremål för vidare forskning.
– Det behövs ett stopp- och beläggläge och en diskussion om vart vi är på väg, säger Sven-Axel Månsson. Frågor om personlig integritet och hur olika friheter ska balanseras mot varandra är viktiga. Friheten att tjäna pengar kontra friheten att använda nätet utan att bli invaderad av oönskad kommersiell porr.
Friheten för den ene att känna sexuell upphetsning kontra den andres frihet att få slippa utnyttjande och förnedring.
Sven-Axel Månsson är professor i socialt arbete vid Malmö högskola och leder sedan flera år ett forskningsprogram om kön, sexualitet och socialt arbete, i vilket Nätsexprojektetet ingår.
Peder Söderlind arbetar som researcher med särskild inriktning mot tekniska och sociala aspekter och innebörder av internet och internetanvändning.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Sven-Axel Månsson, 040-665 78 19, e-post: sven-axel.mansson@hs.mah.se eller Peder Söderlind, 08-643 53 84, e-post: peder@glykol.com.
”Sexindustrin på nätet. Aktörer, innehåll, relationer och ekonomiska flöden” ges ut av bokförlaget Égalité.
Det är väl känt att akuta njurstensanfall ger patienten svåra smärtor, men det är oklart hur mycket besvär patienten har efter behandlingen. Vanligtvis röntgas alla dessa patienter akut. Studien som ligger till grund för leg läkare Klas Lindqvists avhandling visar att 25 procent av dessa patienter har en komplicerad sjukdomsbild som ofta kräver sjukhusvård och någon form av stenbehandling. Hos resten av patienterna, som blev smärtfria efter en till två smärtstillande injektioner, var emellertid sjukligheten låg och påverkades inte av tidsintervallet till röntgen. Genom att inte röntga denna grupp akut kan antalet röntgenundersökningar hållas nere och logistiken runt patienten förbättras. På så vis minskas trycket på akut röntgendiagnostik utan försämrat patientomhändertagande.
Traditionellt har patienter efter ett njurstensanfall följts upp med njurröntgen med kontrastmedel direkt i blodet. Sedan mitten av 1990-talet har många förespråkat röntgen med datortomografi istället. Fördelen är att kontrastmedel, som kan ge biverkningar, inte behöver ges vid datortomografi. Avhandling visar att datortomografi är klart överlägset njurröntgen i den diagnostiska säkerheten vilket innebär att denna undersökningsmetod bör bli förstahandsval vid diagnostik efter ett akut njurstensanfall.
Ungefär 85 procent av alla njurstenspatienter behandlas med ESWL, så kallad njurstenskross. Det innebär att njurstenarna krossas med hjälp av stötvågor från ett instrument som placeras antingen mot ryggen eller mot magen. Detta är en enkel metod och patienten kan lämna sjukhuset redan efter ett par timmar. Det finns flera typer av ESWL-maskiner. Avhandlingen visar att resultat av behandlingen beror av tre faktorer: typ av ESWL-maskin, hur stora och hur många stenar patienten har samt, något förvånande, behandlande klinik trots i övrigt lika förutsättningar.
Stenar i urinledaren behandlas idag utan skalpell. Cirka 98 procent av patienterna behandlas med ESWL eller URS, det vill säga uretäroskopi. URS innebär att patienten sövs innan ett instrument förs in till urinledaren via urinröret och urinblåsan. Diskussionen om vilken metod som är att föredra har pågått länge. Klas Lindqvists avhandling visar att bägge metoderna är likvärdiga med lyckat resultat i 90 till 95 procent av fallen. ESWL är enklare, men cirka 70 procent av patienterna behöver mer än en behandling. URS löser däremot oftast problematiken vid ett behandlingstillfälle till priset av narkos och en viss risk för komplikationer eftersom det är ett större ingrepp. I handläggandet av den enskilde patienten är detta faktorer att ta hänsyn till.
Avhandlingen är skriven av:
Leg Läkaren Klas Lindqvist, telefon: 031-342 21 89, mobil: 0706-38 94 94, e-post: klas.lindqvist@vgregion.se
Handledare:
Docent Lars Grenabo, telefon: 031-342 33 10, e-post: lars.grenabo@vgregion.se
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, institutionen för kirurgiska disciplinerna, avdelningen för urologi
Avhandlingens titel: On the Diagnosis and Treatment of Upper Urinary Tract Stones
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
Ulrika Lundin, informatör/pressansvarig
Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
telefon: 031-773 38 69
mobiltelefon: 070-775 88 51
e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se
Pojkar med ärftlig rubbning i omsättningen av glycerol i kroppen blir mer påverkade av lindriga infektioner som förkylning och magsjuka. Rubbningen innebär att de har höga halter av glycerol i blodet och i urinen eftersom de saknar enzymet glycerolkinas. Enzymet behövs för att kroppen ska kunna återanvända glycerol från fett. Glycerol är viktig för att kroppen ska kunna bilda nytt socker när tillgången på näring är begränsad, till exempel på morgonen eller vid sjukdom när man inte äter så bra. Bristen på glycerolkinas ger flera symtom. De drabbade pojkarna kan bli trötta, dåsiga och illamående och det förekommer att de kräks och i värsta fall blir medvetslösa. Symtomen beror på att hjärnan inte får tillräckligt med socker.
I avhandlingen presenteras den första långtidsuppföljningen av barn med symtom från enzymbristen. Doktorand Christina Hellerud har genomfört faste- och arbetsprov på pojkar som saknar glycerolkinas. I avhandlingen visar hon att rätt kost och kunskap om sjukdomen gör att pojkarna tillsammans med föräldrarna kan förhindra att symtomen uppkommer. Det är viktigt att de här barnen äter kolhydratrika måltider ofta och att de äter extra mat eller socker vid fysisk aktivitet. Med hjälp av dessa enkla åtgärder kan pojkarna leva ett helt normalt liv och har som vuxna inga problem.
Christina Hellerud har utvecklat metoder för att säkert kunna ställa diagnos av glycerolkinasbrist. Det är viktigt att hitta de personer som har enzymbristen för att undvika allvarliga episoder som kan leda till hjärnskador hos det lilla barnet. För att säkert hitta dem som är bärare av anlaget i familjen måste en analys av arvsmassan göras. Hennes metodutvecklingsarbete har lett fram till tillförlitliga och enkla system för att hitta förändringen i arvsmassan.
Avhandlingen är skriven av:
Fil kand/doktorand Christina Hellerud, telefon: 031-342 12 12, 031-342 24 31, e-post: christina.hellerud@clinchem.gu.se
Handledare:
Professor emeritus Sven Lindstedt, telefon: 031-342 24 26, e-post: sven.lindstedt@clinchem.gu.se
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för klinisk kemi.
Avhandlingens titel: Glycerol kinase deficiency – clinical, biochemical, and genetic aspects
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
Ulrika Lundin, informatör/pressansvarig
Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
telefon: 031-773 38 69
mobiltelefon: 070-775 88 51
e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se
FORSKNING I FOKUS
Cancerforskning nu
Hur kan den nya kunskapen komma till nytta?
Onsdagen den 21 april 2004 kl 18.30-20.00
MTCs föreläsningssal, Theorells väg 1, Karolinska Institutet, Solna
Genom en anmärkningsvärd forskningsinsats förstår vi nu cancersjukdomarnas natur. Under kvällen ger vi korta inblickar från forskningsfronten.
I cancercellen har de grundläggande livsprocesserna rubbats genom mutationer i gener. Denna insikt har givit oss en lång rad uppslag till förbättringar av cancerbehandling. Det krävs dock en stor insats att överföra dem i praktisk sjukvård. Utmaningen är att angripa den sjuka cancercellens rubbade livsprocesser utan att skada de friska cellernas verksamhet i kroppen.
Vad är cancer?
Professor Georg Klein
När celldelning och celldöd kommer i obalans
Docent Marie Arsenian Henriksson
Kroppens eget försvar mot cancer
Professor Maria G Masucci
Ny kunskap, bättre vapen för behandling
Docent Galina Selivanova, Docent Eugene Zabarovsky,
Professor Ingemar Ernberg,
Seminarierna följs av en frågestund med föreläsarna
Moderator: Professor Ingemar Ernberg
Fri entré!
Välkomna!
Vidare föreläsningar planeras till hösten.
Roos framhåller att grunden för att de döva barnen ska intressera sig för skriftspråket är för det första, att det finns ett språk som barnen har gemensamt med sin omgivning som de kan använda för att prova sina tankar om vad bokstäver, ord och meningar är för något och hur dessa används. För det andra måste textmiljön vara rik på meningsfulla texter. När barnen kan diskutera dessa texter med pedagogerna i förskolan och skolan utvecklar de samtidigt sin förståelse och sitt intresse för det.
Roos visar i sin analys av vad som hände i barngruppen att även de allra minsta, som var tre år, kunde en hel del om skriftspråket redan vid studiens start. Barnen verkade uppfatta ord och meningar som ett annat sätt att kommunicera, än att använda teckenspråk. De intresserade sig för skriften ungefär så som det rapporteras i andra studier om hörande barn. De gjorde det dessutom samtidigt och i samma takt som hörande jämnåriga. Men ungefär vid 5-6 års ålder skiljde de sig åt. Hörande barn börjar försöka att hitta på ett eget sätt att skriva. De skriver egna ord och meddelanden, med egen påhittad stavning. Det gjorde inte de döva barnen. De samlade hela ord istället och de gjorde något som var mycket speciellt för dem. De försökte att i samtal med andra barn och med de vuxna förstå hur skriftspråket är konstruerat. De kan ju inte lyssna på talet och sedan försöka att härma det i skrift. De måste lära ett helt nytt språk samtidigt som de lär sig att läsa och skriva.
När Roos närmare analyserade hur barnen gjorde, visade det sig också, att de vuxna inte inledde teoretiska samtal med barnen om skriftspråket. Pedagogerna underskattade de döva barnens förmåga att förstå oftare än de överskattade dem. Det visade sig också, att de pedagoger som lärde sig barnens egna strategier för att fungera i en barngrupp där ingen hör, påverkade barnen mycket positivt. Barnen är först och främst seende barn. De har därmed svårt att både se vad någon säger och att på samma gång t.ex. skriva. Det visade sig att en del av pedagogerna hade löst det problemet på ett mycket praktiskt sätt. De härmade barnens egna strategier.
En annan intressant information som Roos nämner i sin avhandling är att internationellt har mycket lite forskning gjorts om döva barns första skrivlärande. Ingen tidigare studie i ämnet finns i Sverige. Studien kan därför sprida ljus över frågan om döva barns sätt att bli skriftspråkande människor och det kan eventuellt också påverka hur vi tänker om de hörande barn som har svårt att lära att läsa och skriva.
Författare: Carin Roos
Titel: Skriftspråkande döva barn – En studie om skriftspråkligt lärande i förskola och skola.
Språk: Svenska med Summary in English
Handledare: Professor Ingrid Pramling Samuelsson, Institutionen för Pedagogik och Didaktik, Göteborgs Universitet
Disputation: Fredagen den 30 april 2004, kl 10.15 i Stora Hörsalen, Pedagogen, Frölundagatan 118 Mölndal
Opponent: Professor Bente Eriksen Hagtvet, Universitetet i Oslo,ISP.
Kontakt: Carin.Roos@ped.gu.se 031-773 23 68, 0708-33 64 54
Kontaktinformation
Anki Gustafsson
Tel: 031-773 22 95
anki.gustafsson@ped.gu.se
Göteborgs Universitet
Fakultetskansliet för utbildningsvetenskap
Forskarutbildningarna
Box 300
405 30 GÖTEBORG
Paneldebatten äger rum den 22 april kl. 10-12
Lokal: Sal B 33, Handelshögskolan, Vasagatan 1
Arrangör av konferensen är Nordic Association for the Study of Contemporary Japanese Society (NAJS) som bildades 2002 av fyra yngre forskare (tre från Göteborgs universitet och en från Utrikespolitiska institutet) med målsättningen att stimulera forskning kring det moderna Japan i Norden.
Idag finns endast finns ett fåtal aktiva inom japanforskningen i hela Sverige. Många doktorander och forskare är relativt ensamma på sina enheter och ibland även lärosäten. Samtidigt pågår intensiv forskning av japanska samhället i Japan som tyvärr tenderar till att ha svårt att nå utanför landet. Den språkliga barriären, som det ofta hänvisas till, beror minst lika mycket på skillnader i forskningskultur, organisatoriska olikheter och begränsade tillfällen att mötas. En avgörande väg för att både stärka forskningen av Japan i Norden och att möjliggöra spridningen av den forskning som sker i Japan är därför att skapa akademiska mötesplatser för forskare från båda regionerna. NAJS konferens och symposium är ett första steg i den riktningen.
För mer information om NAJS, symposiumet och konferensen se www.ceas.gu.se
eller kontakta Martin Flyxe, tel. 031-773 46 18, e-post Martin.Flyxe@japan.gu.se
Kontaktinformation
Barbro Ryder Liljegren
Informationsssekreterare
Humanistiska fakultetskansliet
Box 200
SE 405 30 GÖTEBORG Sweden
tel 031-773 4865
fax 031 773 1144
e-post: Barbro.Ryder@hum.gu.se
hemsida: www.hum.gu.se
Känner du dig ÖVERVAKAD? På torget, i butiken, i taxibilen och på vägen kan det finnas en kamera som registrerar vad du gör eller hur du kör. Via dina betalkort noteras dina inköp när du handlar mat, sprit eller bensin. Dina mobilsamtal kan spåras, e-posten läsas av din arbetsgivare och dina Internetuppkopplingar kartläggas.
Samtidigt som övervakning blir en allt nödvändigare del för vår och samhällets säkerhet, påverkar den också den personliga integriteten och är således en viktig demokratifråga, som ständigt måste diskuteras och prövas. Vid denna debatt på KTH vill vi belysa den alltmer ökande övervakningen i samhället och konsekvenserna av denna för medborgarna. Både positiva och negativa aspekter av övervakning ska lyftas fram.
Debattpanel: · Sten Heckscher, rikspolischef och f d näringsminister · Pär Ström, IT-strateg och författare till boken ”Övervakad” · Professor Sven-Ove Hansson samt doktoranderna Elin Palm och Anders Persson som presenterar projektet ”Övervakningsetik” vid KTHs Filosofienhet.
Moderator: Rektor Anders Flodström Plats: Sal D1, Lindstedtsvägen 17, KTH Datum och tid: Torsdagen den 22 april kl 14.15-ca 16.00
Kontaktinformation
Mer Information: Olle Blomqvist, e-post: olleb@kth.se , tel: 08-790 81 89
Avhandlingen som har skrivits inom ämnesområdet journalistik och masskommunikation är ett arbete som innehåller flera olika studier. Bland annat har barn i åldrarna 10 till 12 år fått svara på frågor om sitt intresse av att läsa dagstidningar. Svaren pekar på att barn söker sig till samma typ av innehåll, oavsett om de bor i Helsingborg eller Jönköping. De vill läsa om olyckor och brott, de vill se bilder på nyfödda och födelsedagsbarn, helst barn som de känner.
Arbetet innehåller också en genomgång av hur barn framställs i de båda lokala morgontidningarna Helsingborgs Dagblad och Jönköpings-Posten. Tidningarna har valt olika profiler men det har ingen betydelse för barns läsning av respektive tidning. En slutsats är därför att det är inte givet att barnsidor är nyckeln till barns läsning, men dagstidningar bör vara medvetna om vikten av att uppmärksamma barn i innehållet. Även hur dagstidningen används i skolan behandlas i avhandlingen. En slutsats här är att barn som har använt dagstidningen på lektionerna är mer positiva till att dagstidningen är en del av skolarbetet. Men dagstidningar i skolan påverkar inte läsningen av tidningen i lika hög grad som om tidningen finns i hemmet.
I avhandlingen lyfter Ebba Sundin fram en hel del tänkbara åtgärder för att dagstidningarna skall kunna möta den unga generationen som har andra förutsättningar att ta till sig information än tidigare generationer. En del av studierna genomfördes hösten 2001. Många av barnens svar har utgått från terrordåden den 11 september och det efterföljande kriget i Afghanistan. Detta fick också ge namn åt avhandlingen. Barn uppger att de har behov av att prata om stora nyheter, inte minst i skolan, för att bättre förstå vad som har hänt. Med tanke på dagens teknik skulle dagstidningarna kunna utveckla sina dagstidningar på Internet och skapa interaktiva sidor för barn, där de också skulle kunna diskutera händelser med varandra.
Ebba Sundin är verksam som lärare vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping.
Avhandlingens titel: Seriegubbar och terrorkrig. Barn och dagstidningar i ett förändrat medielandskap
Avhandlingsförfattare:Ebba Sundin , tel. 036-129187(bost.), 036-157740(arb.)
e-post:ebba.sundin@hlk.hj.se
Fakultetsopponentens namn: Universitetslektor Ingegerd Rydin, Halmstad
Tid och plats för disputation: Fredagen den 14 maj 2004 kl. 13.15, Hörsal Dragonen, Sprängkullsgatan 19, Göteborg
Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet, Göteborgs universitet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. : +46 (0)31 7731022
fax: +46 (0)31 7731940
e-post: Svenbo.Johansson@samfak.gu.se
Antalet kvinnor som behandlas med kärlkirurgiska ingrepp för extremitetsischemi (cirkulationsstörning i benen) har ökat kraftigt och kvinnor är idag i majoritet bland behandlade patienter. Biologiska och anatomiska skillnader mellan könen kan förklara varför kvinnor är äldre vid behandling och mer sällan behandlas för artärförträngningar nedanför knäleden. Man kan dock inte utesluta att kvinnor och män under 90-talet behandlats olika och att kirurger varit mer återhållsamma med behandling av kvinnor än män.
Läkare Rebecka Hultgren har i sin avhandling från Karolinska Institutet undersökt hur andelen kvinnor med extremitetsischemi har varierat över tiden och om deras sjukdomsuttryck eller behandling skiljde sig från motsvarande manliga patienter.
Arterioskleros (åderförkalkning) är en av de största folksjukdomarna i västvärlden. Cirkulationsstörning i benen (extremitetsischemi) är ett av de sjukdomstillstånd som kan bero på arterioskleros. Extremitetsischemi är vanligare hos äldre, diabetiker och rökare. Kronisk extremitetsischemi kan ge varierande symptom från en måttlig påverkan på gångförmågan (fönstertittarsjuka) till svårläkta sår med stor risk för amputation (kritisk ischemi).
Sjukdomen kan behandlas med kärlkirurgi eller ballongsprängning. Tidigare var majoriteten av patienter som behandlades med kärlkirurgi män, kliniskt ser man dock en ökande andel kvinnor. Kunskapen om kvinnor med extremitetsischemi och deras specifika villkor är idag begränsad. Frågan har väckts om de könsskillnader som påvisats hos patienter med kranskärlssjukdom, som även den beror på åderförkalkning, också kan återfinnas hos patienter med extremitetsischemi.
En dramatisk ökning av antalet kärlkirurgiska ingrepp för fönstertittarsjuka och kritisk ischemi påvisades under åren 1970-1994 i Stockholms län, liksom andelen kvinnor och medelåldern. Detta kan bero på en ökande förekomst av sjukdomen och/eller ökad kunskap om den i befolkningen och hos remitterande läkare. Den utveckling inom kärlkirurgi, röntgen och anestesi som medfört förbättrade resultat har troligen påverkat kirurger att behandla fler patienter med hög risk. Kvinnor och män behandlas med samma typ av kärlkirurgiska ingrepp.
En analys gjordes av alla de 234 patienter som behandlades för kritisk ischemi med kärlkirurgisk intervention på Karolinska sjukhuset 1993-1994. Kvinnorna var äldre vid behandling än män, men färre kvinnor rökte och hade diabetes. De anatomiska förutsättningarna för att kunna behandla kvinnor med diabetes och avancerad artärsjukdom med kärlkirurgi kan vara sämre än hos män. Kvinnor behandlades oftare för förträngningar i stora kroppspulsådern och bäckenkärlen jämfört med männen som oftare hade förträngningar nedom knäleden.
Den gynekologiska anamnesen hos patienterna var mycket lik den som en kontrollgrupp hade, endast användningen av p-piller skiljde sig åt mellan grupperna. Detta visar att utvecklingen av extremitetsischemi i större utsträckning påverkas av andra riskfaktorer, t ex rökning, än av variationer i östrogennivåer.
Vid den preoperativa bedömningen bör även fortsättningsvis förekomsten av välkända riskfaktorer som ökar risken för sämre resultat bedömas; kvinnligt kön är inte en sådan risk faktor.
Avhandlingens titel:
Lower limb ischemia in women
Författare:
Rebecka Hultgren, Institutionen för kirurgisk vetenskap, Karolinska Institutet, tel. 08 517 799 10, mail rebecka.hultgren@ks.se
Avhandlingens abstract och ramberättelse (pdf) finns på: http://diss.kib.ki.se/2004/91-7349-798-3
Frida Chebat blir den första av studenterna att ge sig ut på arbetsmarknaden. Hon har läst franska i kombination med juridik.
– Drömmen är att få använda franskan i ett jobb hos regering eller riksdag, säger hon.
Språk-juridikprogrammet syftar till att ge studenten färdighet i ett europeiskt språk, samt kunskaper i juridik inom sådana områden som är väsentliga i internationell verksamhet. Programmet omfattar 160 poäng; två terminers språkstudier, fem terminer juridik varav två vid ett utländskt universitet och ett avslutande examensarbete. De språk man kan välja är engelska, franska och italienska, tyska, nederländska, spanska, portugisiska och nygrekiska.
Frida Chebat kan nås på tfn 0730-43 16 73 eller e-post fridachebat@hotmail.com. Information om utbildningen kan fås av informatör Elisaberth Hansson tfn 08-16 28 02 eller e-post info@juridicum.su.se
