Huvudrollen i de nya fynden spelas av ett protein, den s.k. vävnadsfaktorn, tissue factor. Denna visar sig ha både en ”broms”-funktion och en ”gas”-funktion när det gäller blodkärlsnybildning. I normala fall ska dessa två funktioner balansera varandra, men vid sjukdomar som retinopati – då sjukliga blodkärl växer in i näthinnan – har balansen rubbats. Forskargruppen visar detta i en artikel i majnumret av Nature Medicine.

Vävnadsfaktorn sitter i cellväggarna på bl.a. endotelceller, de celler som klär blodkärlens insida. Den del av vävnadsfaktorn som vetter utåt från cellen skickar i kombination med en viss s k koagulationsfaktor signaler som aktiverar blodkärlsceller till att bilda nya kärlstrukturer. Den del av vävnadsfaktorn som vetter inåt mot cellkärnan skickar de motsatta signalerna, bromssignaler som hämmar cellaktiveringen.

Forskarna har påvisat förekomsten av dessa mekanismer med flera metoder. Man har bland annat lyckats ta fram transgena möss som saknat antingen bromsmekanismen, gasmekanismen eller båda delarna. Resultatet har blivit därefter; man har till exempel hos möss utan ”broms” kunnat se en onormalt snabb tillväxt av blodkärl i näthinnan och i tumörer.

Ett annat fynd som redovisas i artikeln gäller sjukligt förändrade blodkärl från avlidna patienter med diabetesretinopati. I dessa blodkärl kan man se att ”gasen” var aktiverad medan vävnadsfaktorn haft en ändrad struktur som tyder på att ”bromsen” var avstängd. Dessa förändringar kan ha varit avgörande för uppkomsten av kärlförändringar vid diabetesretinopati.

– Vi letar nu efter substanser som kan hindra att den här ändrade strukturen av vävnadsfaktorn uppstår, säger Mattias Belting. Han har gjort studierna under sin vistelse vid det ansedda Scripps Research Institute i San Diego, och leder för närvarande en forskargrupp vid Lunds universitet.

Vävnadsfaktorn har varit känd för att ha en viktig roll när det gäller att starta blodets koagulering. De nya fynden visar att den också har en viktig roll för
blodkärlsnybildning, angiogenes. Medicinering mot angiogenes ses numera som en möjlig väg att ”svälta ut” cancertumörer, och kanske även fettväv hos gravt överviktiga personer. Här finns därför många möjliga forskningsspår som kan leda till nya behandlingar och läkemedel.

Mattias Belting nås på tel 046-222 40 77, mattias.belting@medkem.lu.se eller belting@scripps.edu. Artikeln i Nature Medicine finns på http://www.nature.com/cgi-taf/DynaPage.taf?file=/nm/journal/v10/n5/index.html, gå till Articles.

Övergången till och livet under universitetsåren innebär en känslig utvecklingsperiod för många unga vuxna. I Marjan Vaezs aktuella avhandling från Karolinska Institutet har hälsostatus och livskvalitet undersökts hos studenter vid Linköpings universitet 1998-2001.

Resultaten visar sig att förstaårsstudenterna skattar sin fysiska, psykiska och allmänna hälsa som i stort sett ”bra” eller ”mycket bra” och att de allra flesta håller fast vid denna skattning två år senare. De vanligaste negativa upplevda symtomen är trötthet, oro och koncentrationssvårigheter. Livskvalitet har ett starkare samband med självskattad psykisk hälsa än med självskattad fysisk hälsa.

De vanligaste orsakerna till stress och för ”mindre-än-bra” allmän och psykisk hälsa som uppges är ”att inte klara av sina studier”, ”dålig ekonomi”, ”tankar på framtiden” och ”ensamhet”. Det är dock relativt få av de studerade faktorerna som påverkar den akademiska prestationen.

Under studieåren vid universitetet är berusningsdrickande – inte helt oväntat – vanligt förekommande, men tycks inte vara någon bra bestämningsfaktor för självskattad hälsa. Däremot är tobakskonsumtion, trots att det är relativt sällsynt, en stark prediktor för ”mindre-än-bra” allmän och psykisk hälsa vid det tredje universitetsåret.

De faktorer som har betydelse för om man inte fortsätter som heltidsstuderande är oftast av relationskaraktär. Att känna sig ensam både under det första och tredje året, eller att uppleva sig otillräcklig för sin familj under det tredje året, ökar risken att inte vara heltidsstuderande vid slutet av år 2001.

Denna studie ger möjlighet till en omfattande och representativ kartläggning av studenters hälsa och livskvalitet samt om dessa faktorers utveckling och konsekvens över tid, och bör upprepas i en bredare studentpopulation. Detta kan i sin tur användas som underlag för förändrings- och förbättringsprocesser på flera beslutnivåer.

Avhandlingens titel:
Health and quality of life during years at University: Studies on their development and determinants

Författare:
Marjan Vaez, Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet, tel 08-517 793 57 eller mail marjan.vaez@phs.ki.se

Avhandlingens abstract finns på: http://diss.kib.ki.se/2004/91-7349-862-9/

Skiftarbete, vilket kan betyda de flesta typer av oregelbundna arbetstider, blir allt vanligare i det västerländska samhället. Intresset för att hantera arbetstidsfrågor är också allt mer i fokus bl.a. genom nya EU-krav. Behovet av att skapa goda scheman eller gynnsamma egna beteenden för att erhålla god egen hälsa bör understödjas. Sammantaget är för framtiden mer långsiktiga metabola avvikelser viktiga att studera hos skiftarbetare, tillsammans med andra kända viktiga kunskaper som berör skiftgång vilket exempelvis berör ökad risk för olycksfall, sömnproblem, trötthet mm.

I fyra olika studier har ämnesomsättningsrelaterade risker med skiftarbete studerats. Fetma, ogynnsamma avvikelser av blodfetter samt skillnader i kroppens förmåga till att hantera näringsintag under olika delar av dygnet har påvisats vara vanligare hos skiftarbetare. Dessutom har skiftarbetare oftare diabetes, hjärtinfarkt och stroke (hjärninfarkt) som dödsorsak.

Hos nattarbetande kvinnliga sjuksköterskor i Umeå har ett ogynnsamt svar från kroppen på näringsintaget under tidig natt setts. Bland annat erhålls ett högre socker- och insulinsvar i kroppen på samma matmängd när man äter halv tolv på natten.

I Västerbotten-populationen (VIP) har en ökad förekomst hos män och kvinnor av fetma och höga blodfettsavvikelser som höga triglycerider och lågt värde på det goda kolesterolet (HDL-kolesterol) setts. Dessutom var det vanligare att fler ogynnsamma avvikelser samtidigt fanns hos skiftarbetaren jämfört med dagtidsarbetaren.

I en delstudie i WOLF (Work Lipids and Fibrinogen) hos f.d. Modo i massa- och pappersfabrikerna i Husum och Domsjö i Örnsköldsvik sågs likartade fynd där fetma samt fettavvikelser var vanligare hos skiftarbetarna. Dessa överrisker kvarstod när andra orsaker som bl. a. ålder, utbildning, fysisk aktivitet, rökning, socialt stöd samt stress tagits med i beräkningarna.

För att se om skillnader i dödsorsaker mellan skiftarbetande och dagtidsarbetande individer fanns har total dödlighet samt vissa specifika dödsorsaker studerats. I föredömliga arkiv hos Modo (Modo-cohort 1952-2001) har fr.o.m. 1940-talet och därefter i Örnsköldsvik (Domsjö och Husum) alla manliga arbetares skifts- respektive dagarbetsförhållanden kartlagts. Vid samkörning med dödsorsaksregistret upptäckets då att hjärtinfarkt, hjärninfarkt samt diabetessjukdom var vanligare hos de som arbetat skift. Dessutom var exempelvis diabetessjukdomen allt vanligare ju mer skiftgång individen totalt hade haft under sitt arbetsliv.

Berndt Karlsson är uppvuxen i Bjuråker, en liten socken i Dellenbygden i Hälsingland. Dåvarande Iggesundsbruk, ett framgångsrikt skogsföretag var under uppväxten en viktig arbetsgivare i närområdet, ett företag som sedan köptes upp av Modo. Numera ingår företaget i Holmen Paper.

Berndt Karlsson genomförde gymnasiestudier i Hudiksvall, läkarutbildningen på Karolinska Institutet i Stockholm och AT- tjänstgöring inom Ljusdal och Hudiksvalls och Gävles sjukvårdsområde. Han har varit bosatt i Örnsköldsvik sedan 1982 vilket inneburit anställningar i Örnsköldsviks förvaltning samt som företagsläkare på dåvarande Modo i Örnsköldsvik och Husum i närmare 10 år. Upprinnelsen till forskningsarbetet är från tiden som företagsläkare på Modo.

Numera arbetar han på Yrkes- och miljömedicinska kliniken i Umeå. Där kan han nås på telefon 090 – 785 24 74, eller bernt.karlsson@vll.se.

Fredagen den 14 maj 2004 försvarar läkaren Berndt Karlsson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Yrkesmedicinska kliniken, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Metabolic disturbances in shift workers. Svensk titel Metabola avvikelser hos skiftarbetare. Disputationen äger rum kl 09.00 i sal B, 9 tr. Tandläkarhögskolan, NUS.
Fakultetsopponent är professor Giovanni Costa, Institutionen för medicin och folkhälsa vid Universitet i Verona i Italien.

Avhandlingen kan läsas i sin helhet på http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-242

Kontaktinformation
Bernt Karlsson arbetar på Yrkes- och miljömedicinska kliniken i Umeå. Där kan han nås på telefon 090 – 785 24 74, eller bernt.karlsson@vll.se.

– Vi har fått en snedvriden debatt om psykiskt sjukas farlighet i samhället, säger linköpingsforskaren Per Bülow. Verkligheten talar ett annat språk.

Under 1980-talet stängdes de gamla stora mentalsjukhusen. De psykiskt sjuka skulle inte längre vårdas i slutna isolat, utan under öppnare former. Sjukhusen ersattes av gruppboenden och dagaktiviteter.

Den omorganiserade psykiatrin har kritiserats i den offentliga debatten. Ska labila och potentiellt farliga personer kunna röra sig fritt i det öppna samhället? Mordet på Anna Lindh ställde frågan i blixtbelysning.

Per Bülow, forskare vid Tema Hälsa och samhälle, har i 15 år följt en stor grupp, 138 personer, som vårdades på ett mentalsjukhus 1984. Hans resultat visar en annan verklighet: Såväl kriminalitet som dödlighet har minskat i den undersökta gruppen.

Resultaten ger inget entydigt stöd åt den negativa bild som ofta förmedlas i pressen. Snarare finns det anledning att se positivt på utvecklingen, säger Per Bülow.

Förklaringen är att den psykiatriska vården helt enkelt blivit bättre. Sedan den kommunala socialtjänsten har tagit över ansvaret för boende, sysselsättning och social integration, har psykiatrin kunnat koncentrera sig på själva vården.

– Vården har anpassats mer efter behoven hos den här gruppen av patienter med svåra störningar, säger han.

Men han påpekar också att hans studie gäller en medelstor svensk stad. De problem som fokuserats i debatten kan vara mer utbredda i storstäder.

Resultaten är heller inte genomgående positiva. Kvalitén på läkemedelsbehandlingen har försämrats i den studerade gruppen. Användningen av psykofarmaka har ökat dramatiskt: sömnmedel med 70 procent, lugnande medel med 100 procent och litium (ett humörstabiliserande medel) med nära 300 procent! Allt fler patienter behandlas också med flera olika mediciner samtidigt, med risk för oönskade interaktioner mellan olika läkemedel. Insatser av typen psykoterapi och stödsamtal har minskat kraftigt.

Diagnostiken är en annan svag punkt. Andelen instabila diagnoser, dvs. diagnoser som förändras över tiden, är så hög som 71 procent! Det betyder att en stor majoritet av patienterna har fått flera olika diagnoser under vårdtiden.

Den bild, slutligen, som framtonar av den psykiskt funktionshindrade människan på egna ben ute i samhället är långt ifrån entydigt positiv: Ensamheten är markant, var femte person (20 procent) i studien hade inga privata, personliga relationer, utan endast med personal. Drogmissbruket har ökat.

– Det är den kanske största utmaningen idag, konstaterar Per Bülow. Så länge patienterna satt inlåsta på sjukhusen kunde de inte missbruka droger. Idag är missbruket, både av alkohol och andra droger, ett snabbt växande problem som vi måste få bukt med.

Kontaktinformation
Per Bülow disputerar den 7 maj vid Linköpings universitet. Tid: kl 10.00. Plats: Aulan, Hus 240, Universitetssjukhuset. Avhandlingen heter Efter mentalsjukhuset. En studie i spåren av avinstitutionaliseringen av den psykiatriska vården. Telefon till Per Bülow: 036 – 32 30 05 eller hem 036 – 12 65 97. E-post: per.bulow@lj.se

I ungdomsåren är järnbehovet extra stort. Avhandlingens resultat visar att ungdomar inte får i sig tillräckligt med järn via maten. Ett viktigt skäl till detta är att den svenska kosten traditionellt innehåller relativt lite kött, grönsaker och frukt samtidigt som den innehåller mycket mjölkprodukter. Sammantaget ger detta låg tillgänglighet av järn. Det är därför viktigt att pussla ihop sina måltider så att järnets tillgänglighet ökar. Det görs lättast genom att äta varierad och blandad kost med kött eller fisk, mycket färska grönsaker och frukt. Mjölken, som är ett viktigt livsmedel, är bäst att dricka till frukost och till mellanmål eftersom mjölk försvårar upptaget av järn.

I samband med att järnberikningen av siktat mjöl togs bort 1995 påbörjades en undersökning om matvanorna bland elever i årskurs 9 i Göteborg. En första studie genomfördes 1994, innan berikningen togs bort, och en andra studie genomfördes 2000. Resultaten visar att de flesta elever dagligen åt tre huvudmåltider och att två av dessa oftast var lagade. Mellan 1994 och 2000 skedde dock en förändring mot minskat ätande av frukost och lunch. Under perioden ökade både flickor och pojkar sin köttkonsumtion. Men en liten grupp av flickorna, två procent 1994 och åtta procent år 2000, uteslöt helt kött ur sin kost. För dem är det svårare att täcka järnbehovet och därmed ökar risken för järnbrist.

Absorberat järn beräknas med hänsyn till måltidens innehåll av faktorer som främjar respektive hämmar järnabsorptionen. I jämförelse med ungdomarnas järnbehov var beräknat absorberat järn lågt vid båda undersökningstillfällena, särskilt för flickorna. Mellan 1994 och 2000 minskade det beräknade absorberade järnet hos flickorna, medan det hos ökade hos pojkarna.

Avhandlingen är skriven av:
näringsfysiolog Agneta Sjöberg, telefon: 031-342 48 11, mobiltelefon: 070-336 30 40, fax: 031-82 94 75, e-post: agneta.sjoberg@nutrition.gu.se

Handledare:
professor Lena Hulthén, telefon: 031-342 25 79, mobiltelefon: 0708-57 49 94, e-post: lena.hulthen@medfak.gu.se

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för invärtesmedicin, avdelningen för klinisk näringslära
Avhandlingens titel: Food habits in Swedish adolescents. Meal pattern, food choice and bioavailability of iron 1994 and 2000
Avhandlingen är försvarad.

I samarbete med professor Yoshihide Hayashizaki vid RIKEN har Claes Wahlestedt påvisat att många gener kan användas aktivt av våra celler utan att nödvändigtvis, som man tidigare trott, koda för proteiner.

Ibland stannar DNA-processen upp på RNA-nivå utan att bilda protein.

– Kroppseget RNA kan i stället ha andra nyupptäckta funktioner, exempelvis att interferera med andra RNA-molekyler (RNAi), säger Claes Wahlestedt.

Ett mellanled mellan DNA och protein kallas RNA. Detta RNA tycks kunna ha tidigare oanade roller i regleringen av många cellfunktioner. Studier om så kallad RNA-interferens, ett sätt att ”tysta” gener, bedrivis på Karolinska Institutet. Men nu finns det ett betydande intresse av att använda dessa metoder storskaligt i Japan. Samarbetet mellan KI och RIKEN inom denna form av genforskning är genom denna utnämning på väg att trappas upp ytterligare.

– Genom att på syntetisk väg tillsätta RNAi (eller antisense) kan genuttrycket modifieras så att cellerna luras att inte tillverka protein. Alla stora läkemedelsjättar har visat intresse för antisense- och RNAi-forskningen; det är ett betydligt mer direkt och effektivt knep att slå ut genfunktioner jämfört med knockoutmössen, där i stället en specifik gen i sänder mödosamt slås ut.

– Naturen använder sig av antisense och RNAi i långt högre utsträckning än vi tidigare hade en aning om. Det förekommer även hos växter. Vår tanke är att RNAi är något av arvsmassans eget immunsystem, att det bland annat skyddar mot virusangrepp.

Claes Wahlestedts nya titel är unik och speglar ett långvarigt engagemang i studiet av gener som uttrycks i celler och vävnader från människa och mus.

Kontaktinformation
Claes Wahlestedt, professor i farmakogenomik vid Karolinska Institutet, Centrum för genomik och bioinformatik (CGB)
Telefon 08-524 866 29, email Claes.Wahlestedt@cgb.ki.se