Det internationella forskarteamet, som också inkluderar BESSY synkrotronljus laboratoriet i Berlin, Linköpings universitet och universitetet i Utrecht, rapporterar att molekylerna i vatten binder samman lösare än man hittills trott. Resultaten pekar på en okänd struktur i vätskan, kedjor eller ringar eller liknande – ett mycket kontroversiellt resultat som kan innebära ett genombrott i förståelsen av vatten.
Redan under antiken betraktades vatten som ett av de fundamentala elementen i naturen. Det är ett av de mest förekommande ämnena på jorden och alla kända former av liv behöver det för sin existens. Trots detta är vattnet – framför allt i vätskeform – fortfarande mycket av ett mysterium. En så fundamental fråga som om vätskan har en inre struktur eller ej har först nu kunnat börja besvaras, dvs. ordnar molekylerna upp sig på speciella sätt eller är vattnet fullständigt oordnat?
Vattenmolekylerna i vätskan och i is hänger samman med så kallade vätebindningar där de något positiva vätena i molekylen binder till det negativt laddade syret i en annan molekyl. Bindningen är relativt svag – ungefär en tiondel av bindningen inom molekylen, vilket ger flexibilitet, men samtidigt är den tillräckligt stark för att molekylerna i vätskan ska vara bundna till varandra. I vanlig is sitter molekylerna ordnade och varje molekyl har fyra grannar: två som dess väten häktar i syret på och två vars ena väte häktar i molekylens syreatom.
När isen smälter är det lätt att förstå att bindningar bryts, det blir oordning och molekylerna börjar flytta sig från det mest stabila läget. I motsats till i den kristallina strukturen bryts och återbildas vätebindningarna kontinuerligt i vätskan på en pikosekund (10-12 sek) tidsskala. Detta ger flexibilitet men kan också vara orsaken till att dessa fluktuerande strukturer i vätskan fortfarande är svåra att undersöka. Så vad händer egentligen när isen smälter?
Den gängse bilden är att ”inte alltför mycket” händer: det har rått samstämmighet i forskarvärlden att varje molekyl i vätskan behåller i genomsnitt nära fyra bindningar. I artikeln framhålls det att denna bild baserar sig på teoretiska antaganden som blivit allmänt vedertagna över de senaste 20 åren i och med att de i datorsimuleringar gett goda resultat för många av vattnets egenskaper.
Det är först nu, genom de nya experimentella tekniker forskarteamet utvecklat, som bilden kunnat testas experimentellt. Författarna visar i arbetet att den etablerade bilden var fel: de nya resultaten visar att antalet bindningar i vätskan är nära hälften jämfört med is, dvs. nära två. Varje molekyl kan fortfarande bilda fyra bindningar men två av dessa blir annorlunda, betydligt svagare. En sådan koordination svarar t.ex. mot kedjor eller ringar, men inte mot en helt oordnad vätska. Dessutom visade det sig att koordinationen förändrar sig mycket lite vid upphettning av vattnet till nära kokpunkten: ”allt” händer redan när isen smälter.
Studien är den första tillämpningen av röntgenabsorptionsspektroskopi på den inre strukturen i vatten. Experimenten gjordes med hjälp av intensiva röntgenkällor vid MAX lab (Lund), Advanced Light Source (Berkeley) och Advanced Photon Source (Chicago). De teoretiska studierna gjordes i form av både kvantmekaniska spektrumberäkningar och dynamik simuleringar. Tyvärr, visade det sig att ingen av de moderna simuleringsmetoderna kunde beskriva de nya data.
Dessa resultat kan leda till en jakt på vattnets struktur. En möjlighet enligt de nya rönen är att molekylerna bildar kedjor eller ringar. Resultaten ger också möjlighet att förfina simuleringsmetoderna så att dessa blir mer tillförlitliga. Detta kan leda till en djupare förståelse av vattnet och sist men inte minst varför just vatten är så viktigt för liv.
Kontaktpersoner:
Lars G.M. Pettersson, Stockholms universitet, tfn 08-5537 8712, 070-4951990. e-post: lgm@physto.se
Anders Nilsson, Stanford Synchrotron Radiation Laboratory, tfn +1 (650) 926-2233, e-post: nilsson@slac.stanford.edu
Närmare information och bilder finns på http://www.physto.se/~xes
Detta visar Ann-Kristin Göhl-Muigai vid Örebro universitet i sin doktorsavhandling i pedagogik ”Talet om ansvar i förskolans styrdokument 1945-1998. En textanalys.”
I avhandlingen har Göhl-Muigai analyserat hur myndigheterna talar om ansvar i förskolans styrdokument från 1945 fram till och med 1998 då den första läroplanen för förskolan kom. Att barn utvecklar ansvar framstår i styrdokumenten som en självklar förutsättning för att de som vuxna människor och samhällsmedlemmar ska kunna delta i en demokratisk gemenskap. Men med vilken innebörd används ansvarsbegreppet och vilka anvisningar ges i styrdokumenten för att barnens utveckling i denna riktning ska främjas?
I det första styrdokumentet talar man om ansvar kopplat till demokratiska värderingar, vilket rimligen hänger samman med det då just avslutade världskriget. Även förskolan skulle ingå i uppbyggnaden av ett nytt samhälle, det som brukar benämnas ”folkhemmet”, och i det miniatyrsamhälle, som förskolan utgjorde, skulle en känsla av gemenskap och samhörighet grundläggas. Redan de yngsta barnen skulle få en demokratisk samhällsfostran och omtalades som ”medarbetare” till de vuxna. Detta dokument lever kvar ända till 1959. Då kom ett nytt styrdokument där fokus låg på att de yttre förutsättningarna för verksamheten skulle vara så enhetliga som möjligt och att samhället hade ett övergripande ansvar för barnens välbefinnande.
Under senare delen av 70-talet, då förskolan expanderade kraftigt, utfärdades en serie arbetsplaner för förskolan där det enskilda barnets personlighetsutveckling till självständig individ betonades. Men redan 1981 kom nästa styrdokument som innehöll en kritik mot den fria fostran som tagit form i förskolan. Här förordade man i stället en tydligare struktur och att man skulle arbeta mer med gruppen. Till exempel talades om hur barn tillsammans kan ta ansvar för olika sysslor i förskolan, hjälpa varandra och vara delaktiga i beslut som rör deras vardag. 1998 kom sedan förskolans första läroplan. Genom att överföra ansvaret för förskoleverksamheten från Socialdepartementet till Utbildningsdepartementet och överlåta tillsynsansvaret till Skolverket, blir förskolan en del i utbildningspolitiken. Det livslånga lärandet inleds redan i förskolan och grunden läggs för att barnen ska kunna ta ansvar för sitt eget lärande.
– Till skillnad från den allvarstyngda laddning som ansvarsbegreppet traditionellt har, så framstår ansvar i förskolans styrdokument som något positivt och eftersträvansvärt i och med den tydliga kopplingen till demokrati, säger Ann-Kristin Göhl-Muigai. Enligt läroplanen ska barnen redan i förskolan få erfarenheter av att vara med och påverka sin situation. När barn får ta ansvar ges de ett frirum att lösa en uppgift. I förskolan handlar det inte i första hand om att ställas till svars. Ansvaret ger i stället barnet en möjlighet att visa för sig själv och andra att det klarar av att börja ta ansvar och genom denna bekräftelse växer barnet. På så vis blir ansvar både ett mål och ett medel.
Pressbilder på Ann-Kristin Göhl-Muigai finns att hämta på följande webbadress:
http://stork.oru.se/massmedia/bildarkiv.html#gohl_muigai
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Ann-Kristin Göhl-Muigai på telefon 0611-860 49 eller e-post
Ann-Kristin.Gohl-Muigai@mh.se.
För att kartlägga jordskorpans struktur används bland annat seismiska metoder, som förenklat innebär att man skickar ljudvågor från jordytan ner i jordskorpan och lyssnar på ekon från strukturer där ljudvågorna har studsat. Det är samma fenomen som gör att vi kan ropa mot en bergvägg, och genom att höra hur lång tid det tar för ekot att komma tillbaks avgör hur långt bort bergväggen är.
De seismiska metoderna genererar stora mängder data som måste bearbetas och tolkas. I avhandlingen ”Semi-automated detection and extraction of seismic objects” beskrivs två nya metoder för att förenkla och automatisera tolkningen av seismiska data. Den första metoden använder artificiell intelligens för att hitta mönster i seismiska data och utifrån de mönster den hittar klassificera datan. Metoden har provats för att hitta så kallade gas-skorstenar, som är strukturer där naturgas har rört om i sedimenten när gasen har sipprat upp mot markytan. Dessa skorstenar är mycket viktiga att finna i olje- och gas- prospektering, då de dels visar på förekomst av naturgas som kan utvinnas, dels då man kan identifiera områden där det är riskfyllt att borra. Om man oförutsett borrar ner i en gasfylld skorsten kan det leda till explosioner (så kallade blowouts) där hela borrplattformen med personal kan förolyckas.
Den andra metoden beskriver en metod att halv-automatiskt identifiera sprickplan i seismiska data. Vid prospektering av naturtillgångar i jordskorpan är det mycket sällan som man kan identifiera fyndigheterna direkt från den seismiska mätningen. Istället måste ett pussel läggas där geologerna och geofysikerna försöker avgöra var det finns förutsättningar för fyndigheterna skall ha bildats. Därför görs en relativt förutsättningslös kartläggning av jordskorpans sprickplan för att ha som ramverk för den fortsatta prospekteringen. Denna kartläggning görs ofta manuellt och är mycket tidskrävande. I avhandlingen beskrivs en halv-automatisk metod som spårar sprickplanens utbredning i den seismiska datan som snabbar upp kartläggningen.
Forskningen kring de två nya metoderna har varit ett samarbete mellan Göteborgs Universitet och den nederländska firman dGB Earth Sciences (http://www.dgb.nl).
Kristofer Tingdahl , Institutionen för geovetenskaper, avser att disputera för att avlägga filosofie doktorsexamen i marin geologi vid Göteborgs universitet. Avhandlingen har titeln: ”Semi-automated detection and extraction of seismic objects”.
Disputationen äger rum fredagen den 2 april 2004 kl 13:00 i Stora hörsalen, Geovetarcentrum, Guldhedsgatan 5A, Göteborg.
För mer information, kontakta:
Kristofer Tingdahl
Institutionen för geovetenskaper
Göteborgs universitet
E-post: kristofer@gvc.gu.se
Tel: 0701-729 355
Kontaktinformation
Camilla Carlsson
Informatör
Göteborgs universitet
Fakultetskansliet för naturvetenskap
Box 460, 405 30 Göteborg
Telefon: 031-773 4857
E-post: camilla.carlsson@science.gu.se
En katalysator har förmågan att påskynda en reaktion utan att själv förbrukas. I många av de ovan nämnda exemplen är ämnena som reagerar i gasform och själva katalysatorn är en ädelmetall. För att förbättra effektiviteten hos de katalytiska reaktionerna är det därför viktigt med en god förståelse för växelverkan mellan gas och metallyta.
Åsa Johansson har använt laserljus för att studera oxidation av vätgas på palladium- och platinakatalysatorer. Reaktionen är en viktig delmekanism vid förbränning av kolväten och återfinns också i bränsleceller. När vatten (H 2 O) bildas på en katalytisk yta sker reaktionen i flera steg där OH-molekylen spelar en central roll. Genom att studera dessa OH-molekyler kan man bättre förstå vad som händer på och utanför ytan. I sitt arbete har Åsa Johansson använt laserinducerad fluorescens (LIF) för att undersöka OH utanför en palladiumkatalysator. I LIF-mätningar får molekylerna extra energi av laserljuset. Men OH-molekylerna gör sig snabbt av med den extra energin, genom att lysa med så kallad fluorescens. Med en känslig digitalkamera som detektor kan man ”fotografera” molekylernas fluorescens och få en uppfattning om hur de är fördelade utanför ytan.
För att få en mer ingående förståelse för hur vatten bildas på en palladiumyta har olika modeller också konstruerats utifrån de experimentella resultaten. Hon drog slutsatsen att det kostar olika mycket energi för OH-molekylen att lämna ytan beroende på hur stor täckningen är, det vill säga hur många atomer eller molekyler som sitter där. När täckningen på ytan är hög kostar det mindre energi för en OH-molekyl att lämna den. Dessutom visade det sig att OH+H ® H 2 O är den huvudsakliga reaktionen för vattenbildning på palladium vid höga temperaturer.
LIF är en väldigt känslig metod för att se var det är mycket eller lite OH-molekyler, men det är svårt att mäta exakta koncentrationer. För detta ändamål finns en annan metod, så kallad. ”cavity ringdown spektroskopi” (CRDS). CRDS passar utmärkt för att mäta mycket låga koncentrationer, som mängden av OH utanför en katalysator. Det är också en relativt ny och mycket kraftfull metod med stora potentialer. Principen för CRDS är enkel och går ut på att man låter en laserpuls studsa mellan två speglar. Eftersom speglarna inte är helt perfekta kommer laserljusets intensitet att minska varje gång pulsen studsar mot speglarna. Genom att mäta tiden det tar för laserljusets intensitet att klinga av kan man räkna ut koncentrationen av molekyler mellan speglarna. Åsa Johanssons doktorsarbete är den första studien där CRDS har används för att detektera OH utanför en platinakatalysator.
Åsa Johansson, Institutionen för kemi, avser att disputera för att avlägga filosofie doktorsexamen i kemi med inriktning mot fysikalisk kemi vid Göteborgs universitet. Avhandlingen har titeln: ”Laser diagnostics and kinetic modelling of reaction intermediates in catalytic”.
Disputationen har ägt rum.
För mer information, kontakta:
Åsa Johansson
Fysik och teknisk fysik, Experimentell fysik
Göteborgs universitet
Tel: 031- 772 32 96
E-post: asa@fy.chalmers.se
Kontaktinformation
Camilla Carlsson
Informatör
Göteborgs universitet
Fakultetskansliet för naturvetenskap
Box 460, 405 30 Göteborg
Telefon: 031-773 4857
E-post: camilla.carlsson@science.gu.se
Sirius är en kurs där studenterna tränas i att bedriva konkurrenskraftig och avancerad produktutveckling tillsammans med tekniktunga industriföretag.
Ett av årets projekt går ut på att för Hägglund Drives räkning sänka förlusterna i rörsystemet till deras nyutvecklade högeffekt-lösning.
Resultatet av ett halvårs idékläckande, simulering och beräkning ska nu teastas i en av studenterna egenhändigt byggd testrigg. Här ska tryckfallet över den nya hydraul-komponent som blivit resultatet mätas.
40 mil mellan idéägaren och studenterna kan ju låta som ett problem – men med hjälp av att varje vecka delta i en högkvalitativ videokonferens hålls aktiv kontakt mellan de båda parterna. De ansvariga på Hägglunds har en chans att ta del av arbetet och resultaten, och de ges också möjlighet att rikta studenternas uppmärksamhet på saker som annars kanske skulle ha glömts bort. Även Hägglunds vd har fått projektet presenterat för sig via det unikt högkvalitativa videokonferenssystemet.
Projektet syftar till att ge studenterna chans att under kontrollerade former delta i branschledande forskning, träna interaktion med verkliga motparter och ger studenterna förståelse för helheten i ett industriprojekt.
– Inom projektet får studenterna testa hur ett skarpt utvecklingsprojekt bedrivs och de får chansen att själva vara med och utvärdera sina resultat. Detta ger en ovärderlig erfarenhet i ett samhälle med högre ställda krav än någonsin, säger en av handledarna, Magnus Löfstrand.
Studentgruppen består av åtta studenter som läser sista året på civilingenjörsprogrammet i maskinteknik. De kommer från olika delar av landet och har en väldigt varierande bakgrund. Detta innebär, förutom den rent tekniska utmaning projektet inneburit, att stor möda lagts på att gruppen ska fungera som en effektiv enhet; rätt person på rätt plats.
En viktig detalj har varit att verkligen rikta allt arbete för att nå målet. Det händer annars lätt att delar av gruppen går åt olika håll och mycket arbete krävs för att ansluta de olika grenarna till varandra. Därför har gruppen också haft en intern projektledare, studenterna får därmed chansen att själva styra projektet
SIRIUS är en ypperlig chans för studenterna att prova sina vingar, med fallskärmen på.
Och vingar behövs som bekant på dagens arbetsmarknad.
Upplysningar: Handledare Magnus Löfstrand, tel. 0920-49 38 74, magnus.lofstrand@cad.luth.se eller universitetets pressansvariga, Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22 eller lena.edenbrink@adm.luth.se
I Lund hålls humanistdagar för nittonde gången. Årets tema – Resor i olika världar – har fått föredragshållarna att reflektera över resor i fantasin och verkligheten, i dåtid och nutid, lokalt och i universum.
– Tidsmaskinen har inspirerat flera föredragshållare liksom bildningsresor, klassresor och resor till Andra sidan, säger professor Greger Andersson, ordförande för Humanistiska fakultetens historisk-filosofiska sektion.
På fredagskvällen den 23 april avslöjar stå-upp-komikern Lena Frisk vad hon egentligen anser om resor. Våga vägra resa är titeln på föredraget som hålls under humanistsoarén som börjar klockan 19 i Lilla salen i AF-borgen. Samma kväll talar också chokladfabrikören och vinexperten Nils Stormby om Att resa på vinst och förlust och studenterna kommer att belöna Bästa studierektorn vid Humanistiska fakulteten.
Lördagen den 24 april klockan 14.15 avslutas humanistdagarna i Lund med att det prestigefyllda Rausingska forskarpriset på 40 000 kronor delas ut till professorn i Antikens kultur och samhällsliv, Eva Rystedt. Hon har forskat kring etruskisk kultur, grekisk ikonografi och om influenser från antiken i modern västerländsk kultur och hon håller Rausingföreläsningen under rubriken Antiken i bild. Förutom framgångsrik forskning så har hennes arbete med att rädda Antikmuseet i Lund bidragit till att hon får det prestigefyllda Rausingska forskarpriset.
Samma helg hålls alltså humanistdagar även vid lärosätena i Malmö, Köpenhamn och Roskilde. Vid Malmö högskola kan man bland mycket annat höra på föredrag om olika slags förhållanden mellan män och kvinnor och Sigrid Combüchen berättar om sitt författarskap. I Köpenhamn bjuds besökarna på över 70 föredrag, debattpaneler och utställningar och lördagen avlutas först vid midnatt med irländsk dans och ljusshow. Vid Roskilde Universitetscenter bjuds bland annat på föredrag om EU i danska medier och om varför det kalla kriget har blivit ett hett ämne igen.
Kontaktinformation
Se samtliga program på www.lu.se/info/humanistdag/ Där finns också en fri pressbild av Rausingpristagaren Eva Rystedt.
För några månader sen kom laget ”Three Headed Monkey” etta i EM och kvalade därmed in till finalen i Prag. Under onsdagen har 73 lag från hela världen tävlat under fem timmar med att lösa tio problem med hjälp av datorprogrammering. Efter en mycket spännande slutspurt placerade sig KTH-studenterna på silverplats, den bästa svenska placeringen någonsin.
Från början har mer än 1 400 skolor i världen deltagit.
Laget består av Per Austrin, Gunnar Kreitz och Max Bennedich samt coacherna Fredrik Niemelä och Mikael Goldmann.
Länk till tävlingssajten: http://icpc.baylor.edu/icpc/Finals/default.htm
Pressbild på laget finns på: http://www.nada.kth.se/theory/projects/contest/NWERC-2003/Images/Press/KTH_Three-headed_monkey.jpg
Kontaktinformation
Kontaktpersoner: Fredrik Niemelä 0703-629798
Gun Hägerfelth har arbetat med undervisning i svenska som andraspråk sedan 70-talet. Eleverna hon mött har haft alla möjliga språk som förstaspråk. De elever som ingår i avhandlingsstudien har arabiska, spanska, vietnamesiska och bosniska som modersmål.
– Det har alltid varit spännande att se hur elever tillägnar sig och lär sig ett nytt språk som svenska. Samtidigt har det genom åren producerats en mängd rapporter som beskriver att det går dåligt för andraspråkselever i skolan. En vanlig förklaring är att dessa elever har bristfälliga språkkunskaper.
Genom sin studie ville Gun Hägerfelth närmare undersöka om det är en så enkel förklaring till vilken framgång elever med svenska som andraspråk har i skolan.
– Detta har jag gjort genom att närstudera några elever och deras lärande i naturkunskap. Min teoretiska utgångspunkt bygger på att ämneskunskaper har med språk att göra och att man lär sig språk genom att använda språket. Språk, språkutveckling och lärande är nära kopplade till de sammanhang de ingår i. Därför är mitt övergripande syfte att ta reda på hur språket används i olika sammanhang i skolämnet naturkunskap i gymnasieskolan.
Språkliga hinder i naturvetenskap
– Ämnet naturkunskap valde jag därför att det är inkörsporten till andra naturvetenskapliga ämnen men också därför att naturkunskapen måste sättas in i ett samhälleligt sammanhang – målet är att eleven resonerar och argumenterar kring naturvetenskapliga frågor. Idag finns det väldigt många invandrarelever i storstädernas gymnasieskolor, och ska man få fler att lyckas också i naturvetenskapliga ämnen måste man få en uppfattning av vilka språkliga hinder som finns för att på allvar tillägna sig och djupare förstå ett ämne.
Gun Hägerfelth har följt 16 elever i två olika gymnasieklasser. Bland dessa elever hade hälften av eleverna svenska som första språk och hälften av eleverna svenska som andra språk. Den ena klassen är en fyraårig variant av naturvetenskapsprogrammet och den andra en treårig bilingualvariant, d.v.s. eleverna läser många ämnen på engelska. I den fyraåriga varianten kommer eleverna från hem med kort eller medellång utbildning medan eleverna i bilingualvarianten kommer från hem med minst en förälder med lång utbildning.
Gun Hägerfelth har följt eleverna under lektionstid under deras kurs i Naturkunskap A, intervjuat dem, intervjuat lärarna, låtit eleverna fylla i språkjournaler m.m. I centrum för studien står eleverna och deras sätt att samtala när de arbetar i par och i grupp.
– Jag har velat ta reda på vilka eleverna är, och vad de talar om när de löser uppgifter tillsammans i par och grupp. Elever använder språket på olika sätt beroende på vilket sammanhang det används i. Elever kan vara väldigt pratsamma om de samtalar med någon de känner sig trygga med och om de samtalar om något som intresserar dem. I en större grupp kan samma elev plötsligt tystna. Denna elev kanske inte vågar yttra sig av rädsla att säga fel eller eleven kanske inte alls förstår vad uppgiften går ut på eller så väljer eleven av någon annan anledning att inte bidra till att utveckla samtalet. För att sedan förstå varför de använder språket som de gör jämför jag elevernas sätt att använda språket med andra situationer där språket används i klassrummet.
Studie av undervisning
Gun Hägerfelth har även följt undervisningen, fört samtal med lärarna, undersökt läroboken, uppgifternas utformning och tolkat innehållet mot styrdokumentens texter.
– Det jag kunde se var att undervisningen bedrevs helt olika i de båda klasserna. I den fyraåriga varianten var det mest läraren som använde språket. Eleverna avkrävdes endast korta svar. I den andra klassen använde både läraren och eleverna språket mer flitigt och även om läraren hade genomgångar bjöds eleverna in i samtalet och deras egna erfarenheter togs tillvara i undervisningen. Samtalen i klassrummet var alltså mycket mer dialogiska redan i genomgångsfasen.
– Fast det handlar om mer än detta. I den fyraåriga klassen handlade undervisningen i hög utsträckning om att eleverna skulle lära sig en mängd naturvetenskapliga begrepp medan eleverna i den treåriga varianten på ett helt annat sätt också fick pröva begreppen och använda dem kreativt. Det fick alltså många fler chanser att använda ämnesspråket varierat i olika sammanhang.
Utbildningstraditioner viktigast
Studien visar att hem med långa utbildningstraditioner gynnar eleverna i deras skolarbete oavsett om de har svenska som förstaspråk eller som andraspråk.
– Visst finns en viss språklig skillnad, men den avgör inte skolresultaten. Frågan är vilken slutsats man ska dra av detta när det gäller skolans ansvar för alla elevers lärande, frågar sig Gun Hägerfelth
– Min tolkning är att vi borde ägna mycket mer energi åt hur vi kan lägga upp undervisningen så att det gagnar alla, särskilt invandrarelever som kommer från hem utan långa utbildningstraditioner. Det är viktigt, särskilt för dessa elever, att skolan erbjuder den möjlighet till varierat språkbruk som andra elever har möjlighet till utanför skolan. Jag menar därför att undervisningen, i exempelvis naturvetenskap, borde ske mycket mer i dialogform i alla klassrum, vilket innebär att både elevernas och lärarens olika tankar och synpunkter förs fram så att läroprocesser och tankeprocesser kommer igång. Läromiljöerna måste bli mycket mer språkligt aktiva.
Gun Hägerfelth vill att hennes avhandling ska fungera som en tankeväckare i skolan och för att visa hur elever samtalar och bygger upp innehåll.
– Lärare kan inte nöja sig med att konstatera att eleverna talar dålig svenska och att en del av dem inte klarar skolämnena. De måste ställa sig frågan varför? Om vi ser språk och lärande som två sidor av samma mynt måste vi också inse att alla lärare har ansvar för elevernas språkutveckling.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Gun Hägerfelth: E-post: gun.hagerfelth@lut.mah.se eller tfn: 040-665 81 49. Avhandlingen kan beställas via e-post: bestallning@lut.mah.se
Mats Johnson analyserar i sin avhandling tidigare förklaringsmodeller med hjälp av de detaljerade bosättningsmönster som man fått fram genom arkeologiska ytinventeringar. Dessa s k surveys kompletteras med material från nya utgrävningar i söder, samt samlade data om djurbensfynd. Forntidens vegetation speglas av pollenanalyser, som tyder på att stenålderns klimat liknade det nuvarande. Den norra och västra delen av landet var mer regnrik och skogbeklädd än den sydöstra torra regionen.
Studien visar att kontrasterna i bosättningsmönster kan relateras till skillnader i klimat och vegetation. Den täta jordbruksbebyggelsen i Thessalien kvarstod under tusentals år, och utgrävningar har visat att sädesodling var en viktig del i jordbruket. De tidiga bönderna i det torra landskapet i sydost var däremot beroende av stora vattenkällor för sin sädesodling. Här flyttade man från senare delen av yngre stenåldern till grottor och andra små bosättningar i höglänt terräng. De naturliga betesmarkerna i den öppna vegetationen gynnade får/getskötseln, vars utveckling troligen hindrades av de tätare skogarna i Thessalien. Detta var början till en stark jordbruksexpansion i söder, eftersom får/getskötsel också fick ökad ekonomisk betydelse genom utveckling av ”sekundära” djurprodukter såsom ull och mjölkprodukter. Tillsammans med odling av oliver och vin, som är speciellt väl lämpade för det torra medelhavsklimatet, gav detta en markant ökad ekonomisk aktivitet, handel, och expansion av bosättningar i söder under den tidiga bronsålder
Avhandlingens titel: Early Farming in the Land of Springs. Settlement patterns and agriculture in Neolithic Greece.
Disputationen äger rum fredagen den 16 april 2004 kl. 13.15
Opponent: Professor Andrew Sherratt
Sal T 307, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6
Närmare upplysningar kan fås av Mats Johnson, tel. 031-343 57 51 (arb),
031-29 86 81 (hem), e-post mats.johnson@gfs.gu.se
Kontaktinformation
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se
Förr däremot var kåseriet, möjligen undantaget ledaren, den enda riktigt personligt hållna texten i dagstidningen, men nu breder alltså den kommenterande och kåserande stilen ut sig. Det blir därmed allt viktigare att förstå och analysera kåseristil och det är vidare en betydelsefull uppgift för lärare att lära ut konsten att kåsera. Magnus Fernberg reder ut begreppen i sin avhandling.
Målet för avhandlingen är att teckna den nuvarande kåseristilsnormen. Därför har Fernberg valt ett modernt prototypiskt kåserimaterial, nämligen Göteborgs-Postens stående kåsörers texter från andra halvåret 1998 och första halvåret 1999. Det rör sig om 288 kåserier skrivna av signaturerna Asta, Floka, Hagge, Jehu, Pia och Tyko.
För att man ska förstå hur den nuvarande kåseristilsnormen vuxit fram behandlar avhandlingsförfattaren även kåseriets historia och analyserar många äldre kåserier. Bland annat beskrivs stilen hos de klassiska kåsörerna Hasse Z, Eld, Kar de Mumma, Bang, Red Top, Cello, Ehrenmark och Jolo.
Ett teoretiskt syfte har varit att visa på en metod som förenar en traditionell språkvetenskaplig teknik att lyfta fram lösryckta exempel ur ett stort material och att presentera kvantitativa resultat, med en stilistisk genomgång av enskilda texter. 30 kåserier analyseras som hela texter. Språkliga enskildheter som behandlas är bland annat rubriken, inledningen, läsartilltal, perspektivet, ämnesvalet, ordförrådet, stilfigurer, bildspråket, ironi och kåseriets avslutning.
Resultatet är att stilen kännetecknas av att vara förtrolig, personlig och skribentspecifik, att kåsörens förhållande till det skrivna är viktigt och att kåseriets funktion är att roa och övertyga och att vara dagsaktuellt. Dessutom ställs en kvinnlig kåseristil mot en manlig och äldre kåsörers stil mot yngres. De kvinnliga kåsörerna tenderar att skriva om personligare och mer vardagsnära ämnen med en enklare meningsbyggnad, vilket kan bero på att de är yngre. För att man än bättre ska förstå kåseriets sammanhang och funktion har kåsörer och redaktörer intervjuats, och en kåseriläsarenkät genomförts.
Avhandlingens titel: Kåseristil.
Disputationen äger rum lördagen den 24 april 2004 kl. 10.15
Opponent: Docent Gunilla Byrman
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6
Närmare upplysningar kan fås av Magnus Fernberg, tel. 031-773 45 38 (arb),
mobil 0708-87 78 09, e-post magnus.fernberg@svenska.gu.se
Kontaktinformation
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se
Studien undersökte hela den svenska befolkningen i åldrarna 25-64 år den 31 december 1996, dvs. totalt 4.4 miljoner kvinnor och män. Individerna följdes upp efter tre år avseende första inläggning på sjukhus för psykos eller depression.
Resultaten visar att risken för psykos och depression ökade med stigande grad av urbanisering, definierad som befolkningstäthet. Individer boende i de mest tättbefolkade områdena hade 68-77 procents ökad risk att utveckla psykos jämfört med individer boende i de minst tättbefolkade områdena. Sambandet mellan en hög urbaniseringsgrad och den ökade risken för psykos och depression kvarstod efter justering för ålder, civilstånd, utbildningsnivå och invandrarstatus, och var tydligare för psykos än för depression. Att bo ensam och att ha en låg utbildningsnivå ökade risken för psykos och depression, särskilt för män.
Det har ännu inte klargjorts vilka faktorer som kopplar samman urbanisering och mental ohälsa. Möjliga faktorer kan vara stressigare levnadsomständigheter i storstadsområden, sämre sociala nätverk, utsatthet och segregation. Författarna drar slutsatsen att det är viktigt för läkare verksamma i storstäderna att ta hänsyn till graden av urbanisering i behandlingen och förebyggandet av psykos och depression. Beslutsfattare borde beakta graden av urbanisering när de planerar fördelningen av ekonomiska resurser till psykiatrisk sjukvård.
Publikation:
Urbanisation and incidence of psychosis and depression; A follow-up study of 4.4 million women and men in Sweden
Sundquist K, Frank G, Sundquist J.
Br J Psych 184, 1 April 2004.
För ytterligare information, kontakta:
Dr Kristina Sundquist, Centrum för Allmänmedicin, Karolinska Institutet,
tel 08-52488708, 0709-987659 eller mail: Kristina.Sundquist@klinvet.ki.se
Bland åhörarna finns ett 40-tal gymnasielever och lärare från Lund, Helsingborg och Ängelholm. Utbildningen är startad detta läsår och den enda i Sverige i sitt slag.
Symposiet är upplagt som en vetenskaplig konferens med fyra tematiska sessioner, keynote-förläsningar och muntliga presentationer samt postersessioner. Detta för att understryka både den tvärvetenskapliga och den forskningsanknutna prägeln i utbildningen. De inbjudna keynoteföreläsarna kommer från den industriella eller akademiska forskningsvärlden. Det visar på den nära kopplingen mellan forskning och tillämpningar inom nanoteknik.
Ett annat syfte är att skapa intresse bland gymnasister för det nya utbildningsprogrammet. Av det skälet hålls alla presentationer på en populärvetenskaplig nivå.
Representanter för media är välkomna att gästa symposiet hela dagen eller tillfälligt (kanske lättast i anslutning till en rast). Det pågår sal E:A i E-husets entréplan och inleds kl 9.00.
Programmet:
09:00 Symposiet öppnas
09:05-10:35 Nanobio/medicin [Chairman: M. Kanje]
09:05 Keynote 1: F. Höök (Chalmers): ”Nanomimetiks”
09:35 E. Norberg, E. Öberg och J. Gustafsson (LTH): ”Djurens färger”
09:50 J. Wadman (LTH): ”Funktionella biomaterial”
10:05 D. Lindgren, M. Messing och B. Uvebrant (LTH): ”Nanobiosensorer”
10:20 J. Agorelius, E. Rundquist och S. Sandén (LTH): ”Går det att förbättra dagens cancer-behandling och diagnostik med hjälp av nanoteknik?”
10:35 Kaffe
11:00-10:35 Nanomaterial [Chairman: K. Deppert]
11:00 Koynote 2: A. Carlsson (Haldor Topsøe): ”Katalysatorer som nanomaterial – ett nytt synsätt”
11:30 J.M. Persson, M.J. Höjman och E.M.L. Weibull (LTH): ”Funktionella material”
11:45 D. Ghidini, J. Persson och M. Werner (LTH): ”Materialframställning genom epitaxi”
12:00 F. Hansson, L.R.V. Månsson och C.-M. Tran (LTH): ”Katalys med guldnanopartiklar”
12:15 C.A.M. Andersson, J.M. Holmgren coh B. Meuller (LTH): ”Metoder för analys på nanoskala”
12:30 Posterutställning med lunch
13:30-15:00 Nanoelektronik [Chairman: L. Salomonson]
13:30 Keynote 3: P. Unelind (Ericsson Mobile Platforms): ”Framtidens mobilelektronik”
14:00 M. Elmgren och J. Friberg (LTH): ”En-elektron-transistorn”
14:15 A. Berthold och E. Servin (LTH): ”Nanotillämpningar inom fotonik – Grätzel-cell och kvantprickslaser”
14:30 F. Arvidsson och K.-M. Persson (LTH): ”Resonant tunnling och hög-hastighetstillämpningar”
14:45 A. Cederved, J. Johansson och C. Larsen (LTH): ”Nanominnen”
15:00 Kaffe
15:30-17:00 Nanofysik [Chairman: L. Samuelson]
15:30 Keynote 4: H. Bruus (DTU): ”Nanofysikfenomen”
16:00 A.-C. Johansson och K.-F. Björkhem (LTH): ”Cantilever”
16:15 A. Dey, A. Rosengren och K.D. Skarping (LTH): ”Kvantdatorer”
16:30 C.-J. Liedberg, J. Kvint och E. Kaber (LTH): ”Avlyssningssäker kommunikation med artificiella atomer”
16:45 D. Papazian och M. Nordin (LTH): ”Den kvantiserade halleffekten”
17:00 Posterutställning med förfriskningar
Kontaktinformation
Frågor om symposiet besvaras av utbildningsledare n Knut Deppert , tel: 046-222 95 20,
E-post: Knut.Deppert@ftf.lth.se
Kempestiftelserna grundades 1936 av Lotty Kempe, gift Bruzelius, ett av J C Kempes elva barn. Kapitalet bestod av Lottys aktier i Mo och Domsjö AB som användes för att bilda två stiftelser; Stiftelsen J C Kempes minne som trädde i kraft med omedelbar verkan och Stiftelsen Seth M Kempes minne, som grundades efter Lottys död i januari 1941.
Lotty Kempe var vad som brukar kallas en sann mecenat och hennes omtanke och gåvor riktades framför allt mot Sveriges tre nordligaste län. Bland annat skänkte hon medel för att uppföra sex av Norrbottens arbetsstugor, internat som möjliggjorde att ”mindre bemedlade” barn från glesbygden kunde gå i skola. Morjärvs kyrka byggdes också helt med medel skänkta av Lotty Bruzelius.
I dag är Kempestiftelserna en av landets största privata forskningsfinansiärer, och dess styrelse beslutade vid sitt sammanträde i mars att anslå tio miljoner kronor till två professurer vid Musikhögskolan i Piteå.
– Dessa professurer kommer att spela en avgörande roll i arbetet med att öka universitetets forskningskapacitet inom de tre områden som Musikhögskolan specialiserat sig på – musik, media och ljudteknik, säger Christer Wiklund, prefekt på Musikhögskolan.
– Att stärka forskningen är ett huvudmål i förverkligandet av Musikhögskolans vision att bli den mest innovativa och spännande mötesplatsen för musik, media och ljudteknik i Europa till år 2010.
Musikhögskolan i Piteå är en av sex musikhögskolor i Sverige och den enda som kombinerar musik med media och ljudteknik och dessutom den enda som är kopplad till ett tekniskt universitet. Musikhögskolan växte fram ur Framnäs Folkhögskola med dess nationellt erkända musikutbildningar.
De nya professurerna i musikvetenskap respektive ljudteknik kommer att bredda och fördjupa forskningen och säkerställa kvaliteten inom den konstnärliga och tekniska forskningen och utvecklingen vid Musikhögskolan.
Professurerna kommer att benämnas Anna Hwass´respektive Vera Kempes professur, personer som båda på olika sätt bidragit till Kempestiftelsernas kapital.
Upplysningar: Prefekt Christer Wiklund, tel. 0911-726 03, rektor Ingegerd Palmér, tel. 0920-49 16 08 eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22 eller lena.edenbrink@adm.luth.se
Praktik i arbetslivet beskrivs i många program och projekt som viktig för integration i det svenska samhället. Resultaten av den här studien antyder att det kan finnas yrkesspecifika föreställningar om vad praktik för invandrare är och ska vara. De situationer där svenskläraren, socialarbetaren och arbetsförmedlaren möter personer som i vuxen ålder flyttat till Sverige ser mycket olika ut. Därför drar de olika slutsatser om vilka ”behov” en praktikplats ska tillgodose. Svensklärarna ser framför allt praktiken som ett komplement till språkundervisningen, socialarbetarna hoppas att deras klienter ska ”komma igång” och arbetsförmedlarna förväntar sig att praktiken ska kunna leda till anställning eller åtminstone ge referenser för framtida jobbsökande.
Arbetsgivare som erbjuder praktikplatser kan känna stor ambivalens: handlar det om att ställa upp med en praktikplats för att vara hygglig eller för att kunna rekrytera framtida arbetskraft?
De praktikuppgifter som varit aktuella i den här studien har sällan haft någon anknytning till praktikanternas yrkeserfarenheter. Tidigare forskning har påvisat tendenser till etnisk skiktning av arbetsmarknaden med den invandrade befolkningen hänvisad till de mest okvalificerade jobben. Frågan är om en sådan skiktning kanske börjar redan på praktikstadiet.
Bakgrund och metod
Flera olika institutioner, som man som invandrare kommer i kontakt med, ordnar praktik i arbetslivet: kurser i Svenska för invandrare (Sfi), socialförvaltningar, arbetsförmedlingen, ideella organisationer m fl. Praktik ses som en integrationsfrämjande åtgärd.
I den här aktuella studien har fyra olika yrkesgrupper: svensklärare, socialarbetare, arbetsförmedlare och praktikarbetsgivare fått fylla i en enkät med frågor om hur de ser på praktik i arbetslivet. De har fått ge sin syn på praktikens syfte, omfattning i tiden, när det är dags att börja praktik, vad praktiktiden ska innehålla, hur en bra praktikplats ska se ut och vad som är viktigt när man bor i Sverige. En mindre grupp invandrade personer som själva varit praktikanter har intervjuats om sina erfarenheter.
Studien har gjorts i Stockholmsområdet och resultaten är inte generaliserbara till hela landet eller alla yrkesföreträdare som anordnar praktik. Resultaten är dock av sådan natur att de manar till eftertanke. IFAU-rapporten Föreställningar om praktik som åtgärd för invandrares integration och socialisation i arbetslivet är skriven av Elsie C Franzén och Lennart Johansson.
Kontaktinformation
Vill du veta mer. Kontakta Elsie C Franzén på telefon 073-182 26 95 eller via e-post elsie@ped.su.se
– Det är hög tid att världen reagerar, säger limnologen Nils O L Carlsson vid Lunds universitet som har undersökt snäckans härjningar i våtmarkerna i Thailand och Laos.
1980 förde några affärsmän ett okänt antal av den sydamerikanska vattensnäckan Pomacea canaliculata till Taiwan. Där skulle den köttiga, sju till åtta centimeter stora snäckan odlas i dammar och säljas som en delikatess på livsmedelsmarknader i Asien och Europa. Det var en felspekulation; snäckan uppskattades inte som föda. I Europa stoppades importen dessutom av hälsovårdsmyndigheterna, sedan man upptäckt att den kunde vara bärare av en farlig parasit som angriper centrala nervsystemet.
Men katastrofen var redan ett faktum. Snäckan kommer från södra Brasilien och Argentina, där djuret under de relativt kalla vintrarna står stilla i sin utveckling. Men i det varma jämna klimatet i Asien blev tillväxten explosiv.
– En snäcka lägger cirka 300 ägg i veckan. I våtmarkerna kan avätna plantor och buskar var täckta med en skär massa av ägg – kanske 100 000 ägg på en enda buske, säger Nils Carlsson och fortsätter:
– När snäckan attackerade risodlingar svarade odlarna med kraftiga bekämpningsmedel. Därför blev snäckkatastrofen också en giftkatastrof. Men ironiskt nog har det varit tyst om snäckans härjningar i de naturliga våtmarkerna. Där ansågs den inte ställa till ekonomisk skada.
– Men våtmarkerna är väldigt viktiga både för djur och för de fattiga människorna som står utanför det ekonomiska systemet. För människorna är dessa marker viktiga livsmedelsreserver. De tar sitt dricksvatten där och fångar inte bara småfisk och krabbor utan använder även växter som mat, byggnadsmaterial och djurfoder. När snäckorna äter upp växterna förvandlas dessa produktiva våtmarker till övergödda, algblommande pölar.
Nils Carlsson har undersökt vad det är som händer med de snäckinvaderade våtmarkerna. När växterna äts upp frigörs näringsämnen som växterna tagit upp och mer ljus når ner i vattnet. Detta leder till att växtplankton får fritt spelrum. Det allt näringsrikare vattnet tätnar till en tjock , synlig biomassa som hindrar växterna från att komma tillbaka. Dessutom minskar djurlivet när det inte längre finns växter som skydd för yngel och romläggning.
– Många fattiga har också börjat äta snäckorna. Jag har försökt informera människor om riskerna med detta. Snäckorna måste tillagas mycket väl så att man dödar eventuella parasiter, säger Nils Carlsson.
Nils Carlsson har gjort en inventering som visar att de angripna våtmarkerna kan innehålla tio snäckor per kvadratmeter. Lika stor täthet har konstaterats i risfälten.
– Man ser många människor med såriga fötter. Snäckskalen ligger tätt och man skär sig på dem när man arbetar barfota i risodlingarna. Risken för infektioner och parasitsjukdomar ökar, konstaterar Nils Carlsson.
Carlsson har också undersökt vilka naturliga fiender snäckorna har. Försök i Laos visade att det finns minst fyra fiskarter, en sköldpadda och en sötvattenskrabba som äter snäckorna. Att dessa inte har någon märkbar effekt på snäckans framfart kan bero på ett högt fiske- och jakttryck.
– Fler och utförligare studier kan visa att det finns goda skäl att bevara biodiversiteten i Sydostasien. Det är bättre om man kan bekämpa snäckorna med dess naturliga fiender än med giftanvändning, menar Nils Carlsson.
Kontaktinformation
Nils O L Carlsson disputerar den16 april på sin doktorsavhandling Invading Herbivory. Effects of the Golden Apple Snail (Pomacea canaliculata) in Asian wetlands. För ytterligare information nås Nils Carlsson på tel 046-222 83 71 eller 040-44 66 16, eller på e-post Nils.Carlsson@limnol.lu.se. Nils Carlsson har f ö bra bilder på såväl snäckan som de stora skära äggkolonierna.
Människans utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser har lett till en uppvärmning av jordens klimat under 1900-talet. Förmodligen är detta bara början på en ännu kraftigare uppvärmning under det kommande århundradet.
Hur kraftig uppvärmningen blir beror framförallt på hur mycket koldioxid som släpps ut i framtiden, men det finns också stora osäkerheter i beräkningarna av den kommande uppvärmningen.
Med hjälp av den nya datorresursen kan en del av osäkerheterna beskrivas och även minskas, exempelvis hur vanligt det blir i framtiden med skyfall eller extrema värmeperioder under sommaren.
Det nya anslaget kommer att underlätta klimatberäkningar för Östersjön och Arktis. Dessa områden är väsentliga för att förstå det framtida svenska klimatet, men påverkar även på global nivå. Förståelsen av dessa klimatsystem kräver detaljerade studier på grund av de mycket komplexa processerna mellan luft, land, hav och havsis. Dessa studier utgör viktiga bidrag till internationell forskning.
Forskningen kring den nya datorresursen sker i samverkan mellan SMHIs Rossby Centre och Stockholms universitet. Det nationella superdatorcentret vid Linköpings universitet, NSC, står som värd för själva datorutrustningen.
För ytterligare information:
Professor Erland Källén, Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet, tel
08-16 23 96, e-post: erland@misu.su.se
Docent Markku Rummukainen, Rossby Centre, SMHI, tel 011-495 86 05, 0708-18 68 89,
e-post: markku.rummukainen@smhi.se
Professor Sven Stafström, Nationellt Superdatorcentrum, Linköpings universitet, tel
013-28 25 36, 013- 28 13 52, e-post: stafstrom@nsc.liu.se
