Nyhet Arkiv - Sida 1552 av 1693

Denna studie omfattar en kartläggning av noun complementation, dvs obligatoriska efterbestämningar till substantiv, i modern engelska. På samma sätt som vissa (transitiva) verb kräver ett ”komplement” i form av t.ex. objekt (Pelle längtar efter Lisa) gäller liknande förhållande för vissa substantiv (Pelles längtan efter Lisa/efter att Lisa skulle komma). Det är denna typ av engelska substantiv som utgör grunden för avhandlingen.
Avhandlingens syfte är 1) att kartlägga vilken typ av substantiv som behöver komplement, 2) att undersöka vilka typer av komplement som kan förekomma, dvs fraser och satser, 3) att undersöka om fler än ett komplement finns, och i så fall i vilken ordning komplementen förekommer.
De substantiv som ingår i studien har tagits från två lexikon, Collins Cobuild English Dictionary och Longman Dictionary of Contemporary English. De har klassificerats med hänsyn till bl.a. avledning från andra ordklasser (t.ex. agreement från verbet agree). Autentiska exempel där substantiven ingår har tagits från en elektronisk databas över modern engelska (CobuildDirect-korpusen) och har analyserats med hjälp av semantiska och syntaktiska kriteria för att identifiera komplement och komplementtyper.
Substantivkomplement kan bestå av prepositionsfraser, t.ex. her allergy to pollen, preposition + -ing-sats, t.ex. the prospect of being elected, att-satser, t.ex. the delusion that the crowd was cheering, och to-infinitivsatser, t.ex. their vow to stay in the race.
När det gäller substantiv som är avledda från verb och adjektiv, ”ärver” många substantiv samma typ av komplement (jf. they agree on something -> their agreement on something). När det gäller prepositionsfraser är 34% av alla komplement samma för substantiven som för deras motsvarande verb och adjektiv och för de satstyper är 52% samma. I materialet för studien var inte dubbla eller tredubbla komplement vanliga. I de fall där de förekommer (t.ex. the decision by the committee to permit the election) är den inbördes ordningen relativt fri och verkar vara styrd av faktorer som komplementlängd, finalfokus och finaltyngd.

Avhandlingens titel: Noun complementation in English. A corpus-based study of structural types and patterns
Disputationen äger rum torsdagen den 5 juni 2003 kl. 10.15
Opponent: Professor Stig Johansson
Lilla hörsalen, Humanisten, Reströmsgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Rhonwen Bowen, tel. 031-295 197, e-post rhonwen.bowen@eng.gu.se

Kontaktinformation
Barbro Ryder Liljegren
Informationsssekreterare
Humanistiska fakultetskansliet
Box 200
SE 405 30 GÖTEBORG Sweden
tel 031-773 4865
fax 031 773 1144
e-post: Barbro.Ryder@hum.gu.se
hemsida: www.hum.gu.se

Dagens teknologier gör det möjligt för oss att snabbt och enkelt producera text. Ordbehandlare och skrivstöd som stavningskontroll är idag vardagsverktyg. Vi skriver i allmänhet mer idag i såväl arbete som på fritid. Skrivandet är inte längre reserverat till enbart professionella skribenter, utan många fler producerar texter och utnyttjar datorn som hjälpmedel.

Med en ordbehandlare är det lätt att strukturera, skriva om och lägga till text. Stavningskontroll har funnits ganska länge som standard i ordbehandlingsprogram. Datorbaserat grammatikstöd är ett relativt nytt verktyg för svenska. Idag finns en produkt på marknaden som följer med Microsoft Office och ytterligare två forskningsgrupper utvecklar sådana verktyg. Dessa skrivstöd är i första hand riktade till vuxna skribenter.
Vilken roll spelar sådant skrivstöd för skrivinlärningen? Detta är ett nytt forskningsområde och denna avhandling kan ses som ett första steg i denna riktning. Sylvana Sofkova Hashemi visar här att dagens grammatikstöd för svenska inte är särskilt lämpade för att stödja barn i deras skrivutveckling. Författaren har samlat 134 uppsatser skrivna av barn mellan 9 och 13 år och analyserat de fel som förekom. Hon fann många talspråksinfluerade fel och andra fel som inte förekommer hos vuxna skribenter i samma omfattning.

Avhandlingen beskriver även ett nytt sätt att söka automatiskt efter grammatiska fel. Förhoppningsvis ska metoden kunna användas som en generisk metod, applicerbar för olika slags användare. Enligt denna metod innehåller programvaran inte beskrivningar av strukturen hos de egentliga felen, utan grammatiska fel identifieras med hjälp av korrekta beskrivningar av språket. Fördelen med denna metod är att man inte behöver spekulera i vilka fel man förväntar sig i en text och framförallt inte beskriva hur de ser ut. Risken för att missa ett fel minimeras och prediktionen av fel är också avsevärt reducerad.

Grammatikstödet FiniteCheck har utvecklats speciellt med avseende på barntexter och den nuvarande prototypen som presenteras i avhandlingen hittar subtantivfraser med kongruens brott och verb eller verbsekvenser med formfel. Systemet visar lovande resultat vad det gäller täckning av fel hos barn jämfört med system utvecklade för vuxna.

Avhandlingens titel: Detection of Grammar Errors in Primary School Children’s Texts. A Finite State Approach
Disputationen äger rum lördagen den 7 juni 2003 kl. 10.15
Opponent: Professor Anna Sågvall Hein
Lilla hörsalen, Humanisten, Reströmsgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Sylvana Sofkova Hashemi, e-post sylvana@ling.gu.se

I allmänhet tänker man sig kanske arkeologi som en humanistisk vetenskap som söker att beskriva olika kulturuttryck i förhistorien. På ett plan förhåller det sig säkert så, men att skriva arkeologi handlar kanske mera om oss idag än om livet förr. Då arkeologen endast har materiella fragment att utgå ifrån har man ofta medvetet eller omedvetet använt sig av jämförelser med traditionella kulturer för att sas klä kött på benen. Det är naturligtvis en mycket grov förenkling. Det innebär att nutidens förindustriella människor ses som primitiva och utan egen utvecklingshistoria. Själva idén om att tänka i termer av kulturer eller etniska grupper är även det en form av primitivism eftersom man i princip tillskriver grupper eller hela tidsepoker i förhistorien en enhetlig, förenklad världsbild.

Om vi istället ser förhistorien som‚ splittrad‚ där flera parallella världsbilder och ideologier kan verka samtidigt blir det naturligtvis svårare att skriva om en plats eller periods historia. Vår traditionella förhistoria löses upp i enstaka och generella händelser och handlingar. I avhandlingen betonas därför den utförda handlingen.

Det innebär att vi kan tala om olika serier av människor som har det gemensamt att de regelbundet utför liknande typer av handlingar i tid och rum. Exempel på sådana rutiner kan vara alltifrån att jaga, hämta vatten eller blåsa i bronslurar. Seriebegreppet har ingen tid, plats eller åsikt, något som passar arkeologin väl eftersom det hjälper oss att undvika att överföra våra nutida sociala kategorier (män, kvinnor, barn, familjer, etniska grupper etc) till förhistorien. Eftersom de materiella lämningarna och spåren är arkeologens egentliga informationskälla betonas i avhandlingen det materiellas sociala roll. Som arkeologer kan vi i gynnsamma fall härleda utförda handlingar utifrån de spår dessa lämnar i natur- och kulturmiljön. Det innebär att saker och ting inte främst ses som meningsbärande, utan mer som resultat av utförda handlingar.

Avhandlingen kretsar kring individen och samhället, den materiella omgivningen och hur vi på olika sätt relaterar och förhåller oss till den. För att undvika att förhistorien avfolkas genom att enbart diskutera generella tendenser tar avhandlingen avstamp i det lokala där både det generella och det specifika tar sig uttryck. Avhandlingen utgår alttså främst från vardaglig social praktik snarare än generella strukturer. I avhandlingen exemplifieras detta med mikroarkeologiska analyser av det neolitiska gravfältet Ajvide på Gotland samt ett antal gravar från de antika grekiska stadsstaterna Asea och Tegea i Arkadien. Tanken är att begravningen ses som en serie av händelser och resultat av social handling snarare än som källa för kosmologi, religion eller social identitet.

Avhandlingens titel: The Materiality of Serial Practice – A Microarchaeology of Burial (Materialitet i seriell praktik. En mikroarkeologisk gravanalys)
Disputationen äger rum torsdagen den 7 juni 2003 kl. 13.00
Opponent: Fil. dr Jimmy Strassburg
Sal T219, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Fredrik Fahlander, tel. 031-773 52 64 (Hem:031-130610/073-6106558), e-post fredrik.fahlander@archaeology.gu.se

Anders Johanssons ”Avhandling i litteraturvetenskap: Adorno, Deleuze och litteraturens möjligheter” är ett försök att i någon mån problematisera det förhållandet; att ifrågasätta de outtalade konventioner litteraturvetenskapen – för att inte säga allt litteraturläsande – involverar, och därigenom öppna nya möjligheter i litteraturen.
Det försöket äger rum i fem vitt skilda exempel: den argentinske författaren Jorge Luis Borges novell ”La secta del Fénix” (”Fenixsekten”), Vilhelm Ekelunds sena aforismer (i synnerhet ur Elpidi), Lars Noréns teateruppsättning Sju tre, Astrid Lindgrens tre böcker om Pippi Långstrump, samt tre låtar ur Bruce Springsteens skivproduktion. Vägledande under denna undersökning är de teorier om konst och litteratur som de två filosoferna Theodor W. Adorno och Gilles Deleuze utvecklade. Något som förenar deras vitt skilda synsätt är föreställningen om att konsten är intressant för att den härbärgerar en möjlighet att erfara något radikalt annorlunda än den existerande verkligheten och rationaliteten erbjuder. I den möjligheten ligger även litteraturens existensberättigande.
Vad Johansson försöker göra är att konkretisera dessa omstörtande idéer, att sätta teorin i spel i konkreta exempel. Har Adorno och Deleuze rätt? Kan deras teorier kombineras? Hur ser de ”möjligheter” de talar om ut, mer konkret? Hur kommer man åt dem? Vad får detta för konsekvenser? Sökandet efter svar på dessa frågor skiljer sig i viss mån från ett traditionellt (nykritiskt) ”läsande”, eller (hermeneutiskt) ”tolkande”. Går man på Adornos och Deleuzes linje måste tillvägagångssättet snarare vara experimenterande. Detta är pudelns kärna: om litteraturvetenskapen ska kunna bevara sitt existensberättigande måste den, menar Johansson, våga kasta sig loss från det välbekanta och vetenskapligt verifierbara. Hans avhandling är ett försök att ta det språnget.

Avhandlingens titel: Avhandling i litteraturvetenskap: Adorno, Deleuze och litteraturens möjligheter.
Disputationen äger rum lördagen den 7 juni 2003 kl. 14.15.
Opponent: Cecilia Sjöholm.
Stora hörsalen, Humanisten, Göteborg.
Närmare upplysningar kan fås av Glänta Produktion, 031-7439919, eller Anders Johansson, 0051-1-2429070, e-post: anders.johansson@lit.gu.se

”Intentionalt objekt” är en filosofisk fackterm för saker man tänker på, t.ex. föremål man tänker något om. Vad det handlar om är alltså saker man riktar tanken mot. (Ett ämne så gott som något för en filosofisk avhandling!) Att tänka på ett visst föremål är att referera mentalt till det; mental referens är alltså att tänka på en viss sak.
Ett problem för alla teorier om mental referens är att man kan tänka på saker som inte finns: det spelar ingen roll vad Karlsson på taket själv säger; egentligen är han bara ett påhitt. Hur kan det då vara honom man tänker på? Vad är mental referens till saker som inte finns?

En sak som gör det svårare att finna ett bra svar är att man i någon mening verkar göra samma sak när man tänker på sådant som finns som när man tänker på sådant som inte finns. Man behöver t.ex. inte alls veta om det man tänker på finns, för att kunna tänka på det. Så man behöver en teori som tillåter tankar att stå i relation till saker utanför tanken själv, men som inte kräver att någon sådan relation ska råda för att man ska kunna tänka på något.

Ett annat problem är vad man tänker på när man förväxlar saker. Om jag ser Mats Sundin göra mål, men tror att han är Peter Forsberg, vem är det då jag tänker på när jag tänker att han gjorde mål?

Båda de här problemen kan förklaras om man tänker sig att det finns flera olika slag av mental referens som alla kan förekomma oberoende av varandra i en och samma tanke på något. När det man tänker på inte finns, saknas de sorters mental referens som förbinder ens föreställning med något ute i världen; och när man förväxlar saker, så förbinder flera mentala referenser, oberoende av varandra, en och samma föreställning med skilda saker i världen.

Den sista delen av avhandlingen tar upp förhållandet mellan språk och tanke, och särskilt mellan mental referens och verbal referens. Namn och andra ord (som ”hon”, ”den där gången”, ”min pojkvän” o.s.v.) syftar på saker; detta är deras verbala referens. Vilken sorts mental referens använder vi för att förstå vad sådana ord syftar på? Vad är det som bestämmer vad de syftar på? Och hur går det till att förstå vad som sägs om
Karlsson på taket och andra påhitt? Hur upprättar man fiktiv verbal referens? Här kan den tidigare presenterade teorin om intentionala objekt och mental referens tillämpas och förklara en hel del.

Avhandlingens titel: Intentional Objects. A Study in Mental and Verbal Reference.
Disputationen äger rum tisdagen den 10 juni 2003 kl. 13.
Opponent: Docent Fredrik Stjernberg
Lilla hörsalen, Humanisten, Reströmsgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Felix Larsson, tel. 031-471816

The Swedish-American Press and the Vietnam War handlar om de svenskspråkiga tidningar som fortfarande publicerades i Nordamerika under 1960-talet. Dessa tidningar riktade sig mestadels till utvandrarna som lämnade Sverige innan det andra världskriget. Som regel var dessa utvandrare konservativa, patriotiska och litade på deras politiska ledare. De kritiserade sällan amerikansk utrikespolitik. De betraktade sig själva som amerikaner men de var ändå stolta över att vara svenskar, och såg igen motsägelse i att vara amerikansk såväl som svensk samtidigt.
Min morfar var en av dessa svensk-amerikaner. Han trodde på den amerikanska drömmen, men älskade Sveriges kultur och samhälle. Om någon kritiserade Sverige var han den förste att försvara hemlandsvenskarna. Under sextiotalet reste han flera gånger till Sverige. Varje gång han åkte hit tvingades han svara på vissa hårda frågor om Vietnamkriget. Vad gjorde USA i Indokina? Hur kunde amerikanerna försvara den sydvietnamesiska regeringen, och med sådant våld? Borde han inte, som en svensk-amerikan, stödja den svenska linjen i Vietnamfrågan? Och när morfar reste hem fick han ännu flera frågor. Varför skyddade Sverige amerikanska desertörer och varför erkände Sverige Nordvietnam? Hur kunde Sverige uppträda så fientligt mot en av landets äldsta vänner? Då var det inte alls lika lätt att vara amerikansk och svensk samtidigt. Utvandrarna kände sig tvungna att välja sida: antingen stödde man det gamla hemlandet eller så stödde man sitt adoptivland.
Min avhandling undersöker hur utvandrarnas tidningar kommenterade kriget i Asien samt Sveriges hållning till Vietnam. Under kriget diskuterade den svensk-amerikanska pressen frågor om krig och fred gentemot hur frågorna skulle påverka deras dubbla identitet. Denna avhandling är det första större verk som undersöker den svensk-språkiga pressen efter 1945 i USA, och som använder sig av tidigare opublicerade källor från staten och tidningarna själva. Dessa källor visar att UD försåg utvandrarnas press med nyheter som berättade om konflikten med USA utifrån ett svenskt perspektiv. Självklart beskrev nyheterna Sveriges hållning som fientligt till gamla vänner. UD:s nyheter beskrev Sveriges politik som progressiv och demokratiskt anordnade. Den svensk-amerikanska pressen fick dessa rapporter gratis, och de undanträngde snart oberoende rapporter som skulle ha varit dyrare. De svensk-språkiga tidningarna tryckte detta material mycket flitigt. Påverkades redaktörerna av dessa rapporter så att de stödde Sveriges inställning i Vietnamfrågan?
Jag analyserar tre tidningars behandling av Vietnamfrågan. Dessa är: Seattles lokala Svenska Posten, den regionala Nordstjernan som täckte området New York, samt den ”nationala” tidningen Svenska-Amerikanaren Tribunen som rapporterade för den amerikanska mellanvästern. Jag anser att dessa skilda målgrupper gjorde att tidningarna skapade olika format för att tjäna deras specifika läsekretsar. En tidnings format – om redaktörerna valde att framföra åsikter via insändare, ledare eller speciella skribenter – påverkade tidningarnas ställningstagande till Vietnamfrågan betydligt mer än någon taktik UD skulle någonsin uppfinna.

Avhandlingens titel: The Swedish-American Press and the Vietnam War.
Svensk titel: Den svensk-amerikanska pressen och Vietnamkriget
Disputationen äger rum onsdagen den 11 juni 2003 kl. 10
Opponent: Fil.dr Eva Queckfeldt
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Edward Burton, tel. 031-773 55 09 (arb.), e-post: hiseb@history.gu.se

Denna avhandling handlar om självporträttets bildvärld, om relationen mellan bildens sinnligt beskrivbara yta och dess berättande djup. Det till synes så självklara i ett självporträtt som det mänskliga ansiktet är också det mest komplexa och motstridiga. Vad kan förmedlas i ett självporträtt och vad är överhuvudtaget möjligt att visuellt formulera av identitetsupplevelse?

För att få svar på dessa övergripande frågor koncentreras avhandlingen kring en enskild motivkategori inom självporträttgenren och bildkonstruktionen inom denna. Motivkategorin är den i vilken konstnären söker presentera sig som konstnär. Grundläggande inslag i konstnärsrollens framväxt har tagit sin utgångspunkt i begrepp som vision och gestaltning som därför står centralt i avhandlingen. Det innebär ett fokus på konstnärsrollens skiftande presentationer; konstnären som hjälte, profet och gudomslik men också som bricoleur, entreprenör och mediatör. Det innebär också ett fokus på de dimensioner i en bild som kallas visualitet, det synliga och textualitet, det innehållsliga. Av intresse har därför varit att undersöka hur 1900-talets självporträtt relaterar sig till den bildtradition, den kanon, som genom tysta överenskommelser mellan konstnär och betraktare utvecklat genren. Studien utgår från 250 svenska självporträtt. Dessa har studerats utifrån ett receptionsestetiskt perspektiv. Här möter verk från tidig modernism som Matisse-eleverna men också västkustkolorister och en solitärer som Tyra Lundgren. Senmodernismens konstnärer som Lena Cronqvist, Hans Wigert och Ola Billgren, har alla en rik produktion av självporträtt, några specialundersöks i avhandlingen.

Postmodernismens självframträdanden diskuteras utifrån konstnärer som Lars Nilsson, Lotta Antonsson och Annika von Hausswolff.
Självporträtt är ofta djupt symboliska handlingar och bildfenomen. Genom att uppmärksamma visuella och textuella dimensioner i bilden kan självporträttet som presentation och representation belysas. Här framkommer den dialogiska strukturen som avgörande. Självporträtt innebär inte bara presentationer av konstnären utan även reflektioner kring konstens natur. Därmed framstår självporträttet som självreflekterande i dubbel bemärkelse. Denna dubbelhet kopplas till konstnärsrollens spänning mellan konst och liv, det privata och det offentliga. Bildanalyserna visar också hur självporträtten problematiserar identitetsföreställningar. Med hjälp av några polära positioner som natur och kultur, subjekt och objekt uppmärksammas grundläggande strukturer i konstnärsidentiteten. Den konstnärsroll som presenteras i självporträtten visar påfallande likheter med den konstnärsmyt som traderats från renässansen och framåt. Det är den romantiska konstnärsrollen som slår igenom i konstnärens självframträdande såväl i det tidiga som det sena 1900-talet. Dimensioner av visionär och profetisk karaktär är accentuerade. Med ett genusperspektiv visas hur manligt dominerad självporträttgenren varit, något som 1990-talets iscensättningar av kvinnliga konstnärer tycks bryta. I hela bildmaterialet märks hur de kvinnliga konstnärerna ständigt problematiserar förhållandet mellan könsroll och konstnärsroll. Detta har aldrig varit aktuellt för den manlige konstnären. Således kan en tydlig skillnad mellan kvinnliga och manliga självporträtt iakttas.

Det som kan verka förvånande är att självporträttet är så konstruerande till sin karaktär. Det beror på att konstnären i sitt självporträtt måste upprätta ett jag, och detta jag står att finna i bilden visualitet och textualitet. Självporträtt framstår därför mindre som personliga självrannsakningar än som sceniska rollframträdanden.

Chaperoner används också för att styra fiberbildning, dvs. när flera proteiner ska bindas ihop till en lång fibertråd. I det fallet är det önskade resultatet att proteinerna sätts ihop, till skillnad mot oönskad aggregering som leder till sjukdomar.

Hos många smittsamma bakterier finns specifika chaperoner som kontrollerar produktion av hårliknande fibrer. Dessa använder bakterierna för att haka sig fast vid vävnad och därmed orsaka infektioner. Varianter av den vanliga tarmbakterien E. coli kan med hjälp av sådana fibrer fästa vid cellerna i urinvägarna och orsaka urinvägs-infektioner. Liknande strategier används flitigt av bakterier som orsakar öron-, näsa-, halsinfektioner, hjärnhinneinflammationer, eller diarréer hos både djur och människa.

En grupp forskare, professor Stefan Knight, forskare Anton Zavialov och doktorand Jenny Berglund, vid institutionen för molekylär biovetenskap vid SLU Ultuna, i Uppsala, har nyligen gjort en banbrytande upptäckt som avslöjar hur smittsamma bakterier använder chaperoner för att styra proteinveckning och fiberproduktion. Resultaten har tagits fram i samarbete med kollegor vid universitetet i Reading, England.

Forskarna studerade det s.k. F1-antigenet som bildar en kapsel av tunna fibrer på ytan av pestbakterien Yersinia pestis. Denna mycket farliga bakterie anses ligga bakom de omfattande pestepidemier som från medeltiden (Digerdöden) och ett halvt millennium framåt orsakade stort mänskligt lidande och krävde miljontals människoliv. Sjukdomen är idag ovanlig och kan behandlas effektivt med antibiotika om den upptäcks på ett tidigt stadium. Men ökande inrapportering av böldpest, uppkomsten av antibiotikaresistenta stammar, och risken för att pestbakterien skulle kunna användas av terrorister i biologisk krigföring, har gjort att intresset för pestbakterien ökat på senare år. För närvarande finns inget säkert och effektivt vaccin mot pest, men nya vacciner baserade på F1-antigenet finns på utvecklingsstadiet och kan bli tillgängliga inom några år.

Med hjälp av genetisk och röntgenkristallografisk metodik lyckades SLU-forskarna fånga in och avbilda ett avgörande steg i processen att tillverka de tunna fibrer som F1-kapseln består av. Fibrerna är uppbyggda av många hundra antikroppsliknande proteinmolekyler (”subenheter”), länkade till varandra i en tunn pärlbandsliknande tråd. Ett speciellt chaperonprotein ser till att subenheterna snabbt antar sin korrekta form genom att binda till dem och hjälpa dem att vecka sig. Om inte chaperonet finns tillgängligt veckar sig inte subenheterna som de ska utan trasslar istället ihop sig med ödesdigra konsekvenser för bakteriecellen. Tillverkningen av fibrerna sker sedan genom att chaperonet transporterar subenheterna en och en till bakteriens cellmembran där de kopplas samman till en fiber.

Genom att isolera ett komplex av en subenhet bunden till chaperonet, och även den minsta tänkbara F1-fibern bestående av två ihoplänkade fibersubenheter, lyckades forskarna karaktärisera formen på fibersubenheterna före och efter det att de byggts in i fibern. Resultaten avslöjade oanade detaljer om hur ett chaperonprotein kan kontrollera veckning och hopkoppling av proteiner.

Helt oväntat visade det sig att de chaperonbundna subenheterna inte var färdigveckade utan att den slutliga kompakta formen uppkommer först när de släpper från chaperonet och inlemmas i fibern. Chaperonet tycks fungera som ett trafikljus för veckningen. I ett första steg är ljuset grönt och chaperonet tillåter subenheten att snabbt vecka sig. När subenheten är nästan färdigveckad blir det rött ljus och chaperonet blockerar det sista steget i veckningen. Samtidigt hindras subenheterna från att koppla ihop sig med varandra och bilda en fiber inne i cellen. När chaperonet med sin last anländer till membrankanalen kan ljuset slå om till grönt igen; subenheterna lossnar från chaperonet, veckas klart och kopplas ihop till en fiber. På detta sätt styr chaperonet processen så att fibrer bara tillverkas vid rätt tidpunkt och på rätt plats.

När proteiner veckas frigörs energi. I det nu publicerade arbetet föreslår forskarna att den energi som frigörs när subenheterna släpper från chaperonet och veckas klart används för att driva tillverkningen av fibrer. Detta skulle förklara hur denna process kan ske utan tillförsel av kemisk energi.

De nya resultaten kan komma till användning för utveckling av nya vaccin och nya strategier för att bekämpa bakterieinfektioner. De nyvunna insikterna om hur chaperoner styr proteinveckning och aggregering kan på sikt även bidra till ökad förståelse av bakgrunden till sjukdomar orsakade av fel i proteinveckningsprocessen.

Kontaktinformation
För ytterligare information
kontakta professor Stefan Knight via e-post stefan.knight@molbio.slu.se
eller telefon 018-471 45 54.

Se även tidskriften Cells hemsida: www.cell.com

I sin avhandling Den nationella drömträdgården som Jacob Westberg nu lägger fram vid Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet analyserar han denna politiska identitets framväxt och inflytande över de Europapolitiska vägvalen fram till beslutet om att ansöka om ett svenskt EG-medlemskap 1990/91. Han undersöker också om denna politiska identitet påverkade även oppositionens (i första hand högerns/moderaternas) Europapolitik och innehåller även en jämförelse med den brittiska debatten kring Europapolitiken.

Undersökningen visar:
• att folkhemstemat och det neutralitetspolitiska temat växte fram som en lösning på vissa till den då rådande dagssituationens sammanhörande problem, men att dessa identitetsföreställningar kom att leva vidare och finna nya tillämpningsområden;
• att den positiva värdeladdningen hos denna speciella politiska identitet och dess betydelse för de Europapolitiska vägvalen endast undantagsvis bekräftades av högerns/moderaternas representanter, men att den moderata Europapolitiken trots detta saknade en alternativ bild av det egna landets utmärkande drag;
• att implikationerna av en politisk identitet kan tolkas olika, men att identiteterna i det svenska och det brittiska fallet ändå hade ett återhållande inflytande på politiken genom att de riktade uppmärksamheten mot frågor som var svåra att förena med ett aktivt deltagande i uppbyggnaden av ett enat Europa;
• att identiteter är både klistriga och töjbara – när regeringen Carlsson i juni 1991 ansökte om ett svenskt medlemskap i EG togs både folkhemmet och neutralitetspolitiken med i packningen ut i Europa.

Doktorsavhandlingens titel: Den nationella drömträdgården. Den stora berättelsen om den egna nationen i svensk och brittisk Europadebatt.

Disputationen äger rum fredag den 6 juni kl. 13.00 i hörsal 11, hus F, Södra huset Frescati. Opponent är Ph.D. Iver Neumann,. seniorforskare vid Norsk Utenrikspolitisk Institutt.

Jacob Westberg nås lättats med e-post jacob.westberg@statsvet.su.se

Per Olsson har studerat hur människor organiserar sig för att hantera miljö- och resurshanteringsproblem. Syftet är att förstå hur man bäst förvaltar ekosystem så att de klarar av framtidens miljöförändringar och naturliga störningar – utan att förlora förmågan att förse mänskligheten med varor, tjänster och andra värden.

Vetenskaplig kunskap räcker inte till. Avhandlingen visar att ekosystemen är mycket mer komplexa, föränderliga och oförutsägbara än vi tidigare trott – och människans påverkan på dem likaså. För att kunna hitta lösningar på dagens miljöproblem måste därför all kunskap tas tillvara. Forskare måste i ökad utsträckning aktivt samarbeta med lokala resursanvändare, som fiskare och bönder, för att dra nytta av deras kunskaper om naturresurser och ekosystemens dynamik.

En av avhandlingens delstudier behandlar sjön Racken vid Per Olssons egen hemby i Arvika kommun, en av få sjöar som fortfarande har svenska flodkräftor. En lokal fiskevårdsförening som bildades för att rädda kräftpopulationen från försurning fick senare stor självbestämmanderätt över både fiske och fiskevård. Studien, som blivit internationellt uppmärksammad, visar att de skötselåtgärder som föreningen vidtagit till anmärkningsvärt stor del stämmer överens med den senaste ekosystemforskningens rekommendationer.

Per Olssons arbete sträcker sig dock långt ifrån hans egen hembygd. I avhandlingen ingår även studier av flera andra sammanflätade system av människor och natur – allt ifrån skötseln av ett stort våtmarksområde i Kristianstad till krishantering i samband med torka, cykloner och översvämningar i Afrika, Asien och Stillahavsområdet.

Doktorsavhandlingens titel: Building capacity for resilience in social-ecological systems

Disputationen äger rum lördag denm 7 juni kl.13.00 i sal G, Arrheniuslaboratorierna, Svante Arrhenius väg 16, Frescati. Opponent är Dr Neil Agder, från University of East Anglia, Norwich, England.

Mer material, bland annat populärvetenskapliga artiklar och pressbilder finns på: http://www.albaeco.com/pressmeddelanden/olssonavhandling.htm

Per Olsson kan nås på telefon 08-16 42 15, e-post potto@system.ecology.su.se

Stroke orsakas vanligen av en propp i ett av hjärnans blodkärl, vilket ger upphov till en hjärninfarkt med symtom som förlamningar, känselstörningar och minnessvårigheter. Under de första månaderna efter en akut stroke sker hos de flesta patienter en spontan återhämtning, som kan förstärkas genom rehabilitering. Återhämtningen är sannolikt kopplad till en omstrukturering av hjärnan i områden som ligger utanför infarkten.

Avhandlingen syftar till att studera mekanismerna bakom denna funktionsåterhämtning efter stroke och hur den kan påverkas av rehabiliteringsmiljön. Råttor som får bo i en stimulerande, s.k. berikad miljö – dvs. i stora burar med många kompisar och med leksaker som byts dagligen – får bättre funktionsåterhämtning. I avhandlingen visas att berikad miljö inte bara förbättrar motoriken, utan även påtagligt reducerar minnesstörningarna efter stroke. Vidare visas att sociala kontakter är en viktig del av den berikade miljö som kan ge bättre återhämtning efter stroke.

Förhöjda stresshormonnivåer är vanligt efter stroke och är ogynnsamma för rehabiliteringen. I avhandlingen visas att det kan bero på minskad mängd stresshormonreceptorer i specifika hjärnceller efter stroke, vilket motverkas av rehabilitering i en berikad miljö. Berikad miljö förändrade också mängden av vissa budbärarmolekyler (bl.a. NGFI-A) i hjärnceller utanför hjärninfarkten. Dessa molekyler kan initiera program för omstrukturering som leder till återhämtning av förlorade funktioner efter stroke.

Avhandlingen lägger nya pusselbitar till en ökad förståelse av de neurobiologiska mekanismerna bakom återhämtning efter stroke, vilket i framtiden kan leda till nya behandlingsformer för att förbättra rehabiliteringen av strokepatienter.

Avhandlingen läggs fram vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, medicin, Umeå universitet, och har titeln ”Environmental Enrichment and Stroke Recovery: Studies on functional recovery and gene expression after experimental stroke in rats”. Svensk titel: ”Berikad miljö och återhämtning efter stroke: Studier av funktionell återhämtning och genuttryck efter experimentell stroke hos råtta”.
Disputationen äger rum kl 9.00 i Sal B, 9 tr, Tandläkarhögskolan.
Fakultetsopponent är professor Peter Eriksson, Inst. för klinisk neurovetenskap, Göteborgs Universitet.

Kontaktinformation
Per Dahlqvist finns vid enheten för medicin,
tel. 090-785 13 26 eller 090-785 17 20,
e-post: per.dahlqvist@medicin.umu.se

Dessa typer av frågor har fått stor betydelse i fotspåren av
bevarandebiologins frammarsch. Man har insett att om man skall kunna bevara
arter måste man veta hur de har uppkommit och hur man skiljer dem åt. Hur
ser dess släktskap ut till andra arter och hur förändras artens arvsanlag
och kroppsform inom utbredningsområdet.

Marcus Drotz, institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet,
förklarar i sin avhandling dessa frågor med hjälp av olika
vattenskalbaggsarter som har anpassats sig till olika omgivningar. En stor
vikt i avhandlingen läggs vid den genetiska och morfologiska
(kroppsformsförändring) förändring som sker inom en av Europas vanligaste
vattenskalbagge, Agabus bipustulatus. Denna art uppvisar en mycket drastisk
anpassning till kallare klimat. Anpassningen är mest påtaglig över
trädgränsen i bergsområden inom Västeuropa, inklusive våra egna fjäll.

Traditionellt sett har man använt skillnader i t.ex. kroppsform som ett
kriterium för arttillhörighet. Alltså, om två former ser lika ut är dom av
samma art. Nu för tiden har nyare metoder utvecklats som gör det möjligt att
studera olikheter i proteiner eller i själva arvsanlaget mellan
utseendemässigt olika former. Detta har lett fram till att man ser arter som
en historisk utvecklingslinje, som är skild från andra sådana linjer. Dessa
linjer kan avgränsas med hjälp av olika kriterier som t.ex. att få avkomma
som är fertil eller att ha unika förändringar i arvsanlaget.

Artavgränsning och släktskapsrekonstruktioner är mest problematiska inom
artkomplex som innehåller flera utseendemässiga former. Störst problem
hittas inom komplex där en geografiskt vida sprid form uppvisar stor
individuell kroppsformsvariation medan andra former inte är lika variabla
och finns på mindre isolerade områden.

Inom det västra utbredningsområdet av det artkomplex som Marcus har jobbat
med återfinns en av Europas vanligaste vattenskalbagge. Traditionellt har
denna art ansetts bestå av två arter. En extrem variant av arten återfinns i
flera av Europas högre bergsområden, inklusive våra egna fjäll. Den andra
varianten återfinns i låglandet mellan bergsområdena. De resterande två
arterna i komplexet har i jämförelse mycket begränsade utbredningsområden.
En art hittas på den Portugisiska ön Madeira i Atlanten, och den andra är
enbart funnen runt topparna i bergsområdet Sierra Nevada i Sydspanien.

Marcus Drotz har haft som mål att studera artbildning och släktskapet inom
ett geografiskt vida utbrett artkomplex. Resultaten visar att en kombination
av arvsanlagsstudier, morfologi och släktskapsanalyser erbjuder ett väldigt
kraftfullt verktyg för att studera arttillhörighet. Vilket visas genom
djupgående studier av ett artkomplex, vars formers artstatus har debatteras
de senaste 110 åren. Vidare har studien visat att vattenskalbaggarnas
arvsanlag har påverkats av de senaste istiderna. I motsats till de
obetydliga kroppsformsförändringarna som hittas mellan dagens skallbaggar
och de som återfinns i fossilt material.

Onsdagen den 4 juni försvarar Marcus Drotz, institutionen för
molekylärbiologi, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln
Population genetics and phylogeography of the West Palearctic Agabus
bipustulatus diving beetle complex. Svensk titel: Populationsgenetisk och
fylogeografisk analys av det västpalearktiska Agabus bipustulatus
vattenskalbaggekomplexet.
Disputationen äger rum kl. 09.15 i KBC-huset sal KB3B1.
Fakultetsopponent är Dr. Alfried Vogler, Dept. of Entomology, The Natural
History Museum, SW7 5BD London, United Kingdom.

Kontaktinformation
Marcus Drotz är uppvuxen i Hammarkullen i Göteborg. Arbetade som elektriker
och sjukvårdare innan han 1992 påbörjade sina universitetsstudier i Umeå.

Marcus Drotz nås på:
Tel. arb: 090-785 4344
E-post: Marcus.Drotz@molbiol.umu

Anders Persson, doktorand i materialteknik vid Karlstads universitet, har under flera år studerat hur pressgjutningsverktyg slits och skadas.

– Vid pressgjutning trycks smält metall snabbt in i ett gjutverktyg, smältan stelnar och därefter stöts detaljen ut. Vid varje gjutning utsätts verktygen bland annat för extrema temperaturväxlingar och erosiva och korrosiva angrepp, vilket leder till skador på verktygsytan. Skadorna begränsar livslängden på gjutverktygen och påverkar därför produktionskostnaden av de gjutna detaljerna, berättar Anders Persson.

Hans forskning fokuserar på så kallad termisk krackelering, det vill säga sprickbildning i verktygsytan som följd av snabba temperaturväxlingar. Han har även studerat korrosion av verktygsmaterialet vid kontakt med flytande aluminium. Syftet har varit att öka kunskapen om hur dessa skademekanismer påverkar olika material och ytbeläggningar. För industrins del handlar det i förlängningen om att till exempel ta fram mer slitstarka pressgjutningsverktyg.

– Jag hoppas att min avhandling ska bidra till förståelse för hur och under vilka förhållanden som gjutverktygen skadas. Detta är viktigt för att kunna utveckla nya och mer beständiga verktygsmaterial som i slutänden kan minska produktionskostnaderna vid pressgjutning, säger Anders Persson.

Arbetet med avhandlingen har inneburit många värdefulla kontakter med företag och industri. Uddeholm Tooling AB, Bodycote värmebehandling AB och Tour & Andersson AB är några av samarbetsparterna. Projektet har även fått finansiellt stöd från Stiftelsen för Kunskaps- och Kompetensutveckling.

Anders Persson är inskriven som forskarstuderande vid Uppsala universitet, men har genomfört sin forskarutbildning i Karlstad. Disputationen äger rum vid Karlstads universitet tisdagen den 3 juni kl 13.15 i Nyquistsalen (9C 203. Opponent är professor Torsten Ericsson från Linköpings universitet.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Anders Persson, tfn 054-700 18 21, e-post Anders.Persson@kau.se

Det har arkeologen Gunilla Eriksson undersökt i sin doktorsavhandling, där hon genom kemiska analyser på skelettben visar att folks matvanor i Sverige och Lettland för mellan 10 000 och 4 500 år sedan varierade stort, och att variationen inte främst kan förklaras av kronologiska eller geografiska skillnader, utan av kulturella faktorer.

Samtidigt som vi alla är beroende av att få i oss vissa näringsämnen för vår hälsa och överlevnad är kosten ett av de tydligaste exemplen på kulturellt avhängiga företeelser. Kulturen styr vad vi betraktar som ätligt, vem som ”får” eller ”bör” äta vad, och när det är lämpligt att äta. Av alla tillgängliga potentiella födoämnen äter vi därför bara en bråkdel. Gunilla Eriksson visar att detta gällde stenålderns människor i lika hög grad som nutidens, och att man inte enbart utifrån tillgängliga resurser kan sluta sig till vad människor ätit.

Gunilla Erikssons undersökningar pekar på det glapp som ofta finns mellan norm och praktik, då födoresurser som var viktiga på ett mentalt och symboliskt plan inte alltid konsumerades i någon större utsträckning. Folk som begravts med mängder av genomborrade tänder från storvilt kan i själva verket ha ätit mest insjöfisk, som på Zvejnieki-gravfältet i Lettland, använt under flera tusen år.

Att jakt och fiske hade betydelse även under yngre stenåldern, när folk började hålla djur och odla jorden, är känt sedan tidigare, men man har trott att detta kombinerades med visst jordbruk. Genom sina analyser av människor begravda vid Västerbjers på Gotland för knappt 5 000 år sedan visar Gunilla Eriksson att de till största delen levde av säl – faktiskt i så hög grad att man skulle kunna tala om Östersjöns inuiter. Trots att de hade kontakt med jordbrukande grupper envisades de med att jaga säl, som inte bara utgjorde en rik och pålitlig resurs, utan också var central i deras kulturella identitet.

Doktorsavhandlingens titel: Norm and difference: Stone Age dietary practice in the Baltic region

Disputationen äger rum måndag den 2 juni kl. 10.00 i De Geersalen, Geovetenskapens hus (plan Y2), Svante Arrhenius väg 8, Frescati. Opponent är Dr Michael Richards från Department of Archaeological Sciences, University of Bradford, England.

Avhandlingen finns tillgänglig i fulltext (pdf) på www.archaeology.su.se/arklab/generalen.htm

Gunilla Eriksson nås på tfn 08-16 11 62 (Arkeologiska forskningslaboratoriet, Greens villa, Stockholms universitet, 106 91 Stockholm), e-post gerik@arklab.su.se

Gunilla Eriksson medverkar i Forskardagarna 16 – 18 oktober.

När blev alkemin pinsam? I sin avhandling som idéhistorikern Carl-Michael Edenborg lade fram i december förra året tillbakavisar han den vanliga förklaringen, nämligen att det var kemins framväxt som satte stopp för guldmakeriet. Utifrån en omfattande källforskning skildrar han istället en omfattande hetskampanj mot alkemin vid slutet av 1700-talet som inte i första hand hade vetenskapliga argument. Istället utpekades alkemin som egoistisk, njutningsinriktad, onyttig och mentalsjuk.

För att illustrera alkemins villkor under perioden lyfter Edenborg fram en lång rad färgstarka karaktärer, bland andra kungamördaren Anckarströms far, som både var upplysningsman och alkemist.

Skambeläggandet är en vanlig strategi för att stöta ut visa röster ur offentligheten. Genom detaljgranskningen av kampanjerna mot guldmakeriet och alkemisternas försök att försvara sig mot de hårda beskyllningarna lyfter Edenborg fram mekanismer och strategier som används även i vår tids offentlighetskamper.

Doktorsavhandlingens titel; Alkemins skam: den alkemiska
traditionens utstötning ur offentligheten

Carl-Michael Edenborg nås på telefon 070-44 909 22 eller edenborg@vertigo.se

Carl-Michael Edenborg medverkar i Forskardagarna 16 – 18 okotober.

>
>
>

Ett utmärkande drag hos MS är att förekomsten varierar melllan olika länder och även inom länderna. Förekomsten i Sverige har tidigare endast undersökts i populationsbaserade studier i Göteborg. I avhandlingen uppskattas förekomsten i Västerbottens län genom två epidemiologiska studier, som båda visar en statistiskt signifikant högre förekomst av MS i Västerbottens län jämfört med Göteborg. I december 1997 hade 399 individer i länet tecken på MS, dvs. 154 fall per 100 000 inv. Under 10- årsperioden 1988-97 insjuknade 133 individer i Västerbottens län, vilket motsvarar en årlig incidens på 5.2 fall per 100 000 inv. Förekomsten av MS i Västerbottens län liknade därmed den som påvisats i andra undersökta delar av Skandinavien och Finland.

Också de kliniska symtomen på MS varierar mellan olika individer. Populationsbaserade studier som beskriver symtomen och deras konsekvenser för t.ex. arbetsförmåga hos större grupper av MS-sjuka är sällsynta. I avhandlingen jämförs graden av funktionsnedsättning till följd av MS i Västerbottens län med motsvarande resultat från en kanadensisk studie. Då föreföll MS vara en något mer godartad sjukdom enligt Västerbottensstudien. Skillnaden beror dock på att endast de individer som remitterats till en särskild MS-klinik – och som därmed var lite sjukare än de icke-remitterade – ingick i den kanadensiska studien. Trots detta är konsekvenserna av sjukdomen avsevärda när det gäller arbetsförmågan. Nästan hälften (45%) av alla personer med MS i åldern 18-64 år var helt sjukskrivna och bara en tredjedel arbetade heltid. En fjärdedel hade professionell assistans.

Miljöfaktorer har betydelse för uppkomsten av MS. I en studie i avhandlingen används blodprover från två biobanker för att undersöka betydelsen av vanliga virusinfektioner i detta sammanhang. Av 234 identifierade blodprover från personer med MS var 73 insamlade innan sjukdomen visat sig. Studien visar att aktiviteten av antikroppar mot Epstein-Barrvirus (EBV), och mot humant herpesvirus 6 var högre hos de personer som senare utvecklade MS. Denna skillnad gentemot matchade kontrollpersoner var tydligast för EBV, där också antikroppssvaret såg annorlunda ut jämfört hos kontroller. Resultatet stöder de tidigare observationer som föreslagit ett samband mellan EBV och MS.
Avhandlingen läggs fram vid Inst. för farmakologi och klinisk neurovetenskap, Umeå universitet, och har titeln ”Multiple Sclerosis in Västerbotten County, Northern Sweden”. Svensk titel: ”Multipel skleros i Västerbottens län”.
Disputationen äger rum kl 13.00 i sal B, 9 tr, Tandläkarhögskolan.
Fakultetsopponent är professor Oluf Andersen, Inst. för klinisk neurovetenskap, Göteborgs Universitet.

Kontaktinformation
Peter Sundström är bitr. överläkare i neurologi och finns vid neurologiska kliniken, Norrlands universitetssjukhus, tel. 090-785 19 42. E-post: peter.sundstrom@neuro.umu.se