Omkring 25 procent av alla kvinnor i västvärlden kan gå igenom klimakteriet utan besvär. Resten, omkring 75 procent, får besvär som kan vara så kraftiga att livskvaliteten försämras – ibland rejält.
Hormonbehandling kan lindra, eller rentav bota, besvären. Hormonbehandling minskar dessutom risken att drabbas av benskörhet och typ 2-diabetes. Om behandlingen påbörjas inom 10 år efter sista mensen och före 60 års ålder minskar även risken för hjärtinfarkt samt den totala dödligheten. I Sverige är det, trots detta, färre än 10 procent som använder hormonbehandling under någon period i samband med klimakteriet, enligt uppskattningar.
Rädsla för hormoner
Enligt en gammal studie skulle hälften av alla kvinnor tacka ja till hormonbehandling om de bara kunde garanteras att behandlingen är ofarlig, berättar Mats Hammar, professor emeritus i gynekologi och obstetrik vid Linköpings universitet, som i sin forskning har intresserat sig särskilt för klimakteriet och behandling av klimakteriebesvär.
Själv är han tveksam till om den siffran stämmer idag.
– Jag tror att det är för mycket, men vi vet att var tredje kvinna som rapporterar om vallningar och svettningar skulle vilja ha hjälp att bli av med sina besvär.
Vad är klimakteriet?
Begreppet klimakteriet har ingen tydlig definition, men det brukar syfta på den period som tidsmässigt omger en kvinnas sista mens och som präglas av en förändrad funktion i äggstockarna.
Hos en kvinna i fertil ålder bildas könshormonet östrogen i äggstockarna. När sista mensen närmar sig har kvinnans ägg nästan tagit slut. Det leder till att östrogenproduktionen minskar. Ägglossningarna – och därmed också menstruationerna – blir oregelbundna och avtar så småningom helt.
Ibland talar man om klimakteriets tre faser:
Premenopaus, eller förklimakteriet, är den fas när östrogenproduktionen börjar förändras och de flesta kvinnor upplever en mer oregelbunden mens. I genomsnitt har kvinnor nära fyra års oregelbunden mens före sista menstruationen.
Menopaus är när en kvinna har sin sista mens – och det är ungefär vid menopaus som vallningarna och svettningarna kan bli besvärliga för en del.
Postmenopaus, eller efter menopaus, är den fas som träder in efter sista mensen, när östrogenproduktionen så småningom landar på en mycket låg nivå.
Källor: Mats Hammar, professor emeritus i gynekologi och obstetrik, och Angelica Lindén Hirschberg, professor i gynekologi och obstetrik
Klimakteriet kan ge flera symtom
Det är inte ovanligt att kvinnor i klimakteriet har symtom som hjärtklappning, ångest och depression. Men enligt Mats Hammar är det enbart symtom som vallningar, svettningar och torra slemhinnor som har en tydlig och direkt koppling till klimakteriet i sig, det vill säga till den minskande östrogennivån.
– Det är svårt att visa i studier att annat än vallningar, svettningar och torra slemhinnor har med klimakteriet att göra, för det finns så mycket som kan påverka hur kvinnor mår i den här fasen av livet. Ofta är det mycket socialt som händer. Barn kanske flyttar hemifrån, föräldrar kan vara sjuka, mycket kan förändras på arbetsplatsen, relationen kanske inte alltid är jättebra … Därför har eventuella kopplingar mellan klimakteriet och symtom som hjärtklappning, ångest och depression hittills inte kunnat bevisas – förutom en viss nedstämdhet och skört humör som kan ha ett samband med sömnsvårigheter på grund av nattliga vallningar och svettningar, säger han.
Vallningar – vad är det?
En vallning beskrivs ibland som en känsla av plötslig värme i övre delen av kroppen. Värmen sprider sig under en kort tid – ofta mellan en halv och några få minuter, även om det förekommer att den pågår i upp till en halvtimme – som i en våg ut över armarna och vidare upp i ansiktet och hårbotten. Ofta, men inte alltid, börjar kvinnan svettas. Hon tror ofta att hon blir tomatröd i ansiktet, men om hon tittar sig i spegeln är hon inte det, det är mer en känsla.
Källa: Mats Hammar, professor emeritus i gynekologi och obstetrik
Fler studier behövs
Att man hittills inte har kunnat se ett tydligt och direkt samband mellan klimakteriet och vissa besvär, till exempel nedstämdhet, beror inte på att det inte har studerats. Det beror snarare på att resultaten varierar. Vissa studier visar tecken på samband medan andra inte gör det, säger Angelica Lindén Hirschberg, gynekolog och professor i obstetrik och gynekologi vid Karolinska institutet i Solna.
– Det tyder på att ämnet är komplext och på att vi behöver mer kunskap, säger hon. Vi kan i nuläget inte avfärda hypotesen och säga att det inte finns något samband. En del besvär kan vara kopplade till något som i sin tur är kopplat till klimakteriet. Det kan också vara så att vissa besvär inte riskerar att drabba alla utan bara dem som har en genetisk benägenhet för dem.
– En studie som kom för några år sedan visade att hormonbehandling kan motverka symtom på depression, och det talar för att minskade östrogennivåer i samband med klimakteriet kan spela roll för insjuknandet i depression. Det kanske bara gäller vissa personer som har en sårbarhet att insjukna i depression, men det är inga enkla samband än så länge. Vi behöver fler studier, säger Angelica Lindén Hirschberg.
Östrogen anses effektivt
Den vanligaste hormonbehandlingen vid klimakteriebesvär är i Sverige östrogen i kombination med gestagen. Det östrogen som ges är ett bioidentiskt hormon, vilket innebär att det har samma molekylära struktur som kroppseget östrogen. Gestagen är ett syntetiskt progesteron, eller gulkroppshormon, som det också kallas.
Behandlingen anses vara mycket effektiv. Många menar att den kan bota klimakteriebesvär som vallningar och svettningar helt och hållet, och det är östrogenet som står för den effekten. Gestagenets uppgift är en annan: att skydda livmoderslemhinnan, eftersom enbart östrogen skulle göra livmoderslemhinnan tjockare och därmed öka risken för cellförändringar och livmodercancer.
Bild: Brooke Cagle, Unsplash
3 vanliga symtom på klimakteriet
Värmevallningar och svettningar är de besvär som är tydligast kopplade till klimakteriet. Besvären brukar debutera när mensen upphör – men inte för alla. Omkring 25 procent slipper vallningarna och svettningarna helt. Vallningarna brukar i genomsnitt pågå i fem, sex år. Ungefär var tionde kvinna har kvar besvären i resten av livet, men de blir oftast lindrigare med åren.
Sömnproblem kan ha en indirekt koppling till klimakteriet, eftersom vallningar och svettningar ofta är som mest intensiva på natten. De kan göra att man vaknar upp till en gång i timmen, har svårt att somna om och kanske blir orolig för hur man ska klara av jobbet eller andra plikter. Sömnsvårigheter, oro och nedstämdhet kan därmed kopplas till vallningar och svettningar, men inte till klimakteriet som sådant.
Obehag i underlivet, som torra slemhinnor och/eller urinvägsbesvär, är vanligt något eller några år efter menopaus. Det beror på att slemhinnorna blir tunnare och mer sköra. Ungefär hälften av alla kvinnor upplever besvär som klåda, smärta vid samlag eller till och med svårigheter att sitta på en cykelsadel. Besvären kan behandlas lokalt med östrogen i form av vagitorier/slidtabletter, kräm eller gel, en metod som vare sig ökar risken för bröstcancer, livmodercancer eller hjärtinfarkt.
Källa: Mats Hammar, professor emeritus i gynekologi och obstetrik
Bioidentiskt progesteron vanligare utomlands
I flera andra länder används bioidentiskt progesteron istället för syntetiskt gestagen. Bioidentiskt progesteron är, precis som bioidentiskt östrogen, uppbyggt av samma molekyl som det kroppsegna hormonet.
Det finns tecken på att bioidentiskt progesteron ger en mindre riskökning för bröstcancer än gestagen. Det finns också tecken på att bioidentiskt progesteron kan minska risken för PMS-liknande symtom som irritation, oro, humörsvängningar, trötthet och nedstämdhet – men att det kan skydda sämre mot östrogenets stimulerande effekt av livmoderslemhinnan, och därmed öka risken för livmodercancer. Fast inget av det här vet forskarna säkert.
* I en randomiserad studie (RCT) får en grupp personer den behandling man vill veta mer om, medan en kontrollgrupp har fått en annan behandling, eller “sockerpiller”. Det bästa är om varken studiens deltagare eller de läkare som behandlar och bedömer resultatet vet vem som har fått vad.
Sådana RCT-studier saknas när det gäller bioidentiskt progesteron, enligt Angelica Lindén Hirschberg.
– Den litteraturgenomgång vi gjorde visade tydligt att det saknas viktig kunskap om bioidentiskt progesteron, säger hon.
Svensk studie ska starta
Angelica Lindén Hirschberg och hennes medarbetar har i flera år planerat en RCT-studie för att få mer kunskap om just bioidentiskt progesteron – och snart sätter de igång studien.
– Det blir en studie med drygt 500 kvinnor som kommer att slumpas till att få antingen bioidentiskt progesteron i kombination med östrogen, eller gestagen i kombination med östrogen.
Forskarna ska undersöka hur kvinnornas bröst och livmoderslemhinna påverkas av behandlingen.
– Vi ska bland annat undersöka så kallad mammografisk täthet, något som innebär att brösten ser väldigt vita ut på röntgenbilden och som är en riskmarkör för att utveckla bröstcancer. Vi kommer även att ta vävnadsprov från bröst och livmoderslemhinna, och vi ska undersöka hur kvinnorna mår av preparaten, säger Angelica Lindén Hirschberg.
Varje deltagare är med i studien i ett år. Studien ska pågå i minst fem år.
När har en kvinna sin sista mens?
I västvärlden får kvinnor i genomsnitt sin sista mens vid 51,5 års ålder, men mensen kan finnas kvar upp till 56, 57 års ålder.
Mellan 93 och 94 procent av alla kvinnor i Sverige får sin menopaus efter 45 års ålder.
5 procent får sin menopaus mellan 40 och 45 års ålder.
1–2 procent får sin menopaus före 40 års ålder.
Källa: Mats Hammar, professor emeritus i gynekologi och obstetrik
Bioidentiskt progesteron inte godkänt i Sverige
Bioidentiskt progesteron är inte godkänt vid behandling av klimakteriebesvär i Sverige. Det beror förmodligen på att Läkemedelsverket inte har fått någon ansökan från något läkemedelsföretag, säger Viveca Odlind, senior expert och konsult hos Läkemedelsverket samt pensionerad professor i gynekologi.
– Läkemedelsverkets roll är att granska den dokumentation som läkemedelsföretag skickar in – att bedöma om läkemedlet är effektivt och säkert för den avsedda användningen. Men så vitt jag vet har ingen ansökan för bioidentiskt progesteron, avsett som tillägg till östrogenbehandling, inkommit för granskning, säger hon.
I flera andra länder i Europa är bioidentiskt progesteron godkänt för användning vid klimakteriebesvär. Enligt Viveca Odlind beror det troligen på att läkemedelsföretag sökte och fick nationellt godkännande i de aktuella länderna för mycket länge sedan, innan det mer strikta och EU-gemensamma regelverk som nu gäller fanns.
– Kraven på vetenskapligt stöd är numera omfattande, och än så länge vet vi inte vilken dos av bioidentiskt progesteron en kvinna behöver för att få effektivt skydd mot livmodercancer när hon använder en viss dos östrogen mot sina besvär. En enskild gynekolog kan i och för sig kompensera denna brist på kunskap genom att med jämna mellanrum undersöka kvinnans livmoderslemhinna med ultraljud, säger hon.
Kan skrivas ut ”off label”
Läkare i Sverige kan skriva ut bioidentiskt progesteron vid klimakteriebesvär trots att det inte är godkänt. De använder sig då av så kallad licensförskrivning eller off label-förskrivning. Det innebär att läkaren gör en ansökan för en specifik patient. I ansökan ska läkaren motivera varför patientens behov inte kan tillgodoses med godkända läkemedel. Ansökan godkänns, eller avslås, av Läkemedelsverket.
Sedan en tid tillbaka finns också läkemedel med dydrogesteron godkända för förskrivning vid klimakteriebesvär i Sverige. Dydrogesteron är en substans som är snarlik bioidentiskt progesteron.
Läkaren: Väldigt mycket placebo
Natalia Cruz är gynekolog och ordförande i en arbetsgrupp inom SFOG som bevakar utvecklingen inom endokrinologi (den medicinska specialitet som rör sjukdomar i de hormonproducerande organen, redaktionens kommentar). I sin kliniska verksamhet skriver hon ofta ut bioidentiskt progesteron till kvinnor med klimakteriebesvär, på licens eller off label. Motiveringarna varierar men det kan handla om att kvinnan har risk för blodpropp på grund av till exempel övervikt eller rökning, att hennes mamma har haft bröstcancer och att kvinnan är orolig för egen del, eller att hon har prövat gestagenbehandling och inte mått bra av det.
Många av Natalia Cruz patienter förväntar sig att hon som “hormondoktor” ska lösa alla deras problem, berättar hon.
– Men så är det tyvärr inte. Det cirkulerar jättemycket information om bioidentiskt progesteron som är felaktig.
Därmed inte sagt att det är fel på det bioidentiska progesteronet, säger Natalia Cruz.
– Jag rekommenderar det väldigt ofta och jag har inget emot det. Men ibland är det inte det kvinnan behöver. Ibland handlar det mer om att hon behöver bli lyssnad på och få information, prata med en kurator eller psykolog – eller mig.
Ökad risk för bröstcancer
Användandet av hormonbehandling för klimakteriebesvär har varierat kraftigt genom åren. När Mats Hammar började arbeta som gynekolog i mitten av 1970-talet var det bara några få procent av kvinnorna i klimakteriet som använde hormoner.
– Vid millennieskiftet hade det ökat stort. I stort sett varannan kvinna i storstäderna använde det då, säger han.
Samtidigt hade forskare börjat se att hormonbehandling kunde öka risken för bröstcancer. I USA gjordes en stor studie, Women Health Initiative, WHI-studien, som så småningom fick avbrytas eftersom man vid en säkerhetsanalys såg en liten ökad risk för bröstcancer och, framför allt, en ökad risk för hjärtinfarkt, hos de kvinnor i studien som fick hormonbehandling.
Användandet av hormonpreparat minskade kraftigt. Men senare visade det sig dels att det i studien ingick en stor andel kvinnor som redan hade riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, dels att man bjudit in kvinnor som hade haft sin sista mens för länge sedan, berättar Mats Hammar.
– Normalt ger man hormonbehandling nära menopaus eftersom det är då man oftast har mest besvär, men här tog man in kvinnor som i genomsnitt var 65–67 år, varav en del dessutom hade andra riskfaktorer som övervikt och diabetes.
Östrogen har en skyddande effekt mot åderförkalkning, ateroskleros. Det gör att unga kvinnor, och kvinnor som just haft sin sista mens, ofta har ganska släta och fina kranskärlväggar, säger Mats Hammar.
– Men östrogen i tablettform ökar blodets benägenhet att koagulera, så om man vid 65 års ålder redan har åderförkalkning i kranskärlen kan koagulerat blod stoppa blodflödet och leda till infarkt. Hos en kvinna med fina kärlväggar kommer östrogenets förebyggande effekter istället att förhindra, eller åtminstone bromsa, åderförkalkningsprocessen. Det här kan alltså förklara varför kvinnor som börjar med hormonbehandling före 60 års ålder ,eller inom 10 år efter menopaus, har bättre överlevnad och mindre infarktrisk än kvinnor som efter menopaus inte har hormonbehandling.
– Och om kvinnan dessutom, som många i WHI-studien, har diabetes, högt blodtryck eller övervikt så har hon redan en viss åderförkalkning och därmed en ytterligare ökad risk för hjärtinfarkt om hon använder östrogen i tablettform.
Levde längre efter hormonbehandling
Efter ytterligare ett par decennier såg man att de kvinnor i studien som börjat hormonbehandlingen när de var yngre än 60 hade nytta av behandlingen. De fick minskad risk för hjärtinfarkt och en positiv effekt på hjärt-kärlhälsan. De som fick hormonpreparat hade också en mindre total dödlighet än de som fick sockerpiller.
Betyder det att man ska förstå hormonbehandling som något slags mirakelkur?
– Man ska inte överdriva, men minskningen av hjärtinfarktsrisken spelar stor roll i det här, säger Mats Hammar.
– I korthet säger vi gynekologer idag att en kvinna som har övergångsbesvär, är under 60 år och har haft menopaus för mindre än tio år sedan när hon påbörjar behandlingen, kan erbjudas hormonbehandling om inget annat talat emot det, till exempel att hon har haft bröstcancer eller blodpropp. Den amerikanska studien gav alltså ett preliminärt oroväckande resultat, men det visade sig att det bara gällde de kvinnor som var äldre när de gick med i studien.
Viktigt att gå på mammografi
Men risken för bröstcancer finns fortfarande, och den ökar med behandlingstidens längd.
– Den risken är allvarlig och den ska man försöka undvika på alla sätt, säger Mats Hammar. Kvinnor i allmänhet, och förstås de som har hormonbehandling, bör delta i mammografi-screeningen, och vi forskare behöver hitta hormonbehandling som är så skonsam som det någonsin är möjligt för brösten.
– Men det är inte så att man kommer att få bröstcancer om man tar hormonbehandling. Man har en liten ökad risk, men de flesta som använder hormonpreparat får aldrig bröstcancer. Och risken för hjärtinfarkt tycks minska mer än vad risken för bröstcancer ökar. Därför blir resultatet minskad dödlighet hos kvinnor som börjar med hormonbehandling före 60 års ålder och inom tio år efter menopaus.
Hur stor är risken att drabbas av bröstcancer vid hormonbehandling nära menopaus?
– Jag brukar säga att alla kvinnor har risk att få bröstcancer och att cirka 10 av 100 kvinnor får det någon gång under livet, men att risken ökar med åldern. Om alla kvinnor skulle använda östrogen i kombination med gestagen under 5–10 år skulle kanske 15 av 100 kvinnor få bröstcancer så småningom. Risken ökar alltså med cirka 1,3–1,5 gånger efter 5–10 års behandling, jämfört med om man inte har någon behandling – men man ska veta att riskökningen är ungefär lika stor om man har fetma, det vill säga ett BMI på 30 eller mer.
Ibland hör man att hormonbehandling bara är ett sätt att skjuta på klimakteriet och klimakteriebesvären. Stämmer det?
– Nej, det finns inget som talar för att det fungerar så, säger Angelica Lindén Hirschberg. Klimakteriet är ju till viss del genetiskt styrt. Men när man slutar med hormonbehandling blir det förstås en hormonell omställning, så till viss del kan vissa besvär komma tillbaka.
Mats Hammar påminner om att vallningar i genomsnitt pågår i mellan fem och sex år.
– Om du skulle ha en kristallkula och vet att dina besvär kommer att pågå i fem år så torde fem års behandling alltså kunna följas av besvärsfrihet, säger han.
Behandlingar mot klimakteriebesvär utan hormoner
Mats Hammar och hans forskarkollegor har gjort flera studier med alternativa behandlingar mot klimakteriebesvär:
Kognitiv beteendeterapi (kbt)
Kommentar:
– Kvinnor i en kbt-studie fick lära sig en väldigt bra avslappningsteknik, ”tillämpad avslappning” (applied relaxation). När jag efter några veckor träffade dem sa de saker som ”Förut vaknade jag några gånger varje natt och hade svårt att somna om, men med den här tekniken har jag lätt att somna om” – och efter ytterligare några veckor kom inte symtomen alls, säger Mats Hammar.
På gruppnivå halverades besvären.
Styrketräning
Kommentar:
Just nu pågår analyser av en studie om styrketräning som ser ut att ge bra effekt, enligt Mats Hammar.
Akupunktur
Kommentar:
– Våra och andras studier visar att kvinnor som får akupunktur får en lindring av sina vallningar och svettningar efter några veckor, och att det sedan kan upprätthållas, säger Mats Hammar.
Det kan vara svårt att se slutet på klimakteriet när man är mitt uppe i det. Därför kan det vara bra att veta att det går över, för de allra flesta.
– Det kan kännas som om man inte kommer att klara av det, att man lika gärna kan gå och dra en säck över huvudet och gömma sig. Det kan vara otroligt jobbigt. Men idag lever kvinnor länge, de har i genomsnitt en tredjedel av sin livstid kvar efter menopaus, så det finns definitivt ett liv efter detta – och det kan vara ett bra liv, säger Angelica Lindén Hirschberg.
Hormonbehandling vid klimakteriebesvär – nya råd
I april 2022 publicerade Läkemedelsverket en ny behandlingsrekommendation om hormonbehandling vid klimakteriebesvär. Sådan behandling är effektiv och kan rekommenderas om klimakteriebesvären påverkar livskvaliteten negativt, konstaterar myndigheten – men det ska alltid göras en bedömning av risker och nytta för den enskilda kvinnan.
Huvudbudskapen i behandlingsrekommendation är:
Hormonbehandling med östrogen, med eller utan tillägg av gestagen (kvinnor utan livmoder behöver inte gestagen), har god effekt på symtom som vallningar, svettningar och sömnproblem under klimakteriet.
Hormonbehandlingen bör bara pågå så länge som kvinnan har symtom som påverkar hennes livskvalitet negativt.
Hormonbehandling under klimakteriet ökar risken för blodpropp. Risken gäller framför allt östrogen som tas via munnen, och risken ökar ju högre dos kvinnan tar.
Hormonbehandling under klimakteriet ökar risken för bröstcancer. Risken ökar med behandlingstidens längd. Den påverkas också av om och hur gestagen ges (riskökningen är mycket liten vid enbart östrogenbehandling, lite större när kvinnan tar östrogen varje dag och gestagen tolv dagar i månaden och ytterligare något större när kvinnan tar gestagen tillsammans med östrogen varje dag).
Om behandlingen påbörjas före 60 års ålder kan friska kvinnor med vallningar, svettningar och sömnproblem även få andra positiva effekter av hormonbehandlingen, framför allt när det gäller risken för hjärt- och kärlsjukdom och frakturer.
Kvinnor med tidig menopaus, det vill säga sista mensen före 45 års ålder, bör rekommenderas hormonbehandling åtminstone upp till normal ålder för menopaus, cirka 52 år.
Innan en kvinna får hormonbehandling för klimakteriebesvär ska det alltid göras en individuell nytta-riskbedömning. Bedömningen ska upprepas vid behov, vid eventuella biverkningar och om kvinnan har nytillkomna medicinska problem.
Välkontrollerade medicinska tillstånd som är riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdom samt diabetes är inget hinder för hormonbehandling.
Kvinnor som har eller har haft hjärt-kärlsjukdom, där hormonbehandling möjligen kan öka risken, ska bedömas individuellt. Om man överväger hormonbehandling rekommenderas behandling via huden, till exempel plåster.
Lokal östrogenbehandling, till exempel vaginalkräm, vagitorier eller vaginaltabletter har god effekt vid torra slemhinnor och sveda i underlivet. Behandlingen kan rekommendera till de allra flesta och fortsätta under hela livet. Om kvinnan slutar med behandlingen är det sannolikt att besvären kommer tillbaka.
Text: Maria Zamore på uppdrag av forskning.se
Radioblixtar är oförutsägbara och extremt korta ljusglimtar från rymden. Astronomer har kämpat för att förstå dem ända sedan de först upptäcktes 2007. Hittills har de bara kunnat ses av radioteleskop.
Varje blixt varar bara tusendelar av en sekund. Ändå sänder var och en ut lika mycket energi som solen avger på ett dygn. Varje dag smäller flera hundra blixtar och de har observerats över hela himlen. De flesta ligger på enorma avstånd från jorden, i galaxer flera miljarder ljusår bort.
I två artiklar presenterar nu astronomer från ett internationellt team nya observationer, som tar dem ett steg närmare en lösning av mysteriet.
Letade efter blixtarnas ursprung
När en källa till upprepade blixtar upptäcktes i stjärnbilden Stora björnen januari 2020 satte forskarna igång med att göra högprecisionsmätningar. De ville leta efter ledtrådar till blixtarnas ursprung.
– Genom att använda många radioteleskop tillsammans kan vi fastställa en källas läge på himlen med extremt hög precision. Det ger möjlighet att se hur omgivningarna ser ut där radioblixtar skapas, säger Franz Kirsten som är forskare vid Onsala rymdobservatorium och Nederländernas institut för radioastronomi, Astron.
Mätningar från flera teleskop
För att studera källan med högsta möjliga upplösning och känslighet använde forskarna mätningar gjorda samtidigt med teleskopen i nätverket European VLBI Network (EVN). Genom att kombinera data från tolv parabolantenner spridda över halva jordklotet kunde de ta reda på exakt varifrån på himlen som blixtarna sändes ut.
Mätningarna kompletterades med data från flera andra teleskop, bland annat Karl G. Jansky Very Large Array (VLA) i New Mexico, USA.
Nära galaxen Messier 81
När astronomerna analyserade sina mätningar upptäcktes att de återkommande radioblixtarna hade ett helt oväntat ursprung.
Utbrotten kunde spåras till utkanterna av den närliggande spiralgalaxen Messier 81 (M 81), cirka tolv miljoner ljusår bort. Det är ett stort avstånd, men ändå närmare än någon annan källa till radioblixtar som hittills upptäckts.
Ännu en överraskning väntade. Läget på himlen stämde exakt överens med en tät klunga av mycket gamla stjärnor – en klotformig stjärnhop som också kallas klothop.
– Det var häpnadsväckande att hitta radioblixtar från ett klothop. Det här är ett ställe i rymden där det bara finns gamla stjärnor. Längre ut i universum har man hittat radioblixtar på platser där stjärnor är mycket yngre. Så det här måste vara något annat, säger Kenzie Nimmo som är verksam vid Amsterdams universitet och Astron.
En tät klunga av gamla stjärnor (till vänster) nära spiralgalaxen Messier 81 (M81) är källan till oerhört ljusstarka och korta radiosignaler. Illustration: Astron/Daniëlle Futselaar.
Magnetiska rester från stjärnexplosioner
Många radioblixtar har hittats omgivna av unga och tunga stjärnor, som är långt större än solen. I sådana omgivningar är stjärnexplosioner vanliga. Stjärnor som exploderar kan lämna efter sig starkt magnetiserade rester – och några av dessa märkliga himlakroppar kallas magnetarer.
Forskare har trott att magnetarer kan skapa åtminstone en del av alla radioblixtar. Magnetarer är universums mest kraftfulla kända magneter, och utgör de extremt täta resterna av stjärnor som nyligen har exploderat.
Jason Hessels är astronom vid Amsterdams universitet och Astron:
– Vi väntar oss att magnetarer ska vara nya, och definitivt inte omgivna av gamla stjärnor. Så om det vi upptäckt här verkligen är en magnetar kan den inte ha bildats när en ung stjärna exploderade. Det måste finnas ett annat sätt, säger han.
Vit dvärg kollapsade
Teamet tror att radioblixtarnas källa är en typ av himlakropp som förutspåtts av andra forskare, men som aldrig setts förut: en magnetar som bildades när en så kallad vit dvärg gick upp i vikt så mycket att den störtade samman under sin egen tyngd.
– Märkliga saker kan hända under de långa årmiljarderna i en tät stjärnhops liv. Här tror vi att vi fått syn på en stjärna som har en alldeles ovanlig historia, förklarar Franz Kirsten.
Med tiden blir vanliga stjärnor som solen gamla och förvandlas till små, täta, ljusa himlakroppar som kallas vita dvärgar. Många av stjärnhopens invånare lever i par, det vill säga som dubbelstjärnor. Av de tiotusentals stjärnorna i hopen kan några få komma tillräckligt nära varandra för att den ena stjärnan kan samla in material från den andra.
Det kan leda till en ödesdiger utgång för den ena stjärnan, och som på engelska kallas ”accretion-induced collapse”.
– Om en av de vita dvärgarna kan fånga tillräckligt med extra massa från sin följeslagare, kan den förvandlas till en ännu tätare stjärna, känd som en neutronstjärna. Det är en sällsynt händelse, men i en klunga av urgamla stjärnor är det ändå det enklaste sättet som radioblixtar kan skapas, säger Mohit Bhardwaj, astronom vid McGill-universitetet i Kanada.
Snabbaste någonsin
När astronomerna letade efter ytterligare ledtrådar genom att zooma in i sina mätdata blev de än en gång överraskade. En del av blixtarna var ännu kortare än de hade förväntat sig.
– Utbrotten flammade upp och ner i ljusstyrka under så kort tid som några tiotals nanosekunder. Det säger oss att de måste komma från en väldigt liten volym i rymden, mindre än en fotbollsplan och kanske bara tiotals meter i diameter, säger Kenzie Nimmo.
Liknande blixtsnabba radiosignaler har tidigare kunnat fångas upp från himlens mest kända stjärnrest, Krabbpulsaren. Den är en pytteliten och oerhört tätpackad himlakropp som är en kvarleva efter en supernovaexplosion som kunde ses från jorden år 1054 i stjärnbilden Oxen.
Kraftfull signal
Både magnetarer och pulsarer är olika typer av neutronstjärnor, det vill säga extremt sammanpackade himlakroppar med solens massa i en volym lika stor som en stad på jorden och med starka magnetfält.
– Av de signaler vi mätte upp var några väldigt korta och extremt kraftfulla, på precis samma sätt som vissa signaler från Krabbpulsaren. Det tyder på att det vi ser verkligen är en magnetar, men på en plats där inga magnetarer har hittats tidigare, säger Kenzie Nimmo.
Framtida observationer av detta system och andra kommer att hjälpa till att avgöra om källan verkligen är en ovanlig magnetar eller något annat. Mätningarna kan möjligen även förklaras av en ovanlig pulsar, eller ett dubbelsystem där ett svart hål och en tät stjärna kretsar kring varandra.
– De här radioblixtarna tycks kunna ge oss nya och oväntade insikter om hur stjärnor lever och dör. Om det är riktigt kan de på samma sätt som supernovor berätta för oss om stjärnor och hur de lever i hela universum, säger Franz Kirsten.
Franz Kirsten, Astron i Nederländerna och Onsala rymdobservatorium, Chalmers tekniska högskola, franz.kirsten@chalmers.se
Rymdobservationer med teleskop – så går det till
Forskningen baseras på observationer med bland annat rymdteleskopen Hubble, Chandra och Fermi samt Subaru-teleskopet på Hawaii.
Långbasinterferometri eller VLBI (very long baseline interferometry) är en astronomisk metod som går ut på att flera radioteleskop som ligger långt från varandra samtidigt observerar samma område på himlen. Data från varje teleskop skickas sedan till en central dator för att skapa bilder med hög upplösningen – till och med högre än världens bästa teleskop för synligt ljus.
European VLBI Network är en interferometrisk uppställning av radioteleskop i Europa, Asien, Sydafrika och Amerika som genomför unika, högupplösta radioastronomiska observationer av kosmiska radiokällor.
Lukten, pulsen, solidariteten och gemenskapen som upplevs på plats försvann i takt med att digitala sändningar tog över. Men alla är inte lika negativa, och frågan är hur det blir när arenorna nu öppnar för publik igen.
Forskarna Aage Radmann och Sara Karlén undersökt hur supportrar hanterat att de inte kunnat följa sitt favoritlag på plats Studien bygger på enkäter och ett 50-tal intervjuer, framförallt med fotbollsfans och ingår i ett temanummer om Coronapandemins påverkan på idrotten i tidskriften Sport in Society.
—Den stora saknaden folk upplevde när de inte kunde gå till arenan och följa sitt lag var överraskande. Arenan och att vara på plats har en enorm betydelse för supportrarna. Med Corona försvann känslan för platsen och därmed tog intresset för fotbollen andra vägar, säger Aage Radmann, universitetslektor i idrottsvetenskap vid Malmö universitet.
Fotboll utan publik saknar själ
Han framhåller också att de känslomässiga kopplingarna till arenan betonas lika mycket av kvinnliga som manliga fans. Att gå på fotboll representerar helt enkelt så mycket mer än att bara se själva matchen. Intervjupersonerna lyfte fram faktorer som gemenskap, solidaritet, lukten, luften, spänningen och inte minst gemenskapen som följer med den fysiska platsen och arenaupplevelsen. De menar att fotboll utan publik är själlöst.
—Det är relationen mellan supporter och supporter men också mellan spelare och supporter och vice versa som är viktig. Arenan måste delas för att ge mening, säger Aage Radmann.
Sociala media tappade betydelse för supportrar
Resultatet visar också att många slutade använda sociala medier. Eftersom de inte kunde gå på match hade de ”inte heller något att berätta” eller diskutera. Men de uppskattade att spelare och klubbledning istället gjorde sig mer tillgängliga digitalt under pandemin.
—Idrottsklubbarna verkar ha gått igenom en snabbkompetensutveckling vad gäller digitalisering. Man har en helt annan mediestrategi nu än före Corona.
Det finns också en grupp supportrar som i enkäten uppger att de kommer att fortsätta att följa matcherna digitalt.
— Ungefär 20 procent säger det, medan andra säger att de kommer att gå ännu mer på plats. Jag tror att klubbarna är mest oroliga över dem som inte har så starka känslomässiga band till klubben. Kommer de att återvända? undrar Aage Radmann.
I ett specialnummer av Sport in Society beskriver idrottsforskare från flera länder hur Covid-19 påverkat idrotten ur olika synvinklar och på olika nivåer. Vilka effekter pandemin fick på idrottare, motionärer, åskådare, fans, tränare, organisationer och andra aktörer, och hur olika grupper anpassade sig till situationen. Redaktörer är Aage Radmann, Susanna Hedenborg och David Svensson, samtliga forskare vid Malmö universitet.
– Samma dag som vi avslutade årets demokratirapport beordrade Rysslands president Vladimir Putin en fullskalig invasion av Ukraina. Detta krig startas av samme man som för 20 år sedan utlöste den tredje vågen av autokratisering i världen, säger Staffan I. Lindberg, föreståndare för V-Dem-institutet.
Invasionen av Ukraina bekräftar det som V-Dem-institutet varnat för under flera års tid – att demokratisk tillbakagång, så kallad autokratisering, bland annat leder till fler krig. Tendenserna är att autokratiska ledare har blivit allt djärvare och inte bryr om vad andra tycker.
Rapporten som nu släppts visar på dystra siffor för demokratitillståndet i världen. Den demokratiska nivån för den genomsnittlige världsmedborgaren år 2021 är tillbaka på 1989 års nivåer, vilket betyder att de senaste 30 åren av demokratiska framsteg nu är ett minne blott.
Världens största demokratidatabas
V-Dem-institutet tillhandahåller världen största demokratidatabas med över 30 miljoner datapunkter för 202 länder från år 1789–2021. Till institutet är knutet över 3 700 forskare och andra landsexperter som mäter hundratals olika indikatorer på demokrati. V-Dem tillhör Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.
– År 2012 var sifforna som högst, då fanns det 42 liberala demokratier i världen. Det vill säga demokratier som även innefattar sådant som går utöver själva folkstyret: en rättsstat och grundläggande mänskliga rättigheter. År 2021 är den siffran nere på 34 liberala demokratier. Det betyder att enbart 13 procent av världens befolkning lever i en demokrati så som exempelvis vi svenskar definierar den.
Autokratiseringen innebär att demokratier bryts ned, och det sker i stor utsträckning av valda ledare som raserar de demokratiska institutionerna: medier, civilsamhälle, oberoende organisationer och rättsväsendet. Rapporten redogör också för hur autokratisering ser ut att ändra skepnad, via ökade nivåer av polarisering, desinformation och statskupper.
EU är inget undantag från autokratisering
Den största demokratiska tillbakagången under det senaste året har skett i Stillahavsregionen, Östeuropa, Centralasien, Latinamerika och Karibien.
– Våra mätningar visar att slutna autokratier har ökat från 25 till 30 länder globalt. Diktaturer är på frammarsch runt om i världen. Idag lever 5,4 miljarder människor, 70 procent, i diktaturer, säger Staffan I. Lindberg.
När V-Dem i 2020 års demokratirapport klassade Ungern som en icke-demokrati fick EU sin första diktatur. Den senaste rapporten visar att trenden fortsätter inom EU där nu 20 procent av medlemsländerna har autokratiserat under det senaste decenniet.
Vid akuta krissituationer kan sociala medier spela en avgörande roll för att snabbt sprida livsviktig information. Men det finns också en risk att falska eller gamla fakta sprids och orsakar obefogad rädsla eller panik.
I en ny studie har forskare vid Umeå universitet undersökt hur information om ett misstänkt terrordåd i Londons tunnelbana 2017 spreds via Twitter. Larmet om terrordådet, som skapade osäkerhet hos allmänheten, visade sig snart vara falskt.
Men vid det laget var det redan för sent. Alarmerande rapporter spreds vidare som en digital löpeld.
– Informationsflöden i sociala medier har inte en helt logisk uppbyggnad. På sociala medier blandas vittnesuppgifter med hörsägen, antaganden och uppfattningar i samband med kriser. Det kan både vara svårt att nå ut och att ta till sig av ny information, säger Moa Eriksson Krutrök som är lektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Umeå universitet.
Flöden speglar inte tidsförlopp
Under det falska terrorlarmet kunde man se en lavinartad ökning av tweets med hashtaggarna #oxfordstreet och #oxfordcircus, som båda kunde kopplas till händelsen. Den första timmen efter larmet kunde så många som 2750 tweets per minut registreras.
– Själva plattformarnas rekommendationssystem, som understöds av algoritmer, kan bidra till skevheter i informationsflödet. De här algoritmerna hjälper till att anpassa information för den individuella användaren, men i samband med kriser kan man snarare behöva den mest uppdaterade informationen än den bäst personanpassade, säger Moa Eriksson Krutrök och fortsätter:
– Eftersom gammal och ny information blandas runt och spottas ut i våra olika flöden, har man svårt som social medieanvändare att tydligt se tidsförloppen och få förståelse för helheten.
Risk för digitala löpeldar
Forskarna kunde se att plattformarnas sätt att fungera, i kombination med hur användarna agerade, indirekt bidrog till att skapa så kallade ”digitala löpeldar” av information. Det innebär att informationsspridningen tar sådan fart att den blir svårhanterlig och kan nå en stor mängd människor väldigt snabbt.
– Sådana löpeldar kan vara svårsläckta. Plattformarna kan moderera innehållet i den mån det går, men när det handlar om tusentals tweets i minuten är det svårare att verifiera uppgifterna. Även information från trovärdiga officiella källor kan skapa osäkerhet kring händelseförloppet, till exempel om den är vag eller skriven i ett visst skede när man inte ännu är säker på alla delar av händelseutvecklingen.
Källkritik ännu viktigare vid kriser
Trots riskerna att falsk information kan spridas tycker Moa Eriksson Krutrök att sociala medier spelar en viktig roll vid krissituationer. Hon menar dock att alla användare måste utöva källkritik i ännu större utsträckning i samband med kriser, speciellt när man tar del av information via sociala medier.
– Sociala medier ger möjlighet för fler att delta i informationsflöden på sätt man inte har kunnat tidigare. Men på grund av att sociala plattformar består av enormt många aktörer kan informationsspridningen bli potentiellt svårhanterlig, och det kan vara svårt att veta huruvida uppdateringar är sanna eller falska.
Svårt för vittnen
Om desinformation sprids via sociala medier är det långtifrån alltid den sker i illvilligt syfte. Det kan vara svårt även för vittnen att tolka en situation under tiden den pågår. I det falska terrorlarm som forskarna studerade fanns vittnesuppgifter som senare visade sig inte stämma.
– Människor som gömde sig i affärer längs Oxford Street tyckte sig höra skott avfyras, men senare kunde man bekräfta att inga gärningsmän, och inga vapen, funnits på platsen.
Det finns teknologiska lösningar som Twitter kan tillämpa för att minska spridningen av information i samband med kriser, bland annat genom att begränsa användningen av ”retweet”-funktioner.
– Detta prövades till exempel i samband med det amerikanska valet 2020 och det kan även bli aktuellt i samband med terrorlarm, säger Moa Eriksson Krutrök.
Moa Eriksson Krutrök, lektor i medie- och kommunikationsvetenskap, Umeå universitet, moa.eriksson@umu.se
Under ett och ett halvt år har ett pilotförsök med marina kolonilotter genomförts vid bryggan utanför Tjärnö marina laboratorium. När projektledaren Maria Bodin summerar projektet i rapporten Marin kolonilott på Tjärnö slås hon av uppmärksamheten som det har fått.
– Intresset har varit enormt! Jag får samtal i princip dagligen av personer som är intresserade av att anlägga kolonilotter eller vill veta mer om hur det fungerar, säger hon.
Maria Bodin med tång. Bild: Susanne Liljenström
Krånglig att få husbehovsodla till havs
Inspirationen kommer från Danmark. Där har marina kolonilotter funnits i ett tiotal år och nu finns ett tjugotal odlingar runt om i landet. När pilotförsöket på Tjärnö startade under sommaren 2020 ville Maria Bodin undersöka hur förutsättningarna för marina kolonilotter ser ut i Sverige. Hur kan en kolonilott se ut? Vilka arter går att odla och förvara i den? Vilka tillstånd krävs?
– Att bygga en marin kolonilott var inte särskilt svårt. Vi köpte in två bommar som vi förankrade i brygga och hängde ut rep och burar. Även odlingen har gått bra. Det svåra har varit att reda ut vilka tillstånd som krävs.
I Sverige behövs flera olika tillstånd för att kunna anlägga en marin kolonilott – något som är både tidsödande och dyrt. Vid handläggningen av tillstånd tas ingen hänsyn till odlingens storlek. Det är samma tillståndsprocess oavsett om det är en småskalig odling vid en brygga eller en fullskalig odling ute till havs.
– För att konceptet marina kolonilotter ska kunna växa i Sverige krävs en förenklad tillståndsprocess för småskalig odling. I Danmark finns odlingstillstånd för hobbyverksamhet, något som har varit en förutsättning för att marina kolonilotter har kunnat växa där, säger Maria Bodin.
Odling av sjöpung. Bild: Susanne Liljenström
Marin kolonilott kan också förvara mat
Marina kolonilotter kan användas både till att odla och förvara mat från havet. I pilotförsöket har ett tjugotal arter undersökts:
Alger som sockertång och havssallat har odlats på rep.
Blåmusslor och sjöpungar har hittat till settlingsbanden som har satts ut.
Tångräkor, strandkrabbor och strandsnäckor har samlats in och förvarats i burar som har hängt ner från bryggan.
– De arter som jag ser störst potential i är blåmusslor, ostron, sockertång och havssallat. De är alla arter som växer relativt snabbt och där det finns efterfrågan. Dessutom bidrar dessa arter med miljönytta när de tar upp näringsämnen från vattnet och på det sättet motverkar övergödning, säger Maria Bodin.
Om fem år hoppas Maria Bodin att en enklare tillståndsprocess finns på plats och att marina kolonilotter används på flera platser längs kusten. Hon ser flera vinster med småskalig odling i havet. Förutom att bidra till hållbar matproduktion och miljönytta kan de marina kolonilotterna fungera som en plattform för utåtriktad verksamhet för att höja kunskapen om havet och dess utmaningar.
– Den marina kolonilotten skulle kunna användas inom utbildning för att prata om livet i havet och hållbar odling av mat. Skolklasser skulle kunna besöka kolonilotten under olika tider på året för att följa utvecklingen.
Om projektet med marina kolonilotter
Pilotförsöket med marina kolonilotter är en del av Interreg-projektet Marint gränsforum Skagerrak som är ett EU-finansierat samarbete mellan Sverige och Norge. Syftet är att visa upp potentialen med denna typ av anläggning, hur den kan användas som visningsplattform för undervisning, inom kunskapsturism och potentiellt även för livsmedelsförvaring och produktion. Projektet är också en del i samarbetet Havhöst i Norden som verkar för erfarenhetsutbyte om marina kolonilotter mellan Sverige, Norge och Danmark. Projektet får stöd av Nordiska ministerrådet.
– Att dricka läsk behöver inte vara farligt för en enstaka individ men på gruppnivå, i en hel population, kan vi däremot se effekter, säger Stina Ramne, legitimerad dietist och nutritionsforskare.
Tillsatt socker och naturligt socker
Det finns ett femtiotal olika former av tillsatt socker i våra livsmedel. Vanliga namn är socker, strösocker, sackaros, dextros, fruktos, maltsirap, high-fructose corn syrup (HFCS), glukos, maltos, maltextraxt, agavesirap. Naturligt socker är till exempel laktos i mjölk och fruktos i frukt och grönsaker.
I sin forskning om sockerkonsumtion och risk för diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar har Stina Ramne undersökt sambandet mellan intag av tillsatt socker och dödlighet. En del av underlaget kommer från två kohortstudier (studie på en grupp individer), där kohorterna utgörs av en stor grupp människor som delar samma egenskaper eller erfarenheter och undersöks över lång tid. I båda dessa studier fann hon ett positivt samband mellan intag av sockersötade drycker och förtida död. Men för det totala intaget av tillsatt socker fanns det däremot inte ett klart samband.
I den forskning som presenteras i artikeln kunde uppgifter som samlades in 1992-1996 i studien Malmö Kost Cancer (MKC-CVA) följas upp med uppgifter från deltagarnas barn och barn 2012-2020 i studien Malmö Offspring Study (MOS). Stora kohortstudier är värdefulla för epidemiologisk forskning och nya studier initieras och stöds av Lunds universitets strategiska forskningsområde EpiHealth.
Motstridiga resultat
Samma motsägelsefulla utfall kunde Stina Ramne se när hon använde andra metoder för att jämföra intaget av tillsatt socker totalt samt intaget av just sockersötade drycker. Hon studerade proteiner i blodet samt tarmbakterier. I båda fallen visade utfallen på samband med intaget av sockersötade drycker och blodproteiner relaterade till typ-2 diabetes och bakterier kopplade till fetma. Resultaten för tillsatt socker totalt var inte tydliga.
I studier på djur har man dock kunnat se att högre sockerintag ökar riskerna för sjukdom och liknande resultat har setts från experimentella studier på människor, där exempelvis en grupp uppmanas att konsumera mer socker än en annan för jämförelse. Däremot syns inte tydliga samband i observationsstudier över tid mellan högre totalt intag av tillsatt socker och högre sjukdomsrisk – med undantag för intag av sockersötade drycker.
– Det beror troligen delvis på att vi inte har metoder för att mäta sockerintaget på ett bra sätt ännu, menar Stina Ramne.
Säkrare metoder utvecklas
Många studier bygger på att deltagare uppskattar och rapporterar sina egna mat-och dryckesvanor, men dessa kan bli missvisande. De flesta av oss vill inte erkänna (antingen medvetet eller omedvetet) vårt faktiska intag av snacks och andra livsmedel med mycket tillsatt socker.
Liksom många andra forskare har Stina Ramne intresserat sig för att få fram bättre metoder med hjälp av olika biomarkörer; molekyler som mäts i blod- eller urinprov för att ge ett objektivt mått av intaget.
– En del av min avhandling handlade om att utvärdera mätningar av sackaros och fruktos i urinen för att kunna använda detta som ett objektivt mått, en biomarkör, som speglar sockerintaget. Denna kostbiomarkör har stor potential att ge en mer korrekt bild av sockerintaget och kunna förbättra fortsatt forskning, men fler kontrollerade studier behövs för att fullt ut förstå vilka mekanismer och begränsningar som påverkar biomarkörens precision.
Vetenskapliga underlag vägleder
Att flera oberoende studier kan visa på samma orsakssamband mellan kost och hälsa är viktigt som underlag för näringsrekommendationer, folkhälsostrategier och livsmedelspolitik. De ligger till grund för planeringen av mat för skolor, för äldre och märkning av mat.
Nordiskt samarbete
De nordiska näringsrekommendationerna, NNR, har tagits fram sedan 1980-talet och uppdateras omkring vart åttonde år. Rekommendationerna ligger till grund för de nordiska ländernas näringspolitik och nationella kostråd. Den senaste versionen är från 2012 men 2022 är det dags för en ny upplaga.
De resultat som Stina Ramne presenterar är i linje med en rapport som publicerats 2021 av European Food Safety Authority, EFSA, på uppdrag av de nordiska länderna. En reviderad version släpps i februari 2022 och ger en översikt av kunskapsläget om socker och hälsoutfall. NNR rekommenderar en viss maximal intagsnivå av tillsatt socker för att uppnå hälsosamma matvanor, medan EFSA inte fann tillräckligt stöd för att sätta en maxnivå av långvarigt dagligt intag av socker som bedöms vara utan risk för negativa hälsoeffekter. NNR kommer också släppa nya näringsrekommendationer under 2022.
Mer forskning behövs
Vi behöver inte socker, det finns inga kända positiva hälsoeffekter av det. Men allt fler av våra livsmedel innehåller mer tillsatt socker och samtidigt mindre näring. Äter man mer tillsatt socker än 10 procent av dagsintaget av kalorierna är det svårt att få plats med näringsrik mat som ger vitaminer och mineraler. Då är det lättare att få i sig mer energi än man gör av med.
Socker smakar gott och eftersom livsmedel med mycket socker oftast är energitäta så är det risk att man äter för mycket och det leder till ökad vikt. Detta i kombination med att socker ger hög utsöndring av insulin. På längre sikt bidrar viktuppgång och högre blodfetter till försämrad känslighet för insulin och det ökar risken för typ 2 diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar.
För att säkerställa att det vetenskapliga underlaget är starkt behövs fortsatt forskning om hur socker påverkar vår hälsa. Det finns tillräckliga belägg för att förstå effekterna av ökad konsumtion av sockersötad dryck och att det är förenat med risk för allvarlig sjukdom och förtida död.
– När det gäller det totala intaget av tillsatt socker är kunskapsläget fortfarande inte helt klart. Mer forskning behövs, konstaterar Stina Ramne.
– Vår studie ger exakta estimat (beräkningar) av hur medeltemperaturen påverkar risken för hyponatremi. Resultaten kan användas som underlag för att planera sjukvårdsanpassningar till klimatförändringarna, säger Buster Mannheimer, adjungerad universitetslektor vid institutionen för klinisk utbildning och forskning, Södersjukhuset, Karolinska Institutet.
Kroppen behöver natrium
Under de kommande årtiondena väntas klimatförändringarna öka den globala medeltemperaturen, vilket kommer att påverka människors hälsa på flera sätt. En värme-relaterad risk är hyponatremi, som innebär att natriumkoncentrationen i blodet späds ut. Tillståndet kan uppstå vid en rad olika sjukdomar såsom hjärt-, njur- och leversvikt samt till följd av extrem svettning eller överdrivet vätskeintag.
Våra kroppar behöver natrium för att upprätthålla normalt blodtryck, stödja nervernas och musklernas funktion och reglera vätskebalansen i och runt våra celler. Om natriumnivåerna i blodet sjunker kan det leda till illamående, yrsel, muskelkramper eller till och med koma.
Det är känt att antalet hyponatremifall ökar under sommaren. Däremot har det saknats tydlig information om effektens storlek samt vid vilka utomhustemperaturer riskerna ökar – något som försvårat den kliniska planeringen likväl som beräkningen av sjukdomsbördan i framtida klimatscenarion.
Kvinnor och äldre särskilt drabbade
I den aktuella studien länkades uppgifter om hela Sveriges vuxna befolkning till information om dygnsmedeltemperaturer under nio år. Under perioden diagnostiserades fler än 11 000 personer med hyponatremi som huvuddiagnos, varav majoriteten var äldre kvinnor. Dygnsmedeltemperaturerna varierade från minus 10 till 26 grader varmt.
Forskarna fann en nästan tiofaldigt ökad risk för sjukvårdskrävande hyponatremi under de varmaste dagarna jämfört med de kallaste perioderna. Kvinnor och äldre var särskilt utsatta, där personer 80 år eller äldre löpte 15 gånger högre risk för sjukhusvistelse till följd av hyponatremi under värmeböljor. Incidensen av hyponatremi var över lag stabil mellan minus 10 och plus 10 grader men ökade kraftigt vid temperaturer över 15.
Ökad belastning på sjukvården
Forskarna applicerade även resultatet på en prognostisk modell om global uppvärmning på 1 respektive 2 grader, ett scenario i linje med prognoser för 2050 från FN:s klimatpanel. Med dessa temperaturökningar kan sjukhusinläggningar till följd av hyponatremi förväntas öka med 6,3 procent respektive 13,9 procent.
– Vi tror att dessa estimat är förhållandevis konservativa då vi inte tagit hänsyn till sekundära diagnoser av hyponatremi, extrema väderhändelser eller en åldrande befolkning. Utan förebyggande åtgärder tyder detta på att den globala uppvärmningen kommer att leda till en ökad belastning på sjukvården från hyponatremi, säger Jonatan Lindh, docent vid institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska Institutet, och en av studiens sistaförfattare.
Det är värt att notera att Sverige ligger i den tempererade klimatzonen och har en byggnadsstandard som främst är anpassad för kalla temperaturer. Gränsvärdena i den här studien kan därför vara mestadels representativa för likartade regioner.
Studien har delvis finansierats av Cebix incorporated. Två av studieförfattarna har tidigare fått ersättning från Otsuka Pharma Scandinavia AB utanför det aktuella arbetet.
Buster Mannheimer, adjungerad universitetslektor, överläkare, Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset, Karolinska Institutet, buster.mannheimer@ki.se
Jonatan Lindh, docent, överläkare, Institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska Institutet, jonatan.lindh@ki.se
Äldre människor har röster som vi bör lyssna på. Ett sätt är att ta vara på samtal som förs under preventiva hembesök. Det menar doktoranden Anna Nivestam som nyligen skrivit en avhandling inom medicinsk vetenskap och gerontologi.
I sina studier har hon utgått från projektet ”Preventiva hembesök” som drivs av sju kommuner i nordöstra Skåne tillsammans med Högskolan Kristianstad och Region Skåne.
I projektet kontaktas personer som är 77 år, men som inte har hemtjänst. De erbjuds ett hembesök av en sjuksköterska, undersköterska eller distriktssköterska för att prata om sin hälsa.
Mående ur flera perspektiv
Under besöket ställs en mängd frågor för att få en bild av den fysiska och psykiska hälsan, men också boendemiljö, ekonomi och socialt umgänge. Alla svar registreras i ett digitalt system.
Utifrån datamaterialet har Anna Nivestam kartlagt faktorer som främjar eller hindrar äldre från att känna sig tillfreds.
– Självklart är det viktigt att uppmärksamma om personen exempelvis har undernäring eller fallrisk. Men min huvudfråga var snarare vad det är som får dem att må bra, och vad som hjälper dem att exempelvis delta i sociala sammanhang.
Hon genomförde också djupintervjuer med 13 personer för att få veta hur kommunens hembesök och stöd upplevdes.
– Jag blev överraskad över hur positivt de beskrev besöken. Många upplevde att de blev hörda och uppmärksammade, och att det var fint att någon tog sig tid att lyssna, säger Anna Nivestam.
Kunskap kan bidra till förbättringar
I en efterföljande studie ville Anna Nivestam se hur materialet med de äldres tankar och åsikter kan användas inom kommunerna.
Fokusgrupper med chefer och politiker som ansvarar för hälsa och välfärd fick stråla samman och diskutera hur informationen från de preventiva hembesöken kunde utnyttjas på en samhällelig nivå.
– Annars finns det risk att informationen faller mellan stolarna, att man går miste om kreativa idéer och förslag som skulle kunna vara värdefulla, inte bara inom vård och omsorg utan också inom andra områden i och utanför kommunen.
Om flera äldre under hembesöken exempelvis berättar att de undviker att resa med kollektivtrafik, bör kommunen föra detta vidare till berörd instans som kan undersöka saken vidare. Förhoppningsvis underlättas då transportmöjligheterna för kommunens äldre.
– På så sätt blir de preventiva hembesöken en kunskapsresurs som kommunen kan använda. Men det förutsätter också en struktur som gör det enklare för hembesökaren att föra informationen vidare, både inom den egna omsorgsförvaltningen och utanför.
Ett åldersvänligt och inkluderande samhälle
Anna Nivestam hoppas att hennes forskning kan bidra till djupare insikter om hembesökens möjligheter, och i förlängningen leda till ett mer hållbart och åldersvänligt samhälle.
– Det är viktigt att fler äldre personer känner att de har en röst i samhället. Vi behöver uppmärksamma och inkludera människor, oavsett om de är vid god hälsa eller inte, säger Anna Nivestam.
Redan vid ett års ålder kan man upptäcka tecken på allvarligt utåtagerande beteende hos barn. När barnet blir äldre kan aggressiviteten leda till stora problem. Med tidiga insatser har man en chans att vända utvecklingen.
Vi är många som kommer ihåg de stökiga eleverna i klassen. De som snattade, slogs på rasterna och började röka tidigt. En del av dessa var helt enkelt normalt trotsiga och lever nu ett bra och lugnt liv som vuxna. Men för några få var det tidiga varningstecken på riskbeteende som sedan ledde vidare till ett liv präglat av kriminalitet.
Trots och tonårsbråk är normalt
Nästan alla tonåringar har en tendens att bryta mot regler och normer i samhället. Det anses som helt normalt. Björn Hofvander, psykolog och docent i rättspsykiatri, har själv två tonåringar hemma, men tycker att tonårsbråken – precis som i de flesta familjer – faller inom ramen för det normala. Men 1–5 procent av alla barn har ett allvarligt utåtagerande beteende, vars första tecken kan upptäckas redan i ettårsåldern. När dessa barn blir äldre får de ofta stora problem med uppförande, psykisk ohälsa, negativa relationer och så småningom kriminalitet.
– Trotsbeteende förekommer hos nästan alla barn. Man vill inte ta på sig overallen, vill ha glass i affären eller tänker inte gå hem från dagis. Men barn i riskgruppen är mer högfrekventa i sin aggressivitet och många av deras interaktioner med både barn och vuxna, präglas av ilska. Det är ingen trotsålder som går över, utan ett konstant utåtagerande som eskalerar ju äldre barnet blir, säger Björn Hofvander.
Koppling till psykisk ohälsa och kriminalitet
Hans forskning handlar om att undersöka hur tidig aggressivitet kan kopplas till kriminalitet och psykisk ohälsa senare i livet. Han följer bland annat 270 unga vuxna som blivit dömda till fängelse för våldsbrott. Samtliga är män med dålig impulskontroll, svårigheter med relationer och ett aggressivt beteende. Överdödligheten är mycket stark – fem år efter studiens start har ett flertal av deltagarna avlidit genom självmord, våldsbrott eller överdoser.
– Jag tycker att aggressivitet har en alltför undanskymd roll inom psykiatrin, där det finns en tendens att se på utagerande beteende som en rent juridisk fråga eller – om personen inte är straffmyndig – att man bollar över problemet till socialtjänsten.
Föräldraskapsmönster med tvingande, auktoritär stil och fysiskt tvång
Fysiska och psykiska trauman
Konkurrens med flera jämnåriga syskon
Negativa kamratrelationer – få eller fel vänner
Växa upp i kriminellt belastade bostadsområden
ADHD i kombination med beteendeproblem
Missbruk
Avvikelser och försenad mognad i nervsystemet
Kognitiva och affektiva riskfaktorer
Pojkar tycks ha genetisk sårbarhet
Det finns inga studier som visar att aggressiviteten generellt har ökat i Sverige under senare år. Däremot har vår tolerans för aggressiva barn minskat och vi bortförklarar inte längre deras beteende med ”det är så pojkar gör”. Jämfört med flickor verkar det som om pojkar har en ökad genetisk sårbarhet, vilken förstärker risken för negativa händelser från fosterstadiet och framåt, menar Björn Hofvander.
Orsakerna bakom ett svårt utåtagerande beteende är en kombination av genetik och en rad tidiga negativa omständigheter. För att ha en chans att stoppa den nedåtgående spiralen måste föräldrarna få hjälp tidigt, och forskning visar att man har störst chans att nå dessa barn före åtta års ålder. Om olika aktörer, som barn- och ungdomspsykiatrin (bup) och socialtjänst, samverkar finns det stora möjligheter att förändra dessa barns framtid.
Studie pågår i Malmös skolor
– Till ett normalfungerande barn kan man säga ”skärp dig”, men för ett barn med särskilda behov fungerar naturligtvis inte detta. Det har de redan fått höra i många år utan framgång. Däremot finns det insatser som man kan göra beroende på barnens svårigheter. Just nu håller vi till exempel på med en preventiv studie i Malmös skolor för att lärarna ska bli bättre. Genom att bemöta eleverna på ett tydligare sätt, hjälpa dem med sociala färdigheter och förenkla vardagen, kan förutsättningarna ändras för barn med svårigheter.
Kostnad för samhälle och individ
När barnen väl kommer i tonåren är det svårt att nå dem eftersom de befinner sig på andra arenor där föräldrarna och andra vuxna inte har insyn. De är inte heller själva intresserade av att förändra sitt beteende. Egenskaperna hos individerna driver dem också mot riskmiljöer vilket ytterligare försätter dem i destruktiva situationer.
– Det är enormt frustrerande att träffa barn inom barnpsykiatrin som hade kunnat få bättre hjälp med rätt insatser. Dessa barn kostar samhället enorma resurser, för att inte tala om det lidande som varje individ bär med sig av utanförskap, misslyckande och psykisk ohälsa. Därför är det ytterst viktigt att få kunskap om de faktiska orsakerna bakom ett barns aggressiva beteende för att tidigt kunna sätta in rätt insatser, avslutar Björn Hofvander.
I en studie, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, lägger ett team av forskare fram nya upptäckter kring hur vita dvärgar rör sig.
– Tack vare observationer från rymdteleskopet Gaia har vi för första gången lyckats ta reda på den tredimensionella hastighetsfördelningen för den största katalogen vita dvärgar hittills. Detta ger oss en detaljerad bild av deras hastighetsstruktur, helt utan motstycke, säger Daniel Mikkola, astronomidoktorand vid Lunds universitet.
Vita dvärgar är kollapsade stjärnor
Vita dvärgar är en typ av stjärnor som en gång i tiden varit normalstora men som sedan kollapsat efter att ha gjort slut på sitt kärnbränsle. De har historiskt varit svåra att studera.
Vita dvärgar har en radie som motsvarar cirka 1 procent av solens. Men de har ungefär samma massa, vilket motsvarar en häpnadsväckande täthet på cirka 1 ton per kubikcentimeter. Efter miljardtals år kommer de vita dvärgarna att kylas ned tills de slutar avge synligt ljus. Då förvandlas de till svarta dvärgar.
Den första vita dvärgen som upptäcktes var 40 Eridani A. Det är en ljusstark himlakropp 16,2 ljusår från jorden som omges av ett binärt system bestående av den vita dvärgen 40 Eridani B och den röda dvärgen 40 Eridani C. Ända sedan den upptäcktes 1783 har världens astronomer försökt komma de vita dvärgarna in på livet för att få en djupare förståelse för hur vår galax har utvecklats.
Vita dvärgar rör sig på olika sätt
Tack vare Gaia har forskarna fått fram positioner och hastigheter för cirka 1,5 miljarder stjärnor. Men det är först nu som de helt kunnat fokusera på de vita dvärgarna i solens närhet.
– Vi har lyckats kartlägga de vita dvärgarnas hastigheter och rörelsemönster. Gaia avslöjade att det finns två parallella sekvenser av vita dvärgar när man ser till deras temperatur och ljusstyrka. När vi studerar dessa separat kan vi se att de rör sig på olika sätt, förmodligen som en konsekvens av att de har olika massor och livstider, säger Daniel Mikkola.
Vintergatans historia kartläggs
Resultaten kan användas till att ta fram nya simulationer och modeller för att fortsätta kartlägga Vintergatans historia och utveckling. Genom en ökad kunskap om de vita dvärgarna hoppas forskarna kunna räta ut en rad frågetecken kring Vintergatans födelse.
– Den här studien är viktig för att vi lärt oss mer om de närmaste regionerna i vår hemgalax. Resultaten är också intressanta eftersom vår egen stjärna, solen, en dag kommer att förvandlas till en vit dvärg precis som 97 procent av alla stjärnor i Vintergatan, säger Daniel Mikkola.
Daniel Mikkola, doktorand, Institutionen för astronomi och teoretisk fysik, Lunds universitet, mikkola@astro.lu.se
Den 8 mars 2018 lämnades 65 #metoo-upprop in till dåvarande jämställdhetsminister Åsa Regnér. Nu har materialet, som omfattar 339 sidor, analyserats utifrån ett sociologiskt perspektiv av forskare vid Göteborgs universitet.
Många av uppropen utgår från en bransch och rör därför sexuella trakasserier i arbetslivet.
– Genom ord eller handling med sexuell laddning förvandlar mannen en yrkesmässig situation till en situation där kvinnan exkluderas. Ett exempel är mannen som i en hiss tillsammans med andra män frågar en ensam kvinna om hon inte är rädd att bli våldtagen. En sådan handling är obehaglig och hotfull samtidigt som den uttrycker social missaktning och brist på respekt för individens friheter och rättigheter, säger Emma Engdahl, professor i sociologi vid Göteborgs universitet.
Social missaktning väcker skam
Hon förklarar vidare att social missaktning är ett samlingsnamn för fysiska övergrepp, rättsberövande och förnedring eller kränkning och yttrar sig i känslor som skam, frustration och vrede.
– Det är dessa känslor som var bränslet i #metoo-rörelsen, där de utsatta kunde få moraliskt och politiskt utlopp för sin vrede. Trakasserierna som skildras i de 718 citaten spänner från olämpliga ord till rena övergrepp och våldtäkter. I artikeln har vi analyserat hur trakasserierna påverkat de utsatta kvinnornas livssituation och livsmöjligheter.
Männen blir förlåtna
Berättelserna visar att de övergrepp som skildras ofta leder till både personligt lidande och en sämre social situation, en del kvinnor blir uteslutna ur sociala sammanhang och vissa avslutar sina anställningar. Männen däremot blir ofta förlåtna och går vidare i karriären.
Emma Engdahl beskriver att det finns förlåtande strukturer för förnedring eller kränkning så som principen att hellre fria än fälla och lite skämt måste man tåla, samt varianter på det temat.
– Många vittnar också om att förövare får erkännande i form av solidaritet i de sammanhang som de sexuella trakasserierna utspelat sig och senare i yrkeskarriären trots vetskap om de sexuella trakasserierna.
Oförmåga att förstå kvinnors rättigheter
Enligt socialfilosofen Axel Honneth är förmågan att uppmärksamma och respektera andra personers rättigheter oavsett vad man känner och tycker om dessa personer nödvändig för att förtjäna legitimitet som moraliskt tillräknelig och därmed bli en fullvärdig samhällsmedborgare. Detta misslyckas männen som förekommer i #metoo-vittnesmålen med, menar Emma Engdahl.
– #metoo-rörelsen visar mäns oförmåga att förstå kvinnors rättigheter. Det är en kognitiv brist hos männen som borde leda till uteslutning ur sociala sammanhang och uteblivet socialt erkännande för förövaren men berättelserna visar att det ofta blir precis tvärtom, avslutar hon.
#metoo – allt startade med en tweet
I oktober 2017 postade Alyssa Milano den numera ikoniska tweet som inledde ett globalt massvittnande om sexuella trakasserier. Hon citerade en vän och lade till ”Me too”. Tidigare samma dag hade en tämligen okänd twittrare postat ”Hey, are you a female-identifying person who has been sexually harassed or assaulted? #metoo”.
Därefter besvarade twittraren sin egen post med ”Maybe if all of us who have been say something, the size of this problem might become more visible. You think? #metoo”.
#metoo är den hittills största av flera cyberrörelser som uppmärksammat sexuella trakasserier.
Källa: #Metoo. En kamp för socialt erkännande och rättvisa
Vad är skillnaden på Kiev och Kyiv? – När man använder utländska namn och egennamn i svensk text lånar vi oftast namnet i ursprungsformen. När det gäller namnformer som är skrivna med annat alfabet än det latinska, som i fallet ryska och ukrainska, blir det genast svårare. Då måste man ha principer för hur de olika bokstäverna skall återges, eller translittereras, säger Karina Vamling och fortsätter:
– Även om både ukrainska och ryska skrivs med det kyrilliska alfabetet finns det vissa skillnader mellan språken. Alltså får man oftast namnformer på svenska som skiljer sig beroende på om man har valt den ukrainska eller den ryska som underlag. Just när det gäller den ukrainska huvudstaden blir det Kiev då man utgår från ryska och Kyiv med ukrainska som grund.
Nyhetstjänsten Omni väljer att stava Ukrainas huvudstad Kyiv men andra medier verkar inte följa efter. Borde vi ändra den svenska stavningen av städer i Ukraina? – I vissa fall anser man att en form är så etablerad och inarbetad att man väljer att hålla fast vid den, trots att den inte följer de regler man tillämpar i andra fall. Så är det till exempel med TT. Här förespråkas Kiev med hänvisning till att det är en så väl etablerad form i svenska medan man följer ukrainska som underlag för de flesta andra städerna i Ukraina. Som en jämförelse kan man se att BBC använder de ukrainska formerna Kyiv och Odesa. Min gissning är att vi även i Sverige kommer att ge de ukrainska formerna företräde fullt ut.
Har vi tidigare ändrat den svenska stavningen av städer? – Sovjetunionens sammanbrott 1991 ledde ju till att ett land blev femton. Tidigare hade den dominerande principen varit att använda ryska former som bas för återgivningen av geografiska och andra namn i hela Sovjetunionen, med undantag för de baltiska republikerna som använde det latinska alfabetet. Jag arbetade med Nationalencyklopedin vars första band kom ut under sovjettidens sista år med artiklar om Armenien och Azerbajdzjan. När vi kom fram till Georgien hade Sovjetunionen upplösts och vi fick utarbeta principer för att återge de georgiska namnen på basis av det georgiska alfabetet, och inte ryska som tidigare. Ukraina och Vitryssland, numera Belarus, ligger ju mot slutet av alfabetet och där var det självklart att välja ukrainska och vitryska som utgångspunkt.
– Det allra viktigaste är att man är konsekvent och följer samma principer, så att det inte blir en förvirrande situation med alternativa former för samma namn i samma text eller sammanhang, säger Karina Vamling.
Text: Ellen Albertsdottir
Kontakt:
Karina Vamling, professor i kaukasusstudier vid Malmö universitet, karina.vamling@mau.se
Under pandemin har vi lärt oss att hålla ett säkerhetsavstånd på två meter för att undvika att bli smittade av coronaviruset. Men rekommendationen ger en falsk trygghet visar ett internationellt forskarlag, där Chalmers tekniska högskola ingår, i en ny studie.
Forskarna har utvecklat en ny beräkningsmodell för att bättre kunna bedöma smittorisken – både med och utan munskydd. Den visar att det etablerade säkerhetsavståndet inte gäller generellt, utan påverkas av flera faktorer.
– I stället för att hänvisa till ett generellt avstånd som skulle vara säkert i alla lägen så har vi använt en beräkningsmodell som förutom avstånd också tar hänsyn till hur varmt eller kallt det är i luften, hur hög luftfuktigheten är, vilken virusmängd det är tal om och om personen pratar, hostar eller nyser, förklarar Gaetano Sardina som är forskare vid Chalmers tekniska högskola.
En nysning kan sprida virus sju meter bort
Den nya studien visar att en person som pratar utan att bära munskydd kan sprida infekterade droppar på över en meters avstånd. Skulle samma person hosta kan dropparna spridas upp till tre meter och vid nysning kan spridningsavståndet uppgå till sju meter. Men genom att använda ett munskydd eller ett andningsskydd med filter avtar risken för smittspridning avsevärt.
– Bär man ett kirurgiskt munskydd, eller ännu bättre ett FFP2-klassat andningsskydd, minskar risken för smitta så till den grad att risken är att betraktas som praktiskt taget försumbar. Också på så kort avstånd som en meter från en person som bär på viruset, säger Gaetano Sardina.
Nuvarande rekommendationer och förståelse för hur luftvägsinfektioner överförs är baserade på ett diagram som utvecklades av den amerikanska forskaren William Firth Wells år 1934. Då var det spridningen av tuberkulos som stod i centrum, men diagrammet används fortfarande och ligger till grund för dagens rekommendationer om säkra avstånd för att undvika covidsmitta.
Med sin nya studie utmanar Gaetano Sardina och hans forskarkollegor därför kunskap som vi lutat oss mot under hela pandemin.
Deras nya teoretiska modell har testats med hjälp av data från färska numeriska experiment som har undersökt i vilken utsträckning munskydd minskar spridningen av droppsmitta. På så vis har man lyckats få modellen att kunna ta flera faktorer i beaktande och räkna ut risken för smitta, med och utan munskydd.
Skydd oavsett miljöförhållanden
Resultaten visar att ett kirurgiskt munskydd, och i ännu större utsträckning ett filtrerande FFP2-klassat munskydd, utgör ett utmärkt skydd som minskar risken för infektion betydligt. Förutsatt att munskyddet bärs på rätt sätt blir risken för smitta också på korta avstånd, det vill säga en meter, försumbar oavsett miljöförhållanden och om personen i fråga pratar, sjunger, hostar eller nyser.
Luftburen smittspridning
Coronaviruset sprids från en infekterad person till andra individer när virusfyllda droppar avges från spottkörtlarna och sprejas i väg genom utandningsluften. Väl ute ur munnen kan dessa droppar antingen avdunsta, sätta sig eller förbli svävande. Större och tyngre droppar tenderar att falla ner innan de avdunstar, medan mindre droppar beter sig som partiklar som förblir luftburna.
Forskarlaget bakom studien har redan inlett nästa forskningsprojekt där de studerar den luftburna spridningen av virussjukdomen.
– Den första studien kretsade kring den direkta droppöverföringen av covid-19, men en annan viktig överföringsväg är den indirekta och luftburna vägen i dåligt ventilerade rum. Vi arbetar för närvarande med att utforska denna aspekt och våra preliminära resultat bekräftar munskyddens effektivitet också när det handlar om luftburen spridning av sjukdomen, säger Gaetano Sardina.
Kontakt: Gaetano Sardina, docent vid institutionen för mekanik och maritima vetenskaper, Chalmers tekniska högskola, sardina@chalmers.se
Forskare vid Uppsala universitet har tillsammans med internationella kollegor analyserat instabiliteten hos lavadomer på vulkanen Merapi i Indonesien, som riskerar att bli mycket farlig. Genom att förstå de inre processerna hoppas forskarna kunna förutse kollapser och jordskred bättre.
Vulkankollapser är oförutsägbara
Ett exempel på en vulkan som kollapsat katastrofalt tillsammans med explosioner och jordskred är Mount Saint Helens år 1980. Generellt sett anses sådana kollapser vara oförutsägbara eftersom man ännu inte helt förstår de fysiska egenskaperna, spänningarna inuti och de inre strukturer som vulkaner och lavadomer har. Dessa egenskaper kan dessutom ändra sig snabbt, från en dag till en annan.
Lava begravde sprickzon
Studien konstaterade att en hästskoformad sprickzon som bildats 2012, och som tidigare lotsat intensiva gasemissioner, blev begravd under förnyade lavaflöden 2018. Den nybildade lavadomen började visa tecken på instabilitet under 2019. Forskarna kan nu visa att den håller på att kollapsa längs den numera dolda sprickzonen.
Genom att mäta komposition och fysiska egenskaper längs liknande sprickzoner i vulkanens toppregion, har man kommit fram till att svagheter i berget i den dolda sprickzonen troligen är huvudorsaken till varför instabiliteten hos lavadomen börjat på just den platsen.
Resultatet av studien ger övervakare bättre möjlighet att kunna förutse potentiella platser där en vulkan riskerar att kollapsa. Den informationen är viktig för att kunna riskbedöma faror vid jordskred och kollapser vid aktiva vulkaner världen över.
Studien kombinerar flera års drönarbaserad fotogrammetri med mineralogiska och geokemiska undersökningar samt mekaniska hållfasthetsmätningar.
Valentin R. Troll, professor, Institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet, valentin.troll@geo.uu.se
Dagligen kommer nya bilder från kriget i Ukraina från etablerade medier och våra privata konton på sociala medier. Men de kommer också via aktörer vars syfte är att sprida desinformation. Samtidigt spelar de digitala plattformarna en viktig roll för motståndsrörelsen, räddningsorganisationer och civilsamhället.
Anne Kaun, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, har studerat tillit till olika medier men också digital aktivism:
− Det är första gången i Europa vi ser ett sociala medier-krig. Vi har sett det tidigare på andra håll i världen, inte minst i Syrien och Afghanistan. Men inte i Europa. Man kan jämföra med Irakkriget 1991 som beskrevs som ett högteknologiskt krig, där kriget kom väldigt nära genom suddiga tv-bilder, säger Anne Kaun vid Södertörns högskola.
Snabba nyhetsflöden
Under de senaste åren har vi blivit vana vid ett snabbt nyhetsflöde och uppdateringar dygnet runt på tv och i digitala kanaler.
I den snabba nyhetsrapporteringen blir det svårare att skilja på korrekt och felaktig rapportering. Där har etablerade medier ett stort ansvar, men det är också viktigt att vara mycket medveten i sina egna val av nyhetskanaler.
Facebook, Twitter, TikTok och andra plattformar kritiseras ofta för att bli en mistlur för desinformation och att ägarna inte gör tillräckligt för att förhindra spridning av felaktigheter. Men i sin forskning om digital aktivism har Anne Kaun också sett hur samma kanaler hjälper människor att känna sig delaktiga, visa solidaritet och organisera sig.
− I krigstider är det lätt att känna att man inget kan göra, men via Facebook kan man ändå visa sitt deltagande, dela korrekt information och delta i insamlingar. Det kan också bli en inkörsport till ett starkare engagemang och mobilisering, säger hon.
Informationskrig har pågått i många år
Utifrån ett säkerhets- och geopolitiskt perspektiv har det informationskrig vi ser i dag på sociala medier och digitala plattformar pågått i flera år, åtminstone sedan Ryssland annekterade Krimhalvön 2014. Det menar Jonas Andersson Schwarz som studerat medier, digital infrastruktur, hur data är beskaffat och olika plattformar.
− Det vi ser är militariserade informationsflöden. Sedan 2014 har Ryssland ytterligare skärpt sina censurlagar och begränsat fria medier, säger Jonas Andersson Schwarz, docent i medie- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns högskola.
Ryska nyhetskanaler som Russia Today och Sputnik, en statlig rysk nyhetstjänst, har också blivit en del av de alternativa medierna även i Sverige och andra europeiska länder.
− Det dockar in i en internationell ideologisk rörelse som växt fram, som linjerar med Putins intressen. Men den är sällan representativ för faktiska majoriteter.
En utveckling som kan ses som en del i den politiska utvecklingen i framför allt Ryssland, men också i USA, är framväxten av kleptokratiska intressen. Det innebär att en stat styrs av personer som utnyttjar regeringens möjligheter för egen vinning.
− Oligarkernas intressen har eroderat det politiska systemet i Ryssland. Och vi ser det även i viss utsträckning i USA och Storbritannien.
En hårdare retorik
Retoriken i sociala medier har på senare år blivit hård och den allt mer vässade tonen även från svenska konton sker inte i något vakuum. Ett exempel är den felaktiga videon från statsminister Magdalena Anderssons (S) presskonferens som spreds av moderata politiker. Videon bestod av klipp från presskonferensen som klippts ihop för att misskreditera regeringen, utan att tydligt ange att den var manipulerad.
− Jag ser det som mycket allvarligt att sprida uppenbara fejk-klipp och att göra partipolitiska poänger av det. Men det kan också tas upp av ens politiska motståndare och användas tillbaka. Även vissa vänstertyckare försöker ta partipolitiska poänger, säger Jonas Andersson Schwarz och fortsätter:
− Det är en utmaning då vi i Sverige har valår i år. Å andra sidan kanske valrörelsen blir mindre populistisk om det fortsätter att vara ett så allvarligt läge i Ukraina. Det kan göra att det blir mindre tolerans bland mottagarna när politiska påverkare försöker ta billiga poänger.
Drastiska åtgärder
EU har redan infört en rad sanktioner mot Ryssland i ett försök att skära av landet från omvärlden och stoppa invasionen. De har också talat om att blockera ryskkontrollerade medier från att sända i EU:s medlemsstater. Det finns också tecken på att hackernätverk som Anonymous försöker stänga ner olika ryska internetsidor.
− Det är en mycket drastisk åtgärd att dra in sändningstillstånd och införa starka ekonomiska sanktioner mot Ryssland, det har aldrig gjorts tidigare och kan av Putin ses som en eskalering.
− Anonymous å sin sida är ett okontrollerbart kollektiv som är svårt att överblicka. Det finns några få som säger sig föra nätverkets talan, men de är fria agenter. Dock kan man ju se att den stora massan av dem knappast är för Putin och de är många som sitter på kvällarna och försöker få bort sidor från internet. Det är effektivt, men handlar kanske framför allt om att förlöjliga regimen.
Kontakt:
Anne Kaun, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, Södertörns högskola, anne.kaun@sh.se
Jonas Andersson Schwarz, docent i medie- och kommunikationsvetenskap, Södertörns högskola, jonas.andersson.schwarz@sh.se
