Icke fungerande eller felaktiga proteiner som inte avlägsnas från cellen kan ställa till stor skada genom att de ”klumpar ihop sig”. Hos människan kan dessa proteinaggregat bland annat ge uphov till sjukdomar som till exempel Alzhemiers.
Ett av dessa proteiner kallas ClpP. Vi människor har bara ett sådant protein. Cyanobakterier däremot har tre stycken olika ClpP proteiner och växter sex stycken. Cyanobakterier, som också kallas för blå-gröna alger, är föregångarna till kloroplasten i vanliga växter och använder sig, liksom växter, av solljuset som energikälla i fotosyntesen. Men varför behöver fotosyntetiserande organismer så många olika ClpP proteiner? I denna studie har vi försökt att besvara denna fråga dels genom att se hur de gener som kodar för dessa proteiner regleras, dels genom att skapa cyanobakterier som saknar dessa proteiner för att se vad som händer.
ClpP1 är livsviktig om cyanobakterien utsätts för UV-B strålning eller för låga temperaturer. Det hjälper cellen att överleva och anpassa sig till den nya livsmiljön. ClpP2 verkar vara viktigt då det finns för lite kväve medan ClpP3 har en mer allmän underhållande funktion i cellen. Cyanobakterier klarar sig utan ClpP1 och ClpP2 om de växer i en bra miljö men ClpP3 måste alltid finnas liksom två andra proteiner, ClpR och ClpX som också ingått i denna studie. ClpR finns bara hos cyanobakterier och växter och det skiljer sig från ClpP proteinet på en viktig punkt. De tre ställen (tre speciella aminosyror) i ClpP som ger dess karaktäristiska aktivitet, finns inte i ClpR och vi vet därför ännu inte hur detta protein fungerar eller vilken uppgift det har.
Slutsatsen blir att alla dessa proteiner behövs och är viktiga under olika situationer – de kan inte ersätta och göra varandras jobb. För att vidare kunna förstå vad varje protein gör och varför det är viktigt har vi börjat att rena fram varje protein för sig för att kunna göra mera detaljerade biokemiska undersökningar.
Jenny Schelin är född och har bott i Skövde fram till 1993. Sedan dess har hon studerat och bott i Umeå.
Torsdagen den 12 december försvarar Jenny Schelin, institutionen för fysiologisk botanik, Umeå Plant Science Centre, Umeå universitet sin doktorsavhandling med titeln: Characterisation of Clp proteins in the cyanobacterium Synechococcus. Regulation and function of ClpP, ClpR and ClpX. Svensk titel: Karaktärisering av Clp proteiner i cyanobakterien Synechococcus. Reglering och funktion av ClpP, ClpR och ClpX.
Disputationen äger rum kl. 10.00 i KBC-huset, hörsal KB3B1.
Fakultetsopponent är Dr. Francis-André Wollman, Laboratoire de Physiologie Membranaire et Moléculaire du Chloroplaste, Institut de Biologie Physico-Chimique, CNRS UPR 1261, Paris, Frankrike
Kontaktinformation
Jenny Schelin nås på:
Tel: 090-17 83 30 , hem
090- 786 65 18, jobbet
E-post: jenny.schelin@plantphys.umu.se
Barrträd utvecklar särskilda tjurvedsfibrer när de utsätts för asymmetrisk belastning, exempelvis om det av någon anledning växer snett eller lutar. Tjurvedsfibrer krymper mer på längden än normala träfibrer vid torkning och orsakar därför ofta deformationer, dessutom gör det virket sprött och olämpligt som konstruktionsvirke.
Jan Nyström, som disputerar den 6 december med sin avhandling Automatic measurement of compression wood and spinal grain for the predict of distortion in sawn wood products, har i sin forskning undersökt fyra olika metoder att upptäcka tjurved på rått och torkat virke.
– Det mest lovande är en kombination av färgkamerateknik och den så kallade trakeideffekten som kan användas för att förutsäga träfibrernas krympegenskaper, säger Jan Nyström.
– Trakeideffekten kallas det fenomen som består i att en träyta sprider ljus bättre längs fiberriktningen än tvärs densamma när den belyses med en laserpunkt eller laserlinje.
Det är också denna trakeideffekt som utnyttjas för att mäta fiberriktningen på sågade träytor och växtvridenhet hos trästockar, något man inte kunnat göra maskinellt tidigare. Hos alla träd går fibrerna i en spiralform runt stammen – men i olika riktning och vinkel.
Ett normalt träd i Sverige är vänstervridet närmast märgen, sedan övergår vridningen sakta till rakfibrigt och senare, närmast barken, är fibrerna högervridna – något som inträffar när trädet så att säga nått mogen ålder.
Vissa träd kan dock vara vänstervridna hela vägen och det är virket som sågas ut närmast märgen från en sådan stock som blir ”propellrar” efter torkning. Och sådana stockar lämpar sig förstås bättre för tillverkning av pappersmassa än byggreglar …
Jan Nyström har i sin forskning utvecklat en beröringsfri och oförstörande metod att mäta fiberriktning, baserad på laser och en kamera kopplad till en dator. Utrustningen har testats och utvärderats på flera sågverk med mycket goda resultat. Genom att mäta växtvridenheten på den barkade stocken under normal produktion har denna utrustning visat sig kunna förutsäga skevheten hos sågade plankor efter torkning. Mätningar med utrustningen i olika delar av landet visar också på regionala variationer av växtvridenheten.
Jan Nyström är född och uppvuxen i Piteå och efter ett antal år i Skellefteå är han återigen bosatt på födelseorten. Forskningsarbetet har utförts vid Luleå tekniska universitets avdelning för träteknik i Skellefteå samt under en tid som gästforskare vid Virginia Tech i USA.
Disputationen genomförs den 6 december klockan 10.00 i Hörsalen i A-huset vid campus i Skellefteå. Opponent är Dr Ing Matthias Zscheile från Dresden i Tyskland och ordförande är universitetslektor Olle Hagman vid Luleå tekniska universitets institution i Skellefteå.
Upplysningar: Jan Nyström, tel. 0910-58 53 06, jan.nystrom@tt.luth.se
Ni som sett ”Stjärnornas krig”-filmerna minns att de stridande trupperna vid flera tillfällen riktar energirika laserstrålar mot moderskepp och andra flygande farkoster för att få dem att explodera.
Samma metod, fast i mindre skala och ”på riktigt” har, doktoranden Mikael Axelsson vid Luleå tekniska universitet använt sig av i sin forskning. Genom att fokusera en energirik laserstråle mot ett fast material får man det att explodera och efterlämna en krater på mellan 20 och 100 mikrometer. De partiklar som lossnar vid explosionen transporteras vidare in i ett annat instrument där de förstörs till atomnivå och slutligen analyseras kvantitativt. För varje analyserad metall får man fram en koncentrationsnivå som sedan är möjligt att jämföra med andra analyser.
Vad har då detta för praktisk nytta?
De metoder som Mikael Axelsson utvecklat, och med vars slutresultat han disputerar med doktorsavhandlingen Multi-element analysis of environmental samples using LA-ICP-MS – Method developments with emphasis on calibration stategies den 6 december, innebär exempelvis att det kommer att vara möjligt att bedöma kvaliteten hos olika fasta material som används inom metall- och gruvindustrin.
På det biologiska området kommer metoderna att ge möjligheter att förbättra och mer exakt få information om människors eventuella bristsjukdomar, det handlar om spårmetaller som till exempel zink och selen.
Mikael Axelsson har undersökt olika typer av material, några exempel är olika sulfidmineral (som bryts här i Norrbotten) samt hår och naglar från människor.
– När jag undersökte naglar kunde jag skilja på varifrån spårmetallerna egentligen kom – kom de från själva bildningen av nageln eller kom de från vanlig nersmutsning som du exempelvis får när du jobbar i trädgården eller tvättat bilen? säger Mikael Axelsson.
– Detta innebär att det med hjälp av sådana nagelanalyser borde vara möjligt för en läkare att bedöma om en viss person har för låga halter av sådana metaller vi människor måste ha i kroppen för att må bra.
Mikael Axelsson, född i Umeå men numera med Örebro som hemort, tog sin magisterexamen i analytisk kemi vid Umeå universitet 1999.
Disputationen äger rum den 6 decmber klockan 10.00 i E 243 på Luleå tekniska universitet. Opponent är professor Greg Morrison från Chalmers och ordförande professor Björn Öhlander från Luleå tekniska universitet.
Upplysningar: Mikael Axelsson, tel. 0920-49 24 32, 070-607 39 19, mikael.axelsson@sb.luth.se
Utgångspunkten för avhandlingen är att det krävs bra teorier för att lyckas med denna förståelse. Vidare utgår författaren från att ingen teori är bättre än de metateoretiska fundament på vilken den vilar. Från denna utgångspunkt företar författaren en systematisk genomgång av de viktigaste idétraditionerna inom det vetenskapliga studiet av internationella relationer. Resultatet av denna genomgång visar att ingen av idétraditionerna inom disciplinen förefaller vara väl skickad för att förstå dagens globaliserade värld, kännetecknad av framför allt genomgripande förändring. Förklaringen till detta återfinns i de olika teoriernas metateoretiska utgångspunkter.
Efter denna inledande kritik skiftar avhandlingen karaktär och författaren övergår till att lämna ett konstruktivt bidrag till hur en metateori för studiet av internationella relationer för det tjugoförsta århundradet kan se ut. Utgångspunkten för detta bidrag är Neo-klassisk social konstruktivism. Vilket är ett bidrag, inte till hur man direkt skall förstå dagens globaliserade värld, utan ett bidrag till hur teorier, vilka möjliggör en sådan förståelse, bör konstrueras. Neo-klassisk social konstruktivism kännetecknas av att vara systematisk renkonstruktiv. Avhandlingen är en tvärvetenskaplig syntes, vilket innebär att den drar samman redan vunna insikter inom social teori samt adderar en del nytt, allt i syfte att presentera en heltäckande metateori, vilken, efter operationalisering, kan användas för att förstå alla sociala händelser i dagens internationella samhälle. Ontologiskt bygger Neo-klassisk social konstruktivism på antagandet att agenter formar regler – regler utgör institutioner – institutioner formar strukturer – strukturer formar samhällen – samhällen formar aktörer och avgör vem som är agent och vem som inte är det – agenter interagerar informerade och socialiserade av institutioner – därigenom förändras och/eller upprätthålls regler och institutioner. Denna process pågår kontinuerligt. Epistemologiskt är arbetet baserat på amerikansk pragmatism, Sartreansk situationism och en kombination av såväl intentions- som orsaksförklaringar. Axiologiskt bygger avhandlingen på Waltzeriansk moralisk minimalism samt en kombination av empirisk och normativ teori. Avhandlingen avslutas med ett exempel där en diskussion om mänskliga rättigheter eller fel genomförs.
Avhandlingens titel: A metatheoretical foundation for the study of international relations in a global era. A social constructivist approach
Avhandlingsförfattare: Mikael Baaz, tel. 031-42 43 73(bost.), 031-773 4326 (arb.)
e-post: mikael.baaz@padrigu.gu.se
Fakultetsopponentens namn: Professor Håkan Wiberg, Köpenhamn
Tid och plats för disputation: Lördagen den 7 december 2002, kl. 13.15, Sal 10, universitetets huvudbyggnad,, Vasaparken, Göteborg
Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet, Göteborgs universitet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. : +46 (0)31 7731022
fax: +46 (0)31 7731940
e-post: Svenbo.Johansson@samfak.gu.se
Många forskare anser att denna nya information kommer att ha större betydelse för den medicinska forskningen än t.o.m. presentationen av den mänskliga arvsmassan, eftersom den möjliggör mycket mer detaljerad förståelse för den grundläggande biologin.
Drygt 60 000 DNA-sekvenser har detaljanalyserats i en av artiklarna, resulterande i upptäckten av många nya gener som sannolikt även finns hos människa. Tidigare har bara en mindre del av musens gensekvenser varit kända. Helt nya data presenteras om transkriptomet, dvs den del av arvsmassan som verkligen används av cellerna och i de flesta fall bildar proteiner. Motsvarande data om människa finns inte alls ännu. Kunskapen om vilka gener som är proteinbildande är avgörande för att forskningen ska kunna gå vidare från ren genanalys till studier om funktion och reglering inom de biologiska systemen. Överraskande många gener som inte bildar proteiner, men som ändå kan vara viktiga, har också påvisats.
Detta vetenskapliga arbete har genomförts av tre internationella samarbetsgrupper, där bl a forskare vid Karolinska Institutet ingår. Huvudprojektledare har varit dr Yoshihide Hayashizaki i den japanska RIKEN-gruppen.
– Informationen om transkriptomet är det allra mest spännande, säger professor Claes Wahlestedt, vid Centrum för genomik och bioinformatik, Karolinska Institutet.
– Med den nu använda tekniska approachen kan man säga att vi har hittat många fler gener än vad som hittills varit möjligt med rent bioinformatiska metoder. Det är också i detta projekt som vi på Karolinska Institutet har haft förmånen att delta.
Forskningsgruppen vid Karolinska Institutet kommer nu att jobba vidare på dessa fynd och även försöka att funktionellt förstå vad t ex många av de icke-proteinkodande regionerna gör.
Musen har stor betydelse som modell för studier av sjukdomar hos människa. De nu presenterade data innebär en betydelsefull genomgång av genfunktioner som kommer att bidra till förståelsen av sjukdomar som cancer och till utvecklingen av nya mediciner.
Presskonferenser har hållits i Tokyo, Washington DC och London under onsdagen. Allt material har varit under embargo till kl. 20 00 svensk tid (4/12).
Artiklarna publiceras i:
Nature 5 december 2002, se www.nature.com
Sekvenserna presenteras på http://fantom2.gsc.riken.go.jp och på http://www.ddbj.nig.ac.jp
För mer information kontakta:
Professor Claes Wahlestedt, Karolinska Institutet,
tel 08-728 6629 eller mail: claes.wahlestedt@cgb.ki.se.
Alla träd är mer eller mindre växtvridna. I de första fem till tio årsringarna, nära märgen, växer granens vedfibrer alltid med en svag lutning åt vänster, därefter börjar normalt fiberriktningen räta upp sig för att sedan gå över åt högerlutning. Dock finns det träd som av någon anledning fortsätter växa med en vridning åt vänster och det är dessa som leder till skevt och svagt virke. Även virke från kraftigt högervridna träd blir skevt.
Avhandlingen visar att fibervinkeln avtar snabbare med stigande höjd i trädet och att de största träden i ett bestånd avviker från de mindre. Avhandlingen visar också att det finns skillnader mellan olika bestånd och att det ibland finns stora skillnader mellan träden i samma bestånd.
– Trädens utveckling av växtvridenheten kan påverkas genom skogsskötseln, menar Harald Säll. Traditionellt svenskt skogsbruk med jämna föryngringar, väl genomförda röjningar och gallringar som ger jämn tillväxt ger ofta bra virke som vrider sig mindre. Dock finns det ”värstingar” i alla bestånd och det är viktigt att behandla varje träd och stock individuellt.
Harald Sälls avhandling behandlar växtvridenhet hos gran, men fenomenet förekommer hos alla trädslag. Materialet i avhandlingen bygger på provträd uttagna i tjugotvå olika bestånd i Sverige och Finland. Majoriteten av bestånden var gamla, 100 år eller mer.
Harald Säll är född och uppvuxen i Växjö. Han var tidigare parkchef på Asa försökspark i Lammhult, men är nu verksam vid Institutionen för industriella produktionssystem vid Växjö universitet.
Avhandlingen ”Spiral Grain in Norway Spruce” försvaras fredagen 6 december 2002, klockan 10:00. Disputationen äger rum i sal M1083, Lückligs plats 1, Växjö universitet. Opponent är professor Rolf Birkeland, Norges Lantbruksuniversitet.
Ladda ner högupplöst bild på Harald Säll:
http://www.vxu.se/presscenter/pressreleaser/bilder/harald_sall.jpg
Kontaktinformation
Kontakta:
Harald Säll, telefon 0470-70 89 54 eller e-post: harald.sall@ips.vxu.se
Praktiska upplysningar: Karin Knobloch, telefon 0470-70 89 39 eller e-post: Karin.Knobloch@ips.vxu.se
Beställ boken från:
Kerstin Brodén, Växjö University Press, telefon: 0470-70 82 67 eller e-post: Kerstin.Broden@adm.vxu.se
Tularemi förekommer naturligt i Sverige och kan då enkelt botas med antibiotika. Odling av bakterien medför dock en påtaglig risk för laboratoriesmitta. Följaktligen undviks ofta odling och utvecklingen av diagnostiska metoder har därför varit eftersatt.
I avhandlingen beskrivs ny DNA-baserad metodik för snabb och säker diagnostik av tularemi som är till god klinisk nytta vid akuta fall av tularemi. DNA-baserade tester som identifierar särskilt aggressiva stammar av bakterien redovisas också. Vidare beskrivs utvecklingen av DNA-baserad metodik som kan användas för att spåra enskilda stammar av bakterien. Det senare är ett lovande verktyg för epidemiologiska och ekologiska undersökningar av tularemi.
Det är sedan tidigare väl känt att tularemi är en sjukdom som naturligt kan spridas via blodsugande insekter t ex myggor. Det är däremot till största delen okänt hur bakterien infekterar de blodsugande insekterna och vad som avgör att det endast vissa år och i begränsade geografiska områden inträffar utbrott av sjukdomen. Testerna som beskrivs i avhandlingen kommer i framtiden att kunna användas för att klargöra den naturliga spridningen av tularemi och har även ett intresse i sammanhang där bioterrorism misstänks.
Anders Johansson är infektionsläkare och uppvuxen i Luleå. Avhandlingens huvudämne är infektionssjukdomar och arbetet har utförts i samarbete med Totalförsvarets forskningsinstitut i Umeå.
Torsdagen den 12 december försvarar Anders Johansson, institutionen för klinisk mikrobiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln DNA-based tools for identification, classification, and epidemiological investigations of Francisella tularensis. Svensk titel: DNA-baserade verktyg för identifiering, klassificering och epidemiologiska undersökningar av Francisella tularensis.
Disputationen äger rum kl. 9.00 i sal E04, byggnad 6E, Norrlands universitetssjukhus.
Fakultetsopponent är docent Kristian Riesbeck, Medicinsk Mikrobiologi, Universitetssjukhuset MAS, Malmö.
Kontaktinformation
E-post: anders.johansson@infdis.umu.se
Tel: 090 – 785 23 08
Fax: 090-13 30 06
Våra slemhinnor i mag-tarmkanalen, luft- och urinvägarna utsätts dagligen för bakterier, både sådana som tillhör vår normalflora men även bakterier som kan orsaka sjukdom. Slemhinnorna i kroppens organ exponeras på olika sätt för bakterier. Tarmslemhinnan måste tolerera bakterierna i normalfloran, men måste samtidigt kunna reagera på närvaro av sjukdomsalstrande bakterier. Slemhinnorna i luft- och urinvägar däremot ska vara sterila, vilket betyder att de betraktar samtliga bakterier som sjukdomsalstrande.
För att studera hur slemhinnor från olika organ känner igen bakterier har analyser gjorts med urinvägsinfektioner som modellsystem. Resultaten presenteras i Fredrik Bäckheds aktuella avhandling. Den vanligaste orsaken till urinvägsinfektioner är bakterien Escherichia coli. Eftersom bakterierna måste passera urinblåsan för att komma upp till njuren är blåscellerna utrustade för att snabbt känna igen infektioner. Studierna visade att de reagerade i huvudsak mot närvaro av lipopolysackarid (LPS), en sockermolekyl som finns hos E. coli och i många andra bakterier. Igenkännandet av LPS-molekyler aktiverar immunförsvaret som försöker eliminera den inkräktande bakterien och därmed skydda njuren.
Vidare består LPS-molekylen av en kolhydratdel och en fettlöslig del, där den senare vanligtvis består av sex fettsyror. Våra celler känner endast igen LPS-molekyler med sex fettsyror och detta fenomen kan utnyttjas av bakterier som vill undkomma vårt immunförsvar. Bakterier som orsakar kroniska infektioner, t ex. magsårsbakterien Helicobacter pylori, har en modifierad LPS-molekyl med färre fettsyror. Detta gör att de kan kolonisera vår mage utan att aktivera immunförsvaret.
Sammantaget har studierna lett till en ökad förståelse för hur slemhinnorna i olika organ känner igen bakterier, vilket i framtiden kan leda till utvecklandet av nya botemedel mot infektionssjukdomar.
Avhandlingens titel:
Role of Toll-like receptors in host responses to mucosal bacterial infections
Författare:
Fredrik Bäckhed, Mikrobiologiskt och tumörbiologiskt centrum, Karolinska Institutet, Tel. 08-7287409 eller mail: Fredrik.Backhed@mtc.ki.se
Disputation:
Fredagen 6 december 2002, kl 9.15, Föreläsningssalen, Mikrobiologiskt och tumörbiologiskt centrum, Theorells väg 1, Karolinska Institutet, Solna.
Det övergripande syftet med doktorsavhandlingen Barn och ungdomar med rörelsehinder – deras uppfattning om roller, relationer och aktiviteter, är att beskriva hur barn och ungdomar med rörelsehinder själva uppfattar sina roller, relationer och aktiviteter med jämnåriga och vuxna i olika miljöer.
Doktoranden Lisa Skär som disputerar den 5 december, har i sitt forskningsarbete kunnat visa att rörelsehindret i sig och olika miljöers otillgänglighet var två faktorer som försvårade för barnen och ungdomarna att delta i aktiviteter och därmed ha relationer med jämnåriga. Att använda rullstol eller kryckor är både tidskrävande och tar mycket energi av barnen – dessutom fungerar dessa hjälpmedel inte alltid i alla miljöer.
– Det medför att barn med rörelsehinder inte alltid hinner eller kan vara aktiva deltagare i olika aktiviteter, något som ofta är förutsättningen för kamratrelationer, säger Lisa Skär.
– Relationerna mellan barn med rörelsehindrer och jämnåriga kamrater är dessutom många gånger begränsade. Rent spontana överenskommelser som ”ska du hänga med hem till mig efter skolan” fungerar ju inte om du har en färdtjänsttaxi som kommer och hämtar dig vid en exakt tid.
Många rörelsehindrade barn har svårt att få eller behålla relationer utanför familjen, många saknar en bästa vän eller en nära jämnårig kamrat. Lisa Skärs forskningsresultat visar också att denna grupp barn sällan blir inviterade att vara med i olika lekar med jämnåriga – oftast är de hänvisade till att leka med vuxna.
Lisa Skär är utbildad sjuksköterska och har bland annat arbetat på barnkliniken vid Bodens sjukhus samt med rehabiliteringsfrågor vid den arbetslivsinriktade rehabiliteringen vid Sandträsk Rehabcenter. Under två år var Lisa Skär projektledare vid Rehabiliteringsforum Norr och blev i januari 1999 registrerad som forskarstuderande vid Institutionen för arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, detta samtidigt som hon blev anställd som forskningsassistent vid dåvarande Vårdhögskolan i Boden för att arbeta med ett Rädda Barnen-finansierat projekt.
Under sin tid som doktorand har Lisa Skär varit en av deltagarna i universitetets kvinnliga forskarskola och hon har tjänstgjort vid Institutionen för hälsovetenskap i Boden där hon kommer att fortsätta att arbeta också efter disputationen.
Disputationen genomförs den 5 december klockan 10.00 vid Institutionen för hälsovetenskap i Boden. Opponent är professor Erland Hjelmqvist från Göteborgs universitet och ordförande är professor Jan Johansson från Luleå tekniska universitet.
Upplysningar: Lisa Skär, tel. 0921-75 80 90, lisa.skar@luth.se
Det visar en avhandling av Katarina Löfvenhaft vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet. Insikten att grönområden som ej fragmenteras behövs i och omkring tätorter för att säkerställa bevarandet av biologisk mångfald ställer ökade krav på stadsplaneringen.
Ett stort ansvar för att förverkliga de politiska ambitionerna vilar på landets kommuner. Intakta gröna lungor med plats att ”andas” är inte bara viktiga för arternas bevarande utan också för att kunna tillgodose invånarnas behov av naturupplevelser och rekreation, något som har betydelse även för välbefinnandet och hälsan.
Naturfragment som naggats och isolerats i stadsbygden är inte längre en fungerande del av tidigare skogs- och jordbrukslandskap vilket får som följd att floran och faunan kan påverkas drastiskt i den nya omgivningen. Med hjälp av olika metoder – tolkning av flygbilder från tidigare decennier, biotopkartor och fältstudier av känsliga arters förekomst, t.ex. grodornas liv i stadsmiljö – har Katarina Löfvenhaft studerat utbredningen av biotoper i Stockholm i syfte att få fram bättre kunskaps- och beslutsunderlag för fysisk planering. Biotoper – t.ex. våtmarker och ekbackar – utgör byggstenar i dagens ekosystem som beroende av sitt läge, omgivningens beskaffenhet och tidigare markanvändning, har olika värden och förmåga att stå emot förändringar.
Genom att förlänga de tids- och rumsperspektiv som vanligen används inom dagens fysiska planering och ta fram översiktliga fakta som avslöjar vad som hänt i storstadsnaturen sedan 1950-talet, visar avhandlingen hur ekosystemen i Stockholm förändrats och att förändringen ännu pågår även inom stora biotoprika grönområden som t.ex. Södra Djurgården och Västra Älvsjöskogen. Detta som en fördröjd effekt av tidigare biotopförluster inom och omkring grönområdena.
Om en rik biologisk mångfald i städer som Stockholm ska kunna bibehållas behöver grönområdenas buffringsförmåga stärkas, något viktigt att beakta i den framtida fysiska planeringen.
Doktorsavhandlingens titel: Spatial and temporal perspectives on biodiversity for physical planning. Examples from urban Stockholm, Sweden.
Disputationen äger rum onsdag 11 december kl. 13.00 i Nordenskiöldsalen, Geovetenskapens hus. Opponent är professor Jan Bengtsson, Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala.
Katarina Löfvenhaft kan nås på telefon 08-16 48 73 (Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet, 106 91 Stockholm), e-post: nina@natgeo.su.se
Dr Baker är Reader i European Social Research vid Cardiff School of Social Sciences vid Cardiff University, England. Under läsåret 2001/02 vistades hon vid Europainstitutet i Florens. Dr Baker har en bred bakgrund inom det samhällsvetenskapliga området och inom miljöforskning. Hennes huvudsakliga forskningsområde ligger inom policyformulering och implementering av EU:s politik för miljö och hållbar utveckling, studier över östeuropeisk miljöpolitik och dessa länders harmoniseringsprocesser inför EU-medlemskap och genderperspektiv på miljöideologier. Dr Baker kommer under läsåret 2003/04 verka vid Umeå universitet.
Dr Baker har tidigare varit gästforskare vid statsvetenskapliga institutionen och Miljöhögskolan vid Umeå universitet. Hon återkommer till Umeå universitet hösten 2003.
Susan Baker är den första kvinnan och den andre samhällsvetaren som tilldelas professuren.
Kontaktinformation
För mer information om dr Susan Baker kontakta professor Katarina Eckeberg
090-786 52 30
070-671 14 79
katarina.eckerberg@pol.umu.se
– Skolan har gått från en ytterlighet till en annan, från katederundervisning till en undervisning där var och en går sin egen väg. Ett sådant arbetssätt genererar inte ny kunskap. Undervisningen måste i högre grad bedrivas i kollektiva former för att kunskap och förståelse ska kunna utvecklas, menar Nils-Erik Nilsson, universitetsadjunkt i svenska och nybliven doktor vid Karlstads universitet.
Hans avhandling ”Skriv med egna ord. En studie av läroprocesser när elever i grundskolans senare år skriver forskningsrapporter” bygger på en undersökning av lärare och elever i årskurserna 7-9 och de forskningstexter som eleverna har producerat. Syftet har varit att utveckla kunskapen kring elevers skrivande under de speciella förutsättningar som elevforskning utgör.
– Det går en skarp gräns mellan reproducerade texter och egenproducerade texter. När man tittar på elevernas texter får man lätt uppfattningen att de i de flesta fall skriver av sina källor. Jag menar att detta inte riktigt är fallet. När eleverna reproducerar texter kan de gå tillväga på olika sätt. En del kopierar texterna rakt av, andra skriver av delar av texterna ordagrant men gör ett eget urval. En del elever väljer att omskapa källtexten genom att ändra på ord och fraser. Det finns även de som använder sig av referat. Endast ett fåtal elever förmår följa lärarnas uppmaning att skriva med egna ord, säger Nils-Erik Nilsson.
Ett problem är att lärare och elever uppfattar uppgiften på olika sätt. För lärarna är målet med elevforskningen att eleverna ska undersöka något som de är nyfikna på och sedan kommunicera vad de har kommit fram till. För eleverna är målet att visa vad de har gjort och få godkänt. De ser skrivandet som ett led i att öva sig att skriva snarare än som ett verktyg för kommunikation. Endast ett fåtal elever drar egna slutsatser och skapar på detta sätt ny kunskap i sina forskningsrapporter. Nils-Erik Nilsson menar därför att elevforskning, när den är utformad så att de enskilda eleverna har sina egna forskningsprojekt, bör ifrågasättas.
– Försöken att individualisera skolundervisningen leder oftast till klassrum där eleverna bara kommunicerar med läraren och inte med varandra. Det är dock i dialogen som förståelse och kunskap skapas. Vi behöver klassrum där problem och frågeställningar formuleras gemensamt. Om skolan ska lyckas generera ny kunskap hos eleverna måste vi ta till ett kollektivt arbetssätt.
Nils-Erik Nilsson har tidigare arbetat som högstadielärare i bland annat svenska. Idag undervisar han i svenska språket på lärarutbildningen vid Karlstads universitet. Till detta kan han nu lägga titeln filosofie doktor i svenska med didaktisk inriktning, den tredje i Sverige någonsin. Hans avhandling går att beställa från Institutionen för kultur och kommunikation vid Karlstads universitet. Kontakta Maria Möller på telefon 054-700 12 81 eller e-post Maria.Moller@kau.se.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Nils-Erik Nilsson, tfn 054-700 14 41 alt. 070-600 37 11, e-post Nils-Erik.Nilsson@kau.se
Det högsta antalet nya fall av lungsäckscancer, pleural mesotheliom, rapporterades i Sverige 1993, vilket är sjutton år efter 1976. En fördröjningstid på 17 år, mellan exposition och flest antal insjuknade kan därför användas vid beräkningar för framtida sjukdomsfall i andra länder. Detta visas i en svensk studie där statistik om alla svenska fall av lungsäckscancer mellan 1961 och 2000 har sammanställts. Resultaten presenteras nu i International Journal of Cancer.
Sverige tillhör de länder där förbudet mot asbestanvändning genomfördes snabbt, medan användningen i många andra t ex västeuropeiska länder minskade successivt och pågick i mindre skala till ända in på 1990-talet. Framtidsprognoser har gjort om att flest antal fall av lungsäckscancer i västeuropeiska länder kommer att infalla mellan åren 2015 och 2030, men de nya svenska siffrorna tyder på att antalet nyupptäckta fall kan beräknas börja avta redan tidigare.
Lungsäckscancer utan samband med asbest är mycket ovanligt, cirka 1-2 fall per miljoner innevånare per år. Under den tid som nu studerats har totalt 2190 fall rapporterats bland män, varav 2030 av dessa kan antas vara asbestrelaterade. Under samma period uppskattas 350 kvinnor ha drabbats av den asbestrelaterade sjukdomen. Även om antalet nya fall av lungsäckscancer per år har kulminerat i Sverige kommer fler personer att insjukna under de kommande åren.
Publikation:
Mesothelioma incidence seems to have leveled off in Sweden.
Kari Hemminki och Xinjun Li.
Int J Cancer (2003) 103, 145-146.
Se: http://www3.interscience.wiley.com/cgi-bin/issuetoc?ID=101519979
För mer information, kontakta:
Kari Hemminki, Institutionen för biovetenskaper vid Novum, Karolinska Institutet,
tel 08-608 9243, mail: kari.hemminki@cnt.ki.se
Bakgrunden till undersökningen är den offentliga informations-verksamhetens snabba tillväxt i västvärlden under efterkrigstiden. I Sverige sprider bland annat departement, myndigheter, kommuner, sjukhus och skolor information till medborgarna. Ibland riktas kritik emot att den information som sprids är politiskt vinklad eller felaktig. Hur har man i svensk informationspolitik förhållit sig till denna kritik? Bör den politiska majoriteten ha makten över den offentliga informationens innehåll eller bör innehållet i någon mening vara neutralt? Vilken makt bör tjänstemän, informatörer och olika samhällsintressen ha över den offentliga informationens innehåll?
Hanna Kjellgren undersöker de svar som svensk informationspolitiks organisering och debatt ger på dessa frågor, från andra världskriget fram till idag. Undersökningen av informationspolitikens framväxt börjar vid upprättandet av Statens informationsstyrelse under andra världskriget och slutar i den moderna diskussionen om samhällsinformation och EU-information.
Hanna Kjellgren är verksam som forskare och lärare i statsvetenskap vid högskolan Trollhättan/Uddevalla. Staten som informatör eller propagandist? är hennes avhandling i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Avhandlingens titel: Staten som informatör eller propagandist? Om statssyners betydelse i svensk informationspolitik
Avhandlingsförfattare: Hanna Kjellgren, tel. 031-84 19 86(bost.), 0522-657378 (arb.)
e-post: Hanna.Kjellgren@htu.se
Fakultetsopponentens namn: Professor Anker Brink Lund, Odense
Tid och plats för disputation: Fredagen den 20 december 2002, kl. 13.15, Sal 10, universitetsbyggnaden,
Vasaparken, Göteborg
Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet, Göteborgs universitet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. : +46 (0)31 7731022
fax: +46 (0)31 7731940
e-post: Svenbo.Johansson@samfak.gu.se
Genom att olika patientfall representeras i simuleringsprogram får studenter möjligheter att träna viktiga uppgifter för sin framtida profession i säkra utbildningsmiljöer. På datorskärmen kan de ”söva” simulerade patienter genom att ge narkosmedel, samt ge smärtstillande preparat, dropp osv. Studenterna kan också följa blodtryck, puls, andning och en rad andra värden som är viktiga att övervaka och reglera under ingreppet. Uppgiften består i att balansera effekter och bieffekter av läkemedel på ett sådant sätt att livsviktiga funktioner upprätthålls, något som dessutom försvåras av de ”sjukdomar” eller ”skador” som byggts in i patientfallen.
Resultaten i avhandlingen visar att studenterna använde sig både av erfarenheter från klinisk verksamhet och teoretiska studier för att förstå och agera i förhållande till simulerade händelseförlopp. Studenterna behandlade i hög grad fallen som autentiska vårdproblem och det framtida yrkesansvaret för patienters hälsa och välbefinnande präglade deras sätt att ta sig an de simulerade patientfallen. Det visade sig också att framgångsrika lösningar av problemen oftast blev möjliga först genom att studenterna använde sig av teoretiska resonemang grundade i medicinska ämnesområden. Såväl procedurer i arbetssituationer, yrkesetik och teoretiska begrepp blev därmed viktiga i studenternas lärande med simuleringen. Avhandlingen visar i likhet med en rad tidigare studier att simulerade förlopp kan vara svåra att tolka och dra slutsatser av. I analyser av samspelet mellan studenterna och simuleringen framhålls hur lärarens guidning kan bidra till att deras uppmärksamhet riktas mot centrala aspekter av det simulerade narkosförloppet, vilket bidrog till att studenterna bättre kunde förstå effekter av läkemedel och andra åtgärder i samband med narkos. På så sätt kunde studenterna också komma fram till förklaringar som visade sig fungera som resurser för fortsatt problemlösning och som också är viktiga i deras framtida profession. Simuleringens dynamik och inbyggda stödfunktioner bidrog till att både erfarenheter från kliniska situationer och teori kunde integreras i lärandesituationen. Snabba förändringar i scenarierna krävde ofta ett rutinbaserat handlande, medan riktigheten i samma handlande kunde diskuteras med stöd av kompletterande information om fysiologiska tillstånd och läkemedelseffekter i datorprogrammet.
En viktig slutsats är att införandet av simuleringar i formell utbildning i sig inte leder till förväntat lärande. Tidigare forskning har främst varit inriktad mot hur studenters bakgrundskunskaper, simuleringens design och undervisningens uppläggning var för sig påverkar vad studenter lär sig av att arbeta med simuleringar. Genom detaljerade studier av själva lärandeprocessen fokuseras i avhandlingen hur alla dessa aspekter samtidigt formar studenternas lärande. Därmed lyfts de konkreta villkoren fram för hur simuleringar fungerar i ett specifikt utbildningssammanhang, villkor som också belyser en mer generell problematik kring hur simuleringar kan utformas och vävas in i formell utbildning för att bidra till lärande för yrkeslivet.
Författare: Hans Rystedt, Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet och
Institutionen för omvårdnad, Högskolan Trollhättan/Uddevalla
Hans.Rystedt@ped.gu.se , tel 0733-480144
Handledare: Berner Lindström, Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet, Berner.Lindstrom@ped.gu.se , tel 031-773 24 21
Titel: Bridging practices: simulations in education for the health-care professions
Avhandlingen läggs fram fredagen den 20 december 2002, klockan 09.15 i D3 50 Pedagogen, Frölundagatan 118, Mölndal
Kontaktinformation
Britt Tellow
Kansliet för utbildningsvetenskap
Box 300
405 30 Göteborg
Sweden
Tel +46 31 773 2268
Fax +46 31 773 2100
Hodgkins sjukdom, en form av lymfkörtelcancer, är en malign blodsjukdom som oftast behandlas med cellgifter och i många fall även med strålning. Behandling är i de avancerade fallen påfrestande med upprepade cellgiftsbehandlingar som ger en mängd komplikationer. Av alla patienter som får Hodgkins sjukdom överlever ungefär 70 procent i mer än fem år.
I en aktuell avhandling av sjuksköterskan Lena Wettergren, Karolinska Institutet studerades livskvalitet med en ny metod som fångar individuella aspekter. Personer som behandlats för Hodgkins sjukdom för mer än 5 år sedan jämfördes med ett slumpmässigt urval av befolkningen i Stockholms län.
Det är spännande med en metod som också kan fånga upp positiva aspekter på att vara sjuk, vilket frågeformulär sällan gör, säger Lena Wettergren.
Både de personer som haft Hodgkins sjukdom och kontrollgruppen ansåg att familjen, den egna hälsan, arbete och förhållanden till andra människor var viktigast i livet. De vanligaste problemen till följd av Hodgkins sjukdom som togs upp var tankar på och oro kring sjukdomen, trötthet och seneffekter på hud och slemhinnor. Sextiosex procent av de tillfrågade ansåg att sjukdomen gett dem en förändrad syn på livet och sig själva.
De personer som haft Hodgkin sjukdom rapporterade en signifikant sämre fysisk hälsa men däremot inte en sämre livskvalitet. Studien konkluderar att faktorer som är relaterade till god livskvalitet hos personer som behandlats för Hodgkins sjukdom är lindrigare stadium av sjukdomen, hög Känsla Av Sammanhang i livet och bättre upplevd ekonomisk situation.
Avhandlingens titel:
Quality of life in patients with malignant blood disorders. A clinical and methodological study.
Författare:
Lena Wettergren, Institutionen för omvårdnad,
tel. 08-517 758 35, mobil 070 433 7518 eller mail lena.wettergren@medks.ki.se
