Han kommer att läsa den på sitt språk, ungerska. Den svenska översättningen, som gjorts av Ervin Rosenberg – som även översatt hans senaste bok på svenska, Galärdagbok – läses av skådespelaren Björn Granath. Dennes uppläsning kommer att tolkas till teckenspråk av tolkar vid Stockholms universitet.
Tid: måndag 9 december kl. 19.00
Plats: Aula Magna, Stockholms universitet, Frescati
Närmare information kan fås av Agneta Paulsson, Enheten för kommunikation och samverkan, tfn 16 22 56, 070-696 65 15, agneta.paulsson@eks.su.se
En utgångspunkt för avhandlingen är att lärare till en del bedriver sin undervisning utifrån intuitiva teorier. Dessa intuitiva teorier har sitt ursprung i olika allmänt förekommande föreställningar kring lärande, pedagogiska och didaktiska teorier, erfarenheter av egen skolgång och liknande. De tenderar att bli till ett fragmentariskt tankebygge som läraren baserar sin undervisning på, snarare än att utgå från en sammanhållen teori.
Som lärare tycks man ha en ganska generell bild av hur elevernas medvetande fungerar, hur språket kan användas i undervisningen och hur interaktion människor emellan verkar och det är föreställningar som dessa som styr ens sätt att undervisa. Stefan Sellbjer menar att lärarna till stor del saknar det som han i avhandlingen benämner verktyg, för att uppnå en fördjupad förståelse om lärande och kunskap.
Tillgång till ordentliga tankeverktyg skulle ge lärarna möjlighet att förhålla sig till undervisningen på ett mer reflekterat sätt, något som i sin tur kan hjälpa eleverna till en djupare förståelse.
– Om lärare saknar riktiga verktyg för sitt tänkande är det egentligen lika allvarligt som om en snickare saknar hammare när han ska slå i en spik menar Stefan Sellbjer.
Syftet med avhandlingen är att fördjupa två dominerande perspektiv på undervisning och lärande; det traditionsenliga perspektivet och det socialt konstruktivistiska perspektivet. Stefan förenar sedan tankegångar från dessa båda i ett tredje perspektiv som han kallar det realt konstruktivistiska perspektivet och där verktygen har en viktig del.
Stefan Sellbjer kommer ursprungligen från Axhult söder om Strömsnäsbruk, men är numera bosatt i Värends Nöbbele, Växjö kommun. Han är verksam vid Institutionen för pedagogik vid Växjö universitet.
Avhandlingen ”Real konstruktivism – ett försök till syntes av två dominerande perspektiv på undervisande och lärande” försvaras fredagen 6 december 2002, kl. 10:00. Disputationen äger rum i sal Wicksell, Universitetsplatsen 1, Växjö universitet. Opponent är professor Jan Bengtsson, Göteborgs universitet.
Ladda ner högupplöst bild på Stefan Sellbjer:
http://www.vxu.se/presscenter/pressreleaser/bilder/stefan_sellbjer.jpg
Kontaktinformation
Kontakta:
Stefan Sellbjer, telefon: 0470-70 88 66, e-post: Stefan.Sellbjer@iped.vxu.se
Praktiska upplysningar:
Marianne Thuresson, telefon: 0470-70 89 18 eller e-post: Marianne.Thuresson@iped.vxu.se
Beställ boken från:
Kerstin Broden, telefon: 0470-70 82 67 eller e-post: Kerstin.Broden@adm.vxu.se
– Slutsatsen är att man måste tänka om inom den psykiatriska vården, det är inte bara behandling som har effekt på patienterna, personalens arbetsmiljö har också en stor betydelse. Om personalen mår bra, har inflytande över sin arbetssituation och stöd från arbetsledning och kollegor så smittar det också av sig på patienterna, säger Bengt-Åke Armelius.
Den statistiska förklaringsmodell som använts för att mäta betydelsen av olika faktorer för patienternas bedömda förändrig visar att man kan förklara 9 procent av skillnaderna som patienterna uppvisar efter fem år med behandlingsinsatser medan personalens arbetsmiljö förklarar 19 procent. Hela 50 procent förklaras dock av skillnader, som bland annat ålder och kön, som fanns redan innan någon behandling påbörjades.
Bengt-Åke Arnelius och hans forskargrupp vid institutionen för psykologi har studerat 23 små behandlingshem och 146 patienter från hela Sverige. Patienterna har följts under en femårsperiod i ett forskningsprojekt som totalt sett pågått under 15 år. Studien visar att patienterna har förändrats positivt efter att ha vistats på små behandlingshem.
I spåren av nedläggningen av de stora mentalsjukhusen under 1980-talet startade man runt om i Sverige små behandlingshem för att fånga upp yngre patienter med svårare psykiatriska diagnoser, främst psykoser, men också personlighetsstörningar. Tanken var att man med intensiv och långvarig psykosocial och psykoterapeutisk behandling skulle kunna undvika en utveckling mot kronisk sjukdom och kanske åstadkomma en förbättrad prognos och kanske till och med bota schizofrena patienter. Stora förhoppningar knöts till behandlingshemmen.
Studien visar att det sker en medelstor förändring för patientgruppen som helhet, vilket betraktas som ett mycket bra resultat med tanke på att det rör sig om en lång tidsperiod och mycket svåra patienter. Yngre patienter (25 år eller yngre) har en större förbättring än de något äldre patienterna och även kvinnor har ett något bättre utfall än män i allmänhet. Den grupp som har en renodlad schizofreni har minst förändring medan patienter med andra psykoser eller personlighetsstörningar når mycket goda resultat. Även om det generellt sett är en förändring till det bättre för patientgruppen så har ungefär en tredjedel inte förbättrats alls. Det är också en stor skillnad mellan behandlingshemmen med avseende på hur mycket deras patienter förbättras. På vissa behandlingshem kan man inte notera några förändringar alls, medan andra uppvisar stora förbättringar. En stor förklaring till denna skillnad ligger i den psykosociala arbetsmiljön för personalen. Om de som arbetar på behandlingshemmet upplever sig ha hög grad av inflytande över sin vardag och stöd från sin ledning och sina kollegor samtidigt som kravnivån och belastningen inte är allt för hög så går det bättre för patienterna. En annan förklaring är att man erbjudit patienterna individuell psykoterapi under flera år samt att man har haft längre vårdtider på behandlingshemmet.
Slutsatsen i studien är att det lönar sig att satsa på små behandlingshem för unga psykiatriska patienter med svåra störningar, även om man främst åstadkommer en funktionsförbättring och endast undantagsvis botar sjukdomen. En investering i form av intensiv psykoterapeutisk och psykosocial behandling på små välfungerande behandlingshem kan bidra till en positiv utveckling på lång sikt. Man måste dock anpassa målsättningarna efter patienterna och arbeta lika mycket med personalens arbetsmiljö som med behandling av patienterna.
Länk till rapporten:
http://www.psy.umu.se/forskning/publikationer/ovriga-publika/Behandlingshem.html
Kontaktinformation
Bengt-Åke Armelius nås på:
Tel: 090 -786 59 49
Mobil: 070-417 60 27
E-post: Bengt-ake.Armelius@psy.umu.se
Bengt-Åke Arnelius är inbjuden av Hälso- och sjukvårds-nämnden och Kommunförbundet Stockholms län för att informera om Behandlingshemsprojektet måndagen den 2 december 2002 klockan 9.30-12.00. Plats: Nürnberghuset, Björngårdsgatan 14 B, Swedenborgssalen, Stockholm
Bengt-Åke finns i Stockholm hela dagen.
Michelle Benyamine har i en doktorsavhandling undersökt varför forskare inom miljövetenskapen kan komma fram till motstridiga slutsatser och vad konsekvenserna blir.
– Forskarna har olika sätt att tillämpa tillgängliga teorier, säger Michelle Benyamine. Om man studerar samma sak, men utifrån olika disciplinära sammanhang kommer man till olika slutsatser. Biologen påvisar de negativa konsekvenserna av att man kvävegödslar medan skogsvetaren påvisar de positiva konsekvenserna.
Praktikern som ska hantera miljöproblemet får då dra sina egna slutsatser vilket ytterligare isolerar vetenskapen. Benyamine menar att det är inte de enskilda miljöforskarnas fel att de inte kan hjälpa praktiker med miljöproblem. Problemet är att det är mer meriterande att sitta på kammaren och skriva artiklar än att hjälpa till att omsätta kunskaper praktiskt.
– Jag är inte alls emot att vissa vetenskapliga discipliner måste sitta avskärmade från samhället
i sin forskning men miljöproblemen är akuta och inom miljövetenskapen fungerar det inte att isolera sig, säger Michelle Benyamine.
Michelle Benyamine disputerar inom ämnet miljövetenskap på avhandlingen ”Theoretical disputes and practical environmental dilemmas” den 6 december 2002 klockan 10:15 i Hörsal D, Örebro universitet.
För mer information kontakta Michelle Benyamine på telefon 019-30 39 50 eller e-mail: michelle.benyamine@nat.oru.se.
Foto på Michelle Benyamine finns att hämta i pressrummet på Örebro universitets webbplats på adressen http://www.oru.se/massmedia/bild.html#benyamine
Kontaktinformation
För mer information kontakta Michelle Benyamine på telefon 019-30 39 50 eller e-mail: michelle.benyamine@nat.oru.se.
Typ 2-diabetes – även kallad åldersdiabetes – är i hög grad en välfärdssjukdom. Antalet drabbade ökar i Sverige och i stora delar av världen, särskilt utvecklingsländerna. Globalt uppskattas förekomsten till 2-3 % av befolkningen. Diabetes kännetecknas av höga nivåer av glukos (druvsocker) i blodet och för uppkomsten av typ-2-diabetes är både okänslighet för insulin, s.k. insulinresistens, i olika vävnader (lever, muskel och fett) samt bristande produktion av insulin i bukspottkörteln av betydelse. Insulinresistens kan definieras som nedsatt effekt av en given mängd insulin. Insulinresistens och åtföljande höga insulinnivåer i blodet är också förknippade med andra tillstånd än typ-2 diabetes, t.ex. högt blodtryck, bukfetma, blodfettsrubbningar samt hjärt-kärlsjukdomar. Avhandlingen resultat kan därför få betydelse för förståelsen av flera sjukdomar som innefattar insulinresistens.
Studien har utförts på fettceller och visar sammanfattningsvis på några tänkbara mekanismer vid utvecklingen av insulinresistens och typ 2-diabetes. Förhöjda nivåer av cirkulerande faktorer i blodet – i form av t.ex kortisol, insulin och socker – visade sig orsaka störningar i fettcellernas insulinsignalering och glukosomsättning. Dessa faktorer kan därför medverka till att insulinresistens uppstår eller försämras.
När insulinresistenta fettceller från patienter med typ 2-diabetes tas ut och odlas 24 timmar i en miljö med låga glukosnivåer upphör cellerna att vara insulinresistenta. Det tyder på att insulinresistens i fettceller kan upphävas och att den orsakas av miljön omkring cellerna, t.ex höga sockernivåer, och inte till följd av någon inneboende defekt hos cellerna som sådana.
Det är tidigare känt att höjda nivåer av fett (triglycerider) i blodet efter måltider kan uppträda tidigt när typ 2-diabetes utvecklas. Det är också en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdomar. Ändringar i mängd eller aktivitet hos enzymet lipoproteinlipas (LPL), som spjälkar fetter i blodet, skulle kunna vara en tänkbar mekanism bakom detta. LPL-aktiviteten i fettväv efter måltid ökade dock ungefär lika mycket (35-55 %) hos både diabetiker och kontrollpersoner, vilket talar för att de förhöjda triglyceridernivåerna hos typ 2-diabetiker inte orsakas av försämrad reglering av LPL i fettväven.
Avhandlingen läggs fram vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och har titeln ”Glucose and lipid metabolism in insulin resistance – an experimental study in fat cells”. Svensk titel: ”Kolhydrat- och fettmetabolism vid insulinresistens – en experimentell studie i fettceller”.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal B, 9 tr, Tandläkarhögskolan.
Fakultetsopponent är professor Juleen Zierath, Institutionen för kirurgisk vetenskap, klinisk fysiologi, Karolinska Institutet, Stockholm.
Kontaktinformation
Jonas Burén är uppvuxen i Ånäset och verksam vid enheten för medicin, Norrlands Universitetssjukhus i Umeå. Han kan nås på tel. 090-785 21 94.
E-post: jonas.buren@medicin.umu.se
Begreppet introducerades i Sverige 1894 och definierades som en veckolång resa under vilken skolbarnen skulle ges möjlighet att iaktta miljöer och företeelser som de aldrig tidigare hade fått uppleva, annat än genom böcker. Skolresan presenterades som en kompletterande undervisningsmetod. De upplevelser som förmedlades under resan ansågs ge en mer bestående kunskap, samtidigt som man också skulle kunna jämföra och eventuellt korrigera sina kunskaper.
De första skolresorna med folkskoleklasser började genomföras under 1890-talet. Med tåg, ångbåt eller till fots reste folkskoleklasserna runt i de svenska landskapen. De besökte fabriker och verkstäder, natursköna utsiktsplatser och historiska minnesmärken. Skolreseverksamheten främjades av Sveriges allmänna folkskollärarförening, i samarbete med Svenska Turistföreningen. Även staten bidrog till att underlätta resorna genom att subventionera SJ:s biljettpriser.
I avhandlingen studeras de åtgärder som vidtogs av folkskollärarföreningen och STF i syfte att underlätta genomförandet av skolresor. Här beskrivs också skolresornas syften och deras innehåll. Under 1900-talet kom alla former av resor med folkskolebarn att kallas för skolresor. Detta oavsett om de företogs under en eller flera dagar. Folkskollärarna framhävde skolresornas betydelse för folkskolans geografiundervisning. De ansågs även främja skolbarnens fysiska och hygieniska fostran, samt medverka till att stärka skolbarnens kärlek till fosterlandet.
I avhandlingen studeras också framväxten av skolresor i förhållande till den parallella utvecklingen av turism och friluftsliv. Skolresorna är ett exempel på hur ett organiserat natur- och kulturmöte utvecklades inom skolväsendet. Mötet med Sveriges natur och arbetsliv ansågs bland annat bidra till att motivera skolbarnen till att gå ut i arbetslivet efter avslutad skolgång.
Petra Rantatalo är uppvuxen i Boden.
Fredagen den 6 december försvarar Petra Rantatalo, institutionen för historiska studier, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln Den resande eleven: Folkskolans skolreserörelse 1890-1940.
Disputationen äger rum kl. 10.15 i HUM-huset, hörsal E.
Fakultetsopponent är docent Jacob Christensson, institutionen för idé- och lärdomshistoria, Lunds universitet.
Kontaktinformation
Petra Rantatalo nås på:
Tel: 090-786 97 34
E-post: petra.rantatalo@histstud.umu.se
I Vid politikens yttersta gräns. Perspektiv på EU-toppmötet i Göteborg 2001 presenteras en studie över orsaker, förutsättningar och olika parters handlanden under de händelser som för många är kända om ”göteborgskravallerna”.
Kravaller! När Europeiska rådet och president Bush hade lämnat Sverige efter mötena som ägde rum i Göteborg den 14-17 juni 2001, var det detta ord som utgjorde de flesta svenskars bild av vad som på ytan hade haft ambitionen att bli ett dialogens och öppenhetens toppmöte. Politik i svensk anda!
Studierna är genomförda av forskare verksamma vid Göteborgs och Stockholms universitet vilka här erbjuder förklaringar och analyser som sträcker sig bortom olika ställningstaganden för eller emot.
Idag, ett och ett halvt år senare, är det uppenbart att flera av de frågor som väcktes i efterdyningarna av ministermötet fortfarande inte har besvarats. Inte minst lyser frågorna om politisk legitimitet starkare än förut. Det är inte längre självklart vem eller vilka som besitter denna legitimitet eller vilka aktioner som kan betecknas som politiskt acceptabla eller demokratiskt hållbara.
I boken undersöks frågor om olika parters roller inför och under toppmötet. Hur påverkade aktivisterna, polismakten, allmänheten och nyhetsrapporteringen händelserna i deras olika skeenden och framför allt: hur reagerade de olika parterna inför varandras ageranden?
Händelserna i Göteborg omgavs av massdemonstrationer, men även av dialog. Mängden fredliga aktiviteter i anslutning till toppmötet kom i nyhetsrapporteringen dock att helt överskuggas av brinnande barrikader och poliser med dragna vapen. Detta exempel visar vilken ensidig bild vi fått av en betydligt mer mångfasetterad verklighet.
Vid politikens yttersta gräns undersöker utan ideologiska förbehåll beslut och orsaker, demonstration och dialog samt brister i organisation och genomtänkta förberedelser. Antologin ger en nyanserad bild av de händelser under juni 2001 som ledde fram till att svensk polis för första gången på sjuttio år öppnade eld mot demonstranter.
Författare:
Micael Björk är fil. dr. vid sociologiska institutionen, Göteborgs universitet
Per Cramér är professor i internationell rätt vid juridiska institutionen, Göteborgs universitet
Lennart Nilsson är universitetslektor vid Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet, och föreståndare för CEFOS, Centrum för forskning om offentlig sektor
Mikael Oskarsson är doktorand vid kriminologiska institutionen, Stockholms universitet och tjänstledig inspektör vid Polismyndigheten i Västra Götaland
Jonas Parsmo är magisterstudent vid sociologiska institutionen, Göteborgs universitet
Abby Peterson är docent vid sociologiska institutionen, Göteborgs universitet.
Sara Uhnoo är doktorand vid sociologiska institutionen, Göteborgs universitet.
Lennart Weibull är professor i massmediaforskning vid institutionen för journalistik och masskommunikation, Göteborgs universitet.
Brutus Östlings Bokförlag Symposium 2002, ISBN 91-7139-598-9
För ytterligare information, kontakta: Johan Ahlgren, 031-773 10 89
____________________________________________________________
—
Kontaktinformation
Pressekreterare
Åke Pettersson
Informationsavdelningen
Göteborgs universitet
Box 100
405 30 Göteborg
tel 031-773 44 53
fax 031-773 43 54
e-post: Ake.Pettersson@adm.gu.se
internet: www.gu.se
En av hennes studier omfattar patienter med kroniska besvär av lättare slag. Besvären kunde vara lindrig men ständig värk, eller att vara lite för känslig eller lite för udda för att passa in på dagens slimmade arbetsplatser.
– De här patienterna var för friska för att bli förtidspensionerade, men inte friska nog att klara arbetslivet. Hälften av dem hade inte arbetat under de senaste två åren, och vården hade inte lyckats hjälpa dem trots många försök.
Det rehabiliteringsprogram man provade på socialmedicinen innebar regelbundna och långsiktiga kontakter med läkare, kuratorer och psykologer. Efter ett år var en femtedel av patienterna tillbaka i arbete, och efter fem år fortfarande en tiondel. Det är ett bra resultat med tanke på gruppens karaktär, och innebär ett nytto/kostnadsförhållande på 4.9. Rehabiliteringen gav alltså samhället tillbaka 5 gånger de satsade pengarna.
En annan studie omfattar personer med upprepade korta sjukskrivningar. Frågan var om det var medicinska eller andra skäl som låg bakom deras många sjukskrivningar. Margareta Leijon fann att det senare oftast var fallet.
– De hade vardagsproblem som ont om pengar, vantrivsel på jobbet eller i äktenskapet, trassel med barnen etc. Om sen magont eller en vanlig förkylning tillkom, så orkade de inte gå till jobbet utan sjukskrev sig, säger hon.
Även den här gruppen erbjöds kontakter med den tidigare socialmedicinska kliniken. Av dem som deltog i vårdprogrammet sa sig de flesta må bättre vid en uppföljning ett år efteråt, även om de inte angav programmet som främsta skäl till förbättringen.
Avhandlingen innehåller också epidemiologiska studier av befolkningen i Östergötland och dess sjukskrivningssiffror i förhållande till kön och yrken. Här framgår bland annat att extremt manliga arbeten som byggnadsarbete, metallarbete, måleri, polis och militär låg högst bland både kvinnor och män när det gällde sjukskrivningar för muskel- och ledbesvär. Skälet kan vara att dessa arbeten har tung belastning. Men även kvinnor på mindre extremt manliga jobb (ingenjörer, reklamare, livsmedelsarbetare m fl) och män på extremt kvinnliga jobb (socialarbetare, sekreterare) var mer sjukskrivna än andra, trots att dessa arbeten inte är lika tunga.
– Det tycks finnas ett samband mellan sjukskrivningar och att vara i minoritet i sitt yrke, oavsett yrkets karaktär, konstaterar Margareta Leijon.
Avhandlingen heter Integrating perspectives in social medicine. A study using epidemiological and clinical methods with special reference to sickness absence.
Disputationen ägde rum den 20 november med professor Gunnar Tellnes som opponent. Margareta Leijon träffas på tel 013-22 19 26, margareta.leijon@lio.se.
Gunnel Östlund har i sitt avhandlingsarbete undersökt hur patienterna själva ser på vad som hindrar eller främjar en återgång till arbetet efter en sjukskrivning. Hon har intervjuat 10 män och 10 kvinnor samt låtit ca 150 personer besvara en enkät.
Tre ”arenor” visade sig ha betydelse i sammanhanget: vården, arbetslivet och privatlivet. På privatlivets område handlade det om att få en rimlig arbetsfördelning i hemmet. I arbetslivet handlar det om att vara vad Gunnel Östlund kallar en ”avspänd arbetare”.
Linköpingsforskaren har identifierat fyra typer av arbetsidentitet hos sina intervjupersoner, beroende på i vad mån man drivs av egna eller andras krav samt i vad mån man känner sig trygg eller osäker i arbetet. Förutom typen ”den avspände arbetaren” (trygg i arbetet och driven av egen vilja) fanns också typerna ”den spände arbetaren”, ”arbetshästen” och ”arbetsnarkomanen”.
Hon tror att dessa olika identiteter kan vara något att utgå från i en diskussion om rehabilitering. Hon tror också att svårigheter att komma tillbaka efter en sjukskrivning kanske har mer att göra med en oförmåga att vila än med en bristande lust att arbeta.
– Mina intervjupersoner talade mycket om sin vilja att arbeta. Någon tyckte om att ha flera järn i elden, en annan sa att hon klättrade på väggarna om hon inte hade något att göra, en tredje kallade sig själv för arbetsnarkoman. Sådana personer har ingen dålig arbetsmoral. De behöver i stället uppmuntras att ta det lugnt och att ge tid åt sig själva, menar Gunnel Östlund.
Det är särskilt lågutbildade kvinnor med ansvar för hela hemarbetet som kommer i kläm. För dem är det extra viktigt att hitta sätt att på ett bra sätt foga in avslappning och rörelseträning i deras redan överlastade vardag, så att inte rehabiliteringen blir bara ytterligare ett krav.
På vårdens arena, slutligen, efterlyste de intervjuade kontakter med någon person som kunde känna ansvar för just deras fall: en ”professionell mentor” som skulle lyssna och stödja, och med vilken de kunde ha en regelbunden kontakt.
Gunnel Östlund disputerar den 6 december med professor Anne Hammarström från Umeå som opponent. Avhandlingen heter Promoting return to work – lay experiences after sickness absence with musculoskeletal diagnoses. Gunnel Östlund träffas på tel 0150-52 907, e-post gunnel.ostlund@ihs.liu.se.
Arne Gleby tar i sin avhandling upp engelska adjektiv som bildats av verb med hjälp av ett suffix. Två typer av suffix har behandlats: icke-participiella, t.ex. -able, -ant, -ent, och participiella, dvs. -ed och -ing. Avsikten med undersökningen är att finna svar på sådana frågor som ”Hur användes dessa adjektiv?”, ”Är det någon skillnad mellan de icke-participiella och de participiella vad det gäller t.ex. funktion (attributiv eller predikativ), modifiering (bestämning), etymologi?”, ”Är det någon skillnad mellan -ed och -ing-adjektiv i dessa avseenden?”
För att kunna identifiera de adjektiv som skulle ingå i undersökningen konstruerade Arne Gleby ett diagnostiskt instrument med vars hjälp -ed och -ing-adjektiven kunde skiljas från de verbformer som har liknande suffix. Han har undersökt en corpus bestående av cirka en miljon ord och resultaten visar, inte oväntat, att det är flera faktorer som tycks styra valet och användningen av ett adjektiv. Skillnaden mellan de icke-participiella (t.ex. -able-adjektiv) och de participiella (-ed och -ing-adjektiv) är relativt små med ett viktigt undantag: -ing-adjektiven. Dessa avviker markant från de övriga.
Prefixet un- har ägnats stort utrymme och visar sig ha betydande inflytande på användningen av både de deverbativa, framför allt på -ing-formerna, och de icke-deverbativa adjektiven. Vad det gäller -ing-formerna visar en jämförelse mellan användningen av un- + -ing-adjektiv och -ing-adjektiv utan prefixet un- att de senare ofta, felaktigt, klassificerats som verbform. Jämförelser mellan ”informative” prosa och ”imaginative” prosa visar att både semantiska och pragmatiska överväganden styr valet och användningen av ett adjektiv. I avhandlingen ingår även en jämförelse mellan deverbativa och övriga adjektiv och det visar sig att de senare föredrar attributiv position framför predikativ.
Slutligen visar avhandlingen att det är möjligt att, med hjälp av det diagnostiska instrumentet, fastställa en gräns mellan de två kategorierna adjektiv och verb och att gradera adjektiven: vissa adjektiv är mer ”adjektiviska” än andra.
Avhandlingens titel: English Deverbal Adjectives. Their identification and use in a corpus of modern written English.
Disputationen äger rum lördagen den 7december 2002 kl. 10.15
Opponent: Professor Gunnel Melchers
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Arne Gleby, tel. 0522-344 18, e-post: arne@gleby.com
Kontaktinformation
Barbro Ryder Liljegren
Informationsssekreterare
Humanistiska fakultetskansliet
Box 200
SE 405 30 GÖTEBORG Sweden
tel 031-773 4865
fax 031 773 1144
e-post: Barbro.Ryder@hum.gu.se
Internet: www.hum.gu.se
Karolina Wirdenäs, Nordiska språk
Argumentation i talat språk är ämnet för Karolina Wirdenäs avhandling. De flesta ungdomar tycker att det är roligt att argumentera. Men olika ungdomsgrupper argumenterar på olika sätt, och bl.a. skolbakgrund och kön har betydelse för sättet att argumentera och hur mycket man argumenterar. Pojkar som går på teoretiska gymnasieprogram argumenterar t.ex. dubbelt så mycket som de som går på praktiskt inriktade program.
Avhandlingsförfattaren har undersökt oenigt argumenterande som uppstår i 27 olika grupper med gymnasieungdomar när de diskuterar musik. I materialet ingår såväl enkönade grupper, som grupper med både flickor och pojkar. Både praktiska och teoretiska gymnasieprogram är representerade.
Ett av de mest framträdande intrycken av argumentationerna är att de verkar ingå i ett välbekant och vardagligt samtalsmönster. I många av grupperna verkar man också tycka att det är roligt att diskutera och argumentera. Även om inte alla uppskattar samtalssituationen lika mycket förekommer ändå oenig argumentation i samtliga grupper.
Det visar sig att deltagarna använder sig av flera olika argumentationstekniker. Den teknik som används mest har kallats ‘villkorsargument’. Med hjälp av denna teknik kan en samtalsdeltagare både ge sig själv och en motståndare rätt på en och samma gång. Ett konkret exempel förekommer vid ett tillfälle när en grupp diskuterar hiphop. Några av deltagarna tycker om musiken och andra gör det inte. En av deltagarna argumenterar då med ett villkorsargument: ”men de [hiphop] e inte min typ näe inte min stil men man kan lyssna på dom om dom kommer på radio”. Genom att ge utrymme för båda de motstridiga åsikterna kan man alltså uppnå enighet.
Det finns flera faktorer som visat sig vara avgörande för hur argumentationer utvecklas: För det första påverkar den argumentativa stil som en grupp har. Det vill säga att man gemensamt ägnar sig åt att utreda detaljer i frågan som det uppstått oenighet kring, eller också kan man försöka hålla diskussionen och argumenten på en generell nivå och snabbt acceptera varandras argument och åsikter.
För det andra avgör deltagarnas relation till varandra. Om det exempelvis uppstår starka åsiktsmässiga lag i en grupp (om deltagarna håller med varandra i par om två och två) fördjupas ofta den oenighet som förekommer mellan lagen.
För det tredje verkar också skolbakgrunden spela en roll för hur mycket och hur ofta man argumenterar i grupperna. Gymnasieungdomarna som går på teoretiskt inriktade program argumenterar i genomsnitt vid dubbelt så många tillfällen som de ungdomar som går på praktiskt inriktade program.
Grupperna med enbart pojkar är de som argumenterar och pratar både mest och minst in materialet. De blandade gruppernas och flickgruppernas genomsnittliga värden är mer centrerade kring medeltalen.
Avhandlingens resultat kan användas för pedagogiska syften. De olika sorternas argumentationstekniker och de argumentativa stilarna lämpar sig som diskussionsunderlag för undervisning om hur man argumenterar. Skillnaderna som visar sig mellan de olika grupperna av gymnasieungdomar ställer dessutom frågor om huruvida skola och samhälle bidrar till att forma stereotypa identiteter.
Avhandlingens titel: Ungdomars argumentation. Om argumentationstekniker i gruppsamtal.
Disputationen äger rum lördagen den 14 december 2002 kl.10.15
Opponent: Professor Caroline Liberg
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Karolina Wirdenäs, tel. 031-773 5293 (arb.),
e-post karolina.wirdenaes@svenska.gu.se
Kontaktinformation
Barbro Ryder Liljegren
Informationsssekreterare
Humanistiska fakultetskansliet
Box 200
SE 405 30 GÖTEBORG Sweden
tel 031-773 4865
fax 031 773 1144
e-post: Barbro.Ryder@hum.gu.se
Internet: www.hum.gu.se
– När kiwin kom på 70-talet visste ingen vad det var, inte ens botanikerna, säger författarna Lennart Engstrand och Marie Widén botaniker som arbetar vid Lunds universitets botaniska trädgård. Vi tänkte att så kan vi inte ha det. Det enda rätta är att åka iväg, leta rätt på alla frukter och beskriva dem. Det har vi gjort nu och resultatet finns i boken.
Boken har nästan 600 bilder – färgfoton och teckningar som författarna tagit eller ritat på plats på olika håll ute i världen. Den berättar om drygt 200 goda frukter och beskriver mångfalden av varianter och ekologiska beroenden. Läsaren får veta frukternas ursprung, hur de blev kulturväxter och hur de spreds av människan. Den beskriver hur folkvandringar, krig och upptäcktsresor, olika religioner, krig och tankesätt har påverkat dagens odling och användning av fruktslagen.
Boken ges ut av Formas förlag och kostar 596 kronor inkl moms. Den kan beställas från Liber Distribution tel 08-6900522, fax 08-6909550 eller från Formas nätbokhandel
Pressbilder för fri användning finns på www.formas.se
Kontaktinformation
Författarna Lennart Engstrand och Marie Widén kan nås på
tel 046-222 73 20, e-post: Lennart.Engstrand@botan.lu.se resp Marie.Widen@botan.lu.se
Om författarna
Lennart Engstrand och Marie Widén är båda doktorer i systematisk botanik och arbetar vid Lunds universitets botaniska trädgård.
Lennart har länge ägnat sig åt tropisk botanik, särskilt kulturväxter, men arbetar också med växtnamnfrågor, floraarbete, lexikonskrivning och föreläsningar. Han skriver artiklar och har medarbetat i bland annat Kulturväxtlexikon (1998).
Marie är växtkännaren som särskilt intresserar sig för människans förhållande till växterna. Hon är utställare, etnobotanist och föreläsare. Hon har utarbetat ett brett pedagogiskt material för olika åldersgrupper. Nyligen gav hon ut en uppskattad bok om Sveriges vildväxande träd och buskar.
GÖTEBORGS UNIVERSITET
Samhällsvetenskapliga fakulteten
Socialdemokraterna förlorar på missnöjet visar ny avhandling
Den svenska välfärdsstaten är världsberömd. Miljoner svenskar har regelbundna och personliga kontakter med det politiska systemets produkter. Vi använder offentlig vård, skola och omsorg. Under delar av livet får många sin inkomst i form av A-kassa, studiemedel, socialbidrag och pensioner. Att välfärdsstaten påverkar vardagslivets förutsättningar är uppenbart. Men i vilken utsträckning påverkar personliga erfarenheter av offentlig välfärd människors politiska åsikter?
Frågan besvaras av statsvetaren Staffan Kumlin i avhandlingen The Personal and the Political. How Personal Welfare State Experiences Affect Political Trust and Ideology (Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, 2002). Några av de viktigaste resultaten:
… Svenskarna har under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet varit ganska tillfreds med hur den svenska ekonomin utvecklat sig. Men de har under samma period varit mer missnöjda med olika sorters offentlig service (vård, skola, omsorg) än någonsin förr.
… Människor som är missnöjda med offentlig service är mer benägna än andra att rösta emot regeringspartiet, mer benägna än andra att misstro politiker, och mer benägna än andra att vara missnöjda med den svenska demokratins funktionssätt.
… Väljarnas syn på ekonomin styrs främst av massmedierapportering om trender i arbetslöshet, inflation och tillväxt. Synen på offentlig service och välfärd styrs däremot i mycket högre grad av människors personliga erfarenheter och iakttagelser. Resultatet betyder att mediernas makt över väljarna inte är fullt så stor som man tidigare trott.
… Olika sorters offentlig service är olika bra på att skapa positiva erfarenheter bland medborgarna. Personliga kontakter med behovsprövade verksamheter som bostadsbidrag, socialtjänst, äldreomsorg och färdtjänst innebär oftare negativa erfarenheter, vilket i sin tur leder till ökad skepticism mot offentliga välfärdslösningar. Kontakter med icke behovsprövade verksamheter (offentlig kulturverksamhet, kommunala idrottsanläggningar etc.) leder oftare till positiva erfarenheter vilket i sin tur leder till mer positiva attityder gentemot offentliga välfärdslösningar.
… De många svenskar som personligen använder många sorters offentlig välfärd och service är mer benägna att stå till vänster politiskt än den minoritet som nästan aldrig använder någon sorts offentlig välfärd och service
Sammantaget understryker resultaten den avgörande roll välfärdsstaten har kommit att få för svensk politik och demokrati.
Avhandlingens titel: The Personal and the Political. How Personal Welfare State Experiences Affect Political Trust and Ideology
Avhandlingsförfattare: Staffan Kumlin, tel. 031-773 1226 (arb.), 0739 – 546503 (mobil)
e-post: Staffan.Kumlin@pol.gu.se
Fakultetsopponentens namn: Professor Hans-Dieter Klingemann, Berlin
Tid och plats för disputation: Fredagen den 13 december 2002, kl. 13.15, Sal 10, Universitetets huvudbyggnad, Vasaparken, Göteborg
Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet, Göteborgs universitet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. : +46 (0)31 7731022
fax: +46 (0)31 7731940
e-post: Svenbo.Johansson@samfak.gu.se
Informations- och kommunikationstekniken (IKT) har fått en utökad betydelse inom många samhällsområden så också för barn och unga med olika former av funktionshinder. Tekniken existerar och finns färdig att användas, men frågan är hur ny teknik kan tillämpas i vardagslivet i familjer som har barn med funktionshinder samt i skol- och fritidsmiljön. De svårigheter som existerar i ett komplext samhälle framträder. Resultaten visar att den verktygs- eller redskapssyn som finns inbäddad i IKT-området ofta utesluter de kulturella aspekterna. De behov som dessa familjer redovisar hamnar i bakgrunden.
Peg Lindstrand arbetar vid Lärarhögskolan i Stockholm som lärare/forskare. Hon har lång erfarenhet från den verklighet hon beskriver genom arbete inom förskola/skola, barnhabilitering och socialtjänst.
Doktorsavhandlingens titel: ICT is the Answer – But What is the Question? Parents of children with disabilities: their thoughts, experiences, and expectations of Information and Communication Technology (ICT)
Disputationen äger rum fredag 29 november kl. 14.00 i H-aulan, Lärarhögskolan i Stockholm, Rålambsvägen 30. Opponent är försteamanuensis Berit Rognhaug, Universitetet i Oslo.
Peg Lindstrand nås på tfn 08-737 56 43
Studien är en komparativ studie i vilken ingår 60 familjer. Empiriskt material samlades in genom att spela in på video ett middagssamtal i varje familj. Middagssamtalet i svenska familjer var något mera sammanhängande än i finska familjer och nådde tidvis djupare nivå. Finländare höll sig hellre till fakta än utsatte sig för diskussioner. Svenska familjer lade vikten vid moral och etik i sina diskussioner medan finska familjer kommenterade bordssvanor. Jämförelsen mellan två finska grupper gav en förvånansvärd upptäckt att sverigefinska familjer, trots att mammorna hade bott över 20 år i Sverige och alla barnen var svenskfödda, hade bibehållit sin finska samtalsstil i hög grad.
Syftet med studien är att jämföra samtalsstilar mellan finländare och svenskar ur flera aspekter. Samtalsstilarna antas härröra sig från socialisationsprocessen. Den är en process under vilken ett barn lär sig sitt modersmål på det sätt som dess familj eller grupp använder samt vanor och värderingar som förekommer i referensgruppen.
Variationerna mellan finska och svenska samtalsstilar antyder att språksocialisations-mönstren avviker också från varandra. Variationerna kan medföra konsekvenser för ett möte i ett klassrum.
Marja-Terttu Tryggvason är ped.lic. och forskare vid Södertörns högskola.
Doktorsavhandlingen titel: Language – mirror of culture. A case study on language socialisation with Finns living in Finland and Sweden and Swedes living in Sweden
Disputationen äger rum fredag 29 november kl. 10.00 i sal J208, Lärarhögskolan i Stockholm, Rålambsvägen 30. Opponent är universitetslektor Ann-Carita Evaldsson, Linköpings universitet.
Marja-Terttu Tryggvason kan nås på tfn 08-608 40 91.
Christina nominerades av det förra rådet för kultur och vetenskap vid franska ambassaden och fick orden för sina ”insatser att sprida fransk kultur i Sverige”. Något som Christina gjort främst inom studentutbytet mellan de två länderna och genom de studieresor till Frankrike som traditionellt arrangeras för deltagarna i kursen franska för tekniker.
– Det är smickrande för mig och hur som helst ett kul erkännande för vår nya yrkeskår, säger Christina. Det är bara tio år som det funnits administratörer vid Lunds universitetet som arbetar med internationellt studentutbyte.
På LTH finns, så vitt vi vet, tidigare bara en innehavare av denna franska orden, nämligen förre dekanen Inge Brinck, som varit en pionjär vad gäller att skapa kontakter mellan LTH och Frankrike och som var värd för det besök vid LTH som ambassadören tillsammans med kultur- och vetenskapsrådet, François Manneville, och franske konsuln i Malmö, Mikael Roos, gjorde samma dag.
Kontaktinformation
Christina Grossmann kan på telefon 046-222 34 57 eller 0708-90 99 17, epost: Christina.Grossmann@kansli.lth.se
En högupplöst digital bild på Christina och ambassadören finns nerladdningsbar via http://www.lth.se/nyheter/grossman.html Fotograf: övermarskalk Karin Dahlgren.
