– Unga människor tar snabbast till sig de nya medierna, säger Ulrika Sjöberg. Genom att studera hur nya medier används och sammanvävs i deras liv kan vi få en indikation om hur den framtida utvecklingen kommer att se ut. Barn och ungdomar utvecklar ett mer flexibelt och kreativt mediemönster eftersom de har färre etablerade rutiner i sitt dagliga liv.

Ulrika Sjöberg har undersökt hur barn och ungdomar i åldersgrupperna 8-9, 12-13 och 15-16 använder sig av TV, dataspel och internet. Barn i åldrarna 8-9 och 12-13 spelar dataspel i snitt 50 minuter per dag. TV och internet används i snitt två och en halv timme respektive 18 minuter i åldersgrupperna 12-13 och 15-16.
– Variationerna från individ till individ är dock stora, påpekar hon.

I dag skaffar sig många barn erfarenheter via TV, dataspel och internet. Genom såpor får de en inblick i vuxenvärlden och de lär sig hur människor beter sig i olika situationer. Genom dataspelen skaffar de sig virtuella erfarenheter i exempelvis hur det är att söka jobb eller vad man ska packa ner i resväskan inför jordenruntresan.

Chatten kan liknas vid ett rollspel där barnen fabulerar vilt och väver in sina drömmar.
– Det är tillåtet att ljuga och alla gör det, säger Ulrika Sjöberg. Hon frågar sig vad det kommer att ha för inverkan på relationer om så där 20-30 år. Vi har ju alltid fått lära oss att det är fult att ljuga…

Det finns stora könsskillnader i hur barnen använder sig av medier. Pojkar integrerar dataspelet i sina gemensamma aktiviteter, medan flickor spelar mest när de är ensamma.
Pojkar spelar krigsspel och flickor spelar äventyrsspel och pedagogiska spel.
– Man spelar det som förväntas att man ska spela, säger Ulrika Sjöberg. Flickor som spelar krigsspel berättar inte gärna det för bästa kompisen.
Bestämda könsmönster gäller också valet av TV-program. Flickor tittar på serier och såpor medan pojkarna föredrar sport och science fiction.
När det gäller användningen av internet kan man däremot inte spåra några tydliga könsskillnader. Där är det snarare åldern som spelar en avgörande roll för användarmönstret.

Tvärtemot vad man tidigare trott kommer de nya medierna inte att slå ut de gamla, enligt Ulrika Sjöberg. I stället handlar det om en ackumulering, där olika medier fyller olika funktioner.
– TV har fortfarande en särställning, säger hon. Det är en samlingsplats för familjen och TV-programmen är ett vanligt samtalsämne bland kompisarna i skolan.
TV uppskattas också för att man får koppla av som tittare. Många av de nya medierna kräver samspel och aktivitet från användarens sida.
Upplysningar: Ulrika Sjöberg tel 035-16 77 08; 070-2241360

Kontaktinformation
Ulrika Sjöbergs avhandling har titeln Screen rites: a study of Swedish young people´s use and meaning-making of screenbased media in everyday life. Disputationen äger rum den 18 oktober.
För mer information kontakta Ulrika Sjöberg på mobil 070-224 13 60, jobb tel 035-16 77 08 eller e-post: ulrika.sjoberg@hos.hh.se

Emile Bernard är enbart bekant för viss delaktighet i den moderna konstens genombrott vid 1800-talets slut. Vad hade lett fram till att han även målat dessa målningar och varför var det inte belyst i våra konsthistoriska översiktsverk? Utifrån forskning i tidigare oredovisat källmaterial påvisar avhandlingen att en hel del förutfattade meningar och tendentiösa påståenden har lett till att denne konstnärs insatser nästan helt negligerats av eftervärlden. Genom sitt samröre med de mer kända konstnärerna Paul Gauguin, Vincent van Gogh och Paul Cézanne har han dock inte helt utraderats. Samarbetet mellan dessa nämnda konstnärer behandlas utifrån nya infallsvinklar samtidigt som frågan angående vem eller vilka som skapar skaparna ställs på sin spets och åtminstone delvis ges ett svar.

Avhandlingen beskriver även hur Emile Bernard senare kom att uppfattas som en bakåtsträvare och eklektiker genom sin återanknytning till äldre mästare i konsten, vilket också ledde till att en slagskugga föll på hans tidiga konstutövande. Det hela förstärktes av att denne konstnär även skriftligen kom att ge uttryck för sitt avståndstagande från mycket i modernismens ideologi. Bernards konstkritiska uppfattningar som redovisas har sannolikt även relevans och aktualitet för den i dag aktuella konstscenen och konstdiskussionen, som söker ett alternativ till modernismen.

Fredagen den 18 oktober försvarar Elisabeth Rasch, institutionen för konstvetenskap, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln Emile Bernard (1868-1941): Mot strömmen och åter till källorna- en studie av ett konstnärskap mellan förnyelse och tradition.
Disputationen äger rum kl. 10.15 i Folkuniversitetets Aula, Nygatan 43, Umeå.
Fakultetsopponent är professor em. Sven Sandström, Lunds universitet.

Kontaktinformation
Elisabet Rasch nås på
Tel: 090-17 18 12, hem 12 35 49
Mobil: 070-655 13 90
Epost: elisabeth.rasch@vasterbottensmuseum.se

SMARTIC uttyds Stockholm-Mälardalen Traffic Information Concept. Tanken i projektet är att ny teknik skapar ökade förutsättningar för att lösa trafikproblem på frivillighetens grund. Projektet tar sin utgångspunkt i de tekniska möjligheter som skapas genom mobil kommunikation till fordon, bilister och andra trafikanter, dvs. det som kallas för ”Intelligenta Transportsystem, ITS”. Denna teknik skapar trafiktjänster som är och kommer att vara individuellt efterfrågade. Den gör det också möjligt att individanpassa trafikstyrning.

Tidigare tänkande kring hur trängsel-, miljö- och säkerhetsproblem i storstadstrafik kan påverkas genom information och ekonomiska incitament har utgått från system som vänder sig till alla trafikanter, som t ex informationsskyltar vid vägkanten, och där rättigheter och skyldigheter är obligatoriska och kollektiva, som t ex vägtullar och bensinskatter. Trafiken påverkas emellertid av många individuella beslut som grundas på ett stort antal faktorer. Trafikstyrning syftar sällan till att påverka alla fordon på samma sätt, t ex genom att stoppa trafiken, utan till att utjämna trafikflöden över tiden och i olika delar av ett nätverk. Ibland är det till och med ett problem om alltför många trafikanter reagerar på samma sätt; en åtgärd som syftar till att minska ett flaskhalsproblem på ett ställe kan då skapa en flaskhals på ett annat. Möjligheten till individuell kommunikation till och från det enskilda fordonet skapar nu helt nya förutsättningar för trafikstyrning. Det påverkar också förhållandet mellan människa och maskin när det gäller att hantera trafikinformation. Föraren kan ”förinställa” sina individuella preferenser och låta en dator sköta detaljerna under färden. Problemet med att bilförarna inte kan ta mot mer trafikinformation reduceras eftersom det är en dator som är mottagare, som kan sortera ut den information som är relevant och kommunicera denna till föraren på ett sätt som minskar risken för att föraren distraheras.

Trängsel-, miljö- och säkerhetsproblem i storstadstrafik kan åtgärdas på tre olika sätt.
Ett är utbyggnader av vägar och kollektivtrafik. Ett annat är åtgärder för att minska trafikefterfrågan (ransonering), t ex avgifter och hastighetssänkning. Ett tredje är trafikstyrning. I praktiken behöver dessa tre medel kombineras. Kapacitetshöjande åtgärder riskerar att bara bli tillfälliga lösningar i frånvaro av ransonering. Ransonerande åtgärder är ofta alltför trubbiga medel för en verksam trafikstyrning.

Den stora utmaning SMARTIC-projektet har uppställt är att finna villkor för att bilister i Stockholm och Mälardalen frivilligt skall använda ett tekniskt system som med hjälp av trafikinformation och betalningsfunktioner bidrar till att lösa övergripande trängsel-, miljö och säkerhetsproblem. Även om SMARTIC baseras på ny teknik är det i mindre utsträckning ett tekniskt utvecklingsprojekt. Den teknik som kommer att utnyttjas finns i huvudsak redan, även om ett visst anpassningsarbete är nödvändigt, och kommer att upphandlas. De informationsdatabaser och betalningssystem som behövs finns delvis, eller är redan under utveckling. Tonvikten i projektet ligger istället på förutsättningarna för att tekniken ska komma till användning och verkligen göra nytta. Projektet baseras på modern nationalekonomisk forskning, men det utvecklingsarbete som krävs ligger till stor del inom informatik, beteendevetenskap och trafiksimulering. De idéer som skall tillämpas presenteras översiktligt i en PM, som är tillgänglig på VTI:s webbplats (se länk).

http://www.vti.se/info/nyhet/detalj.asp?RecID=2354&Lang=S

Forskningsuppgifter i SMARTIC
SMARTIC-projektet kombinerar nya tekniska lösningar med tanken att dessa gör det möjligt att introducera lösningar på övergripande trafikproblem i Stockholm som baseras på frivilligt deltagande. Acceptans- och fördelningsaspekter är centrala i projektet. Ett flertal lösningar är möjliga, men hur dessa bör utformas och kombineras kräver omsorgsfulla studier och försök. Det är nödvändigt att studera skattefrågor, prissättningen på kollektivtrafik, att simulera effekter på flödena i Stockholm trafiknät, prova ut olika former för interaktionen människa-maskin i körsimulator, intervjua trafikanter och göra praktiska försök i Stockholms trafikmiljö.

Kontaktinformation
Forskningschef Jan-Eric Nilsson, VTI, 0243-73679, jan-eric.nilsson@vti.se

Professor Lars Hultkrantz, VTI, 0243-73678, lars.hultkrantz@vti.se

– Studien visar att vi måste ställa större krav på eftervården när det gäller tvångsomhändertagna missbrukare, säger SiS generaldirektör Sture Korpi. Tvångsvården får inte användas som en tillfällig boendelösning utan ska vara en nystart i livet. Det är oacceptabelt att våra klienter går direkt ut i hemlöshet. Även om detta primärt är socialtjänstens ansvar måste även SiS bli bättre på att hjälpa missbrukarna att lösa sin boendesituation.

Samtliga hemlösa förblev hemlösa
Rapporten De kommer ut fräscha och fina är resultatet av ett forskningsprojekt vid Socialhögskolan i Lund med syfte att studera samband mellan tvångsvård och hemlöshet.

I en pilotstudie har forskargruppen studerat boendesituationen för de sammanlagt 52 personer som tvångsomhändertogs från Malmö (20) , Lund (17) och Helsingborg (15) under 2000. Forskarna har jämfört missbrukarnas boendesituation före och efter vården på LVM-hem.

– Ett ordnat boende är en grundförutsättning för ett drogfritt liv, men vår studie tyder på att boendet är en försummad faktor i rehabiliteringen, säger Anna Angelin, doktorand vid Socialhögskolan i Lund och en av rapportförfattarna.

Resultatet visar att av de 40 procent som hade en egen lägenhet vid tvångsomhändertagandet hade en femtedel förlorat den. Av de 60 procent som var hemlösa vid inskrivningen hade ingen fått en egen bostad, utan samtliga var fortfarande hemlösa. Uppföljningen gjordes i genomsnitt åtta månader efter avslutad institutionsvistelse.

– Även om det kan vara svårt att ordna en bostad till följd av situationen på bostadsmarknaden är det anmärkningsvärt att detta inte lyckats i ett enda fall, säger Anna Angelin. Tvångsvården måste följas av en väl fungerande eftervård om den ska vara verkningsfull och där är boendet centralt.

Flera orsaker till bestående hemlöshet
Forskarna har också intervjuat representanter för socialtjänsten och frivilligorganisationer samt behandlingspersonal från LVM-hem och några av de missbrukare som tvångsomhändertogs. De har också låtit representanter för bostadsbolag ta ställning till tvångsvårdades möjlighet att få hyra en lägenhet. I intervjumaterialet ges flera olika förklaringar till svårigheterna att ordna bostäder till de tvångsomhändertagna personerna efter avslutad LVM-vård.

Den allmänna bristen på bostäder och bristfällig uppföljning från socialtjänstens sida är två förklaringar. Andra förklaringar är att klienten tackat nej till föreslagen behandling och därför inte får någon bostad av socialtjänsten eller att klienten skickas runt mellan socialtjänst, psykiatri och frivilligorganisationer utan att någon anser sig ha ansvar för denne.

Institutionschef Gunnar Hansevi från Hessleby behandlingshem känner igen den situation som beskrivs i rapporten:

– Ibland påstås det att missbrukarna själva väljer att leva i hemlöshet utan kontakt med myndigheter, men min erfarenhet är att det är ytterst få som innerst inne vill det. På Hessleby behandlingshem arbetar vi mycket med att motivera dem som initialt tackar nej till hjälp med boendet.

Rapporten De kommer ut fräscha och fina kan beställas kostnadsfritt av journalister från SiS på tel 08-453 40 00 eller via webbplatsen www.stat-inst.se. Ange att du är journalist.

Fakta LVM-vård och hemlöshet:
SiS bedriver vård och behandling av vuxna missbrukare vid 14 LVM-hem över hela landet. Vården sker i allmänhet utan den enskildes samtycke och med stöd av LVM (Lagen om vård av missbrukare i vissa fall). Behandlingen syftar till att bryta ett destruktivt missbruk och att motivera till fortsatt frivillig vård. Klienterna på LVM-hemmen är alkohol-, narkotika- eller blandmissbrukare. LVM-vården pågår i högst sex månader, men cirka hälften av placeringarna är kortare än tre månader. Därefter söker man, i samarbete med socialtjänsten, en lämplig plats inom frivilligvården för fortsatt behandling. Cirka 1 000 personer tas varje år in vid någon av landets LVM-hem. Av dem som togs in år 2000 saknade nästan hälften egen bostad.
En viktig del i SiS uppdrag är att utvärdera resultaten av vården, utveckla metoderna och initiera forskning på området. Rapporten De kommer ut fräscha och fina är resultatet av ett forskningsprojekt finansierat av SiS.

Kontaktinformation
Ytterligare kommentarer från rapportförfattarna: Doktorand Anna Angelin, tel 0709-15 07 63, Lena Yohanes, tel 070-601 65 24, 040-32 65 24 (Röda Korset).

Ytterligare kommentarer från SiS: Generaldirektör Sture Korpi, tel 08-453 40 01, 070-533 13 75, Gunnar Hansevi, institutionschef Hessleby behandlingshem, tel 070-591 97 10

Under Forskardagarna den 18-19 oktober 2002 berättar ett femtiotal forskare om sina forskningsresultat. De har forskat inom vitt skilda områden. Gemensamt för dem alla är att de disputerat och fått sin doktorsavhandling godkänd, vid Stockholms universitet läsåret 2001-2002.

Forskardagarna är öppet för alla som har glädje eller nytta av aktuell forskning. En besökare uttryckte sig så här om fjolårets Forskardagar ”Man får höra på intressanta ämnen av människor som verkligen vet”.

Fri entré.

Samtliga föredrag äger rum i Aula Magna, Frescati. Universitetsområdet i Frescati nås genom T-bana mot Mörby centrum, station Universitetet, alternativt buss 40, 40X eller 540, hållplats Universitetet Norra. Lättillgänglig besöksparkering finns vid Södra huset.

Program och anmälningsblankett finns på www.forskardagarna.su.se. Vill du ha mera information eller programblad är du välkommen att kontakta projektledningen.
E-post: forskardagarna@su.se
Telefon: 08-16 26 62
Postadress: Forskardagarna, Enheten för kommunikation och samverkan, Stockholms universitet, 106 91 Stockholm

Skolan formas efter politiken
Politik spelar stor roll när det gäller hur skolan och utbildning bildar värderingar. Det visar Ylva Boman i avhandlingen ”Utbildningspolitik i det andra moderna. Om skolans normativa villkor” som försvarades 19 september 2002.
Mångfald karakteriserar samhället och därmed också både skolan och politiken. Bomans avhandling tar utgångspunkt i 1990-talets debatt om skolans värdegrund och behandlar relationen mellan utbildning, demokrati och medborgarskap. Med utgångspunkt från skilda utbildningspolitiska meningsbildningar under 1900-talet undersöker Boman den offentliga skolans plats och roll i samhället och olika sätt att formulera utbildningens relation till etik, politik och olika demokratibegrepp. Frågan vad skolan är och bör vara ordnas kring olika ideal så som demokrati, jämlikhet och kulturell identitet vilket uttrycker hur skolan relaterats till samtidens tankar och bryter med tiden dessförinnan.

Lärarutbildning formas av språket
Språket bidrar till att konstruera världen och därmed även bland annat den företeelse vi kallar lärarutbildning. Owe Lindberg disputerade 26 september 2002 på avhandlingen ”Talet om lärarutbildning” där han analyserar hur vi i Sverige idag talar om lärare och lärarutbildning.
Lindberg diskuterar om lärarutbildning genom fem perspektiv; ”Lärarutbildning som offentligt samtal”, ”Lärarutbildning som utbildning av lärare”, ”Lärarutbildning som ett bildningserbjudande i ett medborgarskapsperspektiv”, ”Utbildning av lärare som lärares utbildning” samt ”Lärares utbildning som kommunikation”. I relation till dessa perspektiv föreslås två sätt att tala om lärare och lärarutbildning. Vi skulle kunna tala om lärares arbete som ett arbete med kommunikativa och samrådande förtecken där frågan om medborgarskap i termer av tillhörighet och deltagande är central. Man kan också tala om lärares utbildning som att den handlar om att skapa goda villkor för blivande lärare att utveckla sin förmåga att bilda goda omdömen i arbetet, genom deltagandet i kritiska, konstruktiva och utmanande dialoger.

Klassrummet som diskussionsarena
Lärare hamnar i ett dilemma när de har helklassdiskussioner. Läraren leder och introducerar eleverna i ett visst ämne och blir därigenom auktoriteten i diskussionen. Samtidigt ska läraren sätta elevernas kommentarer och synpunkter i fokus. Detta framkommer i Johan Liljestrands avhandling ”Klassrummet som diskussionsarena” som försvaras 1 oktober.
Liljestrand har undersökt lärarledda helklassdiskussioner i gymnasieskolans samhälls- och religionsundervisning där det uttalade syftet med undervisningen är att ställa elevernas synpunkter och kommentarer i centrum. Genom analys av hur lärare och elever kommunicerar resonerar Liljestrand bland annat kring skolans möjligheter att utbilda samhällsmedborgare som tar aktiv del av den allmänna debattens frågor.

En längre sammanfattning av avhandlingarna finns att läsa som ett PDF-dokument på adressen
http://www.oru.se/org/inst/pi/pub/Avhandlingsinfo_YB_OL_JL.pdf

Fotografier på Boman, Lindberg och Liljestrand finns att hämta i pressrummet på Örebro universitets webbplats på adressen http://www.oru.se/massmedia/bild.html

Kontaktinformation
För mer information kontakta Ylva Boman på telefon 0240-65 21 21, Owe Lindberg på telefon 019-30 32 97 och Johan Liljestrand på telefon 019-30 38 34.

KG Johansson är lektor vid Musikhögskolan i Piteå, han spelar i rockbandet Beaver och den 4 oktober disputerar han med sin avhandling Can you hear what they’re playing?
– A study of stretagies among ear players in rock music.

KG Johanssons avhandling försöker ge svar på frågor om hur det egentligen går till att spela på gehör och hur den där Kalle som alltid sitter där vid pianot på alla fester och spelar låtar på begäran egentligen bär sig åt. För att inte tala om hur det fungerar när musiker rycker in som vikarier i ett band och spelar låtar som de kanske aldrig någonsin hört förr.

För att göra ämnet något så när hanterligt handlar avhandlingen enbart om gehörsspel inom genren rockmusik – dessutom bara om att spela ackord, alltså inga melodier eller solon.
Sex skickliga gehörsmusiker fick vara med i ett experiment där de spelade till tre helt okända låtar. Deras uppgift var att hitta så mycket som möjligt av låtarnas ackordföljder.

Resultaten visar att gehörsspel är något man lär sig genom långvarig träning, men att det finns sätt att göra den träningen mer effektiv.

– Tyvärr har sådan träning i stort sett saknats inom västerländsk musikutbildning. Detta kan vara ett skäl till de motsättningar som finns mellan musikutbildning och populärmusik, exempelvis rock, säger KG Johansson.

– Att föra in moment av gehörsspel i musikutbildningen på alla nivåer, från kommunala musikskolan och uppåt, skulle dels kunna minska de motsättningarna, dels göra musikutbildningen både bättre och roligare.

KG Johanssons disputation genomförs i Musikhögskolans aula den 4 oktober klockan 10.00, opponent är professor Gary E McPherson från School of music & music education vid University of New South Wales i Sydney, Australien.

Upplysningar: KG Johansson, tel. 0911-726 39, 070-696 61 76, k-g.johansson@mh.luth.se

– Traditionellt har behandling av ungdomsbrottslingar ofta innehållit starka konfrontativa drag, säger psykolog Martin Lardén, som utvecklat modellen. Det här fungerar inte på tonåringar, speciellt inte på antisociala tonåringar. Jag har i stället lagt stor vikt vid olika metoder som motiverar den unge att själv vilja bryta sin destruktiva livsföring.

Bättre behandlingsklimat
När ungdomarna blir motiverade ökar deras engagemang i behandlingen, vilket är väsentligt om man ska nå goda resultat. Behandlingsklimatet på institutionen har också blivit bättre. Antalet avvikningar har minskat kraftigt och inga personalöverfall har skett sedan modellen infördes.

-Batteri av effektiva insatser
Martin Lardén betonar vikten av att kombinera olika insatser för att nå ett framgångsrikt behandlingsresultat. Motivationsarbete, konflikthantering, återfallsprevention, tekniker för att ändra destruktiva tankemönster och att skapa ett nytt socialt kontaktnät utanför institutionen är viktiga beståndsdelar i den nya modellen.

Modern forskning utgångspunkt
Modellen bygger på aktuell forskning om hur ungdomar utvecklar asociala beteenden. Grunden är kognitiv beteendeterapi och samtliga metoder som används i modellen har uppvisat goda resultat i forskningsuppföljningar. Martin Lardén har dock anpassat metoderna för att passa just behandling av antisociala ungdomar på institution och för att stämma med svenska förhållanden.

– Trots att det finns kunskap om effektiv behandling för ungdomsbrottslingar är det sällan som denna kunskap omsatts i praktiken i Sverige, säger Martin Lardén. Därför har jag velat utveckla en forskningsstödd svensk modell för de allra svåraste ungdomsbrottslingarna.

Utvecklingsprojekt inom SiS
Modellen är resultatet av ett tvåårigt utvecklingsprojekt som finansierats av SiS. Den presenteras i boken Från brott till genombrott som ges ut av Förlagshuset Gothia i samarbete med SiS.

Mer information: Martin Lardén, Sundbo ungdomshem, tel 070-218 75 75
Presskontakt: Pressekreterare Jessica Rydén, tel 08-453 40 56, 070-687 32 42.
Recensionsexemplar av Från brott till genombrott av Martin Lardén kan beställas från Förlagshuset Gothia, tel 08-462 26 64 eller via e-post anette.larsson@verbum.se.

Martin Lardén är psykolog och doktorand i klinisk psykologi vid Uppsala universitet. Sedan 1996 arbetar han på Sundbo ungdomshem.