När personer med psykisk ohälsa fick påverka sin egen behandling minskade problem med ångest. Det visar en avhandling som undersökt betydelsen av patientinflytande vid internetbaserad terapi.
Internetbaserad behandling vid till exempel ångest har införts brett inom primärvården. Det är idag ett alternativ till samtalsterapi där patienten träffar en psykolog på plats.
En avhandling vid Göteborgs universitet visar nu att det är positivt att låta patienten vara med och planera stora delar av behandlingen.
Bland patienter som själva fick påverka sin behandlingsplan, till exempel längd och innehåll, sågs större förbättringar i ångestsymtom vid behandlingens slut.
− Resultaten talar för en skräddarsydd och personcentrerad vård. Det visar att patienters deltagande och inflytande över sin behandling är centrala faktorer för att främja hälsa och välbefinnande, säger psykologen Linnea Nissling som skrivit avhandlingen.
Delaktighet minskade ångest
I en studie blev 55 vuxna patienter inom primärvården i Västra Götalandsregionen slumpmässigt indelade i två olika behandlingsgrupper.
Hälften av deltagarna, som led av problem med ångest, fick en standardiserad version av internetbaserad terapi. Den andra gruppen fick möjlighet att välja och skräddarsy sin behandling.
Resultatet visar att ångestnivåerna minskade bland patienterna som fick inflytande över sin terapi. De uppgav också en ökad känsla av kontroll.
− Vi kan bara spekulera i varför patientinflytande ledde till lägre ångestnivåer. Men det kan vara så att en ökad kontroll leder till ökad motivation genom terapin, vilket skulle kunna förklara de positiva resultaten av den, säger Linnea Nissling.
Visar behov av mer inflytande
I en annan studie undersöktes ett internetbaserat behandlingsprogram som fokuserar på att stärka patienternas egna värderingar och låta dem bli vägledande i behandlingen. Studiedeltagarna var drygt 50 ungdomar som led av ångest. Även denna behandling gav positiva effekter.
Enligt Linnea Nissling visar de båda studierna att det finns ett behov av att förstärka patienters inflytande i deras egen vård.
− Det behövs fler försök som bekräftar våra resultat men baserat på våra studier skulle jag råda vårdpersonal som arbetar med internetbaserad terapi att inkludera patienterna i planeringen. Det kan ge påtagliga förbättringar i deras välmående och behandlingsresultat, säger Linnea Nissling.
Internetbaserade psykologiska behandlingsprogram, som utvärderades i avhandlingen, är en typ av självshjälpsmanual med information och evidensbaserade uppgifter som patienten ombeds göra och med jämna mellanrum rapportera.
Uppgifterna kan handla om att analysera sitt beteende i en viss situation, öva upp förmågan att vara medvetet närvarande i stunden eller i små steg medvetet utsätta sig för det som skapar ångest.
I primärvården ges behandlingsprogrammet ofta tillsammans med ett behandlarstöd från en psykolog eller psykoterapeut, som regelbundet följer upp och ger feedback på patientens arbete.
Kroppsform, färg och beteende utvecklas ofta tillsammans när arter anpassar sig till sin omgivning. Studier av en stor, stark och grön ”Hulk-ödla” visar hur en unik celltyp kan ha spelat en nyckelroll i denna sammanflätade evolution.
En hörnsten i evolutionen är att arter anpassar sig genetiskt för att stärka egenskaper som gynnar dem i rådande miljö. De här anpassningarna kan gälla utseende, beteende eller fysiologi. Men hur detta fungerar på ett komplext genetiskt plan är höljt i dunkel. För att få mer kunskap har ett forskarlag undersökt murödlor som lever i Medelhavsområdet.
Ödla med superkrafter
Ödlorna är gröna, stora, aggressiva och sexuellt framgångsrika. Egenskaperna har fått forskarna att likna dem vid den gröna och muskulösa fiktiva superhjälten Hulken.
Murödlan har studerats genom fältarbeten och dna-analyser. Forskarna har upptäckt ett stort antal gener som ligger bakom ödlans Hulken-utseende.
– Alla vävnader och organ som är relevanta för Hulken-utseendet utvecklas från så kallade neural crest-celler som bildas i det tidiga embryot. Vi tror att de gener som kodar form, färg och beteende regleras tillsammans och därför också evolverar tillsammans, säger Nathalie Feiner som är evolutionsforskare vid Lunds universitet.
Ödlan liknas vid Hulken – känd från seriemagasin, en teveserie på 1970-talet och flera filmer. Den fiktiva figuren var grön, minst sagt muskulös och utrustad med superkrafter. Här ses Hulken som staty i Mexico City. Bild: Eneas De Troya/Wikimedia commons/Flickr. Licens CC BY 2.0
Nyckel till en del av evolutionen
Forskargruppen undersökte en murödla med grönsvart färgning och imponerande kroppsstorlek. Hanar med detta utseende – som dök upp för många tusen år sedan nära dagens Rom – har visat sig vara överlägsna hanar med andra färgkombinationer. Det ledde till att Hulken-ödlorna spred sig över Italien.
Under de kommande åren ska forskarna göra fler fältresor, sätta upp avelsgrupper och utföra avancerade laboratorieanalyser, bland annat med hjälp av gensaxen Crispr-Cas9. Detta för att gå till botten med vilken roll neural crest-cellerna spelar för den sammanflätade utvecklingen av färger, former och beteenden.
– Vårt fokus är ödlor, men våra fynd kan förmodligen gälla alla djur med neural crest-celler, vilket omfattar cirka 70 000 arter av ryggradsdjur. Även om vårt arbete ger ett möjligt svar på hur en del av evolutionen fungerar, är det också början på många nya forskningsområden, säger Nathalie Feiner.
Förutom Lunds universitet har Chengdu Institute of Biology i Kina, University of Tasmania i Australien och Uppsala Genome Centre deltagit i studien.
I myllret av inlägg på sociala medier är det inte alltid lätt att avgöra om informationen är korrekt och trovärdig. Men genom att använda ett datorspel blev gymnasieelever bättre på att skilja mellan pålitliga och vilseledande nyheter. Det visar en studie vid Uppsala universitet.
Forskare har låtit drygt 500 elever från olika gymnasieprogram undersöka effekterna av datorspelet Bad News. I spelet tar deltagarna rollen som spridare av vilseledande nyheter. Det är första gången spelet, som skapats för forskning och undervisning, har testats i klassrumsmiljö.
Bättre på att identifiera fejkade nyheter
Eleverna i studien spelade antingen individuellt, i par eller i hela klassen med en gemensam poängtavla. Alla tre sätt hade lika goda effekter.
– Eleverna förbättrade sin förmåga att identifiera manipulativa tekniker i sociala medieinlägg och skilja på pålitliga och vilseledande nyheter, säger Thomas Nygren som är professor i didaktik vid Uppsala universitet.
Det här är ett viktigt steg för att ge ungdomar verktyg att navigera i en värld fylld med desinformation, menar han.
– Vi behöver alla bli bättre på att identifiera manipulativa strategier – så kallad prebunking – eftersom det är nästan omöjligt att med blotta ögat avslöja till exempel deep fake och annan AI-genererad desinformation, säger Thomas Nygren.
Ger insikter till lärare
Studien visade också att elever som redan hade en positiv inställning till trovärdiga nyhetskällor var bättre på att urskilja desinformation. Många elever förbättrade också sina bedömningar av trovärdighet och hade mer kvalificerade motiveringar för hur de kunde identifiera manipulativa tekniker.
Forskarna kunde även se att tävlingsinslag i spelet gjorde att intresset och behållningen blev högre.
Studien bidrar med insikter för lärare om hur seriösa spel kan användas i formell undervisning för att främja medie- och informationskunnighet, enligt forskarna.
– Det finns en tro på att spelifiering kan förstärka lärandet i skolan. Men våra resultat visar att mer spelifiering i form av tävlingsmoment inte nödvändigtvis gör att eleverna lär sig mer – men det kan uppfattas som mer kul och intressant, säger Thomas Nygren.
Moderna insulinpumpar ger en tydlig förbättring av blodsockernivåerna vid typ 1-diabetes. Det visar en studie vid Göteborgs universitet.
Nya avancerade insulinpumpar tar hjälp av algoritmer för att dosera insulin och automatiskt hålla blodsockernivåerna på en jämn nivå. Den moderna tekniken kallas AHCL och har använts av patienter med typ 1-diabetes under några år.
En studie vid Sahgrenska akademien har nu utvärderat användningen av så kallade hybridpumpar. I studien ingick drygt 140 vuxna med typ 1-diabetes. Deltagarna var i 40-årsåldern och hade haft sin AHCL-pump i drygt 1,5 år.
Minskad risk för organskador
Resultatet visar att patienterna fick en tydlig förbättring av blodsockret. Målet med insulinbehandlingen är att hålla blodsockret jämnt, mellan 3.9–10 mmol/L.
I genomsnitt ökade patienternas tid med blodsockernivåer inom detta spann med omkring 3,5 timmar per dygn. Den nya behandlingen minskade även tiden med alltför låga blodsockervärden.
– Det är en kraftig förbättring att patienterna i snitt ökar sin tid i målområdet med så mycket som tre och en halv timme. Riktlinjer anser att förbättringar på cirka en timme inom målområdet har en viktig betydelse för att minska risken för organskador, säger Ramanjit Singh, ST-läkare och forskare vid Göteborgs universitet.
Biverkningar och säkerhet
Även om behandlingen fungerar bra ser forskarna utvecklingsmöjligheter. Var tredje patient fick till exempel hudreaktioner av det klister som används för att fästa pumpen.
– Vi tror att blodsockervärdena kommer att förbättras ytterligare när fler patienter får den nya behandlingen. Det kommer leda till att organskador minskar och att prognosen blir bättre. Utveckling av mer tolererbara produkter för huden är viktigt ihop med behandlingen och ytterligare större studier för att bedöma säkerhet av behandlingen är av värde, säger Marcus Lind, Marcus Lind, professor i diabetologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
AHCL står för Advanced Hybrid Closed Loop. Pumpen levererar insulin dygnet runt via en slang kopplad till en tunn kanyl i underhudsfettet. I Sverige har dessa pumpar varit tillgängliga för behandling av diabetes typ 1 de senaste åren.
Studien visar att i genomsnitt ökade patienternas tid med blodsocker på önskvärd nivå med omkring 3, 5 timmar per dygn. Innan pumpen sattes in befann sig patienternas blodsocker inom rekommenderade nivåer i genomsnitt 57 procent av tiden. Med hybridpump ökade den genomsnittliga tidsandelen till 71,5 procent.
Kaos, skuldkänslor och många frågor. Tillvaron för barn till föräldrar med alkohol- eller drogberoende kan vara mycket svår. För att underlätta känsliga samtal inom familjen har en ny metod tagits fram. I utvärderande studier ses positiva effekter.
Över 400 000 barn i Sverige lever i familjer där föräldrarna har beroendeproblematik. I sådana miljöer riskerar barnen sämre hälsa både under uppväxten och som vuxna. De kan också få sämre möjligheter i arbetslivet, enligt samstämmig forskning.
För att hjälpa familjer, där en eller båda föräldrarna är beroende av alkohol eller droger, har en ny metod tagits fram av forskare. Programmet heter ”Jag och min familj”. Syftet är att förbättra kommunikationen inom familjen.
– Kommunikation inom familjen är viktigt eftersom förnekelse är en stor del i problematiken. Barnen har många frågor och tar på sig skuld, och föräldrarna oroar sig för sina barn och vet inte hur de ska prata med dem, säger forskaren Ann Lyrberg vid Högskolan i Gävle.
Träffas för att prata
Programmet består av åtta veckovisa träffar under ledning av två samtalsledare – en från socialtjänstens öppenvård för vuxna och en från öppenvård för barn- och familj.
– Det går ut på att avdramatisera. Problem och tillkortakommanden är inte så lätt att prata om, och det är modiga föräldrar och barn som kommer. Barnen säger att det var spänt och lite läskigt i början, men att de ville prata om hur föräldrarnas missbruk drabbar dem, och att det känns skönt efteråt, säger Ann Lyrberg.
Mindre kaos och droganvändning
Två studier har nu utvärderat metoden. Här framkom att både barn och vuxna har upplevt positiva effekter efter att programmet avslutats.
Barnen märker av mindre kaos hemma och bättre relationer inom familjen. Föräldrarna uppger själva att de har minskat sin konsumtion av alkohol och droger. Några barn berättar även att deras föräldrar slutat helt.
Forskarna hoppas nu att fler kommuner ska ta del av resultatet och använda metoden.
– Det har inte funnits någon annan metod inom socialtjänsterna där hela familjen är med under samtalsträffar, och där flera delar av socialtjänstens organisation är representerad. Barnen tyckte det var viktigt att flera utomstående fanns med i rummet och lyssnade, det gick inte att bortförklara problem på samma sätt eftersom fler var med och tog samtalen på allvar, säger Ulla Forinder som är professor i socialt arbete vid Högskolan i Gävle.
Mer om studierna
Totalt 40 familjer i olika delar av landet har använt metoden. I en uppföljande studie intervjuades 17 barn mellan 7 och 19 år. Intervjuerna genomfördes tre till tolv månader efter att programmet avslutats.
Föräldrar vill att barnen i förskolan förbereds på livets matematik. Förskolans pedagoger vill göra barnen redo för skolans ekvationer. Forskning visar att bättre samarbete mellan hem och förskola behövs.
Dorota Lembrér vid Malmö universitet forskar om föräldrasynen på matematikundervisningen i förskolan. Hon ser att samarbetet mellan förskola och barnens föräldrar skulle kunna utvecklas och bli bättre.
Övningar i hemmet
Även om läroplanen betonar samarbete mellan förskola och hemmet, finns inget uttalat krav på att förskolans matematik ska tas med hem. Förskolans pedagoger brukar dock fråga föräldrarna om vilka matematikövningar som görs hemma.
Föräldrarna svarar ofta att de gör många olika matematiska aktiviteter med barnen. Det här behöver förskolan bli bättre på att ta tillvara, menar Dorota Lembrér. Hon lyfter fram att givande och tagande behövs för att samarbetet mellan hem och förskola inte ska bli för ensidigt när barnen lär sig matematik.
– Där finns mycket potential. Nu är det för mycket envägskommunikation. Det behöver inte vara negativt men om komplexiteten ska uppfyllas borde det gå åt andra hållet också, säger Dorota Lembrér som är lektor i matematikens didaktik vid Malmö universitet.
– Kan man berika förskoleverksamheten med vad som händer hemma blir matematiska aktiviteter mer än att räkna. Den komplexiteten behöver synliggöras, fortsätter hon.
Föräldrar är ofta bra pedagoger
Hennes forskning visar att pedagogerna vet vad de ska arbeta med. Det finns också ett etablerat samarbete mellan förskolan och hemmet. Detta kan dock fördjupas om pedagogerna ges verktyg för att lyfta föräldrarnas syn på matematik. Det krävs mer än att fråga föräldrarna. De måste även ses som kunniga i matematik, menar Dorota Lembrér.
– I en av mina delstudier ser jag exempel där barn och föräldrar har samlat stenar hemma. Men hur gör förskolan för att ta in det som ett värde? Samarbetet ska fungera åt båda håll. Föräldrar är duktiga pedagoger som kan sina barn, oavsett av vad de gör på jobbet.
Barnen förbereds inför skolgång
Föräldrar vill ofta att barnens befintliga kunskaper tas till vara och utvecklas på ett sätt som de har nytta av i sin vardag, till exempel hur många burkar barnet måste panta för att kunna köpa en leksak.
– Föräldrar tänker inte så mycket på att barnen behöver kunna ekvationer i femman. Det var överraskande för mig. Vet inte förskolan om det blir inte samarbetet vad det hade kunnat vara.
Enligt Dorota Lembrér är det inte bara svårt för förskola och föräldrar att se sin gemensamma roll och barnens behov. För forskare är det nästan omöjligt att komma in i hemmet och studera samspelet mellan barn och vuxna.
– Det är viktigt att synliggöra och få fram föräldrarnas syn på matematik och som forskare måste man vara ödmjuk. Att förstå komplexiteten i att matematiken kan göras på olika sätt är avgörande för förskolepedagoger, förskolledare och förskolärarstudenter, säger Dorota Lembrér.
Dubbdäck och mycket trafik sliter på vägmarkeringar och orsakar utsläpp av mikroplaster, enligt en studie från VTI. Hur mycket som släpps ut är oklart, men forskare bedömer att det rör sig om stora mängder.
Mikroplaster är små fragment av plast- och gummi som kan komma ut i naturen. Det enskilt största utsläppet kommer från slitage av däck. Andra källor är båtbottenfärger, granulat från konstgräsplaner och målning av byggnader.
Nu visar en ny rapport från Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, att även slitage av vägmarkeringar ger upphov till stora mängder mikroplast.
Enligt försiktiga beräkningar kan det röra sig om 40–570 ton mikroplast från vägmarkeringar varje år. Det kan till exempel jämföras med 200–700 ton från båtbottenfärger.
Få kommuner vet med säkerhet
Beräkningen utgår från enkätsvar från Sveriges kommuner, försäljningsstatistik, uppskattad slitageandel, vägnätets längd och beräkningar i tidigare studier.
En majoritet av Sveriges kommuner har svarat på enkäten. Det tycks alltså finnas ett stort intresse och engagemang för frågan, menar forskarna.
– Samtidigt är kunskapen tyvärr närmast obefintlig. Nästan ingen vet hur mycket material till vägmarkeringar som man köper in eller av vilken kvalitet. Dessutom har få kommuner en budget specifikt för vägmarkeringar, säger Ida Järlskog, forskare på VTI.
– Det gör att vår uppskattning blir osäker. Men oavsett om det är 40 eller 570 ton så handlar det om betydande utsläpp, fortsätter hon.
Dubbdäck och stora trafikflöden
Slitaget av vägmarkeringar påverkas framför allt av vinterväghållningen, användningen av dubbdäck och stora trafikflöden.
Mest slitage kommer från markeringar där fordon passerar över, till exempel mittlinjer vid omkörningar, övergångsställen och stopplinjer. Ett övergångsställe slits så mycket att det normalt behöver underhållas varje år.
Enligt forskarna kan slitaget, och mängden frigjorda mikroplaster, minskas genom bättre underhåll, material av högre kvalitet samt försiktigare plogning och sopning.
Mer om mikroplaster och utsläpp
Mikroplaster är en samlande beteckning för små plast- och gummifragment upp till fem millimeter stora. De kan tillverkas som mikroplast, till exempel för skrubbmaterial, eller bildas vid slitage eller nedbrytning av plast. Hur mikroplaster påverkar hälsan är till stor del okänt.
Mängden utsläpp från vägmarkeringar uppskattas till 40-570 ton mikroplast om året. Det kan jämföras med 200-700 ton från båtbottenfärger, 100-300 ton för målning av byggnader och 500 ton från konstgräsplaner.
Vid diagnosen IBS, känslig tarm, är kostbehandling mer effektivt än läkemedel, visar en studie från Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet. Med en justering av kosten fick mer än sju av tio patienter påtagligt lindrigare symtom.
Behandlingen vid IBS består ofta av kostråd, till exempel att äta ofta, regelbundet och långsamt samt undvika svårsmält mat. Andra råd är att undvika att dricka för mycket kaffe och alkohol.
Patienter kan också få läkemedel för att dämpa gaser, smärta, diarré eller förstoppning. Ibland ges antidepressiva läkemedel för att lindra magbesvären.
IBS, från engelskans irritable bowel syndrome, är en vanlig diagnos som innebär att tarmen är överkänslig. Det kan medföra smärta i mag-tarmkanalen, gaser och buksvullnad, diarréer och förstoppning. Symtomen kan variera i svårighetsgrad.
I en studie har forskare vid Göteborgs universitet jämfört tre behandlingsformer, två kostbehandlingar och en läkemedelsbaserad. Deltagarna var vuxna patienter med svår eller medelsvår IBS.
Förändring av kost lindrade symtom
En grupp deltagare fick traditionella IBS-kostråd, med fokus på ätbeteende i kombination med låg halt av så kallade fermenterbara kolhydrater, det som kallas FODMAP. Där ingår till exempel laktos, baljväxter, lök och spannmål som jäser i tjocktarmen.
Den andra gruppen fick en kostbehandling med låg andel kolhydrater och hög andel protein och fett. En tredje grupp fick läkemedelsbehandling som utgick från patientens mest besvärande IBS-symtom.
När forskarna undersökte hur väl patienterna i de tre grupperna svarade på behandlingarna, som pågick under fyra veckor, var resultaten tydliga.
Av deltagarna som fick traditionella IBS-kostråd och låg halt av FODMAP hade 76 procent påtagligt lindrade symtom. I gruppen som fått kosten med låg andel kolhydrater och hög andel protein och fett hade 71 procent färre symtom. Bland patienterna i läkemedelsgruppen var andelen 58 procent.
Viktigt med individanpassad behandling
Vid en halvårsuppföljning, då deltagarna i kostgrupperna delvis återgått till sina tidigare matvanor, upplevde en stor andel fortfarande betydande lindring av symtom.
– Med studien kan vi visa att kostbehandling har en central roll i behandlingen av IBS, men att det finns flera alternativa behandlingsmetoder som har visat sig effektiva, konstaterar Sanna Nybacka, forskare och dietist vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och fortsätter:
– Vi behöver mer kunskap om hur vi i framtiden bäst kan individanpassa behandlingen vid IBS och vi kommer vidare att undersöka om det finns faktorer som kan förutsäga om individer kommer att svara väl på behandling.
Skogsbränder som drabbade Sverige 2018 väntas öka i takt med den globala uppvärmningen. Forskare har nu undersökt hur klimatförändringar påverkar de skadade skogarnas utveckling och förmåga att ta upp koldioxid från atmosfären.
De så kallade boreala skogarna är ett område som sträcker sig runt hela norra halvklotet. Skogarna, som täcker merparten av Sveriges yta, har en viktig roll i det globala klimatsystemet eftersom träden absorberar koldioxid från atmosfären.
Men i klimatförändringarnas spår följer fler skogsbränder, och detta kan undergräva ekosystemets förmåga att lagra kol.
Brandskadade skogar i Sverige studeras
Efter skogsbränderna i Sverige under sommaren 2018 inledde ett forskarlag, som letts från Lunds universitet, de mest omfattande fältstudierna hittills i boreala skogar. Syftet var att undersöka hur bränderna har påverkat nära 50 skogar – från Jokkmokk i norr till Växjö i söder.
– Studien visar att klimatförändringarna kan försämra de brandskadade skogarnas förmåga att absorbera kol efter en brand. Många av de gamla träden finns kvar, men en del av deras viktiga funktioner misslyckas, säger Johan Eckdahl som är naturgeograf vid Lunds universitet.
Viktigt samspel rubbas
Studier visar att återväxten efter en brand påverkas av växternas samspel med känsliga mikroorganismer i jorden. I takt med att klimatet förändras försämras den här växelverkan. Det beror på att växters och mikroorganismernas förmåga att anpassa sig skiljer sig åt.
– Under den globala uppvärmningen är växtarters migration en nödvändig process för att upprätthålla biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Om den inte håller jämna steg med klimatförändringarna hotas Sveriges boreala skogars förmåga att fungera som effektiva kolsänkor, säger Johan Eckdahl.
Taigan är en stor kolreservoar
Den boreala regionen, som även kallas taigan, fungerar som en enorm global kolreservoar. Forskning visar att regionen kan uppleva kraftigt minskad kapacitet för kollagring under det kommande århundradet på grund av klimatförändringar och fler bränder, som minskar skogarnas funktion att absorbera växthusgaser.
En bättre förståelse av skogarnas reaktioner på yttre påverkan är avgörande för att förutsäga deras motståndskraft mot klimatförändringar och ökad frekvens av skogsbränder, menar forskarna.
– Biodiversitet är inte bara viktig i tropiska regnskogar, den är viktig även i taigan. Vår studie belyser det ofta bortglömda samspelet mellan biodiversitet och kollagring i nordliga ekosystem. Resultaten understryker behovet av fortsatt forskning och miljöövervakning i den omfattande boreala regionen, säger Johan Eckdahl.
Förutom Lunds universitet har Umeå universitet, Aarhus University och University of Oxford deltagit i studien.
Patienter som opererats för bröstcancer, och även tagit bort många lymfkörtlar i armhålan, kan få problem med svullna armar. Men en ny studie öppnar nu för mer skonsam kirurgi.
Bröstcancer kan sprida sig till armhålans lymfkörtlar. En besvärlig fråga för kirurger handlar om vad som bör göras när patienterna har metastaser i armhålan, som upptäckts först när bortopererad vävnad analyserats.
Smärta och svullnad
Om många lymfkörtlar tas bort ökar nämligen risken för lymfödem i armen. Det uppstår när lymfvätskan inte kan flöda lika fritt som tidigare. Lymfödem kan ge svullnad i armen, göra ont och påverka rörligheten.
– Vi vill försöka göra mer försiktiga ingrepp för att skona patienterna från besvärliga biverkningar. Men vi behöver veta att det är säkert, säger Jana de Boniface, bröstcancerkirurg vid Capio S:t Görans sjukhus och forskare vid Karolinska institutet i ett pressmeddelande.
När ingen spridning av cancern är känd brukar kirurgen ta bort de så kallade portvaktskörtlarna, som nås först av lymfvätska från bröstet. Om de innehåller enstaka tumörceller eller metastaser, som är mindre än två millimeter stora, lämnas resten av lymfkörtlarna i armhålan kvar. Tidigare studier har visat att det är säkert för patienten.
Patienter med större metastaser
Nu har en stor studie utrett läget för större metastaser. Forskningen som letts från Karolinska institutet omfattar nära 2 800 patienter från fem länder. Alla hade metastaser som var större än två millimeter i bortopererade portvaktskörtlar.
En grupp patienter fick göra en så kallad axillutrymning, som innebär att många lymfkörtlar tas bort. I övriga fall fick armhålan vara i fred.
Efter operationen behandlades de flesta patienter med cytostatika och, eller, antihormonbehandling samt strålning.
De flesta lymfkörtlar kan lämnas
Studien visar att återfall var lika vanligt i båda grupperna. Däremot har 13 procent av patienter som tog bort många lymfkörtlar rapporterat allvarliga problem med sin armfunktion. Det kan jämföras med fyra procent bland dem som bara tog bort portvaktskörtlar.
– Vår bedömning är att det är säkert för patienterna att avstå axillutrymning om det finns max två makrometastaser i portvaktskörtlarna. Axillutrymning ersätts i dessa fall med strålbehandling mot armhålan som ger mindre armbesvär. Det har redan införts i klinisk praxis i Sverige, säger Jana de Boniface.
Långt ner i berggrunden finns ett känsligt ekosystem där mängder av mikroorganismer lever. Men gruvdrift och andra mänskliga aktiviteter kan störa livet i underjorden dramatiskt, enligt en studie.
En stor del av jordens vatten gömmer sig långt ner i berggrundens porer och sprickor. Den djupa underjorden – från 500 meter till flera kilometer djup – har under tidigare geologiska perioder varit helt isolerad. Det har i stort sett varit okänt hur den påverkas av mänsklig aktivitet.
Till exempel innebär gruvdrift, olje- och gasproduktion och vattenbrunnar att stora mängder vätska sprutas in och ut i berggrunden.
Nu har ett internationellt forskarlag undersökt hur flödet av vätskor, som används i samband med till exempel olje- och gasproduktion, påverkar underjordens orörda ekosystem. Det skriver Linnéuniversitetet i ett pressmeddelande.
Aktiviteter väntas öka
Resultaten visar att flödeshastigheten globalt troligen redan överstiger naturliga flöden på dessa djup.
– Detta är allvarligt, desto mer eftersom dessa aktiviteter förväntas öka i framtiden. I grund och botten kommer mänskliga grundvattenflöden att lämna ett bestående avtryck i den geologiska historien, säger forskaren Henrik Drake vid Linnéuniversitetet som deltagit i studien.
Den förväntade ökningen av mänsklig aktivitet kommer att innefatta brytning av litium från djupa borrhål, produktion av geotermisk energi och koldioxidinfångning, så kallad CCS. Tekniken kräver att stora mängder koldioxid sprutas in och lagras djupt under jord.
Hem för många mikroorganismer
Enligt forskarna är långtgående effekter av dramatiskt ökade mängder grundvatten i den djupa berggrunden fortfarande oklara.
Vissa av mikroorganismerna som lever här har utvecklats tillsammans med berggrunden i miljontals år och utgör en uppskattad 15 procent av jordens totala biomassa. Det är därför ett mycket känsligt habitat.
– Vi forskare bakom studien vill uppmana till ytterligare forskning om hur mänskliga aktiviteter stör den djupa underjorden, eftersom en förbättrad förståelse i slutändan kan hjälpa till att minimera skadliga effekter, säger Henrik Drake i pressmeddelandet.
Psykiatriska diagnoser ökar risken för unga att begå brott – särskilt för kvinnor. Det visar en avhandling vid Örebro universitet.
En avhandling i kriminologi har studerat ungdomar mellan 15 och 20 år som begått brott. Resultatet visar att neuropsykiatriska diagnoser som adhd, men också drogberoende och depression, är riskfaktorer för kriminellt beteende. Det finns också en ökad risk för olyckor och tidig död bland unga lagöverträdare.
Sambandet är starkast hos unga med flera diagnoser samtidigt, till exempel både adhd och beroendeproblematik.
– Vissa typer av psykiatriska diagnoser och kombinationer av diagnoser tycks vara drivande i att öka risken för att begå brott eller råka ut för olyckor och dö i förtid. Andra psykiatriska diagnoser som autism eller intellektuell funktionsnedsättning verkar däremot leda till en lägre risk för brottslighet jämfört med den allmänna populationen, säger forskaren Rebecca Siponen i ett pressmeddelande från Örebro universitet.
Högre risk för kvinnor och våldsutsatta
Enligt hennes studier har kvinnor med psykiatriska diagnoser en högre risk att begå brott jämfört med män med liknande diagnoser.
– En förklaring kan vara att det finns ett glapp i diagnosticeringen mellan könen. Kvinnor behöver ofta mer allvarliga symtom för att få en diagnos jämfört med män, säger Rebecca Siponen.
Avhandlingen visar också att unga brottslingar som själva har blivit utsatta för våld har en ökad risk att återfalla i brott. Här gör en psykiatrisk diagnos ingen skillnad.
– Jag förväntade mig en ökad risk för återfall bland dem med diagnos jämfört med dem utan, men det visade sig att risken var lika stor i bägge grupperna. Det tyder på att det är utsattheten för våld som är avgörande. Det är därför viktigt att den som har blivit utsatt för våld får stöd och behandling, säger Rebecca Siponen.
Identifiera unga i riskzonen
Hon hoppas att resultaten ska bidra till att enklare fånga upp barn och unga som riskerar att begå brott, eller drabbas av olyckor och tidig död. Tidigare forskning på området har framför allt handlat om vuxna.
– Det här är viktig kunskap för alla som arbetar med barn, ungdomar och unga lagöverträdare som har psykiatriska diagnoser, som har utsatts för våld eller har en förälder som begått brott eller har en psykiatrisk diagnos.
Att identifiera riskfaktorer är viktigt för att kunna göra riktade insatser.
– Just nu ser vi ett växande problem med unga som involveras i allvarlig brottslighet. Därför är det viktigt att samhället fokuserar på att jobba förebyggande mot att ungdomar ska involveras i brottslighet, men även att vi arbetar förebyggande med ungdomar som redan är involverade i brottslighet och som riskerar råka ut för andra negativa utfall i framtiden, säger Rebecca Siponen.
Den halvsyntetiska drogen HHC – som görs av cannabis – kan vara svår att upptäcka vid drogtester. Nu har forskare vid Örebro universitet tagit fram en metod för att spåra den olagliga substansen i urinprov.
Substansen HHC tillverkas av ett ämne från cannabisväxten och är en så kallad cannabinoid. Drogen, som ger ett liknande rus som vanlig cannabis, såldes lagligt under en period i Sverige. Den förbjöds i juli 2023.
– Vi hade en misstanke om att HHC fanns i samhället och tullen har rapporterat om beslag av liknande substanser. När vi satte upp metoden för att mäta HHC fick vi träff på prover som visat negativt på vanlig cannabis, säger Joakim Oxelbark, sjukhuskemist och forskare vid Örebro universitet.
Svårt att upptäcka substansen
Forskare har analyserat prover från patienter som genomgår frivillig drogbehandling. I labbet görs först en sållningsanalys som ger en indikation på om drogen finns i urinprovet. I ett andra steg görs en analys för att, verifiera, bekräfta, resultatet.
Innan forskarna hade utvecklade sin modell fick de ofta positivt svar på cannabis i sållningen och sedan ett negativt resultat i verifikationen. Förklaringen är att HHC inte är samma sak som vanlig cannabis.
– Man har missat den här drogen med tidigare analysmetoder, säger specialistläkaren och forskaren Paul Pettersson-Pablo vid Örebro universitet.
Förbättrad analys gav svar
Men när forskarna gjorde justeringar i analysen kunde substansen upptäckas. Deras förhoppning är att analysmetoden – som kan utföras på de flesta kliniska labb – ska användas på bred front.
– Vi vill väcka uppmärksamhet kring att patienter som tar klassiska droger kan börja ta nya substanser. Med praktiskt genomförbara modifieringar går det att förbättra verifikationsanalysen så att den även inkluderar den här typen av substanser, säger Paul Pettersson-Pablo.
Allt varmare klimat påverkar dynamiken i tundramiljöer och får dem att släppa ut bundet kol. Tundran kan då gå från kolsänka till kolkälla, enligt en stor studie.
Ett team med över 70 forskare från olika länder har simulerat effekterna av ett uppvärmt klimat i 28 områden med tundra runt om i världen, skriver Umeå universitet i ett pressmeddelande.
För att göra detta har forskarna använt sig av så kallade öppna kammare, OTC. De fungerar ungefär som miniväxthus som fångar upp värme för att skapa en lokal uppvärmning.
Experimenten ledde till en ökning av lufttemperaturen med 1,4 grader. Marktemperaturen ökade med 0,4 grader. Samtidigt minskade markfuktigheten.
Förändringarna ökade ekosystemets andning, eller respiration, med 30 procent under växtsäsongen. Det ledde i sin tur till att mer kol frigjordes när mark och växter fick mer aktiv ämnesomsättning.
Större ökning än förväntat
Enligt studien fanns förändringarna kvar i minst 25 år efter starten av den experimentella uppvärmningen. Det här är något som inte visats tidigare.
– Vi visste från tidigare studier att vi sannolikt skulle se en ökning av respirationen vid uppvärmning, men den ökning vi såg var anmärkningsvärd – nästan fyra gånger större än tidigare beräknat, även om den varierade med tid och plats, säger klimatforskaren Sybryn Maes vid Umeå universitet i pressmeddelandet.
Forskare har studerat klimatförändringarnas effekter på tundramiljöer intill sjön Latnjajaure i Lappland. Det har de gjort genom att placera ut mikroväxthus. Bild: Sybryn Maes/Umeå universitet
Tundra och permafrost
Tundra är en klimattyp som kännetecknas av permafrost med låg vegetation som är ömtålig.
Till arktisk tundra räknas området med permafrost mellan tajgan och ishavsområdet i Europa, Asien och Nordamerika. Alpin tundra finns i bergsområden, där den höga höjden ger motsvarande klimatförhållanden.
Tundraklimat kännetecknas av att medeltemperaturen under årets varmaste månad inte överstiger tio plusgrader. I svenska fjällområden råder oftast ett sådant klimat uppe på fjället, det vill säga alpin tundra. Samtidigt kan klimatet på lägre höjd vara subarktiskt.
Områden med permafrost finns på norra halvklotet, främst i Ryssland, Kanada och Alaska. Det finns även i Skandinavien, Grönland, Mongoliet, Himalaya och Alperna.
Vid permafrost når temperaturen i marken inte upp över noll grader under minst två år i rad. Ovanpå permafrosten finns ett lager som tinar sommartid och fryser igen under vintern. Tjockleken kan variera beroende på område samt nuvarande och historiskt klimat.
Källa: Wikipedia
Vissa områden är känsligare
Hur mycket ekosystemets så kallade respiration ökade varierade med de lokala markförhållandena, till exempel kväve- och pH-nivåer.
Enligt studien leder skillnader i markförhållanden och andra faktorer till att koldioxidutsläppen kommer att blir högre i vissa regioner än i andra, men mer data behövs för att förfina prognoserna.
Studien ger ett bredare perspektiv över hur arktiska och alpina regioner kommer att påverkas av ekosystemens reaktion på varmare temperaturer.
– Vi ser att vissa områden, särskilt delar av Sibirien och Kanada, är mer känsliga för uppvärmning, säger forskaren Matti Kummu vid Aalto-universitetet i Finland.
Ökad förståelse för hur ekosystemen förändras till följd av klimatförändringar är viktigt för att få en korrekt bild av hur världen kommer att påverkas. Forskarnas resultat är även en viktig grund för att kunna förbättra klimatmodeller.
Svenska forskare har för första gången lyckats skapa ark av guld som bara är ett atomlager tjockt. Materialet – med namnet guldén – kan i framtiden bli användbart inom väteproduktion och framställning av kemikalier.
Forskare har länge försökt göra extremt tunna ark av guld, men misslyckats eftersom metallen gärna vill klumpa ihop sig. Men med hjälp av ett hundra år gammalt recept har forskare vid Linköpings universitet nu lyckats, skriver lärosätet i ett pressmeddelande.
Det nya materialet, som bara har ett enda atomlager, har döpts till guldén. Jämfört med vanligt bladguld är materialet 400 gånger tunnare.
Kan bli användbart inom många områden
Egenskaperna hos guldén öppnar för en rad tillämpningar i framtiden. Det skulle till exempel kunna användas för koldioxidomvandling, produktion av vätgas och framställning av värdefulla kemikalier. Andra områden är vattenrening och kommunikation.
– Om man gör ett material extremt tunt händer något extraordinärt – som med grafen. Samma sak händer med guld. I vanliga fall är guld som bekant en metall, men blir den ett atomlager tjock kan guldet bli en halvledare i stället, säger Shun Kashiwaya, forskare inom materialdesign vid Linköpings universitet i pressmeddelandet.
Lite av en lycklig slump
Men vägen till det nya materialet har inte varit spikrak och en del av framstegen beror på ett lyckokast.
För att skapa guldén utgick Linköpingsforskarna från ett tredimensionellt grundmaterial där guldet ligger inbäddat mellan lager av titan och kol. Forskarna hade skapat grundmaterialet med helt andra tillämpningar i sikte.
– Vi började med elektriskt ledande keramik som kallas titankiselkarbid, där kisel ligger i tunna lager. Då var tanken att belägga keramiken med guld för att skapa en kontakt. Men när vi utsatte materialet för hög temperatur blev kisellagret ersatt av guld inuti grundmaterialet, säger Lars Hultman, professor i tunnfilmsfysik vid Linköpings universitet, i pressmeddelandet.
Det forskarna hade upptäckt kallas titanguldkarbid. För att kunna ”vaska fram” guldet använde forskarna en metod inom japansk smideskonst som använts i över hundra år. Det kallas Murakamis reagent som etsar bort kolrester och ändrar färgen på stål vid till exempel knivtillverkning.
Guldén skiljer sig från en vanlig guldklimp genom att atomerna i guldén kryper närmare varandra. Det gör att de binder starkare till varandra. Detta förbättrar materialets förmåga att fungera som katalysator jämfört med vanligt guld.
– Jag prövade olika koncentrationer av Murakamireagensen och olika tidsspann för etsningen. En dag, en vecka, en månad, flera månader. Det vi märkte var att ju lägre koncentrationen var och ju längre tid etsningen pågick desto bättre. Men det räckte ändå inte, säger forskaren Shun Kashawaya.
Stabila ark av guld
Etsningen måste också utföras i mörker då cyanid utvecklas i reaktionen när den träffas av ljus, och det löser upp guldet.
Ett sista steg var att få guldarken stabila. För att de frilagda tvådimensionella arken inte ska krulla ihop sig tillsattes ett ytaktivt ämne, i detta fall en så kallad tensid.
– Arken med guldén finns i en lösning, lite som cornflakes i mjölk. Med hjälp av en typ av ”håv” kan vi samla upp guldet och undersöka i elektronmikroskop för att bekräfta att vi lyckats. Vilket vi har, säger Shun Kashawaya.
Kvinnor med trippelnegativ bröstcancer, och hög nivå av immunceller i tumörerna, har lägre återfallsrisk efter operation. Det visar en studie från forskare vid bland annat Göteborgs universitet.
Trippelnegativ bröstcancer utgör cirka 15 procent av alla bröstcancerdiagnoser.
I en stor internationell studie har forskargrupper från tre kontinenter undersökt hur immuncellers aktivitet i tumörerna påverkar cancerformen, som drabbar cirka tusen kvinnor i Sverige varje år.
För den svenska delen i studien ansvarar forskare vid Sahlgrenska akademin, skriver Göteborgs universitet i ett pressmeddelande.
Cancerformen innebär att tre så kallade receptorer saknas, vilket gör att behandlingsalternativen blir färre. Trippelnegativ bröstcancer är också mer snabbväxande och spridningsbenägen. Det finns även en större risk att cancern återkommer efter behandling.
Skillnad i överlevnad
I studien ingår data från nära 2 000 kvinnor med trippelnegativ bröstcancer i tidigt stadium. Tumörerna var alltså små och hade inte orsakat spridning. Patienterna hade behandlats med olika kombinationer av kirurgi och strålning, men inte med cellgifter, cytostatika.
Resultaten visar att nivån av immunceller – lymfocyter som kan känna igen och angripa cancerceller – utgjorde en stark prognostisk biomarkör, även när cytostatika inte ingick i behandlingen. Forskarna beskriver fyndet som viktigt.
Fem år efter operation levde 95 procent av studiedeltagarna vars tumörvävnadsprov visat höga nivåer av dessa immunceller tidigt i sjukdomsförloppet. I en grupp som hade låg nivå av immuncellerna var överlevnaden 82 procent.
De flesta behandlas med cytostatika
För närvarande mäts inte nivån av immunceller i vävnadsprover rutinmässigt vid trippelnegativ eller annan bröstcancer. Cytostatika är oftast en del av behandlingen.
– Enligt gällande vårdprogram får den absoluta majoriteten av patienter med trippelnegativ bröstcancer cytostatika, i kombination med kirurgi och strålning, även vid små tumörer, men våra resultat visar på mycket god prognos för denna grupp även utan cytostatika, hos dem som har naturligt förhöjda nivåer av immunceller i tumörerna, säger Barbro Linderholm som är forskare vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet i pressmeddelandet.
Forskarna vill nu göra fler studier och kliniska prövningar för att undersöka om patienter med en gynnsam prognos, det vill säga höga nivåer av tumörinfiltrerande lymfocyter i vävnadsprov, skulle kunna undvika intensiva cytostatikabehandlingar.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
