Våra hav är utsatta för starkt tryck från mänskliga aktiviteter och Östersjön har en lång historia av övergödning. De stora årliga algblomningarna i centrala Östersjön är en följd av övergödning, som till stor del beror på att närsalter från jordbruket läcker ut i havet utmed kusterna.
Under tre års tid åkte Astrid Hylén och hennes kollegor ut på Östersjön för att studera hur sedimenten fungerade kemiskt relaterat till övergödningen. Vid mätningarna användes bentiska kammarlandare. Mätinstrumenten liknar stora månlandare som forskarna placerade på havsbotten för att studera de kemiska processerna.
Övergödning ger syrebrist i Östersjön
– Allt fler områden i Östersjön drabbas av övergödning, det vill säga en ökad tillväxt av fytoplankton som alger och cyanobakterier, till följd av läckage av närsalter från land, säger Astrid Hylén, forskare vid Institutionen för marina vetenskaper.
Basen för ekosystemet i havet är fytoplankton, de tar upp kväve, fosfor och kisel för att bygga upp sina celler. När fytoplankton dör och sjunker till havsbotten bryts de ner av bakterier som samtidigt konsumerar syre. De ökande mängderna av sjunkande fytoplankton orsakar att syret i havet i allt högre grad försvinner.
– I Östersjön är idag en yta lika stor som Danmark helt syrefri under 80 meters djup, säger Astrid Hylén.
Fytoplankton eller växtplankton flyter fritt i de övre vattenlagren i hav och sjöar och är ofta basen i näringskedjan i både salt- och sötvatten. De använder fotosyntes och omsätter närsalter i vattnet. Och står för nästan hälften av världens fotosyntetiska aktivitet. Bild: NOAA MESA
Syrebrist ändrar kemin i bottensedimenten
När syret försvinner ändras de kemiska och biologiska processerna i bottensedimenten.
– Istället för att närsalterna tas om hand i sedimenten och försvinner så släpps de istället tillbaka ut i havet igen. Närsalterna bidrar då till fortsatt övergödning. Det innebär också att även om vi minskar utsläppen av närsalter från land, kommer det att ta tid innan vi ser någon positiv effekt i Östersjön.
Övergödningen i Östersjön har alltså förändrat den kemiska miljön i bottensedimenten så pass mycket att de processer som motverkar övergödningen försvåras.
Syre från Nordsjön räckte inte
Om övergödning pågår under lång tid blir det svårare för systemet att återhämta sig. Under syrefria förhållanden ansamlas kemiska föreningar som snabbt konsumerar syre i sedimentet, det vill säga en ”syreskuld” byggs upp.
Vart tionde år sker stora vatteninflöden från Nordsjön till Östersjön. Astrid Hylén undersökte vad som hände med kemin i sedimenten när syresatt vatten nådde de syrefria delarna i Östersjön.
– Tyvärr var dessa naturliga inflöden inte tillräckligt starka och långvariga för att bryta kopplingen mellan övergödning och syrebrist. Istället drev de kemiska processerna i sedimentet systemet tillbaka till ett syrefritt och övergött tillstånd.
Östersjön kan återhämta sig på sikt
Eftersom Östersjön återhämtar sig långsamt, trots minskade utsläpp av närsalter från land, har havsbaserade metoder föreslagits för att minska övergödningen. Metoder som tidigare har använts i mindre kustnära områden diskuteras nu för det öppna Östersjön. Det kan till exempel handla om artificiell syresättning av delar av havsbottnen.
– Min forskning tyder dock på att dessa metoder kan vara mindre effektiva i stor skala än vad forskningen tidigare trott. Istället bör vi fokusera på att minska utsläppen av närsalter från land.
Närsalter är de näringsämnen som alla organismer behöver för att växa. Att hålla Östersjöns vikar hälsosamma är viktigt eftersom de kan filtrera bort närsalter från vattnet innan dessa transporteras vidare till öppet vatten.
– Även om det kommer att ta tid, tror jag att övergödningen i Östersjön då på sikt kan motverkas, säger Astrid Hylén.
Kontakt:
Astrid Hylén, institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet, astrid.hylen@marine.gu.se
– Den dåliga nyheten är att skyddet mot att bli smittad i princip verkar vara borta sju månader efter andra dosen. Den goda nyheten är att skyddet mot att behöva sjukhusvård och riskera att avlida bibehålls betydligt längre. Vaccination är alltså i vilket fall mycket klokt och viktigt, säger Peter Nordström, professor i geriatrik vid Umeå universitet.
Studien som rönte stor uppmärksamhet redan under förhandspublicering i höstas är nu granskad och resultaten därmed bekräftade. Efter att forskarna gjort stora omarbetningar och ytterligare analyser som bland annat lett till att det framkommer mer tydligt att det finns ett generellt bättre skydd mot svår sjukdom, har studien blivit publicerad i den vetenskapliga tidskriften The Lancet.
Studien är en observationsstudie som bygger på nationella registerdata från Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Statistiska centralbyrån. Huvudanalysen omfattade sammanlagt knappt 1,7 miljoner personer. Men resultaten kunde även bekräftas genom analyser i en ännu större grupp som innehöll närmare 4 miljoner personer.
Skyddar bäst en månad efter andra dosen
Slutsatsen av studierna är att skyddet mot en infektion oavsett allvarlighetsgrad avtar gradvis efter att ha nått sin höjdpunkt en månad efter den andra dosen.
Efter sex månader var det kvarvarandet skyddet mot att insjukna 29 procent efter två doser Pfizer, och 59 procent efter två doser Moderna. För AstraZeneca sågs inget kvarvarande skydd alls efter fyra månader.
Bibehållet skydd mot svår covid-19
När det gäller infektioner som är så pass allvarliga att personen behöver läggas in på sjukhus eller att dör inom 30 dagar, bibehålls skyddet bättre.
Skyddet mot allvarlig sjukdom var 89 procent en månad efter den andra dosen och 64 procent från fyra månader och framåt under resten av den nio månader långa uppföljningstiden i studien. Det fanns vissa tecken på att skyddet var något lägre hos de äldsta och dem med hemtjänst.
– Resultaten understryker att det var rätt att erbjuda en tredje dos. Framför allt visar resultaten att det är rätt att prioritera vaccination av de allra äldsta och sköraste, säger Marcel Ballin, doktorand i geriatrik vid Umeå universitet.
Vaccin skyddar olika länge
Innan studien från Umeåforskarna har några observationsstudier och uppföljningar av fas3-studierna på vaccinen undersökt hur vaccineffekten avtar över tid i andra länder, men dessa har främst omfattat de första fyra till sex månaderna och enbart för Pfizers vaccin.
– Det som den här studien bidrar med är att vi haft en längre uppföljningstid och att vi kunnat undersöka hur väl skyddet håller i sig beroende på vaccintyp. Styrkorna är att vi gjort detta i ett populationsbaserat material baserat på hela den svenska befolkningen, vilket ökar möjligheten att generalisera resultaten till andra länder med liknande befolkningsstruktur som Sverige, säger Anna Nordström, adjungerad professor i folkhälsa och medförfattare till studien.
Peter Nordström, Professor och överläkare vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, enheten för geriatrik, Umeå universitet, peter.nordstrom@umu.se Marcel Ballin, Doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, enheten för geriatrik, marcel.ballin@umu.se
Anna Nordström, Adjungerad professor vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, avdelningen för hållbar hälsa, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, enheten för geriatrik, Umeå universitet, anna.h.nordstrom@umu.se
Utvecklingen av modern kamerateknologi, smarta telefoner och snabbheten i att publicera material på sociala medier har lett till en kraftig ökning och spridning av videor. I och med det har frågorna om vad som är sant i videoklippen och vem som är expert att tolka det som visas också blivit alltmer aktuella.
Resultaten av studien ger insikter om denna dynamik och hur objektivt sett samma typ av videosekvens kan ses och uppfattas på olika sätt.
Studerade tackling i ishockey
Bakgrunden är en ishockeymatch mellan NHL-lagen Pittsburg Penguins och Ottawa Senators . Ottawabacken Andy Sutton gör en till synes brutal tackling på en motspelare i neutral zon och i en efterföljande intervju ställer tv-reportern en fråga om tacklingen. Sutton motsätter sig frågan på grundval av reporterns expertis och förmåga att bedöma spelet.
– Genom en samtalsanalys upptäckte vi hur de två parterna refererar till expertis på ett sätt som stödjer eller undergräver påståenden om tacklingen, säger Oskar Lindwall, professor i kommunikation.
Reporter och spelare analyseras
I studien analyseras också en efterföljande diskussion som förs på ett internetforum. Här vävs tolkningar av tacklingen samman med hur hockeyspelaren och reportern agerade under intervjun.
– I forumet uttalar sig en mängd självutnämnda experter. Beroende på vilket lag de håller på är tacklingen korrekt och reporterns fråga ett sätt att snärja hockeyspelaren, eller så är det spelaren som brutit mot reglerna, säger Oskar Lindwall.
Enligt Oskar Lindwall är det inte ovanligt, eller förvånande, att supportrar ifrågasätter domslut som missgynnar det egna laget, eller att en domare betraktas som en idiot som saknar kompetens att se det som uppenbart visas.
Polisvåld filmades i USA
Men i takt med den snabbt ökande spridningen av videodokumentation flyttas fenomenet till andra delar av samhället, inte minst rättsväsendet.
– I dessa fall är frågan om expertis att bedöma videoinspelningar ofta komplex. Ibland avskrivs filmerna helt och hållet som ”fake news”, men debatten handlar också om olika tolkningar av vad som visats. Experter ställs mot varandra och anklagas för att egentligen företräda ekonomiska eller politiska intressen.
Ett exempel är de senaste årens uppmärksamhet som riktats mot virala videor av polisbrutalitet bland annat i USA, ofta filmade av förbipasserade på gatan.
Filmade hål i Estonia
Enligt Oskar Lindwall kan mekanismerna kring ifrågasättandet av expertrollen även hittas i andra delar av samhället.
I dokumentären ”Estonia – fyndet som ändrar allt” visas ett nyupptäckt hål i skrovet på fartyget Estonia, som sjönk 1994. Teveserien fick stor uppmärksamhet i nyhetsmedier, men också omfattande kritik. En central fråga som lyfts i den efterföljande debatten är om hålet verkligen kan räknas som ett ”fynd som ändrar allt” och vilken expertroll som krävs för en sådan bedömning.
– I debatten, som fördes i både etablerade och sociala medier, pekas någon ut som konspirationsteoretiker, medan en annan inte är hederlig i sin argumentation. Enligt vissa är serien vilseledande, medan andra argumenterar för att kritiker mot dokumentären agerar nyttiga idioter, säger han.
Oskar Lindwall, professor i kommunikation, Göteborgs universitet, oskar.lindwall@gu.se
I de två aktuella studierna analyserade forskarna epigenetiska förändringar i livmoderhalsprover, det vill säga förändringar i genuttryck som påverkats av faktorer som miljö, livsstil och åldrande.
Epigenetiken kan förklara hur den genetiska koden reagerar på miljön. Allt är inte förutbestämt av våra gener; miljöns inverkan och hur vi lever har stor betydelse för hur generna uttrycks, det vill säga om en viss gen är aktiv eller inte. Vi föds alltså med en uppsättning gener men beroende av miljön vi lever i kan generna och dess funktioner slås på eller av.
Källa: Nationellt resurscentrum för biologiundervisning
Förutsäga risk för mer än en cancerform i taget
– Det unika i dessa studier är att vi hittat ett sätt att mäta risk för cancer i andra vävnader än dem vi provtagit. Det ger nya insikter i hur cancer uppkommer och öppnar för möjligheten att kunna förutsäga risk för cancer mer allmänt i stället för en cancerform i taget, säger Joakim Dillner, professor vid institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska Institutet, och en av studiens författare.
Gynekologiska cellprover används i dag rutinmässigt i vården för att upptäcka cellförändringar som kan leda till livmoderhalscancer. Upptäckten har möjliggjort tidig behandling och drastiskt minskat antalet fall av livmoderhalscancer de senaste årtionden. Nu hoppas forskare kunna använda samma cellprover för att identifiera en individs risk för andra cancerformer.
– Om vi vet vilka individer som har en ökad risk att utveckla en viss typ av cancer så öppnar det för möjligheten till utökad screening och förebyggande behandling, säger medförfattaren Kristina Gemzell Danielsson, professor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet.
Om studien:
Livmoderhalsprover från över tusen kvinnor samlades in från flera europeiska vårdinrättningar samt den biobank av livmoderhalsprover som upprättades vid Karolinska Institutet i början på 2010-talet och i dag ägs av Karolinska Universitetssjukhuset. Knappt en tredjedel av kvinnorna hade antingen bröst- eller äggstockscancer medan resterande var friska.
Högre träffsäkerhet med metoden
Genom att systematiskt screena samtliga möjliga metyleringsställen i hela genomet hittade forskarna två unika epigenetiska signaturer som identifierade 76,6 procent av kvinnorna med hög risk för bröstcancer och 61,7 procent med hög risk för äggstockscancer. Jämfört med nuvarande gentester upptäckte metoden som kallas WID-testet (Women’s risk IDentification) upp till 30 procent fler kvinnor med bröst- eller äggstockscancer. Enligt forskarna kan testet användas i ett tidigt skede för att upptäcka förändringar som ökar risken för cancer.
– Våra resultat hittills visar att WID-testet överträffar nuvarande metoder och vi ser fram emot att validera dessa initiala fynd i kliniska studier på ett stort antal kvinnor, säger Martin Widschwendter, professor vid University of Innsbruck, Österrike, och University College London, Storbritannien, samt gästprofessor vid Karolinska Institutet, i en nyhetsartikel från The Eve Appeal.
Kontakt: Joakim Dillner, professor vid institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska Institutet, joakim.dillner@ki.se Kristina Gemzell Danielsson, professor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, kristina.gemzell@ki.se
Fotnot:
Forskningen har delvis finansierats av Europeiska unionens Horizon 2020 Research and Innovation Programme, välgörenhetsorganisationen The Eve Appeal och Europeiska Vetenskapsrådet (ERC).
För att kunna leva upp till Folkhälsomyndighetens smittskyddsregler flyttade många förskolor inskolningen utomhus. Social distansering praktiserades gentemot föräldrarna och oftast fick högst en, eller ingen, förälder vistas inomhus.
På det stora hela har utomhusintroduktion fungerat, anser flertalet som deltagit i undersökningen, men de flesta upplevde att det försvårade relationen till de nya barnen. Många påpekade att även relationen till föräldrarna påverkats negativt av restriktionerna. Som en deltagare koncist formulerade det: ”Avstånd skapar avstånd”. Det är oroväckande, eftersom relationen mellan föräldrar och personal indirekt kan påverka barnet och personalens relation.
Kroppsspråket extra viktigt
– I vissa fall verkar barnen tolka det fysiska avståndet mellan personal och föräldrar som ett uttryck för att de vuxna inte litar på varandra, säger Elia Psouni, docent i utvecklingspsykologi.
Att barnen kan tolka distansen på detta vis tycker hon är oroväckande, eftersom det gör det svårare för personalen att närma sig barnet.
– Om det blir nödvändigt att praktisera social distansering framöver kan det vara viktigt för förskolepersonal och föräldrar att vara extra uppmärksamma på att använda ett inbjudande kroppsspråk och tonläge gentemot varandra, säger Martina Andersson Søe, doktorand.
Fördel med passiva föräldrar
Förskolor som i vanliga fall brukar låta föräldrar spela en aktiv roll vid inskolningen har varit tvungna att lägga om sin strategi och låta föräldern delta på ett mer passivt sätt. Bland studiens deltagare fanns många som upplevde att den passiva föräldrarollen skapade ett större lugn inne på avdelningen, och att det blev lättare för personalen att samspela med barnet.
– Ur ett anknytningsperspektiv är det vettigt att föräldern just håller sig i bakgrunden, säger Martina Andersson Søe. Detta lämnar plats till att barnet och personalen kan skapa sin relation.
Satte ljuset på relationernas betydelse
De flesta som deltog i studien uppgav att deras sätt att tänka kring introduktionsrutinerna har förändrats under pandemin. Man blev påmind om vikten av att kunna skapa relationer med familjerna under introduktionen, samt hur viktigt det är för personalteamet att diskutera och reflektera över vad de gör och varför.
Studiens fynd bidrar med relevanta perspektiv på hur introduktionen bör organiseras bortom pandemin. Forskarna hoppas kunna undersöka närmre på vilket sätt man bäst involverar föräldern under introduktionen.
Studien gjordes under pandemivåren 2021 och bygger på 465 svar från förskolepersonal från hela Sverige. Väldigt få (ca 6 %) tyckte att deras inskolningsprocedurer inte hade berörts av restriktionerna. Forskarna bakom studien är Martina Andersson Søe, doktorand och leg. psykolog, Elinor Schad, fil.dr, specialistpsykolog och Elia Psouni, docent i utvecklingspsykologi, leg. psykolog och projektledare.
Det är svårt att förutspå när solstormar äger rum. Den nuvarande förväntningen är att de är mer sannolika under solens aktiva fas, eller solens maximum – alltså under den så kallade solfläckscykeln. Ett internationellt forskarlag kan däremot visa att detta kanske inte alltid är fallet för de mycket stora stormarna.
– Vi har studerat borrkärnor från Grönland och Antarktis och upptäckt spår av en enorm solstorm som för cirka 9 200 år sedan slog hårt mot jorden under en av solens passiva faser, säger Raimund Muscheler, geologiforskare vid Lunds universitet.
Solen ger liv på jorden
Vår livgivande följeslagare kan ibland även orsaka problem. När det råder kraftig aktivitet på solens yta frigör den mer energi. Detta kan ge upphov till geomagnetiska stormar som i vissa fall kan orsaka störningar på jorden. Dessa störningar kan vara i form av exempelvis strömavbrott och kommunikationsstörningar.
Upptäckten av solstormen överraskade
Forskarna har dammsugit borrkärnorna efter toppar av de radioaktiva isotoperna beryllium-10 och klor-36. Dessa produceras av högenergetiska kosmiska partiklar som når jorden och kan sedan lagras i is och sediment.
– Det är ett avancerat analysarbete. Därför blev vi glatt överraskade när vi hittade en sådan topp som indikerar en hittills okänd gigantisk solstorm i samband med låg solaktivitet, säger Raimund Muscheler.
Stora solstormar kan ge stora konsekvenser
Om en solstorm av den digniteten hade träffat jorden idag hade det med stor sannolikhet fått förödande konsekvenser. Förutom strömavbrott och strålningsskador på satelliter hade den kunnat innebära en fara för luft- och rymdfart, men även en kollaps för olika kommunikationssystem.
– Dessa enorma stormar är för närvarande inte tillräckligt inkluderade i den internationella riskbedömningen. Det är av yttersta vikt att analysera vad dessa händelser skulle kunna innebära för dagens teknologi och hur vi kan skydda oss, säger Raimund Muscheler.
Hos unga är inte hjärnans förmåga till ansvarstagande färdigutvecklad. Samtidigt är mognadsgraden flytande. Straffrabatten för unga brottslingar är borttagen, men kanske borde den vara individanpassad?
Den så kallade ungdomsrabatten avskaffades den 1 januari 2022 för de som är 18-21. Samtidigt finns en majoritet i riksdagen för att helt ta bort straffrabatten för unga. Hur rimligt är det att ge unga människor lindrigare straff när 16-åringar kan agera som lejda mördare?
Den 30 juni 2021 sköts en polisman till döds i Biskopsgården i Göteborg. Fem månader senare dömdes en 17-åring för mordet samt för mordförsök för att ha försökt döda en person med koppling till en gängkonflikt. Till mångas förvåning blev straffet inte sluten ungdomsvård utan fängelse i åtta år. Även tingsrätten konstaterade i domen att en så ung person i normalfallet hade dömts till sluten ungdomsvård.
Unga har en outvecklad förmåga att ta ansvar
Att unga har en outvecklad förmåga att ta ansvar är ett av de argument som brukar användas för att motivera lägre straff för unga lagöverträdare. Ett annat argument handlar om att unga anses vara mer känsliga för bestraffning. Ett tredje att samhället bör visa tolerans för att uppväxten innefattar frigörelse från vuxna och olika slags experimenterande.
Så varför anses det normalt att en 17-årig mördare inte ska sitta i fängelse? Det handlar till stor del om den del av hjärnan som vissa kallar vd:n, och andra kallar dirigenten.
– Häromdagen föreläste jag för skolfolk och då kallade jag den för rektor, säger Åke Pålshammar, neuropsykolog och seniorlektor vid Uppsala universitet.
”Rektorn” är frontalloben, eller pannloben, den del av hjärnan som bland annat har hand om självkontrollen. Det är här en plötslig impuls kan hindras av en påminnelse om att det du är på väg att göra kan få oönskade konsekvenser.
Ungas mognad klar i 25-årsåldern
Frontalloben utgör en stor del av hjärnan och tar lång tid på sig att bli färdig. Exakt hur lång tid mognaden tar är oklart, och kan variera från person till person, men forskare brukar placera slutpunkten vid 25-årsåldern. Hjärnans belöningssystem, som involverar flera delar, utvecklas desto tidigare och är som mest aktivt under tonåren. Belöningssystemet ser till att dopamin utsöndras vid vissa handlingar eller upplevelser, som då uppfattas som njutningsfulla.
– Dopaminaktiverade nervceller talar om för frontalloben att det här är något att sträva efter, och då måste frontalloben bestämma sig för om det är det. Beslutet påverkas av att belöningsupplevelsen ropar efter mer, och om frontalloben är outvecklad får man en kraftig obalans mellan njutningarna och bromsmekanismerna, säger Åke Pålshammar.
Mer konkret handlar hjärnans mognad om ett slags isolering, eller myelinisering. Myelin är ett fettrikt material som med tiden klär in axonerna, de långa utskott som leder signalerna till nästa nervcell. Isoleringen gör att signalerna kan skickas 50, i vissa fall upp till 100 gånger, snabbare. Myeliniseringen startar redan i livmodern och pågår fram till 20-25 årsåldern.
Mognaden avgjorde straffet redan på 1700-talet
Bestämmelser om att en persons mognad ska påverka straffet har funnits sedan 1794 års missgärningsbalk, den tidens version av dagens brottsbalk. Till en början gällde det förbrytare som var under 15 år, men senare kom strafflindringen att innefatta också de som är upp till 20 år.
På senare år har allt fler röster höjts för att slopa straffrabatten, åtminstone för den som är myndig, över 18 år. Som bakgrund anges ofta det grova våld som sker i gängmiljö. Där kan en 16-åring lejas för ett mord och dömas till fyra års sluten ungdomsvård, och en 19-årig mördare kan få ett väsentligt lägre straff än den som har fyllt 21 år. När regeringen 2019 presenterade sitt 34-punktsprogram mot gängkriminalitet var slopad straffrabatt en av punkterna.
Olika bild av straffrabattens vara eller icke-vara
Men frågan har faktiskt utretts i mer än tio år. I juni 2009 fick en utredare i uppgift av regeringen att se över påföljderna för lagöverträdare mellan 18 och 21 år. Straffrabatten har därefter tröskats i flera utredningar och ett par nya lagar har klubbats igenom, bland annat så kallad ungdomsövervakning. Men det är inte förrän nu, januari 2022, som själva rabatten slopas. Den senaste utredningen, Ungdomsreduktionsutredningen, konstaterar att forskningen inte ger något stöd för att ta bort rabatten. Utredningen hänvisar till hjärnforskningen och att de flesta typer av ungdomsbrott, inklusive grova brott, har minskat.
Straffrabatt = kortare straff ju yngre man är
Den 17 november 2021 beslutade riksdagen att ta bort straffrabatten för dömda brottslingar 18-21 år. 1 januari 2022 trädde det i kraft. Än så länge gäller ändringen bara brott som ger fängelse i ett år eller mer. Men riksdagen riktade även ett tillkännagivande, en uppmaning, till regeringen att återkomma med ett förslag om att slopa straffrabatten för allt typer av brott.
Principen för straffrabatten är att ju yngre den dömde är desto kortare strafflängd. Det finns ingen fastslagen tabell men enligt praxis får en 20-åring sitta av tre fjärdedelar av straffet medan en 16-åring får avverka cirka en fjärdedel.
Regeringen motiverar sitt förslag med att unga vuxnas förmåga till ansvarstagande utvecklas successivt och att det inte finns någon allmänt giltig gräns för när mognadsgraden är tillräckligt stor. Vid 18 år är den dock, enligt regeringen, tillräckligt utvecklad. Ett annat argument är att straffsystemets trovärdighet undergrävs när en myndig person som begått ett allvarligt brott kan få sitt straff nedsatt med hälften.
Unga som begår grova brott vet konsekvenserna
Marianne Kristiansson, rättspsykiatriker vid Rättsmedicinalverket och adjungerad professor vid Karolinska Institutet, har utrett många av de personer som har begått allvarliga brott.
– Det finns massivt understöd för att hjärnan inte är utvecklad, men det innebär inte att man inte bör ta bort straffrabatten. När man tittar på ungdomar som begår brott kan man inte klumpa ihop dem i en enda grupp, utan det är uppenbart att det finns en grupp ungdomar som gör väldigt farliga brott och dem bör vi hantera annorlunda, säger Marianne Kristiansson och fortsätter:
– Jag har träffat många av de här individerna och de vet precis vad konsekvenserna blir.
I 1794 års missgärningsbalk fanns en möjlighet att ta hänsyn till den enskilde personens mognad. Straffreduktionen var alltså inte schabloniserad utifrån en viss ålder.
Skulle det vara möjligt att göra individuella bedömningar?
– Det anser jag att man verkligen bör göra. När den här diskussion drog igång för ett tag sedan förstod inte samhället att man måste göra individuella bedömningar.
Dennis Martinsson, doktor i straffrätt vid Stockholms universitet, menar att det redan finns en möjlighet att göra individuella bedömningar vad gäller ungdomsrabatten.
– De avdrag som görs på straffet beroende på ålder är tumregler för domstolarna och det finns en möjlighet att avvika från dem. Det är inte så vanligt att det händer i praktiken men möjligheten finns, säger Dennis Martinsson.
Om det skulle finnas en metod att mäta mognad, skulle den kunna användas i rätten?
– Ja, åtminstone som ett argument under förhandlingen, och det skulle säkert variera vilka som gynnades, åklagarsidan eller försvaret.
Yngre är mer känsliga för straff
Dennis Martinsson anser att de rättspolitiska argumenten för att behålla ungdomsrabatten är starkare än de som talar för att ta bort rabatten. Det handlar dels om hjärnans utveckling kopplat till bristande ansvarsförmåga, men också om att påföljder drabbar ungdomar hårdare.
– Yngre personer är mer känsliga för påföljder så det är ett större ingrepp i yngre personers liv än i vuxnas.
Han kan dock se att det finns argument som talar emot straffrabatten. Det starkaste är att det handlar om personer som är myndiga och därmed har en rad rättigheter, som att få rösta och ta körkort.
– Så man skulle kunna säga att om man får göra en rad andra saker så bör man fullt ut kunna ansvara för om man begår ett brott.
I november 2021 tillsatte regeringen en ny utredning, nu med syftet att utreda frihetsberövande påföljder för unga under 18 år. Motivet är framför allt vad som beskrivs som en förändrad brottslighet med koppling till kriminella nätverk där även personer under 18 år begår allvarliga brott. Uppdraget ska redovisas i augusti 2023.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Så många allvarliga brott begås av ungdomar
Under 2020 dömdes 430 personer i åldersgruppen 15-17 år till fängelsestraff på minst ett år. I åldersgruppen 18-20 år dömdes 610 personer till fängelsestraff på minst ett år.
Detta enligt en studie av forskare vid Umeå universitet, Karolinska Institutet och universitetet i Nicosia på Cypern.
– Det är hoppfullt att vi kan se att nivåerna av oxytocin har betydelse, men faktiskt också går att påverka. Det förbättrar påtagligt möjligheterna till framgångsrik behandling av sexmissbruk som är något som skapar mycket lidande både för den drabbade och för omgivningen, säger Jussi Jokinen, professor i psykiatri vid Umeå Universitet.
Vad är sexmissbruk?
Hypersexuell störning är numera en diagnos bland impulskontrollstörningar i det internationella diagnossystemet ICD 11. Hypersexualitet kännetecknas av extrem upptagenhet om sex, förlust av kontroll eller av sexuella vanor som medför potentiella problem eller risker. Enligt den medicinska litteraturen drabbar hypersexualitet 3 – 6 procent av befolkningen, även om betydligt högre siffror också har rapporterats.
Bland de hypersexuella männen i studien fullföljde 30 män ett program med kognitiv beteendeterapi (KBT) i grupp. Efter slutförd behandling kunde forskarna se en signifikant minskning av deras oxytocin-nivåer. Männen skattade även själva att deras hypersexualitet hade dämpats efter terapin.
Sexmissbruk påverkas av oxytocin
Studien ger evidens för en direkt koppling mellan hypersexualitet och oxytocinnivåer. Tidigare studier har visat att oxytocin har samband med parbildning, fortplantning och aggressivitet hos både män och kvinnor. I djurstudier har oxytocin visat sig kopplat till parningsbeteende hos sorkar och vissa primater, vilket gör fyndet intressant ur ett evolutionärt perspektiv. Oxytocin studeras även flitigt i samband med olika beroendetillstånd.
– En möjlig tolkning är att oxytocinnivåerna är förhöjda för att dämpa ett överaktivt stressystem hos personerna. Därför blir det intressant att gå vidare och studera om behandling med ett läkemedel som används mot alkoholism också påverkar oxytocinnivåerna och kan ha effekt mot sexmissbruk, säger Jussi Jokinen.
Läkemedlet Naltrexon som annars främst används vid behandling av alkoholism, påverkar belöningssystemet i hjärnan har tidigare i en mindre pilotstudie visat positiv effekt vid behandling av hypersexualitet och det ska nu analyseras i en större studie.
Mer oxytocin ger värre problem med sexmissbruk
I studien har halterna av oxytocin i blodet analyserats hos 64 män som sökte vård för hypersexualitet vid den specialiserade kliniken Anova vid Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm. Nivåerna jämfördes med en hälften så stor åldersmatchad kontrollgrupp.
Det gick då att se att männen med hypersexualitet hade nästan dubbelt så höga nivåer av oxytocin jämfört med männen i kontrollgruppen. Det fanns också ett samband mellan graden av självskattat hypersexuellt beteende och nivån av oxytocin hos de här männen. Resultaten ligger i linje med tidigare upptäckter av samma forskargrupp som handlar om påverkan på gener som reglerar oxytocin i hjärnan hos patienter med hypersexuell störning.
Jussi Jokinen, professor, överläkare, institutionen för klinisk vetenskap/psykiatri, Umeå universitet, jussi.jokinen@umu.se
Vraket från medeltiden har hittats vid Dyngö utanför Fjällbacka i Tanums kommun. Under hösten har Göteborgs universitet genomfört marinarkeologiska dykningar längs Bohuskusten. Syftet har varit att ta reda på mer om kända vrak på havets botten.
– Vi har samlat in träprover för åldersbestämning genom årsringsdatering – så kallad dendrokronologisk analys, säger Staffan von Arbin, marinarkeolog vid Göteborgs universitet.
Skeppet var en kogg på 20 meter
Det var under det arbetet som marinarkeologerna stötte på vraket, som fått namnet ”Dyngökoggen”, utanför Fjällbacka. Den begränsade undersökning som gjorts av vraket visar nämligen att det rör sig om en så kallad kogg. Bottenborden är lagda kant i kant (kravell), medan sidoborden ligger omlott (klink). Skeppets bordläggning är dessutom tätad med mossa, vilket är typiskt för koggar. Det bevarade skrovpartiet är ungefär 10 meter långt och 5 meter brett.
– Ursprungligen bör dock skeppet ha haft en längd på uppemot 20 meter, tror Staffan von Arbin.
Marinarkeologen Staffan von Arbin studerar några upptagna träprover från vraket, träprover som nu har daterats till mellan år 1233 och 1240. Mosstätningen, som är så typisk för medeltida koggar, syns tydligt mellan bordplankorna. Bild: Anders Säldemark
Skeppet byggdes med tyska ekar på 1200-talet
Analysen av träproverna visar att skeppet är byggt av ekar från nordvästra Tyskland.
– Virket kommer från ekar som fällts mellan år 1233 och 1240, det vill säga för nästan 800 år sedan, säger Staffan von Arbin.
Det är därmed det äldsta förlista skepp som påträffats i Bohuslän. Men hur hamnade det utanför Fjällbacka?
– Koggar omnämns ofta i skriftliga källor som rör det medeltida Hansaförbundet, men skepp av detta slag var vanliga under hela medeltiden i norra Europa, säger Staffan von Arbin. Han menar också att fyndet visar på Bohusläns betydelse som genomfartsled för den internationella sjöfarten under denna period.
Dessutom är detta en av de äldsta koggar som hittills påträffats i Europa.
Kogg på sigill från det medeltida Stralsund som dateras till år 1329. Även om avbildningen är nästan 100 år yngre än Dyngökoggen ger den en bra bild av hur koggarna kan ha sett ut. Bild: Wikimedia Commons
Den medeltida koggen har utsatts för brand
Varför skeppet förlist vet man inte i nuläget men det kan vara en spännande historia. Vid undersökningen av vraket har det framkommit tydliga indikationer på att skeppet utsatts för kraftig brand.
– Kanske blev skeppet utsatt för ett piratangrepp? Från skriftliga källor vet vi att Norges sydkust, inklusive Bohuslän, periodvis var hårt ansatt av pirater under medeltiden.
Men det kan också röra sig om en ren olyckshändelse – kanske en eldsvåda när skeppet låg i hamn. Eller blev skeppet sänkt i stridigheter av något slag? 1200-talets första decennier var en orolig tid i Norge, som Bohuslän då var en del av, med hårda interna stridigheter om den norska kronan.
För närvarande planeras inga fler undersökningar av vraket. Men förhoppningen är att i framtiden göra nya dykningar vid vraket för en mer noggrann undersökning. En sådan undersökning kräver dock, förutom Länsstyrelsens medgivande, en mer omfattande extern finansiering som inte finns i dagsläget. De analysresultat och iakttagelser som marinarkeologerna gjort, bearbetas nu inom ramen för en större vetenskaplig artikel.
Kontakt:
Staffan von Arbin, marinarkeolog vid Institutionen för historiska studier vid Göteborgs universitet, staffan.arbin@gu.se
Dykningarna ingår i hans avhandlingsarbete som handlar om medeltidens maritima transportgeografi i Bohuslän.
Även om rädslan att ingripa mot mobbning troligtvis är mycket verklig för många, så verkar det inte finnas någon faktisk grund till att känna så. Det visar en vetenskaplig artikel som biträdande professor Michael Rosander vid Linköpings universitet skrivit tillsammans med professor Morten Birkeland Nielsen vid Universitetet i Bergen. Den som bevittnar och ingriper mot mobbning riskerar inte att själv utsättas för mobbning på grund av detta.
Riskerna uppstår snarare när man INTE ingriper, för då låter man missförhållanden på arbetsplatsen fortgå och ger mobbaren stöd att fortsätta med det negativa beteendet. För den som bevittnar och inte ingriper mot mobbning ökar risken att själv bli utsatt för mobbning mer än tre gånger!
–Det är första gången konsekvenser av att ingripa mot mobbning undersöks. Det finns tidigare studier som undersökt vad människor tänker om att ingripa mot mobbning om man blir vittne till det och det är tydligt att det finns en rädsla att själv bli drabbad. Vår forskning visar att den rädslan är ogrundad, säger Michael Rosander.
Den som agerar hjälper också sig själv
Den som agerar hjälper, utöver den utsatte, alltså också sig själv och bidrar till en bättre arbetsmiljö för alla på arbetsplatsen eftersom arbetsplatser där mobbning tillåts förekomma ofta är dåligt fungerande arbetsplatser, där människor inte mår bra.
– Vi har tagit de första stegen, men hoppas att fortsatt forskning ska göra oss ännu klokare. Vi vill bland annat veta hur situationen påverkas av olika sätt att agera när man ser mobbning eller av den status den som mobbar eller den som ingriper har, till exempel om det är ens chef som mobbar, säger Michael Rosander.
Mer om studien:
Ett representativt urval av den svenska befolkningen i yrkesverksam ålder, på arbetsplatser med minst 10 anställda, svarade på enkäter utskickade av Statistiska centralbyrån, SCB. I den första enkäten som gick ut 2017 fick de svara på om de under det senaste halvåret iakttagit mobbning och om de försökt ingripa eller inte. Vid uppföljningen 2019 svarade de på om de själva utsatts. Det var då det visade sig att de som inte gjort något löpte mer än tre gånger så hög risk att själva mobbas.
Kontakt: Biträdande professor Michael Rosander, Linköpings universitet michael.rosander@liu.se
På de aktivitetsbaserade kontoren finns inga fasta platser och meningen är att medarbetarna ska välja arbetsplats efter uppgift. Det är också vanligt med olika zoner i dessa kontor, med en tyst avdelning, sociala ytor och mötesplatser.
Forskarna i Gävle följde 1 000 medarbetare när Trafikverket i Gävle och Göteborg gick över till aktivitetsbaserade kontor. Bakgrunden var att Trafikverket upplevde en låg beläggningsgrad på sina kontor efter förändringar som gjort arbetet väldigt rörligt med mycket distansarbete.
– Det rörliga arbetet gjorde att man såg nya möjligheter att stimulera och stötta arbetssätt som också kan öka samverkan mellan medarbetare, säger Eva Bergsten.
Lärdomar från tidigare flyttar
Forskning från fyra tidigare flyttar till aktivitetsbaserade kontor hade visat på ett ganska stort missnöje, med sämre kommunikation och gemenskap och också en upplevelse av minskad produktion.
Som en lärdom av detta tillsattes en arbetsgrupp som skulle förbereda medarbetarna, inte bara inför flytt till ett annat fysiskt kontor, utan inför ett annat sätt att arbeta på.
”Mellancheferna måste med på tåget”
Det handlade om workshops för att kunna ställa frågor och förstå hur det skulle vara att arbeta i ett sådant kontor, informationsträffar där företagsledning och chefer förklarade syfte och mål med att arbeta på det nya sättet, inspirationsföreläsningar och ergonomiföreläsningar.
– Ju fler aktiviteter medarbetarna deltog i desto mer positiva var de och desto mer produktiva kände de sig sedan, säger Eva Bergsten.
Forskarna i Gävle kunde se att ett ledarskap med en engagerad och kreativ chef, som tror på det här sättet att jobba, också fick medarbetarna att vara mer positiva sedan.
– Det är jätteviktigt att först lägga ner ett ordentligt arbete för att få med sig mellancheferna, då de sedan i stor utsträckning avgör om medarbetarna blir med på tåget eller inte.
Kommer behövas incitament för att komma in till kontoret
Erfarenheterna från pandemin menar Eva Bergsten har fått många organisationer att se att det fungerar att arbeta på distans. Och aktivitetsbaserade kontor kan då bli ett sätt att öka interaktion och samarbeten.
– Men nu kan vi behöva incitament för att åka till jobbet och då måste man också börja fundera på hur man skapar attraktiva miljöer för att faktiskt få in folk till kontoren, säger Eva Bergsten.
Eva Bergsten, forskare inom arbetshälsa vid Högskolan i Gävle, Eva.Bergsten@hig.se
Den fästingburna sjukdomen TBE har de senaste decennierna både ökat i antal fall och spridit sig till nya delar av Sverige. År 2021 nådde siffran en ny toppnotering med totalt 546 fall.
Sjukdomen ger i många fall bara lindriga symtom. Men den kan även ge allvarlig hjärninflammation med risk för restsymtom som försämrat minne, koncentration och initiativförmåga.
– På flera håll i landet finns en aktiv diskussion om huruvida TBE-vaccin ska subventioneras helt eller delvis. Då är det relevant att ta reda på samhällskostnaden för sjukdomen, för att ha något att ställa emot vaccinkostnaden, säger Anders Boman, universitetslektor i nationalekonomi, på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Sjukhusinläggningar driver upp kostnaden
I den aktuella studien har forskarna hämtat in data för alla som insjuknade i TBE i Sverige åren 1998–2014. De tog även med information om personer som avlidit på grund av sjukdomen. Därefter har de beräknat kostnaderna för sjukhusinläggningar, specialistvård och sjukskrivning 1, 3 och 5 år efter att personerna insjuknade. Resultatet har jämförts med en referensgrupp för att få fram ett mått på vilken börda TBE adderar för sjukvården.
– Särskilt första året efter insjuknandet driver sjukhusinläggningarna upp samhällskostnaden, de motsvarar ungefär hälften av den totala kostnaden. Fem år efter insjuknandet är det i stället sjukskrivningar som står för den stora delen, säger Anders Boman.
Studien är en bra grund för regioner med hög TBE-smitta
Jämfört med referensgruppen sjukhusvårdades individer med TBE betydligt fler dagar. De hade även fler besök i specialistsjukvården och fler sjukskrivningsdagar det första året efter insjuknandet. Skillnaderna mellan grupperna kvarstod efter fem år. Forskarna beräknar att kostnaderna för sjukdomsbörda och död under det första året uppgår till i genomsnitt 250 miljoner kronor. Det motsvarar en genomsnittlig kostnad på cirka 745 000 kronor per TBE-fall.
– Det är höga kostnader och då är det här ändå en relativt konservativ uppskattning. Man skulle även kunna addera kostnader för långtidssjukdom, lidande och indirekta effekter, som att företag påverkas av sjukskrivningarna, säger Anders Boman.
I studien ställer forskarna inte resultatet mot kostnaden för att inkludera TBE-vaccin i vaccinationsprogrammet. Men de poängterar att studien kan utgöra en grund för beslutsfattare som vill analysera kostnadseffektiviteten i ett sådant program.
– Med tanke på att TBE varierar över landet, blir det ett särskilt viktigt underlag för regioner där det finns mycket TBE-smitta, säger Anders Boman.
– Konkurrens om resurser är vanligt i ekosystemet och har spelat en viktig roll i utvecklingen av arter och deras nischer. Men i kombination med att människan förändrar livsmiljöerna och blir bättre på att hålla honungsbin finns det risk för att vilda bin råkar illa ut, säger Henrik Smith, professor i zooekologi vid CEC och Biologiska institutionen vid Lunds universitet.
På senare år har frågan om huruvida honungsbin och vilda bin konkurrerar rönt allt större intresse. På vissa håll, som i Danmark, har frågan även lett till en infekterad konflikt.
Utifrån litteraturen kan forskarna slå fast att honungsbin och vilda bin till stor del besöker samma växtarter och därmed riskerar att konkurrera om samma resurser. Det som däremot är svårt att slå fast är vad detta kan ge för långsiktiga konsekvenser populationsmässigt – det finns helt enkelt inga studier på det.
Mer forskning och kunskap behövs för att skapa förutsättningar för samexistens mellan biodling och bevarande av vilda bin på lång sikt i Sverige.
Bin får svårare att hitta mat
Bakgrunden är de hot som finns mot pollinerande insekter idag. I Sverige är cirka en tredjedel av landets omkring 300 vilda biarter rödlistade eftersom deras utbredning krymper eller populationer minskar. Orsaken är i första hand att jord- och skogsbruket har intensifierats och städerna förtätats vilket har gjort det svårare för pollinatörer att hitta boplatser och föda. I takt med att honungsbiodlingen har ökat har man även börjat diskutera samspelet mellan det tama honungsbiet och vilda bin samt om de konkurrerar om födoresurser.
I en rapport har forskare från Centrum för miljö- och klimatvetenskap (CEC), Lunds universitet, på Jordbruksverkets uppdrag gått igenom den vetenskapliga litteratur som finns i frågan, utifrån en europeisk kontext.
– Vi har tittat på vilka vetenskapliga belägg det finns för att konkurrens om föda kan medföra konsekvenser för vilda bin, säger Sandra Lindström.
Vilda bin kan råka illa ut
Forskarna påpekar också att studier som görs måste designas rätt för att mäta det man verkligen är ute efter – det finns väldigt många faktorer som kan påverka såväl vildbins som honungsbins utbredning och populationer. Det ställer i sin tur stora krav på studierna för att man ska kunna slå fast om förekomst av honungsbin verkligen påverkar antalet vildbin. Därför är det också svårt att dra alltför långtgående slutsatser av somliga av de studier som redan gjorts.
– Det behövs fler väldesignade experiment som undersöker i vilka situationer det finns risk för långsiktigt negativa effekter av honungsbin på vilda bin, konstaterar Sandra Lindström.
Trots detta ser forskarna ändå en relativt tydlig och samstämmig tendens i litteraturen – att det kan finnas negativa effekter av honungsbin på vilda bin.
Lösningar som gynnar alla bin
– Med den här sammanställningen av vad vetenskapen visar, vill vi bidra till att skapa förutsättningar för samexistens mellan biodling och bevarande av vilda bin. Det finns många åtgärder som gynnar både honungsbin och vilda bin, säger Sandra Lindström.
Jordbruksverket och Lunds universitet planerar att gemensamt arbeta vidare med frågan under 2022.
– Vi kommer att fortsätta samarbeta för att förmedla ny kunskap om konkurrens mellan honungsbin och vilda bin och att skapa förutsättningar för en fortsatt konstruktiv dialog, säger Thorsten Rahbek Pedersen, enhetschef för Rådgivningsenheten växtnäring och miljö på Jordbruksverket.
Sandra Lindström, agronomie doktor och tidigare forskare vid Centrum för miljö- och klimatvetenskap (CEC), Lunds universitet, numera utredare och biologisk mångfaldsexpert på Jordbruksverket, sandra.lindstrom@jordbruksverket.se
Efter att ha nått en topp under 1990-talet har antalet dödsdomar och avrättningar i USA minskat och många av de amerikanska delstaterna blir allt mer restriktiva med att praktisera och verkställa dödsstraff. Ett förhållningssätt som också har vunnit stöd hos den amerikanska befolkningen. Ändå tillämpas dödsstraff fortfarande i vissa delstater och lagstiftning som syftar till att upprätthålla användningen av dödsstraffet fortsätter att föreslås och antas.
Stifta lagar om dödsstraff
Emma Ricknell har doktorerat vid Linnéuniversitetet på lagstiftningen kring dödsstraff i USA.
– Avhandlingen handlar om olika aspekter av hur delstater i USA lagstiftar kring dödsstraff. Dödsstraffet i USA har studerats utförligt under lång tid inom olika vetenskapliga discipliner, men när det kommer till just lagstiftningen – både när det gäller lagar som syftar till att begränsa dödsstraffet och att utöka det – har forskningen inte varit lika flitig att undersöka vilka faktorer som kan tänkas påverka utvecklingen, säger hon.
Byrå för dödsdömda
När Emma Ricknell under några år bodde i USA arbetade hon som paralegal (juridisk assistent) på en delstatlig advokatbyrå i San Francisco. Byrån representerade enbart en slags klienter: de som dömts till döden i Kalifornien.
Emma hjälpte till med att utreda dödstraffsfall och att bygga upp överklaganden av dödsdomar. I jobbet ingick också att besöka de dödsdömda på San Quentin-fängelset. Efter ett par år började hon fundera över hur systemet egentligen fungerade – eller inte fungerade.
– I Kalifornien satte delstaten stopp för avrättningar redan 2006, men systemet svämmar över av dödsstraffsdomar. Detta i en delstat som under lång tid dominerats av politiker som representerar det demokratiska partiet – ett parti som vanligtvis förknippas med motstånd till dödsstraff. Variationen mellan de olika delstaterna insåg jag också till slut var enorm och ville veta mer om vilka faktorer i kontexten delstatsförsamlingarna som kunde tänkas påverka utvecklingen på delstatsnivå.
Enskilda lagstiftares betydelse
Emma Ricknell samlade själv ihop och kodade de 3 000 lagförslagen som avhandlingen bygger på. När hon hon började titta på materialet insåg hon snart att det fanns olika mönster. En del som var mer eller mindre outforskade sedan tidigare, andra som bekräftade tidigare forskning.
– Jag såg till exempel att det fanns individuella delstatslagstiftare som är väldigt hängivna när det gäller att genom lagstiftning försöka begränsa eller till och med avskaffa dödsstraffet och att de i vissa fall också genom sitt mångåriga engagemang bidragit till utvecklingen mot ett minskat användande av dödsstraff.
Vissa vill återinföra dödsstraff
Den allmänna trenden i världen är också att antalet länder med dödsstraff minskar, men det finns länder, även i Europa där det finns röster som vill återinföra dödsstraff. Även om konsensus kring dödsstraffets avskaffande på EU-nivå är utbredd dyker det då och då upp en diskussion om återinförande i individuella länder, särskilt när oerhört grova brott begåtts.
– Utvecklingen globalt har under flera decennier gått mot att färre och färre länder använder sig av dödsstraff. I Europa är det enbart Belarus som fortfarande praktiserar dödsstraffet, men Belarus är ju till exempel inte medlem i EU, och kan inte heller bli det utan att avskaffa dödsstraffet.
Emma Ricknell, lektor, Linnéuniversitetet, emma.ricknell@lnu.se
Jordens 7 000 språk har stora skillnader, men de är inte slumpmässiga. Språk som talas nära varandra tenderar att vara mer lika.
Men genus på substantiv – som en stol, ett bord – hör till de mer envisa grammatiska systemen som behöver kraften i migration för att spridas. Med hjälp av en nyutvecklad databas i Lund i samarbete med Uppsala, har forskarna studerat 7 000 grammatikor i 3 077 språk. Baserat på språkfamilj och geografiskt läge,
Grammatiska system sprider sig på två sätt
Den nya studien visar att globalt spridda grammatiska system har spridit sig antingen via migration eller genom kontakt från det ena språket till det andra utan att talarna migrerat.
– Att det faktiskt finns ett direkt samband mellan grammatik och migration hade man inte trott för tio år sedan. Det har inte gått att undersöka. Den förra största databasen kunde undersöka 400 språk medan den nya kan undersöka mer än hälften av jordens cirka 7 000 språk. Det gör att vi med större säkerhet kan lita på resultatet, säger lundaforskaren Gerd Carling, som är huvudförfattare till en artikel som nyligen publicerades i Nature Humanities & Social Science Communications.
För att komma fram till hur grammatiska system sprider sig har forskarna jämfört hur så kallat könade språk (som har genus på substantiv och pronomen) respektive könsneutrala (som inte har det), har spridit sig de senaste 10 000 åren. Dessa två grammatiska systemen är ungefär lika spridda över jordklotet, men har spridit sig på olika sätt.
Språkligt genus är uråldrigt och stabilt
Systemet med språkligt genus finns till exempel i svenskan, som har två genus: ”en stol” och ”ett bord”, neutrum och reale, medan det i tyskan finns tre genus: maskulinum, femininum och neutrum. Ur ett lingvistiskt perspektiv är språkligt genus ett väldigt stabilt drag, berättar Gerd Carling.
– Det är stabilt men också uråldrigt. Det ärvs inom språkfamiljen. Alla substantiv i dessa språk måste kodas med ett genus, och det är sammanflätat i hela grammatiken. Andra drag, som ordföljd, kan ändras – men inte detta. Det släpper aldrig taget, säger hon.
Språkligt genus har spridits genom folkvandringar
Sedan människan övergick från att vara jägare och samlare till att bli jordbrukare har språkligt genus spridits via jordbruket. När områden blev överbefolkade och inte kunde producera tillräckligt med mat migrerade folk och ofta till områden med samma typ av jord och klimat, svenskar flyttade till exempel till Michigan i USA.
– Man ska inte underskatta kraften i migration, som behövs för att sprida ett så stabilt grammatiskt system som språkligt genus.
Könsneutrala grammatik sprider sig lättare
Kinesiskan, å andra sidan, som är ett exempel på ett så kallat klassifierat språk, använder könsneutrala grundord. För att modifiera ordets betydelse läggs en ändelse på. Det ändrar ofta saker som form, utseende eller antal, till exempel ”bord” kan få ändelsen ”av trä” och ordet blir ”bord av trä”.
Klassifierade språks system för substantiv ligger på ordnivå och är inte lika nödvändigt i grammatiken. Det kräver inte att det andra språket förändras i grunden.
– Det fungerar som när språk lånar ord från varandra. Språkens talare lånar det grammatiska systemet för att modifiera sina ord. Människor har inte flyttat utan kanske bara haft handel emellan länderna.
”Hen” kommer från finskan
Ett tydligt närliggande exempel på hur på hur de olika spridningsformerna fungerar är hur svenskan och finskan förhåller sig till varandra. De tillhör olika språkfamiljer och har inte påverkat varandra särskilt mycket. Finskan är könsneutralt och har bara pronomenet ”hen”.
– Intressant är dock att ”hen” lyckats ta sig in i svenskan. Det verkar vara undantag för hur spridningen sker, säger Gerd Carling. Men vi får se om det hänger sig kvar.
Språkligt genus fanns troligen inte i jägarsamlarspråken. Det finns därför anledning att tro att det föddes när jordbruket uppstod och förändrade den sociala strukturen till ett mer patriarkalt samhälle. Man kan fundera på om det bidragit till att språket ändrats även grammatiskt – genus.
– Men hur olika sociala strukturer eventuellt påverkar grammatiken är inget vi har undersökt. Det får bli en senare studie.
Studerade sannolikheten att språken migrerat
Forskarna skannade och kontrollerade 7 000 grammatikor i 3 077 språk, baserat på språkfamilj och geografiskt läge, i en nyutvecklad databas i Lund i samarbete med Uppsala. De ställde sig frågan hur sannolikt det är att man har det ena eller det andra grammatiska systemet på olika ställen på jorden. Forskarna delade in jordklotet i celler, som i en bikupa, och studerade sannolikheten att språken migrerat eller varit i kontakt med varandra i varje cell, i förhållande till om de hade något av de olika systemen.
– Jag tycker att tongångarna kring hedersrelaterat våld och förtryck har förändrats ganska mycket under de här tjugo åren. I början var attityden lite ifrågasättande: ”Finns det här verkligen?”, ”Är det okej att kalla detta hedersmord?”. Men de senaste åren råder det en viss samsyn i många samhällssfärer om att det här är något som samhället behöver arbeta med, säger Devin Rexvid, universitetslektor vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.
Samtidigt tycker han också att det vid sidan om denna positiva utveckling finns ett motstånd mot arbetet mot hedersvåld inom politik, media och akademi, något som försvårar arbetet.
Samhällets sfärer har fått egna erfarenheter
Han började själv forska om frågorna 2008. Bland annat har han ingått i en forskargrupp som kartlagt våldets omfattning och karaktär i Stockholm. Just nu går han igenom rättsfall med unga kvinnor som blivit utsatta för hedersrelaterat våld när de har överskridit familjens krav på anständig klädsel. Genom åren har han hållit många föreläsningar för skolpersonal och anställda inom socialtjänsten och rättsväsendet.
– Det har funnits ett stort sug efter kunskap om hedersvåld. De frivilliga organisationer som har arbetat med frågorna har varit viktiga i sitt arbete med metod- och kunskapsutveckling. Sen är det så att samhällets olika sfärer har fått egna erfarenheter, det dyker upp ärenden som kommunen eller socialtjänsten behöver hantera. Som till exempel vad de ska göra med en 13-årig flicka som kommer till Sverige och är gift. I Sverige är det förbjudet med barnäktenskap, och är man barn i Sverige är man omfattad av de lagar som finns här, säger Devin Rexvid.
Hedersrelaterat våld har fått större plats inom politik och media
Just när det gäller rättsväsendet har också viktiga förändringar skett, menar Devin Rexvid. Han lyfter fram de nya lagar som infördes 1 juli 2020 för att öka skyddet mot hedersrelaterat våld. Bland annat regler om utreseförbud i lagen om vård av unga (LVU).
– De ska skydda barn från att bli förda utomlands i syfte att ingå barnäktenskap eller könsstympas. Konkret innebär det att socialtjänsten genom domstolsbeslut kan återkalla pass till exempel.
Från 2020 blev det också straffbart att tillåta barn att ingå ett äktenskap och en ny lag för särskilt hedersbrott kan komma att bli införd 2022. Förra året, 2021, blev en statlig utredning tillsatt för att undersöka förekomsten av oskuldskontroller. Dessutom ska utredningen se om dessa kan kriminaliseras.
– Min uppfattning är att frågan om hedersrelaterat våld har fått större plats i politiken och i medierna och även praktiskt i olika verksamheter i samhället. Men akademin ligger efter. Det är svårt att få forskningsmedel från de stora forskningsråden och det är tyvärr väldigt lite utrymme för hedersfrågorna inom olika yrkesutbildningar som till exempel socionom-, polis- och förskollärarutbildningen. Det är ett strukturellt problem.
Lärde sig av sina studenter
En som har varit något av en pionjär inom forskningen om hedersrelaterat våld i Sverige är Astrid Schlytter. Hon disputerade vid Lunds universitet och är docent i rättssociologi och verksam vid Institutionen för socialt arbete. Hon kom i kontakt med frågorna om hedersrelaterat våld första gången i samband med en studie rörande omhändertagande av unga (LVU).
– Jag gjorde en kartläggning av alla omhändertaganden av flickor under ett år i början av 1990-talet och där fanns fem ärenden som jag inte riktigt förstod. Men jag hade några kvinnliga studenter från Iran och Irak på min kurs och de sa: ”Det här handlar om heder”. Det var en aha-upplevelse för mig, säger Astrid Schlytter.
Efteråt började hon föreläsa om ämnet och startade forskning och undervisning om hedersrelaterat våld.
– Vi ville lära oss mer och i kursen läste vi om den forskning som fanns internationellt på området. Det fanns de som ifrågasatte oss, en del tyckte att temat var rasistiskt. Men numera är det annorlunda och går att prata om, säger Astrid Schlytter som sedan dess har knutit till sig flera doktorander inom området.
Hon har bland annat forskat om samhällets insatser för unga kvinnor med invandrarbakgrund som vill leva efter andra former än familjens eller släktens. 2004 gav hon ut boken Rätten att själv få välja. Arrangerade äktenskap, kön och socialt arbete.
– Om det inte varit för studenterna som kom till Socialhögskolan på 1990-talet hade jag aldrig fått en sådan kunskap om de här frågorna som jag har i dag, säger hon.
Pojkar blir pappans förlängda arm
Astrid Schlytter har också forskat om pojkar och unga mäns villkor i hederskontexten och är huvudförfattare till boken Mäns heder: att vara både offer och förövare. Boken kom ut 2016 och är skriven tillsammans med Devin Rexvid.
– Att en pappa tar livet av sin egen dotter, det är oerhört svårt att förstå. Män och pojkar har en väldigt svår roll i den här problematiken. De spelar en viktig roll när det gäller att kontrollera sina systrar eller mammor i familjen, det skiljer sig från annat våld, säger Astrid Schlytter.
Devin Rexvid tycker att frågan om unga män och deras dubbla roller som både offer och förövare i hedersrelaterat förtryck länge har varit eftersatt inom forskningen.
– Många pojkar blir skolade i hedersnormer i tidig ålder. De får kanske uppdraget att ledsaga sin mamma till och från förskolan, se till att hon bär rätt kläder och de ska springa efter sina systrar, de blir pappans förlängda arm.
För att kunna komma ur detta mönster är det viktigt att pojken får en frizon och kan ägna sig åt egna intressen.
– Men ofta är det väldigt svårt att bryta mönstret och ifrågasätta systemet. Även om pojkarna har mer handlingsutrymme än flickorna i en familj, har de ofta överskattat sitt oberoende. De blir också lätt blinda för hur kvinnorna i familjen har det.
Barnen behöver mer stöd från samhället
Hanna Linell, universitetslektor vid Institutionen för socialt arbete, doktorerade med en avhandling 2017 om tvångsomhändertagande av ungdomar i samband med våldsutsatthet och där hedersvåld utgjorde cirka 20 procent. Hon undersökte bland annat vad som sker under själva avslöjandeprocessen och hur den påverkar vad som sedan sker.
– Oftast är det ett barn som själv berättar om våld, ibland till personal i skolan men också direkt till socialtjänst eller polisen. Det leder ofta till en enorm press på barnet när myndigheterna griper in, en del tar tillbaka sin anmälan efter påtryckningar från anhöriga. Jag kunde se att barnen skulle behöva mycket mer stöd här från samhällets sida, säger hon.
Sverige har bra kartläggning om våld mot barn
Enligt Hanna Linell finns det en större medvetenhet och kunskap om hedersvåld i dag jämfört med 2002, men samtidigt skulle mer behöva göras. Som till exempel bättre samverkan mellan frivilligsektorn och olika myndigheter kring långsiktigt stöd och eftervård för barn som varit i placering.
– Något som är unikt med Sverige är att vi har bra kartläggningar om våld mot barn. Sedan lagstiftningen mot barnaga 1979 har det gjorts stora återkommande undersökningar på nationell nivå för att följa upp lagstiftningen. Här har man tagit med frågor om hedersrelaterat förtryck, vilket är bra.
Men generellt skulle det behövas mer metodutveckling och forskning om hur det blir över tid för barn där samhället har gjort insatser, menar hon.
– De barn som blir utsatta för hedersrelaterat våld är en oerhört utsatt grupp. Därför är det viktigt att veta mer om vad som hjälper att göra och vad som kan vara skadligt, hur man ska ingripa. Nu görs en insats när ett barn redan har varit med om allvarlig utsatthet och det är ofta först när de själva berättar som de får stöd. Det är viktigt att se hur insatser kan göras tidigare.
