Sverige har tagit ett kliv framåt när det gäller jämställdhet i nyhetsinnehållet. Det visar rapporten Räkna med kvinnor 2020. I Sverige är andelen kvinnor som syns och hörs i nyhetsflödet 38 procent, vilket kan jämföras med 25 procent globalt.
I och med det har svenska nyhetsredaktioner brutit ett stillastående läge med omkring 30 procent kvinnor i press, radio och tv och avviker därmed också från det globala nyhetsflödet där situationen är i princip oförändrad – på tio år har andelen kvinnor i nyheterna i världen ökat med bara 1 procentenhet, till 25 procent år 2020.
Systematiserat jämställdhetsarbetet
En förklaring till det svenska resultatet är att flera redaktioner har systematiserat sitt genus- och jämställdhetsarbete. Många tar numera även hjälp av digitala mätverktyg för att hålla koll på synligheten för kvinnor och män.
– Det är roligt att se att redaktioner skapar rutiner för mer balanserade nyheter, men nyheterna är fortfarande inte jämställda, varken i Sverige eller globalt, säger Maria Edström, docent i journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet.
Mätningar sedan 1995
Rapporten Räkna med kvinnor 2020 ingår i den globala nyhetsstudien Global Media Monitoring Project (GMMP).
GMMP genomfördes första gången 1995 inför FN:s kvinnokonferens i Peking. Då var 17 procent kvinnor med i det globala nyhetsinnehållet. Studien genomförs vart femte år och granskar hur kvinnor och män skildras i nyhetsflödet under en dag. År 2020 deltog 116 länder. Flera av de nytillkomna länderna är partners till Medieinstitutet Fojo, som alltså genomfört den senaste svenska granskningen tillsammans med JMG.
– Kunskapen om den skeva könsbalansen i nyheterna finns ännu inte i alla länder, men tack vare Fojo:s partners i Kambodja, Myanmar och Ryssland så täcks ytterligare några vita fläckar på kartan i GMMP 2020, säger Agneta Söderberg Jacobson, jämställdhetsrådgivare på Medieinstitutet Fojo.
Få kvinnliga experter kommer till tals
Inom press, radio och tv är andelen kvinnor 38 procent. Det är framför allt dagspressen som bidragit till att höja den totala andelen kvinnor.
Onlinenyheterna innehåller också en högre andel kvinnor än tidigare, 34 procent.
Andelen kvinnliga experter i nyhetsflödet är oförändrat låg, 21 procent.
Fler kvinnor än män är nyhetspresentatörer (77 procent) och något fler män än kvinnor än nyhetsreportrar (54 procent).
Räkna med kvinnor 2020 beskriver också redaktionella initiativ för att öka andelen kvinnor i nyheterna samt statistik över könsfördelningen i medieföretagens styrelser och vd-positioner.
Studien omfattade i Sverige elva dagstidningar, sex tv-sändningar, fem radiosändningar och sju nyhetssajter.
Räkna med kvinnor 2020 har tagits fram vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG) vid Göteborgs universitet tillsammans med Medieinstitutet Fojo.
Maria Edström, docent i journalistik, medier och kommunikation, nationell koordinator för GMMP Sverige samt redaktör för Räkna med kvinnor 2020, maria.edstrom@jmg.gu.se
– Dessa fynd ökar kunskapen om fettvävens funktion. De visar att fettvävens kapacitet att regleras av insulin bestäms av andelen och funktionen hos en specifik undertyp av fettceller, vilket kan ha betydelse för sjukdomar som fetma, insulinresistens och typ 2-diabetes, säger Niklas Mejhert, forskare vid institutionen för medicin, Huddinge, på Karolinska Institutet och en av studiens korresponderande författare.
I studien, som publicerats i tidskriften Cell Metabolism, har forskarna identifierat 18 cellklasser som bildar kluster i vit fettvävnad hos människa. Av dessa utgjorde tre klasser mogna fettceller med distinkta fenotyper.
Insulin aktiverade bara en undertyp av fettceller
För att testa om fettcellstyperna var kopplade till någon specifik funktion studerade forskarna bland annat hur dessa undertyper reagerade på ökade insulinnivåer genom att injicera insulin hos fyra personer. Resultatet visade att insulin aktiverade genuttrycket i undertypen AdipoPLIN men påverkade inte de andra två undertyperna. Svaret på insulinstimuleringen var dessutom proportionell mot individens insulinkänslighet.
– Våra fynd utmanar den nuvarande synen på störningar i insulinkänslighet som ett generellt reducerat insulinsvar i vävnadens fettceller. Vår studie tyder snarare på att insulinresistens, och möjligen typ 2-diabetes, kan bero på förändringar i en särskild sorts fettceller. Detta visar att fettväven är en mycket mer komplex vävnad än vad man hittills trott. I likhet med muskelvävnad har människor flera fettcellstyper med olika funktion vilket öppnar upp för framtida interventioner riktade mot de olika fettcellstyperna, säger Mikael Rydén, professor vid samma institution och en av studiens korresponderande författare.
Undersökte fettvävnaden med specialteknik
I studien har forskargruppen använt en speciell teknik, så kallad spatiell transkriptomik, som bland annat utvecklats av samarbetspartnern Patrik Ståhl, universitetslektor vid KTH och SciLifeLab. Spatiell transkriptomik genererar information om vävnadens utseende via mikroskopi och genexpression via RNA sekvensering.
– Studien där vi applicerat spatiell transkriptomik på fettvävnad är helt unik givet vävnadens speciella karaktär och sammansättning. Vi är väldigt glada att tekniken fortsätter bidra till att lösa biologiskt komplexa frågeställningar i ett ökande antal forskningsområden, säger Patrik Ståhl, studiens tredje korresponderande författare.
Vetenskaplig artikel:
Spatial Mapping Reveals Human Adipocyte Subpopulations with Distinct Sensitivities to Insulin, (Jesper Bäckdahl, Lovisa Franzén, Lucas Massier, Qian Li, Jutta Jalkanen, Hui Gao, Alma Andersson, Nayanika Bhalla, Anders Thorell, Mikael Rydén, Patrik L. Ståhl, Niklas Mejhert), Cell Metabolism, online 10 augusti, 2021
Kontakta:
Niklas Mejhert, forskare, Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, niklas.mejhert@ki.se
Mikael Rydén, professor, överläkare, Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, mikael.ryden@ki.se
Patrik Ståhl, universitetslektor, KTH och SciLifeLab, patrik.stahl@scilifelab.se
– Vi vill visa bredden inom genusvetenskaplig forskning, att det finns så många olika synsätt på kön och genus och det inte alls är en åsiktskorridor som alla måste anpassa sig till, säger Evelina Johansson Wilén, genusvetare vid Örebro universitet och redaktör för antologin Vad är en kvinna? Språk, materialitet, situation.
Tanken på boken föddes för drygt tre år sedan hos Evelina Johansson Wilén och antologins andra redaktör, Johanna Sjöstedt, som har en masterexamen i idéhistoria och genusvetenskap från Göteborgs universitet.
– Vi var frustrerade över att genusvetenskaplig forskning i debatten ofta framställdes som enhetlig och fick kritik för att inte vara en vetenskap utan i stället beskrevs som förtäckt politik som inte tillät konflikter mellan olika teoretiska perspektiv. Den bilden var långt ifrån vår verklighet, säger Evelina Johansson Wilén.
”Man föds inte till kvinna, man blir det”.
Frustrationen ledde fram till frågan, den som en gång formulerades av den franska filosofen och förgrundsfiguren inom feminismen Simone de Beauvoir. I sin Det andra könet utgiven 1949, ställde hon just denna fråga – och gav sitt numera klassiska svar: ”Man föds inte till kvinna, man blir det”.
Med syftet att visa bredden inom genusvetenskaplig forskning fick elva forskare och skribenter uppdraget att fritt skriva utifrån ”Vad är en kvinna?”. Undertiteln till boken – Språk, materialitet, situation – blev till när redaktörerna sorterat och analyserat bidragen. Det visade sig att många av författarna behandlade språket – en analysmetod med djupa rötter inom feminism – och hur själva frågan ”Vad är en kvinna?” kan förstås. Andra bidrag utgick från en analys av kvinnors materiella och kulturella villkor.
Ge underlag för reflektion
Debatten om feminism och genusvetskap hettar till då och då, med starka åsikter och skarpa ställningstaganden från högprofilerade debattörer.
– Den här boken är inget debattinlägg utan vi vill visa på bredden av perspektiv och positioner inom genusvetenskaplig forskning och texterna ska ge underlag för reflektion, säger Evelina Johansson Wilén.
Antologin vänder sig till allmänheten, studenter och forskare inom genusvetenskap och andra ämnen. Texternas tillgänglighet för den icke insatte varierar, och redaktörerna inleder med en guide för läsarna för att skapa reda bland genusvetenskapens inriktningar, begrepp och förgrundspersoner. Evelina Johansson Wiléns bidrag till antologin finns under rubriken Kvinnan, kapitalismen och den sociala reproduktionen.
– Teorin om den sociala reproduktionen är ett sätt att förstå kvinnors villkor med fokus på det betalda och obetalda arbete som de gör. Dessutom hjälper den oss att analysera skillnader mellan olika kvinnors situation i relation till klass och etnicitet, säger hon.
I sitt kapitel – Att sätta citattecken runt ”kvinnor” – lyfter Lena Gunnarsson att genusvetenskapen i Sverige i sina analyser har tenderat att tona ner förtryck av vita, heterosexuella kvinnor, trots ett ”fortsatt skriande behov av analys”, som manifesterade sig i #metoo.
Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, är depression en ledande orsak till funktionshinder över hela världen och sjukdomen drabbar mer än 360 miljoner människor varje år. Risken att drabbas påverkas både av genetik och miljöfaktorer.
De mest förskrivna antidepressiva läkemedlen, som exempelvis så kallade SSRI, påverkar nervsignalering via monoaminer i hjärnan. Men det kan ta lång tid innan dessa läkemedel hjälper och över 30 procent av de drabbade upplever ingen lindring alls.
Stort behov av nya läkemedel
Behoven av nya typer av antidepressiva läkemedel med snabbare verkan och bredare effekt är därför mycket stort. Ett viktigt genombrott är narkosmedlet ketamin som sedan några år är registrerat i form av nässpray för behandling av svårbehandlad depression.
Till skillnad från klassiska antidepressiva läkemedel påverkar ketamin den nervsignalering som sker via glutamatsystemet, men det är oklart exakt hur den antidepressiva effekten uppstår. När medicinen har effekt lindrar den depressiva symtom och självmordstankar mycket snabbt.
Ketamin lindrar – men har biverkningar
Ketamin kan dock ge oönskade biverkningar som hallucinationer och vanföreställningar och det kan finnas risk för missbruk så alternativa läkemedel behövs. Forskarna vill bättre förstå hur ketamin fungerar för att kunna hitta substanser som kan ge samma snabba effekt men utan biverkningar.
I en ny studie har forskare vid Karolinska Institutet vidare undersökt de molekylära mekanismer som ligger bakom ketamins antidepressiva effekter. Med hjälp av försök på både celler och möss kunde forskarna visa att ketamin minskade den så kallade presynaptiska aktiviteten och den ihållande frisättningen av neurotransmittorn glutamat.
– Förhöjd glutamatfrisättning har kopplats till stress, depression och andra humörsjukdomar så sänkta glutamatnivåer kan förklara vissa effekter av ketamin, säger Per Svenningsson, professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet och huvudansvarig för studien.
Hämmar glutamatfrisättning
Vid nervsignalering sker överföringen från en nervcell till nästa via synapser, en klyfta där de två nervcellerna möts. Forskarna kunde se att ketamin direkt stimulerade AMPA-receptorer, som sitter postsynaptiskt, det vill säga den del av nervcellen som tar emot signaler och detta leder till ökad frisättning av neurotransmittorn adenosin som hämmar presynaptisk glutamatfrisättning.
Effekter av ketamin kunde motverkas genom att forskarna hämmade presynaptiska adenosin A1-receptorer.
– Det tyder på att ketamins antidepressiva verkan kan regleras genom en återkopplingsmekanism. Det är en ny kunskap som kan vara en förklaring till vissa av de snabba effekterna av ketamin, säger Per Svenningsson
I ett samarbete med Rockefeller University har samma forskargrupp också nyligen rapporterat kring sjukdomsmekanismen vid depression.
Resultaten, som även de publicerats i tidskriften Molecular Psychiatry, visar hur molekylen p11 spelar en viktig roll vid uppkomsten av depression genom att påverka celler som sitter på ytan av hjärnans hålrum, ependymala celler, och flödet av ryggmärgsvätska.
Per Svenningsson, professor, Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, per.svenningsson@ki.se
På vattenytan syns inte mycket mer än bojar och bommar där linorna för odlingen är fästa. Där under gror det. I vattnen utanför Strömstad på den svenska västkusten kan makroalger som sockertare, rörhinna och havsallat växa från millimeterstora embryon till skördeklar gröda på bara några månader.
Underifrån ser odlingarna ut ungefär som upp- och nedhängande skogar. De drar till sig djur som kräftdjur och fiskar.
– Det blir lite mer biologisk mångfald inne i algodlingen än vad det annars skulle finnas på platsen. Odlingarna har en del positiva effekter för miljön, berättar Fredrik Gröndahl, algodlare inom det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Seafarm och docent i industriell ekologi vid KTH.
Algerna renar havet från övergödning
Algerna växer genom fotosyntes. Utöver vatten och sol tillgodogör de sig kväve och fosfor som läckt ut från övergödning av åkermark.
– Vi har övergödda hav. Det är därför algodling går så bra här. När vi skördar algerna tar de kväve och fosfor med sig upp. Så algodlingen är ett sätt att dammsuga havet på överflödiga näringsämnen, säger Fredrik Gröndahl.
I Sverige äter vi ungefär 13 kilo fisk och skaldjur per person och år. Tre fjärdedelar av dessa livsmedel importeras. Fredrik Gröndahls förhoppning är att vi i högre grad ska bli självförsörjande. Inom forskningscentrumet Blå mat, där han är samordnare, samarbetar flera svenska lärosäten med företag och organisationer för att utveckla det hållbara havsbruket i Sverige. Avsikten är att producera mer mat, och av fler slag.
Centrum för framtidens sjömat, Blå mat
Forskningscentrumet Blå mat syftar till att etablera ett nationellt sjömatscentrum med målsättningen att utveckla svensk hållbar produktion av sjömat. I dag går endast 40 procent av den fisk som tas upp i Sverige till matproduktion. Målet är att det ska bli mer. Därutöver ska Blå mat driva utvecklingen för ett modernt vattenbruk för fisk, skaldjur och alger.
Blå mat koordineras av KTH i samverkan med Göteborgs universitet, Chalmers, SLU, Uppsala universitet, Rise, IVL och Innovatum och ett 70-tal företag och organisationer.
Siktar på mer sjömat till bra priser
– Det vi vill åt är mer sjömat till rimliga priser. Hummer och fiskfilé och sådant kommer alltid att vara dyrt, men det finns så mycket annat.
Utöver alger har djurarter som musslor, sjöpungar och ostron framgångsrikt odlats på västkusten. De fäster sig också till linor, alternativt korgkonstruktioner, som egentligen inte kräver mer än tillsyn då och då. Fredrik Gröndahl är den som har myntat begreppet ”blå åkrar”. Precis som på land är en odling till havs något man måste förhålla sig till. Det går inte att köra rakt över med en båt.
Odling av sjöpung. Bild: Susanne Liljenström
– 71 procent av jordens yta är hav, så det finns plats. Det kommer inte att vara ett stort problem om vi upptar en liten del av den ytan för odlingar, så länge man inte lägger dem enbart inne i skärgården.
Svårt odla alger idag
Inom Blå mat ska forskare och andra aktörer se över hur lagar och förordningar kan uppdateras för att förenkla produktion av sjömat. Regelverken sätter i dag stora käppar i hjulet.
– Sverige behöver bli bättre på att underlätta för dem som ska producera lokal svensk havsmat. Politikerna är medvetna om problemen, men det går långsamt, säger Fredrik Gröndahl.
Förklaringen, menar han, är att vattenbruk är en liten nisch möjlig att ignorera. Särskilt krångligt är det att få odla alger. I miljöbalken nämns specifikt musselodling medan algodling, som har större ekologiska fördelar, i princip bara kan bedrivas som försöksverksamhet i dagsläget.
Energirika alger kan bli både mat bränsle
Alger är Fredrik Gröndahls passion. Det är en gröda med enorm potential. Det är alger, inte fisk, som är upphovet till den livsnödvändiga fettsyran omega-3. Sedan länge används alger för att ge mat färg och konsistens. Blandas rödalgen Asparagopsis taxiformis i kraftfoder minskar de klimatskadliga metanutsläppen från kornas matsmältning. Förutom att algerna går att äta, kan de användas som biomassa för att skapa allt som oljan kan åstadkomma – och lite till, säger Fredrik Gröndahl.
– Det är detta som är den nya oljan. Att odla alger är mer energisnålt än motsvarande jordbruk på land. Algerna är energirika; vi kan använda dem för att framställa både etanol och biogas. De kan också användas för att framställa nedbrytbara plaster och papper – det är egentligen bara fantasin som sätter stopp.
Danska kolonilottor till havs
Forskningscentrumet Blå mat har främst siktet inställt på professionellt fiske och vattenbruk. Men tänk om vi också, var och en, skulle kunna ha en liten havsodling? I Danmark finns i skrivande stund omkring 20 marina kolonilotter, som tas om hand av sammanlagt 1 000 engagerade havsbönder. Föreningen Havhøst, danska för ”havsskörd”, har varit drivande och bland annat utverkat ett slags hobbytillstånd för privata havsodlingar.
Blåmusslor odlas huvudsakligen på rep eller nät i havet. Oftast sker odling inomskärs där vågpåverkan är mindre.
Vid Tjärnö marina laboratorium i Strömstad utvecklar marinbiologen Maria Bodin, inom ramarna för projektet Marint gränsforum Skagerrak, en modell för svenska förhållanden.
– Det är mycket som ska stämma, först och främst det biologiska. Vi kan inte flytta arter hur som helst. I piloten här tittar vi på vilka arter som kan fungera, metoder och tillstånd.
Lotten är placerad vid en befintlig brygga på forskningsstationen. Där har Maria Bodin placerat två bommar och fäst linor med sockertare-skott, band för blåmusslor att sätta sig och olika korgar för att förvara ostron, snäckor och krabbor. Algerna förodlas på laboratorium och sätts sedan på en tråd som lindas runt en lina.
– Alger är extremt olika, de har olika typer av livscykler, säger Maria Bodin.
– Vi vet hur de ser ut, men att odla dem är något helt annat.
Maria Bodin med tång. Bild: Susanne Liljenström
Detta kan odlas på marina kolonilotter
I likhet med odlingszoner på land skiljer sig förutsättningarna åt till havs. I de salta vattnen vid Strömstad där Maria Bodin driver pilotprojekt för marina kolonilotter är blåmussla, europeiskt ostron, sockertare, strandsnäcka, strandkrabba, tångräka och sandräka lämpliga arter.
Restauranger intresserade av marin odling
Odlingarna placeras ut i september och skördas i april–maj. Då är det lågsäsong för fisket, vilket innebär att blå odling skulle kunna komplettera yrkesfiskeverksamhet.
Intresset för den lilla lotten har varit stort. Restauranger har hört av sig: på samma sätt som de har ett trädgårdsland vill de ha en marin odling. Även aktörer inom turismbranschen är intresserade, liksom privatpersoner. Maria Bodin ser en stor potential i små odlingar.
– Livsmedelsproduktionen är en del av detta. Men det handlar också om sammanhanget, om kunskapen om havet, att man vet vad havet innebär och vilka resurser det rymmer, men också att det faktiskt inte är oändligt.
Av Jenny Damberg på uppdrag av forskning.se
Karin Hugelius, ambulanssjuksköterska och forskare inom krishantering och katastrofmedicin vid Örebro universitet, har tillsammans med forskare från Japan granskat 17 studier från olika länder som handlar om konsekvenser av de besöksrestriktioner som införts inom äldreomsorg och sjukvård under Covid 19-pandemin.
– Vi blev förvånade över att det redan finns så pass många studier som tittar på detta. Det blev också tydligt att besöksrestriktioner har väldigt många biverkningar som både drabbar patienter och de anhöriga – och som också påverkar dem som jobbar inom sjukvård och äldreomsorg, berättar Karin Hugelius.
Viktnedgång, smärta och oro efter besöksrestriktioner
Det handlar både om fysiska biverkningar, som att till exempel äldre går ned i vikt under den period de inte får träffa anhöriga eller att patienter efter en operation upplever mer smärta.
– Vi kunde också se att oro, frustration och ångest ökar, både hos patienten och de anhöriga. Om till exempel ett barn är sjukt och bara den ena föräldern kan delta i vården så påverkar det hela familjens relationer negativt.
För sjukvårdspersonalen innebär besöksförbud och restriktioner en utmaning eftersom de behöver lägga mer tid på att hålla de anhöriga informerade om vad som händer.
– Vi såg till exempel att det kan uppstå konflikt när sjukvården vill avsluta en livsuppehållande behandling och de anhöriga inte har varit med och träffat sin sjuka familjemedlem. Då finns en risk att den anhöriga upplever att vården inte har fungerat tillräckligt bra, säger Karin Hugelius.
Viktigt att hålla ihop familjen även under pandemier
Forskarna drar slutsatsen att det är viktigt att göra medvetna och kalkylerade bedömningar innan man inför besöksrestriktioner eller besöksförbud.
– Besöksrestriktioner har funnits länge inom sjukvården, men det finns egentligen få studier som visar vilken effekt det har på smittspridningen. Här behövs mer forskning, säger Karin Hugelius.
Och även om det är rimligt att anta att besöksrestriktioner fyller en funktion för att begränsa smittspridning, menar hon att det är viktigt att var medveten om konsekvenserna, som dessutom kan bli långvariga.
– Jag hoppas att både beslutsfattare och de som jobbar inom vården försöker hitta praktiska lösningar för att hålla ihop familjer, även under pandemin. Det kan till exempel handla om att använda digitala verktyg eller om att möjliggöra att personliga möten genomförs under smittsäkra förhållanden, säger Karin Hugelius.
Karin Hugelius, ambulanssjuksköterska och forskare inom krishantering och katastrofmedicin vid Örebro universitet, karin.hugelius@oru.se
Forskarna Peter Gladoic Håkansson och Peter Karpestam från Malmö universitet har i en studie undersökt de bakomliggande orsakerna till varför män stannar på landsbygden medan kvinnor flyttar till städerna. De ser heller inga tecken på att utvecklingen kommer att vända – tvärtom ser de en hög risk för att gapet blir större.
Utbildade flyttar
– Utbildade personer söker sig till staden, och fler kvinnor än män utbildar sig. Det finns även normer och värderingar bakom att män väljer att stanna kvar på landsbygden. Män tenderar att bo på kvar på landsbygden bara för att de är män. Vi ser inga tecken på att dessa normer är på väg att förändras, säger Peter Gladoic Håkansson.
Under 1900-talet minskade genusgapet mellan landsbygd och stad i Sverige. Anledningen till det var mäns högre dödlighet vilket varit särskilt sant på landsbygden. Men från 1980-talet har skillnaderna i dödlighet mellan könen minskat och överskottet av män på landsbygden är idag i princip lika stort som 1968.
– Utan insatser är överdödlighet hos män det enda vi kan se som skulle kunna ut jämna ut skillnaderna, säger Peter Karpestam.
Tre saker kan påverka
För att vända utvecklingen föreslår forskarna:
Skapa möjligheter för välutbildade kvinnor att bo kvar på landsbygden genom förbättrade kommunikationer, infrastruktur och fortsatt möjlighet till distansarbete.
Motverka att pojkar fortsatt halkar efter flickorna i skolan samt satsa på fritidsaktiviteter som lockar både pojkar och flickor på alla orter.
Arbeta med traditionella genusnormer som påverkar männens beslut att stanna på landsbygden och kvinnornas val att flytta till städerna.
Peter Gladoic Håkansson, docent i ekonomisk historia, Malmö universitet, peter.hakansson@mau.se, Peter Karpestam, universitetslektor och nationalekonom, Malmö universitet, peter.karpestam@mau.se
Honors kognitiva förmågor skiljer sig ofta från hanars. Hos råttor är exempelvis hanarna överlägsna när det gäller att orientera sig, medan det hos kostarar (”cowbirds” eller Molothrus) är honorna som har bättre spatial förmåga. I en ny studie visar dock Zegni Triki, Stockholms universitet, och Redouan Bshary, Universitetet i Neuchatel, Schweiz, att honor och hanar hos den könsbytande blå putsarfisken (Labroides dimidiatus) har olika kognitiva förmågor.
Aldrig undersökts
– Trots att det finns många djur som är könsbytande hermafroditer har man tidigare enbart studerat skillnader mellan könen hos de arter som inte byter kön. Inga skillnader i kognitiva förmågor mellan könen hos de könsbytande djuren finns dokumenterad, säger Zegni Triki.
– Så vitt vi vet är våra fynd de första bevisen för könsrelaterade skillnader i kognitiva förmågor hos könsbytande arter, säger Redouan Bshary.
Börjar livet som honor
Putsarfiskar, som lever i de tropiska delarna av Stilla havet och Indiska oceanen, börjar livet som honor och byter senare kön och blir hanar. De lever i haremsliknade grupper som styrs genom en social hierarki starkt kopplad till kroppsstorleken hos gruppmedlemmarna. Ett harem består ofta av en stor dominant hane och flera små honor. För att en hona ska bli hane måste hon bli den största fisken i gruppen.
Undersökte inlärningsförmåga
Studien visar att putsarfiskhonor har bättre självkontroll än hanar, medan hanarna är bättre på att lära sig saker. Inlärningsförmågan undersöktes genom att fiskarna skulle koppla ihop en signal (färg och/eller form) med mat. Fiskarnas självkontroll undersöktes genom ett omvägstest där mat placerades bakom ett genomskinligt hinder. Fiskar med självkontroll följde inte impulsen att simma rakt mot belöningen och då stoppas av det genomskinliga hindret. I stället rörde de sig först från målet för att sedan kunna nå det.
– Vår forskning kan betraktas som det första steget mot att avslöja vad det är som orsakar skillnader i kognitiva förmågor hos de djur som först lever som honor och sedan som hanar. Skillnader som leder till en dramatisk förändring i prioriteringar och livsstrategi, säger Zegni Triki.
Tandimplantat och andra ortopediska implantat infekteras ofta av bakterier som bildar ett svårgenomträngligt ytskikt, så kallad biofilm, vilket gör bakterierna mer motståndskraftiga än andra bakterier. I värsta fall kan det leda till att implantaten måste plockas ut och ersättas. Det orsakar stort lidande hos patienterna, stora kostnader och hög belastning inom sjukvården världen över.
Nu har forskare vid Chalmers utvecklat en metod för att täcka ett grafenbaserat material med bakteriedödande molekyler, som skulle kunna användas för att hindra dessa bakterieinfektioner.
– Vi har visat att vi kan binda vattenolösliga antibakteriella molekyler till grafen och att molekylerna frigörs kontinuerligt och kontrollerat från materialet, säger Santosh Pandit, forskare på institutionen för biologi och bioteknik vid Chalmers.
Grafen bra som fästmaterial
Det finns en mängd vattenolösliga, eller hydrofoba, läkemedel och molekyler som har potential att användas inom antibakteriell behandling. Men för att de ska kunna användas i kroppen måste de fästas på ett material, vilket kan vara svårt och tidskrävande.
– Grafen har stor potential att interagera med hydrofoba molekyler eller läkemedel och vi har utnyttjat dessa egenskaper när vi har skapat vårt material. Processen för att binda de antibakteriella molekylerna sker bland annat med hjälp av ultraljud, säger Santosh Pandit.
I studien täcktes grafenmaterialet med så kallad usnic-syra som utvinns ur vissa lavar, till exempel skägglav. Tidigare forskning har visat att usnic-syran har goda bakteriedödande egenskaper och slår ut bakterier genom att förhindra att de bildar nukleinsyror, byggstenarna i RNA, och därmed blockera proteinproduktion i cellen.
Banar väg för framtida läkemedel
Materialets motståndskraft testades med bakterierna Staphylococcus aureus och Staphylococcus epidermidis, som ofta bildar biofilm på medicinska implantat och infekterar närliggande vävnader. Forskarna kunde se att materialet visade upp ett flertal egenskaper som gav lovande resultat. Förutom att metoden där usnic-syra integrerades i grafenmaterialets yta fungerade väl, dokumenterade man också att syra-molekylerna frisläpptes kontinuerligt, vilket i sin tur hindrade att biofilm bildades på ytan.
– Men ännu viktigare är att våra resultat visar att vi kan binda hydrofoba läkemedel till grafen med en enkel metod. Det banar väg för ett mer effektivt antibakteriellt skydd av biomedicinska produkter i framtiden. Nu planerar vi försök där vi kommer att binda in andra hydrofoba läkemedel med ännu större potential för att behandla eller förhindra olika kliniska infektioner, säger Santosh Pandit.
Santosh Pandit, institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers, pandit@chalmers.se
Lars Eriksson fascinerades av släktkalasens dukade bord redan som barn. Han började tidigt jobba extra som servitör och arbetade sig upp till hovmästare och festvåningsansvarig. Efter att ha studerat vid Restaurang- och hotellhögskolan vid Örebro universitet arbetade han med stora måltidsarrangemang runt om i världen.
Nu har han återvänt till akademin för att omsätta sin kunskap till forskning och föra den vidare till studenter och andra intresserade av hantverket.
Servitör – ett hantverksyrke
– Syftet med avhandlingen har varit att förstå innehållet i den praktikinriktade kunskapen som sällan uttrycks i ord och tal utan istället redovisas i form av prestationer och produkter. Jag hoppas kunna bidra till djupare samtal med våra studenter om ett hantverksyrke med många aspekter, säger Lars Eriksson.
Avhandlingen är en i raden från Restaurang- och hotellhögskolan som berör värdskap, restaurangmiljön och mötet mellan gäst och personal.
– Det fanns en lucka, även internationellt, inom forskningsfältet måltider när det gällde servitörens hantverk.
En lucka som väckte nyfikenhet hos många. Hans disputation, som var digital, slog publikrekord med representanter från besöksnäringen, restaurangbranschen och akademi.
– Jag har i min forskning använt mig av tidsgeografins synsätt. Där ges möjligheter att studera beroenden och förändringar mellan plats och tid. Det är precis det som servitören ansvarar för – att förändra ett rum över tid.
Avkodar den tysta kunskapen
– Med stöd av tidsgeografiska perspektiv går det till viss del att avkoda hantverkarens tysta kunskap, säger Lars Eriksson.
Hans forskning ger ett nytt perspektiv till FAMM-modellen (se mer nedan) som har tagits fram av forskare vid Örebro universitet. Modellen har blivit ett ramverk inom offentlig sektor och används av flera statliga myndigheter i arbetet med att förstå och säkerställa kvaliteten på måltider. Lars Eriksson forskning bidrar till att beskriva hur tiden påverkar rummet.
Måltid enligt FAMM-modellen
FAMM står för (The Five Aspects Meal Model) och är influerad av bedömningskriterierna i den franska restaurangguiden Guide Michelin.
Syftet med modellen är att göra det tydligt hur man inom offentlig sektor kan arbeta för att erbjuda sina brukare en så optimal måltid som möjligt. De fem aspekterna i modellen omfattar, förutom maten och drycken, också miljön där måltiden serveras, stämningen, mötet och styrsystemet. Det sistnämnda syftar på de lagar, regler och logistik som omgärdar måltiden.
Modellen är framtagen på Restaurang- och hotellhögskolan vid Örebro universitet.
– Min utgångspunkt har alltid varit att utforma en plats för måltiden som under en bestämd tid ska stimulera till möten mellan människor. Det kan handla om 45 minuter eller en hel nobelfest.
Han betonar att det inte är ett koncept för lyxrestauranger och har till exempel varit med och tagit fram undervisningsmaterial för att förbättra måltider inom vården.
– Det handlar om precis samma sak, måltidstrivsel. Att skapa en trevlig miljö som gör att gästen, i det här fallet patienten, får måltidslust och vill äta. Det handlar om omsorg om din matgäst.
Möjlighet att värdera kunskap
Han ser även paralleller i det större sammanhanget mellan sjuksköterskor och servitörer.
– Sjuksköterskeutbildningen är ett exempel på hur teorier om kunskapsutveckling har bidragit till utveckling av professionsutbildningar. När ett kunskapsinnehåll blir kommunicerbart, ges även möjlighet till att tydligare precisera och värdera kunskapen.
Med hjälp av Lars Erikssons avhandling kan det bli möjligt att definiera servitörens yrkeskunskap som ett hantverk när vissa aspekter uppfylls.
– Om vi inte preciserar och värderar kunskapen finns risken att något går förlorat. Detta något som kan förloras – omsorgen och ansvaret om måltiden – behöver föras in i synen på servitörens hantverk.
Lars Eriksson, forskare vid Restaurang- och hotellhögskolan, Örebro universitet, lars.g.eriksson@oru.se
Synen på den egna fertiliteten och att skaffa barn, har tydligt förändrats under de senaste 60 åren. I en studie har forskare låtit över hundra skåningar mellan 17 och 90 år diskutera hur de tänker kring fertilitet och familjebildning.
– Många äldre i studien är bekymrade över hur den yngre generationen resonerar. De oroas av att deras barn planerar så otroligt mycket innan de bildar familj. Att allt ska vara så uttänkt och ordnat, säger Maja Bodin, forskare i det EU-finansierade projektet Reprounion.
Totalt ingår fem forskargrupper från universiteten i Malmö, Lund och Köpenhamn i det övergripande projektet. Grupperna studerar flera aspekter av, eller utmaningar kring, reproduktion och fertilitet. Manlig fertilitet, reproduktionsmedicin och hälsoaspekter kopplat till fertilitet är några exempel.
Medvetenhet kring fertilitet
Maja Bodins grupp arbetar med medvetenhetsfrågor, ”fertility awareness”.
– Fokus ligger på det sociologiska perspektivet. Syftet är att titta på hur människor tänker och resonerar i olika åldrar och också hur detta har förändrats över tid. Det har hänt mycket kunskaps- och forskningsmässigt. De äldsta personerna i studien fick barn vid en tid då det varken fanns p-piller eller fertilitetsbehandlingar, vilket idag ses mer som självklarheter, säger Maja Bodin.
Förändrade krav på relationen
Deltagarna i studien fick diskutera frågor om fertilitet och familjebildning i totalt 26 fokusgrupper. Intervjuerna genomfördes under ett års tid mellan 2019 och 2020.
– Det har genomgående varit viktigt att ha en stabil kärleksrelation innan man skaffar barn, men kraven och förväntningarna på relationen har förändrats. Tidigare kanske man träffade någon i tonåren, eller tidiga 20-årsåldern, blev med barn och så var familjebildandet igång. Idag finns ett helt annat tänk kring utbytbarhet, och dessutom tillgång till preventivmedel vilket påverkar möjligheten att ha heterosexuella relationer som inte nödvändigtvis leder till familjebildning, säger Maja Bodin.
Karriär och boende planeras
Barnafödandet sker allt senare i livet och föregås av noggrann planering när det gäller både karriär och boende.
– Det finns fler möjligheter idag, när det gäller att resa, utbilda sig och göra karriär. Många utbildningar är långa och bristen på bostäder spelar också in. Familjebildningen har med detta kommit att alltmer bli ett projekt som upplevs kräva noggrann planering.
Samtidigt har den reproduktionsmedicinska utvecklingen inneburit en revolution och att långt fler idag har möjlighet att få hjälp.
– Det finns också en helt annan medvetenhet som gjort att det är mer legitimt att prata om problem kopplat till fertilitet, barnafödande och familjebildning, säger Maja Bodin.
Maja Bodin, barnmorska och postdoktor, Institutionen för socialt arbete, Malmö universitet, maja.bodin@mau.se
Att inte känna igen sig själv, att inte må bra, men utan direkt sjukdomskänsla. Det är en situation många kvinnor i klimakteriet upplever, enligt Lena Rindner, distriktssjuksköterska och disputerad inom samhällsmedicin och folkhälsa vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
I sin avhandling har hon studerat medelålders kvinnor, som ofta antar nya utmaningar, genomgår relationsförändringar och jobbar hårt både hemma och på jobbet, med varierande inverkan på hälsa och livskvalitet.
Psykiska och stressrelaterade sjukdomar är vanliga, och många söker hjälp hos primärvården. Samtidigt är kvinnors kunskaper om det egna naturliga åldrandet ofta begränsade.
Kan kunskap lindra klimakteriebesvär?
– Jag ville undersöka om symtom relaterade till livsfasen klimakteriet kunde lindras genom att erbjuda utbildning om, och ge stöd och behandling i denna övergångsfas, säger Lena Rindner, kliniskt verksam på Södra Torget vårdcentral i Borås.
I en randomiserad kontrollerad studie undersöktes om grupputbildning eller personcentrerade individuella samtal om ämnen relaterade till klimakteriet kunde förbättra kvinnors livskvalitet och minska psykiska, fysiska och urogenitala symtom, alltså besvär med urinvägar och vaginal torrhet.
Studien omfattade 368 kvinnor i åldern 45–60 år som lottades till antingen grupputbildning, enskilda samtal, både och eller ingetdera. Tydligast positiv långtidseffekt hade de personcentrerade individuella samtalen.
– Det här är en metod om råd, stöd och behandling i livsfasen klimakteriet som skulle kunna erbjudas inom primärvården för att förbättra kvinnors hälsa i denna övergångsfas, konstaterar Lena Rindner.
Partner och utbildning viktiga faktorer
I en annan del av avhandlingen studerades symtom och hälsorelaterad livskvalitet hos 131 kvinnor i åldern 45–55 år för att få en bild av hur vanliga och svåra problemen var. En sexårsuppföljning visade att de fysiska och urogenitala besvären avtog medan de psykiska kvarstod.
En stark faktor för god upplevd hälsa efter sex år var en bra relation med en partner, samtidigt som högre utbildning framstod som riskfaktor för sämre mental hälsa. Psykisk ohälsa uppstår ofta i spåren av ett slimmat arbetsliv, med hög arbetsbelastning och otydliga krav kombinerat med arbete i hemmet, menar Lena Rindner.
– Vi blev förvånade, men man ser att kvinnor med högre utbildning är mer sjukskrivna i dag. Att sätta gränser på arbetsplatsen kan vara bekymmersamt för personer med karriärambitioner. Stress som fortgår under lång tid, utan möjlighet till återhämtning, kan få konsekvenser på hälsan. Krav på att prestera på både jobbet och hemma, utan tid för återhämtning, kan påverka måendet under en mycket sårbar period i livet, avslutar hon.
Lena Rindner, distriktssjuksköterska och disputerad inom samhällsmedicin och folkhälsa vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, lena.rindner@vgregion.se
En del djur, bland andra flyttfåglar, sälar och nattfjärilar, använder ljuset från stjärnor, månen och vintergatan för att navigera nattetid. En ny studie av forskare vid Lunds universitet och universitetet i Johannesburg, visar för första gången hur nattaktiva dyngbaggar tvingas söka efter ljus i sin direkta omgivning när de inte längre kan navigera efter det naturliga ljuset på natthimlen.
Dyngbaggarna måste överge sin stjärnkompass
För djuren är det ett problem att deras naturliga orienteringspunkter på natten inte syns på grund av ljusföroreningar. Följden kan bli att de inte hittar hem eller, för flyttfåglarnas del, inte hittar till sina häckningsplatser. Det är också ett problem som blir allt större i takt med ökad urbanisering, större städer och mer artificiellt ljus. Gatljus, upplysta byggnader, strålkastare och lampor längs stora vägar är exempel på ljusföroreningar som lyser upp natthimlen och gör det mycket svårt att urskilja naturligt ljussken på himlen. Det är även dessa artificiella ljuspunkter som dyngbaggarna i den aktuella studien tvingas orientera sig efter när stjärnorna skyms och vintergatans sken blir för svagt för att kunna följa på grund av ljusföroreningar.
– De här skalbaggarna tvingas överge sin stjärnkompass för att istället anpassa sig till, och navigera efter artificiellt ljus, säger James Foster, numera verksam vid universitetet i Würzburg i Tyskland men som arbetat med studien tillsammans med bland andra Marie Dacke under sin tid vid Lunds universitet.
Baggarna orienterar sig med vintergatan
Tidigare har de fått stor uppmärksamhet när de studerat hur dyngbaggar orienterar sig med hjälp av vintergatan när de rullar sina bollar över savannen i Sydafrika. I den nya studien undersöker de hur verkliga ljusföroreningar påverkar skalbaggarnas förmåga att orientera sig efter referenspunkterna på himlavalvet.
Undersökningarna gjordes under ett antal nätter på två olika platser i Sydafrika. Dels på ett hustak i centrala Johannesburg där ljusföroreningarna är kraftiga, dels på landsbygden i Limpopo där stjärnorna lyser upp den annars svarta natthimlen. Resultatet var entydigt, dyngbaggarna kunde inte använda sin stjärnkompass när det var mycket ljusföroreningar. Istället rörde de sig mot gatljus och upplysta byggnader. Dessutom rörde sig flera individer ofta mot samma ljuspunkt i omgivningen. Det gör de inte när de använder stjärnkompassen, då styr de bort ifrån varandra och på så vis undviker de konfrontation.
Marie Dacke och James Foster gör samma försök som på bilden ovan med skillnaden att försöket görs på landsbygden i Sydafrika utan störande artificiellt ljus. Bild: Chris Collingridge
– Vi tror att ljusföroreningar kan ha motsvarande effekt på nattfjärilar och att de tvingas överge sin stjärnkompass och flyga mot det artificiella ljuset för att över huvud taget ha några signaler som de kan orientera sig efter och ha chansen att hålla kursen, säger Marie Dacke.
Ljusföroreningar värst för djur på gränsen mellan stad och vildmark
Enligt forskarna är det sannolikt de djur som lever i gränslandet mellan städer och vildmark som drabbas värst av ljusföroreningar då de varken kan urskilja stjärnhimlen eller direkt se de artificiella ljuspunkterna i sin omgivning, såsom gatljus.
– I våra försök märkte vi att skalbaggar som såg till exempel gatljus betedde sig onaturligt, men att de trots allt kunde orientera sig. De som bara såg den ljusförorenade natthimlen utan att se några upplysta byggnader eller gatljus blev helt desorienterade, säger James Foster.
James Foster, forskare, Universität Würzburg, jjfoster86@gmail.com
Marie Dacke, professor i sinnesbiologi, Biologiska institutionen, Lunds universitet, marie.dacke@biol.lu.se
Tänk dig att kunna sitta i solen och läsa på en digital skärm, tunn som papper med samma bildkvalitet som om du hade suttit inomhus. Visionen behöver inte ligga så långt bort. På Chalmers utvecklar forskare en ny sorts skärmar – även kallade elektroniska papper – där omgivningens ljus används och energiförbrukningen blir minimal. Nu har de tagit fram en ny design som kan optimera färgkvaliteten och ta tekniken ännu närmare vår vardag.
Reflektiva skärmar använder det naturliga ljuset för att utomhusbruk
Traditionella digitala skärmar använder bakomliggande ljus för att lysa upp texter eller bilder. Det fungerar bra inomhus, men de flesta av oss har nog upplevt hur svårt det är att titta på en sådan skärm ute i solen. Reflektiva skärmar använder däremot det naturliga ljuset runt om oss och härmar sättet som våra ögon reagerar när vi tittar på ett vanligt papper.
– För att reflektiva skärmar ska kunna få ett ordentligt genombrott och kunna konkurrera med de energikrävande digitala skärmar som vi använder i dag, måste bilder och färger återges med samma höga kvalitet. Vi vill visa hur tekniken kan användas och göra den intressant för marknaden, säger Marika Gugole, doktorand vid institutionen för kemi och kemiteknik på Chalmers.
Elektroniska papper utnyttjar omgivningens ljus. Det kan användas i reflektiva skärmar som ger bättre färgkvalitet utomhus. Bild: Marika Gugole/Chalmers
Den stora skillnaden med den nya designen är att forskarna har placerat det som gör materialet elektriskt ledande under den pixlade nanostrukturen som återger färgerna. Tidigare låg dessa ovanpå strukturen, vilket ledde till att färgerna på den reflektiva skärmen inte fick optimal kvalitet. Med den nya designen tittar man direkt på den pixlade ytan och ser därför färgerna mycket klarare.
Ögonen blir mindre trötta med reflektiv skärm
Utöver den minimala energiåtgången finns även andra fördelar med reflektiva skärmar. Till exempel blir ögonen inte lika trötta som när man tittar på en vanlig skärm.
För att tillverka dessa reflektiva skärmar krävs vissa sällsynta metaller som guld och platina, men mängderna som behövs i den slutliga strukturen är mycket små eftersom den är så tunn. På sikt har forskarna goda förhoppningar om att det ska gå att avsevärt minska mängderna som behövs till produktionen.
– Vårt främsta mål när vi utvecklar reflektiva skärmar, eller elektroniskt papper, är att hitta hållbara lösningar och spara energi. Energiförbrukningen blir nästan noll eftersom vi helt enkelt utnyttjar omgivningens ljus, säger forskningsledaren Andreas Dahlin, biträdande professor vid institutionen för kemi och kemiteknik på Chalmers.
Kan ge smartare läsplattor och energisnål reklam
Reflektiva skärmar finns redan idag i somliga läsplattor, men de visar enbart färgerna svart och vitt bra, vilket begränsar användningen av dem.
– En stor industriaktör med rätt teknisk kompetens skulle i princip kunna börja utveckla en produkt med den nya tekniken inom ett par månader, säger Anderas Dahlin.
Han ser också ett flertal olika användningsområden framför sig. Förutom smarta telefoner och läsplattor skulle det också kunna vara utomhusreklam och då fungera som energi- och resurssparande alternativ till såväl tryckta affischer som dagens rörliga digitala skärmar.
Nanostruktur bakom elektroniskt papper
Forskningen om det nanotunna elektroniska pappret har pågått under ett flertal år på Chalmers och arbetet har belönats med både internationell uppmärksamhet och stora strategiska forskningsanslag.
Tekniken i chalmersforskarnas energisnåla reflektiva skärmar bygger på ett material som kan reglera hur ljus absorberas och reflekteras. I den nanostruktur som utgör materialet bidrar volframtrioxid, guld och platina till färgerna och deras växlingar. Nanostrukturen leder elektroniska signaler genom hela skärmen och kan mönstras för att skapa högupplösta bilder. Med hjälp av en ny design utvecklad på Chalmers visas färgerna mycket tydligare jämfört med tidigare koncept.
Andreas Dahlin, biträdande professor, institutionen för kemi och kemiteknik, Chalmers tekniska högskola, andreas.dahlin@chalmers.se
Marika Gugole, doktorand, institutionen för kemi och kemiteknik, Chalmers tekniska högskola, gugole@chalmers.se
Spindeltråd är ett av de starkaste materialen som finns. Forskare har länge försökt att ta fram konstgjord spindeltråd för att använda i exempelvis industrin och för medicinskt bruk. De egenskaper som spindeltråden har gör att den skulle kunna ersätta andra material och därmed ge både bättre hållbarhet och mindre miljöpåverkan.
Problemet har varit att få fram tillräckligt stor mängd med spindeltråd och att hitta en process där man inte behöver använda starka kemikalier.
Spinner konstgjord spindeltråd på spindlars vis
Forskningen kring konstgjorda spindeltrådar har resulterat i fibrer som är tillräckligt starka för att de ska fungera för industriella användningsområden, men ett stort problem är att bakterierna som används i produktionen producerar för små mängder spindeltrådsprotein. Dessutom använder man starka lösningsmedel i de flesta metoder för att spinna fibrer av dem. Alltså behövs nya metoder för produktion och spinning.
En forskargrupp från Karolinska Institutet och Sveriges lantbruksuniversitet har tidigare lyckats spinna konstgjorda spindeltrådar enligt samma principer som spindeln använder. Nu har samma forskargrupp lyckats skala upp produktionen av spindeltråden.
– I den här studien har vi utvecklat en produktionsmetod som ger tio gånger mer spindeltrådsprotein än vad man tidigare någonsin kunnat åstadkomma, säger forskningsledaren Anna Rising, professor vid SLU.
125 kilometer lång spindeltrådsfiber
– Den mängd spindelstrådsfibrer som vi får fram per odlingsomgång gör det möjligt att spinna kontinuerligt i 75 timmar, vilket resulterar i en 125 kilometer lång fiber. Vår process innebär alltså ett stort steg framåt mot produktion av biomimetiska spindeltrådar för industriellt bruk,
Forskningsgruppen använder en biomimetisk spinnapparat, det vill säga en apparat som efterliknar hur spindeltråden produceras naturligt. De spindeltrådsproteiner som har spunnits till fibrer har visat sig vara de segaste konstgjorda spindeltrådsfibrerna som har tillverkats med enbart vatten-lösningar, utan de starka kemikalier som tidigare behövde tillföras.
Kognitiv beteendeterapi, KBT, via internet är en behandlingsmetod som tillämpas allt mer. Det har dock varit oklart vilka delar av behandlingen som ger mest hjälp vid depression, vilka delar som är mindre effektiva och vilka som potentiellt kan skada patienter.
I en internationell studie har forskare från Göteborgs universitet varit med och deltagit i systematisk litteratursammanställning och metaanalys, som bygger på 76 studier från olika länder, däribland Sverige. Totalt ingick 17 521 patienter, varav 71 procent kvinnor.
Studien som publicerats i The Lancet Psychiatry har letts från Kyoto University i Japan. En av författarna är Cecilia Björkelund, professor i allmänmedicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Nät-kbt lika bra som vanlig kbt vid medelsvår depression
– Vid lindrig eller medelsvår depression är effekten av internet-kbt lika god som vid sedvanlig kbt. För många är det ett fantastiskt sätt att kunna ta till sig terapi, utan att behöva resa till terapeuten. Vi såg också att det var speciellt bra för äldre, vilket inte var helt väntat, säger hon.
Precis som vid traditionell kbt går internet-kbt ut på att förändra tankar, känslor och beteenden som utgör hinder i patientens liv och försämrar måendet. Under behandlingen, som ofta pågår ett tiotal veckor, ges uppgifter och övningar som utförs på egen hand.
Den faktor som visade sig betyda mest för prognosen var depressionens djup när behandling inleddes. Vid mildare depression var resultaten bättre. Stöd från behandlare och sms-påminnelser ökade andelen patienter som fullföljde terapin.
Effekter av internet-KBT vid depression kartlagda
– Ska man använda internet-kbt inom hälso- och sjukvård så måste programmen vara lika väl reglerade som läkemedel, men så är det inte i dag. Med den här studien tar vi ett ordentligt kliv framåt. Dels kartlägger studien vad som är mest effektivt, och dels ger den kunskaper om hur vi kan designa och anpassa ett programs sammansättning till patientens problem, säger Cecilia Björkelund.
Internet-KBT förutsätter dock kontinuerlig kontakt bland annat för att det är viktigt att behandlaren kan se att det sker en förbättring inom tre-fyra veckor, och att det inte går åt fel håll. Depression är en potentiellt mycket farlig sjukdom, betonar Cecilia Björkelund. Vid djup depression är internetförmedlad terapi inte aktuellt.
Risk med internet-kbt med avslappningsterapi
Studien visar att det finns en fara med att använda internet-kbt med program som innehåller avslappningsterapi. Det kan tvärtom ge negativa effekter, förvärra symptomen och ge så kallad avslappningsframkallad ångest.
– För en person med depression är det inte tillrådligt. Avslappningsprogram ska inte användas som en del av behandlingen mot depression inom hälso- och sjukvården, säger Cecilia Björkelund.
En av studierna som utgör grund för den aktuella publiceringen är internet-kbt-studien PRIM-NET, en jämförande studie utförd inom primärvården i Västra Götalandsregionen 2010-2013, med forskare från institutionen för medicin och psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet.
