Klövvilt kan ha stor påverkan på sin omgivning, något som kan leda till konflikter genom betesskador på jordbruksmark. Ett sätt att minska dessa skador kan vara att styra klövviltets beteende och utbredning i landskapet med inspelade läten från rovdjur.
– I denna studie visar vi att det går att ändra klövvilts beteende, utbredning och deras påverkan på viktiga jordbruksgrödor genom att skrämma dem med ljud, säger Anna Widén, doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Studien är gjord i Södermanland där dovhjort, vildsvin, rådjur, älg och kronhjort lever och konkurrerar om föda inom samma område. I studien mätte de skadenivån på vetet vid sju olika vetefält och satte även upp ljudanläggningar och viltkameror. Därefter spelade de upp ljuden slumpmässigt och endast när djuren passerade för att de inte skulle vänja sig vid ljuden.
– Vi kan tydligt se att skadorna är betydligt mindre i de områden där skrämselljud har spelats upp, något som tyder på att detta kan vara en effektiv metod för att minska betesskador på grödor under känsliga perioder, säger Anna Widén.
Människoröster är mest skrämmande
I studien använde de sig av fyra olika typer av ljud; tre skrämselljud (människa, hund och varg) samt kontrolljud från fågelarter. Analyser från de filmer som blivit inspelade visar att klövvilt reagerar olika beroende på vilket ljud de blir utsatta för. Starkast reagerade de på människoljud; dessa ljud genererade snabbast flykt från området och totalt sett spenderade djuren minst tid i områden när människoljud spelades upp.
Klövvilt ändrar sina beteenden när de blir skrämda; de flyttar sig till andra områden på samma fält eller lämnar fältet helt och besöker kanske i stället ett närliggande fält.
– Vi behöver mer kunskap om vilken skala denna typ av skrämselljud har en effekt på, både rumsligt och tidsmässigt. För att inte problemen bara ska flytta nästgårds är det troligtvis också mest framgångsrikt att kombinera denna typ av metod med viltförvaltningsåtgärder på en större landskapsnivå, som foderskapande åtgärder där viltet får äta skyddat, säger Anna Widén.
Kameror registrerade djurens reaktioner på olika ljud
Forskarna använde sig av system med viltkameror sammankopplade med ljudanläggningar. När ett djur passerade spelades ett ljud upp och kameran spelade in en video.
Fyra olika typer av ljud användes; tre skrämselljud (människa, hund och varg) samt kontrolljud från fågelarter. Detta för att se om djuren reagerade olika på skrämselljud och naturligt förekommande fågelarter.
I studien använde de även vanliga kameror utan ljud för att kunna jämföra skadenivå och utbredning av klövvilt på fälten.
De mätte skadenivån på vetet framför ljudanläggningarna och de vanliga viltkamerorna och jämförde nivåerna. Resultaten visar att klövvilt besöker områden utan ljud i större grad än områden med ljud, de betar även mindre i områden med ljud.
Vetenskaplig artikel
Playbacks of predator vocalizations reduce crop damage by ungulates (Anna Widén, Michael Clinchy, Annika M. Felton, Tim R. Hofmeester, Dries P.J. Kuijper, Navinder J. Singh, Fredrik Widemo, Liana Y. Zanette, Joris P.G.M. Cromsigt). Agriculture, Ecosystems & Environment.
Bara ett chips till. Ett enda. Och ännu ett… det tar inte stopp förrän skålen är tom. Varför då? Jo, för att livsmedelsindustrin vet precis vad som kickar igång hjärnan och skapar suget efter mer. Fett, salt och smakförstärkare triggar kroppens uråldriga överlevnadsgener, de som säger att vi ska ha välfyllda energidepåer i form av ett fettlager.
– Vi människor gillar mat som bidrar till att snabbt fylla på förrådet, sådan mat som gör att fettvävnaden ökar. Som fett och socker. Det är tänkt att vi ska ha nånting att ta av när det blir vinter eller torka, förklarar Kerstin Brismar, professor vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi på KaroIinska institutet.
Vi lagrar socker och fett hela året
Hon jämför med björnens blåbär om sommaren: god tillgång, god aptit. Med skillnaden att björnen sedan går i ide och lever på sitt fettlager i några månader, medan vi människor lätt genomlever hela vintern med chips, goda ostar och marmelad. Problemet är att vi lockas att fortsätta bunkra socker och fett fastän vi inte behöver det – och kilona lagras på vågen.
Den kortsiktiga lösningen framåt sommaren blir ofta någon diet, till exempel LCHF. Flera kilon försvinner raskt, men kan återkomma med ränta inom några månader. Några år på detta vis – och utgångsläget blir trettio kilos övervikt istället för tio.
Olika saker kan ligga bakom övervikt
Det finns goda anledningar att undvika övervikt. Den kan leda till sjukdomar som diabetes och hjärt- och kärlsjukdom. Men samtidigt kan själva bantningen bidra till att vi blir mer överviktiga, och för vissa människor är det särskilt svårt att hålla en hälsosam vikt.
– Det finns människor som har en genetisk risk att bli överviktiga. Övervikt är också ofta kopplat till endokrina sjukdomar som hypotyreos, hög kortisolproduktion, polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) och liknande. Även stressutlöst hormonsjukdom kan göra att man blir överviktig, säger Kerstin Brismar.
Kroppens endokrina system kan komma i olag också när vi småäter, sover för lite eller stressar – det kan göra oss hungriga, ge lust till fel slags mat, eller göra så att vi lagrar in mer fett i kroppen än annars. Hälsosam vikt är ett resultat av goda cirklar, där vi tar hand om oss själva med lagom med sömn, motion och bra mat på regelbundna tider.
Det där senaste är en av anledningarna till att överviktforskaren Erik Hemmingsson, vid GIH och Karolinska Institutet, har sammanfattat tjugo års forskning i en bok med titeln ”Slutbantat”. Han förknippar övervikt med gener, uppväxtfaktorer och viktmobbning från omgivningen. Och med stressande kroppsideal, bantning och en livsmedelsindustri som löpt amok – det senare är en central del i hans forskning. Vi träffar honom längre ned i artikeln.
Kerstin Brismar fokuserar å sin sida på vad som händer inuti kroppen. Hon är endokrinolog med särskilt intresse för diabetes och övervikt. I hennes expertis finns kunskap om hormonsjukdomars koppling till mättnadskänsla och inlagring av fett. Och förstås om hur hormonnivåer kan påverkas av vad vi äter.
För- och nackdelar med LCHF
Som exempel på de komplexa processer som maten sätter igång i kroppen, tar hon just LCHF. I den dieten ser Kerstin Brismar vissa fördelar – men inte för alla människor, och det gäller inte heller alla slags LCHF-dieter. Med bra LCHF undviker man socker, kött och mejeriprodukter, men man bör äta långsamma kolhydrater som grönsaker, fiberrik frukt och bär. En sträng LCHF är inte en långsiktigt hållbar diet eftersom vi behöver de långsamma kolhydraterna, de innehåller vitaminer och fibrer som är nödvändiga för oss.
Men med det sagt: att äta mindre kolhydrater och mer protein kan vara gynnsamt för de hormoner som styr mättnadskänslan, menar Kerstin Brismar. Hon nämner främst GLP-1 i det sammanhanget. GLP-1 är ett hormon som finns i tarmen, och som utsöndras när vi äter.
Bild: Joseph Gonzalez, Unsplash
Så funkar dieterna
LCHF – Low carb high fat:
Det finns en mängd olika varianter av LCHF. Gemensamt är att man räknar kolhydrater.
Strikt LCHF kallas ibland ketogen kost. Då ska mängden kolhydrater helst understiga 20 gram om dagen. Ägg, kött, fisk, och ost är grunden i denna diet. Ris, socker, pasta, bröd, frukt och bär innehåller mycket kolhydrater och utesluts. Ketogen diet handlar om att tvinga kroppen att ställa om från att använda kolhydrater som främsta energikälla till att istället hämta energin direkt från fett.
En liberal LCHF innebär att långsamma kolhydrater som grönsaker och baljväxter inkluderas i kosten.
”High fat” innebär inte att det går att proppa i sig massor med vilken slags fett som helst. Den handlar om andelen fett i kosten. Omkring 75 procent fett är enligt denna diet optimalt. Flera studier visar ökad risk för hjärt-kärlsjukdom om fettet i kosten utgörs av en stor del animaliska fetter. Andra forskare varnar för att dieten är ensidig om den tillåter för liten mängd långsamma kolhydrater.
Periodisk fasta:
Det finns många varianter av periodisk fasta. Vanligen innebär det att man har ett ”ätfönster” på mellan sex och tolv timmar per dygn.
5:2 är den mest kända varianten. Då äter kvinnor maximalt 500 kalorier under två av veckans dagar som inte får vara varandra efterföljande. Män äter 600 kalorier dessa dagar. Övriga dagar äter man helst en så kallad medelhavskost. Grunden för den är icke processad mat som olivolja, fisk, skaldjur, baljväxter, nötter, frön och grönsaker.
En variant på 5:2 är 800 kalorier, med ett första steg för den som behöver förlora mycket vikt: Kalorinintaget begränsas då till 800 kalorier per dag i minst två veckor, som mest tolv veckor. Därefter samma program som 5:2, fast man äter 800 kalorier under de två fastedagarna.
GI-metoden:
GI-kosten handlar om att välja kolhydrater av bra kvalitet, och undvika de snabba kolhydraterna i form av socker och vitt mjöl. Snabba kolhydrater höjer blodsockret snabbare än långsamma kolhydrater. Måttet glykemiskt index, GI, anger hur snabbt de omvandlas till glukos och tas upp i blodet. Fiberrika kolhydrater har som regel ett lägre glykemiskt index. Och ju lägre det glykemiska indexet är, desto jämnare är blodsockernivån.
Hur vi äter påverkar mättnadskänslan
För lite GLP-1 i kroppen innebär att vi inte känner mättnad på samma sätt som vid lagom nivåer.
– Proteiner kan stimulera GLP-1. Tillsammans med en minskad insulinproduktion ger det bättre mättnadskänsla. Du får en balans mellan hormonerna, som är positiv. LCHF är en bra diet, absolut – om man inte äter för mycket mättat fett.
Man får också se upp så det inte blir för mycket protein, särskilt illa är stora mängder protein i kombination med snabba kolhydrater. Då kan hormonet IGF-1 öka till för höga nivåer. IGF-1 styr cellreparation. För mycket ökar risken för att cellerna förnyas för fort och det kan leda till cancer och typ 2-diabetes. För lite IGF-1 innebär att cellreparationen försvåras och det påverkar immunförsvaret liksom njur- och hjärtfunktionen negativt.
Så långt hur olika näringsämnen kan påverka kroppens hormoner. Ett hormon som bildas i fettvävnaden är också viktigt; det heter leptin och talar om för oss när det finns tillräckligt med fett på kroppen. Den som har leptinbrist får signaler till hjärnan om att mer mat behövs: ”Nu finns för lite fett – kroppen riskerar att dö”.
Okänslighet för leptin kan medicineras
De flesta som är överviktiga är okänsliga för leptin, och svarar därför inte på höga leptinnivåer. Budskapet att kroppen fått tillräckligt mycket mat går inte fram, förklarar Kerstin Brismar.
– Det går att medicinera när man fötts med för lite leptin, eller när ett fel i leptinsignaleringen uppstått senare. I framtiden kommer vi också att bättre kunna upptäcka och medicinera genetisk risk för övervikt, säger hon.
Medicin för att korrigera de obalanser i kroppen som orsakar övervikt används redan, och kommer i en nära framtid att bli vanligare. Men obalansen mellan kroppen och världen utanför, som vi redan varit inne på, behöver också sin lösning. Där ser Kerstin Brismar en möjlighet i fasta. Vi har för bra tillgång till mat i vårt moderna samhälle. Med fasta kan vi helt enkelt efterlikna den ojämna tillgången på mat som våra kroppar är gjorda för att hantera. Man kan fasta hela dagar, och som hon ser det bör man absolut fasta tolv timmar eller mer varje dag. Cellerna behöver den vilan för att reparera sig, de ska inte hela tiden vara upptagna med att ta in energi och rensa bort slaggprodukter.
Bild: Alyson McPhee, Unsplash
Inte äta efter klockan sju
– Jag säger alltid till mina patienter att börja med dygnsrytmen – ät inte efter klockan sju på kvällen. Det finns belägg för att det påverkar regleringen av mättnad och hunger på ett positivt sätt. Och man blir inte överviktig om man inte äter fler kalorier än man gör av med, säger hon.
I populärpress kallas Kerstin Brismar ibland för ”Sveriges Michael Mosley” eftersom hon intresserat sig för 5:2-fastan, alltså att äta omkring 500-600 kilokalorier två av veckans dagar. Med 5:2 har hon sett att nivåerna på blodsocker och blodfetter förbättras, och det leder också till viktminskning.
Hon påpekar samtidigt att forskningen inbjuder till att se på möjligheterna med bantning på olika sätt: Hon själv tror att fasta kan vara en del av lösningen, medan andra anser att den som bantar riskerar att förvärra problemet och bli mer och mer överviktig.
– Det beror på att ett område som heter hypotalamus i hjärnan uppfattar en människas maxvikt som den idealvikt som kroppen vill återgå till efter svält. Och den plussar gärna på lite till efter svälten, för säkerhets skull, berättar hon.
Avråder från bantning
Erik Hemmingsson hör till dem som avråder från bantning. Han har undersökt effekten av ett antal olika dieter på lång sikt. Det visade sig att den enda behandlingsmetod som har långsiktig effekt är fetmakirurgi. Det är en drastisk metod som räddat många liv, men som också medför stora risker. Den används inte utan starka skäl.
Bantning, däremot, ägnar sig stora delar av befolkningen åt – vare sig de behöver det eller inte. Den hysterin måste vi släppa, är hans bestämda uppfattning:
– Vi har haft på tok för enkla förklaringsmodeller – ”ät mindre och spring mer”. Det fungerar på kort sikt, vilket kan verka förföriskt. Men man har absolut inte hittat en permanent lösning utan bara gjort kroppen förbannad, och den slår tillbaka. På lång sikt fungerar det inte alls.
Varannan svensk är överviktig
Erik Hemmingsson har som forskare ägnat sig åt de stora strukturerna. Bland annat har han studerat hur livsmedelsindustrin alltsedan andra världskriget har marknadsfört och sålt oss processad och ultraprocessad mat i allt större kvantitet. Det har sammanfallit med ökande andel överviktiga i befolkningen – idag är halva Sveriges befolkning överviktig. Orsaken är inte bara dålig mathållning. Sociala faktorer, stress, gener, och psykisk ohälsa är andra delar av förklaringen.
– Övervikt, liksom annan ohälsa, är multifaktoriellt. Det beror på massor av olika saker och många av dem känner vi fortfarande inte till. Men det finns samband mellan kost och vad vi äter – framför allt med den utvecklingen där vi äter mycket mer ultraprocessad och processad mat än tidigare, förklarar han.
Bild: Edgar Castrejon, Unsplash
Processad mat är industriellt behandlad
Forskare vid amerikanska National institute of health (NIH) har undersökt skillnaden mellan två grupper studenter som under en månad åt processad mat, respektive icke processad mat lagad på råvaror. Gruppen som åt ultraprocessad mat åt i snitt 500 kalorier mer per dag än den andra gruppen.
Definitionen av processad mat handlar om hur hög grad av industriell behandling som maten har genomgått. Gränserna är inte knivskarpa. En tumregel är att om en matvara innehåller fler än fem ingredienser, så faller den troligen under kategorin ultraprocessad.
Ultraprocessad mat: Exempel är chicken nuggets, glass, frukostflingor, massproducerat bröd, pulversoppor, korv, färdiga rätter, hamburgare, måltidsersättning.
Processad mat: Har behandlats för att hålla längre eller smaka bättre. Exempelvis pasta, ost, bacon, konserverad mat, rökt fisk.
Erik Hemmingsson vill se åtgärder på samhällsnivå som gör det lättare för individer att förebygga övervikt. Till exempel punktbeskattning av ohälsosamma matvaror. Och hade han ett trollspö att svinga skulle dagens normer för vikt och utseende upplösas helt: den press de utövar leder till ångest, tvångstankar och ätstörningar. Den stigmatiseringen uppfattar han som ett större problem än övervikten i sig.
– Den press som särskilt kvinnor utsätts för är förödande för den inre hälsan, och det börjar redan hos barn. Tioåriga flickor bantar och får ätstörningar. Anorexia är en av de dödligaste sjukdomar vi har.
Därför vill Erik Hemmingsson inte diskutera övervikt i termer av goda råd om kost och motion. Eller vilka dieter som fungerar bäst, åtminstone på kort sikt. Sådana sammanhang gör honom snarast rätt arg.
Släpp dieterna – ät bra råvaror istället
Samtidigt är övervikt ett reellt problem för den som drabbats av det. I boken Slutbantat redogör han för en mängd olika orsaker till övervikt, och uppmanar läsaren att ta reda på vad som orsakat problemet och försöka hitta en lösning med utgångspunkt från det. Och för allt i världen inte prova ännu en diet.
– Det finns ingen tillfredsställande behandlingsmodell. Därför är det så viktigt att försöka leva hälsosamt. Att äta bra mat gjord på bra råvaror, men att låta bli att forcera sin vikt.
Hans råd är helt enkelt att lyssna på kroppens signaler om hunger och mättnad, och att själv försöka komma fram till ett bra sätt att äta. Man kan ta hjälp av nutritionister eller näringsfysiologer, och det finns en uppsjö av böcker i ämnet för den som vill lära sig mer om kroppen och maten.
– I grunden är vi allätare. Men vi har olika gener och olika tarmflora som gör att vi mår bra av olika slags kost. Dit har inte forskningen kommit än, så det pusslet måste man själv lägga.
Text: Marika Sivertsson på uppdrag av forskning.se
1985 blev Sverige det första landet i världen som gav personer som blivit till med hjälp av en spermadonator rätt att få information om donatorns identitet. I en nyligen publicerad studie har Claudia Lampic, professor i psykologi vid Umeå universitet, tillsammans med sina kollegor tagit reda på mer om de som söker information om sin spermadonator.
60 av 900 har begärt information om sin donator
Under åren 1985–2002 utfördes behandlingar med donerad sperma nästan uteslutande på Sveriges universitetssjukhus. Forskarna har intresserat sig för de cirka 900 personer som under den tiden blev till med hjälp av spermadonation och som hunnit fylla 18 år. Man kunde se att i december 2020 var det bara 60 av dessa individer (cirka 7 procent) som hade begärt att få information om sin donator.
– Vi blev förvånade att det var så få som ville få information om sin spermadonator, alltså den man med vars hjälp man blev till och som hälften av ens arvsanlag kommer från. Jag tror att den låga siffran delvis beror på att det finns många som inte vet om att de har blivit till med spermadonation. Vi vet att många föräldrar är osäkra på hur de ska prata med sitt barn om detta och det finns därför en risk att man skjuter det framför sig. Men det verkar också finnas en grupp som vet om hur de blev till, men som har valt att inte söka information om sin donator, säger Claudia Lampic.
Ville se likhet med mannen som donerat sperma
Forskarna erbjöd de 60 personer som begärt ut information om sin donator att delta i en enkätundersökning.
– Utifrån deltagarnas enkätsvar kunde vi se att det vanligaste skälet till att efterforska sin donator var att man ville se om det fanns någon likhet mellan en själv och donatorn, både i utseendet och hur man är som person. En del fick se ett foto av donatorn på kliniken och andra letade fram foton på internet. För många räckte det så här, men det fanns också de som tog kontakt med sin donator. Ungefär hälften hade vetat om sitt ursprung med spermadonation sedan de var små, medan andra hälften fick reda på det först i tonåren eller som unga vuxna. De som fick veta sent var mer intresserade av att få information om donatorns släkt och ev. sjukdomar i släkten, och tog också oftare kontakt med sin donator.
Blev nekade information om donatorn
Personer som har blivit till med hjälp av spermadonation har enligt lag rätt att få information om donatorns identitet. Trots det upptäckte forskarna att fem av studiedeltagarna hade nekats detta när de begärde ut information.
– Det verkar finnas en del skillnader i hur klinikerna går till väga när de ger ut information om en donator. Jag tycker att det är viktigt att det finns tydliga och gärna samstämmiga rutiner och riktlinjer för detta i hela landet. Men, man ska också komma ihåg att detta var en ny situation för klinikerna. Lagstiftningen är tydlig i att alla som blivit till med hjälp av donerade spermier eller ägg har rätt att få veta vem ens donator är. Däremot har de män och kvinnor som donerat inte någon skyldighet att ha kontakt med personer som blivit till med hjälp av deras donation.
Alla har rätt till kunskap om sitt genetiska ursprung
– Den svenska lagstiftningen om identifierbara donatorer infördes för att ge alla barn rätt till kunskap om sitt genetiska ursprung. Våra resultat tyder dock på att inte alla får veta att de blivit till med donationsbehandling, och att en del inte verkar vilja ha information om sin donator. Vi kommer under de närmaste åren att genomföra enkät- och intervjustudier för att ta reda på mer om skälen till att personer söker eller inte söker information om sin donator, säger Claudia Lampic.
Claudia Lampic, professor vid Institutionen för psykologi, Umeå universitet, claudia.lampic@umu.se
− Med tanke på att så många journalistjobb har försvunnit under de senaste åren, är det ju inte så förvånande att trycket blir större på de journalister som fortfarande är verksamma. All journalistforskning visar att de som är kvar får jobba mycket mer. Det här är dock något som är extra tydligt för de frilansande journalisterna, säger Maria Norbäck, medieforskare på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
I en studie har hon djupintervjuat 52 svenska frilansjournalister i olika åldrar (60 procent kvinnor och 40 procent män). Samtliga är verksamma i Göteborgsområdet.
Rädsla för att gå miste om framtida uppdrag
Gemensamt för majoriteten av frilansjournalisterna i studien är att de vittnar om en situation där det blir allt svårare att tacka nej till jobb. Detta eftersom det innebär en risk att ses som besvärlig och förlora uppdrag i framtiden. Det leder till att många frilansare arbetar trots sjukdom eller övertid för att i tid kunna leverera det som uppdragsgivaren beställt.
− En vanlig inställning är att du som frilansare är allt mer fokuserad på att ”jag ska vara duktig, arbeta på mitt CV, mitt varumärke och bygga upp rätt bild av mig själv på sociala medier”, säger Maria Norbäck.
Rädslan för att inte bli anlitad igen innebär att frilansaren lägger stor vikt vid att agera tillmötesgående och att inte upplevas som ”svår” eller konfrontativ. Det kan till exempel vara när det handlar om att förhandla om arbetsvillkor eller ekonomisk ersättning för ett uppdrag. För den frilansande journalisten finns det överlag en känsla av att ett misslyckande enbart beror på den egna insatsen.
− Om det inte funkar så upplever många att felet enbart beror på en bristande självdisciplin, inte att det kan finnas en extern faktor.
Journalistyrket genomgår en förändring
Det här speglar den utveckling som blivit bekräftad av tidigare forskning. Bland annat beskriver studier liknande förhållanden kring frilansjournalister verksamma i Storbritannien.
− Det här är ett mönster som även märks hos fastanställda journalister, men just när det gäller frilansjournalister är det extra tydligt. Tid är pengar och du är bara så bra som ditt senaste uppdrag, säger Maria Norbäck.
Hon anser att de allt mer osäkra villkoren för svenska frilansjournalister visar på ett större skifte inom journalistyrket som kan få djupgående konsekvenser för det svenska medielandskapet.
− För en frilansjournalist finns det idag mycket mindre möjligheter att göra granskande undersökningar, eftersom det innebär en risk för att det faktiskt inte ger en nyhet, och därmed inga pengar. Det här är en trend som även märks hos fastanställda journalister, men bland frilansarna är det extra tydligt. Det blir därför naturligt att satsa på säkra jobb, där intervjupersonen kanske till och med redan är bokad. Det här riskerar i längden att leda till att vissa frågor väljs bort, eftersom det är för riskabelt och tidsödande för frilansjournalisten att börja nysta i, säger Maria Norbäck.
Maria Norbäck, docent vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet och forskare inom medier och public service, maria.norback@handels.gu.se
Omikron har på kort tid tagit över som den dominerande varianten av viruset sars-cov-2. Nya data antyder att omikron inte bara har en högre smittspridning än tidigare varianter, utan också kan infektera människor med tidigare immunitet genom att undkomma så kallade neutraliserande antikroppar.
T-cellssvar mot omikron finns kvar
Svår sjukdom verkar dock vara relativt ovanligt hos individer med tidigare vaccination eller infektion, vilket tyder på att andra komponenter av immunsystemet fortfarande kanske känner igen omikron. En ny studie av forskare vid Karolinska Institutet visar nu att så kallade minnes-T-celler som bildats vid tidigare sars-cov-2-infektion eller mRNA-covid-19-vaccination även svarar mot omikronvarianten.
Neutraliserade antikroppar är de som specifikt binder sig till viruset där de spelar en roll i infektionsmekanismen – och därmed försvarar en cell från att bli infekterad.
– Tillsammans med virala faktorer, såsom minskad virusdelning i de nedre luftvägarna, samt andra immunfaktorer så ger dessa resultat oss en bättre bild som eventuellt kan förklara varför skyddet mot svår omikronsjukdom är fortsatt bra hos tidigare mRNA-vaccinerade individer, säger Marcus Buggert, forskare vid Centrum för infektionsmedicin, Karolinska institutet, som lett studien.
Studien är ett samarbete med Karolinska Universitetssjukhuset och bygger på blodprover från 40 vaccinerade individer, 48 individer som genomgått mild eller svår infektion med sars-cov-2, samt 48 individer som varken vaccinerats eller smittats tidigare.
Proverna från de vaccinerade samlades in sex månader efter en andra dos av mRNA-vaccin. Proverna från de tidigare smittade togs 9 månader efter konstaterad infektion under våren 2020, innan uppkomsten av de nya virusvarianterna. Övriga prover togs från friska blodgivare i slutet av 2020.
Bra t-cellssvar mot omikron
Minnes-T-cellerna hos både den vaccinerade och den tidigare infekterade gruppen hade god förmåga att känna igen spike-proteinet från omikronvarianten. Det bästa svaret från minnes-T-celler sågs dock hos den vaccinerade gruppen.
– Dessa resultat antyder att boosterimmunisering (påfyllnadsvaccinering) kan ge fördelar som sträcker sig utöver bildandet av neutraliserande antikroppar för att förbättra skyddet mot återkommande episoder av covid-19, säger Marcus Buggert.
Även om minnes-T-cellssvaret på det stora hela var intakt mot omikron, så fanns det en del individer som svarade sämre.
– Vi vill nu förstå varför svaret skiljer mellan olika individer och om en tredje vaccindos kan förbättra T-cellssvaret mot omikron ännu mer, säger han.
T-celler, B-celler och antikroppar – Immunförsvaret jobbar i team
T-celler, B-celler och antikroppar – Immunförsvaret jobbar i team
Vårt adaptiva (= anpassningsbara) immunförsvar skyddar oss mot infektioner och kan skapa ett minne av infektionen i kroppen. Det här minnet kan göra oss mer eller mindre immuna om samma smitta skulle dyka upp på nytt. Då är försvaret redan på plats. Immuniteten och det här cellminnet, kan också skapas med hjälp av ett vaccin.
Immunförsvaret är ett komplicerat system som består av flera komponenter i samarbete.
T-celler kan döda
T-cellerna är vita blodkroppar som lär sig känna igen ett virus eller en bakterie och som kan döda de celler i kroppen som infekterats, och därmed dämpa infektionen. Efter ett virusangrepp tar det ungefär en vecka för T-cellerna att organisera försvaret. En variant av T-celler, hjälparceller, triggar igång B-cellerna.
B-celler gör antikroppar
-celler är också ett slags vita blodkroppar som kan producera antikroppar mot nya smittämnen. När en ”vilande” B-minnescell aktiveras av en T-hjälparcell så börjar den dela sig och producerar antikroppar mot just det virus som T-cellen varnar för. B-cellerna kan skapa antikroppar mot en stor mängd olika smittämnen.
Antikroppar neutraliserar coronavirus
Antikroppar är proteiner som har förmågan att neutralisera virus eller angripande bakterieceller. Forskarna vet fortfarande inte exakt hur många antikroppar man behöver för att skydda sig från infektion eller sjukdom, men höga nivåer ger ett bättre skydd. Det finns studier som visar att så kallad hybridimmunitet, alltså efter sjukdom och vaccin i kombination, kan få mängden av antikroppar att öka kraftigt och därmed ge ett mycket bra skydd mot att insjukna igen.
Vetenskaplig artikel:
Ancestral SARS-CoV-2-specific T cells cross-recognize Omicron (Yu Gao, Curtis Cai, Alba Grifoni, Thomas R. Müller, Julia Niessl, Anna Olofsson, Marion Humbert, Lotta Hansson, Anders Österborg, Peter Bergman, Puran Chen, Annika Olsson, Johan K. Sandberg, Daniela Weiskopf, David A. Price, Hans-Gustaf Ljunggren, Annika C. Karlsson, Alessandro Sette, Soo Aleman, Marcus Buggert). Nature Medicine
Kontakt:
Marcus Buggert, docent Centrum för infektionsmedicin, institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska institutet, marcus.buggert@ki.se
Forskare vid Karolinska Institutet har genomfört en omfattande kartläggning av hur gener som ligger till grund för metabola tillstånd som blodfettsrubbningar, diabetes och övervikt samverkar för att orsaka hjärt-kärlsjukdom.
Arbetet har letts av Johan Björkegren, forskare vid Karolinska Institutet och professor vid Icahn School of Medicine at Mount Sinai i USA, och är resultatet av 20 års arbete som började när Johan Björkegren en gång tränade med ambitionen att bli hjärtkirurg.
I studien, som publicerats i Nature Cardiovascular Research, visar forskarna att upp till 60 procent av den ärftliga risken för hjärt-kärlsjukdom kan förklaras av så kallade regulatoriska gennätverk.
Kartlade gener i metabola vävnader
Forskarna gjorde omfattande RNA-sekvensering av metabola vävnader som lever, fettväv och skelettmuskel samt den arteriella kärlväggen i hundratals patienter både med och utan hjärt-kärlsjukdom. Utifrån dessa kunde de beräkna fram regulatoriska gennätverk som visade sig vara aktiva både inom och mellan de metabola vävnader och kärlväggen.
Totalt identifierade forskarna 224 av dessa nätverk som tillsammans bidrog till utvecklingen av hjärt-kärlsjukdom. 135 av nätverken var lokaliserade specifikt i antingen den åderförkalkade kärlväggen, levern, muskel eller någon av de två fettvävnader som ingick i provtagningen.
De återstående 89 nätverken representerade å andra sidan gener som samverkade över flera av dessa vävnader. Det var dessa gränsöverskridande nätverk som man i studien visade vara speciellt viktiga för utvecklingen av hjärt-kärlsjukdom. Studien bygger på prover från sju olika typer av vävnader som tagits från totalt 850 patienter, både med och utan hjärt-kärlsjukdom, under olika former av hjärtkirurgi.
Liten förändring i nyckelgener kan har stor effekt i andra vävnader
För att belysa betydelsen av de identifierade gennätverken gör forskarna liknelser med hur flygtrafik fungerar:
– Precis som en försening på en flygplats ofta påverka flygrutter i hela trafiknätet, fann vi att en liten förändring i aktiviteten hos nyckelgener i en vävnad kan ha stor betydelse för aktiviteten hos gener i helt andra vävnader i kroppen, säger Johan Björkegren.
Framförallt de nätverk som var aktiva mellan vävnaderna visade sig vara centrala för både utvecklingen och ärftlig risk av hjärt-kärlsjukdom. Forskarna sökte vidare svar på frågan varför vissa gener inom dessa nätverk samverkar över vävnadens gränser och fann bevis för omfattande signalering i form av endokrina faktorer, framförallt från fettväven som i stort sett tidigare var okända. Så kallade rekombinanta former av ett tiotal av dessa faktorer testades i möss med tydliga effekter på blodets nivåer av kolesterol och socker.
Karta över gennätverk kan ge skräddarsydd behandling
Resultaten anses viktiga för att ge en bättre översikt av hur enskilda gener och ”pathways” som redan är etablerade inom dessa sjukdomstillstånd samverkar.
– De regulatoriska nätverken ger ett mekaniskt ramverk i vilket enskilda kandidatgener kan sättas i det större sammanhang de faktiskt existerar i.
Han menar att ett ramverk av denna typ kommer att vara centralt för utvecklingen av så kallad precisionsmedicin där patienter är tänkta att bli diagnostiserade och behandlade på basen av hur deras unika genetik samspelar med riskfaktorer i miljön. Som skräddarsydd behandling.
– Här kan de regulatoriska gennätverken komma att spela en central roll som förklaringsmodell för de allt mer sofistikerade screeningverktyg vi idag förfogar över, säger Björkegren.
I den aktuella studien isolerades RNA från hela vävnader som består av flertalet celltyper – det påverkar nätverkens upplösning som idag kan jämföras med de första fotografierna i svartvitt.
Med mer sofistikerade tekniker såsom single-cell RNA-sekvensering kommer resolutionen i nätverken successivt förbättras varefter nätverkens användningsområde kan translateras från dagens forskning till det kliniska arbetet att diagnostisera och behandla patienter.
Johan Björkegren, professor och forskare, Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, Icahn School of Medicine at Mount Sinai, jogielsa@gmail.com; johan.bjorkegren@ki.se
När vi föds har vi luckor mellan skallbenen som är täckta med mjuk bindväv, som kallas fontaneller. Tack vare fontanellerna kan skallen pressas ihop och anpassas till den trånga förlossningskanalen. Efter födseln omvandlas vävnaden i fontanellerna långsamt till hårt ben. Nu har forskare kombinerat material som tillsammans efterliknar naturens process.
– Vi vill kunna använda detta till applikationer där materialet ska ha olika egenskaper vid olika tidpunkter. I ett första skede är materialet mjukt och följsamt, och sedan kan det låsas i ett läge. Möjliga användningsområden är läkning av komplicerade benbrott eller mjuka mikrorobotar som skulle kunna injiceras genom en liten nål vartefter roboten vecklar ut sig och bildar sina ben, säger Edwin Jager, universitetslektor vid Institutionen för fysik, kemi och biologi, IFM, vid Linköpings universitet.
Biomolekyl som stimulerar bentillväxt
Idén kläcktes under en forskningsvistelse i Japan då materialforskaren Edwin Jager träffade Hiroshi Kamioka och Emilio Hara, som forskar kring ben. De japanska forskarna hade upptäckt en sorts biomolekyler som på kort tid kunde stimulera bentillväxt. Vore det möjligt att kombinera biomolekylen med Jagers materialforskning för att utveckla nya material vars styvhet kan varieras?
I den aktuella studien, som publiceras i Advanced Materials, har forskarna konstruerat ett slags enkel ”mikrorobot”, som kan anta olika former och ändra hårdhet. Forskarna utgår från ett gelmaterial kallat alginat. På ena sidan om gelen får ett polymermaterial växa in. Detta material är elektroaktivt och ändrar volym när forskarna applicerar en svag spänning, vilket får mikroroboten att böja sig åt ena hållet. På den andra sidan av gelen fäster forskarna biomolekyler som gör att det mjuka gelmaterialet kan bli hårt. Dessa biomolekyler utvinns från cellmembranet på en typ av cell som är viktiga för benbildning. När materialet doppas i en cellodlingsvätska, som ska efterlikna miljön i kroppen och innehåller kalcium och fosfor, får biomolekylerna gelen att mineraliseras och hårdna som ben.
Användas vid komplicerade benbrott
En av de potentiella tillämpningar som forskarna är intresserade av är benläkning. Idéen är att det mjuka materialet, som får kraft och rörelseförmåga av den elektroaktiva polymeren, rör sig in i hålrum i komplicerade benbrott och vecklar ut sig. När materialet sedan hårdnat kan det utgöra grunden för bildning av nytt ben, är tanken. I den aktuella studien demonstrerar forskarna att materialet kan linda sig runt kycklingben och att den artificiella bentillväxten kan växa ihop med kycklingbenet.
Danfeng Cao, doktorand vid Linköpings universitet, monterar en bit ben som ”mikroroboten” sedan kommer linda sig runt och växa ihop med. Bild: Olov Planthaber/LiU.
Genom att göra mönster i gelen kan forskarna påverka på vilket sätt den enkla mikroroboten kommer att böja sig när spänning tillförs. Vinkelräta linjer i ytan får materialet att böja sig i en halvcirkel, medan diagonala linjer gör att den vrider sig som en korkskruv.
– Genom att styra hur materialet vrider sig kan vi få fram olika rörelsemönster i mikrorobotar, men också styra hur materialet vecklar upp sig i exempelvis ett benbrott. Vi kan baka in rörelsen i materialets struktur, så att man slipper ha komplexa styrprogram för mikrorobotarna, säger Edwin Jager.
Forskarna går nu vidare med att undersöka egenskaperna hos materialkombinationen och hur den fungerar tillsammans med levande celler, för att lära sig mer om dess biokompatibilitet.
Vetenskaplig artikel:
Biohybrid variable stiffness soft actuators that self-create bone, (Danfeng Cao, Jose G. Martinez, Emilio Satoshi Hara och Edwin Jager), Advanced Materials.
Kontakt:
Edwin Jager, universitetslektor vid Linköpings universitet, edwin.jager@liu.se
Fotnot:
Forskningen har gjorts med finansiellt stöd av bland andra Japanese Society for the Promotion of Science (JSPS) Bridge Fellowship program och KAKENHI, Vetenskapsrådet, Promobilia och STINT, Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning.
Från och med vårt första andetag exponeras våra lungor för mikroorganismer, exempelvis bakterier och virus. Tack vare immunceller i lungorna, så kallade makrofager, skyddas vi från många infektioner redan tidigt i livet.
I en studie som publiceras i Journal of Experimental Medicine visar forskare vid Karolinska Institutet hur lungmakrofager utvecklas – ny kunskap som kan bidra till att begränsa organskador och som betyder mycket för den fortsatta utvecklingen av viktiga behandlingar av lungsjukdomar, uppger Karolinska sjukhuset.
Lungmakrofager börjar utvecklas hos människor direkt efter födseln när lungorna blåses upp av inandningsluften. Trots lungmakrofagernas viktiga betydelse i immunsystemet har det tidigare varit okänt hur de utvecklas hos människor efter födseln, eftersom in vivo-studier hos människor är svåra att genomföra.
Lungors immunförsvar kommer från levern
Med hjälp av en humaniserad musmodell har forskare vid Karolinska Institutet nu kunnat studera utvecklingen av mänskliga makrofager direkt i en levande lunga. I studien upptäckte forskarna att lungmakrofager utvecklas på två olika sätt.
– I den första typen av utveckling härstammar lungmakrofagerna från prekursorceller som finns redan i fostrets lever. Efter födseln förflyttar sig dessa prekursorceller från levern till lungorna via blodomloppet. I lungorna exponeras de sedan för olika tillväxtfaktorer, vilket utvecklar dem till mogna lungmakrofager.
– Den andra typen av utveckling av lungmakrofager sker senare i livet. Då utvecklas de från vuxna prekursorceller, så kallade monocyter, som finns i blodet, säger Tim Willinger, docent vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, som har lett studien.
Liknande genuttryck men olika funktioner
Forskarna undersökte även om lungmakrofagernas ursprung påverkar dess funktion. Här kunde de se att lungmakrofagerna, oavsett ursprung, hade liknande genuttryck men olika funktioner.
– Vi upptäckte att fosterprekursorceller delar sig fortare än de vuxna prekursorcellerna. Fosterprekursorcellerna befolkar därmed lungorna snabbare, vilket är viktigt tidigt i livet för att snabbt ta bort mikroorganismer och andra inandade partiklar, säger studiens försteförfattare Elza Evren, doktorand i Tim Willingers forskargrupp.
De lungmakrofager som härrör från de vuxna prekursorcellerna visade sig däremot aktiveras starkt av interferon, ett protein som har i uppgift att försvara kroppen mot virusinfektioner. Det är därför mycket sannolikt att just denna typ av lungmakrofager har en viktig funktion i immunförsvaret för att bekämpa virus.
Överaktiverat immunförsvar kan skada lungan
Forskarna kunde även se att dessa lungmakrofager liknar pro-inflammatoriska makrofager som kan överaktiveras. En sådan överaktivering kan leda till allvarliga lungskador i sjukdomar såsom covid-19.
De nya rönen bidrar till en bättre förståelse för lungmakrofagernas ursprung och funktion. Den fosterprekursorcell som forskarna har identifierat är ett potentiellt mål för att regenerera vävnadsskyddande makrofager, begränsa organskador och främja vävnadsreparation i en skadad lunga. Dessa fynd kan också stödja utvecklingen av nya behandlingar för olika lungsjukdomar.
Crowdfunding, på svenska ibland kallat gräsrots- eller folkfinansiering, är ett växande fenomen. För initiativtagaren eller personen som lanserar en crowdfunding-kampanj är det tilltalande att kunna skaffa finansiering utan rigorösa kreditkontroller och utan att vara beroende av en enda, vänligt inställd bankchef som tror på ens idé. Men vad får intressenterna ut av den här metoden? Vilka är de och varför kan de tänka sig att bidra med pengar?
Olika skäl bakom crowdfunding
– Det är viktigt att inte dra alla intressenter över en kam när du lanserar en crowdfunding-kampanj. Till exempel finns ”shopparna” som bidrar med medel för att de önskar en ny produkt som inte finns på marknaden ännu. Men sedan finns det andra, som välgörare och mecenater, som donerar medel av mer känslomässiga eller sociala skäl – för att hjälpa och stötta en vän, familjemedlem eller bara en annan entreprenör, säger Nadia Arshad, ekonomie doktor vid Jönköping International Business School, Jönköping University.
Stöder ofta regionala innovatörer
I sin doktorsavhandling visar hon att intressenter ofta engagerar sig i kampanjer för att de vill stödja entreprenörerna, särskilt om dessa kommer från den egna regionen. Dessutom har de betydligt mer tålamod med försenade produkter och defekter än vanliga kunder.
Hon undersökte belöningsbaserade kampanjer för crowdfunding i USA och i Sverige, och fann att det för många var en viktig motivationsfaktor att stödja entreprenörskap och innovation.
Donerar stora summor till crowfunding
– I USA ville intressenterna gärna ge medel till entreprenörer från den egna delstaten eller staden. I Sverige var de mer patriotiska och ville stödja svenska entreprenörer och svensk innovation. Och det var inga små summor de donerade heller, jag förvånades över hur mycket folk kunde tänka sig att investera för att främja entreprenörskap, säger Nadia Arshad.
Ett annat intressant resultat var hur toleranta och förstående intressenter var när det gällde problem som dök upp under kampanjen medan de väntade på belöningen.
– Som vanliga ”shoppare” är vi stränga; vi vill ha en perfekt produkt och i tid. Finansiärer vid crowdfunding är mer toleranta; de är beredda på förseningar och till och med vissa defekter hos produkten. De ser det här som en del i risken med en crowdfunding-kampanj. Det viktiga för dem är att få tydlig och transparent kommunikation under kampanjen och efteråt, säger Nadia Arshad.
Kartlade intressentens engagemang från start till slut
Den unika aspekten i Nadia Arshads forskning är hur hon kartlade processen för intressenternas engagemang från start till slut: från det att intressenterna blev medvetna om kampanjen till deras utvärdering, övervägande och slutligen donation av pengar. Men resan slutade inte där.
– Att bara ge pengar är inte nog. För att kampanjen ska bli framgångsrik behöver intressenterna ta tid att rekommendera produkten och entreprenören bakom den, sprida budskapet och motivera andra att engagera sig, säger Nadia Arshad.
Crowdfunding blir alltmer populärt
Crowdfunding blir alltmer populärt, men enligt Nadia Arshad känner väldigt få till och förstår det. Som hon ser det behöver detta åtgärdas.
– Crowdfunding är en viktig del i den hållbara utvecklingen av vår ekonomi och vi behöver stötta entreprenörers förmåga att arbeta på det här sättet. Min forskning kan hjälpa entreprenörer att fundera på vilken typ av finansiärer de vill ha. Vill de ha välgörare? Då ska de presentera sin produkt på ett sätt som tilltalar på ett känslomässigt plan. Vill de bara ha kunder? Då ska presentationen handla mindre om känslor och mer om fördelarna med produkten.
För politiska beslutsfattare är Nadia Arshads avhandling en påminnelse om att crowdfunding inte bara handlar om initiativtagarna.
– Det finns inte mycket lagstiftning kring belöningsbaserade crowdfunding-kampanjer. Med ansedda och välkända plattformar för crowdfunding är risken för bedrägerier mindre. Men mer kan göras för att skydda finansiärer, särskilt när det gäller återbetalning, och för att undersöka hur och varför kampanjer misslyckas, säger hon.
Belöningsbaserad crowdfunding
Belöningsbaserad crowdfunding innebär att individer ger medel till ett projekt eller företag med förväntan om att i ett senare skede få tillbaka en icke-ekonomisk belöning, som till exempel en vara eller service. Ett vanligt exempel är ett projekt eller företag som erbjuder en unik tjänst (belöning) eller en ny produkt (förförsäljning) i gengäld för investeringen. Den här sortens crowdfunding tillåter företag att lansera med redan bokförda order och ett säkrat kassaflöde (en stor utmaning för nya företag) och samlar en publik innan en produktlansering.
Kolnanorör är mycket tunna, lätta och ihåliga rör som består av kolatomer. Väggen på röret är bara en atom tjock. Rörväggen är som ett ark av grafit som rullas till en cylinder, med hexagonala gallerverk som utgör arket.
Med sina unika mekaniska, elektriska och termiska egenskaper ger kolnanorör stora möjligheter för vetenskaplig forskning och industriella och kommersiella applikationer. Det finns en mycket stor potential för materialet till exempel i kompositindustrin, men användningsområdet är bredare än så.
Nanorören har inte alltid perfekt struktur
Mattias Flygare, nybliven doktor i fysik vid Karlstads universitet, har i sin avhandling studerat vilken effekt kristalliniteten har på olika egenskaper, som rörens böjstyrka och elektrisk ledningsförmåga.
– Vi vet att om rören hade en perfekt atomstruktur så skulle dessa egenskaper vara fantastiskt goda, men verkligheten är oftast inte perfekt. Istället ser vi att rörens väggar består av ett ”lapptäcke” av olika stora ”flagor” med fin atomstruktur. Hur stora dessa kristallflagor är, tillsammans med andra avvikelser från det perfekta, ger materialet olika egenskaper.
Kristallinitet är graden av strukturell ordning i ett fast ämne. I en kristall är atomerna molekylerna, eller jonerna ordnade på ett regelbundet, periodiskt sätt. Strukturen upprepar sig i alla tre dimensioner.
Ordet kristall kommer från grekiskans kry’stallos som betyder både is och bergkristall.
Flagor av perfekta mönster
– Jag har studerat hur mycket olika oregelbundenheter i atomstrukturen påverkar materialets egenskaper, säger Mattias Flygare. För att titta på atomstrukturen har jag använt vårt transmissionselektronmikroskop här på Karlstads universitet.
Mikroskopet använder elektronstrålar istället för ljus för att ”genomlysa” materialet. Det gör det möjligt att se ner till nanometernivå, alltså en miljarddels meter, vilket är ofattbart litet.
Verktyget gör det möjligt att se enskilda atomer
Med hjälp av transmissionselektronmikroskop kan man komma förbi det synliga ljusets upplösningsgräns, som är omkring en mikrometer, och ner till cirka 100 pikometer, det vill säga 0,1 nanometer. Denna teknik gör det möjligt att få upplösning av enskilda atomer.
Inuti mikroskopet på Karlstads universitet finns också möjligheten manipulera kolnanorören med en specialbyggd sond som kan kontrolleras på nanometernivå.
– Vårt elektronmikroskop är helt vibrationsisolerat från resten av huset, säger Mattias Flygare. Om mikroskopet hade kontakt med huset, skulle det inte krävas mer än att en person passerade i korridoren utanför för att vibrationerna skulle göra bilden otydlig och oanvändbar.
– Mina studier visar bland annat att egenskapernas beroende av atomernas regelbundenhet inuti rörväggarna inte alltid är helt linjär. Och det finns kritiska punkter där egenskaperna kan bli drastiskt mycket bättre bara genom att öka kristalliniteten lite grann. Det här är ett mycket intressant resultat som visar på behovet av mer forskning och framtagandet av ett klassifikationssystem för kolnanorör, så att rätt sorts rör kan användas till rätt syfte, och för att vidareutveckla produktionsmetoderna för rören.
– Det saknas idag mätstandarder och klassificeringssystem för kolnanorör.
Kolnanorör starkare än diamant och lättare än stål
Nanorör är en cylinder av grundämnet kol, skapat av ett hoprullat grafenlager och utgör en del av nanoteknologin.
Nanorören är uppbyggd av sexkantiga strukturer som bildar ett rör i en nanometers storlek i diameter. Bindningen i strukturen gör den starkare än diamant, vilket gör grafen till det starkaste existerande materialet, samtidigt som det har bättre värmeisolerande förmåga än diamant.
Beroende på strukturen kan nanorören vara elektriska ledare eller halvledare. De ledande varianterna är tusen gånger bättre än koppar, vilket tillsammans med den goda isolationsförmågan gör materialet utmärkt inom elektronik.
Även som byggmaterial är det väldigt användbart eftersom det är betydligt mycket starkare och lättare än stål. Det är även lättare än bomull. De används också i en ny slags bildskärmsteknologi som kallas OLED (organic light-emitting diode) och lyser när el går igenom dem.
Idag hittar man applikationer för kolnanorör i många olika produkter, och forskare fortsätter att utforska kreativa nya sätt att använda materialet. Kolnanorör finns i olika kompositmaterial till exempel i sportutrustning som tennisracket och cyklar, för dess förmåga att förbättra hållfastheten men samtidigt minska vikten. På grund av dess elektriska ledningsförmåga är det också användbart i all möjlig elektronik, och det finns även mer exotiska användningsområden på horisonten.
Miljönyttan av ekologisk odling beror på det omgivande landskapet. Den positiva effekten på biologisk mångfald är särskilt stor i odlingslandskap med få kvarvarande naturliga livsmiljöer som exempelvis naturbetesmarker, enligt en studie från Lunds universitet och Sveriges lantbruksuniversitetet.
– Ekologisk odling bidrar mer till den biologiska mångfalden på platser där det sedan tidigare finns relativt få arter, säger William Sidemo Holm, utredare vid AgriFood och doktor i miljövetenskap vid Lunds universitet.
Vad är en naturbetesmark?
En ängs- och betesmark är en naturlig gräsmark som har betats eller slagits under många hundra år. Vissa kan ha gödslats eller dikats och kallas då kultiverade betesmarker. De som aldrig har gödslats eller påverkats av andra produktionshöjande åtgärder kallas för naturbetesmarker. Naturbetesmarkerna tillhör våra allra mest artrika marker, men måste betas för att bibehålla sin biologiska mångfald.
Ekologisk odling kan ge mindre skörd
Samtidigt har sådana odlingslandskap ofta en hög jordbruksproduktion och därför är också kostnaderna i form av skördebortfall höga vid en övergång till ekologisk odling. Eftersom lönsamheten vid ekologisk odling ofta är lägre än vid konventionell odling kan lantbrukare få en miljöersättning för att odla ekologiskt.
Men ersättningens storlek påverkas inte av områdets produktivitet, vilket är ett problem, enligt William Sidemo Holm:
– Det leder till att få odlar ekologiskt i mer produktiva områden där konventionell odling är jämförelsevis lönsamt. Samtidigt är det just i dessa områden som ekologisk odling kan göra störst nytta då mängden naturbetesmarker ofta är låg, säger William Sidemo Holm som undersökt just undersökt kostnaderna för att öka biologisk mångfald genom ekologisk odling, och hur dessa påverkas av det omgivande landskapet.
– Vår studie visar behovet av att utforma styrmedel som gör det gynnsamt för lantbrukare i landskap med få naturbetesmarker att odla ekologiskt.
Ekologisk odling och biologisk mångfald – studien visar att:
ekologisk odling ökar biologisk mångfald (mätt som antalet växtarter) mest kostnadseffektivt i landskap med en liten andel naturbetesmarker.
kostnaden för att öka antalet växtarter med ekologisk odling ökar för varje tillkommen växtart.
bevarande av naturbetesmarker har en större effekt på antalet växtarter än ekologisk odling.
Studien visar också att kostnaden för att öka antalet arter med hjälp av ekologisk odling ökar allteftersom en större areal i ett område redan brukas ekologiskt. Detta beror på att de arter som gynnas mest av ekologisk odling redan har tillkommit, och att vinstbortfallet ökar i takt med att mer produktiv mark måste konverteras till ekologisk. Därför visar studien också att det är viktigt med en geografisk spridning gällande var man odlar ekologiskt.
Så här gick studien till:
Metoden bygger på att forskarna studerade hur ekologisk och konventionell odling av vall, höstvete, vårkorn, raps, sockerbetor och baljväxter, samt djurhållning på naturbetesmarker, påverkar antalet vilda växtarter och jordbrukarnas vinster. För detta genomförde forskarna en fältstudie där de samlade in data om markanvändning, skörd och antalet växtarter från 19 gårdar (10 ekologiska och 9 konventionella) i Skåne. För att beräkna effekten på jordbrukares vinst kompletterades fältstudien med jordbruksstatistik från Jordbruksverkets driftsplaneringsprogram Agriwise.
William Sidemo Holm, Utredare vid AgriFood Economics Centre, SLU och doktor i miljövetenskap med inriktning på bevarande av biologiskt mångfald, Lunds universitet, william.sidemo.holm@slu.se
– I princip alla offentliga verksamheter tycks vara överbelastade med mer att göra än vad de egentligen kan hantera. En särskild utmaning för Polisen är att det inte går att skriva av ärenden på grund av att det är för mycket att göra – det är olagligt. Därför behöver Polisen hitta strategier för att lösa dilemmat, säger Andreas Liljegren, organisationsforskare och docent i socialt arbete vid Göteborgs universitet.
Två sätt att lösa överbelastning
I studien har han undersökt hur Polisens utredningsenhet i en av Sveriges storstäder hanterar överbelastningsproblemet. Resultatet visar att det finns två processer igång för att hantera situationen: begränsning av arbetsbelastningen genom att avskriva ärenden, och att lägga ärenden på hög i väntan på handläggning.
Enligt studien finns flera skäl att låta ärenden vänta. Det kan exempelvis ge sken av att mer händer i utredningarna än det faktiskt gör. Att lägga ärenden på hög innebär också att de blir enklare att skriva av i ett senare skede.
– Då kan bevisningen ha försvagats, vittnen har kanske inte en lika tydlig bild av händelseförloppet och teknisk bevisning kan ha gått förlorad, säger Andreas Liljegren.
Glapp mellan ambition och verklighet
Att offentliga verksamheter fungerar på det här sättet kan vara något att moralisera över, men Andreas Liljegren menar att verksamheter som till exempel Polisen inte har något val. Glappet mellan uppdragsgivarnas ambitioner för verksamheten och de resurser som tillsätts är helt enkelt för stort.
– För att handskas med överbelastningsdilemmat behöver verksamheten vara kreativ, annars går den under. I grunden handlar det om ett prioriteringsarbete för att systemet ska kunna upprätthållas, säger han.
Fallstudie av Polisen
Studien är en fallstudie och inkluderar intervjuer med tjänstemän och fokusgrupper, observationer och dokumentanalyser. Studien beskriver och analyserar hur polisens utredningsverksamhet agerar för att undvika att bli överbelastade.
Utan bakteriedödande antibiotika skulle sjukvården se väldigt annorlunda ut. Vård av för tidigt födda barn, avancerad kirurgi, organtransplantationer och cancerbehandlingar är exempel på vård som är förenad med en ökad risk för infektion. I dag hanteras infektionsrisken med antibiotika. Men antibiotikaresistenta bakterier är ett växande problem i världen. Även förekomsten av blodinfektioner ökar globalt sett. I ljuset av detta har Martin Holmbom och kollegor studerat förekomst av blodinfektioner och antibiotikaresistens, samt dödligheten förknippad med dessa, i befolkningen i Östergötland.
Blodinfektion och sepsis
En infektion kan uppträda på många ställen i kroppen, som urinvägarna, luftvägarna och huden. I vissa fall sprider sig bakterierna till blodet. Det kallas då blodinfektion.
När vi får en infektion reagerar kroppens immunförsvar för att bekämpa bakterierna. I vissa fall när bakterier sprider sig i blodbanan reagerar immunförsvaret alltför kraftigt. Immunförsvarets överreaktion ger då tillsammans med själva infektionen en negativ påverkan på olika organ, som till exempel hjärtat, njurarna, hjärnan och lungorna. Detta tillstånd kallas blodförgiftning, eller sepsis.
Sepsis är ett allvarligt tillstånd som kan bli dödligt.
Symtomen vid sepsis kan te sig olika från person till person, och kan vara diffusa. Det är viktigt att söka vård tidigt om allmäntillståndet försämras.Källa: Martin Holmbom, läkare, Urologiska kliniken i Östergötland
I de fyra studierna som ingår i hans avhandling ser Martin Holmbom att förekomsten av blodinfektioner har ökat i Östergötland. Även dödligheten i blodinfektioner har ökat, något som åtminstone delvis kan hänga ihop med att många som drabbas är äldre med flera kroniska sjukdomar.
Forskarna har också undersökt utvecklingen av antibiotikaresistens i Östergötland genom att analysera fler än 9 000 bakterier som orsakat blodinfektion. Forskarna tittade på hur motståndskraftiga bakterierna var mot olika antibiotika och vilka blodinfektioner som fick dödlig utgång. I studien var andelen multiresistenta bakterier* låg, men ökade kraftigt under de år som studerades. Forskarna gick vidare med dessa fynd genom att titta närmare på vilka faktorer som var starkast förknippade med dödlig utgång vid blodinfektion.
*Multiresistenta bakterier
Bakterier som har ökad motståndskraft mot flera antibiotika och som därför kan vara svårare att behandla.
– Även om vi ser att de multiresistenta bakterierna ökat i en svensk population, har ökningen inte följts av en ökad dödlighet. Den starkaste riskfaktorn för dödlig utgång i våra studier är samsjuklighet med flera kroniska sjukdomar, men även förlängd tid till inläggning på sjukhus, säger Martin Holmbom, nybliven doktor vid Linköpings universitet.
Symtomen kan vara diffusa
Symtomen vid blodinfektion och det allvarliga tillståndet blodförgiftning, eller sepsis, kan te sig olika från person till person och kan vara diffusa. Det kan därför vara svårt både för den drabbade och för sjukvårdspersonal att initialt bedöma hur allvarlig infektionen är, vilket kan bidra till att livräddande vård blir fördröjd. Dödlighet vid blodinfektion var i studierna också kopplad till ökad och hög ålder på patienterna.
Martin Holmbom menar att allt tyder på att multiresistenta bakterier kommer att öka och att det är mycket viktigt att prioritera motåtgärder.
Antibiotikaresistens hot mot hälsan
– Ökande antibiotikaresistens kan få allvarliga konsekvenser och är enligt mig ett stort hot mot den globala folkhälsan. Sverige har generellt låg antibiotikaförbrukning och ett gynnsamt resistensläge där man under flera år har arbetat med att minska användningen av antibiotika hos både människor och djur. Att vi trots detta ser en ökning av antibiotikaresistens bör vara en väckarklocka att vi behöver göra mer, säger Martin Holmbom.
En del av avhandlingsarbetet har handlat om att bygga upp en databas som används för att följa utvecklingen av antibiotikaresistens och blodinfektioner i Östergötland från år 2000 och framåt. Databasen kan ge värdefull information som kan ligga till grund för justering av lokala antibiotikarekommendationer vid blodinfektioner, och för att följa effekten av förebyggande åtgärder. I regionen finns sedan ett par år tillbaka också ett sepsislarm, i form av standardiserade handläggningsrutiner för vården vid misstänkt blodförgiftning.
Martin Holmbom, doktor vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Linköpings universitet och specialistläkare vid Urologiska kliniken, Region Östergötland, martin.holmbom@liu.se, martin.holmbom@regionostergotland.se.
Utöver hög ålder och vissa bakomliggande sjukdomar så påverkar genetiska faktorer risken att bli svårt sjuk i covid-19. En internationell metastudie ledd av forskare vid Karolinska Institutet har identifierat en specifik genvariant som skyddar mot svår covid-19.
Arv från neandertalare ger skydd
Tidigare studier, på framför allt individer av europeisk härkomst, har visat att individer som bär ett särskilt stycke DNA har 20 procent lägre risk att bli inlagd på intensivvårdsavdelning vid covid-19. Det här DNA-stycket kodar för gener som styr immunförsvaret mot virus och är nedärvd från neandertalare hos ungefär hälften av alla människor utanför Afrika.
Själva DNA-stycket är långt och innehåller många olika genvarianter. Det har gjort det svårt att veta exakt vilken genvariant som skyddar. Om man hittar rätt variant så kan den vara en måltavla vid läkemedelsbehandling mot svår covid-19-infektion.
För att identifiera den specifika genvarianten letade forskarna i den aktuella studien efter individer som bar endast delar av detta DNA-stycke. Nedärvningen från neandertalare skedde efter utvandringen från Afrika, så forskarna såg en potential i att rikta in sig på individer med afrikansk härkomst som saknar arv från neandertalare och därmed även majoriteten av DNA-segmentet. En liten bit av segmentet är dock detsamma både hos personer med afrikansk och europeisk härkomst.
Afrikansk härkomst skydd mot covid
Forskarna fann att individer med huvudsakligen afrikansk härkomst hade samma skydd som individer med europeisk härkomst, vilket gjorde att de kunde peka ut en specifik genvariant som särskilt intressant.
– Att individer med afrikansk härkomst hade samma skydd gjorde att vi kunde identifiera den unika skillnaden i DNA:t som faktiskt skyddar mot covid-19-infektion, säger studiens försteförfattare Jennifer Huffman, forskare vid VA Boston Healthcare System i USA.
Analysen omfattade totalt 2 787 sjukhusinlagda covid-19-patienter av afrikansk härkomst och 130,997 personer i en kontrollgrupp från sex kohortstudier. 80 procent av individer med afrikansk härkomst bar den skyddande varianten. Effekten jämfördes med en tidigare större metastudie av individer med europeisk härkomst.
Enligt forskarna påverkar den skyddande genvarianten (rs10774671-G) hur långt det protein blir som kodas av genen OAS1. Andra studier har visat att den längre varianten av proteinet är bättre på att bryta ner viruset sars-cov-2, som orsakar sjukdomen covid-19.
– Att vi börjar förstå de genetiska riskfaktorerna i detalj är en nyckel för att utveckla nya läkemedel mot covid-19, säger medförfattaren Brent Richards, forskare vid Lady Davis Institute of the Jewish General Hospital samt professor vid McGill University i Kanada.
Inkludering viktigt i studier
Covid-19-pandemin har lett till omfattande samarbeten mellan forskare från olika delar av världen, vilket gjort det möjligt att studera genetiska riskfaktorer hos en bredare mångfald av individer än i många tidigare studier. Majoriteten av all forskning sker dock fortfarande på individer av huvudsakligen europeisk härkomst.
– Den här studien visar hur viktigt det är att inkludera individer med olika härkomst. Hade vi bara studerat en grupp hade vi inte lyckats identifiera genvarianten i det här fallet, säger studiens korresponderande författare Hugo Zeberg, biträdande lektor vid institutionen för neurovetenskap på Karolinska Institutet.
Vetenskaplig artikel:
Multi-ancestry fine mapping implicates OAS1 splicing in risk of severe COVID-19. Jennifer E. Huffman, Guillaume Butler-Laporte, Atlas Khan, Erola Pairo-Castineira, Theodore G. Drivas, Gina M. Peloso, Tomoko Nakanishi, COVID-19 Host Genetics Initiative, Andrea Ganna, Anurag Verma, J. Kenneth Baillie, Krzysztof Kiryluk, J. Brent Richards and Hugo Zeberg. Nature Genetics .
Kontakt:
Hugo Zeberg, biträdande lektor, Institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet, Max Planck Institutet för Evolutionär Antropologi, hugo.zeberg@ki.se
Det visar en ny avhandling vid Umeå Universitet där stridspiloter, helikopterpiloter och helikopterbesättning har studerats.
– Det är viktigt att vi fångar upp tidiga tecken på att flygande personal riskerar att utveckla mer bestående fysiska symtom som påverkar deras arbetsförmåga, säger Matthias Tegern, doktorand vid Umeå universitet.
Stela och svaga nackar ökar risk för smärta
En grupp som var besvärsfria när studien påbörjades följdes med enkäter under ett år. Av dem utvecklade under året nästan en av fyra besvär i nacke eller bröstrygg. Ökad risk för att utveckla dessa besvär fanns hos dem som i början av studien uppgett att de tidigare hade upplevt besvär, hade mindre rörlighet vid framåtböjning av nacken samt en sämre uthållighet i nackens främre muskler.
I en annan studie genomfördes flera olika tester av fysisk prestationsförmåga, där det framkom att mindre rörelsekontroll respektive sämre rörlighet i framåtböjning av nacken hade samband med att rapportera besvär i nacke och bröstryggen. Ytterligare klinisk undersökning visade att individer med smärta i nacke eller bröstrygg uppvisar individuellt olika fysiska symtom och funktionsnedsättningar som kan sättas i samband med flygning och som också påverkar deras arbete.
Nack- och ryggbesvär vanligare bland flygare
Genom att låta dels flygande personal, dels soldater under internationell insats besvara en enkät, gick det att se att fysiska besvär var vanligare i nacke och bröstrygg bland den flygande personalen än bland marksoldaterna. Så många som nästan varannan, 46 procent, bland de flygande uppgav att de under det senaste året haft besvär i nacke eller bröstrygg, jämfört med färre än var femte bland marksoldaterna. Det gick även att se ett samband mellan besvären och låg självskattad hälsa.
– Det bekräftar det vi redan misstänkte att det kan ha att göra med arbetet som flygande personal utför. Låg självskattad fysisk hälsa har även visat sig vara en viktig faktor i tidigare studier, säger Matthias Tegern.
Undersökte försvarets piloter
Matthias Tegern har undersökt förekomsten av muskuloskeletala besvär, det vill säga problem relaterade till skelett och muskler, bland försvarets stridspiloter, helikopterpiloter och helikopterbesättning. Syftet var även att identifiera faktorer som både samexisterar men som också kan föregå utvecklingen av sådana besvär. Han har också undersökt tillförlitligheten i kliniska tester som undersöker rörelsekontroll, och genomfört individuella undersökningar av de som har besvär i nacke och bröstrygg.
– Tidigare studier inom Försvarsmakten har lett fram till förebyggande åtgärder på olika nivåer, både för de som är besvärsfria och de som har besvär från rörelseapparaten. Det har främst fokuserat på besvär i knä och ländrygg. Kunskapen från avhandlingen kan användas för att utveckla och anpassa detta koncept till flygande personal som främst har besvär i nacke och bröstrygg, säger Matthias Tegern.
Matthias Tegern, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, matthias.tegern@umu.se
Avhandlingen är genomförd på uppdrag från Försvarsmakten. Underlaget har insamlats i nära samarbete med Karolinska Institutet. Samtliga deltagare fick besvara en enkät om förekomst av fysiska besvär och skador samt olika arbets- och hälsorelaterade frågor. Den flygande personalen fick även genomföra tester av rörelsekontroll, rörlighet, styrka och uthållighet i nacke och bröstrygg.
Flöden och vattenstånd förändras när vattenkraftverk och dammar byggs, vilket förändrar förhållanden och förutsättningar för liv i ett reglerat vattendrag. Vattenkraftverken hindrar också fiskars vandring till och från lekplatser där de fortplantar sig. Regleringen gör att vattenflöden och vattenstånd skiftar snabbt (så kallad korttidsreglering) och orsakar stress och störningar för alla arter i och vid vattendragen.
Miljöanpassning av älvar utan påverkan på kraftproduktion
Ett forskarteam från Umeå universitet har gjort fältstudier i Umeälven och kan presentera 28 scenarier med ekologisk reglering som visar miljönyttor och påverkan på produktion av elektricitet.
– Vi visar att vattenkraftverken i Umeälven kan miljöanpassas med relativt små förluster av elektricitet eller till och med utan produktionspåverkan, säger huvudförfattaren Åsa Widén, som nyligen har doktorerat på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Forskningsresultaten är viktiga för att kunna bevara biologisk mångfald i reglerade vattendrag. Resultaten är relevanta eftersom Sverige står inför en nationell omprövning av alla vattenkraftstillstånd där större krav på miljöhänsyn ska ställas.
Beräknar nytta och kostnader av miljöåtgärder
Hon förklarar vidare det är ovanligt med resultat av miljöåtgärder där både kostnader och miljönytta kvantifierats. Som exempel skulle ett nolltappningsförbud (krav på ett minsta ständigt flöde genom kraftstationerna) kombinerat med spill på 1–12 procent av det genomsnittliga årliga flödet till torrfåror leda till en förlust på 2,1 procent av den årliga elproduktionen. Om man lägger till fiskvägar skulle förlusten öka till 3,1 procent per år. Resultaten omfattar inte påverkan på balans- och reglerkraft.
Åsa Widen har utfört studien tillsammans med Roland Jansson, Birgitta Malm-Renöfält, Erik Degerman och Dag Wisaeus.
