Manliga spindlar tar benen till hjälp för att känna lukter och upptäcka sexferomoner från honspindlar. Det visar en studie från bland annat Lunds universitet.
Spindlar är kända för sin förmåga att känna vibrationer och sin skarpa syn. Men väldigt lite har varit känt om deras luktsinne – fram till nu. Forskare från Sverige och Tyskland kan nämligen visa att de åttabenta djuren använder sensiller, specialiserade lukthår, på sina ben för att känna lukter.
– Vår upptäckt sätter stopp för ett decenniumlångt sökande efter dessa svårfångade sensiller som nu både har identifierats och kartlagts. Det öppnar för djupgående studier av mekanismen bakom spindlars luktsinne, säger biologiforskaren Hong-Lei Wang vid Lunds universitet.
Luktsinne har kartlagts
Studien har fokuserat på getingspindlar som spridit sig kraftigt i Sverige de senaste åren. Sedan tidigare finns kunskap om den kemiska sammansättningen av det könsferomon som honorna avger för att locka till sig hanar.
Nu har forskarna upptäckt att endast vuxna hanar har luktsensiller på gångbenen, något som vittnar om att de här lukthårens funktion är kopplade till fortplantningen.
– För att utforska den bredare närvaron av luktsensiller undersökte vi ytterligare 19 arter som spänner över 16 spindelfamiljer. Vi fann att sensillerna förekommer hos de flesta arter och är specifika för hanar, säger Hong-Lei Wang.
Spindlar fick lukta på feromoner
För att gå till botten med hur sensillerna på hanarnas gångben svarar på honornas feromonföreningar monterade forskarna levande spindlar av hankön under ett mikroskop och petade in en inspelningselektrod i basen av en sensill.
Sedan exponerades spindlarna för en liten mängd feromonförening. Det visade sig att enbart 20 nanogram var tillräckligt för att framkalla ett tydligt svar hos hanspindlarna. Resultaten visar att spindlarnas luktsensiller är otroligt känsliga. Detta gör att manliga spindlar kan upptäcka även mycket svaga spår av sexferomoner i luften.
– Vår studie banar väg för spännande framtida upptäckter om hur spindlar uppfattar världen genom lukt. Många spännande frågor väntar på ytterligare utredning, säger Hong-Lei Wang.
Studien är ett samarbete mellan Lunds universitet, University of Greifswald och Technische Universität Braunschweig.
Det blåser rejält på exoplaneten WASP-127b, som även omges av vattenånga. Vindstyrkan kan nå hastigheter på 33 000 kilometer i timmen. Det visar en internationell studie med forskare vid Uppsala universitet. De har bland annat utvecklat ett instrument för att kunna undersöka klimat på enorma avstånd från jorden.
Exoplaneter är planeter som kretsar kring andra stjärnor i andra solsystem. Eftersom de ligger så pass långt borta, har astronomer fram till för några år sedan bara kunnat mäta deras radie och massa. Men med hjälp av nya avancerade instrument går det nu att studera klimatet på planeter långt utanför vårt solsystem.
Gasplanet med extremt starka vindar
I en internationell studie har forskare tittat närmare på exoplaneten WASP-127b, som är av typen ”het Jupiter” på grund av dess stora storlek och närhet till sin värdstjärna.
Exoplaneten ligger drygt 500 ljusår bort och består helt av gas. Genom att jämföra flera bilder av planeten har forskarna kunnat se hur atmosfären rör sig över tid.
– Vi har upptäckt extrema vindar som ligger på 33 000 kilometer i timmen. Det är första gången vi sett vindar av den här kategorin på en exoplanet. Det är fantastiskt att vi på en sådan detaljnivå kan studera klimatet så långt borta, säger Linn Boldt-Christmas, doktorand vid Uppsala universitet och en av forskarna bakom studien.
Planeten WASP-127b har en så kallad låst rotation, likt vår måne. Det betyder att den alltid har samma sida vänd mot sin stjärna. Dagsidan blir därmed alltid varm, medan nattsidan hålls kall. De starka vindarna som forskarna såg roterade runt planetens ekvator och beror på de stora skillnaderna i temperatur.
Vattenånga i atmosfären
Eftersom planeten är så avlägsen och dess stjärna är för ljus, går den inte att se den med blotta ögat i ett teleskop.
I stället tittar forskarna på ljusförändringen som skapas av planetens rörelse. När planeten befinner sig mellan oss och stjärnan skyms delvis ljuset. När planeten är på andra platser runt stjärnan går ljuset obehindrat fram.
För att fånga upp ljuset har forskarna använt Very Large Telescope i Chile. När ljuset kommer in i teleskopet skickas det vidare in i spektrografen CRIRES+. En spektrograf är ett instrument som delar upp ljuset i olika våglängder för analyser.
– Tack vare spektrografen CRIRES+ kan vi räkna ut vilka ämnen exoplaneters atmosfärer består av. Vi kunde se att det fanns både kolmonoxid och vattenånga i atmosfären på WASP-127b. Med hjälp av den höga upplösningen kunde vi dessutom mäta exakt hur fort dessa ämnen rör sig i atmosfären och på det sättet beräkna vindarnas hastighet, säger Linn Boldt-Christmas.
CRIRES+ är en förkortning av CRyogenic high-resolution InfraRed Echelle Spectrograph+. Spektrografen sitter ihop med Europeiska sydobservatoriets Very Large Telescope. Delar av instrumentet är byggda vid Uppsala universitet. Bild:ESO
Vill undersöka förutsättningar för liv
Spektrografen sitter ihop med det stora teleskopet i Chile och stod klart 2021. Uppsala universitet har bland annat utvecklat och byggt detektorn, kalibreringssystemet och mjukvaran som används för dataanalys.
– Det har varit en nästan tio år lång process och därför är det roligt att CRIRES+ nu börjar leverera fantastiska resultat. Vi kan mäta kemiskt innehåll och dynamiska processer, vindar, i atmosfären på andra planeter. Målet på sikt är att kunna anpassa teknik och modeller till jordliknande planeter och se om de har förutsättningar för liv, säger Nikolai Piskunov, professor vid Institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet.
Barns immunförsvar reagerar annorlunda vid cancer jämfört med vuxnas. Ökad förståelse för skillnaderna i immunsvar kan
leda till nya skräddarsydda behandlingar för barn med cancer, enligt forskare vid Karolinska institutet.
Immunsystemets aktivering är avgörande för kroppens förmåga att bekämpa cancer, men skiljer sig åt mellan barn och vuxna.
– För att effektivt kunna behandla barncancer behöver vi ta reda på hur barns immunsystem aktiveras och regleras vid cancer och vilka faktorer som påverkar immunsvaret, säger Petter Brodin, professor i barnimmunologi vid Karolinska institutet och barnläkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Immunsystemets aktivitet
Forskare har kartlagt hur barns immunsystem reagerar vid olika typer av cancer och beroende på barnets ålder.
I studien ingick 191 barn mellan 0 och 18 år med olika typer av solida tumörer. De diagnostiserades vid Astrid Lindgrens barnsjukhus mellan 2018 och 2024.
Forskarna har analyserat tumörvävnad och blodprover för att ta reda på vilka genetiska förändringar som finns i tumören. De har också velat se vilka gener som är aktiva – eller inte – i immunsystemet.
– Precisionsmedicin inom cancer har tidigare mest fokuserat på tumörens egenskaper. Genom att kartlägga immunsystemets egenskaper tillför vi en helt ny dimension som kan få stor betydelse för hur barncancer behandlas i framtiden, säger Petter Brodin.
Skillnad mellan barn och vuxna
Resultaten visar att barns immunsystem reagerar annorlunda vid cancer jämfört med vuxnas, och att olika tumörer aktiverar immunsystemet i olika grad.
– Vi kan se att barns tumörer generellt är mindre inflammationsdrivande och har färre mutationer, vilket gör att de troligen upplevs som mindre främmande av immunsystemet. Det gör att immunsystemet inte reagerar lika kraftigt för att bekämpa tumören, förklarar Petter Brodin.
– Med det sagt så finns det stora individuella variationer, vilket visar på vikten av precisionsmedicin, det vill säga att anpassa behandlingen för varje patient. Vår studie visar hur detta kan genomföras i praktiken, fortsätter han.
Immunterapi inte anpassad för barn
Resultaten kan förklara varför barn inte gynnas av behandling med så kallade checkpoint-hämmare. Det är en typ av immunterapi som tar bort en broms på immuncellerna för att göra dem mer effektiva i kampen mot tumören.
– Detta kräver att immuncellerna är aktiverade mot tumören. Vi visar att barns immunceller ofta inte aktiverats mot tumören från första början, vilket gör att checkpoint-hämmare inte fungerar. Barn behöver därför andra typer av immunterapier som triggar immunsvaret från grunden, säger Petter Brodin.
Mätning av mördarceller
Hos några av barnen följde forskarna immunsvaret över tid och under pågående behandling. De kunde bland annat mäta förändringar i antalet mördar-T-celler, alltså de celler som har i uppgift att döda tumören.
– Det här är något som man redan idag skulle kunna använda sig av kliniskt för att bedöma behandlingseffekt och anpassa behandlingen för varje individ. Vi kommer nu att gå vidare och testa detta i större skala då vi tror att det kan vara ett bra komplement till de genetiska kartläggningar av tumörer som redan görs, avslutar Petter Brodin.
När permafrosten tinar kan människor som bor i Arktis drabbas av en rad problem. Upptiningen kan till exempel påverka försörjning, infrastruktur och miljö. En studie från bland annat Umeå universitet har identifierat risker i fyra arktiska regioner.
Permafrost finns under cirka 15 procent av landytan på norra halvklotet, men klimatförändringar gör att arean krymper snabbt. När permafrost tinar ökar utsläppen av växthusgaser som driver på den globala uppvärmningen. Vägar, annan infrastruktur och byggnader kan även påverkas när marken inte längre är frusen och då blir instabil.
Utvecklingen väntas få stora konsekvenser för cirka tre miljoner invånare i de områden som är mest utsatta för nedbrytning av permafrost.
– I Sverige är permafrostmarker viktiga som kollager i marken och för traditionell markanvändning, som renskötsel. Liksom i andra regioner i Arktis orsakar permafrosten förändringar i landskapet och riskerar att påverka lokala ekosystem och försörjning, säger Johanna Scheer, forskare vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Fyra arktiska regioner
I en tvärvetenskaplig studie har ett internationellt forskarlag undersökt risker för upptining av permafrost i fyra arktiska regioner. De har tittat närmare på Longyearbyen i norska Svalbard, Avannaata kommun i Grönland, Beaufort Sea-regionen och Mackenzie River Delta i Kanada samt Bulunskiy-distriktet i Ryssland.
Permafrost – en naturlig frys
Permafrost är mark som förblir frusen i minst två år i rad och den återfinns under marken och havsbotten i polar- eller fjällområden.
Permafrost fungerar som en naturlig frys och kolreservoar och bevarar organiskt material från nedbrytning.
När permafrosten tinar på grund av klimatförändringarna bryter mikrober ner det bevarade organiska materialet och frigör växthusgaser som bidrar till den globala uppvärmningen.
När den är frusen ger permafrost också en stabil grund för infrastruktur. Upptining destabiliserar marken, vilket leder till erosion och markdeformationer som hotar stabiliteten hos byggnader, vägar och annan infrastruktur.
Risker för infrastruktur och försörjning
Forskarna identifierade fem viktiga risker kopplade till krympande permafrost. De rör infrastruktur, störningar i transporter, försämrad vattenkvalitet, men också livsmedelssäkerhet och hälsoproblem, till exempel ökad risk för infektionssjukdomar.
Konsekvenser som fallerande infrastruktur, avbrott i transporter och försörjningsproblem väckte oro i alla undersökta områden, eftersom detta skulle ha en omfattande inverkan på både samhälle och ekonomin.
I Kanada ansågs särskilt utsläpp av föroreningar från bristfällig industriell infrastruktur, till exempel övergivna olje- och gaskällor, som ett allvarligt hot mot både människors och djurs hälsa.
Ekosystem och identitet kan påverkas
I regioner där traditionell markanvändning och försörjning är viktiga delar av lokalbefolkningens kulturella identitet, sågs permafrostens negativa effekter på livsmedelsförsörjningen som ett stort problem.
– De fysiska processer, faror och samhälleliga konsekvenser som är förknippade med permafrostupptining utgör risker som uppfattas olika över hela Arktis beroende på det lokala sammanhanget och platsberoende särdrag. Att förstå den komplexa karaktären hos dessa risker är avgörande för att stödja motståndskraften och anpassningsförmågan hos arktiska samhällen, säger Johanna Scheer.
I ett uppföljande projekt ska forskare vid Umeå universitet titta närmare på de komplexa sambanden mellan upptining av permafrost, förändringar i vegetationen, föroreningar och markanvändning. Forskarna kommer särskilt fokusera på att kartlägga och bedöma effekterna av äldre oljekällor och permafrosttining på vegetationen i Mackenzie River Delta-regionen i Kanada.
Andelen barn som dör i magen, eller i samband med förlossning, efter graviditetsvecka 41 har under några år minskat med 47 procent i Sverige. Det visar en stor studie. Minskningen har skett efter att rutinerna kring igångsättning förändrades.
En graviditet varar i genomsnitt i cirka 40 veckor. En ganska stor andel kvinnor, 22 procent, går dock över tiden. Även om Sverige har en generellt mycket låg risk för dödföddhet och död under första levnadsmånaden ökar risken ju längre graviditeten pågår efter 41 graviditetsveckor. Frågan som då väcks är om kvinnans förlossning ska sättas i gång.
Rutiner ändrades 2020
En studie har tittat på svenska registerdata om drygt 150 000 förlossningar där kvinnorna gått en vecka, eller mer, efter beräknad dag för förlossning. Syftet var att undersöka hur barns dödlighet och sjuklighet förändrats sedan 2020. Då förändrade flertalet förlossningskliniker i Sverige sina rutiner för igångsättning och kontroller av gravida.
De nya rutinerna var ett svar på forskningsresultat från 2019 som visade att färre barn dog om kvinnorna sattes i gång redan vid 41 fullgångna veckor jämfört med vid 42, som då var gängse rutin i Sverige.
Skiftet 2020 innebar en mer aktiv hantering där kvinnor började erbjudas igångsättning vid 41 veckor, alternativt individuell bedömning om igångsättning behövde göras.
Nästan halverad risk
När forskarna jämförde perioderna 2017-2019 och 2020-2023 visar resultaten en 47-procentig minskning av andelen dödfödda eller barn som dör inom fyra veckor efter födseln.
Under den första perioden dog 124 barn i samband med förlossning efter 41 graviditetsveckor. Under den andra perioden dog 74 barn.
Studien visar också att dödlighet och svår sjuklighet under nyföddhetsperioden var lägre efter 2020 då rutinerna ändrades. Forskarna såg samtidigt en viss ökning av andelen akuta kejsarsnitt, men även i vecka 39-40 var kejsarsnitten fler.
Förhindrat 18 dödsfall per år
Forskarna kan inte slå fast exakt vilka insatser som lett till den förbättrade överlevnaden för barnen. Det är alltså oklart om det främst beror på rutinmässig igångsättning vid 41 graviditetsveckor, eller om det räcker med en intensivare övervakning för att välja ut de kvinnor som bör rekommenderas igångsättning.
– Resultaten visar en tydlig nedgång för både död och svår sjuklighet hos det nyfödda barnet och en ökning av antalet igångsättningar och akuta kejsarsnitt, säger Karin Källén, statistiker och professor i klinisk epidemiologi inom obstetrik och gynekologi vid Lunds universitet.
– Med cirka 22 000 kvinnor per år i Sverige som fortfarande är gravida vid 41 veckor så har man kunnat förhindra 18 dödsfall per år hos barnen, fortsätter hon.
Stöd för aktiv hantering
Ulla-Britt Wennerholm är adjungerad professor i obstetrik och gynekologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet. Hon hade en tung forskarroll även i studien som ledde till de förändrade vårdrutinerna.
– Den aktuella studien stödjer ett mer aktivt handläggande med igångsättning alternativt individuell bedömning vid 41 veckor. Skillnaden i dödlighet mellan perioderna före och efter 2020 var stor men det är samtidigt viktigt att betona att den absoluta risken för en enskild kvinna att barnet dör är mycket liten, oavsett om igångsättningen sker efter 41 eller 42 veckor, säger hon.
Den aktuella studien bygger på data från det nationella Graviditetsregistret, Svenskt Neonatalt Kvalitetsregister och Statistikmyndigheten SCB.
Kvinnorna som inkluderades i studien hade gått minst en vecka över tiden och hade lågriskgraviditeter i bemärkelsen att de var friska, väntade ett barn i huvudbjudning, det vill säga barnet hade huvudet först. Kvinnorna hade inte tidigare genomgått kejsarsnitt.
Vildsvin ställer till problem när de vänder upp och ner på åkermarker. De kan däremot göra mycket nytta i brukade skogar. Där bidrar vildsvinens bökande till att fler växter kan slå rot, visar en avhandling vid SLU.
I hårt brukade skogar, som består av jämnåriga träd av samma sort, saknas ofta många växter som vanligtvis trivs i skogen. Bristen på växter på sådana platser kan också påverka djurlivet. Men här kan vildsvinet göra en insats.
– Vildsvinen blir ekosystemsingenjörer. Genom att vända upp och ner på jorden ger de många växter, som annars skulle vara chanslösa att etablera sig, en möjlighet att slå rot. Det ger många positiva biologiska effekter i skogar som vanligen har låga naturvärden, säger forskaren Evelina Augustsson vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Vildsvinen följdes i landskapet
I en avhandling har Evelina Augustsson märkt vildsvin med GPS-halsband på utfordringsställen vid forskningsstationen Grimsö som ligger i Västmanland. Detta för att kunna följa hur de rör sig i landskapet. Hon har också inventerat växter vid utfodringsplatserna för att se hur vildsvinen påverkar sin miljö.
Deras bökande fördelar näringsämnen i marken och blottlägger jord där konkurrenssvaga växter får en chans.
– Vildsvinen ökade mångfalden av kärlväxter och ändrade artsammansättningen. Framför allt gynnade de ettåriga arter som är beroende av störning och arter som kan ligga länge som frön i jorden och vänta på rätt tillfälle, säger Evelina Augustsson.
Vinnare och förlorare
En mer varierad flora gynnar exempelvis insekter och däggdjur som lever på och av växter. Samtidigt kan andra arter missgynnas.
Främst har växter som inte är beroende av pollinering nytta av vildsvinens bökande. Det kan i sin tur påverka pollinerande insekter negativt.
– Det är komplext och kan variera på olika platser. Men det är helt klart så att vildsvinen kan vara en tillgång ur ett ekologiskt perspektiv. De har positiva effekter för floran något som kan vara särskilt viktigt i hårt brukade skogslandskap med låga naturvärden och få naturliga störningar, säger Evelina Augustsson.
Rådjur undviker vildsvinen
Evelina Augustsson har även undersökt samspelet mellan rådjur och vildsvin när de möts vid utfordringsplatser.
I studien undvek rådjur utfodringsplatser vissa tider när det var mycket vildsvin i området. De valde också utfodringsplatser där vildsvinen inte var lika aktiva.
– I vår studie handlar det om utfodringsplatser, vilket förstås är en artificiell situation. Poängen är att rådjuren kan ändra beteende när de konkurrerar med vildsvinen om en gemensam resurs och att det skulle kunna ske även om konkurrensen gäller något annat ätbart i landskapet som båda är intresserade av, säger Evelina Augustsson.
Tveksam effekt av utfodring
Att lägga ut mat till rådjuren är ett sätt att öka deras chanser att klara vintern. Vildsvin matas för att avleda deras intresse för värdefull åkermark, men metoden är omdebatterad.
Evelina Augustssons avhandling visar att det är tveksamt om skadorna minskar, samtidigt som koncentrationen av vildsvin ökar i landskapet.
– Utfordring som förvaltningsmetod bör användas försiktigt. Min studie gav inget stöd för att det fungerar men det kan vara annorlunda på andra platser, säger Evelina Augustsson.
Svavel i atmosfären, som orsakar kallare klimat, spelade troligen mindre roll för dinosauriernas utdöende än man tidigare trott. Snarare ligger mörker bakom att många arter utrotades efter det katastrofala asteroidnedslaget. Det menar forskare vid Luleå tekniska universitet.
För omkring 66 miljoner år sedan slog en 10–15 kilometer stor asteroid ner på Yucatanhalvön i nuvarande Mexiko. Nedslaget ledde till en katastrof för den tidens växter och djur.
Stora mängder damm, sot och svavel sköts upp i atmosfären. Det här orsakade global kyla och mörker under några år. 75 procent av jordens arter dog ut och händelsen innebar slutet på dinosauriernas tid.
En drastisk temperatursänkning på grund av stora mängder svavelutsläpp i atmosfären har setts som den främsta orsaken bakom dinosaurernas död – fram till nu. En internationell studie har nämligen tittat närmare på svavelutsläppen.
– För att förstå hur mycket temperaturen sjönk och hur länge det tog innan klimatet återhämtade sig så måste vi ha ett pålitligt värde på den totala mängden svavel som släpptes ut i samband med nedslaget, säger Katerina Rodiouchkina, forskare i geokemi vid Luleå tekniska universitet.
Halten svavel var mindre
Tidigare har svavelvärdet beräknats via simuleringar av nedslaget och uppskattningar av svavelhalten i marken där asteroiden slog ned. Nu har forskare använt ett nytt sätt att undersöka svavel i atmosfären efter kraschen.
– I stället för att bara fokusera på själva nedslaget, valde vi att titta på vad som hände efteråt. Svavlet som frigjordes från nedslagsplatsen och hamnade i atmosfären spreds över hela världen. Det föll till slut tillbaka till jordens yta under månader eller till och med år efter nedslaget, säger Katerina Rodiouchkina.
– Detta svavel identifierade och analyserade vi i sediment på flera platser runt jorden för att uppskatta den totala mängden svavel som hamnade i atmosfären efter asteroidnedslaget, fortsätter hon.
Den nya studien visar att svavelhalten i atmosfären efter nedslaget var fem gånger mindre än tidigare beräknat.
Brist på ljus kan ha avgjort
Damm och sot, som också hamnade i atmosfären, har mindre påverkan på temperaturer än svavel. Andra studier har däremot visat att dessa partiklar har stor påverkan på inflödet av ljus och därmed på all växtlighet på jorden.
Det här tyder, enligt forskarna, på att det snarare var bristen på ljus som ledde till massutrotningen än temperaturen.
– Under väldigt lång tid har man trott att temperaturnedgången var avgörande, men våra resultat tyder på att det troligen inte blev så kallt som tidigare klimatstudier har visat. Det stämmer också bättre med att så pass många arter ändå överlevde, vilket gjorde att däggdjuren hade chans att utvecklas och att vi människor finns på jorden i dag, säger Katerina Rodiouchkina.
Tusentals platser i Sverige är förorenade av insektsgiftet DDT. Forskare på Chalmers har nu testat att blanda in biokol i jord, något som halverade mängden DDT som tas upp av daggmaskar. Metoden kan göra det möjligt att odla vissa grödor på mark som idag anses obrukbar.
Under 1950- och 1960-talen användes insektsgiftet DDT för att bekämpa skadedjur. Trots att detta har varit förbjudet i över femtio år finns fortfarande över 700 förorenade tidigare skogsplantskolor i Sverige. Tusentals handelsträdgårdar har liknande problematik.
Giftet som bryts ner långsamt har kopplats till en mängd negativa hälsoeffekter hos människor och djur. Det utgör en miljörisk eftersom det kan tas upp av marklevande organismer, till exempel daggmaskar. När de i sin tur äts av fåglar och andra djur börjar DDT ackumuleras i näringskedjan. Det innebär att rovdjuren i toppen av kedjan drabbas av högst gifthalter.
Biokol minskar mängden DDT
Forskare på Chalmers har nu testat en ny metod för att minska miljöriskerna med giftet. De har under tre år studerat effekter av biokol i en skånsk skogsplantskola som förorenats av DDT.
Biokol är en miljövänlig produkt som liknar träkol och är billig att producera. Den binder föroreningar och kan förbättra marken när den tillsätts i jord.
– I våra fältförsök har vi blandat jorden med biokol och odlat olika växter, och det har visat sig att biokolet binder DDT till sig på ett effektivt sätt så att det inte kan tas upp av marklevande organismer, säger forskaren Paul Drenning vid Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik på Chalmers.
I mätningar kunde forskarna se att mängden DDT som fördes vidare till daggmaskar i jorden minskade med i snitt 50 procent där jorden hade blandats med biokol.
Kan främja odling
Minskade miljörisker skulle kunna leda till att markägare kan börja odla på förorenade marker som idag ligger oanvända.
– Anledningen till att den förorenade marken lämnas obrukad idag är inte att det skulle finnas hälsorisker med grödorna, utan att markägaren är skyldig att åtgärda miljöriskerna med DDT. I väntan på utredning och beslut om det har marken legat oanvänd, säger forskningsledaren Jenny Norrman vid Chalmers.
Att behandla förorenad mark i stora volymer är kostsamt och komplicerat.
– En vanlig lösning är att gräva upp och sedan transportera jorden till en deponi för farligt avfall, men det innebär att fina naturjordar förstörs och är inte en möjlig lösning för stora områden, säger Paul Drenning.
– Behandling med biokol på plats skulle alltså kunna göra att marken kommer till nytta i stället för att lämnas obrukad eller tömmas på jord, och dessutom till avsevärt lägre kostnad för både markägaren och för miljön, fortsätter han.
Lång effekt
Exempel på grödor som skulle kunna odlas på testområdet är frön till tall och gran, vall till djurfoder eller energiskog som salix, det vill säga sälg, pil och vide.
Biokol bryts ner mycket långsamt i jorden, och forskarna förväntar sig att effekten av behandlingen håller i sig under lång tid – kanske i decennier.
Forskarna kommer att fortsätta med provtagningar på platsen under flera år framöver för att följa utvecklingen. De vill också undersöka om det går att blanda in biokol i jorden storskaligt, utan att behöva gräva upp stora volymer.
Ovanlig metod
Att använda biokol för efterbehandling av förorenad jord är ovanligt idag. Så vitt forskarna vet har metoden inte testats tidigare på skogsplantskolor i Sverige, eller internationellt i samma typ av jord och klimat.
– Det finns ett stort intresse för att använda biokol i olika situationer, och inte bara för att hantera DDT utan också för att kunna binda metaller, polyaromatiska kolväten och andra föroreningar. Därför är det positivt att vi har kunnat se god effekt i våra försök, säger Paul Drenning.
Mer om jord och föroreningar
Jord är en värdefull resurs som återbildas i mycket långsam takt. En enda centimeter jord kan ta hundratals år att bilda. Inom EU beräknas 60-70 procent av jordarna ha försämrad hälsa, och markföroreningar är en viktig orsak.
Nu pågår ett aktivt arbete inom EU för att kunna kontrollera dessa föroreningar bättre. EU-kommissionens kommande markdirektiv innehåller nya stramare regler för hållbar markförvaltning och sanering av förorenade områden. För Sveriges del ställer direktiven krav på nya arbetssätt för att kunna ta hänsyn till markhälsa.
Forskare från bland annat Göteborgs universitet har nu fått en bättre bild av utsläppet från gasläckan i Östersjön. Det visar sig att metan spreds över ett stort område och fanns kvar i flera månader.
I slutet av september 2022 exploderade gasledningen Nord Stream på Östersjöns botten öster om Bornholm.
En stor del av metangasen från läckan steg direkt upp till havsytan och vidare till atmosfären. Men en del metan blev kvar under ytan och spreds med havsströmmarna.
– Resultaten av våra mätningar visar att metan spreds till stora delar av södra Östersjön, från Själlands kust i väster, till polska Danzigbukten i öster, säger forskaren Martin Mohrmann på forskningsstiftelsen Voice of the Ocean.
Högupplösta mätningar
Forskare från stiftelsen satte ut en undervattensrobot, en så kallad glider, precis utanför spärrzonen runt läckorna. Det här instrumentet gjorde att forskarna kunde mäta koncentrationen av metan i ett stort område, hela vägen från ytan till djupet.
Med hjälp av robotarna gjordes mätningar under tre månaders tid. Till slut hade forskarna samlat in de mest högupplösta mätningarna från närområdet runt läckorna.
– Vi kombinerade datan från robotarna med observationer som våra kollegor på det tyska forskningsinstitutet IOW samlade in från en färja för att få bästa möjliga mätningar. Det var glädjande att se hur väl det stämde överens med resultaten från Göteborgs universitets expedition med forskningsfartyget Skagerak till området för Nord Stream-läckan, säger Bastien Queste, oceanograf vid Göteborgs universitet.
– Allt detta sammantaget gör att vi känner oss säkra på att vi har en riktigt bra bild av hur metanet spreds i Östersjön, både över tid och rum, fortsätter han.
Forskarna kunde med så kallade gliders mäta metankoncentrationerna i ett stort område i havet runt Nord Stream-läckan. Bild: Aleksandra Mazur/VOTO
1 000 gånger högre än normalt
Under den första tiden efter explosionen av gasledningen var halterna av metan ibland 1 000 gånger över det normala i vattnet. I vissa områden uppmättes onormala koncentrationer av metan flera månader efter utsläppet, innan det späddes ut, bröts ner av bakterier eller gick upp i atmosfären.
– Våra gliders har tillsammans med havsmodeller för södra Östersjön givit oss en bra bild över vilka områden som påverkades av utsläppet. Totalt räknar vi med att över 14 procent av hela Östersjön utsattes för metanhalter som var minst fem gånger över det normala, säger Martin Mohrmann.
Spreds i marina skyddsområden
Forskarna har med sina mätningar skapat en robust modell för hur metanet spreds i vattnet. De har kunnat se hur havsströmmarna transporterade metanet till 23 marina skyddsområden.
– Nu vet vi vilka områden där metanutsläppet kan ha haft en påverkan. Det bli lättare att avgöra om ett framtida problem i exempelvis ekosystemen i Östersjön har ett samband med Nord Stream-läckan, eller inte, säger Bastien Queste.
Forskare vid Lunds universitet studerar nu fyra märkliga stenar som hittats i en grusgrop nära byn Kitkiöjärvi i Pajala kommun. Stenarna kan kopplas till ett hittills okänt meteoritnedslag för 659 miljoner år sedan. Nu återstår jakten på nedslagskratern som lurar någonstans i närheten av grustaget.
Den första stenen hittades 2017 av en finsk masterstudent. Året därpå gjorde en lokal amatörgeolog ytterligare fynd i grustaget. Nu har fyra av de mystiska stenarna analyserats vid Geologiska institutionen vid Lunds universitet. De visar sig bära på en svindlande historia.
Forskarna kan nämligen konstatera att stenarna innehåller mineralkorn som uppvisar så kallade chockmetamorfa strukturer, bland annat så kallad chockad kvarts.
– Dessa strukturer kräver enormt höga tryck för att bildas, tiotals gigapascal. Så höga tryck kan bara uppnås på jordens yta vid stora nedslag, det vill säga när jorden kolliderar med en asteroid eller komet. Därför kan vi med säkerhet säga att stenarna kommer från en nedslagskrater, säger geologiforskaren Carl Alwmark vid Lunds universitet.
Nedslag under istid
Enligt forskarna ska nedslaget ha skett för cirka 659 miljoner år sedan. Detta var under perioden kryogenium som kännetecknas av mycket kraftiga nedisningar av jorden. En del forskare menar att hela jorden var täckt av is under vissa perioder. Att hitta spår efter så gamla nedslag är unikt i Sverige.
– Våra radiometriska dateringar av mineralkorn i stenarna visar att de härrör från en krater som måste vara den äldsta hittills kända kratern i landet, säger Carl Alwmark.
Problemet är dock att forskarna inte hittat själva kratern. Men att man hittat relativt många fynd, och kunskap om hur isarna rört sig i området, pekar på att stenarna transporterats en relativt kort sträcka från sydväst.
Strukturer i stenarnas mineralkorn vittnar om ett kraftfullt metoritnedslag. Bild: Carl Alwmark
Kratern gömmer sig
Stenarnas textur tyder även på att kratern borde vara ganska stor, minst fyra kilometer i diameter. Forskarna tror att den gömmer sig någonstans i närområdet, troligen sydväst om det norrbottniska grustaget.
– Med den här studien lägger vi ytterligare en pusselbit till jordens väldigt fragmentariska nedslagshistoria. Våra resultat bekräftar att det finns oupptäckta kratrar i norra Sverige. Nu återstår detektivarbetet med att hitta den gäckande kratern som lurar någonstans utanför Kitkiöjärvi, säger Carl Alwmark.
När en fabrik ska designas kan olika mål hamna i konflikt med varandra. Forskning vid Högskolan i Skövde har tittat på hur förbättrade digitala verktyg och simuleringar kan hjälpa företag att skapa fabriker som både är effektiva och har en bra arbetsmiljö för medarbetarna.
Att planera layout för en fabrik handlar om mycket mer än att placera maskiner och arbetsstationer på rätt plats. Det är en komplex process som kräver att olika mål som effektivitet, säkerhet och anställdas arbetsmiljö balanseras på bästa sätt. Det kan liknas vid ett jättelikt pussel där alla bitar måste passa ihop för att hela fabriken ska fungera.
I en avhandling har industridoktoranden Andreas Lind utvecklat digitala verktyg och simuleringar som kan hjälpa företag att planera fabriker som kombinerar bra produktionsresultat och en bra arbetsmiljö.
– Det svåra är att många av dessa krav ibland krockar med varandra. Till exempel kan den mest effektiva layouten ur produktionssynpunkt vara mindre idealisk för de anställdas säkerhet och arbetsmiljö. Det är här de nya metoderna och verktygen gör skillnad, säger Andreas Lind vid Högskolan i Skövde.
Virtuella miljöer förbättras
Traditionellt har fabriksplanering förlitat sig mycket på erfarenhet och manuell planering med hjälp av virtuella miljöer. Men det här är inte utan problem. Risken för mänskliga fel är hög och det är svårt att på ett objektivt sätt väga olika faktorer mot varandra.
Ett annat problem med traditionell planering av fabriker är att den ofta görs av olika experter, till exempel ergonomer, säkerhetsexperter och produktionsplanerare som arbetar var för sig. Det gör processen både långsam och sårbar för misstag.
– Vårt mål har varit att skapa metodik och funktionalitet som underlättar samarbetet mellan olika experter. Genom att integrera regler och riktlinjer direkt i den digitala miljön kan vi hjälpa användare att göra rätt val redan från början, det ska vara lätt att göra rätt, säger Andreas Lind.
Metod väger in flera variabler
En viktig del i hans forskning är användning av så kallad multivariabel-optimering. Det är en metod som gör det möjligt att väga flera olika faktorer mot varandra samtidigt. Det är lite som att planera en resa för att få kortaste resvägen, billigaste biljetten och bästa hotellen, allt på samma gång.
Andreas Lind har utvecklat sätt för tillverkningsföretag att på ett enkelt sätt använda sig av metoden.
Genom att utveckla metodik och funktionalitet i de virtuella verktygen kan företag med forskningens hjälp visualisera, simulera och optimera flera mål samtidigt – innan en fabrik ens existerar.
– Det är som att se in i framtiden. Med hjälp av digitala verktyg tillsammans med flermålsoptimering kan vi ta fram fabrikslayouter och testa olika lösningar för att snabbt se vilken som är bäst, både ur ett produktions- och arbetsmiljöperspektiv, säger Andreas Lind.
En speciell förmåga att kunna planera i flera steg, lösa problem och fatta snabba beslut – men också en särskild personlighet. Det är receptet för att lyckas som fotbollsspelare på elitnivå, enligt ny forskning som letts från Karolinska institutet.
En internationell studie har tittat närmare på 204 fotbollsspelare från den högsta ligan i Brasilien och Sverige. Detta för att se utmärkande egenskaper och personlighetsdrag. Spelarna har sedan jämförts med en kontrollgrupp med 124 personer ur den allmänna befolkningen.
Enligt forskarna är studien om toppspelare den första i sitt slag.
– Frågan om vad det är som gör att elitidrottare blir så bra som de faktiskt blir har intresserat forskningen länge. Det första som undersöktes var förstås fysiken, att elitidrottare måste vara starka, snabba och uthålliga, men det räcker inte som förklaring, säger Predrag Petrovic, docent vid Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet.
I stället har forskningen allt mer börjat titta på kognitiva förmågor och personlighetsdrag.
Snabbtänkta problemlösare
Den aktuella studien visar att elitfotbollsspelarna genomgående är mycket bättre än kontrollpersonerna när det gäller exekutiva funktioner, det vill säga förmågan att lösa problem i en föränderlig miljö. Det handlar mycket om att reglera hur hjärnan arbetar, till exempel att planera i flera steg, hämma felaktiga beteenden och impulser samt vara flexibel.
– I fotboll har man en ständig interaktion mellan elva spelare i varje lag och miljön förändrar sig jättesnabbt. Beteendeinhibition är till exempel något som fotbollsbackar använder när motståndaren försöker dribbla förbi dem och anfallaren plötsligt byter håll. Då måste de snabbt hämma sitt pågående beteende och ställa om åt vilket håll de rör sig för att inte bli bortdribblade, säger Predrag Petrovic.
Tydliga personlighetsdrag
Ett annat drag som tydligt skiljer elitfotbollsspelare från den allmänna befolkningen är deras personlighet. Med hjälp av en särskild modell testades spelarna och kontrollpersonerna för fem olika personlighetsdrag. Det visade sig finnas stora skillnader.
Toppspelarna var betydligt mer utåtriktade, öppna för nya erfarenheter och samvetsgranna än personerna från den vanliga befolkningen. De var i sin tur mer neurotiska och tillmötesgående än spelarna.
– Det var en otroligt tydlig profil. Jag har inte jobbat så mycket med personlighetstest tidigare, men jag blev överraskad hur tydligt det var. Att spelarna var mer samvetsgranna innebär att de har en självdisciplin och jobbar stenhårt mot sitt mål. Att de sedan är betydligt mindre tillmötesgående på gruppnivå visar att de går sin egen väg, de bryr sig inte så mycket om vad andra tycker, säger Predrag Petrovic.
Forskarna har också använt artificiell intelligens och analyserat resultaten baklänges. AI-verktyget kunde med 97 procent träffsäkerhet plocka ut vilka av studiedeltagarna som var toppfotbollsspelare eller inte.
Använda spelare på bästa sätt
Enligt Predrag Petrovic är forskningsresultaten främst ett sätt att förstå hur människor och djur utvecklats och anpassats i miljöer som förändras snabbt, till exempel under jakt där man behöver arbeta i grupp.
Inom fotbollsvärlden tror han att studien kan komma att användas för att utnyttja spelare på bästa möjliga sätt, men också för att välja vilka man ska satsa på. Men det är inte självklart att resultaten från elitspelarna kan överföras på outvecklade unga fotbollsspelare.
– Om man tittar på den samlade forskningen inom området så verkar det som om de flesta av dessa färdigheter är medfödda, men att man kan träna upp dem lite grann. Andra studier som har tittat på ungdomsspelare kan också visa en liknande skillnad jämfört med normalbefolkningen, säger Predrag Petrovic.
Störst och starkast inte allt
Han lyfter också fram att mycket av urvalen i fotbollsklubbarna idag baseras på fysiska egenskaper.
– De som är störst och starkast går vidare, ofta de som är födda tidigt på året. Men vill man ha fler Daniel Chávez, Andrés Iniesta eller Lionel Messi, som alla är små, tekniska, spelare, så måste man kunna se den talangen som inte är fysisk. Att använda dessa resultat vid urvalet av spelare skulle göra det mer rättvist, menar jag, säger Predrag Petrovic.
AI-baserade modeller kan överträffa mänskliga experter när det gäller att identifiera äggstockscancer via ultraljudsbilder. Det visar en studie från Karolinska institutet.
Tumörer i äggstockarna är vanliga och upptäcks ofta av en slump. Det råder även brist på ultraljudsexperter på många håll i världen. Det har lett till oro för onödiga ingrepp och försenade cancerdiagnoser, enligt överläkaren och forskaren Elisabeth Epstein som är en av författarna bakom en ny internationell studie.
– Därför ville vi undersöka om artificiell intelligens kan komplettera mänskliga experter, säger Elisabeth Epstein, professor vid institutionen för klinisk forskning och utbildning vid Södersjukhuset, Karolinska institutet.
Forskarna har nu utvecklat AI-modeller som kan skilja mellan godartade och elakartade förändringar i äggstockar.
AI presterade bättre
För att träna och testa modellerna använde forskarna drygt 17 000 ultraljudsbilder från över 3 600 patienter vid 20 sjukhus i åtta länder. De jämförde sedan AI-modellernas förmåga att ställa diagnos med en stor grupp experter och mindre erfarna ultraljudsundersökare.
Resultaten visade att AI-modellerna presterade bättre än både experter och mindre erfarna undersökare när det gäller att identifiera äggstockscancer. Den genomsnittliga träffsäkerheten var 86,3 procent jämfört med 82,6 för experterna och 77,7 procent för de mindre erfarna undersökarna.
– Det tyder på att AI-modeller kan erbjuda ett värdefullt stöd i diagnostiken av äggstockscancer, särskilt i svårdiagnostiserade fall och i situationer där det råder brist på ultraljudsexperter, säger Elisabeth Epstein.
Forskarna konstaterar också att AI-stödet kan minska behovet av remisser till experter, något som kan leda till snabbare och mer effektiv vård för patienter med förändringar i äggstockarna.
Fler studier behövs
Trots lovande resultat behövs fler studier för att fullt ut förstå AI-modellernas potential och begränsningar när de används inom vården, enligt forskarna.
– Med fortsatt forskning och utveckling kan AI-baserade verktyg bli en integrerad del av framtidens sjukvård som avlastar experter och optimerar vårdresurserna, men det är viktigt att säkerställa att de kan anpassas till olika kliniska miljöer och patientgrupper, säger Filip Christiansen, doktorand vid Karolinska institutet.
Den internationella studien har letts från Karolinska institutet och genomförts i samarbete med forskare vid Kungliga tekniska högskolan.
För att hyperkänsliga kvantdatorer ska kunna göra pålitliga beräkningar krävs en temperatur nära den absoluta nollpunkten. Nu har forskare vid Chalmers lyckats bygga ett minimalt kvantkylskåp som ryms på ett litet chip. Med hjälp av det kan datorernas byggstenar, kvantbitarna, kylas ner till rekordlåga temperaturer.
Kvantdatorer har potential att revolutionera grundläggande teknologier inom många områden, till exempel inom medicin, energi, kryptering, artificiell intelligens och logistik. Men en hel del problem återstår att lösa innan dessa datorer kan tåga in i samhället på bred front och utföra pålitliga kvantberäkningar. En utmaning är att komponenterna kräver extremt låga temperaturer.
Superkraftiga men känsliga
De grundläggande informationsenheterna i en klassisk dator, bitar, har värdet 1 eller 0. Men i kvantdatorer kan de motsvarande enheterna, kvantbitar, ha värdet 1 och 0 samtidigt – i vilken kombination som helst. Fenomenet kallas superposition och är en av orsakerna till att en kvantdator kan utföra parallella beräkningar, något som öppnar för enormt avancerade beräkningar.
Men i nuläget måste kvantdatorer korrigera stora mängder fel som uppstår. Det här innebär att tiden för korrekta beräkningar minskar.
– Kvantbitarna, som är kvantdatorns byggstenar, är hyperkänsliga för störningar i den omgivande miljön. Svaga elektromagnetiska vågor som läcker in i datorn kan ändra värdet på kvantbiten helt slumpmässigt och göra så att fel uppstår, vilket i sin tur sätter stopp för kvantberäkningen, säger Aamir Ali som är forskare i kvantteknologi på Chalmers tekniska högskola.
Kräver rekordlåga temperaturer
Kvantdatorer baserade på supraledande elektriska kretsar leder ström med noll resistans, och kan bevara information på ett effektivt sätt. Men för att kvantbitar ska kunna arbeta felfritt – och under längre tid – i ett sådant system behöver de kylas ner till en temperatur nära den absoluta nollpunkten, motsvarande minus 273,15 grader.
Den extrema kylan försätter kvantbitarna i ett slags lågenergiskt grundtillstånd, motsvarande värdet 0, vilket är en förutsättning för att en kvantberäkning ska kunna påbörjas.
I dag används ofta kryostater, en kylsystem, som omsluter kvantdatorn. Med hjälp av helium kan kvantbitar kylas ner till så låga temperaturer som minus 273,1 grader. Men att nå hela vägen till den absoluta nollpunkten är enligt fysikens lagar omöjligt.
Minikylskåp komplement till kryostat
Forskare vid Chalmers och University of Maryland har nu utvecklat ett nytt kvantkylskåp för att komplettera dagens kryostater och kyla ner kvantbitarna ytterligare några hundradels grader. Det innebär att det är möjligt att nå en rekordlåg temperatur.
– Kvantkylskåpet är baserat på supraledande kretsar och drivs av värme från omgivningen, vilket gör det autonomt. Det kan kyla ner kvantbitar till ungefär minus 273,13 grader. Det här banar väg för mer pålitliga och felfria kvantberäkningar och innebär mindre belastning på hårdvaran, säger Aamir Ali.
Kvantkylskåpet utnyttjar växelverkan mellan olika kvantbitar. Bild: Boid/Chalmers tekniska högskola
Oväntade resultat
Det lilla kylskåpet utnyttjar växelverkan mellan olika kvantbitar, närmare bestämt mellan kvantbiten man vill kyla ner och två kvantbitar som används för nedkylningen. Det drivs av de energiflöden som uppstår till följd av temperaturskillnader mellan de olika kvantsystemen. När systemet väl sätts igång fungerar det självständigt utan yttre påverkan.
– Vårt arbete är utan tvekan den första demonstrationen av en autonom kvanttermisk maskin som utför en praktiskt användbar uppgift. Från början var det tänkt att det här experimentet skulle vara ett testkoncept, så vi blev glatt överraskade när vi förstod att kvantkylskåpet hade oöverträffad prestanda och lyckades kyla ner kvantbiten till rekordlåga temperaturer, säger forskningsledaren Simone Gasparinetti, docent på Chalmers.
Mycket gruvavfall lämnas i miljöfarliga högar efter att magnesium och andra metaller har utvunnits. Men i resterna finns råvaror som kan tas till vara med hjälp av syra från bakterier, enligt forskning vid Linnéuniversitetet.
Varje år produceras mer än tre miljarder ton metall för användning i olika produkter. Metallhalten i gruvorna har dock försämrats, vilket gjort det svårare att komma åt metallerna. Detta har resulterat i allt större mängder miljöfarligt gruvavfall och högre metallpriser.
Det finns också en ökad efterfrågan på så kallade sällsynta jordartsmetaller. De finns i mycket låga koncentrationer, vilket också kan ge mycket gruvavfall.
Avfallet lämnas ofta i stora högar vid gruvan och är en miljöfara, eftersom metaller i avfallet kan läcka ut i grundvattnet. Dessutom kan kemikalier som används för att få ut metallerna också förorena naturen. Men avfallet innebär också en möjlighet.
– Avfallet innehåller fortfarande stora mängder rester av den utvunna metallen och även flera andra värdefulla metaller. Så om vi kan få ut metallerna ur avfallet så kan vi både minska miljöföroreningar och utvinna mer råvaror, säger Nathan van Wyk, forskare i ekologi vid Linnéuniversitetet.
Syror löser upp metallerna
I en avhandling har han tittat på hur man kan få ut metallerna ur avfallet med hjälp av syror som produceras av bakterier. Det undersökta avfallet var framför allt rester från bauxit, en jordart som innehåller aluminium. Andra avfallsrester kom från produktion av magnesium.
Nathan van Wyks forskning visar att syrorna löste upp nära 100 procent av magnesiumet från avfallet. När det gäller bauxitresterna utvanns flera metaller, däribland 70 procent aluminium, 80 procent kalcium, men också titan och yttrium.
– Syraupplösning av gruvavfall är en lovande väg för att ta vara på värdefulla resurser i gruvavfall. Det minskar mängden avfall, skyddar naturen, skapar råvaror till industrin, förlänger livslängden för gruvorna och utvecklar grön teknik samtidigt som det ger jobb. Det finns många fördelar med den här metoden, i stället för att bara låta avfallet ligga kvar, säger Nathan van Wyk.
Resterna kan bli betong
En positiv bieffekt med metoden är att material som blir över kan kombineras med billiga tillsatser för att producera en typ av betong.
– Med resterna från vår process kan vi tillverka betong. Vår betong behöver inte kalcineras, som är en energikrävande process, under produktionen eftersom energin redan förbrukats. Genom att använda dessa rester kan vi reducera allt avfall och även minska den globala energiförbrukningen.
Enligt Nathan van Wyk behöver metoden med syraupplösning utvecklas för att uppnå storskalig produktion. Men förhoppningen är att metoden framöver ska kunna användas inom gruvindustrin.
– Vi har utvecklat en ny teknik som har flera tillämpningar inom gruvindustrin. Genom den här tekniken kan vi skapa gruvdrift helt utan avfall, säger han.
Forskare har lyckats mota en rad influensavirus i en studie på möss. Upptäckten av en liten skyddande molekyl kan vara ett steg mot bättre behandling och bredare vaccin även för människor.
Influensavirus orsakar säsongsbundna epidemier som årligen leder till hundratusentals dödsfall världen över.
Nu har forskare Göteborgs universitet och kinesiska kollegor hittat en antikroppsliknande molekyl som kan ge skydd mot flera olika influensavirus, åtminstone hos möss.
– Vi har identifierat en liten molekyl som binder till virusets ytprotein och förhindrar infektion. Det rör sig om en så kallad nanokropp som vi kallade E10. Den skyddar möss från flera olika influensastammar inklusive de som orsakar årliga epidemier, säger Davide Angeletti, universitetslektor i immunologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Effekt mot flera influensatyper
Molekylen binder till en del av virusets ytprotein som är gemensam för flera influensatyper, däribland fågelinfluensa och vanliga virus som drabbar människor, till exempel H1N1 och H3N2.
När möss behandlades med molekylen kunde de stå emot infektion.
– Det är ovanligt att hitta en molekyl som kan skydda mot så många olika influensavirus. Vi har dessutom sett att virus som försöker mutera för att undvika molekylen förlorar sin förmåga att växa effektivt vilket är en stor fördel, säger Davide Angeletti.
Upptäckten kan framöver bidra till ett skydd under aktiva infektioner och bana väg för vacciner som omfattar flera varianter av influensa. Men innan nya behandlingar kan bli aktuella för människor återstår många tester.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
