Läkare inom infektionssjukvård hade störst risk att smittas under pandemins första och andra våg. Var femte testades positivt för coronaviruset, vilket är betydligt fler än läkare med mindre patientkontakt.
En studie vid Umeå universitet har undersökt hur stor risk läkare med olika specialiteter hade för att smittas av coronaviruset under pandemin. Forskarna har tittat på registerdata för 35 000 läkare i Sverige mellan 2020 och 2022.
Studien visar att läkare som arbetade på infektionsmottagningar eller infektionskliniker löpte den högsta risken att testa positivt för sars-cov-2 som orsakar covid-19. Det här var särskilt tydligt under pandemins första och andra våg.
Infektionsläkare mest utsatta
En femtedel av läkarna som jobbade på infektionsklinik smittades under 2020. Bland läkare med liten patientkontakt smittades färre än var tionde.
– Resultaten belyser vikten av effektiva skyddsrutiner och vaccinationsprogram för sjukvårdspersonal under framtida pandemier. Våra fynd pekar på att yrkesmässig exponering är en viktig riskfaktor för smitta, säger forskaren Anne-Marie Fors Connolly vid Umeå universitet i ett pressmeddelande.
Läkare som jobbade inom geriatrik och akutmedicin hade näst störst risk att smittas.
Vaccinering viktigt för vårdpersonal
Vaccination minskade tydligt risken att testa positivt för coronaviruset. Enligt studien är vaccinationsprogram för högriskgrupper inom sjukvården avgörande för att skydda personalen.
– Våra resultat är ett viktigt bidrag till att förbättra framtida pandemihantering och skyddsåtgärder för sjukvårdspersonal, säger Anne-Marie Fors Connolly.
Mer om studien
I studien ingick data för över 35 000 offentligt anställda läkare i Sverige mellan februari 2020 och mars 2022. Forskare analyserade sambandet mellan klinisk specialitet och risken för att testa positivt för coronaviruset sars-cov-2.
Bland läkare som jobbade på infektionsklinik smittades en femtedel, 20,2 procent, under 2020. Bland läkare med liten patientkontakt smittades färre än var tionde, 8,7 procent.
Förskolan pekas ut som en viktig plats för att nyanlända barn ska integreras i det svenska samhället. Men den fria leken och undervisningen främjar inte alltid målet, enligt forskning vid Linköpings universitet
Kommunerna är sedan 2023 skyldiga att reservera plats i förskolan för nyanlända barn. Tanken är barnen ska lära sig språket och bli integrerade i samhället.
Men inget sägs om hur det praktiskt ska gå till. Det här försvårar för förskolan att förverkliga förhoppningarna om integration, enligt en avhandling vid Linköpings universitet.
– Man måste börja erkänna på nationell nivå att integration kräver ett aktivt arbete. Som jag ser det nu är det barnen själva som får bära en stor del av bördan, säger Charlotte Löthman, som skrivit avhandlingen vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande, i ett pressmeddelande.
Under tre månader var hon på plats på två förskolor för att se hur omsorg, undervisning och fri lek går till. I grupperna ingick barn som nyss hade kommit från Ukraina. I avhandlingen ingick också intervjuer med pedagoger på tre förskolor.
Risk att alla inte inkluderas
Charlotte Löthmans observationer visar att personalen ser barnens behov och anpassar rutinerna, till exempel vid hämtning och måltider. Men vid gruppundervisning uppträder ett annat mönster, särskilt i undervisning där språket är en viktig del.
Här betonas traditionellt dialog och barnens aktiva deltagande. Följden blir att barnen som inte kan svenska så bra riskerar att hamna utanför. Detta uppmärksammas inte alltid av pedagogerna.
Samma sak gäller barnens fria lek som utgör mer än hälften av tiden i förskolan. Även här är det barnens egen vilja och initiativ som traditionellt står i centrum. Att barnen inte självmant leker över kultur- och språkgränser överraskar inte Charlotte Löthman. Däremot är hon förvånad över att de vuxna inte tar mer initiativ för att bygga sammanhållning mellan barnen.
– Jag menar att pedagogerna behöver kliva in och vara mer aktiva. För vi vet att det är svårt att överbrygga de här språkliga och kulturella gränserna när barnen blir äldre, i skolåldern, säger Charlotte Löthman.
Mer stöd behövs
Hon lyfter fram att pedagogerna kan behöva mer stöd för att kunna arbeta både vid den fria leken och i den språkintensiva undervisningen. De behöver även mer kunskap om barns kamratkulturer och språkets roll. Traditionella arbetssätt räcker inte till, menar Charlotte Löthman.
– Ansvaret för det här ligger på politikerna. Så länge de tror att integration sker automatiskt får inte förskolan stöd i att utveckla sitt arbete. Det krävs ett avsiktligt integrationsarbete.
Charlotte Löthman betonar att hennes observationer inte gäller alla förskolor. Däremot menar hon att svensk förskola som helhet präglas av en pedagogik som bygger på majoritetssamhällets språk och kultur.
Intervjuerna med pedagogerna visar dock på att de är öppna för att lära nytt. Personalen vittnar om hur kontakten med nyanlända föräldrar fått dem att ifrågasätta saker som förut tagits för självklara, men att de också lärt sig att stå upp för värderingar som förskolan inte kan kompromissa om.
Det är inte bara isens tjocklek som avgör om den håller för skridskoåkning eller vinterfiske. Även strukturen på isen spelar roll för säkerheten. Under de senaste 50 åren har bräcklig is av frusen slask eller snö blivit vanligare på svenska sjöar, visar ny forskning.
Den skandinaviska sjöisen har både blivit tunnare och svagare på senare år, enligt en studie från Göteborgs universitet och Uppsala universitet.
Forskarnas analyser från 21 svenska sjöar visar att isens tjocklek har minskat med i genomsnitt 0,22 centimeter per år under de senaste fem decennierna. Men också kvaliteten, och därmed bärigheten, på istäcket har försämrats.
– Sjöisens struktur förändras snabbt i en varmare värld. År 2023 hade nio av de undersökta sjöarna blivit osäkra för skridskoåkare, vinterfiskare och andra som är beroende av frusna sjöar. Det beror främst på att lufttemperaturen växlar mer under vintern än förut, säger Mark Peternell, forskare i strukturgeologi vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Omfrusen is är svagare
Långa ihållande perioder med minusgrader i luften blir alltmer sällsynt, och det gäller i stora delar av landet. Klimatförändringarna har bidragit till att frys- och töcyklerna kommer oftare.
Studien visade att det finns ett starkt samband mellan antalet dagar med lufttemperaturer över fryspunkten och minskningen av tjockleken på kärnisen. Kärnis är den starkaste och säkraste typen av is som bildas när vattnet i sjön fryser till is under ihållande kyla.
Varma dagar innebär att bildningen av kärnis störs och svagare vit is, som innehåller mer luftbubblor och föroreningar, blir vanligare. Denna is kallas för stöpis.
Räcker inte att mäta tjocklek
Snöfall förvärrar problemet ytterligare genom att snön isolerar isen, och även bildar slask, som senare fryser igen och blir till stöpis. Denna förändring resulterar i is som är betydligt svagare och mer benägen att gå sönder när den belastas. Detta gäller även om den är ganska tjock.
– Det räcker alltså inte att bara mäta tjockleken. För den som ger sig ut på sjöisar är det avgörande att bedöma isens kvalitet. Kärnis är stark och mörk, medan stöpis är grumlig och mycket svagare. Dessutom är isen inte likadan över en hel sjö, därför behöver du undersöka isens tjocklek och kvalitet om och om igen, säger Mark Peternell.
Livsviktig kontroll av is och temperaturer
En tumregel från Issäkerhetsrådet och Sveriges snöskoterägares riksorganisation är att en säker kärnis för promenader eller skridskoåkning bör vara minst tio centimeter tjock, och minst 15 cm för snöskotrar.
Innan du ger dig ut på isen är det viktigt att kontrollera de senaste temperaturtrenderna, eftersom varma dagar snabbt kan försvaga isen. Knakande ljud eller synligt slask tyder på instabilitet. Det är också viktigt att ha isdubbar och inte vistas ensam på isen.
För att undvika fler drunkningsolyckor med dödlig utgång på vintern rekommenderar forskarna att organisationer som Issäkerhetsrådet regelbundet övervakar isstrukturen, utvecklar bättre varningssystem, ser över riktlinjerna för issäkerhet och förbereder samhället på stora förändringar i isförhållandena.
Forskare vid Lunds universitet vet nu mer om varför svåra hjärnskador kan leda till demens. De har upptäckt att förändringar i hjärnans blodkärl leder till en ansamling av amyloid-beta, som är vanligt vid Alzheimers sjukdom.
Det har länge varit känt att personer som drabbats av svår hjärnskada, så kallat hjärntrauma, har en ökad risk för demens. Men fortfarande vet forskarna väldigt lite om de molekylära mekanismerna bakom sambandet. Därför är det svårt att ta fram effektiva behandlingar som förhindrar att demens utvecklas efter traumatisk hjärnskada*.
Nu har en forskargrupp vid Lunds universitet sett att kärlsystemet kan vara nyckeln till framtida behandlingar.
Kärlförändringar driver på
Hjärntrauma försämrar ofta hjärnans blodflöde, troligen genom förändringar i de glatta muskelcellerna som finns i blodkärlens väggar. De här störningarna i blodflödet kan leda till ytterligare hjärnskador och förvärra befintliga skador, även om det fortfarande är oklart exakt hur detta sker.
För att fylla kunskapsluckan har forskarna tittat närmare på de molekylära detaljerna. I ett samarbete med Uppsala universitet analyserade de hjärnvävnad från 15 patienter. Vävnaden samlades in inom en vecka efter en hjärnskada.
Det visade sig att förändringarna i de glatta muskelcellerna i blodkärlen sammanföll med en ökad ansamling av amyloid-beta. Det är ett protein i hjärnan och kopplas till Alzheimers sjukdom.
– Vi blev förvånade över att även unga patienter uppvisade denna ansamling av amyloid-beta tillsammans med de kärlförändringar som hjärntraumat orsakat. Våra fynd tyder på att kärlförändringar kan vara viktigare än vi förut trott, säger Ilknur Özen, forskare inom neurokirurgi, i ett pressmeddelande från Lunds universitet.
Utmanar syn på demenssjukdomar
Enligt forskarna utmanar resultaten den rådande synen på neurodegenerativa sjukdomar, dit Alzheimers sjukdom räknas.
– Det vi ser tyder på att kärldysfunktion kan vara den faktor som driver på utvecklingen av sjukdomen, snarare än att den är en följd av nervcellsskador, säger Niklas Marklund, överläkare i neurokirurgi och professor vid Lunds universitet.
Även åldrande påverkar funktioner i kärlsystemet, men hjärntrauma kan alltså påskynda dessa processer – även hos yngre patienter. Forskarna betonar dock att långt ifrån alla med svåra hjärnskador utvecklar alzheimer, vilket visar att mer forskning behövs.
– Vi är inte där ännu, men förhoppningsvis kan en ökad kunskap om vad som händer på molekylär nivå i kärlen efter en hjärnskada öppna dörrar för nya behandlingsmöjligheter, säger Niklas Marklund i pressmeddelandet.
*Traumatisk hjärnskada kan uppstå om huvudet utsätts för våld, till exempel i samband med trafikolyckor, fallolyckor eller slag.
Nya observationer av klimatet runt den ultraheta exoplaneten WASP-121 b bjöd på flera överraskningar. Astronomer upptäckte både grundämnet titan och mystiska jetströmmar, något som utmanar teorier om hur atmosfärer fungerar på extrema planeter. Studierna har bland annat gjorts av forskare vid Lunds universitet.
Forskare har hittills upptäckt drygt 5 800 exoplaneter, alltså planeter som kretsar kring andra stjärnor än vår sol.
En av de mer extrema exoplaneterna är den ultraheta WASP-121 b, som ligger cirka 900 ljusår från jorden. Den är något större än vårt solsystems största planet, Jupiter, och kretsar mycket nära sin stjärna.
Planeten roterar dessutom i takt med stjärnan, liksom vår måne roterar i takt med jorden. Det innebär att exoplanetens ena sida alltid vetter mot stjärnan och blir extremt het, cirka 2 500 grader. Den andra sidan förblir betydligt svalare.
Länge ett mysterium
Temperaturskillnaden och hur värmen förflyttas i en så extrem miljö har länge varit ett mysterium. Men i två studier har forskare, bland annat från Lunds universitet, gjort en rad nya observationer med hjälp av Europeiska sydobservatoriets teleskop i Chile.
– Vi upptäckte att en jetström transporterar material runt planetens ekvator, samtidigt som en separat vind på lägre höjder i atmosfären transporterar gas från den heta dagsidan till den svala nattsidan. Detta klimat har aldrig tidigare setts på någon planet och utmanar nuvarande teorier om hur atmosfärer fungerar på extrema planeter, säger Bibiana Prinoth, astrofysiker vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Titan runt exoplaneten
Men det var inte enda upptäckten. Astronomerna har för första gången lyckats upptäcka titan i exoplanetens atmosfär. Tidigare har de trott att allt titan försvunnit från WASP-121 b, eller bara fanns i så små doser att det inte kunde observeras.
– Upptäckten utmanar vår förståelse för hur vindar och kemi fungerar på dessa heta planeter och avslöjar en stor klyfta mellan vad nuvarande modeller förutspår och vad vi faktiskt observerar på mer varierade exoplaneter, säger Bibiana Prinoth.
Bättre förståelse av atmosfärer
Mer kunskap om mångfalden av exoplanet-atmosfärer gör att forskarna bättre kan förstå hur atmosfärer fungerar. Analyserna lägger också grunden för mer precisa modeller. Studier av jordliknande planeter kommer även att underlättas av ett nytt stort teleskop som byggs i Chile.
– De här studierna av WASP-121 b är en påminnelse om hur mycket det fortfarande finns att utforska och avslöja om universum. Nästa generations teleskop kommer att ge oss otroliga insikter om kemin och dynamiken i avlägsna världar. Vi kommer att avslöja saker som vi bara kan drömma om idag, säger Bibiana Prinoth.
De senaste åren har lövsångare blivit färre. Nu ses en dyster trend även för rödhakar. Det visar en sammanställning av ringmärkta fåglar där antalet är det lägsta på 35 år.
Under många år har lövsångaren, som är Sveriges vanligaste fågel, minskat i antal. Nu ser forskarna en vikande trend även hos rödhaken. Under de senaste fyra åren har antalet ringmärkta rödhakar mer än halverats. De har minskat från 30 000 till 13 000.
– Rödhaken har historiskt sett haft upp- och nedgångar, så den kanske återhämtar sig och den kan också, till skillnad från lövsångaren, få flera kullar per säsong. Men det ser bekymmersamt ut, säger Thord Fransson, forskare och ansvarig för Ringmärkningscentralen på Naturhistoriska riksmuseet, i ett pressmeddelande.
Under förra året ringmärktes totalt 226 000 fåglar i Sverige. Det är den lägsta siffran sedan 1990-talet.
Klimatförändringar påverkar fåglarna
Orsaken till att de ringmärkta fåglarna blivit färre är inte tillräckligt utrett, men sannolikt speglar resultatet ett faktiskt minskat fågelliv i Sverige.
Det kan i sin tur bero på förändringar i klimatet och fåglarnas tillgång på föda. Insekternas antal och livscykel påverkas av mildare vintrar och tidigare vårar.
När fåglar behöver mest mat, cirka tre veckor efter att äggen lagts, kan tillgången på insekter redan ha klingat av. Det leder till mindre föda till fågelungarna. Det finns även studier som visar att fåglarnas inre klocka kan påverkas av varma vårar och att det skulle kunna påverka om häckningar blir framgångsrika.
Gransångarna har blivit fler
En fågelart som däremot ökat i antal är gransångaren, visar ringmärkningen. I takt med ett förändrat klimat har den sydliga underarten flyttat norrut. Förr fanns gransångaren bara på kontinenten, men nu är den etablerad i hela Götaland.
– Fåglarnas antal är ett tecken på att något i vår miljö håller på att förändras, och det är viktigt att vi forskar vidare i vad det är som håller på att hända och varför. Allt handlar om balans. Om den rubbas i en ände får det konsekvenser i en annan, och till syvende och sist påverkas även vi, säger Thord Fransson.
Mer om ringmärkning
Arbetet med att märka fåglar är en form av medborgarforskning som leds av Ringmärkningscentralen vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Data samlas huvudsakligen in ideellt av 900 licensierade ringmärkare på olika platser i Sverige.
Ringmärkningen ger värdefull information om fåglarnas flyttning, hur olika arter varierar i antal, vad fåglar råkar ut för i naturen och hur gamla de kan bli. Under 2024 ringmärktes 226 000 fåglar i landet. Toppnoteringen ligger på 350 000.
Barn med ätstörningen arfid har en högre risk att drabbas av olika sjukdomar, till exempel epilepsi och lungsjukdomar. Risken ökar också för neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, visar en studie vid Karolinska institutet.
Arfid står för ”avoidant restrictive food intake disorder” på engelska. Barn med så kallad undvikande restriktiv ätstörning kan känna olust inför viss mat på grund av smak, konsistens, lukt eller utseende. De kan också vara rädda för att sätta i halsen eller kvävas i samband med måltider. I vissa fall förekommer också dålig aptit.
Diagnosen är förknippad med allvarliga konsekvenser som näringsbrist, viktnedgång men även vacklande tillväxt.
– Men en del kan även drabbas av övervikt. Som exempel kanske barnet bara vill äta mat som är beige och då blir det bara pommes, glass, chips och pannkakor. Det finns även extrema fall dokumenterade där barn blir blinda på grund av brist på vitamin A, säger forskaren Lisa Dinkler vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska institutet i ett pressmeddelande.
Ökad risk för andra sjukdomar
I en studie ville forskarna undersöka risken för att barn med diagnosen även drabbas av andra sjukdomar.
Närmare 31 000 barn ur det svenska tvillingregistret ingick i studien. Av dem hade drygt 600 barn mellan 6 och 12 år arfid.
Forskarna fann att barnen med ätstörningen hade tio gånger högre risk för intellektuell funktionsnedsättning och autism, jämfört med barn utan diagnosen.
Även tillstånd som refluxsjukdom, som kan yttra sig som sura uppstötningar och halsbränna, var betydligt vanligare. Forskarna såg även en högre risk för epilepsi och kroniska lungsjukdomar.
Behöver anpassad vård
Utöver den ökade risken för sjukdom visade studien att barn med ätstörningen fick fler olika medicinska diagnoser. De behövde även längre sjukhusvistelser än andra barn. Forskarna såg ingen skillnad mellan pojkar och flickor.
– Våra resultat visar att arfid är mer än bara en ätstörning – det är en komplex sjukdom som ofta samexisterar med andra allvarliga hälsoproblem. Detta understryker vikten av att vården tar ett helhetsgrepp på dessa barns behov, säger Lisa Dinkler.
– Vi hoppas att de här insikterna kan bidra till förbättrad upptäckt och mer anpassad vård, vilket skulle kunna förbättra prognosen för barn med arfid, fortsätter hon.
Blodförtunnande läkemedel kan öka risken för blödningar, särskilt hos kvinnor och äldre. Risken avtar dock med tiden, visar en studie vid Göteborgs universitet.
Blodförtunnande medel ges efter en blodpropp i ben eller lunga. Behandlingen skyddar mot ytterligare proppar, men ger samtidigt en ökad blödningsrisk. Vanliga biverkningar är näsblod, blod i urin eller avföring och blåmärken på huden. Det beror på att blodet inte koagulerar som vanligt.
Standardbehandlingen är blodförtunnande läkemedel under minst 3-6 månader. Därefter behöver läkaren besluta om den ska fortsätta eller avslutas. I detta beslut vägs risken för nya blodproppar mot blödningsrisk vid fortsatt behandling.
Det är känt sedan tidigare att äldre personer har högre risk att drabbas av blödningar, men man vet mindre om hur hög risken är i olika grupper och under olika faser av behandlingen. En studie vid Göteborgs universitet har nu tittat närmare på detta.
Ökad blödningsrisk initialt
Forskarna har utgått från svenska registerdata om drygt 36 000 patienter som behandlades med blodförtunnande läkemedel efter propp i ben eller lunga. I studien ingick också kontrollpersoner som inte hade haft en blodpropp och inte fått blodförtunnande läkemedel.
Forskarna kunde se att patientgruppen fick fler blödningar av medicinen under de första sex månaderna, jämfört med kontrollgruppen. Risken för blödningar var högre för kvinnor. Mest utsatta var deltagare som var 80 år eller äldre.
Dämpad risk på sikt
Men vid förlängd behandling, från sex månader upp till fem år, kunde risken för större blödningar inte längre kopplas till kön eller högre ålder.
Överlag minskade också risken för biverkningar, från drygt två procent under den inledande perioden till 0,7 procent vid förlängd behandling.
– När jag behandlar patienter med blodproppar kan beslutet att avsluta behandlingen efter den initiala behandlingen eller fortsätta med livslång behandling vara svårt. I studien ser vi att den del av blödningsrisken som beror på det blodförtunnande läkemedlet är låg vid förlängd behandling och att den inte verkar öka vid hög ålder, säger specialistläkare Katarina Glise Sandblad, som även forskar vid Sahlgrenska akademin, i ett pressmeddelande.
– Detta är betryggande för både mig och mina patienter, fortsätter hon.
Siffror från studien
Under de första sex månaderna med blodförtunnande medel fick 338 personer (1,07 procent) i patientgruppen blödningar. I kontrollgruppen fick 103 personer (0,29 procent) blödningar. Den behandlingsorsakade risken för kvinnor var högre än för män. Mest utsatta var de äldsta deltagarna, 80 år och äldre.
Ungefär sju av tio anställda i Sverige är medlemmar i ett fackförbund. Men det blir allt svårare att nå unga och tillfälligt anställda. Det visar en avhandling från Göteborgs universitet.
Under slutet av 1990-talet och fram till 2010 minskade den så kallade anslutningsgraden till svenska fackförbund med ungefär en procent per år. Därefter har det varit ganska stabilt. Runt 70 procent av alla anställda i Sverige är med i ett fackförbund.
– Framför allt är det nykomlingar på arbetsmarknaden som inte går med, snarare än att arbetstagare går ur facket, säger sociologen Jesper Prytz vid Göteborgs universitet.
Positiv inställning till fackförbund
Förutom medlemskap har han undersökt hur inställningen till fackföreningar har förändrats sedan slutet av 1990-talet. Avhandlingen har jämfört resultat från tre olika enkätundersökningar under 1997, 2006 och 2018.
Vid varje undersökning svarade cirka 60 procent att de var positiva till att facken behövs i löneförhandlingar.
– Inom forskningen finns en diskussion om att yngre generationer skulle vara mer individualistiska och därför ha lägre tilltro till facket. Men attityderna har inte förändrats så mycket som man skulle kunna tro. Det finns det en väldigt stabil andel, bland både yngre och äldre, som är positiva till fackligt engagemang, säger Jesper Prytz.
Förändringar påverkade unga
Förändringarna i det så kallade Gentsystemet under 2007 och 2008 har dock haft betydande effekt för den fackliga anslutningen. Då slopades skatteavdragen för fackligt medlemskap. Samtidigt höjdes avgiften till a-kassan. Det blev då dyrare att gå med i både fack och a-kassa.
Höjningen av avgifterna anpassades också till hur hög arbetslösheten var inom olika avtalsområden. Det gjorde att avgifterna inom bygg, hotell och restaurang blev högst. Det är branscher där många unga och tillfälligt anställda finns.
– Generellt sett är yngre och tillfälligt anställda mindre benägna att gå med i facket. Att det blivit dyrare innebär ännu ett hinder för de här grupperna, säger Jesper Prytz.
Kan bli svårare att rekrytera
En annan faktor som kan kopplas till politiska beslut är att allmän visstidsanställning blev en accepterad anställningsform år 2007.
– Visstidsanställningarna är framför allt koncentrerade hos unga. På så sätt får unga en svagare anknytning till arbetsplatsen och blir svårare för facken att rekrytera.
I längden blir det ett problem för fackföreningarna att de inte lyckas fånga upp nykomlingar på arbetsmarknaden, menar Jesper Prytz.
– I de flesta europeiska länder är det så att om man inte gått med i facket runt 30–35 års ålder, så gör man det inte heller senare i livet. När färre går med under det här kritiska fönstret sjunker anslutningsgraden över tid, säger han.
Avhandlingen har jämfört resultat tre enkätundersökningar. Den första enkäten ingick i den internationella ISSP-undersökningen, medan de två senare utfördes av forskare vid Göteborgs universitet.
Avhandlingen analyserar även politiska och institutionella faktorer som påverkat fackens medlemsantal. det har gjorts med hjälp av data från SCB:s Arbetskraftsundersökningar och LISA-register.
Många gamla solpaneler hamnar idag på soptippen, men det som beskrivs som framtidens solceller kan tas om hand och bli till nya. Forskare vid Linköpings universitet har nämligen utvecklat en metod för att återvinna alla delar av en solcell med perovskit – utan miljöfarliga lösningsmedel.
Elanvändningen väntas öka drastiskt kommande år. För att till exempel omställningen till eldrivna transporter och utvecklingen av AI inte ska driva på klimatförändringarna behövs flera hållbara energikällor.
Solenergi har länge ansetts ha stor potential och solceller baserade på kisel har funnits på marknaden i över 30 år. Men nu är den första generationens solceller i slutet av sin livscykel. Det har skapat ett oväntat problem.
– I dagsläget finns det ingen effektiv teknik för att ta hand om avfallet från kiselsolceller. Därför hamnar gamla solpaneler på soptippen. Det blir stora berg med elektronikavfall som det inte går att göra något med, säger forskaren Xun Xiao vid Linköpings universitet i ett pressmeddelande.
Perovskit i nya solceller
En av de mest lovande teknikerna för nästa generations solceller utgår från materialet perovskit. Dessa solceller är lätta, flexibla och genomskinliga, vilket gör att de placeras på många olika underlag. De kan dessutom omvandla upp till 25 procent av solens energi till elektricitet. Det är jämförbart med dagens kiselsolceller.
Men i nuläget har de här solcellerna kortare livslängd än kiselsolceller. De innehåller även en liten mängd bly som är nödvändig för hög effekt, men det ställer också stora krav på en fungerade återvinningsprocess.
Det finns redan idag metoder för att demontera solceller av perovskit. Vanligen används ett ämne som kallas dimetylformamid. Det är en giftig och miljöskadlig ingrediens som finns i lösningsmedel för färg.
Vatten löser upp material
Nu har forskare vid Linköpings universitet har utvecklat en ny teknik, där vatten går att använda som lösningsmedel för demonteringen av det uttjänta perovskitmaterialet.
– Det finns många företag som vill få ut perovskitsolceller på marknaden redan nu, men vi vill gärna undvika ett till sopberg. I det här projektet vi utvecklat en metod där alla delar går att återanvända i en ny perovskitsolcell utan att prestandan blir sämre i den nya, säger forskaren Niansheng Xu vid Linköpings universitet.
Den största fördelen, enligt forskarna, är att perovskit med hög kvalitet går att återvinna direkt från vattenlösningen för att bli till en ny solcell.
– Vi kan ta vara på allt – täckglas, elektroder, perovskitlager och även laddningstransportlagret, säger Xun Xiao.
Nästa steg för forskarna är att utveckla metoden för att den ska fungera i större skala i en industriell process.
Kollegialt lärande är ett sätt för lärare att utveckla undervisningen tillsammans. Men kollektiva vanor kan sätta käppar i hjulet för förbättringar, enligt en studie vid Örebro universitet.
– Vi visar att det finns en stark vana bland lärare att jobba individuellt, säger forskaren Frida Harvey.
För drygt tio år sedan lanserade Skolverket fortbildningsinsatsen Matematiklyftet, som riktades till mattelärare med målet att förbättra undervisningen. Motorn i satsningen var så kallat kollegialt lärande, se faktaruta.
Begreppet lever kvar i den svenska skolan och forskare vid Örebro universitet har nu undersökt hur det fungerar i praktiken. Underlaget till studien är observationer och intervjuer med lärare på sex grundskolor i Örebro kommun.
– Vi kan konstatera att det finns kollektiva vanor som hindrar lärare att utveckla sitt sätt att undervisa på ett systematiskt sätt, säger forskaren Frida Harvey i ett pressmeddelande från Örebro universitet.
Undervisning på vetenskaplig grund
Forskning visar att det systematiska arbetssättet, baserat på vetenskapliga metoder, ska vara en drivkraft i kollegialt lärande. Resultatet får då en annan dignitet än ett vardagligt utbyte av goda erfarenheter.
– Lärare kan dela med sig av tips till varandra, om något som fungerat bra i deras undervisning. Men det är inte samma sak som att utveckla undervisningen tillsammans. För hos lärare finns en djupt rotad vana att var och en är ansvarig för sin egen undervisning, vilket hindrar att de som kolleger tillsammans granskar undervisningen, säger Frida Harvey.
Begreppens betydelse
Kollegialt lärande: En systematisk process där lärare gemensamt utvecklar sin undervisning genom reflektion, analys och kunskapsutbyte baserat på forskning och beprövad erfarenhet.
Kollektiva vanor: Arbetsmönster och oskrivna regler inom en lärargrupp som styr hur undervisning och samarbete sker, utan kritisk reflektion eller systematisk utveckling.
Undviker kritiska frågor
Ett annat hinder för det kollegiala lärandet är att lärarna i studien inte vill utmana varandra, enligt Frida Harvey. De undviker att ställa kritiska frågor till sina kolleger.
– Det går inte att stanna vid att vara korrekt och trevligt artig mot varandra utan man måste också våga ifrågasätta varför en arbetskamrat, eller jag själv, gör på ett visst sätt. Genom att utmana går det att utveckla, säger Frida Harvey.
Lärarna hinner inte
En annan faktor som hindrar kollegialt lärande är tidsbrist. Även om tid finns avsatt för att träffas och utveckla kollegialt lärande är det inte säkert att deltagarna kan prioritera att vara med, eftersom många andra arbetsuppgifter är mer akuta.
Lärarna hinner heller inte med att göra sin ”läxor” från ett möte om kollegialt lärande till nästa träff.
– Skolledningen måste skapa förutsättningar för lärare att kunna delta i kollegial utveckling av undervisningen, säger Frida Harvey.
Bakteriesporer är ihärdiga mikroorganismer som kan orsaka matförgiftning, men också infektioner inom sjukvården. Nu har forskare vid Umeå universitet utvecklat en metod som kan upptäcka även små mängder sporer, bland annat i mjölk.
Bakteriesporer bildas när bakterier går in i ett vilostadium för att kunna överleva svåra förhållanden. De mikroskopiskt små sporerna kan överleva extrema miljöer som vanligtvis dödar bakterier, till exempel kokande vatten, vanliga desinfektionsmedel och strålning.
Den här motståndskraften – och förmågan att återaktiveras när förhållandena förbättras – gör dem till ett stort problem inom sjukvård, jordbruk och livsmedelsproduktion.
Nu har forskare vid Umeå universitet utvecklat en ny ultrakänslig metod för att upptäcka bakteriesporer.
Små mängder sporer kan upptäckas
Metoden går ut på att förstärka signalen från en unik molekyl som finns i sporer. Det har forskarna gjort med hjälp av guldnanostavar och laserbaserad teknologi.
Tekniken gör det möjligt att identifiera ytterst små mängder av kemiska ämnen – ända ner på molekylnivå. Det innebär att även mycket låga koncentrationer av sporer kan upptäckas. Det här är viktigt för att kunna sätta in förebyggande åtgärder.
– Sporer är ett stort problem på sjukhus och inom livsmedelsproduktion, där de kan fastna på ytor och utrustning, vilket leder till återkommande infektioner, förstörda livsmedel och kostsamma saneringsåtgärder, säger Dmitry Malyshev, forskare vid Institutionen för fysik vid Umeå universitet, i ett pressmeddelande.
Hälsorisker vid mejeriproduktion
Den nya metoden skulle framöver kunna användas för att stärka livsmedelssäkerheten, till exempel inom mejeriindustrin. Där utgör bakteriesporer, särskilt från Bacillus-arter, en betydande risk. Om sådana föroreningar kommer in i produktionslinjen kan mejeriprodukter förstöras eller återkallas. Det kan också innebära hälsorisker.
I studien lyckades forskarna upptäcka sporer i ett kontaminerat mjölkprov med hjälp av den nya metoden.
– Vår metod erbjuder förbättrad känslighet, vilket gör det möjligt att upptäcka betydligt mindre mängder av bakteriesporer än vad som tidigare varit möjligt. Även om vi fortfarande är i ett tidigt skede arbetar vi aktivt med att förfina teknologin till en praktisk sensor som kan anpassas för industrier som är i riskzonen för sporkontaminering, säger Jonas Segervald, doktorand vid Institutionen för fysik vid Umeå universitet.
Tekniken som gör att det möjligt att identifiera kemiska ämnen på molekylnivå kallas ytförstärkt Raman-spektroskopi, SERS.
Ett klassrum där eleverna behärskar flera språk kan ses som en pedagogisk skattkista, enligt en ny avhandling. Men lärarna behöver veta hur kistan öppnas för att kunna använda språkkunskaperna på ett bra sätt i undervisningen.
En avhandling vid Malmö universitet har undersökt hur lärare kan använda flerspråkighet i klassrummet för att hjälpa eleverna att nå djupare ämneskunskaper.
– Vi behöver använda de resurser som finns – det är ett enormt slöseri att inte ta vara på elevernas språkbakgrunder, säger forskaren Cristina Nordman som arbetat som lärare i över 25 år.
I ett forskningsprojekt tillsammans med lärare utgick hon från teorier kring så kallat pedagogiskt transspråkande, som innebär att elevernas språkliga repertoar tas till vara i ämnesundervisningen.
Fler språk kan bli en resurs
Projektet genomfördes i två olika klasser i årskurs sex och sju. Lektionerna handlade om geografi och svenska som andraspråk.
I båda klasserna var den språkliga mångfalden stor och alla elever hade ett annat förstaspråk än svenska.
– Utgångspunkten är att flerspråkighet är en resurs, men jag ville pröva den i en kontext där eleverna inte är nyanlända, utan antingen är födda i Sverige eller har kommit hit väldigt tidigt. Tanken var att låta eleverna använda sina förstaspråk för att i första hand fördjupa ämneskunskaper, säger Cristina Nordman.
Diskuterade på förstaspråket
Ett exempel är att elever som läste en roman på svenska uppmuntrades att först diskutera den på sitt förstaspråk. Därefter pratade de om boken på svenska i en större grupp.
– De fick röra sig mellan sina språkliga resurser. Vi kunde då se att eleverna hittade fler infallsvinklar och att de visade ett större engagemang. De ställde fler frågor, säger Christina Nordman.
Under arbetet intervjuade hon lärare och elever.
– Som lärare krävs det mod och att man vågar släppa på kontrollen. Man behöver också kunna förklara för eleverna varför de ska använda sina förstaspråk i sitt lärande. Många elever har fått höra att de alltid ska prata svenska i klassrummet, och det fanns ett motstånd till att använda förstaspråken hos en del av dem.
– Men med ett uppmuntrande förhållningssätt och medveten planering förändrades den språkliga normen i klassrummen och eleverna började även mer spontant använda sina förstaspråk för att skapa mening, fortsätter Christina Nordman.
Lärarna måste ha förutsättningar
Hon hoppas att avhandlingen ska lyfta värdet av att se flerspråkighet som en resurs.
– Debatten kring flerspråkighet blir ofta animerad och förenklad. Jag vill bidra med en nyanserad bild: det finns möjligheter för den aktuella elevgruppen, men också begränsningar. Lärarnas roll är viktig och de måste ges rätt förutsättningar för gemensam reflektion och planering.
Enligt Cristina Norman behöver lärarna ha teoretiska kunskaper för att kunna organisera undervisningen för att flerspråkighet ska bli en resurs.
– Då motiveras eleverna att utforska sina språkliga repertoarer och kan nå en bättre kunskapsutveckling, säger hon.
Barn och unga som utsatts för våld i hemmet kan ha svårt att läka om otryggheten fortsätter under den psykologiska behandlingen. Det visar en avhandling från Göteborgs universitet. För att hjälpa barnen behövs bättre skydd under och efter vården.
Barn och unga som utsätts för våld i hemmet riskerar att utveckla allvarlig psykisk ohälsa. Kraftig ångest, svåra minnen av händelserna och mardrömmar är några symptom som kan uppstå.
Många barn får hjälp genom så kallad traumafokuserad psykologisk behandling. Det har visat sig minska symtomen på kort sikt, men kunskapen om våldsutsatta barns egna upplevelser av behandlingen är begränsad.
Intervjuat barn och unga
Psykologen Marja Onsjö har i en avhandling intervjuat barn och unga som fått traumafokuserad behandling vid barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, i Göteborg.
Intervjuerna fokuserade på deltagarnas livssituation under behandlingen, hur de hade upplevt insatserna och hur deras mående utvecklats.
Studiens deltagare var mellan 9 och 17 år gamla när de fick behandlingen. De hade varit med om en eller flera typer av våld. Här ingår till exempel fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, upplevelser av vuxna med alkohol- och drogproblematik eller att barnen blivit vittnen till våld mellan familjemedlemmar. Flera av deltagare hade även försökt begå självmord.
Otrygghet hinder för behandlingen
Både före och under behandling beskrev många deltagare en fortsatt otrygghet i och utanför hemmet. Det handlade till exempel om trakasserier, hot, mobbning och sexuellt våld. Det här påverkade barnens förmåga att engagera sig i behandlingen.
– Barnen och ungdomarna beskrev en grad av utsatthet som förvånade mig. Många av oss kanske tror och hoppas att när barn som utsatts för familjevåld väl fångats upp av en instans i samhället, exempelvis socialtjänsten eller BUP, kommer de att skyddas från fortsatt våld. Mina resultat visar tyvärr att så inte är fallet för många, säger Marja Onsjö.
Barnen behöver fångas upp
Flera av barnen som inte kunde tillgodogöra sig behandlingen utvecklade även mer psykiatrisk problematik över tid. Flera uppfyllde kriterierna för posttraumatiskt stressyndrom, depression och generaliserat ångesttillstånd.
Barn som upplevde att behandlingen hjälpte dem fick dock, i de flesta fall, minskade symtom.
– Det är av största vikt att se till barnens individuella situation och att de skyddas från fortsatt våld för att behandlingen ska få önskad effekt. Jag önskar att vården och övriga samhället bättre kunde fånga upp de som fortsätter att leva i otrygghet under och efter behandlingen. I längden hade det kunnat spara mycket lidande men även samhällsresurser, säger Marja Onsjö.
Bättre samarbete behövs
Flera barn beskrev det som förvirrande och orättvist att de själva hamnade i fokus, trots att de inte själva utövat våldet. Marja Onsjö menar att det krävs förändring i hanteringen av fall där våld i hemmet förekommer.
– Ett utökat och mer kvalificerat samarbete mellan BUP, vuxenpsykiatri, skola och socialtjänst är ett område som hade kunnat utvecklas i de fall där familjevåld förekommer. Det hade breddat fokus från barnen som utsätts till mer av ett helhetsgrepp kring familjens situation, säger Marja Onsjö.
Avhandlingen består av tre studier med ett överlappande urval av barn och unga. I studie 1 och 2 hade deltagarna antingen genomgått förstärkt ordinarie behandling med traumafokus eller traumafokuserad kognitiv beteendeterapi. I studie 3 ingick endast deltagare som genomgått traumafokuserad kognitiv beteendeterapi (TF-KBT).
TF-KBT är en korttidsbehandling som rekommenderas av Socialstyrelsen som första insats för barn som uppvisar problematik som är relaterade till trauman. Behandlingen är avsedd för barn i åldrarna 3 till 18 år, som tillsammans med en omvårdnadsperson träffar behandlaren för individuella och gemensamma samtal.
Under förra året var växtsäsongen i Sverige tolv dagar längre jämfört med i slutet av 1800-talet. Förklaringen är högre temperaturer. Det ledde till att lövsprickningen startade snabbare än normalt och träden behöll även sina färger längre på hösten.
Globalt rapporteras 2024 som det varmaste året som någonsin uppmätts. Effekterna av högre temperaturer har också varit tydliga i Sverige. Det visar en ny uppföljning av växternas säsongsmönster som gjorts av Svenska fenologinätverket på uppdrag av Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och länsstyrelserna.
Tidiga vårblommor som tussilago kom vid normal tid under förra året, men när lövsprickningen väl inleddes hade temperaturen hunnit stiga rejält. Det ledde till att lite senare vårtecken och försommarblommor kom ovanligt tidigt.
Och växtsäsongen – som mäter perioden från björkarnas, asparnas och häggarnas lövsprickning till att löven fått höstfärger – var betydligt längre än normalt.
Tolv dagar längre
Kartläggningen bygger på data från 14 års medborgarforskning, där allmänheten rapporterar in observationer om vår- och hösttecken i naturen. Forskarna jämför även med observationer som sträcker sig 150 år tillbaka i tiden.
– Vi ser att växtsäsongen 2024 blev hela tolv dagar längre än den var i slutet av 1800-talet, över hela landet. Det är den näst längsta växtsäsongen som vi har uppmätt sedan 2011, säger Ola Langvall, forskare vid SLU och samordnare för Svenska fenologinätverket, i ett pressmeddelande.
– Förra årets växtsäsong var dessutom sex dagar längre än genomsnittet under perioden 2011 till 2023, fortsätter han.
Fler rapporter behövs
För att förbättra kartläggningen av klimatförändringarnas påverkan på naturen behöver forskarna få in fler rapporter, särskilt från glesbefolkade områden.
– I vissa regioner är resultaten mer osäkra på grund av få observationer. Vi hoppas att fler kan bidra genom att rapportera sina iakttagelser till Naturens kalender. Ett enkelt sätt är att notera vår- eller hösttecken under en promenad eller när hunden rastas, säger Björn Gunnarsson som är samordnare för länsstyrelsernas fenologiprogram.
Fenologi och klimatforskning
Fenologi studerar hur naturens säsongsväxlingar anpassar sig till klimatet. Det ger viktig information om hur ekosystemen påverkas av ett förändrat klimat.
Mer information om hur du kan hjälpa forskarna och medverka i rapporteringen om växter, som ligger till grund för den här klimatforskningen, finns på Naturens kalender.
Långtids-EKG är en tidskrävande process som kräver mycket resurser. Därför har forskare undersökt om man kan ta hjälp av AI för att analysera långtids-EKG. Resultatet visar att AI är överlägset bättre än människor på att upptäcka arytmier.
När en patient upplever problem med oregelbunden hjärtrytm, yrsel eller svimningar kan man behöva göra ett långtids-EKG för att se om det finns avvikelser i hjärtrytmen, så kallad arytmi. Ett långtids-EKG mäter ofta hjärtats rytm under flera dygn. Eftersom ett människohjärta slår mellan 80 000 och 120 000 slag om dagen är det ett tidskrävande arbete att gå igenom mätresultatet.
AI-analys jämfördes med mänsklig analys
I en internationell studie gjord av forskare från bland annat Lunds universitet lät man en specialutvecklad AI-algoritm, DeepRhythmAI, analysera samma EKG-data som redan granskats av mänskliga tekniker. Studien omfattade över 200 000 dygn av EKG-registreringar från nästan 15 000 patienter.
– Därefter valde vi slumpmässigt ut över 5000 episoder av arytmier för analys, slag för slag, som blev bedömda av 17 paneler med tre experter vardera, främst kardiologer från hela världen, säger Linda Johnson, forskare inom kardiovaskulär epidemiologi vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Experternas analyser användes sedan som ”facit” för att se hur väl EKG-teknikerna och AI gjorde sina bedömningar.
AI analyserar långtids-EKG bäst
Det forskarna såg var att AI-algoritmen bara missade 0,3 procent av fallen med allvarlig arytmi, jämfört med 4,4 procent när människor gjorde analysen. Det är ett 14 gånger bättre resultat av AI.
Förhoppningen är att AI ska göra det både billigare och snabbare att ställa diagnos. Idag är det brist på utbildad personal som kan granska mätningarna vid långtids-EKG, vilket leder till långa väntetider för patienter.
– Det är en enorm flaskhals i vården världen över och där kan AI få en betydelsefull roll. Därför ville vi studera vad som händer om man hoppar över EKG-granskarna helt och hållet och låter AI göra jobbet med att upptäcka arytmierna, säger Linda Johnson. Hon poängterar dock att det alltid är en läkare som tar beslut om diagnostisering och behandling.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
