En internationellt etablerad metod för att förebygga beteendeproblem i skolan gav lovande resultat när den för första gången testats i svenska lågstadieklasser. Metoden, som bygger på tydliga regler och positiv återkoppling, syftar till lugnare skolmiljö och färre konflikter.
Forskare vid Lunds universitet har undersökt hur metoden Good Behavior Game (GBG) kan användas för att förbättra studieron för elever och få mer fokus på undervisningen i klassrummen.
Metoden bygger på tydliga, positivt formulerade regler, lagarbete och positiv återkoppling. Tidigare internationella studier har visat långsiktiga positiva effekter, men detta är första gången metoden testas i en randomiserad studie i Sverige.
– En av våra viktigaste slutsatser är att metoden faktiskt gick att genomföra under helt vanliga förhållanden i skolan. Lärarna får en utbildning och handledning i metoden, men utöver det det krävdes inga extra resurser, ingen extra personal och inget särskilt forskarstöd för att få detta att fungera i skolorna, säger psykologen Dariush Djamnezhad, doktorand vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Förebygger större problem
GBG-metoden riktar sig till alla elever i klassen, inte bara till barn som har svårigheter. Tanken är att tidiga och breda insatser kan stärka skolmiljön för alla och minska risken att problem blir bestående.
– Beteendeproblem tidigt i livet kan vara en signal om svårigheter på många områden, både nu och längre fram i livet. Därför är tidiga, förebyggande insatser viktiga, säger Björn Hofvander, docent i rättspsykiatri vid Lunds universitet och psykolog.
Beteende och klimat i klassrum följdes
Den GBG-metod som användes heter Höjaspelet och studien genomfördes i samarbete med Malmö stad.
Totalt deltog 43 lågstadieklasser, från förskola till årskurs 3, med sammanlagt 990 elever vid fem skolor. På tre av skolorna fick lärarna utbildning i GBG, medan de andra fortsatte som vanligt. Elevernas beteende och klassrumsklimat följdes under ett läsår genom lärarskattningar och oberoende observatörer.
– Studien genomfördes i en verksamhetsnära miljö och har inte statistiskt säkra effekter, men alla utfall pekar i den riktning man skulle förvänta sig om metoden fungerar. Det ger ett samlat, försiktigt stöd för att GBG kan bidra till bättre studiero och klassrumsklimat, säger Dariush Djamnezhad.
Komplement till annat stöd
Effekterna syntes i klassrummet, men inte i gemensamma utrymmen som korridorer och matsal. Forskarna menar att det stämmer med hur metoden fungerar – den är avsedd att användas i undervisningen och i själva klassrumssituationen.
– Alla barn med utmaningar behöver inte individbehandling, och alla når man heller inte med riktade insatser. Här handlar det om en universell, förebyggande metod som kan användas i hela klassrummet och komplettera andra stödinsatser, säger Björn Hofvander.
Bild: Depositphotos
Mer om Good Behavior Game
GBG är en metod som syftar till bättre studiero, färre konflikter och ett mer positivt klassrumsklimat. Metoden fick stort genomslag efter långvariga studier, bland annat i Baltimore, där barn följts upp långt upp i vuxen ålder.
I den svenska studien användes Höjaspelet, men det finns även en annan version, PAX.
Så här fungerar GBG:
1. Klassen delas in i grupper. Läraren introducerar några tydliga, positivt formulerade regler, ofta med bildstöd (till exempel ”räck upp handen”, ”arbeta tyst”, ”var en bra kamrat”).
2. Spelet pågår en kort tid. Det kan vara tio minuter i början av lektionen.
3. Läraren ger positiv återkoppling och uppmärksammar önskat beteende genom att exempelvis säga ”tack för att du räckte upp handen”.
4.Vid regelbrott får laget en diskret markering, till exempel förlorar ett kort eller poäng. Läraren styr snabbt tillbaka fokus genom att berömma önskat beteende.
5. Lag som klarar kriteriet ”vinner” och får en enkel belöning, ofta en kort aktivitet klassen gillar.
6. Över tid kan speltiden förlängas och belöningar fasas gradvis ut.
Det finns ett samband mellan mikroskopiska plastpartiklar, som bland annat kommer från matförpackningar, och inflammatoriska tarmsjukdomar. En studie på möss visar också att de allra minsta partiklarna kan sprida sig till andra viktiga organ i kroppen.
Forskare vid Umeå universitet har tillsammans med kollegor i Österrike undersökt ett möjligt samband mellan den ökande förekomsten av kronisk inflammatorisk tarmsjukdom och ökad exponering för mikro- och nanoplaster, MNP.
– Våra resultat visar att mikro- och nanoplaster är en underskattad faktor både i hur kroniska inflammatoriska tarmsjukdomar utvecklas och att de kan påverka även andra kroppsorgan, säger Lukas Kenner, gästprofessor vid Umeå universitet och professor vid Wiens medicinska universitet, i ett pressmeddelande.
Vanlig tarmsjukdom
De skadliga effekterna av plastpartiklarna undersöktes i försök på möss med ulcerös kolit, en av de vanligaste formerna av kronisk inflammatorisk tarmsjukdom. Studien fokuserade på partiklar av polystyren i olika storlekar som mössen fick äta. Polystyren är en vanlig plast och används bland annat i förpackningar som yoghurtmuggar och lådor med hämtmat.
Forskarnas analyser visar att mikro- och nanoplaster samverkar med tarminflammation. När tarmen är inflammerad tas plastpartiklar lättare upp i tarmslemhinnan. Plasterna förstärkte också inflammationen genom att aktivera vissa immunceller, makrofager. Samtidigt stördes tarmfloran. Mängden nyttiga bakterier minskade, medan bakterier som kan driva på inflammation blev fler.
Bryter kroppens barriärer
Studien visar att effekterna inte är begränsade till tarmen. Mikro- och nanoplaster samlades även i andra viktiga organ hos mössen. Särskilt de minsta nanoplastpartiklarna, mindre än 0,0003 millimeter, kunde ses i lever, njurar och blod.
Resultaten tyder på att de allra minsta plastpartiklarna kan ta sig igenom kroppens biologiska barriärer och därmed påverka även andra delar av kroppen än mage och tarm.
Ju längre en person har typ 2-diabetes, desto större är risken för hjärt-kärlsjukdom. En studie från Karolinska institutet tyder på att långvariga förändringar i de röda blodkropparna kan vara en viktig förklaring.
Personer med typ 2-diabetes löper ökad risk för hjärtinfarkt och stroke. Risken ökar ju längre man har haft sjukdomen. En studie vid Karolinska institutet visar nu att sjukdomens varaktighet påverkar hur röda blodkroppar förändrar blodkärlen, och att långvarig diabetes kan göra blodkropparna skadliga för kärlen.
Skadliga effekter efter flera år
Forskarna har undersökt både djur och människor med typ 2-diabetes. Röda blodkroppar från möss med långvarig diabetes påverkade blodkärlens funktion negativt, och samma effekt sågs hos patienter som haft sjukdomen i över sju år.
Personer som nyligen insjuknat uppvisade inga förändringar. Men efter sju års uppföljning hade deras blodkroppar utvecklat samma skadliga egenskaper.
Förändringar i mikro-RNA
När forskarna återställde nivåerna av mikroRNA-210 – en liten molekyl – i de röda blodkropparna normaliserades deras funktion och blodkärlen förbättrades.
– Det som verkligen framträder i vår studie är att det inte bara är förekomsten av typ 2‑diabetes som spelar roll, utan hur länge man har haft sjukdomen. Först efter flera år utvecklar de röda blodkropparna en skadlig effekt på blodkärlen, säger Zhichao Zhou, docent vid institutionen för medicin vid Karolinska institutet.
Möjlig biomarkör för att se risk
Studien pekar på mikroRNA-210 som en möjlig biomarkör för att tidigt upptäcka risk för hjärt-kärlkomplikationer. Forskarna undersöker nu om detta kan användas i större befolkningsstudier.
– Om vi kan identifiera vilka patienter som löper störst risk innan kärlskadorna uppstår, kan vi också bli bättre på att förebygga komplikationer, säger Eftychia Kontidou, doktorand vid Karolinska institutet.
Många tonåringar är i riskzonen för att utveckla spelberoende, men det finns skillnader mellan pojkar och flickor. Det visar en studie.
– Resultaten visar att lång speltid är den starkaste gemensamma riskfaktorn för både tjejer och killar för att utveckla spelberoende, men där slutar likheterna, säger Gunilla Björling, professor på Hälsohögskolan i Jönköping.
Spelberoende är ett växande globalt problem. Forskare vid Jönköping University har därför velat undersöka riskerna bland svenska skolungdomar med hjälp av testet Gaming Disorder Test (GDT). Studien bygger på data från en folkhälsoenkät med över 5 300 ungdomar i åldern 15–17 år i Jönköpings län.
Enkelt test kan upptäcka risk
Gaming Disorder Test är ett kort test med fyra frågor och lämpar sig bra att använda i skolmiljöer, menar forskarna. Det gör det möjligt att tidigt identifiera ungdomar i riskzonen för spelberoende och sätta in förebyggande insatser.
– Det som gör GDT så värdefullt är att det är enkelt, snabbt och bygger direkt på WHO:s definition av spelberoende. Internationella studier visar att testet är mycket pålitligt och fungerar väl för ungdomar i olika länder. Därför är det ett perfekt verktyg för att tidigt upptäcka vilka unga som riskerar att utveckla spelproblem, säger Amir Pakpour, professor vid Hälsohögskolan i Jönköping, i ett pressmeddelande.
Tonårspojkar spelar mer
Studien visar att nära 44 procent av pojkarna befann sig i riskzonen för spelberoende, jämfört med cirka tolv procent av flickorna. Pojkar spelar i genomsnitt dubbelt så mycket som flickor, men riskfaktorerna skiljer sig mellan könen.
– Det förvånade oss att se så tydliga könsskillnader i riskmönster. Förutom lång speltid var den starkaste riskfaktorn för spelberoende hos pojkar sämre psykiskt välbefinnande, medan det hos flickor var låg fysisk aktivitet, säger Gunilla Björling, professor vid Hälsohögskolan i Jönköping.
Ingen tydlig koppling till självkänsla och sömn
I studien besvarade ungdomarna frågor om hälsa och livsstil, till exempel sömn, fysisk aktivitet, välmående och självkänsla. De fick också svara på frågor om hur länge de spelade. Svaren analyserades med olika statistiska metoder.
– Det var överraskande att självkänsla och sömn inte hade någon signifikant koppling till spelberoende, trots att många tidigare studier pekat på det. Resultaten tyder på att ungdomars psykiska hälsa och levnadsvanor spelar en större roll än traditionella psykologiska faktorer, säger Gunilla Björling.
Förebyggande åtgärder kan skräddarsys
Forskarna anser att skolor, men också hälso- och sjukvården, bör använda resultaten för att förebygga spelberoende bland ungdomar. Tidigare forskning har ofta sett ungdomar som en homogen grupp, men studien visar att könsanpassade strategier är avgörande för att förebygga spelberoende i framtiden.
– För killar bör fokus ligga på att stärka psykiskt välbefinnande, till exempel genom samtalsstöd, stresshantering och sociala aktiviteter. För tjejer bör insatser som främjar fysisk aktivitet – som rörelsepauser, idrottsprogram och aktiv fritid användas för att förebygga spelberoende, säger Amir Pakpour.
När lysosomer, organceller som tar hand om en cells skräp, börjar läcka kan det bli farligt. Giftigt avfall riskerar att sprida sig och skada cellen och nu har forskare upptäckt hur det går till när kroppen larmar om små hål i lysosomernas membran så att de kan repareras. Att de repareras är avgörande för att förebygga inflammation, celldöd och sjukdomar som Alzheimer.
Lysosomer är cellens återvinningsstationer som tar hand om cellens skräp och omvandlar det till byggstenar som kan användas igen. Lysosomernas membran* utsätts ofta för stress från patogener, proteiner och metaboliska biprodukter. Skador kan leda till att giftigt innehåll läcker ut vilket kan orsaka inflammation och att cellen dör.
Fram till nu har mekanismen för hur celler upptäcker dessa små membranskador varit okänd, men i en nyligen publicerad studie från Umeå universitet hittat en signalväg som aktiveras som svar på lysosomal skada. Denna upptäckt lade grunden för att förstå hur cellen känner av membranskador.
Tagit forskningen vidare upptäckte – sensorerna vid lysosomskada
Nu har forskare vid samma universitet tagit steget vidare. Genom en kombination av levande cellavbildning, genetiska knockout-modeller, avancerad mikroskopi och funktionella reparationsanalyser har de kartlagt händelseförloppet efter en kontrollerad lysosomskada.
Resultat blev en upptäckt av två autofagi-proteinkomplex som utgör de länge eftersökta sensorerna vid lysosom-skada, alltså de som ”larmar” och ser till att hål reparers.
– De reagerar och förflyttas snabbt till skadade membran vid läckage av protoner eller kalcium och initierar det reparationssystem som tätar hålet. Vi kunde se att utan dessa två nyckelproteiner misslyckas cellen med reparationen, vilket gör att lysosomen spricker, säger Yaowen Wu, professor vid Kemiska institutionen på Umeå universitet, i ett pressmeddelande.
Studiens resultat gäller flera olika typer av celler och visar på samma underliggande mekanism hos dem.
*Membran är en tunn skiljevägg eller hinna
Nästa steg i forskningen
Upptäckten ger en ny förståelse och öppnar för nya behandlingsstrategier mot sjukdomar där lysosomskador spelar en central roll.
– I fortsatta studier ska vi undersöka kopplingar till neurodegeneration, infektioner och inflammation, säger Yaowen Wu.
– Det är livsviktigt att lysosomens innehåll stannar där det hör hemma. Om vi förstår varför läckor ibland inte upptäcks kan vi också förstå varför celler dör vid neurodegenerativa sjukdomar, tillägger Dale Corkery, forskare vid Kemiska institutionen på Umeå universitet.
Personer med normal vikt kan också vara i riskzonen för diabetes och liknande sjukdomar. En studie visar på en upp till femfaldigt högre risknivå hos dem med oväntat högt så kallat metabolt BMI.
Konventionellt BMI har visat sig vara ett för trubbigt verktyg för att bedöma riskerna för metabola sjukdomar, exempelvis diabetes och insulinrubbningar. BMI bygger enbart på en persons längd och vikt och ger ett värde i någon av kategorierna undervikt, normalvikt, övervikt eller fetma.
Metabolt BMI däremot undersöker överviktsliknande förändringar i ämnesomsättningen som kan finnas även vid normalvikt.
Forskare vid Göteborgs universitet har undersökt 1 408 personer för att se hur stora riskerna är hos personer vars metabola BMI ligger högre än deras konventionella BMI.
Metabolt BMI kopplas till högre risk för flera sjukdomar
Resultaten visar att oväntat högt metabolt BMI är kopplat till mellan två och fem gånger högre risk för en rad sjukdomar och tillstånd: fettlever, diabetes, fettansamlingar runt inre organ, insulinresistens, hög insulinnivå, inflammationer, och även sämre viktminskning vid fetmakirurgi.
Metabol ohälsa syns helt enkelt inte alltid på vågen.
– Två personer med samma BMI kan ha helt olika riskprofil beroende på hur deras metabolism och fettvävnad fungerar, säger Rima Chakaroun, forskare på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Det metabola BMI som forskarna utvecklat bygger på avancerade så kallade metabolomiska analyser, alltså mätningar av hundratals små molekyler i blodet kopplade till cellernas ämnesomsättning.
Måttet har visat sig bättre överensstämma med kroppens faktiska metabola hälsotillstånd, inklusive risken för hjärt-kärlsjukdom.
Kopplat till tarmbakterier
Ett centralt fynd i studien är en stark koppling mellan metabolt BMI och sammansättningen av bakterier i tarmen, tarmens mikrobiota. Personer med högre metabolt BMI hade en tarmmikrobiota med sämre mångfald och minskad potential att bryta ned kostfibrer till smörsyra, vilket tidigare kopplats till inflammation och ökad sjukdomsrisk.
Forskarna menar att metabolt BMI kan bli ett verktyg för att identifiera personer med metabolt ohälsosam fetma, även om de inte uppfyller traditionella BMI-gränser.
– Det traditionella BMI missar ofta de personer som har normal vikt men hög metabol risk. Metabolt BMI kan bidra till en mer rättvis och precis bedömning av sjukdomsrisk, och därmed bana väg för mer individanpassad prevention och behandling, säger Fredrik Bäckhed, professor på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Studien understryker också att genetiska faktorer har mindre betydelse för metabolt BMI än livsstil och miljö, vilket pekar på möjligheten att påverka sin metabola hälsa genom kost, fysisk aktivitet och tarmflorans sammansättning.
När Google möter ChatGPT måste gymnasielärare anpassa sin undervisning för att möta elevernas nya utmaningar. En avhandling visar att tekniken inte bara förändrar hur elever lär sig, utan också kräver ett nytt digitalt tänkande i klassrummet.
Hur söker gymnasieelever information och använder digitala verktyg i ämnen som biologi och naturkunskap? Det har doktoranden Anna Lodén undersökt i en avhandling vid Umeå universitet. Hon har observerat undervisningen i naturvetenskapliga klassrum, samlat in elevuppgifter och även intervjuat elever.
– Resultaten visar att verklig digital kompetens inte handlar om tekniska färdigheter utan om att förstå hur till exempel Google och ChatGPT fungerar och hur man skapar mening i svaren, säger Anna Lodén vid Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik på Umeå universitet i ett pressmeddelande.
I de första delstudierna analyserades hur eleverna arbetade med information via Google – från formulering av sökord till urval och värdering av källor. När generativ AI slog igenom under forskningsarbetet förändrades förutsättningarna, vilket gjorde det möjligt att pröva analysmodellerna i ett nytt digitalt sammanhang.
Ny utmaning för lärare
Övergången från Google till ChatGPT förändrar hur elever söker information, visar forskningen. Med Google utgår eleven från en fråga och får många källor att välja mellan som sedan ska granskas. I ChatGPT får eleven i stället ett färdigt svar som måste tolkas, kontrolleras och ibland omformas.
– Utmaningen för läraren blir därför inte längre att lära eleven att välja rätt källa, utan att guida dem i att analysera och bedöma svaret de får, säger Anna Lodén.
Hennes forskning visar att elevernas informationssökning sällan följer en linjär process från sökning till värdering av olika svar. I stället växlar de mellan att förstå begrepp, pröva strategier och reflektera över sina val – en förmåga som beskrivs som digital mångsidighet. Elever med goda ämneskunskaper kan fördjupa sina resonemang, medan andra riskerar att fastna i ytliga tolkningar.
Källkritik kommer för sent
Samtidigt finns ett glapp i de svenska styrdokumenten för gymnasiet. I de naturvetenskapliga ämnena betonas källkritik, men själva sökprocessen ges begränsat utrymme. Det innebär att elever förväntas granska information utan att ha fått tillräckligt stöd i hur den hittas.
– När generativ AI nu blir en naturlig del av lärandet blir det här glappet ännu tydligare. Om undervisningen inte tar upp hur elever söker och tolkar digitala svar, riskerar källkritiken att komma för sent – efter att tolkningen redan är gjord av AI, säger Anna Lodén.
Avhandlingen lyfter även fram behovet av att undervisningen inte fastnar vid teknikanvändning eller att ytliga AI-svar tas för en sanning. I stället bör ämneskunskap, språk och reflektion stå i centrum för elevernas digitala lärande.
Globala utsläpp från flygtrafiken kan minska med upp till 50–75 procent genom att använda flygplanen smartare, visar en ny studie. Det handlar inte om nya bränslen eller färre flygningar, utan om att ta vara på effektivitet som redan finns.
Forskare vid Linnéuniversitetet och Oxfords universitet i Storbritannien har analyserat över 27 miljoner flygningar från 2023 som omfattade runt 3,5 miljarder passagerare och funnit stora skillnader i hur mycket koldioxid olika flyg producerar.
Vissa rutter släpper ut upp till 30 gånger mer per passagerare än de mest effektiva.
Studien pekar ut tre åtgärder med som skulle kunna ge stor effekt på flygtrafikens utsläpp:
Att flyga med de mest bränsleeffektiva flygplanen
Att prioritera ekonomiklass framför premiumklasser
Att fylla planen bättre.
Bara genom att använda de effektivaste flygplanen som redan finns i flygbolagens flottor kan utsläppen minska med omkring 11 procent direkt.
– Vi kan minska flygets utsläpp kraftigt redan i dag, utan att vänta på framtida teknik, säger Stefan Gössling, professor i turismvetenskap vid Linnéuniversitetet, i ett pressmeddelande.
Fler platser i ekonomiplats kan göra skillnad
Forskarna visar att business– och förstaklassplatser tar betydligt mer utrymme och därmed ger högre utsläpp per passagerare. Fler säten i ekonomiklass och högre beläggning kan därför göra stor skillnad.
År 2023 varierade passagerarbeläggningen på flygplan mellan 20 och 100 procent, med ett genomsnitt på 79 procent. Om den genomsnittliga beläggningen skulle öka till 95 procent skulle utsläppen minskas med omkring 16 procent.
Studien föreslår att politiska styrmedel, som utsläppsbetyg och differentierade avgifter, kan bidra till att påskynda omställningen mot ett mer klimatsmart flyg.
– Effektivare flyg är inte bara bra för klimatet, utan också kan vara ekonomiskt fördelaktigt för flygbolagen. Trots det använder flygbolagen fortfarande många äldre och mindre effektiva flygplan, avslutar Stefan Gössling.
Personer med KOL har lättare att genomföra högintensiv intervallträning än konventionell träning med kontinuerlig ansträngning på måttlig intensitet, enligt en ny avhandling. Båda metoderna har dock positiva effekter på både kroppen och hjärnan.
Forskare vid Umeå universitet har jämfört personer med kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) där en grupp träningscyklade med mycket hög intensitet i tio stycken intervall om sex sekunder med en grupp som cyklade kontinuerligt under 20 minuter i normal intensitet.
– För den som fått KOL är det extra viktigt att hålla igång kroppen med träning för att förbättra livskvaliteten och bibehålla hälsan. I princip är all träning bättre än ingen träning, men träningsprogram som är lättare att följa ökar möjligheten att upprätthålla regelbunden fysisk aktivitet över tid, säger Johan Jakobsson, doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering på Umeå universitet, i ett pressmeddelande.
Studien omfattade 32 personer och resultatet visar att båda träningsmetoderna gav positiva effekter, men den högintensiva intervallträningen ledde till mindre andfåddhet.
Positiva effekter
Trots den mycket högre träningsintensiteten vid intervallträningen ledde behandlingsformen till mindre andfåddhet än den kontinuerliga träningen. Det gick att se att båda träningsmetoderna gav positiva effekter som kunde mätas under och direkt efter träningen. Bland annat ökade nivåerna i blodet av BDNF, ett protein som främjar hjärnhälsan.
De flesta deltagarna föredrog intervallträningen.
I en pågående internationell studie med 140 deltagare i Sverige och Belgien undersöker forskarna nu effekter av en utvecklad version av intervallträningsmetoden, både över en tolvveckorsperiod och under två år.
– De preliminära resultaten visar god följsamhet och lovande effekter. För att veta mer exakt hur träningen påverkar fysisk funktion, hjärnhälsa och långsiktiga sjukdomsförlopp behöver studien slutföras och resultaten bekräftas i vidare forskning, säger Johan Jakobsson.
För att bättre förstå hur KOL påverkar förmågan att svara på träning inkluderas även lungfriska kontrollpersoner med samma ålder, kön och aktivitetsnivå i forskningen. Preliminära data visar att personer med KOL har nedsatt konditionsstatus och muskelfunktion, men även nedsatt kognitiv funktion, jämfört med den lungfriska kontrollgruppen, någonting som visar behovet av behandlingsmetoder som riktar in sig på hela sjukdomens påverkan.
KOL: Viktigt att hitta effektiva träningsformer
Kroniskt obstruktiv lungsjukdom, KOL, är en av vår tids dödligaste folksjukdomar. Fysisk träning är en rekommenderad behandling, men personer med KOL begränsas ofta av sin andfåddhet i samband med fysisk träning, vilket minskar effekten av behandlingen och viljan att träna.
Därför är det viktigt att hitta träningsformer som är effektiva men inte känns avskräckande att delta i.
KOL är också mer än en lungsjukdom. Sjukdomen är starkt kopplad till förändringar utanför lungorna, så kallade extrapulmonella manifestationer. De kan omfatta hjärtkärlsjukdom, muskeldysfunktion och kognitiva nedsättningar. Tillsammans leder de till sämre livskvalitet, minskad fysisk aktivitet, större vårdbehov och ökad dödlighet.
Det finns därför ett stort behov av behandlingsmetoder som riktar sig mot hela sjukdomsbilden. Effektiva behandlingsmetoder som omfattar mer än andningsorganen är en stor utmaning inom KOL-vården.
Människor skattar sin egen risk att drabbas av klimatförändringar som lägre jämfört med andra, visar en studie. Detta kan negativt påverka viljan att agera och bromsa nödvändiga klimatåtgärder.
Forskare vid Göteborgs universitet har analyserat 83 studier, med drygt 70 000 deltagare från 17 länder, som handlar om hur människor tror att klimatförändringar kan drabba dem. Resultatet visar att klimatrelaterade risker underskattas och upplevs vara mer sannolika för någon annan jämfört med en själv, 65 procent av deltagarna bedömde sin egen risk att drabbas av klimatförändringar som lägre än andras.
– Studierna som vi sammanställt mäter inte människors faktiska risk. Vi kan inte uttala oss om enskilda personers riskbedömningar är överoptimistiska men på gruppnivå ser vi att majoriteten bedömer sin egen risk som lägre än andras, säger Magnus Bergquist, universitetslektor i psykologi vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
En central fråga som forskarna ställde i studien var vem människor jämför sig med. Resultaten visar att det spelar stor roll vem man jämför sig med och att bedömningar är som mest skeva när människor jämför sig med ”generella andra”, som landsmän eller mänskligheten i stort, samt inom länder med lägre risk.
Forskarna såg effekten i Europa, USA och Asien, men avvikelsen var störst bland européer.
Erfarenhet gav en mer realistisk bild
81 av 83 studier i sammanställningen visade att deltagarna bedömer sin egen risk som lägre än andras eller medelvärdet, både för extremväder och mer generella klimatrelaterade risker. Men det fanns två studier där undantag syntes.
– Vi fann effekten i alla studier utom två, där deltagarna var bönder i Kina och Sydkorea som varit direkt utsatta för klimatförändringarnas konsekvenser. Detta tyder på att erfarenhet minskar effekten, säger Pär Bjälkebring, universitetslektor i psykologi vid Göteborgs universitet.
Felaktig riskbedömning försenar klimatåtgärder
Resultaten från studien pekar på att vår förståelse för hur klimatförändringarna kan drabba oss tyvärr är begränsad och bristfällig, vilket kan försena nödvändiga åtgärder.
– Även om människor inser de faktiska risker som klimatförändringar medför, verkar många uppleva att riskerna i första hand rör någon annan. Det är en psykologisk snedvridning som i värsta fall kan bromsa både klimatanpassning och klimatåtgärder, säger Magnus Bergquist.
Trots utskrivning från sjukhus återvänder många äldre multisjuka patienter inom kort. Orsakerna är bland annat korta vårdtider, bristande samordning och otillräckliga resurser i hemvården, visar ny forskning.
Var tredje äldre patient som skrivs ut från sjukhus i Sverige läggs in igen inom tre månader. De korta vårdtiderna och återinläggningarna riskerar att försämra återhämtningen och leda till minskad funktionsförmåga hos äldre.
Marie Jönsson, arbetsterapeut och forskare vid Örebro universitet, har intervjuat vårdpersonal om deras upplevelser av övergången mellan sjukhusvård och hemvård – den så kallade transitionsvården. Syftet var att identifiera brister i vårdkedjan och förstå vad som behöver förbättras för att minska risken för återinläggning.
– Vården behöver bli bättre på att fånga upp våra sköra äldre som söker akutsjukvård flera gånger, säger Marie Jönsson i ett pressmeddelande från Örebro universitet.
Brister i kommunikationen
Resultaten visar att flera faktorer samverkar och gör det svårt att undvika återinläggningar. Bristen på vårdplatser leder till att patienter ofta skrivs ut för tidigt. Samtidigt brister kommunikationen mellan olika vårdgivare, och hemvården saknar i många fall både tillräckliga resurser och medicinsk kompetens.
– Vårdpersonal upplever ofta att de inte har tid, kompetens eller stöd för att möta de komplexa behoven hos äldre med multisjuklighet och funktionsnedsättningar, säger Marie Jönsson.
Vården kan förbättras
Forskningen pekar också på möjliga lösningar. Mobila vårdteam som följer upp patienten efter utskrivning och särskilda samordnare som ser till att förebyggande insatser sätts in i tid lyfts fram som viktiga åtgärder. Det ställer krav på akutsjukvård, primärvård och kommunal hälso- och sjukvård att bli bättre på att identifiera äldre patienter som söker akutvård flera gånger.
Snabba uppföljningar krävs
För äldre med omfattande behov krävs även snabba och samordnade uppföljningar i hemmet, som inte bara omfattar medicinsk vård utan även insatser för att bevara aktivitetsförmåga och socialt stöd.
– Det bästa vore som sagt att de äldre som riskerar att behöva sjukhusvård igen kunde identifieras i ett tidigare skede, i sin hemmiljö. Dagens rutiner räcker inte för den här gruppen, säger Marie Jönsson vid Örebro universitet.
Forskare har hittat spår av gift från den sydafrikanska växten gifbol på stenålderspilspetsar – det hittills äldsta kända pilgiftet i världen. Upptäckten visar att människor i södra Afrika redan för 60 000 år sedan hade utvecklat avancerad kunskap om giftiga ämnen och hur de kunde användas för jakt.
Forskare från Sydafrika och Sverige har hittat de hittills äldsta spåren av pilgift i världen. På 60 000 år gamla pilspetsar av kvarts från Umhlatuzana Rock Shelter i KwaZulu-Natal i Sydafrika har forskarna identifierat kemiska rester av gift från växten gifbol (eller giftlök på svenska), en giftig växt som fortfarande används av traditionella jägare i regionen.
– Det är resultatet av ett långt och nära samarbete mellan forskare i Sydafrika och Sverige. Att tillsammans kunna identifiera världens äldsta pilgift har varit ett digert arbete och är oerhört uppmuntrande för fortsatt forskning, säger Sven Isaksson, professor vid Arkeologiska forskningslaboratoriet på Stockholms universitet, i ett pressmeddelande.
Upptäckten visar att våra förfäder i södra Afrika inte bara hade uppfunnit pil och båge mycket tidigare än man trott, utan också förstod hur man kunde använda naturens kemi för att öka jaktens effektivitet, berättar Marlize Lombard, professor vid Palaeo-Research Institute vid universitetet i Johannesburg i Sydafrika.
Visar på lång kontinuitet i kunskap och tradition
Giftbol har länge varit känd bland lokala jägare för sina starkt giftiga egenskaper. Liknande ämnen hittades även på 250 år gamla pilspetsar i svenska samlingar, som samlats in av resenärer under 1700-talet.
Att samma växtgift använts både i historisk och förhistorisk tid visar på en lång kontinuitet i kunskap och tradition.
– Att hitta spår av samma gift på både förhistoriska och historiska pilspetsar var avgörande. Genom att noga studera ämnenas kemiska struktur och därmed dra slutsatser om deras egenskaper kunde vi slå fast att just dessa är tillräckligt stabila för att överleva så här länge i marken. Sen är det ju häftigt att människor haft en så djup och så långvarig förståelse för växternas användning, säger Sven Isaksson.
Avancerad planeringsförmåga
Tidigare har forskare använt indirekta spår av gift för att tolka hur människor har jagat, men fynden från Umhlatuzana Rock Shelter utgör de första direkta bevisen på jakt med förgiftade pilar.
Studien visar att dessa tidiga jägare inte bara hade teknisk skicklighet utan också avancerad planeringsförmåga och förståelse för hur gifter verkar över tid – egenskaper som speglar modern mänsklig kognition.
– Att använda pilgift kräver planering, tålamod och förståelse för orsak och verkan. Det är ett tydligt tecken på avancerat tänkande hos tidiga människor, säger Anders Högberg, professor vid Institutionen för kulturvetenskaper på Linnéuniversitetet.
Forskare från bland annat Sveriges lantbruksuniversitet har hittat en ny art i Etiopien. Det är en liten näbbmus som bara väger tre gram.
I Mount Damota i södra Etiopien år 2023 tittar Yonas Meheretu, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Umeå, ner i en fälla och tror först inte sina ögon. Det har gått tio dagar utan att de fångat något annat än de vanliga bergsmössen och han har föreslagit att de ska lägga ut fällor som fångar mindre och mer oväntade arter. Nu ligger den plötsligt där. En liten, liten näbbmus i botten på den röda hinken. Han ser direkt att det är något speciellt med den.
– Jag kommer aldrig glömma det ögonblicket. Jag ropade till de andra. Den lilla näbbmusen liknade något vi bara sett en gång förut, säger Yonas Meheretu, i ett pressmeddelande.
Det var flera år sedan, närmare bestämt 2015, som hans forskarkollega Bill Stanley från Field Museum of Natural History i Chicago i USA fångade en liten näbbmus i Simienbergen, en annan del av bergsområdet. Det etiopiska höglandet är känt för sina endemiska arter, arter som bara finns just där. Bill Stanley har ägnat sitt arbetsliv åt afrikanska däggdjur och vet att det saknas dokumentation om just små näbbmöss eftersom de är svåra att fånga.
Är det en ny art han hittat? Stanley hinner inte få svaret på det. Nio dagar in i fältarbetet dör han efter att ha drabbats av hjärtstopp. Det är en chock och en stor sorg för forskarkollegorna, men åren går och de fortsätter arbetet. Fyndet av den andra näbbmusen på Mount Damota åtta år senare innebär kompletterande och avgörande data.
Näbbmusen som fångades in 2023. Bild: Yonas Meheretu, SLU
Ny art – väger lika mycket som en sockerbit
Med hjälp av avancerade genetiska analyser och jämförelser med besläktade arter kan forskarna till slut bekräfta att det rör sig om en ny art.
– Jag tänkte ”wow, vilken spännande tid för en biolog.” Vi befinner oss fortfarande i en era där vi får njuta av upptäckten av arter, den mest grundläggande delen av biologisk mångfald, säger Evan Craig, som nyligen tog sin doktorsexamen vid University of Massachusetts i Boston i USA.
Forskarnas studie visar att näbbmusen väger 3 gram, ungefär lika mycket som en sockerbit. Huvudet beskrivs som ”något platt” och svansen är kort och hårig. Kroppen är fem centimeter och svansen tre centimeter.
Arten tillhör några av världens minsta däggdjur. Som jämförelse väger Sveriges minsta, mindre dvärgnäbbmus, 1,2 – 3 gram.
Viktigt att identifiera nya arter
Att identifiera nya arter, som den lilla näbbmusen, är viktigt för att kunna dokumentera den biologiska mångfalden – och för att förstå det unika djurlivet på etiopiska höglandet, säger Yonas Meheretu.
– Det skapar förståelse för hur arter anpassar sig till bergsmiljön, vilken roll de har i ekosystemet och det ger vägledning när det ska göras riktade naturvårdsinsatser.
Det behövs också mer kunskap, nu ska forskare vid SLU ta reda på om den nya näbbmusen och andra små däggdjur som samlats in i området bär på patogener, det vill säga sjukdomar som kan spridas till människor.
Och namnet på den nya näbbmusen? Crocidura stanleyi.
– Det var självklart att döpa den efter Bill Stanley som betytt mycket både för oss och forskningsområdet. Vi blev rörda när det stod klart att det var en ny art han hade turen att hitta, säger Evan Craig.
Forskare har tagit fram ett recept som gör det möjlig att omvandla hjärnans stödjeceller till parvalbuminceller. Dessa celler håller hjärnans aktivitet i balans och forskning tyder på att de har betydelse vid bland annat schizofreni och epilepsi.
Parvalbuminceller har en central roll i att hålla hjärnans aktivitet i balans. De styr tempot, dämpar överaktivitet och ser till att hjärnan arbetar i rytm. Forskare beskriver dem ofta som cellerna som ”får hjärnan att låta rätt”.
När dessa celler inte fungerar som de ska, eller blir färre, rubbas hjärnans balans. Tidigare studier tyder på att skadade parvalbuminceller kan orsaka bland annat schizofreni och epilepsi.
Nu har forskare vid Lunds universitet utvecklat en metod för att direkt omprogrammera gliaceller (stödjeceller i hjärnan) till nya parvalbuminceller utan att gå via ett stamcellsstadium. Forskarna har tidigare publicerat liknande studier, men nu har metoden finslipats och förbättrats.
– I vår studie har vi för första gången lyckats omprogrammera mänskliga gliaceller så att de blir till pavalbumin-neuron – nervceller som liknar de naturligt förekommande. Vi har dessutom kunnat peka ut flera nyckelgener som verkar spela en avgörande roll i själva omvandlingen, säger Daniella Rylander Ottosson, forskare inom regenerativ neurofysiologi vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Förhoppning om att hjälpa patienter i framtiden
På sikt hoppas forskarna att receptet man nu tagit fram för att kunna omvandla gliacellerna till parvalbuminceller ska kunna hjälpa patienter.
En utmaning är att parvalbuminceller bildas sent under fosterutvecklingen – och att det därför varit svårt för forskare att ta fram dessa från stamceller.
– Det fiffiga med omprogrammeringen är att vi kan styra om gliacellerna direkt till nervcellerna i en mycket snabbare process. Genom att aktivera rätt gener tvingar vi gliacellerna att utvecklas till parvalbuminceller, utan omvägen via stamceller och med de nya generna vi identifierat kan man förhoppningsvis förbättra metoden, säger Daniella Rylander Ottosson.
På kort sikt ger detta forskarvärlden ett nytt sätt att ta fram cellerna (från patienter) i labb för att studera schizofreni och epilepsi. På längre sikt öppnar resultaten förhoppningsvis för terapier där förlorade eller skadade celler kan ersättas direkt i hjärnan.
En studie som tittat närmare på jättestjärnan R Doradus visar att stoftkornen runt stjärnan är för små för att driva kraftfulla vindar. Resultatet utmanar bilden av hur livsnödvändiga atomer sprids genom vår galax.
För att förstå livets ursprung på jorden är det viktigt att veta hur jättestjärnor driver sina vindar. I decennier har astronomer trott att vindarna från röda jättestjärnor – som förser galaxen med kol, syre, kväve och andra grundämnen som är nödvändiga för liv – drivs av stjärnljus som trycker på nybildat stoft. Nya observationer av jättestjärnan R Doradus utmanar nu den bilden.
– Vi trodde att vi hade en ganska bra bild av hur processen fungerade, men det visade sig att vi hade fel, säger Theo Khouri, astronom vid Chalmers tekniska högskola, i ett pressmeddelande.
Stoftkornen är för små
Röda jättestjärnor är solens äldre och svalare släktingar. När de åldras förlorar de stora mängder material genom stjärnvindar som berikar rymden med råmaterial till nya planeter och möjligt liv i framtiden. Trots deras betydelse har det länge varit oklart vad som driver dessa vindar.
Nu visar forskarnas studie att stoftkornen runt R Doradus är för små för att stjärnljuset ska kunna knuffa dem tillräckligt hårt ut i den interstellära rymden.
Med hjälp av ESO:s Very Large Telescope undersökte astronomerna ljus som reflekteras av stoft runt jättestjärnan, i ett område ungefär lika stort som vårt solsystem. Genom analys av polariserat ljus kunde de bestämma stoftkornens storlek och sammansättning, som visade sig motsvara vanliga typer av stjärnstoft som silikater och aluminiumoxid.
Moln av stoft och damm kring stjärnan R Doradus reflekterar stjärnans ljus. Nu när stjärnan närmar sig slutet av sitt liv släpper den sina yttre lager, vilket bildar ett hölje av gas och stoft som här visas i rosa och gult. Bilden har tagits i polariserat synligt ljus med teleskopet VLT och instrumentet Sphere. I mitten av bilden syns Alma:s bild av stjärnans yta, som visas i gult och orange. Bild: ESO/T. Schirmer/T. Khouri; ALMA (ESO/NAOJ/NRAO)
Överraskande resultat
Observationerna kombinerades med datorsimuleringar av hur stjärnljus samverkar med stoftet runt stjärnan.
– För första gången kunde vi utföra systematiska tester för att verkligen avgöra om dessa stoftkorn kan känna en tillräckligt stark stöt från stjärnans ljus, säger forskaren Thiébaut Schirmer.
Resultatet överraskade astronomerna. Trycket från stjärnljuset räcker inte – stoftkornen runt R Doradus är omkring en tiotusendels millimeter stora, alldeles för små för att kunna driva stjärnvinden ut i rymden.
– Dammkornen finns där och belyses av stjärnan. Men de ger helt enkelt inte tillräcklig kraft för att förklara det vi ser.
Andra krafter driver stjärnvindarna
I stället pekar resultaten mot att andra, mer komplexa processer spelar en viktig roll. Forskargruppen har tidigare använt teleskopet Alma för att fånga bilder av enorma bubblor som stiger och sjunker på R Doradus yta.
– Även om den enklaste förklaringen inte håller finns det spännande alternativ att utforska. Jättelika konvektiva bubblor, stjärnans pulsationer eller dramatiska händelser där nytt stoft bildas kan alla bidra till att förklara hur dessa vindar sätts i rörelse, säger Wouter Vlemmings, professor vid Chalmers.
Mer om jättestjärnan
R Doradus är en röd jättestjärna som bara ligger 180 ljusår från jorden i stjärnbilden Svärdfisken (Dorado). Den har ungefär samma massa som solen och närmar sig slutet av sitt liv. Stjärnan är en så kallad AGB-stjärna (asymptotic giant branch), som förlorar sina yttre lager till rymden genom täta stjärnvindar av gas och stoft.
R Doradus förlorar motsvarande en tredjedel av jordens massa på tio år, medan andra liknande stjärnor kan förlora massan hundratals eller tusentals gånger snabbare. Om flera miljarder år kommer även solen att bli en stjärna av samma typ som R Doradus.
Några vanliga blodmarkörer kan förutsäga både vilka äldre personer som kommer att utveckla specifika kombinationer av kroniska sjukdomar och hur snabbt det kommer att ske. Det visar en ny studie från Karolinska institutet.
Att leva med flera kroniska sjukdomar samtidigt, så kallad multisjuklighet, är vanligt bland äldre och innebär stora utmaningar för både den enskilda personen och vården. Nu har forskare vid bland annat Karolinska institutet identifierat ett fåtal biomarkörer i blodet som kan förutsäga risken att drabbas.
Forskarna har undersökt över 2 200 personer över 60 års ålder från den allmänna befolkningen i Stockholm.
I blodprover från studiedeltagarna analyserade forskarna 54 olika biomarkörer som speglar biologiska processer som inflammation, kärlhälsa, ämnesomsättning och neurodegeneration.
De undersökte sedan sambandet mellan blodmarkörerna och tre mått på multisjuklighet:
Totalt antal sjukdomar
Fem vanliga sjukdomsmönster
Hur snabbt sjukdomarna ansamlas under en 15-årsperiod
– Vi fann att vissa blodmarkörer, särskilt de som är kopplade till ämnesomsättningen, var starkt förknippade med både specifika sjukdomskombinationer och med hur snabbt nya sjukdomar tillkom, berättar Alice Margherita Ornago, doktorand vid Aging Research Center och institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle på Karolinska institutet, i ett pressmeddelande.
Sju betydelsefulla biomarkörer
Forskarna kom fram till att sju blodmarkörer är särskilt betydelsefulla för att uppskatta risken att drabbas av flera kroniska sjukdomar.
Fem av dem – proteinet GDF-15, HbA1c som visar hur blodsockerhalten varit under de senaste månaderna, proteinet cystatin C som är ett mått på njurarnas funktion, hormonet leptin som påverkar hunger och mättnad och insulin – var stadigt kopplade till alla mått på multisjuklighet som undersöktes i studien.
Två andra markörer – enzymet gamma-glutamyltransferas som främst finns i leverceller och albumin som är det vanligaste proteinet i blodet – var specifikt kopplade till hur snabbt sjukdomarna utvecklas över tid.
Viktiga drivkrafter bakom utveckling av multisjuklighet
Resultaten bekräftades i en oberoende amerikansk kohort med 522 deltagare, vilket stärker tillförlitligheten av forskarnas fynd.
– Vår studie tyder på att störningar i ämnesomsättning, stressreaktioner och energireglering är några av de viktigaste drivkrafterna bakom utvecklingen av multisjuklighet hos äldre. Det öppnar för möjligheten att använda enkla blodprov för att identifiera personer med hög risk, vilket i sin tur kan möjliggöra tidigare insatser i framtiden, säger Davide Liborio Vetrano, docent vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle på Karolinska institutet.
Nu planerar forskarna att följa hur dessa blodmarkörer förändras över tid och undersöka om livsstilsförändringar eller läkemedel kan påverka sjukdomsutvecklingen.
Studien genomfördes i samarbete med forskare från KTH och SciLifeLab i Sverige, University of Brescia och University of Milano-Bicocca i Italien och National Institute on Aging i USA.
