– Jag ser ett samband mellan barnens ekonomiska resurser och de sociala relationerna i skolklassen i min forskning. Störst risk för att ha sämre sociala relationer finner jag för de elever som ofta missar aktiviteter för att de inte har råd att delta. De löper en betydligt högre risk att inte ha någon vän i skolklassen och att vara utsatt för mobbning, säger Simon Hjalmarsson, doktor i sociologi vid Stockholms universitet.
Elever besvarade enkät
I avhandlingen har Simon Hjalmarsson använt en skolenkät med ett representativt urval av svenska åttondeklassare för att studera hur ekonomiska resurser hänger ihop med de sociala relationerna inom skolklassen.
Det är både barnens egen tillgång till ekonomiska resurser, till exempel möjligheten att snabbt kunna få fram 300 kronor eller hur ofta man måste välja bort en aktivitet för att man inte har råd att delta, och hushållets totala inkomst som mätts.
Hushållens inkomster har mätts genom registerdata och jämförts med andra familjer med barn i samma skola. De sociala relationerna har mätts genom antalet vänner i klassen, risken att inte ha någon vän i skolklassen, risken att utsättas för mobbning samt andra elevers ovilja att associera sig med klasskamraten.
Tillgången till pengar har betydelse
Resultaten visar att det är vanligare att barn med mindre ekonomiska resurser har en sämre social situation i skolklassen. Att det är just barnens egna ekonomiska resurser, inte bara hushållsinkomst, som studerats menar Simon Hjalmarsson är viktigt i avhandlingen. Det finns tidigare forskning som visar att hushållets ekonomi inte nödvändigtvis får ett direkt genomslag i barnens resurser, det sker en utjämning som skulle kunna bero på att föräldrar prioriterar barnen före annat i sin ekonomi. Nu får vi en djupare bild, menar han.
– Sambanden mellan hushållsinkomst och barns egen tillgång till ekonomiska resurser är inte så starka som man kanske skulle kunna tro. Därför är det viktigt att försöka mäta barns faktiska tillgång till ekonomiska resurser och inte enbart fokusera på hushållet som helhet, säger Simon Hjalmarsson
Inte med på aktiviteter
Resultaten i avhandlingen tror Simon Hjalmarsson har att göra med att den sämre ekonomin ger färre tillfällen att utveckla sitt sociala kontaktnät, exempelvis under aktiviteter utanför skolan och att självkänslan hos barn kan påverkas negativt av den sämre ekonomin. Det är också förklaringar som tidigare forskning har pekat på.
– Om du inte är där på aktiviteten kan du inte använda den kontakten för att skapa positiva relationer. Kvalitativa intervjustudier har pekat på att barn ofta skäms över sin sämre ekonomiska situation, vilket kan påverka självkänslan och göra att man drar sig undan sociala sammanhang. De här negativa effekterna kan också samspela och förstärka varandra, säger Simon Hjalmarsson.
Sänkta kostnader en lösning
Han pekar också på att avhandlingen baseras på en enkät till ett stort och representativt urval, vilket ger ett förbättrat kunskapsunderlag när personal och beslutsfattare inom exempelvis skola och socialtjänst ska utforma metoder för att främja barns sociala inkludering. Samtidigt går det inte med de metoder som använts helt att utesluta att sambanden mellan ekonomiska resurser och de sociala relationerna drivs av något annat än de ekonomiska resurserna.
– Vi vet sedan tidigare att individers sociala relationer har starka kopplingar till ens generella välmående, så i förlängningen kan detta påverka en stor del av vardagen. Att vi nu har en bättre bild av hur ekonomiska resurser kan kopplas till sociala relationer är viktigt. Vill vi främja social inkludering så kan användbara verktyg vara att på olika sätt sänka kostnaderna för de aktiviteter som lockar barn och unga, säger Simon Hjalmarsson.
Simon Hjalmarsson, doktor i sociologi, Institutet för social forskning, Stockholms universitet, simon.hjalmarsson@sofi.su.se
Hjärtinfarkt är en av de vanligaste folksjukdomarna i västvärlden och beror oftast på att en blodpropp har täppt igen kranskärlen på hjärtats yta. Men i upp till tio procent av alla hjärtinfarkter så hittar man ingen uppenbar orsak i kranskärlen. Patienterna får då arbetsdiagnosen MINOCA (myocardial infarction with non-obstructive coronary arteries) som senare kan leda till flera olika diagnoser.
Majoriteten av patienterna är kvinnor och en stor del av denna grupp får diagnosen takotsubo, även kallat brustet hjärta. Det är ett tillstånd med nedsatt hjärtfunktion som sannolikt beror på stress och som ger samma symtom som vid en vanlig hjärtinfarkt.
Kopplat till mental stress
– Brustet hjärta drabbar till 80–90 procent kvinnor och är kopplat till mental stress. Det verkar även finnas ett samband med ökad känslighet för stress till följd av låga östrogennivåer. Tyvärr är forskning om utredning och behandling av misstänkt hjärtinfarkt ofta gjord på män, medan kvinnlig hjärtsjukdom är sämre kartlagd, säger Per Tornvall, överläkare och professor vid institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset, Karolinska Institutet som lett studien.
Ofta används magnetkameraundersökning av hjärtat vid utredningen av patienter med MINOCA. Magnetkameraundersökning runt tio dagar efter insjuknande kan ge knappt hälften av patienterna en diagnos, vanligen takotsubo eller hjärtmuskelinflammation, enligt en tidigare studie på 150 patienter från Karolinska Institutet. Nu har samma forskare testat en ny, känsligare magnetkamerateknik två till fyra dagar efter insjuknande på en jämförbar grupp av 148 patienter med en medianålder på 58 år. Det resulterade i att hela 77 procent av patienterna kunde få en diagnos (35 procent fick diagnosen takotsubo och 17 procent hjärtmuskelinflammation, jämfört med 19 respektive 7 procent i den första studien).
Kan göra att fler får rätt behandling
– Vi vet inte hur stor påverkan den förbättrade magnetkameratekniken har, men resultaten tyder på att tidig undersökning kan göra att fler patienter får rätt diagnos och därmed rätt behandling. Nästa steg är att vi ska göra en vidareutveckling av magnetkameraundersökningen med farmakologisk stress av hjärtat. Då kan vi undersöka de allra minsta kärlen och på så vis hoppas vi kunna hitta en orsak till de 23 procent som inte fick en diagnos, säger Per Tornvall.
Studien genomfördes i nära samarbete med hjärt-MR-sektionen, klinisk fysiologi, Karolinska Universitetssjukhuset och finansierades av Vetenskapsrådet, Region Stockholm och Hjärt-Lungfonden.
Medförfattarna Peder Sörensson, Magnus Lundin och Martin Ugander är anknutna till Karolinska Universitetssjukhuset som har ett forskningsavtal med Siemens Healthineers avseende magnetkameraundersökning.
Jonas Spaak har under de senaste tre åren mottagit personliga arvoden från AstraZeneca, Vifor Pharma och Novo Nordisk, allt utanför den aktuella studien.
Per Tornvall, överläkare, professor, Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset, Karolinska institutet, per.tornvall@ki.se
Analysen, som inkluderar data på över fem miljoner människor och drygt 1 000 sjukdomar, bekräftar också tidigare kopplingar mellan vissa blodgrupper och ökad risk för blodpropp, blödningsrubbningar eller högt blodtryck under graviditeten.
Andra studier har indikerat att personer med vissa blodgrupper kan vara mer mottagliga för vissa infektionssjukdomar.
– Det saknas fortfarande mycket kunskap om huruvida personer med RhD-positiva eller RhD-negativa blodgrupper kan ha en ökad risk för olika sjukdomar, samt huruvida fler sjukdomar kan vara påverkade av blodgrupp än de vi känner till idag. För att minska denna kunskapslucka använde vi en opartisk metod för att undersöka kopplingar mellan de olika blodgrupperna och totalt över 1 000 sjukdomar, säger försteförfattaren Torsten Dahlén, doktorand vid institutionen för medicin, Karolinska Institutet.
Forskarna analyserade svenska hälsoregister med information om mer än fem miljoner människor och fann totalt 49 sjukdomar som kunde kopplas till AB0-systemet och en som kunde kopplas till RhD-systemet.
Resultatet bekräftade att personer med blodgrupp A hade högre risk för blodpropp medan personer med blodgrupp 0 hade större sannolikhet att drabbas av blödningsrubbningar. Studien verifierade också att kvinnor med blodgrupp 0 i högre utsträckning drabbades av högt blodtryck under graviditeten, så kallad graviditetshypertoni.
Ny koppling till njursten
Forskarna hittade också en ny koppling mellan blodgrupp B som jämfört med 0 skyddar mot njursten, samt att kvinnor som var RhD-positiva i högre utsträckning hade graviditetshypertoni.
Enligt forskarna behövs ytterligare studier för att bekräfta resultaten eller utröna om det kan finnas alternativa förklaringar till dessa kopplingar.
– Våra resultat pekar på nya och intressanta relationer mellan tillstånd så som njurstenar eller graviditetshypertoni och blodgrupp. Metoden vi använt lägger en grund för framtida studier som syftar till att undersöka mekanismerna bakom sjukdomsutveckling eller utforskar nya sätt att identifiera och behandla individer med olika tillstånd, säger studiens sistaförfattare Gustaf Edgren, forskare vid institutionen för medicin, Karolinska Institutet.
Finns många blodgruppssystem
En människas typ av blod kan variera beroende på vilka proteiner, så kallade antigener, som sitter på de röda blodkropparnas yta. Det finns ett stort antal blodgruppssystem, men de viktigaste är AB0 och RhD-systemet. AB0-systemet innehåller fyra blodgrupper: A, B, AB och 0, som var och en kan vara antingen RhD-positiv eller RhD-negativ. Att identifiera vilken blodgrupp en person har är avgörande för blodtransfusioner. Det har också använts för att göra riskbedömningar för olika sjukdomstillstånd.
Gustaf Edgren, forskare, Institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, gustaf.edgren@ki.se Torsten Dahlén, doktorand, Institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, torsten.dahlen@ki.se
Med mindre än 100 individer kvar tillhör Sumatranoshörningen en av världens mest utrotningshotade däggdjursarter. Men en studie ledd av forskare vid Centrum för paleogenetik i Stockholm visar att graden av inavel bland noshörningarna är förvånansvärt låg, vilket innebär att det fortfarande finns en chans att rädda mycket av artens genetiska mångfald.
– Till vår förvåning fann vi både låga nivåer av inavel och en stor genetisk mångfald hos de kvarvarande populationerna på Borneo och Sumatra, säger Johanna von Seth, doktorand vid Centrum för paleogenetik, en av författarna till studien, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications.
Oro för inavel
Kunskapsnivån om den genetiska hälsan bland Sumatranoshörningen har tidigare varit låg, efter rapporter om hälsoproblem inom populationen fanns en oro för att arten skulle vara drabbad av inavel.
Genom att undersöka arvsmassan från 16 individer av både nu levande noshörningar samt från den nyligen utdöda populationen på malaysiska halvön, kunde forskargruppen vid Centrum för paleogenetik undersöka Sumatranoshörningarnas genetiska hälsa.
Bild: Alan, user wAlanb on Flickr, CC BY 2.0
Sumatranoshörning (Dicerorhinus sumatrensi.s) är den minsta av alla noshörningsarter. Det är också den noshörning som har mest päls, och är den enda överlevande arten i den släktlinje som omfattade den nu utrotade ullhåriga noshörningen. Sumatranoshörningen har två horn. Idag återstår alltså färre än 100 individer.
Resultaten gjorde det möjligt att uppskatta inavelsnivåer, genetisk variation och frekvensen av potentiellt skadliga mutationer inom populationerna. Genom att dessutom sekvensera dna från fem historiska prover kunde forskarna även undersöka de genetiska konsekvenserna av den kraftiga populationsminskning som skett under de senaste 100 åren.
Forskarna tror att de förhållandevis låga inavelsnivåerna bland dagens noshörningar beror på att nedgången i populationerna har skett så nyligen.
– Nivån på inavel har helt enkelt inte hunnit ikapp den nuvarande populationsstorleken. Det är goda nyheter för bevarandet, säger Johanna von Seth.
Risk för ökande ohälsa
Men forskarna fann också många potentiellt skadliga mutationer gömda i noshörningarnas arvsmassa, vilket är oroande inför framtiden.
– Om inte populationerna börjar öka i storlek snart är det stor risk för att inavelsnivåerna ökar, och då kommer genetiska sjukdomar att bli allt vanligare, säger Nicolas Dussex, postdoktor vid Centrum för paleogenetik, också han en av författarna till studien.
Resultaten från analyser av den nyligen utdöda populationen på den malaysiska halvön är dessutom en varning för vad som snart kan hända med de nu levande noshörningarna på Borneo och Sumatra.
Utdöende kan gå snabbt
En jämförelse mellan historiska och nutida arvsmassor visar att inavelsnivåerna ökade snabbt på den malaysiska halvön innan populationen dog ut. Dessutom fann forskargruppen förändringar i frekvensen av potentiellt skadliga mutationer som överensstämmer med så kallad inavelsdepression.
Detta är ett fenomen där närbesläktade föräldrar producerar avkommor som lider av genetiska sjukdomar. Sammantaget innebär resultatet att dagens två populationer av Sumatranoshörning lätt kan drabbas av samma öde om inavelsnivån ökar.
– Sumatranoshörningen är inte på något sätt utom fara. Men våra resultat visar ändå på en väg framåt, där vi fortfarande kan rädda en stor del av artens genetiska mångfald, säger Love Dalén, professor i evolutionär genetik vid Centrum för paleogenetik.
Genetiskt utbyte en lösning
För att minska risken för utdöende anser forskarna att det är absolut nödvändigt att Sumatranoshörningarna blir fler. De föreslår också utbyte av gener mellan populationerna på Borneo och Sumatra, till exempel genom att flytta individer eller genom insemination.
En jämförelse av arvsmassor från de båda öarna tyder inte på någon risk för att ett genetiskt utbyte skulle leda till att populationerna får gener som är sämre anpassade till den lokala miljön. Gensekvensering skulle också kunna användas som ett verktyg för att identifiera individer med låga nivåer av skadliga mutationer, det vill säga noshörningar som skulle vara särskilt väl lämpade för genetiskt utbyte.
– Vår studie visar vilken enorm potential modern gensekvenseringsteknik har när det gäller att vägleda insatser för att bevara hotade arter över hela världen, säger Nicolas Dussex.
Studien vid Centrum för paleogenetik genomfördes med stöd av National Genomics Infrastructure vid SciLifeLab och är ett samarbete mellan forskare från flera olika länder, bland annat genetiker och experter på bevarandearbete och reproduktiv biologi. Centrum for paleogenetik är ett samarbete mellan Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet, som för samman forskare från olika discipliner, såsom biologi, arkeologi och geologi, i en banbrytande forskningsmiljö fokuserad på analyser av dna från historiska och forntida lämningar.
Facebook är ett viktigt inslag i många äldre människors vardag genom uppdateringar från vänner och kontakt med familj. Men åldersrelaterade förluster av kognitiva och fysiska förmågor, samtidigt som plattformen regelbundet ändrar utseende och funktioner, begränsar nyttjandet. För att underlätta detta har forskare vid Göteborgs universitet utvecklat ett tilläggsprogram till webbläsaren som möjliggör en anpassad användning i takt med åldrandet.
Programmet är en prototyp och heter Klara Facebook. Det fungerar tillsammans med webbläsarna Mozilla Firefox, Microsoft Edge och Google Chrome och är designat utifrån principen om harmoniskt adaptiva användargränssnitt, det vill säga system som kan anpassa och förenkla sig efter användarens behov och förmågor.
– Efter att användaren installerat programmet får hen svara på frågor om hur plattformen används. Genom att följa en steg-för-steg-process hjälper programmet sedan till att ändra innehåll och utseende baserat på svaren, säger Alexandra Weilenmann, professor i interaktionsdesign.
Samarbete med digitala seniorer
Programmet är en del av en pågående forskningsstudie som ska utvärderas för att se i vilken mån det fyller en funktion för målgruppen digitala seniorer. Utvecklingen har genomförts av en forskargrupp vid bland annat Göteborgs universitet och Chalmers i samarbete med människor över 65 år från den ideella föreningen SeniorNet, vars medlemmar ställt upp på intervjuer och tester.
– De äldre vi har samarbetat med i projektet ligger ofta i framkant av teknikanvändningen. Trots detta kommer det att krävas att tekniken anpassar sig till de sviktande färdigheter och förmågor som ofta kommer med åldern, säger Alexandra Weilenmann.
Anpassa efter människors åldrande
Målet med forskningsprojektet är att stödja äldres möjligheter att fortsätta använda informations- och kommunikationsteknologi genom design som anpassar sig till människors åldrande.
– Idag gör sociala medier-plattformar ofta precis tvärt om och förändrar regelbundet utseende och adderar nya lager av funktionalitet. För många äldre som vill följa grupper och inlägg blir det alltmer komplicerat och till slut kan det vara svårt att hänga med, säger hon.
Alexandra Weilenmann vill istället att de digitala seniorerna ska kunna välja att ta bort lager och få en enklare upplevelse av tekniken. Samtidigt som de utvecklar sin förståelse av de funktioner som finns i sociala medier.
– Vad menas med en händelse på Facebook och vad är en sida? Varför presenteras flödet inte alltid i kronologisk ordning? Det är frågor som ofta dyker upp eftersom den algoritmstyrda plattformen ser olika ut beroende på vem som använder den, när och hur, säger hon.
Bidra till ett hållbart digitalt samhälle
Forskarna i projektet strävar efter att bidra till ett framtida digitalt samhälle som är hållbart, inkluderande och fritt från stereotypa föreställningar om äldre och deras teknikkunskaper.
– Att kunna ta del av sociala medier utifrån sina individuella förutsättningar blir då en viktig del av det pusslet. Därför är också programmet gratis för alla och finns att hämta via projektets hemsida www.digitalaseniorer.org, säger Alexandra Weilenmann.
Flest nya internetanvändare i gruppen 76+
Facebook är jämte Youtube den vanligaste sociala medier-plattformen för de som är födda på 1940-talet. Samtidigt var de flesta nya internetanvändarna under 2020 76 år eller äldre. En trolig förklaring är att äldre under pandemin räknats till en riskgrupp och att de i många fall varit fysiskt isolerade. Då har sociala medier erbjudit möjligheter till digital kontakt och information, enligt rapporten Svenskarna och internet som årligen ges ut av Internetstiftelsen.
Sedan 1900-talets början har 60–70 procent av världens våtmarker försvunnit på grund av utdikning inom jordbruket och urbanisering. Det är bland annat ett problem för alla de fåglar som trivs i våtmarker. För att vända trenden har många länder, däribland Sverige, satsat stora summor pengar på att skapa nya våtmarker. Trots detta saknas storskaliga utvärderingar av hur egenskaper hos skapade våtmarker och det omgivande landskapet kan kopplas till mångfald av fåglar och framgång vid häckning. Det vill forskare vid SLU i Uppsala ändra på.
Inventerade fåglar
Forskarna har besökt 89 skapade våtmarker i Uppland vid två tillfällen i maj, när fåglarna börjat häcka, och två tillfällen i juni–juli, när de föder upp ungarna. Antal fåglar, ungar och par inventerades.
– För att avgöra vilka fåglar som var ett par tittade vi på deras beteende – bobyggande, uppvaktning och revirhävdande, säger Ineta Kačergytė.
De vanligaste arterna var gräsand, sothöna och knipa, men det fanns också lite ovanligare arter som årta, svarthakedopping och brunand. Forskarna jämförde fågelförekomsten på varje plats med andra data om våtmarken (djup, storlek, form, vegetation) och omgivningen (stads-, skogs- eller jordbrukslandskap).
Gräsandshona med ungar. Förmodligen är det hennes egen kull plus en som hon har ”adopterat”. Hos kniporna (och andra änder) förekommer även boparasitism där honor dumpar ägg i andra honors bon. Även det kan leda till onormalt stora kullar av ungar. Bild: Ineta Kačergytė
– Vi såg bland annat att artrikedomen var högre i våtmarker med grunda stränder och lägre i våtmarker som var igenväxta med vass och omgivna av träd. Det är i linje med dagens rekommendation om hur man bäst skapar våtmarker, säger Ineta Kačergytė.
Att häckningen är mindre framgångsrik i våtmarker som är omgivna av skog kan bero på att sådana våtmarker ofta är näringsfattiga och inte erbjuder lika mycket föda för våtmarksfåglar. Men också skillnader i skötsel av våtmarker i skog respektive jordbrukslandskap kan spela in.
Fler ungar i små våtmarker
En viktig slutsats handlar om storleken på våtmarkerna. Det finns fler arter, häckande par och ungar i en enskild stor våtmark än en liten våtmark. Men om man istället jämför den stora våtmarken med många små (av samma totalarea) är det ungefär lika många arter och par – men fler ungar – i många små.
– Det är kanske inte så förvånande, eftersom det på sätt och vis finns fler habitat. De små våtmarkerna har tillsammans en längre strandlinje och det är en miljö där många arter söker föda. De erbjuder också mer varierade livsmiljöer eftersom varje vårmark har lite olika förhållanden. Dessutom minskar risken för konflikter bland starkt revirhävdande arter när de har fler platser att sprida ut sig på i landskapet, säger Ineta Kačergytė.
Eftersom små våtmarker är billigare att anlägga så kan det också vara mer kostnadseffektivt att satsa på sådana.
Så skapas en våtmark
Att skapa en våtmark handlar vanligtvis om att gräva en sänka och fylla den med vatten – i vissa fall ansluts andra vattensamlingar via diken. Ibland skapas öar eller liknande i våtmarken. En del av de skapade våtmarkerna i studien hade en historia som våtmark men de hade dränerats för att användas som åker eller för skogsbruk.
Ineta Kačergytė, doktorand på institutionen för ekologi, SLU, ineta.kacergyte@slu.se, Tomas Pärt, professor på institutionen för ekologi, SLU, tomas.part@slu.se
– Kan resultaten bekräftas i ytterligare studier skulle det vara relevant att screena för de mutationer vi tittat på, redan vid (en bröstcancer-)diagnos. Och då överväga andra behandlingsalternativ som fungerar bättre, säger Lao Saal, en av cancerforskarna bakom studien, som är den största i världen som gjorts på resistensmutationer i östrogenreceptorn i primär bröstcancer.
Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor och enbart i Sverige insjuknar cirka 10 000 kvinnor varje år. I de allra flesta brösttumörerna återfinns en så kallad östrogenreceptor (ESR1) och efter en operation är den viktigaste behandlingen för dessa kvinnor hormonella läkemedel, som minskar östrogenreceptorns aktivitet och därmed reducerar risken för återfall.
Mutationer vid återfall i bröstcancer
Det forskarna studerat närmare är några mutationer i genen för östrogenreceptorn som upptäcktes för några år sedan hos kvinnor som fått anti-östrogenbehandling och sedan återfallit i sin cancer. Mutationerna gjorde att tumören blev resistent mot den hormonella behandlingen. Senare studier visade dock att förekomsten av dessa resistensmutationer var försvinnande liten hos patienter vid det första insjuknandet.
Men det hindrade inte lundaforskarnas nyfikenhet och nu har de analyserat sekvenseringsdata från mer än 3000 brösttumörer i den stora SCAN-B-forskningsdatabasen, i prover tagna innan behandling med läkemedel.
Bland de 2720 tumörer som hade östrogenreceptorn och därför var aktuella för hormonell behandling, fann de 29 tumörer med någon av resistensmutationerna. Samtliga förekom hos patienter som var äldre än 50 år.
– Vi undersökte om de resistenta mutationerna, som förekom före cancerbehandling, påverkade patienternas prognos och såg då att patienter med en mutation i sin primärtumör hade tre gånger högre risk för återfall och 2,5 gånger högre risk att dö. Kopplingen mellan mutationerna och dålig överlevnad sågs även efter statistiska korrigeringar för ålder eller för andra faktorer som kan påverka utgången för patienten, berättar doktoranden Malin Dahlgren.
– Det bekräftar vad mindre studier tidigare visat, att mutationerna är ovanliga, men vi vet nu att de här resistenta mutationerna förekommer hos cirka 1 procent av bröstcancerfallen och vi är de första att visa att dessa patienter verkar svara sämre på hormonell behandling. Kan resultaten verifieras i ytterligare studier, kan det vara relevant att överväga andra behandlingsalternativ för de här patienterna, säger Lao Saal.
Lao Saal, forskare vid LUCC – Lunds universitets cancercentrum, lao.saal@med.lu.se
– Hos personer med typ 2-diabetes är genen VPS39 betydligt mindre aktiv i muskelcellerna än den är hos friska personer, och stamcellerna med mindre VPS39 bildar heller inte nya muskelceller i lika hög grad. Samtidigt har VPS39 stor betydelse för muskelcellernas förmåga att ta upp socker och bygga nya muskler, säger Charlotte Ling, professor i epigenetik vid Lunds universitets diabetescentrum, som har lett den nya internationella studien publicerad i Nature Communications.
– Vår studie är den första någonsin som kopplar genen VPS39 till typ 2-diabetes.
Rubbad muskelfunktion
Vid typ 2-diabetes är förmågan att producera insulin nedsatt, och sjukdomen innebär kroniskt förhöjt blodsocker. Även vävnadernas förmåga att utnyttja det insulin som finns är nedsatt. Musklerna är sämre på att ta upp socker från maten, samtidigt som muskelfunktion och muskelstyrka är försämrad.
En muskel består av en blandning av fibertyper med olika egenskaper. Genom hela livet har muskelvävnaden förmåga att bilda nya muskelfibrer. I anslutning till muskelfibrerna finns omogna muskelstamceller som aktiveras i samband med till exempel skada och fysisk träning. I den aktuella studien ville forskarna undersöka om epigenetiska mönster i muskelstamcellerna kan ge svar på varför försämrad muskelfunktion uppstår vid typ 2-diabetes och vilka mekanismer som ligger bakom.
Ändrar arvsmassan utan att ändra koden
Epigenetik är en koppling mellan miljö och arv som styr våra geners funktion och därmed våra celler.
Epigenetik betyder ”ovanpå genetiken” och handlar om modifieringar av arvsmassan som inte ändrar den genetiska koden. I epigenetik studerar forskarna våra gener (arv) och det som finns bortom dem, det vill säga de mekanismer som styr generna och som kan påverkas genom miljö och livsstil. Epigenetiska modifieringar handlar om hur dna:t läses av och när det uttrycks, det vill säga vilka gener som är på- eller avslagna och när de är det. Källa: Charlotte Ling och Johanna Säll Sernevi
Två grupper ingick i studien: 14 studiedeltagare med typ 2-diabetes och 14 friska personer i kontrollgruppen. Deltagarna i grupperna matchades bland annat i ålder, med kön och BMI (body mass index). Forskarna studerade epigenetiska förändringar i muskelstamcellerna från båda grupperna, och under exakt samma förhållanden odlade de fram mogna muskelceller och jämförde dem sedan.
Totalt identifierade forskarna 20 gener vars genuttryck skiljer sig åt mellan grupperna i både omogna muskelstamceller och mogna muskelceller. Forskarna jämförde även muskelcellernas epigenetiska mönster före och efter cellutvecklingen (differentieringen) till mogna muskelceller.
Reglerades inte normalt
– Trots att båda gruppernas muskelstamceller odlades under helt identiska förhållanden såg vi under differentieringen från muskelstamcell till mogen muskelcell mer än dubbelt så många epigenetiska förändringar vid typ 2-diabetes. Muskelspecifika gener reglerades inte normalt och epigenetiken fungerade heller inte normalt i celler från personer med typ 2-diabetes, säger Charlotte Ling.
– Studien visade tydligt att muskelstamceller som saknar funktion av genen VPS39, vilken är lägre vid typ 2-diabetes, även saknar förmåga att bilda nya mogna muskelceller. Det beror på att muskelstamceller som saknar VPS39 till följd av förändrade epigenetiska mekanismer inte kan förändra sin ämnesomsättning på samma sätt som muskelstamceller från friska individer – cellerna förblir därför omogna eller bryts ned och dör, säger Johanna Säll Sernevi, postdoktor vid Lunds universitet.
Stillasittande ökar risken för typ 2-diabetes
Risken att utveckla typ 2-diabetes är delvis ärftlig och påverkas av arv, miljö och livsstil. Cirka var elfte vuxen i världen har sjukdomen, och med en allt äldre befolkning och en stillasittande livsstil ökar förekomsten. Epigenetik innefattar ärftliga men reversibla förändringar i genuttryck som är oberoende av förändringar i dna-sekvensen. Epigenetiska modifieringar fungerar som en länk mellan gener (arv) och miljö. Epigenetiska mekanismer och modifieringar påverkas av faktorer som träning, kost, ålder, kemikalier och droger, och reglerar när och hur mycket olika gener ska aktiveras. Källa: Charlotte Ling och Johanna Säll Sernevi
För att bekräfta fynden använde forskarna också djurmodeller med möss som hade en minskad mängd av genen VPS39 för att spegla sjukdomen. Även mössen hade förändrat genuttryck och försämrat upptag av socker i muskelvävnaden, precis som patienterna med typ 2-diabetes.
Nya behandlingsmöjligheter
Den omfattande studien är ett samarbete mellan svenska, danska och tyska forskare. Forskarna själva menar att fynden öppnar upp för nya möjligheter att behandla typ 2-diabetes.
– Arvsmassan, vårt dna, går inte att förändra, fast epigenetiken gör det. Med dessa nya kunskaper går det att förändra den dysfunktionella epigenetik som uppstår vid typ 2-diabetes. Genom att till exempel reglera proteiner, stimulera eller öka mängden av genen VPS39, skulle det vara möjligt att påverka musklernas förmåga till återbildning och sockerupptagning, säger Charlotte Ling.
Forskningsprojektet Sweden-China Bridge – Creating a Collaborative Academic Platform for Electrification of Transportation Systems är ett samarbete mellan Jönköping University (JU), Högskolan i Halmstad, Lunds universitet och Statens Väg- och Transportforskningsinstitut (VTI).
Syftet med projektet, som startade under hösten 2020, är att utveckla en akademisk och industriell plattform för kunskapsöverföring mellan Sverige och Kina gällande elektrifiering av fordonssystem.
Urladdat batteri byts mot fulladdat
Nu har en första större studie genomförts inom ramen för projektet. I studien har forskarna undersökt den teknologi som kallas ”battery swapping”, som går ut på att ett urladdat batteri enkelt och snabbt ska kunna bytas ut mot ett fulladdat.
– Vi har bland annat studerat tekniken i sig, men också vilka konsekvenser den för med sig när det gäller till exempel energiförsörjning och hur affärsmodellerna kan se ut för kommersialisering av tekniken, säger Tomas Müllern, professor i företagsekonomi vid Jönköping International Business School, JU, och en av forskarna i Sweden-China Bridge.
Batteribyte viktigt komplement till laddning
Än så länge är laddning via kabel den vanligaste laddningstekniken i världen, men studien visar att batteribyte kan fungera som ett viktigt komplement. Batteribytestekniken kan möjliggöra storskalig elektrifiering av fordonsflottan i storstäder där tillgången på laddinfrastruktur för kabel kan vara begränsad.
– Battery swapping har också den fördelen att storleken på batterierna kan hållas nere. När systemet med batteribytesstationer är utbyggt kan man köra längre sträckor även med mindre batterier, eftersom man enkelt och snabbt – på bara ett par minuter – kan stanna till vid en station och byta batteri, säger Mike Danilovic, professor i industriell organisation vid Högskolan i Halmstad och projektledare för ”Sweden-China Bridge”.
Ny affärsmodell med abonnemang på el
En viktig del i konceptet med batteribyte är den nya affärsmodell som forskarna identifierat på den kinesiska marknaden för eldrivna fordon. Enligt modellen separeras priset på fordon, batterier och laddning. Kunden köper bilen, köper eller hyr ett batteri med storlek efter behov, samt abonnerar på laddning.
– Det här ger en ökad flexibilitet och trygghet för kunderna. Som kund kan man hyra den typ av batteri man för tillfället behöver och man slipper att oroa sig för batteriets livslängd, menar Mike Danilovic.
Kräver standarder i bilbranschen
Studien visar också på en rad utmaningar kopplat till batteribytestekniken. Exempelvis krävs att fordonen redan från början är anpassade för batteribyte och att olika fordonstillverkare använder standardiserade tekniska lösningar, så att de automatiserade stationerna för batteribyte kan hantera fordon från olika märken.
– Det är helt avgörande att det hos bilföretag, batteritillverkare och operatörer av stationer finns en vilja och förmåga att samarbeta kring utvecklingen av laddinfrastruktur. De olika parterna behöver också vara beredda att lämna gamla roller och affärsmodeller för att hitta nya gemensamma lösningar som skapar värden för kunderna och fördelar risker, kostnader och vinster på ett rimligt sätt, säger Tomas Müllern.
Den aktuella forskningen baseras på data om luftkvalitet och från vårdregister i Reykjavik under det stora utbrottet 2014–2015 från det isländska lavafältet Holuhraun. Utbrottet spred 11 miljoner ton svaveldioxid över ett mycket stort område.
Under de sex månader som utbrottet pågick exponerades invånare i Reykjavik upprepade gånger för svaveldioxidutsläpp, både i form av gas och senare som nedfallande partiklar.
Ökat behov av primärvård och astmamedicin
Hanne Krage Carlsen, forskare inom arbets- och miljömedicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, är en av de huvudansvariga för en aktuell vetenskaplig publicering om hälsoeffekter i Reykjavik efter vulkanutbrottet i tidskriften Nature Communications .
– Det är första gången hälsoeffekterna i en stor befolkning studerats efter ett kraftfullt vulkanutbrott. Vi ser att höga nivåer av framför allt svaveldioxid gav ett ökat behov av primärvård och astmamediciner, och att luftvägssjukdomarna ökade ytterligare när gasmolnet mognat över Atlanten och kom tillbaka med nedfallande partiklar, säger Hanne Krage Carlsen, som när studien inleddes hade en postdoktoral forskartjänst på Islands universitet.
Studien visar att exponering för de fina partiklarna från det mogna vulkanmolnet ledde till att totalt 11 procent fler invånare i Reykjavik sökte hjälp inom primärvården för luftvägsproblem. Störst ökning sågs bland äldre invånare, där ökningen i primärvårdskontakter var 28 procent. När det gäller förskrivning av astmamedicin sågs störst ökning bland yngre, där 25 procent fler av invånare under 18 år fick sådana läkemedel utskrivna. Bland vuxna och äldre ökade förskrivningen med 13 procent.
Informera befolkningen om risker
Vid utbrottet bildades gasmoln med svaveldioxid som stötvis nådde Reykjavik, 25 mil från vulkanen. Gasmolnen drev vidare ut över norra Atlanten mot Europa, och när de vände tillbaka hade molnets innehåll, genom en kemisk process, mognat från gas till partiklar. Processen har beskrivits av vulkanologen Evgenia Ilyinskaya, forskare vid universitetet i Leeds och delad försteförfattare till publiceringen i Nature Communications.
– Vår forskning visar att under långvariga utbrott som Holuhraun kan både unga och mogna vulkanmoln cirkulera samtidigt, vilket ökar de skadliga hälsoeffekterna för dem som bor i vulkanregioner, säger Evgenia Ilyinskaya.
De fina partiklar som finns i mogna vulkanmoln tros kunna tränga in och skada i lungorna, och exempelvis orsaka astmaattacker. Den kemiska mognadsprocessen i vulkanmolnet gjorde att koncentrationen av svaveldioxid i vulkanmolnet minskade, och eftersom halten låg under det gränsvärde som anses skadligt utfärdades inga varningar till invånarna i Reykjavik.
Den aktuella studien lyfter fram behovet av beslutsfattande myndigheter att vara beredda på att dagarna direkt efter vulkanutbrott informera befolkningen om risken för hälsoproblem i samband med återvändande utsläpp.
Hanne Krage Carlsen, forskarassistent, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, hanne.krage.carlsen@amm.gu.se
Fotnot:
Även de norra delarna av Sverige fick atmosfäriskt nedfall och försämrad luftkvalitet under utbrottet. Svenska miljöinstitutet har publicerat en rapport om luftkvaliteten i Sverige efter vulkanutbrottet: Påverkan på atmosfäriskt nedfall och luftkvaliteten i Sverige av SO2-emissioner från vulkanutbrottet på Island, 2014–2015.
I slutet av mag- tarmkanalen där avföringen kontrolleras, bildas ibland blodfyllda kuddar, så kallade hemorrojder. Om trycket på kuddarna ökar kan de svälla och orsakar klåda, smärta, blödningar och andra besvär som på olika sätt begränsar den som drabbas. Övervikt, stillasittande livsstil, lågt intag av kostfiber, förstoppning och mycket tid på toaletten verkar vara några riskfaktorer för att drabbas.
Ofta kan problemen lindras med receptfria preparat. I allvarligare fall av hemorrojder behövs kirurgiska ingrepp. Hemorrojder är ett mycket vanligt problem med både sociala och ekonomiska följdverkningar. I USA uppskattas den årliga kostnaden för kirurgiska ingrepp mot svåra hemorrojder till 800 miljoner dollar (cirka 6,7 miljarder kronor).
Lite forskning
Trots att besvärande hemorrojder är ett så vanligt livsstilsproblem, finns relativt lite forskning inom området. Vetenskapen har hittills inte förklarat varför bara vissa människor utvecklar dem, eller kartlagt sjukdomens orsaker på molekylnivå.
Nu har forskare vid bland annat Karolinska Institutet genomfört den hittills största registerstudien om de genetiska orsakerna till hemorrojder.
Underlaget omfattar 218 929 patienter med svåra hemorrojdbesvär, och 725 213 friska kontrollpersoner, sammantaget arvsmassan från närmare en miljon människor.
Analyserna identifierade gener i 102 regioner i den mänskliga arvsmassan, genomet, som ökar risken för svåra hemorrojdbesvär. Analyserna av enstaka celler från hemorrojder visar att generna främst kommer till uttryck i blodkärl och vävnad i mag-tarmkanalens glatta muskulatur. Den glatta muskelvävnaden är en del av det icke viljestyrda, autonoma, nervsystemet och finns bland annat i ändtarmens ringmuskel.
Dysfunktion i tarmens slemhinnor
Studiens resultat verkar tyda på att svåra hemorrojder åtminstone delvis kan bero på en genetiskt orsakad dysfunktion i tarmens muskulatur och slemhinnor.
– Resultaten identifierar tidigare okända orsaker till ett vanligt hälsoproblem. Förhoppningsvis kan den nya kunskapen över tid resultera i effektiv behandling utan behov av kirurgi, säger Tenghao Zheng, forskare vid Karolinska Institutet, och studiens försteförfattare.
När den genetiska informationen sammanfattades i PRS, polygena riskpoäng, fann forskarna ett samband mellan hög PRS och ökad risk för svåra hemorrojder hos ytterligare 180 435 individer från biobanker i Norge, Danmark och Tyskland.
Forskarna rapporterar också genetiska likheter mellan svåra hemorrojder och flera andra mag-tarmsjukdomar, men också vissa kardiovaskulära och psykiatriska besvär.
– Våra PRS-resultat kräver mer studier i ytterligare urval och olika etniska grupper, men de kan bidra till att identifiera riskindivider som bör övervakas och som skulle kunna ha hjälp av förebyggande livsstilsförändringar. Det är insatser som kan göras med hänsyn till andra diagnoser och genetiska riskfaktorer, säger Mauro D’Amato, gästprofessor vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, och professor vid CIC bioGUNE i Spanien, och delad sisteförfattare.
Under pandemin har olika strategier för att hantera en riskabel samhällssituation fått en ny aktualitet. Till en början syntes en kraftig ökning av hamstring, då människor fyllde på förråden med mat och hygienartiklar när pandemin var ett faktum. Enligt Konsumtionsrapporten 2020 har 22 procent av Sveriges befolkning hamstrat under covid-19.
Men även intresset för prepping växte, alltså att tidigt förbereda sig för en eventuell katastrof eller annan oförutsedd samhällsutveckling. Till exempel ökade antalet sökningar om prepping kraftigt på sökmotorn Google, enligt Elias Mellander, konsumtionsforskare och etnolog vid Centrum för konsumtionsforskning på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet:
— I våras märktes en kraftig ökning, som sedan gick tillbaka till tidigare nivåer, säger han. Sannolikt sjönk intresset i takt med att pandemin blev en del av vardagen och då det framgick att livsmedelsförsörjning och liknande system inte var direkt hotade, säger han.
Hög utbildning hamstrar mest
Mycket tyder nu på att både hamstring och prepping kan kopplas till en högre socioekonomisk status. De enkätundersökningar som presenteras i Konsumtionsrapporten visar att människor som hamstrar har en något högre medelinkomst än de som inte hamstrar, samtidigt som de som hamstrar har en avsevärt högre utbildning. 44 procent har en universitetsutbildning jämfört med 33,9 procent av dem som inte hamstrar.
— Kanske krävs det utbildning och ekonomiska resurser för att förbereda sig för framtiden samt att minska risken att smittas av covid-19 här och nu. De som hamstrar är i regel mer cyniska till samhället, och mer öppna för att förändra det. Utbildning och ekonomiska resurser kan föranleda både insikt och handlingskraft, säger John Magnus Roos, konsumtionsforskare på Centrum för konsumtionsforskning, samt redaktör för Konsumtionsrapporten.
Preppare har stabil ekonomi
Elias Mellander studerar de kulturella strömningar som ligger bakom prepping, och gör just nu en studie där han djupintervjuar människor som preppar. Det kan handla om allt från att bygga upp matförråd, trygga vattentillgången, lära sig att ta vara på naturens tillgångar och till att i princip ha förmågan att vara självförsörjande. Han menar att det även gällande prepping i många fall går att koppla beteendet till en relativt stabil finansiell situation.
— Många som jag har talat med har en ganska trygg ekonomisk tillvaro. Ofta innebär prepping initialt ökade utgifter för att bygga upp ett krislager, vilket givetvis är lättare att hantera för den med mer ekonomiska resurser. Sedan är det ju också så enkelt att det faktiskt kräver plats och ett visst utrymme, säger han.
John Magnus Roos ser även andra möjliga förklaringar:
— Förutom högre socioekonomisk status så var hamstrandet mest utbrett hos barnhushåll och storstadsbor. Kanske kan dessa faktorer förklara en del av hamstrandet hos de med högre socioekonomisk status. De vill skydda sina nära och de får snabbt information om nya trender, såsom hamstrande och preppande, under pandemins början.
John Magnus Roos, forskare, magnus.roos@cfk.gu.se, Elias Mellander, elias.mellander@gu.se, Handelshögskolan, Göteborgs universitet.
Jämfört med många andra länder äts det lite bönor, linser och ärtor i Sverige. Fläsk med bruna bönor och ärtsoppa är de enda traditionella svenska rätterna som innehåller baljväxter.
Men en förändring kan vara på gång. Köttindustrins negativa påverkan på växthusgaser sporrar odlare, forskare och industrin efter att hitta hållbara och lönsamma växtalternativ.
– Kan vi få upp konsumtionen av baljväxter, till exempel med nya processade produkter är det bra, säger Karolina Östbring, livsmedelsforskare vid LTH, Lunds universitet som själv bland annat arbetar med att ta fram en ny vegansk produkt gjord på resterna från rapsoljetillverkningen.
Men hur är det med vegetabiliers proteinkvalitet?
Medan kött, fisk och ägg var för sig innehåller alla de för oss livsnödvändiga aminosyrorna, det vill säga de proteiner vi människor behöver men inte själva kan producera, finns ingen vegetabilisk råvara som på egen hand innehåller tillräckligt av alla essentiella aminosyror för att kunna få kallas fullvärdiga.
Föreställningen att ett och samma livsmedel måste innehålla alla livsnödvändiga proteiner bygger på okunskap som vissa grupper utnyttjat, hävdar Karolina Östbring.
– Det här att försöka pussla ihop olika proteiner i en och samma produkt är egentligen fullständigt onödigt ur ett nutritions- och hälsoperspektiv. Om baljväxter kombineras med proteiner från spannmål under en tvåveckors-period räcker det för att hålla sig frisk. Vill man bygga muskler är det en annan sak. Men i Sverige finns ingen från början frisk person som har proteinbrist.
Ärtmjölk, fermenterade ärtor, köttanaloger på ärta… Den tiden är förbi då gula ärtor bara användes till ärtsoppa.
Så mäts proteiners kvalitet
Proteinkvalitet brukar mätas i en skala som kallas PDCAAS = Protein Digestibility Corrected Amino Acid Score. 1 är högst, 0 lägst. Poäng för några vanliga livsmedel:
Mjölk, ägg = 1
Soja = 0,91
Baljväxter i genomsnitt = 0,7
Sädesslag i genomsnitt = 0,6
Vete = 0,3
Det går flera kilo sojabönor på ett kilo kött
Om vi verkligen vill minska klimatpåverkan från det vi äter bör vi minska proteinintaget till hälften, det är det första steget, hävdar hon. Enligt Livsmedelsverkets undersökningar äter vi alldeles för mycket protein.
Växtproteiner är dock i regel betydligt skonsammare för klimatet än de animaliska. Ett kilo kött kan behöva flera kilo sojabönor för att växa till sig.
Att odla flera typer av växtproteiner är önskvärt inte bara ur näringssynpunkt, utan även för ekonomisk riskspridning, den biologiska mångfalden och för att minska risken för allergier.
Naturligt växtämne kan påverka näringsupptaget
När det gäller det sistnämnda ökar risken för att utveckla allergi om man exponeras för ett och samma protein under lång tid. Det har bland annat den relativt höga förekomsten av allergier mot sojabönor i USA visat.
Det finns kunskapsluckor att fylla om hur människokroppen tar upp av växtproteiner, enligt Karolina Östbring.
– Det behövs fler medicinska studier om hur vi tar upp växtproteiner från de nya vegetabiliska produkterna, det vet vi inte tillräckligt om idag. I växter finns naturligt olika antinutrienter som skyddar växten men som kan förhindra kroppen från att absorbera näringsämnen. Här behöver vi veta mer, säger hon.
Efterliknar kött
För att få acceptans för växtproteiner hos köttätare bör steget göras kort, tror Karolina Östbring. När det kommer till mat är nämligen de flesta av oss vanemänniskor.
– Det finns ett begrepp som är relevant här, köttanaloger. Genom att efterlikna köttprodukter blir det enklare för många känna igen sig. I mitt fall eftersträvar jag en konsistens som påminner om färs eller filéer.
Åtta grödor som kan hamna oftare på tallriken framöver, enligt livsmedelsforskaren Karolina Östbring:
Bondböna har odlats i Sverige i tusentals åt.
Gul ärta: Ärtmjölk, fermenterade ärtor, köttanaloger på ärta… Den tiden är förbi då gula ärtor bara användes till ärtsoppa.
– Alla springer på den här bollen just nu, det pågår jättemycket försök med gula ärtor i Sverige, säger Karolina Östbring.
En orsak bakom det stora intresset är Findus nedläggning i Sverige för några år sedan. Då fanns plötsligt ingen mottagare för alla ärtor. Och baljväxter behövde bönderna odla också fortsättningsvis då och då för att fixera kvävet i jorden.
Matlupin, eller sötlupin, producerar bönor med en nötaktig smak och fast konsistens. Denna växt, vilken inte ska förväxlas med den giftiga blomsterlupinen, är sedan länge vanlig i Portugal och Spanien. Där kan man köpa lupin i lösvikt på marknaden. Men den fungerar också att odla i Sverige.
– Efter gul ärta tror jag lupinen kommer stort. Den har så fantastiskt trevligt smak, säger Karolina Östbring.
Raps: Resterna från rapsoljetillverkningen blir idag djurfoder, men eftersom denna knäckebrödsliknande rest visat sig innehålla flera åtråvärda essentiella aminosyror kan den på sikt utmana soja och quorn i frysdisken. Det hoppas åtminstone Karolina Östbring som utvecklar en sådan produkt och just nu jobbar på att filtrera bort en något bitter bismak av gräs.
Favaböna, även kallad åkerböna och bondböna, har odlats i Sverige i tusentals år. Den är proteinrik men odlas endast sparsamt i Sverige och används då i huvudsak till djurfoder. Ett förädlingsprogram pågår vid SLU för att bland annat att öka avkastningen.
Grön kaviar tillverkas av tång.
Havre: Också spannmål innehåller proteiner, dock i regel mer sparsamt jämfört med baljväxter. I samband med att olika havreprodukter, exempelvis havredryck, tillverkas uppstår en proteinrik rest som skulle kunna användas för att göra livsmedel av.
Industrihampa är till skillnad från cannabis narkotikafri. Fibrerna i stammen kan användas som textilier eller som byggnadsmaterial. Traditionellt har rep har varit en stor produkt. När växten blir mogen växer det ut frökapslar med proteinrika frön. – Smaken påminner lite om valnöt, den är god från början till skillnad från till exempel raps. Proteinkvaliteten är bra men den odlas än så länge sparsamt i Sverige.
Quinoa odlas traditionellt på höga höjder i Anderna, men kan också odlas här resonerar flera svenska odlare som lyckats odla örten som i Sverige också går under namnet mjölmålla. Finns i olika färger. Glutenfri. Grödans internationella popularitet kan spåras till 1970-talet och den proteinkris som flera länder trodde var i annalkande. Stora resurser lades på att förstå mer om framförallt quinoa. Proteinkrisen uteblev men bidrog till att USA och Europa fick upp ögonen för örten, vilket ledde till att befolkningen i Sydamerika fick se stora delar av sin basföda exporterad.
Alger: Det görs försök för att plocka ur protein från alger som odlas utanför Skandinaviens kuster. Den stora utmaningen är att hitta en process som kan torka ut algerna innan växten ruttnar. Tång innehåller också andra fibrer än landväxter. Ett forskningsprojekt i bioteknik vid LTH kollar om fibrerna gynnar tillväxten av nya tarmbakterier som i sin tur stimulerar immunförsvaret.
Icke-alkoholrelaterad fettlever, NAFLD, blir allt vanligare och är förknippad med flera hälsorisker. Det visar en registerstudie av forskare vid Karolinska Institutet
– I den här studien med detaljerade vävnadsdata från levern kunde vi kvantifiera den ökade risken för cancer, särskilt levercancer, kopplat till NAFLD. Vi fann också att alla stadier av NAFLD var associerade med en förhöjd risk för cancer, även tidiga sjukdomsstadier, säger studiens förstaförfattare Tracey G. Simon, forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, och hepatolog vid Massachusetts General Hospital och Harvard Medical School i USA.
Många får skrumplever
Icke-alkoholrelaterad fettleversjukdom är den vanligaste orsaken till kronisk leversjukdom i Europa och USA, där den drabbar mer än 100 miljoner vuxna. En stor del av patienterna utvecklar icke-alkoholrelaterad steatohepatit (NASH) med fibros, vilket i sin tur kan leda till cirros (skrumplever).
Det finns ett samband mellan NAFLD och övervikt, som är ett växande folkhälsoproblem. Sedan 1980 har fetman i världen ökat från 857 miljoner till mer än två miljarder människor. Nästan var tredje människa har BMI högre än 30, enligt en sammanställning i tidskriften The Lancet.
Icke-alkoholrelaterad fettlever ökar
Det finns relativt lite forskning om cancerutveckling vid NAFLD, och den forskning som gjorts har begränsningar som gör det svårt att dra långtgående slutsatser. Samtidigt blir NAFLD allt vanligare i västvärlden. Det finns alltså ett behov av data kring cancerrisker hos personer med NAFDL, och riktlinjer för hur dessa patienter bör följas upp, samt vilken roll som stadiet av fettlever – från mild sjukdom till cirros – spelar.
Ökad cancerrisk i alla stadier
Forskare vid Karolinska Institutet, har i samarbete med Harvard University och Columbia University, studerat risken för cancer hos personer med icke-alkoholrelaterad fettleversjukdom. Registerstudien omfattar 8 892 svenska patienter med NAFLD och 39 907 friska kontroller.
Data över cancer hämtades från Cancerregistret vid Socialstyrelsen. Patienter med NAFLD identifierades genom den så kallade ESPRESSO-kohorten (Epidemiology strengthened by histopathology reports in Sweden).
Forskarna såg en 17-faldigt ökad risk för levercancer (hepatocellulär cancer, HCC), men också viss ökad risk för cancer i bukspottkörteln, cancer i njurar och urinblåsa, samt hudcancerformen malignt melanom. Det saknades kopplingar till andra cancertyper. Överlag var NAFLD kopplat till 27 procents ökad risk för cancer.
– Våra data talar också för att det finns undergrupper av fettlever-patienter, till exempel de med samtidig leverfibros eller diabetes typ 2, som löper en särskilt hög risk för levercancer. Resultaten kan användas för att utforma individuellt anpassade åtgärder och uppföljning vid NAFLD med målet att minska cancer, säger Jonas F. Ludvigsson, barnläkare vid Örebro universitetssjukhus och professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet.
Metabola komplikationer vid fettlever
Forskarnas nästa mål är utforska metabola komplikationer vid NAFLD samt identifiera riskfaktorer för cirrosutveckling vid leversjukdom.
Jonas F. Ludvigsson leder en studie på uppdrag av det svenska IBD-kvalitetsregistret (SWIBREG). Den studien har fått finansiering från Janssen. Förstaförfattaren Tracey G. Simons institution har mottagit anslag från Amgen och har varit konsult åt Aetion för arbete utanför den aktuella studien. Medförfattaren Hannes Hagströms institution har mottagit forskningsanslag från AstraZeneca, Intercept och Gilead, och han har varit rådgivande styrelsemedlem i Bristol Myers Squibb och Gilead. Forskningen finansierades av National Institutes of Health (NIH), Harvard University, Region Stockholm, Crohn’s and Colitis Foundation och Karolinska Institutet.
Torvmarker upptar bara tre procent av världens markyta, men lagrar ungefär lika mycket kol som all jordens markvegetation sammantaget och de rymmer en unik biologisk mångfald.
I sitt naturliga tillstånd kan torvmarker motverka klimatförändringarna genom att kontinuerligt ta upp koldioxid från atmosfären och lagra den säkert under vattendränkta förhållanden i tusentals år. Men många torvområden har förändrats kraftigt av människan, bland annat genom dränering och dikning för att möjliggöra jord- och skogsbruk. Dikning av torvmarker kan ge bördig odlingsmark, eftersom det frigörs mycket växtnäring när torven syresätts och börjar brytas ned.
Återställa torvmark inte realistiskt
Följden av detta är att cirka 1,5 miljarder ton koldioxid släpps ut i atmosfären varje år – vilket motsvarar tre procent av alla globala växthusgasutsläpp som orsakas av mänskliga aktiviteter.
Forskare har uppskattat hur mycket mindre utsläppen skulle bli om alla jordens uppodlade torvmarker skulle återställas. Men eftersom stora befolkningsgrupper är beroende av dessa marker för sin försörjning är det kanske inte realistiskt att förvänta sig att alla odlade mulljordar inom en snar framtid sätts under vatten och återgår till sitt naturliga tillstånd.
Halverat dräneringsdjup kan hjälpa
Forskarlaget analyserade därför också vad det skulle innebära om dagens dräneringsdjup halverades på åkrar och vallar på torvmarker – som täcker över 250 000 kvadratkilometer globalt. Det visade sig att även detta kan vara en betydelsefull åtgärd för att dämpa klimatförändringen. Enligt studien skulle utsläppen kunna minska med cirka 500 miljoner ton koldioxid per år, vilket motsvarar 1 procent av alla globala växthusgasutsläpp som orsakas av mänskliga aktiviteter.
En stor del av utsläppen av växthusgaser från dikade torvmarker sker i Europa och Sydostasien, och i många länder (inklusive Storbritannien) är den totala landarealen nu en kolkälla, inte en kolsänka, på grund av utsläppen av växthusgaser från nedbruten torv. Forskarna säger att det finns en växande samsyn kring torvmarkernas betydelse för det globala klimatsystemet, och att det görs allt större ansträngningar för att begränsa utsläppen genom bevarande av orörda torvmarker och genom återvätning av dränerade marker.
Omfattande nedbrytning av torvmark
– Den omfattande nedbrytningen i torvmark måste åtgärdas om Storbritannien och andra länder ska uppnå det långsiktiga miljömålet om inga nettoutsläpp av växthusgaser till år 2050, som en del av deras bidrag till klimatmålet i Parisavtalet, säger professor Chris Evans, Chris Evans, forskare vid UK Centre for Ecology and Hydrology i Bangor och gästprofessor vid SLU.
– Oro för de ekonomiska och sociala följderna av en återvätning av jordbruks torvmarker har förhindrat storskalig restaurering, men vår studie visar att även en utveckling av lokalt anpassade begränsningsåtgärder kan ge betydande minskningar av utsläppen, fortsätter Evans.
Praktiska utmaningar
Forskarna ser de praktiska utmaningar som finns, när det gäller till exempel magasinering av vatten och reglering av grundvattennivåer, samt odling av grödor som är anpassade till de våta förhållandena i torvmarker – så kallad ”paludikultur”. Forskning på våtmarkanpassade grödor pågår, men än så länge finns inga kommersiellt gångbara storskaliga alternativ till konventionellt jordbruk.
Forskarna påpekar dock att det finns goda möjligheter att delvis återväta jordbrukets mulljordar utan att allvarligt begränsa produktionen, eftersom många platser är överdränerade – ibland till mer än två meters djup, och ofta även under perioder då ingen gröda finns på plats.
Fler vinster med bättre vattenhantering
Förutom ökade utsläpp leder dränering av torvmarker till att markytan sänks och att jorden packas, vilket påverkar jordhälsan och ökar risken för översvämningar i låglänta områden. Dessutom försvinner viktiga livsmiljöer för sällsynta våtmarksanpassade växter, insekter och däggdjur.
– Våra resultat tydliggör en utmaning, men också en stor möjlighet. Bättre vattenhantering i torvmarker skulle kunna ge flerdubbla vinster – lägre utsläpp av växthusgaser, förbättrad jordhälsa samt att marken kan brukas under längre tid, säger Michael Peacock, medförfattare och forskare vid SLU:s institution för vatten och miljö.
Forskarna säger ett halverat dräneringsdjup i jordbruks torvmarker sannolikt kommer att leda till en ännu kraftigare minskning av utsläppen av växthusgaser än deras uppskattningar visar. Skälet till det är att de inte har tagit hänsyn till förändringar i utsläppen av växthusgasen lustgas (N2O), som sannolikt också är högre i djupt dränerade torvmarker.
Michael Peacock, forskare vid institutionen för vatten och miljö, SLU, michael.peacock@slu.se, Chris Evans, professor vid UK Centre for Ecology and Hydrology (UKCEH) och gästprofessor vid SLU, cev@ceh.ac.uk
Immuncellernas klassiska funktioner är att försvara kroppen mot angripare i form av mikroorganismer och tumörceller. Makrofagen är en immuncell som är specialiserad på att döda och äta upp mikroorganismer, men det har visat sig att den också är inblandad i sårläkning och i att bygga blodkärl.
Forskare vid Uppsala universitet har i en ny studie visat att makrofager, immunceller, ansamlas kring blodkärlen i skadad vävnad i möss, men även hos människor efter hjärtinfarkter eller vid perifer ischemisk sjukdom (benartärsjukdom). Hos möss såg man att dessa makrofager kunde reglera blodflödet, vilket är nödvändigt för att skadan ska begränsas. I frisk vävnad utförs den uppgiften av blodkärlsceller.
Immunterapi en framtida behandlingsmetod
Upptäckten ledde till att forskargruppen därefter ville undersöka om fynden kunde utvecklas till en ny behandling som ökar blodflödet till skadad benmuskel och därmed stimulerar till läkning och förbättrad funktion. Genom att lokalt höja koncentrationen av vissa signalämnen som binder till makrofagerna i den skadade muskeln kunde forskargruppen visa att fler makrofager samlades kring blodkärlen samt att deras förmåga att reglera blodflödet förbättrades. Detta ledde i sin tur till förbättrad läkning och att mössen kunde använda det skadade benet i mycket högre grad.
– Det här är en helt ny funktion för cellerna i vårt immunsystem och skulle kunna innebära att vi i framtiden kan använda oss av immunoterapier inte bara mot cancer utan för att behandla även hjärtkärlsjukdomar, säger professor Mia Phillipson som leder forskargruppen bakom upptäckten.
