I de flesta av världens språk har ett antal basala ord liknande ljud. Till exempel innehåller orden för mamma och näsa ofta ”m” och ”n” i nästan alla språk.
– Mamma har troligen hetat mamma redan på förhistorisk tid och sen har det bara fortsatt på det sättet, säger Gerd Carling, språkvetare och en av forskarna bakom en ny studie om varför vissa ord i många språk låter och betyder samma sak som under stenåldern.
Ett flertal oberoende studier har visat att det finns ungefär 30–40 basala ord med samma språkljud som återkommer i de flesta av jordens språk. Det är ord som till exempel ”mamma”, ”näsa”, som innehåller ljuden m och n eller ”knä”, som innehåller k.
Det vanligaste är att språkljud ändrar sig över tid och inte bryr sig inte om vad ordet betyder som till exempel att frater på latin motsvarar broder på svenska. Den nya studien gjord av forskargruppen vid Lunds universitet kan förklara varför våra mest basala ord inte följer samma språkevolution.
Studien samlade 344 basala ord i 274 språk från olika familjer i hela världen. I 40 av dessa ord återfanns sammantaget 120 universella kopplingar mellan ljud och betydelse. Sedan fastställdes språkljuds stabilitet över tid genom att analysera ett dataset med 1 016 basala ord i 107 eurasiska språk. Till detta samlade studien ett dataset med vilka språkljud barn lär sig tidigare och ett senare, när de börjar prata.
Grundläggande ord stabilare över tid
Då dessa tre set jämfördes visade det sig att de ljud som förekom i de universella kopplingarna var överrepresenterade både bland de ljud som var mest stabila över tid och de ljud som barn lärde sig tidigast.
– I de basala orden, med en koppling mellan ljud och betydelse, är ljuden stabilare än i andra ord i lexikonet, säger Gerd Carling.
Att ljudformerna är stabila innebär att orden knappt ändrar sig över tid. Och de har dessutom en tendens att sammanfalla med de ljud som barn lär in tidigast.
Orden är lättare att säga
– Hemligheten ligger alltså i barns språkinlärning och dess mekanismer. Det handlar om artikulation, säger Gerd Carling.
Kopplingen mellan ljud och betydelse i de mest basala orden – i alla språk – upprätthålls i generation efter generation, enligt studien. Dessa språkljud är generellt sätt bekvämare att uttala, och därför fortsätter barnen att säga orden likadant som tidigare generationer.
Minst en miljard människor i världen beräknas ha hål i tänderna (karies) eller tandlossning (parodontit). Sötsaker ökar risken, men hur munnens bakterieflora ser ut spelar också stor roll. Pågående forskning kan leda till snabbtest som avslöjar om man riskerar att drabbas.
– I Sverige drabbas cirka tio procent av allvarlig karies eller tandlossning och andelen förväntas öka framöver på grund av den stigande andelen äldre i samhället, säger Gunnel Svensäter.
Hon är professor i oral biologi vid odontologiska fakulteten, Malmö universitet, och leder ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt, FORESIGHT, för att hitta metoder som kan förutsäga vilka patienter som löper stor risk att drabbas.
Beror på bakterier och socker
Att vi får hål i tänderna beror på kariesbakterier på tändernas yta som bryter ner kolhydrater i maten, framför allt socker. Då bildas syra i munnen som fräter på emaljen och rotytan. Om tänderna ofta utsätts för syraangrepp kan det bildas hål, så kallad karies.
Svenskt sockersug värst i världen
Svenskar lär äta mest godis i världen – speciellt lösgodis – och allra mest äter vi till påsk. Drygt 15 kilo per person och år sätter vi i oss. För en familj på fyra personer blir det 1,1 kilo i veckan, enligt preliminära siffor från jordbruksverket (2019). I varugruppen sötsaker ingår socker, sylt, honung, choklad och godisbitar av olika slag.
Bästa sättet att äta påskgodis
Om du ska äta sötsaker i påsk:
Gör det med hull och hår. Ät allt på en gång. Småätande innebär en lång syraattack på tändernas emalj.
Var försiktig med påskmusten. Den innehåller både socker och syra. Syran fräter på tänderna.
Välj godis som inte stannar i munnen så länge. Choklad är bättre för tänderna än karameller, klubbor och kola, eftersom den sköljs bort från tänderna snabbare.
Ost, mjölk och annan basisk mat som exempelvis nötter kan hjälpa till att neutralisera syran i munnen.
Ät utan ångest. En enstaka helg med mycket socker gör inga hål. Det är de långsiktiga vanorna som får karieskonsekvenser.
Källa: Folktandvården
Det är alltså viktigt att se upp med sockrad mat och söta drycker, men det handlar också om vilka bakterier vi har i munnen.
Enligt den rådande förklaringsmodellen ”den ekologiska plackhypotesen”, uppstår tandproblemen när det blir en obalans i det orala mikrobiomet, det vill säga bakteriefloran i munnen. Detta innebär att det inte är närvaron av bakterier, eller specifika bakterier i sig, som ger upphov till karies eller tandlossning – bakterier gör ju generellt stor nytta i munnen. I stället handlar det om sammansättningen av bakterier och deras specifika egenskaper i munnens biofilm – det yttre skyddande skiktet med bakterier.
Vad tror man spelar spelar störst roll: sockerintaget eller bakterierna?
– Det enkla svaret på en komplicerad fråga är att utan bakterier blir det ingen karies. Men det är sockerkonsumtionen som bestämmer vilka bakterier som trivs i munnen, säger Gunnel Svensäter.
Letar sätt att upptäcka riskfaktorer
Så frågan är: hur ska man upptäcka dessa bakterier med specifika egenskaper?
I FORESIGHT-projektet utgår forskarna från de ”biomarkörer” som bildas i biofilmen där bakterierna kan samarbeta metaboliskt. Biomarkörer är ofta olika enzymer som bakterierna producerar. Kan man upptäcka dessa biomarkörer hos patienter innan sjukdomen brutit ut, kan preventiva insatser sättas in i tid.
Den svenska tandvården beräknas kosta cirka 10 miljarder kronor år 2021. Kan man få bort över- och felbehandlingar finns det stora pengar att tjäna.
Räknas som folksjukdomar
De orala sjukdomarna karies (hål i tänderna) och parodontit (tandköttsinflammation/tandlossning) klassas som folksjukdomar eftersom de drabbar mer än 1 procent av befolkningen.
Karies, hål i tänderna, eller tandröta, är en infektionssjukdom som orsakas av olika bakterier, framför allt Streptococcus mutans och laktobaciller. Bakterierna lever normalt i munhålan, där de producerar en svag syra, mjölksyra, som i sin tur sänker pH-värdet och fräter på emaljen. Obehandlad karies kan leda till ”hål i tänderna”, och kan i förlängningen leda till tandvärk om nerven i tanden blivit inflammerad.
Parodontit innebär en fortlöpande nedbrytning av benvävnaden runt tänderna. Detta kan leda till tandlossning och tandförlust om den lämnas obehandlad.
Källa: Wikipedia, 1177 Vårdguiden
För att hålla tungan rätt i munnen här är det kanske bäst att beskriva angrepp och resultat för tandlossning respektive karies var för sig:
Tandlossning (parodontit)
– Om vi tittar på tandlossning så letar vi efter tänkbara biomarkörer som antingen kommer från mikrobiella biofilmer i munnen eller från våra egna proteiner som finns i tandköttsfickan. Eller både och. Men det kommer inte vara endast en biomarkör utan en serie. Det här är alldeles för komplext för att bara en biomarkör ska kunna förutsäga sjukdom, säger Gunnel Svensäter.
I FORESIGHT-projektet, som pågått i två år, ingår forskare från olika odontologiska ämnesområden, men också inom biomedicinsk teknik, hälsoekonomi och medicinsk riskbedömning.
Pilotstudie avslöjar specifika proteiner
Hittills har en klinisk pilotstudie med två patientgrupper genomförts på 100 patienter: hälften av dem bedöms ha en hög risk för tandlossning och hälften låg risk. Faktorer som ingår i bedömningen är bland annat tidigare tandlossning (benförlust), pågående inflammation runt tänderna, plack på tänderna och förekomst av allmänsjukdomar som diabetes och rökning.
– Här har vi hittat vissa proteiner som är unika för personer med hög risk, men även andra som är unika för personer med låg risk. Vi har även tittat på hela mikrobiomet hos dessa patienter. Där ser vi att vissa bakterier är gemensamma, medan andra endast finns hos respektive grupp.
Provinsamling till denna studie pågår i ytterligare två år men arbetet med att utveckla undersökningstekniker med olika samarbetspartners har redan påbörjats.
Mäter bakteriernas aktivitet i munnen
Ett forskarlag vid Linköpings universitet har till exempel utvecklat en prototyp av en sensor som kan mäta bakteriernas aktivitet i munnen direkt på patienten: ett så kallat ”chair-side test”.
– Det är en optisk sensor, där den viktigaste delen kan sitta på en liten pappers- eller plastbit, modifierad med nanopartiklar som påverkas av den proteolytiska aktiviteten och ändrar färg, säger Daniel Aili, professor i molekylär fysik, och forskningsledare vid Linköpings universitet.
Tekniken har tre komponenter: ett litet sensor-chip med biomolekyler som reagerar på aktiviteten, rapportörer som består av guld som ändrar färg när biomolekylerna bryts ner, och så slutligen en känslig avläsare, som tandläkaren kan ha vid sin sida, som mäter färgförändringen.
De tittar även på en lösning där man med hjälp av fiberoptik kan registrera bakteriernas aktivitet direkt i tandfickan.
Möjliga biomarkörer för tandlossning
På bakteriesidan har strålkastarljuset hamnat på det proteinnedbrytande enzymet ”gingipain”, ett så kallat proteas som verkar kunna förutsäga sjukdom.
Man har även upptäckt att en handfull olika cytokiner vars funktion är att bära kemiska signaler – i kombinationen med gingipains kan fungera som biomarkörer.
Ett tredje spår är att titta på bakteriernas proteinnedbrytande aktiviteter. Här är det inte förekomsten av specifika bakterier som är det intressanta. Här tittar man på hur olika bakterier, i samverkan, påverkar aktiviteten i tandköttsfickan.
Karies
När det gäller karies utgår Gunnel Svensäters forskningsprojekt från hypotesen att risken ökar med ökad andel syratoleranta bakterier i munnens slemhinna. Antagandet bygger på följande tanketråd: Bakterierna i munnen producerar syra från de kolhydrater vi stoppar i oss. Syran sänker pH-värdet, och det är vid lågt pH som emaljen upplöses och karies kan slå rot. De bakterier som är syratoleranta kan dock fortsätta producera syra, även när pH sjunker, vilket leder till längre och mer utdragna pH-fall.
– Tidigare har man varit inne på specifika bakterier som ger karies, men här är approachen alltså en helt annan, säger Gunnel Svensäter.
En annan studie som ingår i Foresight blev klar i slutet av 2020 och materialet kommer att sammanställas under våren 2021.
Snabbtest för specifik molekyl
Här har Börje Sellergren, professor vid Biofilms Research Center på Malmö universitet, kopplats in. Målet är att ta fram ett snabbtest där tandläkaren direkt kan avläsa hur hög koncentration av ett visst enzym är hos patienten. Utmaning ligger i att utveckla en sensor som kan upptäcka en specifik molekyl.
– Det som är spännande här är ju den flervetenskapliga ansatsen. Att det är från ax till limpa. Vi är alla beroende av varandra. Daniel och Börje kan ju inte göra nånting om de inte får några förslag från den biologiska biten, säger Gunnel Svensäter.
Hur ska riskanalysen användas?
En annan aspekt av forskningsprojektet handlar om riskbedömning. För om det via ett snabbtest går att få en indikation på om det föreligger en framtida risk för karies eller tandlossning. Vem avgör då om en insats, eller en utebliven insats, står i proportion till ett eventuellt lidande. Är det samhället, tandläkaren eller patienten?
Nils-Eric Sahlin, professor i medicinsk etik vid Lunds universitet, funderar på dessa spörsmål i projektet:
– Ett beslut grundar sig alltid på en kombination av just osäkerhet och värderingar, men även om kunskapsöverföring, om hur den kunskap som tandläkaren besitter ska kommuniceras till patienten. En patient kan ju vara väldigt förnöjsam med sitt tillstånd och inte alls vara intresserad av en förebyggande åtgärd så länge hon inte har ont, säger Nils-Eric Sahlin.
Text: Magnus Erlandsson på uppdrag av forskning.se
Vissa måste äta mer socker för att känna söt smak
Personer med en speciell variation i genen SL2CA4 behöver äta mer socker för att känna söt smak, och får också mer karies i tänderna, visade en studie vid Umeå universitet. Det kan bero på att människor med mindre känsla för söt smak behöver sockra mer för att få samma upplevelse av sötma som andra. Och därför får mer karies. Det skulle i så fall vara möjligt att via gentest identifiera de med genvariationen, och sätta in förebyggande åtgärder. Men studien visar bara på ett samband mellan en variation i genen SL2CA4, mindre känsla för söt smak och fler hål i tänderna. Inte vad som orsakat vad. Kariesgåtan är komplex och detta är mer en bekräftelse på att genvariationen har något med karies att göra, menar Linda Eriksson, tandläkare och den som gjort studien.
– Tandhälsa handlar om ett samspel mellan ärftlighet, bakterieflora, kostvanor och munhygien. Våra gener kan vi inte påverka, men det är bra att vara medvetna om dem för att i gengäld kunna göra mer åt det som vi kan påverka, nämligen kost och munhygien.
Insekter lyfts ofta fram som framtidens mat – en miljömässigt hållbar källa till protein. I stora delar av världen är det inte konstigt alls att äta insekter, men i Europa har det aldrig varit särskilt utbrett. Tvärtom.
Forskare vid Uppsala universitet och SLU har undersökt hur man har uppfattat insekter som livsmedel historiskt och globalt.
Åsa Berggren är ekolog vid SLU och forskar om insekter som mat – vilka arter vi skulle kunna äta och hur de kan födas upp. Ingvar Svanberg är etnobiolog vid Uppsala universitet och studerar människans relationer till andra organismer i hennes närhet ur ett kulturellt och historiskt perspektiv.
Bra näringsvärde i insekter
Tillsammans ger de perspektiv på en het fråga. Kommer vi att äta mer insekter i framtiden? Insekter har bra näringsvärde och produktion av matinsekter kan – om man gör det på rätt sätt – bli mer miljövänlig än dagens animalieproduktion.
– Vi vet att vi inte kan fortsätta som i dag när det gäller matproduktion och markanvändning. Det är inte hållbart. Och när efterfrågan på protein ökar globalt kan massuppfödning av insekter komma att spela en viktig roll, säger Åsa Berggren.
Globalt äts många olika arter av insekter på många olika sätt. Men vilka traditioner vi har med oss i bagaget spelar stor roll för vad vi vill se på vår tallrik. Hur vi har använt naturens resurser historiskt är en viktig pusselbit när vi undersöker hur ett uthålligt brukande av resurser skulle kunna se ut i framtiden.
Insekter som snacks
Forskarna lyfter fram att insekter som mat eller snacks har förekommit i Europa. I till exempel Ryssland och Frankrike har man ätit gräshoppor, gärna rökta eller grillade. Det har visat sig att en hel del insekter (till exempel ollonborrar) och produkter från insekter (till exempel honung och nektar) ätits särskilt av barn.
Ett intressant exempel är den traditionella sardiska osten casu marzu som blir vad den är på grund av en nedbrytningsprocess orsakad av larverna från ostflugan, Piophila casei (L.) Den är inte tillåten i dag men äts troligtvis fortfarande på sina håll. Insekter har också historiskt sett används som medicin.
Åts inte ens som nödmat i Sverige
Från Sverige finns inte särskilt många uppgifter om att människor har ätit insekter. Brännvin kryddat med myror – myrsyra – är det mest kända exemplet. Inte ens när det var missväxt åt bönderna insekter – och inte heller lavar, svampar och gnagare, som man skulle kunna tänka sig att människor skulle ta till. Bark var däremot vanlig nödmat.
Ingvar Svanberg och Åsa Berggren använder termerna entomofila (insektsälskande) och entomofoba (aversion mot insekter som föda) kulturer. Då har Europa under lång tid varit en entomofob kultur – även om det finns spridda exempel på insektsätande. Men kan vi gå från att tänka usch till mums om insekter? Jo, historien visar att det är fullt möjligt. Svamp är ju ett bra exempel.
– Det finns mycket vi äter i dag som vi inte åt för en generation sedan, som sushi och tofu. Svensken i allmänhet tycks vara ganska villig att pröva nya livsmedel, bara de paketeras på ett attraktivt sätt, säger Ingvar Svanberg.
Tvärvetenskaplig forskning om matinsekter
På SLU pågår ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om insekter som mat. Forskare studerar allt från insekters ekologi, deras sjukdomar, beteende, näringsbehov och frågor om matrisker och etik.
Åsa Berggren, professor vid institutionen för ekologi, SLU, asa.berggren@slu.se
Ingvar Svanberg, forskare vid Institutet för Rysslands- och Eurasienstudier, Uppsala universitet, ingvar.svanberg@ires.uu.se
Den förväntade medellivslängden sjönk med 0,69 år för män och 0,40 år för kvinnor under 2020 jämfört med 2019, visar en ny rapport som kartlägger vilken påverkan covid-19-pandemin haft på medellivslängd och dödlighet för olika åldersgrupper och regioner i Sverige.
– Att medellivslängden sjunker tydligt för både män och kvinnor mellan olika år är ovanligt. Det har inte observerats sedan 1968, då förändringen också var mindre än 2020, säger Martin Kolk, docent i demografi och en av rapportens författare.
Förändrade dödsmönster
Rapporten Överdödlighet och dödlighet i covid-19 i Sverige under 2020 har tagits fram av Institutet för framtidsstudier, på uppdrag av Folkhälsomyndigheten. Forskare vid institutet och Stockholms universitet har självständigt undersökt hur dödsmönstren utmärkt sig under 2020, och jämfört både med tidigare år och den prognos som Statistiska centralbyrån (SCB) gjorde för 2020 innan pandemin blev känd. I rapporten studeras dödligheten i olika åldersgrupper, mellan könen, under olika månader 2020, och på regional nivå.
Forskarna använder både SCB:s statistik på samtliga dödsfall och statistiken från Folkhälsomyndigheten på dödsfall i covid-19 för att studera dödlighet och överdödlighet i olika åldersgrupper.
Ökningen av medellivslängd upphörde
I rapporten framgår att dödligheten i covid-19 gör att tidigare ökningar av medellivslängd avbrutits under 2020, och att den observerade medellivslängden i Sverige 2020 i stället låg på samma nivå som 2017 (för män) och 2018 (för kvinnor).
Den förhöjda dödligheten under 2020 har varit koncentrerad till högre åldrar. Det gör att påverkan på olika åldersjusterade dödlighetsmått såsom återstående medellivslängd blir mindre än om man studerar avvikelser i antalet dödsfall mellan olika år.
Fler resultat:
Dödlighet i andra dödsorsaker än i covid-19 var under 2020 lägre än under tidigare år.
7 752 fler dödsfall inträffade under 2020 än vad som tidigare prognostiserats för detta år.
Nedgången i medellivslängd jämfört med 2019 var störst för män i Kronobergs län (-1,25 år) Gotland (-1,19 år) och Stockholms län (-1,15 år). De regioner som påverkats minst finns i västra och södra Sverige och i övre Norrland.
Martin Kolk, docent i demografi, Institutet för framtidsstudier, martin.kolk@iffs.se
– I skuggan av samhällsdebatten om det fria skolvalet fortsätter valet av program och ämnen på gymnasiet att bidra till segregation och uppdelning av elever. Gymnasieskolan är extremt könssegregerad och det finns en stor uppdelning avseende föräldrars utbildningsbakgrund, säger Johanna Mellén.
I stort sett har ungdomars gymnasieval varit lika bundna av kön och social bakgrund sedan 1970-talet. Ungdomar från studievana hem väljer högskoleförberedande program medan ungdomar med lågutbildade föräldrar väljer yrkesprogram. Pojkar väljer tekniskt orienterade utbildningar, flickor väljer breda högskoleförberedande program eller omsorgsinriktade yrkesprogram.
Reformer påverkar till viss del ungdomars val
Johanna Mellén har utifrån statistikdatabaser och policydokument studerat hur reformer av gymnasieskolans programorganisation har påverkat ungdomars val i ett allt mer marknadsanpassat skolsystem. Även om den övergripande tendensen är densamma får de förändringar som genomförs konsekvenser för hur ungdomarna väljer. När alla nationella program 1994 gjordes om till att ge högskolebehörighet gjorde det att fler ungdomar med akademiska föräldrar sökte in till yrkesprogram.
– En anledning till detta skulle kunna vara att vissa av yrkesprogrammen sågs som en dubbel möjlighet, att snabbt komma ut i arbetslivet och samtidigt ha möjlighet att senare studera vidare, säger Joanna Mellén.
En följd av yrkesprogrammens ökade popularitet under 2000-talet var att de blev svårare att komma in på. Det gällde inte minst Byggprogrammet som hade relativt höga antagningspoäng i mitten av 2000-talet.
– Det skedde en viss utjämning av hemmiljöns betydelse för ungdomars val till akademiskt respektive yrkesförberedande program. Men samtidigt indikerar data att elever från studievana hem delvis konkurrerade ut elever från lågutbildade familjer från traditionella yrkesprogram.
När behörighet till högre utbildning efter avslutat yrkesprogram togs bort år 2011 tycks dock yrkesutbildningarnas status sjunka, med lägre antagningspoäng och färre ungdomar från studievana hem.
Specialiseringar bidrar till könsuppdelning
En annan reform som har haft betydelse för elevsammansättning är den ökade möjligheten till specialisering inom program. Ekonomi- och Naturprogrammen har till exempel en till synes jämn könsfördelning. Men inom ekonomiprogrammet väljer pojkar oftast inriktningen ”ekonomi” och flickor inriktningen ”juridik” och inom Naturprogrammet är det främst pojkar som utnyttjar möjligheten att specialisera sig inom matte och fysik.
– Det går i linje med tidigare forskning som visar att flickor väljer vad de tror är bredare och säkrare vägar, medan pojkar satsar mer på specialisering, användbarhet och arbetsmarknadens behov.
Avhandlingens resultat visar på vikten av en fördjupad samhällsdiskussion om vilka program som erbjuds i gymnasieskolan, på vilket sätt ämnen ska avgränsas från varandra och hur valet till dem går till.
– Vi behöver diskutera vilken slags gymnasieskola vi vill ha. Vill vi ha en gymnasieskola som både kan skapa en gemensam grund för alla medborgare och sortera mot arbetsmarknaden? Eller vill vi ha en skola som enbart sorterar mot arbetsmarknaden?
Johanna Mellén, doktorand, institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet, johanna.mellen@gu.se
I sin avhandling har Christian Lundström Tjurhufvud analyserat vinsten från två typer av handelsstrategier på börsen: handelsstrategier baserade på så kallad teknisk analys och den långsiktiga vinsten från att investera med hävstång.
Teknisk analys för att förutsäga prisrörelser
Teknisk analys är ett samlingsbegrepp för analysmetoder som används för att försöka förutsäga rörelser i en aktiekurs baserat på historisk information. Hypotesen är att ett aktiepris följer vissa mönster som gör att man kan förutsäga framtida prisrörelser med viss sannolikhet. Christian Lundström Tjurhufvud har analyserat vilken avkastning och vinst handelsstrategier baserade på teknisk analys förväntas ge, och vilken koppling den avkastningen i så fall har till rörelser på marknaden.
– Min forskning visar att vissa tekniska analysstrategier faktiskt kan generera en positiv förväntad avkastning efter avdrag för kostnader. Men den avkastningen tycks vara knuten till ett relativt få antal tillfällen då risken, eller rörelsen, på börsen är väldigt hög. Att dessa vinster tycks gå att knyta till dessa tillfällen kan implicera att investerare inte alltid är ekonomiskt rationella under stressade marknadssituationer.
Hävstång kan fungera
Att investera mer än vad man har med hjälp av lånade pengar, det vill säga investering med hävstång, kan ge höga vinster men också stora förluster. En viktig fråga blir då hur mycket lånade pengar man bör investera med i förhållande till sin egen insats. Är det en bättre idé att låna tio gånger sin egen insats än att låna två gånger insatsen om man vill maximera sin vinst på lång sikt?
– Resultaten från min avhandling visar att det existerar en unik nivå av hävstång vid investeringar och att den långsiktiga vinsten faktiskt minskar om denna hävstångsnivå överskrids. Exempelvis kan en belåning av två gånger insatsen ge större vinst över tid vid upprepad handel än en belåning på 10 gånger insatsen beroende på aktie. Detta betyder att vinsten från att investera med hävstång faktiskt är begränsad till ett visst tak, även om hävstång skulle vara helt gratis och fritt från säkerhetskrav. Att det existerar en unik nivå av hävstång vid investeringar innebär en större förståelse för, och även möjlighet till problematisering kring, många av de hävstångsprodukter som idag erbjuds på börsen. Om nivån av hävstång i dessa produkter är för hög så kommer de över tid faktiskt utvecklas sämre än om de inte haft hävstång alls, säger Christian Lundström Tjurhufvud.
Låna för att investera – vanligt vid bostadsköp
När man investerar med hävstång lånar man pengar för att kunna göra en större investering och därmed större vinst. Den vanligaste formen av investering med hävstång är bostadsköp. Säg att du köper en villa för 2 000 000 kr, med 200 000 kr i kontantinsats. Du har alltså lånat 1 800 000 kronor. Om värdet på huset stiger med 10 procent över en tidsperiod har du en värdeökning på 200 000 kr. Du har alltså gjort en vinst på 100 procent av din investering. Då har de lånade pengarna fungerat som en hävstång och gjort din vinst större än om du inte hade lånat pengar. Samma sak gäller omvänt om huset skulle sjunka i värde. Finansiell investering med hävstång går till på ungefär samma sätt och möjliggör både stora vinster och risk för stora förluster.
Mer än hälften av den tropiska avskogningen är kopplad till produktion för export av livsmedel och djurfoder, till exempel palmolja, sojabönor, trävaror, kakao och kaffe, varor som EU är en stor importör av. Frågan är vad EU kan göra för att minska sitt bidrag till avskogningen.
– Den här frågan är extra intressant nu, eftersom EU i år planerar att lägga fram förslag på lagstiftning som ska leda till minskad avskogning orsakad av konsumtion i Europa. Frågan har varit aktuell i omgångar sedan 2008, men nu verkar det faktiskt börja hända något politiskt, säger Simon Bager, doktorand vid Université Catholique de Louvain, Belgien och huvudförfattare till studien.
Tillsammans har artikelförfattarna kartlagt sammanlagt 1 141 olika förslag på hur EU skulle kunna arbeta för att bryta trenden med ökad tropisk avskogning. Dessa kommer i stor utsträckning från en öppen konsultation, där EU samlat in förslag från företag, intresseorganisationer och tankesmedjor. Utöver det har forskarna sammanställt förslag från en lång rad forskningsrapporter, debattartiklar och andra publikationer.
Svagt stöd för effektiva regleringar
Att hitta förslag på åtgärder som har politiskt stöd, skulle ha önskad effekt och som dessutom är möjliga att genomföra praktiskt, har inte varit helt enkelt.
– Föga förvånande är stödet svagt för hårdare och mer effektiva regleringar, som till exempel importbegränsningar på vissa varor. Men vår studie visar att det inte är helt nattsvart ändå. Det finns politiska förslag som både har starkt stöd hos många intressenter och som har potential att minska avskogningen, säger Martin Persson, docent i fysisk resursteori vid Chalmers tekniska högskola.
Lägga ansvar hos importören
Det är framförallt två vägar som forskarna ser som möjliga framåt. Den ena handlar om att den som importerar en vara också hålls ansvarig för sådant som händer i leverantörskedjorna, så kallad Due Diligence.
– Om det visar sig att ett av de importerande företagens leverantörer har produkter som bidrar till avskogning kan företaget få betala skadestånd. Ett sådant system bedömer vi som både trovärdigt och möjligt att genomföra politiskt och praktiskt. Det finns också exempel från Frankrike och England där man har genomfört eller ska genomföra liknande system, säger Simon Bager.
– Due Diligence är också det förslag som är vanligast i vår kartläggning och det förs fram av många olika typer av aktörer, vilket gör att vi bedömer stödet för det förslaget som stort. Det är dock viktigt att betona att om ett sådant system ska få effekt måste det vara noggrant kalibrerat, bland annat när det gäller vilka sanktionsalternativ som ingår och vilka företag som omfattas av kraven.
Rundabordssamtal kan fungera
Den andra möjliga framkomliga vägen är rundabordssamtal med olika intressenter, eller ”multi-stakeholder fora” som det kallas i studien. Då samlar man företag, organisationer och politiker till gemensamma samtal för att komma överens om möjliga åtgärder för att sätta stopp för avskogning kopplad till en leverantörskedja, vara eller område. Även här finns positiva exempel, det mest uppmärksammade är det brasilianska sojamoratoriet, eller Amazon Soy Moratorium, från 2006.
Då satte sig bland andra Greenpeace och Världsnaturfonden ner med de som producerar, samt köper upp och exporterar, soja och lyckades komma överens om ett stopp för handel med soja från områden i Amazonas regnskog som avskogats efter ett visst datum.
– Sådana exempel gör att vi kan säga att rundabordssamtal kan få effekt. Och enligt vår bedömning är det en åtgärd som är lättare att få acceptans för, eftersom det då inte bara handlar om att lagstiftarna bestämmer, utan att de inblandade parterna får vara med och utforma åtgärderna själva, säger Martin Persson. Samtidigt kan rundabordsdiskussioner anpassas till det område eller den region där det införs, vilket ökar sannolikheten för att initiativet kommer att stödjas av lokala aktörer.
Bidra till förändring också viktigt
Forskarna har också utrett hur man kan hantera avvägningen mellan effekt och acceptans. En viktig del i detta är att kombinera olika åtgärder som stödjer varandra och som kan fungera som stöd för striktare regleringar. Handelsregleringar riskerar till exempel att slå hårt mot fattiga producerande länder och bör därför kombineras med bistånd som hjälper sådana länder att införa mer hållbar produktion och ökad avkastning, utan att behöva ta till avskogning.
Det skulle också minska risken för att det som produceras på nyligen avskogad mark helt enkelt säljs på andra marknader än EU.
– Om nu EU fokuserar på sitt bidrag till avskogningen, så kan effekten bli att sådant som produceras på nyligen avskogad mark säljs till andra länder, medan EU får de ”bra” produkterna. Därför är vår bedömning att EU bör se till att de åtgärder som införs kombineras med sådana som bidrar till omställning och förändring, säger Simon Bagar.
Tre viktiga principer
Avslutningsvis sammanfattar forskarna tre principer för nya åtgärder, om EU menar allvar med att man vill minska sin påverkan på avskogningen i tropikerna.
– Vidta åtgärder som faktiskt har en möjlighet att åstadkomma förändring. Använd en bred palett av åtgärder som kombinerar olika verktyg och som tillsammans bidrar till minskad avskogning. Och till sist: se till att involvera aktörer i leverantörskedjor i särskilt viktiga regioner först, för att sedan bygga ut och bredda åtgärderna över tid, säger Simon Bagar.
En aktiv fritid och ett idrottsutövande för alla är en stor del av den svenska folkrörelsen. Ändå är det fler pojkar än flickor som idrottar. Bland flickor med utomeuropeiskt födda föräldrar är det ännu färre som deltar i idrottsföreningar.
Tidigare forskning visar att etnicitet och socioekonomiska faktorer påverkar, men är det hela förklaringen? I en ny rapport, Idrott och hälsa bland flickor, har forskare från Ersta Sköndal Bräcke högskola studerat uppfattningar och erfarenheter hos föräldrar med utomeuropeisk samt svensk bakgrund.
I studien framkom att det bland annat kan bero på att pojkar har mer överskottsenergi, en annan livsstil samt har fler idoler bland idrottare.
”Väldigt nordisk syn”
– Synen på idrott som en del av barndomen är väldigt nordisk. De utlandsfödda föräldrar vi intervjuat i studien kände inte igen sig i sättet idrotten är organiserad på i Sverige med krav på planering och struktur, föräldramedverkan, att den är åtskild från skolans verksamhet samt det stora fokuset på breddidrott. Just föräldraengagemanget var något där vi kunde se stora skillnader mellan födelseland, säger Anders Kassman, docent i sociologi och en av författarna till rapporten.
– Men det handlar även om synen på idrottandet. I många länder handlar idrott om tävling och att bli duktig, så är det inte alltid i Sverige utan här idrottar man även för att skapa ett hälsosamt liv, få en meningsfull fritid, ha roligt och skapa sociala relationer, säger Åsa Kneck, medicine doktor med inriktning mot vårdvetenskap och medförfattare till rapporten.
Otrygg miljö en orsak
Rapporten är skriven utifrån studier och intervjuer med föräldrar från Syrien, Somalia, Eritrea och Sverige som har döttrar i åldrarna 6 till 18 år. En stor skillnad forskarna kunde se var synen på flickors idrottande, där man bland utomeuropeiskt födda föräldrar hellre såg att flickor höll sig i hemmet snarare än att idrotta. De upplevde utomhusmiljön som otrygg samt att det var svårt att hitta tid att följa med flickorna till och från träningar. Pojkarna ansågs däremot kunna röra sig mer fritt och ta sig till och från aktiviteter på egen hand. Man såg även skillnad på olika sporter, där fotboll ansågs mer som en idrott för killar, medan volleyboll och basket är idrotter flickor kan tänkas hålla på med. Oron för ökad skärmtid och en mer inaktiv livsstil var däremot något som enade föräldrarna oavsett födelseland.
Prioriterade tid tillsammans
– För utomeuropeiskt födda föräldrar handlar det dessutom om hur man man ser på fritiden. När skoldagen och arbetsdagen är slut och familjen väl samlas hemma så prioriterade föräldrarna att ha tid att umgås med familjen. Att ge sig ut igen, kanske på kvällen när det kan vara både mörkt och kallt, var inget som lockade. Här såg vi en skillnad mot de svenskfödda föräldrarna som var mer vana med att det är ofta så idrottsaktivitet är organiserade. Något som framhävdes var att man borde förlägga idrottsaktiviteter i direkt anslutning till skoldagens slut. Samtidigt kan vi se att det blir svårt då idrotten oftast leds av föräldrar och andra ideella ledare, vilka själva arbetar heltid, säger Åsa Kneck.
Klass har betydelse
– För flera av mammorna var det nytt att arbeta utanför hemmet, och att då låta deras döttrar idrotta och kanske själva behöva engagera sig i det, gör tröskeln väldigt hög. Föräldrars arbetssituation påverkar också flickornas deltagande och där blir ett begrepp som klass av betydelse. En person som har högre inflytande över sina arbetstider har lättare att exempelvis skjutsa till träning än om man exempelvis jobbar i vård eller serviceyrken som många med utländsk bakgrund gör, säger Anders Kassman.
En viktig del i denna studie är att intervjuerna har hållits på deltagarnas modersmål, genom att forskarna har samarbetat med högskolans studenter som har andra modersmål än svenska. På så vis har diskussionerna kunnat göras som ett mer öppet samtal.
– Vi behöver utveckla nya hållbara energisystem för att möta både världens energibehov och miljöproblem, som ökande koldioxidutsläpp och global uppvärmning, säger Jianwu Sun, universitetslektor vid Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM) vid Linköpings universitet, som har lett den aktuella studien.
Väte har tre gånger så hög energidensitet som bensin. Med hjälp av en bränslecell kan väte användas för att generera elektricitet och i dag finns vätedrivna bilar att köpa. När vätgas används för att alstra energi bildas inget annat än rent vatten. Däremot skapas koldioxidutsläpp vid produktionen av vätet, eftersom den vanligaste tekniken i dag använder fossila bränslen för att framställa vätgas. Produktion av ett ton vätgas på detta sätt ger samtidigt 9-12 ton koldioxid.
Förnybar energikälla utan koldioxidutsläpp
Att i stället producera vätgas genom att dela vattenmolekyler med hjälp av solenergi är ett hållbart alternativ, som skulle kunna ge vätgas av förnybara källor utan att orsaka koldioxidutsläpp. En stor fördel skulle vara att detta tillvägagångssätt gör det möjligt att omvandla solenergi till bränsle som kan lagras.
– Konventionella solceller kan bara alstra energi under dagen, och energin måste antingen användas direkt, eller sparas i exempelvis batterier. Väte är en lovande energikälla som kan lagras och transporteras på liknande sätt som traditionella bränslen som bensin och diesel, säger Jianwu Sun.
Att på ett effektivt sätt dela vatten till vätgas med hjälp av energin i solljus är inte helt enkelt. För att lyckas behöver forskarna hitta kostnadseffektiva material som har rätt egenskaper för att underlätta reaktionen där vatten (H2O) kan sönderdelas till vätgas (H2) och syrgas (O2) genom fotoelektrolys. Energin som krävs för att klyva vatten kommer främst från den ultravioletta strålningen och det synliga ljuset i solljuset.
Därför måste materialet kunna absorbera sådan strålning på ett effektivt sätt och använda den infångade energin till att skapa laddningar som kan separeras och har tillräckligt hög energi för att kunna klyva vattenmolekyler till vät- och syrgas. De flesta material som har undersökts hittills är antingen inte tillräckligt bra på att använda energin i synligt solljus (exempelvis titandioxid, TiO2, som bara absorberar ultraviolett strålning), eller så har materialet inte de egenskaper som krävs för att dela vatten till vätgas (exempelvis kisel, Si).
Poröst material gör vattenklyvningen mer effektiv
Jianwu Suns forskargrupp har undersökt om materialet kubiskt kiselkarbid, 3C-SiC, skulle kunna användas. De har nu framställt en form av kubiskt kiselkarbid som har en mängd extremt små porer. Materialet, som de kallar nanoporöst 3C-SiC, har lovande egenskaper för att användas till att utvinna vätgas ur vatten med solljus. I den aktuella studien, som publiceras i tidskriften ACS Nano, visar forskarna att det nya porösa materialet effektivt kan fånga ultraviolett och en stor del av det synliga ljuset. Den porösa strukturen gynnar separationen av laddningar med tillräckligt hög energi. Dessutom ger de små porerna en större aktiv yta som förstärker laddningsöverföringen och ökar reaktionsytan, så att vattenklyvningen sker än mer effektivt.
– Framför allt visar vi att nanoporöst kubiskt kiselkarbid förstärker laddningsseparationen, vilket gör att klyvningen av vatten till vätgas blir påtagligt mycket bättre jämfört med plant kiselkarbid, säger Jianwu Sun.
Fotnot:
Forskningen har finansierats med stöd av bland annat Vetenskapsrådet, FORMAS och The Swedish Foundation for International Cooperation in Research and Higher Education, STINT.
Jianwu Sun, universitetslektor vid Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM) vid Linköpings universitet, jianwu.sun@liu.se
– Tidsaspekten är central för frågan om skogen ger mest klimatnytta genom att stå kvar och binda kol, eller genom att vi tar ut biomassa för substitution för att ersätta fossil energi och fossilintensiva material, säger Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds universitet.
I en ny kunskapsgenomgång från Centrum för miljö- och klimatvetenskap (CEC) vid Lunds universitet går Markku Rummukainen igenom befintlig kunskap om skogens klimatnyttor och sätter den i kontext.
Så, hur kan vi få ut mesta möjliga klimatnytta av skogen? Vad säger forskningen? Svaret är – det beror på, inte minst har tidsperspektivet betydelse.
Om biomassa tas ut för att skapa en produkt som får leva länge, som till exempel trähus, binder produkten också kol en lång tid. Byggnation av ett åttavåningshus i trä. Sundbyberg 2013. Bild: Topplanternin, CC BY-SA 3.0
De närmaste åren viktiga
I ett tidsperspektiv på upp till några årtionden är det ju så, att ju mer av skogen man låter stå kvar, desto mer klimatnytta kan man få av den. Det beror på att i en stående skog lagras mycket kol. Avverkning leder till koldioxidutsläpp och samtidigt tar ett nyetablerat träd i början upp mindre koldioxid än vad ett äldre träd binder. Detta har betydelse eftersom det är viktigt, om vi ska uppnå klimatmålen, att begränsa utsläppen både i närtid och på lång sikt. För att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader krävs att världens utsläpp halveras till år 2030, och ligger nära noll kring år 2050.
– Ett argument för att låta skogen stå, med maximal kolinlagring som följd, skulle därför vara att köpa tid för samhällets klimatomställning under de närmaste mycket viktiga åren, säger Markku Rummukainen.
Klimatnyttan av substitution kan variera
I den andra vågskålen ligger att fasa ut fossila bränslen och andra fossilintensiva material, i det här fallet genom att ersätta dem med biomassa. Att räkna ut vad sådan så kallad substitution ger för klimatnytta är dock inte enkelt eftersom nyttan varierar med vad som ersätts, hur lång livscykel produkterna har, samt antaganden om skogens kolinlagring, konsumtion och så vidare.
Om man till exempel tar ut biomassa för att användas som bioenergi, får man en omedelbar klimatpåverkan när biobränslet eldas upp. Att man ändå betraktar bioenergi som klimatneutral i vissa sammanhang, bygger dels på att utsläppen ”bokförs” inom ramen för markanvändning i stället för energisektorn, dels på att tillväxt av ny biomassa så småningom ska binda lika mycket kol som det som släpptes ut vid förbränningen.
Men det tar tid att fylla på kolinlagringen. I fallet med bioenergin kan det ta flera decennier, speciellt om man även tar hänsyn till den kolinlagring som skulle ha fortsatt i skogen om den inte avverkats. Men om biomassa däremot tas ut för att skapa en produkt som får leva länge, binder produkten också kol en lång tid. Om den sedan återanvänds istället för att eldas upp, kan den leva i ytterligare många år innan kolet når atmosfären vid en eventuell slutförbränning.
– Bioenergi och biobaserade produkter kan bidra till samhällets klimatomställning, speciellt på lång sikt, men också orsaka nettoutsläpp under de närmaste årtiondena jämfört med andra alternativ, säger Markku Rummukainen.
Skogen och kolcykeln
Skogen är en del av kolets övergripande kretslopp. Växande skog tar upp koldioxid genom fotosyntesen, och kolet lagras i träd, annan biomassa och marken. Upptaget i ett skogsbestånd varierar över dess livstid, men den resulterande kolinlagringen kan kvarstå under en lång tid även efter att skogen har vuxit till sig. Uttag av biomassa minskar kollagren i skogen. Hur stor nettoeffekten blir i samband med uttag beror på hur mycket biomassa som förs bort, hur den från skogen bortförda biomassan används och hur snabbt ny skog etableras. Vid avverkning sker också nettoutsläpp från marken, utöver de utsläpp som hänger ihop med hur den uttagna skogsråvaran.
Olika resultat
För att komplicera frågan ytterligare, när det gäller att beräkna olika klimatnyttor från skogen, finns det ett antal andra osäkra, eller i alla fall komplicerade, faktorer att ta hänsyn till. Till exempel finns det olika resultat gällande hur mycket kol skogen binder i biomassa och i marken, och hur lång tid det tar innan nyplanterade träd tagit upp så mycket kol att det kan kompensera för en tidigare avverkning. Olika antaganden när man gör beräkningar ger också en osäkerhet, detta gäller till exempel frågan hur skogen kommer att påverkas av klimatförändringen framöver. Därtill bokförs koldioxidutsläpp från biomassa på olika sätt beroende på vad den använts till.
Utsläpp relaterade till bioenergi bokförs exempelvis alltid i det land där biomassan kommer ifrån, i stället för där bioenergin används, medan det är annorlunda för långlivade träbaserade produkter.
Sammantaget menar Markku Rummukainen, att ett begrepp som ”klimatneutral” inte kan användas generaliserande, då det rymmer alltför många olika aspekter och variabler som måste beaktas. Återigen är tidsaspekten central, men det handlar också om att även bioenergi har utsläpp, även om de inte räknas på energisektorn.
– Det är viktigt att vi vet vad vi pratar om i dessa sammanhang, vilka antaganden man utgår från, vilken tidshorisont har man i åtanke, vem som tar hand om de utsläpp som trots allt uppstår, hur snabbt kolinlagringen fylls på, och hur man menar att bioenergi och produkter placerar sig i den övergripande klimatomställningen, nu och i framtiden.
Det finns också många andra samhällsnyttor att ta hänsyn till när man talar om skogen, som biologisk mångfald, produktion, friluftsliv och andra sociala nyttor – allt behöver finnas med i en ”balansakt i prioritering”, menar Markku Rummukainen.
Många nyttor med skogen
Det finns också många andra samhällsnyttor att ta hänsyn till när man talar om skogen, som biologisk mångfald, produktion, friluftsliv och andra sociala nyttor – allt behöver finnas med i en ”balansakt i prioritering”, menar Rummukainen.
Markku Rummukainen påpekar att det också finns många andra samhällsnyttor än klimatnyttor att ta hänsyn till när man talar om skogen. Det handlar om bevarande av biologisk mångfald, virkesproduktion och sociala värden som rekreation och friluftsliv – allt behöver finnas med i den ”balansakt i prioritering” som han talar om. Målkonflikter kan finnas och behöver givetvis redas ut – det kan finnas olika tankar om vad som ska gå före i vilken skog, säger han.
Synergier är i detta sammanhang viktiga. Att främja naturvård eller friluftsliv kan exempelvis ge en typ av klimatplus när skog får stå kvar. På samma sätt kan åtgärder som förlängd omloppstid (att skog får stå längre innan avverkning) och kontinuitetsskogsbruk (successiv avverkning istället för kalhyggen) leda till direkta nyttor för naturvård och rekreation och samtidigt ge viss klimatnytta.
Skogen räcker inte till allt
Själv vill Markku Rummukainen inte placera sig i något fack när det gäller skogen och klimatet. Men att det inte går att få ut allt av skogen, på alla sätt, för allt som är viktigt, och på en gång, är ett faktum, säger han, och understryker att klimatet inte är det enda att ta hänsyn till, och kanske inte heller i alla lägen det som väger tyngst, när vi pratar om skogen.
– Skogen är en begränsad resurs. Det är inte möjligt att samtidigt använda den både för maximal kolinlagring och för största möjliga utnyttjande av biomassa för substitution. Ingen av de två ytterligheterna skulle nödvändigtvis heller ge en optimal klimatnytta, utan frågan handlar snarare om vilken balans som ska eftersträvas. Det kan också vara så att andra mål, som biologisk mångfald och sociala värden, kan väga minst lika tungt vid beslut om skogen som klimatnyttor. Vetenskapen kan inte ge ett definitivt svar på hur man ska prioritera, men däremot belysa olika alternativ och deras respektive fördelar och nackdelar, synergier, målkonflikter och osäkerheter.
Covid-19 kan ha stor påverkan på lungor och patienters förmåga att andas, vilket har gjort att många behövt vårdas i respirator på en intensivvårdsavdelning (IVA).
På IVA är patienterna ofta nedsövda, under konstant bevakning av såväl personal som teknisk utrustning. Efteråt är det inte ovanligt att patienter berättar att de inte känt sig sedda och att de upplevt obehag av törst, oro och i många fall smärta.
Inte kunnat förmedla sitt lidande
Känslan av att inte vara sedd hänger samman med att patienterna beskriver att de inte kunde förmedla sitt lidande till personalen. Lidandet orsakas inte bara av den fysiska smärtan utan även av bristen av kontroll och att inte kunna påverka sin situation, vilket beskrivs som en konstant kamp.
– Mina studier tyder på att oförmågan att påverka situationen och känslan att vara utelämnad spelar stor roll för hur patienterna upplever sin smärta. Det gäller inte bara avsaknad av kontroll över smärtan utan även över sin smärtbehandling. Patienten kan känna kontrollförlust både av för mycket smärta och av för mycket smärtstillande. Det är en balansgång, säger Mia Hylén, forskare vid Fakulteten för hälsa och samhälle på Malmö universitet.
Nedsövda visar samma beteenden
För att patienten ska känna mer kontroll behöver hon eller han få vara delaktig i sin smärtbehandling. Men en förutsättning för att personalen ska kunna balansera vården enligt patientens behov, är att den nedsövda patienten kan förmedla sin smärta. Ett sätt att öka kommunikationen mellan patient och personal på IVA är genom ett smärtskattningsverktyg som baseras på de gemensamma beteenden som nedsövda patienter uppvisar när de känner smärta.
Mia Hylén har testat och utvärderat hur smärtskattningsskalan Behavioral Pain Scale (BPS) kan användas på vuxna patienter inom intensivvården.
Smärtskattningsskalan BPS
Smärtskattningen går till så att patienten observeras i 1–2 minuter i vila eller vid omvårdnadsåtgärd. Det är tre områden som bedöms: ansiktsuttryck, armrörelser och andningsmönster (om patienten är intuberad) alternativt röstuttryck (om patienten inte är intuberad). Intubering innebär att patienten har ett rör i luftstrupen för att få hjälp med andningen via respirator.
Varje område har i sin tur fyra beskrivningar att välja mellan. Dessa visar gradvis mer smärta och graderas med 1–4 poäng. Det sammantagna antalet poäng kan variera mellan 3 och 12 och visar den nivå av smärta som patienten upplever. Ju högre poäng desto mer smärta. När BPS överstiger 5 poäng rekommenderas smärtstillande.
– Med BPS kan personalen läsa av en nedsövd patient för att förstå nivån av upplevd smärta och anpassa behandlingen därefter. I min forskning har jag översatt, psykometriskt testat och utvecklat BPS, samt analyserat om andra variabler förutom beteenden påverkar smärtbedömningarna, berättar Mia Hylén.
För att säkerställa att det är just smärta skalan mäter har Mia Hylén studerat patienter och deras smärta i förhållande till BPS vid tillfällen som man vet gör ont, exempelvis vid vändning eller borttagning av drän (kateter). Sedan jämförde hon med mätningar under en åtgärd som inte är smärtsam, som att bli tvättad med en mjuk tvättlapp. Skalan visade sig träffsäker – den var både tillförlitlig och trovärdig – vilket betyder att den ger samma utslag oavsett vem av personalen som läser av patienten.
– Jag hoppas att skalan ska kunna guida personalen till en bättre behandling och patienten till en bättre upplevelse under tiden på IVA. Dels genom att patienten får en bättre balanserad smärtbehandling, dels genom en ökad upplevelse av kontroll tack vare att patienten nu kan förmedla sin smärta på ett nytt sätt, säger Mia Hylén.
Mia Hylén, Fakulteten för hälsa och samhälle (HS), Malmö universitet, mia.hylen@mau.se
– Miniatyrstora elektroniska prylar som vi bär på kroppen ökar allt mer i våra dagliga liv. Idag är de ofta beroende av sällsynta, eller i en del fall giftiga, material som dessutom riskerar att bygga upp stora elektroniska avfallsberg. Därför är behovet av organiska och förnybara material i elektroniska textiler både stort och väldigt angeläget att vi möter upp, säger Sozan Darabi, doktorand på institutionen för kemi och kemiteknik vid Chalmers och Wallenberg Wood Science Center, huvudförfattare till artikeln.
Tillsammans med Anja Lund, som ingår i samma forskargrupp, har hon arbetat med elektriskt ledande fibermaterial för elektroniska textiler tidigare, men då med silke. Nu har de tagit sina upptäckter vidare i cellulosa, tillsammans med kollegor i Sverige, Finland och Sydkorea.
Sytt med vanlig symaskin
Resultaten visar att cellulosatråd har stor potential som ett ledande material i elektroniska textiler. Tråden kan användas på många olika sätt.
I projektet har forskarna sytt in den elektriskt ledande tråden av cellulosa i ett tyg med en vanlig hushållssymaskin. De har lyckats tillverka en termoelektronisk textil som kan producera en liten mängd elektricitet när textilen värms upp på ena sidan, till exempel av en människas kroppsvärme – typiskt 0,2 microwatt vid en temperaturdifferens på 37 grader celsius.
– Cellulosatråden skulle kunna användas för att tillverka klädesplagg av giftfria, förnybara och naturliga material som har inbyggda elektroniska, smarta funktioner, säger Sozan Darabi.
Cellulosatråden är framställd i en process som utvecklats av medförfattare från Aalto-universitetet. I en efterföljande metod har Chalmersforskarna lyckats göra cellulosatråden ledande genom att färga in den med ett elektriskt ledande polymert material. I mätningar har infärgningen gett cellulosatråden en rekordhög ledningsförmåga. Den går att öka ytterligare om man adderar silvernanotrådar. I testerna har ledningsförmågan bibehållits efter ett flertal tvättar.
Nyttan med e-textiler
Elektroniska textiler kan förbättra våra liv och vår vardag på många olika sätt. Ett viktigt område är inom hälso- och sjukvård där elektronik integrerad i tyg kan ge textilen funktioner som att reglera, övervaka och mäta vår hälsa.
I textilindustrin, som har stort behov av att ställa om till hållbara råmaterial, har naturmaterial och fibrer från skogen blivit allt vanligare för att ersätta syntetiska fibrer. I förhållande till den omställningen har den elektiskt ledande cellulosatråden en betydelsefull roll.
– Cellulosa är ett fantastiskt material som går att utvinna hållbart och återvinna. Vi kommer se mer och mer av det i framtiden. När vi använder samma material genomgående i en produkt, eller så få olika som möjligt, kan den återvinnas betydligt bättre och effektivare. Ur det perspektivet är den här cellulosatråden också mycket intressant i utvecklingen av e-textiler, säger Christian Müller, forskningsledare för studien och professor på institutionen för kemi och kemiteknik på Chalmers.
Ökat intresse för textilier från skogen
Textilier har tillverkats av naturfiber och cellulosa sedan lång tid tillbaka i mänsklighetens historia, men sedan mitten av 1900-talet har syntetiska fibrer ofta använts i våra kläder och varit mest dominerade i modebranschen. I takt med jakten på mer hållbara alternativ ökar intresset mer och mer för naturliga fibrer och textiler av skogsmaterial. Stora svenska kedjor som Lindex och HM har höga målsättningar för att öka andelen plagg som är producerade av mer hållbara fibrer.
Cellulosafibern av skogsmaterial som forskarna har använt är av typ Ioncell® vilket den finska gruppen, som leds av professor och medförfattaren Herbert Sixta, har utvecklat.
Sozan Darabi, doktorand på institutionen för kemi och kemiteknik, Chalmers, sozan.darabi@chalmers.se
– Barns meningsskapande är en flerdimensionell process där de erfarenheter som barn har med sig sedan tidigare, den sociala interaktionen på förskolan och de normer och förhållningssätt som finns på förskolan samverkar, säger Ann-Charlott Wank, universitetsadjunkt på institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande på högskolan i Borås.
Läste sagan om bockarna Bruse
I studien beskrivs olika situationer som visar hur den här processen ser ut. En sådan är en undervisningsaktivitet där pedagogen berättade folksagan om de tre bockarna Bruse med stöd av bilder. Syftet var att diskutera sagans moraliska frågeställningar och Ann-Charlott Wank kunde se att barnen lärde sig olika saker.
Några barn utvecklade kunskap om ett moraliskt innehåll medan någon utvecklade kunskap om ett specifikt begrepps betydelse. Ett barn valde att vara tyst med förhoppningen att därmed få hjälpa pedagogen att plocka ned bilderna. Ett annat barn fokuserade på det estetiska innehållet och uttryckte ”vad vackra och mjuka bilderna är.”
– En viktig slutsats i studien är att om vi vill förstå barns meningsskapande i förskolan behöver hänsyn tas både till barnets tidigare erfarenheter, den sociala och kulturella miljön och det innehåll som erbjuds och hur dessa samverkar med de erfarenheter barnet gör i förskolan.
Fokus på undervisning
De senaste åren har det skett ett ökat fokus på undervisning i förskolan. I läroplanen för förskolan lyfts begreppet undervisning fram och det är tydligare specificerat vad barnen förväntas lära om inom olika kunskapsområden. Den här tendensen framträdde även i de två förskolorna i studien.
– Ett kognitivt och språkligt kunskapsinnehåll var ofta i förgrunden. Det vill säga att lära sig faktakunskaper och utveckla språket. Men det sammanflätades med ett omsorgsinriktat och socialt innehåll som att visa omsorg om andra, förstå regler, komma överens och så vidare.
Pedagogernas kompetens är avgörande
Studien visar också på betydelsen av pedagogers kunskap och kompetens.
– När pedagogerna är närvarande, lyhörda och har kunskap om barns olika erfarenheter och behov, liksom om läroplanens innehållsområden skapas goda förutsättningar för meningsskapande samtal. Studien visar även på vikten av en pedagogiskt stimulerande lärmiljö i form av pedagogiskt material liksom interaktion och kommunikation med andra barn och vuxna.
Ann-Charlott Wank, universitetsadjunkt på högskolan i Borås, lotta.wank@hb.se
– Jag tror att den framtida miljöskulden i form av återställningskostnader ofta är underskattad och att få förstår hur stora kostnader detta kan skapa för kommande generationer, säger Mari Paananen, docent i företagsekonomi vid Handelshögskolan på Göteborgs universitet.
– Därför är det viktigt att miljöskulden synliggörs för investerare, kreditgivare och allmänheten så att vi kan diskutera problemet, menar
Saknas en tydlig fordringsägare
Europeiska börsbolag inom energi- och gruvsektorn ger minst sagt sparsam information i sina årsredovisningar om de framtida miljörelaterade återställningskostnaderna, visar den studie som Mari Paananen och hennes kolleger gjort.
Faktum är att eftersom det saknas en tydlig fordringsägare för den här typen av framtida skuld så finns det inte heller särskilt stor efterfrågan på information.
– Det krävs tydligare riktlinjer från International Accounting Standards Board* kring vilken information som ska ingå i årsredovisningarna för att miljöskulder ska kunna beräknas. Då tror jag att företag vore mer benägna att ge mer information och sådana riktlinjer skulle även ge exempelvis revisorer mandat att utkräva specifik information, säger Mari Paananen.
International Accounting Standards Board (IASB) en internationell organisation som arbetar för att kvalitetsförbättra internationell finansiell redovisning. De ansvarar för redovisningsstandarden IFRS, International Financial Reporting Standards, som används av börsnoterade bolag i EU.
Mer information när media bevakar
Forskarna har undersökt årsredovisningar för en tolvårsperiod från 164 europeiska listade bolag verksamma inom olja, gas, energi (kärnkraft) och gruvdrift. Med hjälp av datorbaserad textanalys undersöktes noter i årsrapporter om miljörelaterade återställningskostnader. Bland annat sökte man efter information om diskonteringsränta och beräknad tidshorisont för utbetalningar – nyckelinformation som behövs för att överhuvudtaget kunna bedöma miljöskulders storlek.
– Även om vi ser att miljöinformationen i årsredovisningarna ökat över tid så är bolagen fortfarande sparsamma med information. Ungefär 60 procent av bolagen gav information om diskonteringsräntan och 65 procent uppgav tidshorisonten. Däremot var det bara en dryg tredjedel som gav information om båda, berättar Mari Paananen.
Forskarna undersökte även om mängden information förändrades i årsredovisningen då företag blev omskrivna i media i relation till miljöfrågor eller företags ansvar för miljön.
– Vi såg tydligt att om företag blev exponerade i media, så ökade miljöinformationen och företagen blev mer specifika i nästkommande årsredovisning. Framför allt blev det mer information om artiklarnas tonfall signalerade osäkerhet eller rättsligt efterspel, säger Mari Paananen.
Kontakt:
Mari Paananen, docent i företagsekonomi vid Företagsekonomiska institutionen på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, mari.paananen@handels.gu.se
Låginkomsttagare drabbas enligt flera studier hårdare av viruset och dess konsekvenser, bland annat eftersom de har svårare att isolera sig både hemma och på jobbet. Indirekt kommer pandemin också påverka segregationen genom minskat utrymme för välfärdsreformer och ökad stigmatisering av utsatta områden.
Det tror Nazem Tahvilzadeh – aktuell med en ny rapport hos Delegationen mot segregation:
– Pandemin kommer troligen leda till en ekonomisk kris. Det har inte hänt än – men det är väldigt skakigt i ekonomin, särskilt arbetslösheten. Staten har rullat ut rekordstora åtgärdspaket som är många gånger större än paketen vid krisen 2008. Det som händer är att staten tömmer sin kassa.
Samhällsproblem – inte förortsproblem
Den svenska hälsan var redan innan pandemin ojämlik och beroende av individers socioekonomiska position, yrke och utbildning, enligt Jämlikhetskommissionen. Högutbildade i Sverige förväntas leva längre än lågutbildade.
– Den allmänna bilden är att ojämlikheten beror på människors individuella val eller att du lever i vissa bostadsområden. De politiska åtgärderna mot segregation blir att lösa olika typer av isolerade brister i så kallade utsatta områden. Segregation ses därmed inte som ett samhällsproblem utan som ett förortsproblem, säger Nazem Tahvilzadeh.
Hur detta ”förortsproblem” ska hanteras har förändrats över tid, enligt Nazem Tahvilzadeh. På 1980-talet präglades debatten av att det var så fult och tråkigt i förorten, och då var renoveringar, fritidsgårdar och kulturhus en del av svaret. På 1990-talet var det fokus på integrationsfrågan, och då lyftes istället språkkunskaper och medborgarkontor fram. I början av 2000-talet handlade det om demokratiprojekt och renovering av bostäder.
Fokus på social oro
Under senare år har det handlat om ”utsatta områden” och fokus ligger på social oro, hög arbetslöshet och kriminalitet.
– Eftersom polisen just nu är den tongivande myndigheten i hur problemet förstås betyder det också att utsattheten definieras utifrån deras logik. Då blir åtgärden att disciplinera invånarna att följa lag och ordning genom att till exempel låta bostadsbolag agera som brottsförebyggande aktör, säger Nazem Tahvilzadeh.
Den här typen av selektiva punktinsatser blir politikers sätt att visa handlingskraft:
– Ju större kriser vi har framför oss, desto mer ökar den tendensen. ”Förortsproblem” blir ett sätt att slippa prata om andra samhällsproblemen, som arbetslöshet och diskriminering. Samtidigt uppfattas befintliga problem som resultatet av ”kulturella” skillnader mellan människor, snarare än sociala eller ekonomiska processer, säger Nazem Tahvilzadeh.
Men segregationen är ett problem för hela samhället, och inte bara de så kallade ”utsatta områdena”, menar han:
– Segregationen bidrar dock till att vissa gruppers privilegier döljs för dem själva, eftersom de i vardagens rörelser i staden kan välja bort att ta del av de icke-privilegierades levnadsvillkor.
Erektionssvårigheter kan vara ett tidigt varningstecken för hjärtkärlsjukdom hos friska män. Impotens behandlas antingen lokalt med alprostadil (till exempel produktnamnet Bondil) som vidgar blodkärlen så att penis styvnar, eller med så kallade PDE5-hämmare (till exempel Viagra och Cialis), som tas i tablettform före samlag och hämmar enzymet fosfodiesteras5 (PDE5) i penis så att blodflödet ökar.
Eftersom PDE5-hämmare är blodtryckssänkande ansåg man förut att man inte kan ge läkemedlet till män med kranskärlssjukdom på grund av risken för hjärtinfarkt.
Men 2017 visade en studie av män som haft sin första hjärtinfarkt, att de tål läkemedlen väl och att medicineringen dessutom förlänger livet och skyddar mot ny hjärtinfarkt och hjärtsvikt.
Ny studie jämförde två sorters läkemedel
I sin nya studie ville forskarna jämföra effekten av alprostadil och PDE5-hämmare hos män med stabil kranskärlssjukdom. Patienterna skulle ha haft antingen en hjärtinfarkt, ballongvidgning eller en bypassoperation minst sex månader innan behandlingen mot erektil dysfunktion sattes in.
– Risken för en ny infarkt är som störst det första halvåret. Efter det bedömer vi kranskärlssjukdomen som stabil, säger Martin Holzmann, adjungerad professor vid institutionen för medicin, Solna, som lett studien.
I registerstudien inkluderades 16 500 män som behandlades med PDE5-hämmare och knappt 2 000 som fick alprostadil. Data hämtades från patient-, läkemedels- och dödsorsaksregistret.
PDE5-hämmare kan förlänga livet
Studien visar att de män som fick PDE5-hämmare levde längre och hade en lägre risk för ny hjärtinfarkt, hjärtsvikt, ballongvidgning och bypassoperation, än de som fick alprostadil. Skyddet var dosberoende: ju oftare patienten tog PDE5-hämmare, desto lägre risk.
– Det talar för att det finns ett orsakssamband, men en registerstudie kan inte besvara frågan. Den lägre risken hos dem som fick PDE5-hämmare skulle också kunna bero på att de var friskare än de som fick alprostadil, säger Martin Holzmann.
– För att ta reda på om det är läkemedlet som minskar riskerna skulle vi behöva slumpa patienter till att antingen få PDE5-hämmare eller inte. De resultat vi fick nu ger en stark anledning att göra en sådan studie.
Våga be om hjälp
PDE5-hämmarna är receptbelagda, så patienter kan inte köpa dem fritt, men Martin Holzmann hoppas att kranskärlssjuka män kanske nu vågar ta upp frågan med sin läkare.
– Potenssvårigheter är vanligt hos äldre män och nu visar vår studie dessutom att PDE5-hämmare kan skydda mot hjärtinfarkt och förlänga livet.
