Den invasiva arten renkavle kan innebära ett hot mot skördar. Forskare vid Blekinge tekniska högskola har nu tagit hjälp av drönare och AI för att spåra den svårupptäckta växten.
Renkavle är en invasiv art som kan finnas i vetefält. Gräset är svårt att hitta och förökar sig mycket snabbt.
– Det är som att leta efter gräs bland gräs, säger forskaren Mattias Dahl vid Blekinge tekniska högskola.
Idag besprutar lantbrukare sina fält för att få bort växten som hotar skördarna. I Skåne är vissa fält väldigt angripna av det oönskade gräset.
– Det här gräset minskar skördarna med 30 procent till en början och upp till 60–70 procent om det får riktigt fäste, säger Mattias Dahl.
Drönare spårar gräset
Forskarna vid Blekinge tekniska högskola testar nu en ny metod för att rå på den invasiva växten. För att hitta renkavlen används en drönare som bär på en kamera.
– Drönaren flyger över fälten och tar en mängd bilder med bra upplösning. Bilderna analyseras sedan med hjälp av AI och vi får på så sätt fram var på fälten renkavlen finns, säger Mattias Dahl.
AI-funktionen lär sig hur renkavle ser ut genom att laddas med ett stort antal bilder av det invasiva gräset – från den lilla plantan till färdigväxt gräs.
Forskarna nöjda med resultatet
Projektet har nu kommit halvvägs och forskarna är nöjda med resultatet hittills.
– Vi har lyckats nå 96 procent upptäckningsgrad av renkavle på våra testfält vilket vi är väldigt nöjda med, säger Mats Pettersson, forskare vid Blekinge tekniska högskola.
Tanken är att metoden i förlängningen ska kunna bli till hjälp i dagens precisionsjordbruk. Forskarna har därför samarbetat med rådgivare till lantbruket, lantbrukare och företag.
– Vi skulle kunna förse traktorerna med koordinater med hög precision som information om exakt var bönderna ska bespruta. Det skulle minska mängden besprutning och förhindra att renkavle får fäste, säger Mats Pettersson.
Musik från speldosor och vevpositiv lade grunden till grammofonen. En avhandling har undersökt hur dessa tidiga musikspelare växte fram och spred sig i Norge.
Tekniska aspekter av musikinstrument som speldosor, vevpositiv och spelur är väldokumenterade. Men hur användes de av människor och hur såg spridningsvägarna ut?
Forskaren Mats Krouthén har i en avhandling i musikvetenskap studerat framväxten av tidiga mekaniska musikinstrument i Norge, främst under 1700- och 1800-talen. Det har han gjort genom att undersöka välbevarade instrument på norska museer och söka i mängder av digitaliserade tidningar och litteratur.
– Jag visar hur såväl musikindustrin som de mekaniska musikinstrumenten länge hade erbjudit konsumtionsmönster som kunde tas över av den nya ljudåtergivningstekniken, säger forskaren Mats Krouthén som skrivit avhandlingen vid Göteborgs universitet.
En viktig tes i avhandlingen är att alla uppfinningar har en förhistoria. När Thomas Edison uppfann fonografen för lagring av ljud 1878 var tekniken visserligen ny, men den föregicks av en etablerad distributionskedja under många år.
– Beteendet fanns där under hela 1800-talet: Att köpa en fysisk representation av musiken, låta den släppa taget från avsändaren och transporteras i tid och rum till en mottagare som spelade upp det oförändrade innehållet.
Från speldosor till grammofon
De tvådelade mekaniska instrumenten, som skivspeldosor och så kallade organetter med separata utbytbara skivor, förebådade grammofonskivan, som gjorde sitt intåg i slutet av 1800-talet.
– Perspektivförflyttningen från teknik till beteende öppnar för att gränsen mellan ljudinspelning och spelinstruktioner suddas ut. I bägge fallen sker en fixering av musiken, säger Mats Krouthén.
Psalmer i norska spelur
I avhandlingen har han sett hur musiken för 1700-talets norska golvur, som hade inbyggda spelverk, skilde sig från den internationella repertoaren. I stället för små musikstycken av Händel, Haydn och Beethoven spelades vanligtvis en psalm på norska spelur, innan de slog varje hel timme. Det här är ett arv från senmedeltida katedralers kollektiva budskap.
– Dans och förströelse var annars de vanliga bruksområdena för mekaniska instrument, säger Mats Krouthén.
Både tröst och skryt
Han har även tagit del av dåtidens annonser som innehöll olika säljargument för mekaniska instrument. Enligt beskrivningarna kunde instrumenten erbjuda tröst åt sjuka, upprätthålla moral för upptäcktsresande eller användas för att förundras eller överraskas – men också för att skryta.
I materialet har Mats Krouthén funnit en rik flora av historiska termer på norska för olika mekaniska instrument, som till exempel Fugleorgel, Sangdaase eller Engelsk Positiv.
– Dessa varianter, med små eller stora betydelseförskjutningar, redovisas i avhandlingen som en modell för vidare museiforskning.
Mats Krouthén har i 25 år varit intendent för musikinstrument vid Ringve och Rockheim Musikkmuseum, som är Norges nationalmuseum för musik och musikinstrument.
Forskare kan ha hittat ett nytt sätt att behandla fetma med läkemedelssubstanser som riktar in sig på cellernas kraftverk, mitokondrierna. Det visar en studie på möss.
Mitokondrierna har stor betydelse för hälsan och brukar kallas cellernas egen energifabrik. De omvandlar näringsämnena i mat till energi som behövs för en mängd olika processer i cellen. Mitokondrierna är därför centrala i regleringen av kroppens ämnesomsättning.
Omsättning av fett ökade
Forskare vid Karolinska institutet har nyligen utvecklat läkemedelssubstanser som blockerar mitokondriernas funktion, och därmed cellernas energiproduktion. Syftet har varit att behandla cancer genom att försöka hämma tumörers tillväxt.
Men forskarna har nu sett att dessa läkemedel även har en gynnsam effekt på ämnesomsättningen hos möss.
I en studie behandlades överviktiga möss som fått fettrik kost.
– Fyra veckors behandling ledde det till en oväntad ökning av fettomsättningen, vilket resulterade i en drastisk viktminskning, en minskad fettansamling i levern och återställd glukostolerans, säger Taolin Yuan, postdoktor vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik.
Vill undersöka effekt på människor
Effekten tyder på att blockering av cellernas energiproduktion skulle kunna motverka obesitas och diabetes typ 2, enligt forskarna.
– Vi siktar nu på att ytterligare undersöka de mekanismer som kan förklara läkemedlens effekt. Vi har också inlett ett samarbete med ett bioteknikföretag för att se om det går att vidareutveckla detta till en behandling för människor, men det kommer att ta många år innan vi vet om det fungerar, säger Nils-Göran Larsson, professor vid Karolinska institutet.
Forskare har upptäckt att enzymer i tjocktarmen kan hjälpa till att ta bort delar som skiljer blodgrupper från varandra. Metoden är ett steg närmare ett universalblod som kan underlätta blodtransfusioner och organtransplantationer.
Blod från olika människor kan inte blandas utan risk för allvarliga konsekvenser, särskilt inom det så kallade ABO-systemet som används för att dela in olika blodgrupper.
Det som skiljer blodgrupperna åt är antigener som sitter på de röda blodkropparnas yta. De finns även i många andra vävnader i kroppen.
Men i vår blodplasma finns antikroppar mot de ABO-blodgruppsantigener man själv inte har. Det här är en utmaning vid till exempel blodtransfusioner och organtransplantationer.
– Fel ABO-grupp på blodet eller organet gör att patientens immunförsvar reagerar. Det leder till att blodet förstörs, vilket i värsta fall kan vara dödligt. Det är därför man normalt inte kan korsa denna så kallade ABO-barriär, säger Martin Olsson, överläkare vid Region Skåne och professor i transfusionsmedicin vid Lunds universitet.
Målet är omgjorda blodgrupper
Ett mål är göra om blodgrupperna A, B och AB till O för att kunna genomföra blodtransfusioner som är oberoende av ABO-grupp.
I tidigare studier har forskare kunnat klippa bort de välkända A- och B-antigenerna, men det har nyligen visat sig finnas okända, förlängda versioner av ABO-antigen som immunsvaret kan reagera mot.
– Det är som att vi tidigare fällt de stora träden i skogen, de kända A- och B-antigenerna, men inte förstått att vi även behöver röja bland undervegetationen där de förlängda antigenerna gömmer sig. Nu förstår vi att båda delar krävs för att vi ska kunna ta fram ett universalblod som fungerar oberoende av patientens ABO-grupp, säger Martin Olsson.
Enzymer från tarmbakterie
I en ny studie har forskarna undersökt olika enzymer från tjocktarmsbakterien Akkermansia muciniphila. Den livnär sig på att bryta ned slemmet som täcker insidan av tjocktarmen.
Med hjälp av tarmbakterien tog forskarna fram en slags enzym-cocktail, som kan klippa bort de yttersta delarna på alla kända ABO-antigener, och även de förlängda antigenerna.
Korstester, som förenklat innebär att man undersöker om blodgruppen är förenlig mellan mottagaren och givaren, visar att metoden med enzym-cocktailen ger ett mycket bättre resultat.
För första gången tar den nya blandningen av enzymer inte bara bort de traditionella A- och B-antigenen, utan även de förlängda varianterna vars betydelse tidigare var helt okänd.
– Vi har visat att principen med en blandning av enzymer fungerar bättre, men vi ser också att det finns behov av ytterligare optimering, säger Martin Olsson.
Steg mot universalblod
Med hjälp av metoden har forskarna lyckats producera universalblod från grupp B-givare med hög träffsäkerhet. De hoppas nu kunna utveckla metoden för att även kunna konvertera det mer komplexa grupp A-blodet. På sikt är målet att producera ABO-universellt blod.
– Vi är stolta över att ha löst gåtan varför det inte räckte att klyva bort de ABO-grupper som vi känt till sedan de upptäcktes år 1900. Men vi är ödmjuka inför utmaningen att bryta igenom ABO-barriären som all transfusionsmedicin byggt på i mer än ett sekel. Vi har arbete kvar att göra med att formulera enzymcocktailen på ett sådant sätt att 100 procent av de behandlade blodpåsarna ska kunna transfunderas som universalblod, säger Martin Olsson.
Forskare vid Luleå tekniska universitet har tagit hjälp av AI för att få bästa tänkbara glid på längdskidor. Med hjälp av metoden kan elitåkarnas skidor testas och anpassas efter väder.
Inom skidåkning har friktion stor betydelse. På elitnivå kan en mycket liten minskning av motståndet mellan skidan och snön påverka tävlingsresultaten avsevärt.
När längdskidor ska väljas ut och prepareras för att minimera friktionen krävs noggrann kontroll av en rad detaljer, till exempel skidans spann, material, slipstruktur och vallningsmetoder. Valen måste anpassas till rådande snö- och väderförhållanden för att säkerställa optimal prestanda.
Bättre glid med hjälp av AI
För att bättre förstå friktionen mellan skidor och snö har forskare vid Luleå tekniska universitet utvecklat en flerskalig AI-baserad modelleringsmetod. Den bygger på att skidans makro- och mikroskopiska egenskaper kopplas ihop.
– Att kombinera rätt skida, struktur och vallningsmetod efter olika väderförhållanden är avgörande för elitskidåkares framgång. Vi har utvecklat en metod som kan beräkna bästa glidet för elitåkare och ge snabba skidor. Samarbetet med att implementera metoderna på landslagsnivå pågår redan, säger forskaren Kalle Kalliorinne, som skrivit en avhandling inom ämnet maskinelement med inriktning mot idrottsteknologi.
Friktion i olika temperaturer
Fälttester i skidspåren visar att beräkningsmetoden fungerar i praktiken. Med hjälp av metoden har forskarna lyckats bestämma och minimera friktionen vid vissa typiska väderförhållanden. De snötemperaturer som undersökts är 3, 9 och 13 minusgrader i pistade spår och utan nederbörd.
Så gjorde forskarna
På makroskalan har forskarna mätt hela skidans geometri med varierande belastning och skapat AI som genererar data till en beräkningsmodell som används för att studera kontakten mellan skidan och snön.
Med hjälp av beräkningsmodellen kan skidans mekaniska egenskaper karakteriseras avseende hur den fördelar ut åkarens tyngd över den främre och bakre glidzonen. I mikroskalemodellen analyseras skidans slipstruktur i kontakt med snökorn som är flera gånger styvare än den mer porösa snön som används i makroskalemodellen.
I mikroskaleberäkningarna får forskarna fram den verkliga kontaktarean och medelavståndet mellan skidans belag och snöytan som används för att karaktärisera skidbelagets slipstruktur.
Resultaten av forskarnas beräkningar är avgörande för utvecklingen av en fullskalig skidtribometer, en typ av kälke med riktiga skidor som medar. Den kan lastas på olika sätt för att efterlikna de förhållanden som åkarna utsätter sina skidor för i spåret.
Med hjälp av skidtribometern kan modellen kalibreras för att uppskatta friktionen och därmed se hur bra skidan glider.
– Våra forskningsresultat hjälper att välja optimala kombinationer av typ av skida och slipstruktur som ger bästa glidet på tävlingsskidor för olika snö- och väderleksförhållanden. Resultaten används redan nu i utvecklingen av nya skidslipar tillsammans med Sveriges Olympiska kommitté, säger Kalle Kalliorinne.
Nya riktlinjer för tidigare igångsättning av gravida har skapat debatt inom förlossningsvården. En ny studie visar att barnmorskornas arbete och yrkesidentitet påverkas negativt.
Enligt nya riktlinjer från 2022 bör förlossningar för gravida, som gått över tiden, sättas igång på konstgjord väg i vecka 41. Det är en vecka tidigare jämfört med tidigare rekommendationer.
Under 2023 blev mer än var fjärde gravid kvinna i Sverige igångsatt.
Risker för dödsfall minskar, enligt studier
De nya riktlinjerna utgår från flera vetenskapliga studier, som visar att antalet barn som dör under en graviditet minskar genom att förlossningen startar tidigare.
– Risker med att gå över tiden kan bland annat vara att moderkakan inte fungerar lika bra som tidigare, vilket i sin tur innebär att barnet kan få svårare att syresätta sig under förlossningen. Om barnet blir för stort ökar också risken för komplikationer för både modern och barnet, säger Gabriel Raoust, överläkare inom obstretik och forskare vid Lunds universitet.
Het debatt om nya rutiner
Men de nya rutinerna har gett upphov till en het debatt om den nya gränsen bör gälla alla gravida kvinnor. En del förlossningspersonal hävdar att de vetenskapliga bevisen för vad som är säkrast för kvinnor med okomplicerade, friska graviditeter inte är entydiga.
Särskilt barnmorskor menar att patienter som sätts igång kan få en sämre och mer smärtsam förlossningsupplevelse jämfört med en normal förlossning. Många uttryckte dessutom oro över eventuella medicinska konsekvenser, till exempel fler kejsarsnitt.
– Efter ett ganska abrupt införande av riktlinjerna blev det plötsligt annorlunda på jobbet. Logistiken på förlossningsavdelningen blev svårare att hantera och många barnmorskor uttryckte ett starkt missnöje. De kände sig förbisedda i det här och många mådde dåligt av se de födande lida på ett annat sätt än när förlossningen startar av sig själv. Kanske riktlinjerna, som hade för avsikt att lösa ett problem, skapade ett annat, oförutsett problem?, säger Gabriel Raoust.
Yrkesidentiteten påverkas
Gabriel Raoust har i en studie undersökt hur det ökade antalet igångsättningar inverkar på läkare inom gynekologi och obstretik samt barnmorskors vardag.
I studien har 240 läkare och 207 barnmorskor svarat på enkäter som visade stora skillnader. Medan läkare tycks opåverkade, upplevde barnmorskor att deras arbete påverkades negativt. Enligt studien tycks de nya riktlinjerna och de direkta effekterna på de födande kvinnorna skapa en samvetskonflikt för barnmorskorna och skada deras yrkesidentitet.
Barnmorskornas perspektiv behövs
Gabriel Raoust pekar därför på betydelsen av att ta in barnmorskornas perspektiv i större utsträckning än vad som tidigare gjorts när det gäller att utforma nationella riktlinjer.
– Läkarna har det slutliga medicinska ansvaret och har historiskt sett, med hjälp av vetenskapliga resultat, oftast haft tolkningsföreträde vid införandet av medicinska riktlinjer. Men vi har ett annat landskap idag, med fler och fler forskande barnmorskor som gör sina egna, vetenskapliga tolkningar, säger Gabriel Raoust och fortsätter:
– Resultaten från vår studie får mig att undrar över i vilken utsträckning vi i svensk förlossningsvård lyckas ta in olika perspektiv och förstå värdet av att lyssna på varandra, säger han.
En liten sten bevisar att en meteorit slog ner på Grönland för ungefär en miljard år sedan. Spåren av kratern är bland de äldsta som hittats på jorden.
Idag finns cirka 200 bekräftade kratrar efter meteoriter som kraschat mot jorden. Åtta av dem finns i Sverige och tolv i Finland. Det innebär att tio procent av alla kända nedslagskratrar i världen. En orsak kan vara att berggrunden är relativt gammal och välbevarad i de två länderna.
Nu har ett internationellt forskarlag hittat en stenbit som är spår av en krater efter ett meteoritnedslag på Grönland. Det är ett ovanligt fynd eftersom nästan 80 procent av ön är täckt av is.
Stenen upptäcktes längs med kanten av inlandsisen i regionen Inglefield Land på nordvästra Grönland.
– Den lilla stenen stack ut bland alla andra stenar och stenblock som täcker det mestadels platta landskapet. Det är en smält sten som bildats av de enorma temperaturer och tryck som uppkommer under ett meteoritnedslag. Det kan mäta sig med de som finns inne i jordens kärna, säger geologen Gavin Kenny vid Naturhistoriska riksmuseet.
Forskare har funnit spår i form av en liten sten, som ses på den infällda bilden. Stenbiten från en nedlagskrater upptäcktes vid inlandsisen på Grönland. Bild: William Hyde/Pierre Beck.
Provet samlades in på Grönland 2019. När stenen analyserades med hjälp av modern elektronavbildningsteknik kunde forskarna bekräfta att den bildats i en nedslagskrater.
En miljard år gammalt
Laboratorieundersökningar visade att nedslaget inträffade för ungefär en miljard år sedan. Då såg jorden mycket annorlunda ut jämfört med idag. Större delen av jordens landmassa låg samlad i superkontinenten Rodinia.
– Vi letade efter zirkonkorn i provet, eftersom dessa uranbärande mineral kan ge precisa radiometriska åldrar. Zirkon används vanligtvis för att tidsbestämma geologiska händelser, men under ett meteoritnedslag kan de enorma trycken och temperaturerna få zirkonkorn att ”återställas” och registrera exakt tidpunkt för ett nedslag, säger forskaren William Hyde, numera forskare vid Lunds universitet.
Oklart var kratern finns
Mycket tyder på att stenprovet kommer från en meteoritkrater inåt land, dold under inlandsis. Men den lilla stenen kan eventuellt härstamma från en annan krater, som forskare tidigare hittat spår från, på nordvästra Grönland.
Enligt forskarna är det aktuella fyndet både överraskande och spännande.
– Studien visar att det är möjligt att upptäcka nya nedslagskratrar genom att leta efter löst material på marken. Detta behövs särskilt vid otillgängliga platser på jorden, som mestadels isbelagda områden på Grönland och Antarktis, säger William Hyde.
Nyblivna och framtida elbilsförare oroar sig ofta för att batteriet ska ladda ur − eller att det tar tid att ladda. Men med rätt vanor behöver detta inte vara ett problem, enligt en studie från Chalmers.
Många elbilsförare håller fast vid sina vanor från tiden när bensinbilen skulle tankas. De kan fastna i att ständigt kontrollera hur många procent som finns kvar i batterierna. Körningen planeras dessutom ofta efter var nästa laddningsstation finns. Det här kan leda till att elbilsförarna känner en ständig oro – så kallad räckviddsångest.
Men det här problemet kan vara ur världen med hjälp av nya vanor.
Tre vanliga beteenden
I en studie har forskare identifierat tre beteenden i samband med att förare laddar sina elbilar:
Koll på bränslemätaren – föraren tankar eller laddar när batteriet håller på att ladda ur.
Planering av laddning – föraren planerar och bestämmer i förväg när och var det är dags att stanna och ladda.
Händelsestyrd laddning – bilen sätts på laddning så snart föraren kommer fram till hemmet eller arbetsplatsen.
Den första modellen, det vill säga hålla koll på bränslenivån, representerar det vanligaste beteendet för att tanka en bensin- eller dieselbil. Den tredje modellen är däremot optimal för en elbilsförare.
− Erfarna elbilsförare har någon specifik utlösande händelse som får dem att ladda bilen, till exempel varje gång de kommer hem eller till jobbet. På så sätt blir laddningen en del av den dagliga rutinen och mindre av en egen syssla, säger Frances Sprei, forskare vid Chalmers.
− Det pratas mycket om hur lång tid det tar att ladda elbilar, men görs det över natten krävs inte mer tid än att stoppa i kontakten. Så det är egentligen bara de långa resorna som kräver planering, fortsätter han.
Laddningsstolpar på rätt plats
För att få fler att anamma denna rutin krävs rätt laddningsinfrastruktur på rätt ställen, enligt studien. De bästa ställena för att ladda länge är antingen hemma eller på arbetsplatsen där människor ändå tillbringar lång tid. Därför behöver laddningsstationer vara tillgängliga där, menar forskarna.
Många europeiska städer satsar på laddningsstationer längs med gator. Men det här riskerar att hamna i konflikt med andra trafikanters intressen, till exempel fotgängare och cyklister.
− För att elbilsanvändare ska kunna använda sina fordon på bästa möjliga sätt behövs regelverk som är anpassade för att människor ska få tillgång till laddningsinfrastruktur nära sina hem eller arbetsplatser, säger Frances Sprei.
Största batteriet inte alltid bäst
Elbilsanvändare frågar sig också ofta hur stort bilens batteri behöver vara för att de ska slippa oroa sig för räckvidden.
− Vi ser ofta påståenden om att batterierna i elbilar måste vara riktigt stora. Men det finns forskning som visar att människor generellt tycker att det är okej med ett något mindre batteri än räckvidden för en bensin- eller dieseltank, eftersom de enda tillfällen som kräver laddning längs vägen är resor som är sex timmar eller längre, säger Frances Sprei och fortsätter:
− Det läggs för mycket tonvikt på de riktigt långa resorna, och det leder till ökade priser på elbilar och ökad resursanvändning i batterierna, säger Frances Sprei.
När personer med psykisk ohälsa fick påverka sin egen behandling minskade problem med ångest. Det visar en avhandling som undersökt betydelsen av patientinflytande vid internetbaserad terapi.
Internetbaserad behandling vid till exempel ångest har införts brett inom primärvården. Det är idag ett alternativ till samtalsterapi där patienten träffar en psykolog på plats.
En avhandling vid Göteborgs universitet visar nu att det är positivt att låta patienten vara med och planera stora delar av behandlingen.
Bland patienter som själva fick påverka sin behandlingsplan, till exempel längd och innehåll, sågs större förbättringar i ångestsymtom vid behandlingens slut.
− Resultaten talar för en skräddarsydd och personcentrerad vård. Det visar att patienters deltagande och inflytande över sin behandling är centrala faktorer för att främja hälsa och välbefinnande, säger psykologen Linnea Nissling som skrivit avhandlingen.
Delaktighet minskade ångest
I en studie blev 55 vuxna patienter inom primärvården i Västra Götalandsregionen slumpmässigt indelade i två olika behandlingsgrupper.
Hälften av deltagarna, som led av problem med ångest, fick en standardiserad version av internetbaserad terapi. Den andra gruppen fick möjlighet att välja och skräddarsy sin behandling.
Resultatet visar att ångestnivåerna minskade bland patienterna som fick inflytande över sin terapi. De uppgav också en ökad känsla av kontroll.
− Vi kan bara spekulera i varför patientinflytande ledde till lägre ångestnivåer. Men det kan vara så att en ökad kontroll leder till ökad motivation genom terapin, vilket skulle kunna förklara de positiva resultaten av den, säger Linnea Nissling.
Visar behov av mer inflytande
I en annan studie undersöktes ett internetbaserat behandlingsprogram som fokuserar på att stärka patienternas egna värderingar och låta dem bli vägledande i behandlingen. Studiedeltagarna var drygt 50 ungdomar som led av ångest. Även denna behandling gav positiva effekter.
Enligt Linnea Nissling visar de båda studierna att det finns ett behov av att förstärka patienters inflytande i deras egen vård.
− Det behövs fler försök som bekräftar våra resultat men baserat på våra studier skulle jag råda vårdpersonal som arbetar med internetbaserad terapi att inkludera patienterna i planeringen. Det kan ge påtagliga förbättringar i deras välmående och behandlingsresultat, säger Linnea Nissling.
Internetbaserade psykologiska behandlingsprogram, som utvärderades i avhandlingen, är en typ av självshjälpsmanual med information och evidensbaserade uppgifter som patienten ombeds göra och med jämna mellanrum rapportera.
Uppgifterna kan handla om att analysera sitt beteende i en viss situation, öva upp förmågan att vara medvetet närvarande i stunden eller i små steg medvetet utsätta sig för det som skapar ångest.
I primärvården ges behandlingsprogrammet ofta tillsammans med ett behandlarstöd från en psykolog eller psykoterapeut, som regelbundet följer upp och ger feedback på patientens arbete.
Kroppsform, färg och beteende utvecklas ofta tillsammans när arter anpassar sig till sin omgivning. Studier av en stor, stark och grön ”Hulk-ödla” visar hur en unik celltyp kan ha spelat en nyckelroll i denna sammanflätade evolution.
En hörnsten i evolutionen är att arter anpassar sig genetiskt för att stärka egenskaper som gynnar dem i rådande miljö. De här anpassningarna kan gälla utseende, beteende eller fysiologi. Men hur detta fungerar på ett komplext genetiskt plan är höljt i dunkel. För att få mer kunskap har ett forskarlag undersökt murödlor som lever i Medelhavsområdet.
Ödla med superkrafter
Ödlorna är gröna, stora, aggressiva och sexuellt framgångsrika. Egenskaperna har fått forskarna att likna dem vid den gröna och muskulösa fiktiva superhjälten Hulken.
Murödlan har studerats genom fältarbeten och dna-analyser. Forskarna har upptäckt ett stort antal gener som ligger bakom ödlans Hulken-utseende.
– Alla vävnader och organ som är relevanta för Hulken-utseendet utvecklas från så kallade neural crest-celler som bildas i det tidiga embryot. Vi tror att de gener som kodar form, färg och beteende regleras tillsammans och därför också evolverar tillsammans, säger Nathalie Feiner som är evolutionsforskare vid Lunds universitet.
Ödlan liknas vid Hulken – känd från seriemagasin, en teveserie på 1970-talet och flera filmer. Den fiktiva figuren var grön, minst sagt muskulös och utrustad med superkrafter. Här ses Hulken som staty i Mexico City. Bild: Eneas De Troya/Wikimedia commons/Flickr. Licens CC BY 2.0
Nyckel till en del av evolutionen
Forskargruppen undersökte en murödla med grönsvart färgning och imponerande kroppsstorlek. Hanar med detta utseende – som dök upp för många tusen år sedan nära dagens Rom – har visat sig vara överlägsna hanar med andra färgkombinationer. Det ledde till att Hulken-ödlorna spred sig över Italien.
Under de kommande åren ska forskarna göra fler fältresor, sätta upp avelsgrupper och utföra avancerade laboratorieanalyser, bland annat med hjälp av gensaxen Crispr-Cas9. Detta för att gå till botten med vilken roll neural crest-cellerna spelar för den sammanflätade utvecklingen av färger, former och beteenden.
– Vårt fokus är ödlor, men våra fynd kan förmodligen gälla alla djur med neural crest-celler, vilket omfattar cirka 70 000 arter av ryggradsdjur. Även om vårt arbete ger ett möjligt svar på hur en del av evolutionen fungerar, är det också början på många nya forskningsområden, säger Nathalie Feiner.
Förutom Lunds universitet har Chengdu Institute of Biology i Kina, University of Tasmania i Australien och Uppsala Genome Centre deltagit i studien.
I myllret av inlägg på sociala medier är det inte alltid lätt att avgöra om informationen är korrekt och trovärdig. Men genom att använda ett datorspel blev gymnasieelever bättre på att skilja mellan pålitliga och vilseledande nyheter. Det visar en studie vid Uppsala universitet.
Forskare har låtit drygt 500 elever från olika gymnasieprogram undersöka effekterna av datorspelet Bad News. I spelet tar deltagarna rollen som spridare av vilseledande nyheter. Det är första gången spelet, som skapats för forskning och undervisning, har testats i klassrumsmiljö.
Bättre på att identifiera fejkade nyheter
Eleverna i studien spelade antingen individuellt, i par eller i hela klassen med en gemensam poängtavla. Alla tre sätt hade lika goda effekter.
– Eleverna förbättrade sin förmåga att identifiera manipulativa tekniker i sociala medieinlägg och skilja på pålitliga och vilseledande nyheter, säger Thomas Nygren som är professor i didaktik vid Uppsala universitet.
Det här är ett viktigt steg för att ge ungdomar verktyg att navigera i en värld fylld med desinformation, menar han.
– Vi behöver alla bli bättre på att identifiera manipulativa strategier – så kallad prebunking – eftersom det är nästan omöjligt att med blotta ögat avslöja till exempel deep fake och annan AI-genererad desinformation, säger Thomas Nygren.
Ger insikter till lärare
Studien visade också att elever som redan hade en positiv inställning till trovärdiga nyhetskällor var bättre på att urskilja desinformation. Många elever förbättrade också sina bedömningar av trovärdighet och hade mer kvalificerade motiveringar för hur de kunde identifiera manipulativa tekniker.
Forskarna kunde även se att tävlingsinslag i spelet gjorde att intresset och behållningen blev högre.
Studien bidrar med insikter för lärare om hur seriösa spel kan användas i formell undervisning för att främja medie- och informationskunnighet, enligt forskarna.
– Det finns en tro på att spelifiering kan förstärka lärandet i skolan. Men våra resultat visar att mer spelifiering i form av tävlingsmoment inte nödvändigtvis gör att eleverna lär sig mer – men det kan uppfattas som mer kul och intressant, säger Thomas Nygren.
Moderna insulinpumpar ger en tydlig förbättring av blodsockernivåerna vid typ 1-diabetes. Det visar en studie vid Göteborgs universitet.
Nya avancerade insulinpumpar tar hjälp av algoritmer för att dosera insulin och automatiskt hålla blodsockernivåerna på en jämn nivå. Den moderna tekniken kallas AHCL och har använts av patienter med typ 1-diabetes under några år.
En studie vid Sahgrenska akademien har nu utvärderat användningen av så kallade hybridpumpar. I studien ingick drygt 140 vuxna med typ 1-diabetes. Deltagarna var i 40-årsåldern och hade haft sin AHCL-pump i drygt 1,5 år.
Minskad risk för organskador
Resultatet visar att patienterna fick en tydlig förbättring av blodsockret. Målet med insulinbehandlingen är att hålla blodsockret jämnt, mellan 3.9–10 mmol/L.
I genomsnitt ökade patienternas tid med blodsockernivåer inom detta spann med omkring 3,5 timmar per dygn. Den nya behandlingen minskade även tiden med alltför låga blodsockervärden.
– Det är en kraftig förbättring att patienterna i snitt ökar sin tid i målområdet med så mycket som tre och en halv timme. Riktlinjer anser att förbättringar på cirka en timme inom målområdet har en viktig betydelse för att minska risken för organskador, säger Ramanjit Singh, ST-läkare och forskare vid Göteborgs universitet.
Biverkningar och säkerhet
Även om behandlingen fungerar bra ser forskarna utvecklingsmöjligheter. Var tredje patient fick till exempel hudreaktioner av det klister som används för att fästa pumpen.
– Vi tror att blodsockervärdena kommer att förbättras ytterligare när fler patienter får den nya behandlingen. Det kommer leda till att organskador minskar och att prognosen blir bättre. Utveckling av mer tolererbara produkter för huden är viktigt ihop med behandlingen och ytterligare större studier för att bedöma säkerhet av behandlingen är av värde, säger Marcus Lind, Marcus Lind, professor i diabetologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
AHCL står för Advanced Hybrid Closed Loop. Pumpen levererar insulin dygnet runt via en slang kopplad till en tunn kanyl i underhudsfettet. I Sverige har dessa pumpar varit tillgängliga för behandling av diabetes typ 1 de senaste åren.
Studien visar att i genomsnitt ökade patienternas tid med blodsocker på önskvärd nivå med omkring 3, 5 timmar per dygn. Innan pumpen sattes in befann sig patienternas blodsocker inom rekommenderade nivåer i genomsnitt 57 procent av tiden. Med hybridpump ökade den genomsnittliga tidsandelen till 71,5 procent.
Kaos, skuldkänslor och många frågor. Tillvaron för barn till föräldrar med alkohol- eller drogberoende kan vara mycket svår. För att underlätta känsliga samtal inom familjen har en ny metod tagits fram. I utvärderande studier ses positiva effekter.
Över 400 000 barn i Sverige lever i familjer där föräldrarna har beroendeproblematik. I sådana miljöer riskerar barnen sämre hälsa både under uppväxten och som vuxna. De kan också få sämre möjligheter i arbetslivet, enligt samstämmig forskning.
För att hjälpa familjer, där en eller båda föräldrarna är beroende av alkohol eller droger, har en ny metod tagits fram av forskare. Programmet heter ”Jag och min familj”. Syftet är att förbättra kommunikationen inom familjen.
– Kommunikation inom familjen är viktigt eftersom förnekelse är en stor del i problematiken. Barnen har många frågor och tar på sig skuld, och föräldrarna oroar sig för sina barn och vet inte hur de ska prata med dem, säger forskaren Ann Lyrberg vid Högskolan i Gävle.
Träffas för att prata
Programmet består av åtta veckovisa träffar under ledning av två samtalsledare – en från socialtjänstens öppenvård för vuxna och en från öppenvård för barn- och familj.
– Det går ut på att avdramatisera. Problem och tillkortakommanden är inte så lätt att prata om, och det är modiga föräldrar och barn som kommer. Barnen säger att det var spänt och lite läskigt i början, men att de ville prata om hur föräldrarnas missbruk drabbar dem, och att det känns skönt efteråt, säger Ann Lyrberg.
Mindre kaos och droganvändning
Två studier har nu utvärderat metoden. Här framkom att både barn och vuxna har upplevt positiva effekter efter att programmet avslutats.
Barnen märker av mindre kaos hemma och bättre relationer inom familjen. Föräldrarna uppger själva att de har minskat sin konsumtion av alkohol och droger. Några barn berättar även att deras föräldrar slutat helt.
Forskarna hoppas nu att fler kommuner ska ta del av resultatet och använda metoden.
– Det har inte funnits någon annan metod inom socialtjänsterna där hela familjen är med under samtalsträffar, och där flera delar av socialtjänstens organisation är representerad. Barnen tyckte det var viktigt att flera utomstående fanns med i rummet och lyssnade, det gick inte att bortförklara problem på samma sätt eftersom fler var med och tog samtalen på allvar, säger Ulla Forinder som är professor i socialt arbete vid Högskolan i Gävle.
Mer om studierna
Totalt 40 familjer i olika delar av landet har använt metoden. I en uppföljande studie intervjuades 17 barn mellan 7 och 19 år. Intervjuerna genomfördes tre till tolv månader efter att programmet avslutats.
Föräldrar vill att barnen i förskolan förbereds på livets matematik. Förskolans pedagoger vill göra barnen redo för skolans ekvationer. Forskning visar att bättre samarbete mellan hem och förskola behövs.
Dorota Lembrér vid Malmö universitet forskar om föräldrasynen på matematikundervisningen i förskolan. Hon ser att samarbetet mellan förskola och barnens föräldrar skulle kunna utvecklas och bli bättre.
Övningar i hemmet
Även om läroplanen betonar samarbete mellan förskola och hemmet, finns inget uttalat krav på att förskolans matematik ska tas med hem. Förskolans pedagoger brukar dock fråga föräldrarna om vilka matematikövningar som görs hemma.
Föräldrarna svarar ofta att de gör många olika matematiska aktiviteter med barnen. Det här behöver förskolan bli bättre på att ta tillvara, menar Dorota Lembrér. Hon lyfter fram att givande och tagande behövs för att samarbetet mellan hem och förskola inte ska bli för ensidigt när barnen lär sig matematik.
– Där finns mycket potential. Nu är det för mycket envägskommunikation. Det behöver inte vara negativt men om komplexiteten ska uppfyllas borde det gå åt andra hållet också, säger Dorota Lembrér som är lektor i matematikens didaktik vid Malmö universitet.
– Kan man berika förskoleverksamheten med vad som händer hemma blir matematiska aktiviteter mer än att räkna. Den komplexiteten behöver synliggöras, fortsätter hon.
Föräldrar är ofta bra pedagoger
Hennes forskning visar att pedagogerna vet vad de ska arbeta med. Det finns också ett etablerat samarbete mellan förskolan och hemmet. Detta kan dock fördjupas om pedagogerna ges verktyg för att lyfta föräldrarnas syn på matematik. Det krävs mer än att fråga föräldrarna. De måste även ses som kunniga i matematik, menar Dorota Lembrér.
– I en av mina delstudier ser jag exempel där barn och föräldrar har samlat stenar hemma. Men hur gör förskolan för att ta in det som ett värde? Samarbetet ska fungera åt båda håll. Föräldrar är duktiga pedagoger som kan sina barn, oavsett av vad de gör på jobbet.
Barnen förbereds inför skolgång
Föräldrar vill ofta att barnens befintliga kunskaper tas till vara och utvecklas på ett sätt som de har nytta av i sin vardag, till exempel hur många burkar barnet måste panta för att kunna köpa en leksak.
– Föräldrar tänker inte så mycket på att barnen behöver kunna ekvationer i femman. Det var överraskande för mig. Vet inte förskolan om det blir inte samarbetet vad det hade kunnat vara.
Enligt Dorota Lembrér är det inte bara svårt för förskola och föräldrar att se sin gemensamma roll och barnens behov. För forskare är det nästan omöjligt att komma in i hemmet och studera samspelet mellan barn och vuxna.
– Det är viktigt att synliggöra och få fram föräldrarnas syn på matematik och som forskare måste man vara ödmjuk. Att förstå komplexiteten i att matematiken kan göras på olika sätt är avgörande för förskolepedagoger, förskolledare och förskolärarstudenter, säger Dorota Lembrér.
Dubbdäck och mycket trafik sliter på vägmarkeringar och orsakar utsläpp av mikroplaster, enligt en studie från VTI. Hur mycket som släpps ut är oklart, men forskare bedömer att det rör sig om stora mängder.
Mikroplaster är små fragment av plast- och gummi som kan komma ut i naturen. Det enskilt största utsläppet kommer från slitage av däck. Andra källor är båtbottenfärger, granulat från konstgräsplaner och målning av byggnader.
Nu visar en ny rapport från Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, att även slitage av vägmarkeringar ger upphov till stora mängder mikroplast.
Enligt försiktiga beräkningar kan det röra sig om 40–570 ton mikroplast från vägmarkeringar varje år. Det kan till exempel jämföras med 200–700 ton från båtbottenfärger.
Få kommuner vet med säkerhet
Beräkningen utgår från enkätsvar från Sveriges kommuner, försäljningsstatistik, uppskattad slitageandel, vägnätets längd och beräkningar i tidigare studier.
En majoritet av Sveriges kommuner har svarat på enkäten. Det tycks alltså finnas ett stort intresse och engagemang för frågan, menar forskarna.
– Samtidigt är kunskapen tyvärr närmast obefintlig. Nästan ingen vet hur mycket material till vägmarkeringar som man köper in eller av vilken kvalitet. Dessutom har få kommuner en budget specifikt för vägmarkeringar, säger Ida Järlskog, forskare på VTI.
– Det gör att vår uppskattning blir osäker. Men oavsett om det är 40 eller 570 ton så handlar det om betydande utsläpp, fortsätter hon.
Dubbdäck och stora trafikflöden
Slitaget av vägmarkeringar påverkas framför allt av vinterväghållningen, användningen av dubbdäck och stora trafikflöden.
Mest slitage kommer från markeringar där fordon passerar över, till exempel mittlinjer vid omkörningar, övergångsställen och stopplinjer. Ett övergångsställe slits så mycket att det normalt behöver underhållas varje år.
Enligt forskarna kan slitaget, och mängden frigjorda mikroplaster, minskas genom bättre underhåll, material av högre kvalitet samt försiktigare plogning och sopning.
Mer om mikroplaster och utsläpp
Mikroplaster är en samlande beteckning för små plast- och gummifragment upp till fem millimeter stora. De kan tillverkas som mikroplast, till exempel för skrubbmaterial, eller bildas vid slitage eller nedbrytning av plast. Hur mikroplaster påverkar hälsan är till stor del okänt.
Mängden utsläpp från vägmarkeringar uppskattas till 40-570 ton mikroplast om året. Det kan jämföras med 200-700 ton från båtbottenfärger, 100-300 ton för målning av byggnader och 500 ton från konstgräsplaner.
Vid diagnosen IBS, känslig tarm, är kostbehandling mer effektivt än läkemedel, visar en studie från Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet. Med en justering av kosten fick mer än sju av tio patienter påtagligt lindrigare symtom.
Behandlingen vid IBS består ofta av kostråd, till exempel att äta ofta, regelbundet och långsamt samt undvika svårsmält mat. Andra råd är att undvika att dricka för mycket kaffe och alkohol.
Patienter kan också få läkemedel för att dämpa gaser, smärta, diarré eller förstoppning. Ibland ges antidepressiva läkemedel för att lindra magbesvären.
IBS, från engelskans irritable bowel syndrome, är en vanlig diagnos som innebär att tarmen är överkänslig. Det kan medföra smärta i mag-tarmkanalen, gaser och buksvullnad, diarréer och förstoppning. Symtomen kan variera i svårighetsgrad.
I en studie har forskare vid Göteborgs universitet jämfört tre behandlingsformer, två kostbehandlingar och en läkemedelsbaserad. Deltagarna var vuxna patienter med svår eller medelsvår IBS.
Förändring av kost lindrade symtom
En grupp deltagare fick traditionella IBS-kostråd, med fokus på ätbeteende i kombination med låg halt av så kallade fermenterbara kolhydrater, det som kallas FODMAP. Där ingår till exempel laktos, baljväxter, lök och spannmål som jäser i tjocktarmen.
Den andra gruppen fick en kostbehandling med låg andel kolhydrater och hög andel protein och fett. En tredje grupp fick läkemedelsbehandling som utgick från patientens mest besvärande IBS-symtom.
När forskarna undersökte hur väl patienterna i de tre grupperna svarade på behandlingarna, som pågick under fyra veckor, var resultaten tydliga.
Av deltagarna som fick traditionella IBS-kostråd och låg halt av FODMAP hade 76 procent påtagligt lindrade symtom. I gruppen som fått kosten med låg andel kolhydrater och hög andel protein och fett hade 71 procent färre symtom. Bland patienterna i läkemedelsgruppen var andelen 58 procent.
Viktigt med individanpassad behandling
Vid en halvårsuppföljning, då deltagarna i kostgrupperna delvis återgått till sina tidigare matvanor, upplevde en stor andel fortfarande betydande lindring av symtom.
– Med studien kan vi visa att kostbehandling har en central roll i behandlingen av IBS, men att det finns flera alternativa behandlingsmetoder som har visat sig effektiva, konstaterar Sanna Nybacka, forskare och dietist vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och fortsätter:
– Vi behöver mer kunskap om hur vi i framtiden bäst kan individanpassa behandlingen vid IBS och vi kommer vidare att undersöka om det finns faktorer som kan förutsäga om individer kommer att svara väl på behandling.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
