En studie vid Örebro universitet har tittat närmare på varför fibrer är bra för immunförsvaret – på cellnivå. På sikt kanske resultaten bidrar till att mat kan användas som medicin mot vissa tarmsjukdomar.
Kostfibrer är bra för både magen och tarmfloran. Fibrerna håller magen stabil och blir mat till de goda bakterierna i tarmfloran.
Men har kostfibrer även en direkt inverkan på cellerna i tarmen och därmed på vårt immunförsvar? Det har kemiforskaren Victor Castro-Alves vid Örebro universitet velat ta reda på.
Han har studerat hur fibrer från vete och havre bryts ner i tjocktarmen och bildar så kallade oligomerer, som förenklat kan förklaras som en struktur av sammanlänkade molekyler. Studien undersöker hur oligomererna i sin tur påverkar tarmens celler som är en del av immunförsvaret.
Påverkar cellernas receptorer
Victor Castro-Alves studerade vad som hände med fibrerna när de jäst i en labbmiljö som liknar tjocktarmen. Resultaten visar att oligomererna som fibrerna producerade antingen kunde hämma, eller aktivera, speciella receptorer på cellerna.
Det betyder att fibrerna inte bara är mat för tarmbakterier. De påverkar också immunförsvaret direkt genom att interagera med celler i tarmen.
– Det var ett tidskrävande arbete eftersom vi metodiskt undersökte hur var och en av dessa unika molekylära strukturer reagerade med tarmens celler, säger forskaren Victor Castro-Alves i ett pressmeddelande från Örebro universitet.
Arbetsmetoden kan nu användas för att testa olika slags samband, enligt Victor Castro-Alves.
– Den kan till exempel användas för att förstå vad som sker hos patienter med IBS och inflammatoriska tarmsjukdomar som IBD. Kanske kan vi på sikt upptäcka hur vi kan använda mat för att minska symptomen. Det finns stor potential för oligomererna, säger han.
Skillnader mellan olika personer
I projektet gjordes även studier där deltagare fick lämna avföringsprov. Forskarna såg att även om fibrer påverkar tarmfloran på ungefär samma sätt, fanns skillnader mellan olika människor.
– Det är inte så förvånande eftersom alla har olika tarmbakterier och matsmältningsprocesser, säger han.
I nästa steg av forskningen ska studiedeltagarna få äta muffins med kostfiber, som färgats blå med livsmedelsfärg.
Forskarna ska sedan analysera de blåfärgade avföringsproverna för att hitta fler svar om fibrers påverkan på immunförsvaret.
Optiska atomklockor håller tiden exakt och ger centimeterkoll på positioner i gps-system. Men ett hinder för användning på bred front är att de är stora och komplexa. Forskare vid Chalmers har nu utvecklat en teknologi för att krympa dem rejält.
Idag kan våra mobiltelefoner, datorer och gps-system ge oss mycket exakta tidsangivelser och positioneringar med hjälp av över 400 atomklockor som finns världen över.
Alla slags klockor – oavsett om de är mekaniska, atomiska eller smarta – består av två delar: en komponent som svänger, och en som räknar svängningarna.
Hos atomklockor räknas svängningarna hos vibrerande atomer som med väldigt exakt frekvens växlar mellan två energitillstånd. Det här gör att atomklockan kan mäta tid med en precision som motsvarar en sekunds avvikelse över flera miljoner år.
Mer exakt tid och position
Idag använder atomklockorna oftast mikrovågsfrekvenser för att framkalla de här svängningarna hos atomerna. Men på senare år har forskare tittat på möjligheten att i stället använda laserstrålar för att på optisk väg frammana svängningarna.
Optiska atomklockor kan dela upp en sekund i ännu fler delar – likt en linjal där varje millimeter delats upp. Det ger tusentals gånger mer exakta tids- och positionsangivelser.
– Dagens atomklockor gör det möjligt för gps-system att uppnå en precision på några meter. Med en optisk atomklocka kan den precisionen komma ner till bara några centimeter. Det här förbättrar autonomin hos bilar, och hos alla elektroniska system som baseras på positionering, säger Victor Torres Company, professor i fotonik vid Chalmers i ett pressmeddelande.
– En optisk atomklocka kan även känna av minimala förändringar i latitud på jordens yta, och kan användas för övervakning av exempelvis vulkanisk aktivitet, fortsätter han.
Svårt att använda i nuläget
Men de optiska atomklockor som finns idag är skrymmande och kräver komplexa laboratorier med specifika laserinställningar och optiska komponenter. Det innebär att det är svårt att använda dem utanför labbmiljöer.
Nu har ett forskarlag vid Chalmers och Purdue University i USA utvecklat en teknologi som gör optiska atomklockor betydligt mindre och därmed tillgängliga för en mer utbredd användning, till exempel i satelliter.
Kärnan i den nya tekniken är små chipbaserade enheter som kallas mikrokammar. Likt tänderna på en kam kan mikrokammarna generera ett spektrum av jämnt fördelade ljusfrekvenser. På så vis kan en mikrokamsfrekvens ”låsas” till en laserfrekvens, som i sin tur är låst till atomurets svängning.
Mikrokammar krymper systemet
Även om de optiska atomklockorna gör det möjligt med en större precision, är frekvensen på svängningarna alldeles för hög för att någon elektronisk krets idag ska hinna räkna dem. Men med hjälp av mikrokam-chipet har forskarna löst problemet, samtidigt som de har krympt atomurets system betydligt.
– I vårt system fungerar frekvenserna som en brygga mellan atomklockans optiska signaler och radiofrekvenserna som används för att räkna atomklockans svängningar. Mikrokammens minimala storlek gör det möjligt att krympa atomklockans system betydligt samtidigt som de bibehåller sin extraordinära precision, säger Victor Torres Company.
Likt tänderna på en kam består en mikrokam-chipet av ett spektrum av jämnt fördelade ljusfrekvenser. Det kan krympa system för optiska atomur betydligt och underlätta användning i exempelvis satelliter för mer exakta gps-positioner. Det fotoniska chipet på bilden innehåller 40 mikrokamgeneratorer och är bara fem millimeter brett. Bild: Kaiyi Wu/Chalmers tekniska högskola
Löste tidigare problem
Ett annat stort hinder har handlat om att uppnå den ”självreferens” som behövs för att anpassa mikrokammens frekvenser exakt med atomurets signaler.
– Vi lyckades lösa problemet genom att para ihop två mikrokammar, var och en något förskjuten, för att enklare kunna justera frekvenser. På det sättet kunde vi få systemet att överföra den exakta tidssignalen från en atomklocka till en mer tillgänglig radiofrekvens, säger Victor Torres Company.
Laseroptik på små chip
Det nya systemet innehåller integrerad fotonik, med chipbaserade komponenter i stället för skrymmande laseroptik. För att kunna ”räkna” svängningarna för en optisk frekvens krävs många komponenter förutom mikrokammarna, till exempel modulatorer, detektorer och optiska förstärkare. Nästa steg i forskningen är att ta med alla nödvändiga element för att skapa ett komplett system på ett enda chip.
Forskarnas innovation kan bana väg för massproduktion, något som skulle göra optiska atomur mer överkomliga och tillgängliga för en rad användningar i samhället och inom vetenskapen.
– Vi hoppas att framsteg inom material och tillverkningstekniker kan effektivisera teknologin ytterligare och därmed föra oss närmare en värld där ultraexakt tidtagning är en standarddel av våra mobiler och datorer, säger Victor Torres Company.
Påfrestande arbetsmiljö och stökiga organisationer bidrar till att rektorer och skolledare får nog och slutar sina jobb. För att fler ska vilja stanna kvar som ledare behövs ett bra stöd från den egna chefen. Det visar en studie.
Varför lämnar så många rektorer och skolledare sina jobb? De har forskaren Tobias Richard vid Umeå universitet sökt svar på i en studie, som utgår från en undersökning bland 2000 skolledare.
Studien visar att arbetsmiljön och organisationen spelar en avgörande roll skolledarnas beslut att lämna jobbet. Det gäller oavsett om de jobbar i fristående eller kommunal verksamhet, eller leder förskolor, grundskolor, gymnasier eller vuxenutbildning.
– Resultaten visar att skolledare i kommunala skolor kämpar med otydliga organisationer och upplever att de har sämre förutsättningar än skolledare i fristående skolor, vilket i sin tur gör att deras vilja att lämna arbetet blir högre, säger Tobias Richard, doktorand vid sociologiska institutionen vid Umeå universitet i ett pressmeddelande.
Stöd från chef viktigt
En annan faktor är känslomässiga krav och tung arbetsbörda som skolledare ställs inför. De måste ofta hantera komplicerade och starka känslor samtidigt som de har många arbetsuppgifter som inte hinns med.
Tobias Richards forskning visar även att stöd från chefen har stor betydelse. Skolledare som upplever att deras chef lyssnar aktivt och fungerar som emotionellt stöd, samtidigt som de ger tydlig riktning, har en lägre vilja att sluta.
– De skolledare som i högre utsträckning känner att de har kontroll över sin arbetssituation, att de kan påverka sin kalender och välja i vilken ordning de vill göra sina arbetsuppgifter, vill också lämna sitt arbete i lägre utsträckning än de som inte har denna möjlighet, säger Tobias Richard.
Hälsa och självförtroende spelar roll
Forskningen visar även att personliga faktorer har betydelse. Kvinnor och de skolledare som upplever att de har god hälsa tenderar att stanna längre i sina jobb. Dessutom visar resultaten att skolledare med hög grad av neuroticism, det vill säga de som är mer emotionellt instabila, har en högre vilja att lämna sina arbeten.
– Det omvända gäller för de skolledare som har högt självförtroende som skolledare, de vill lämna arbetet i lägre utsträckning, säger Tobias Richard.
Hoppas leda till förändring
Hans förhoppning är att forskningen ska leda till förändrade arbetssätt hos kommuner och fristående huvudmän. Genom att fokusera mer på arbetsmiljö och stöd kan omsättningen av skolledare minskas. Det skulle gynna stabilitet och bättre långsiktig kvalitet i skolorna.
– Något som är kännetecknande för skolor som inte fungerar är just frekventa skolledarbyten. Organisationen får aldrig en chans att stabiliseras och utvecklas. Detta är något jag vill hjälpa till att förändra, säger Tobias Richard.
Han betonar att rekryteringsprocessen ofta fokuserar på att hitta ”rätt person” för jobbet, men att forskningen pekar alltså på att det snarare är arbetsmiljön och huvudmännens stöd som avgör om en skolledare stannar.
– För kommuner och fristående huvudmän som vill skapa stabilitet och långsiktig kvalitet i sina skolor är det därför avgörande att både förbättra förutsättningarna för skolledare och säkerställa att rekryteringar är väl övervägda, säger Tobias Richard.
Många gymnasieelever tar stöd av ChatGPT i sitt skolarbete på natur- och teknikprogrammen. Men användningen sker på ett genomtänkt sätt – trots att många inte har så bra koll på AI. Det menar forskare vid Högskolan i Halmstad.
Få studier har tittat på hur elever använder stora språkmodeller, till exempel ChatGPT, inom naturvetenskapliga skolämnen som biologi, fysik, kemi, teknik och matematik.
Forskare har nu tittat närmare på hur elever använder sig av AI-verktyg i skolarbetet.
– Lärare och föräldrar behöver förstå hur eleverna använder AI eftersom eleverna redan har tillgång till AI-verktygen och kommer att använda dem ännu mer i framtiden, säger Federico Valeri, doktorand i informatik på Högskolan i Halmstad, i ett pressmeddelande.
En enkätundersökning bland elever på natur- och teknikprogrammen visade att 90 procent hade använt någon form av generativt AI-verktyg, till exempel ChatGPT, i skolan under den senaste månaden. 35 procent uppgav att de tagit hjälp av AI minst fem gånger under perioden.
Stöd för att förstå begrepp
Forskarnas enkät visade också att 60 procent av eleverna använder ChatGPT för att förstå olika begrepp, framför allt inom ämnet biologi. Färre använder AI för att sammanfatta texter.
– Att sammanfatta texter skulle kunna vara ett sätt att avlasta en stor del av arbetet, men det kan också vara problematiskt för lärandet om läsning är en viktig del av lärandeprocessen. Däremot innebär användning av AI som stöd för att förstå begrepp inte samma problem, säger Federico Valeri.
Många hade dålig koll på AI
Enkätsvaren visar också att majoriteten av eleverna upplever att de har tillräckliga kunskaper för att använda AI som stöd i sina studier.
– Det är anmärkningsvärt, särskilt med tanke på att det visade sig att det flesta hade väldigt liten förståelse för hur AI-modeller egentligen fungerar.
Det här visade sig när forskarna gjorde djupintervjuer med elever.
– Överlag visade intervjuerna att eleverna inte kan så mycket om AI, även om några har större intresse och kunskap om algoritmer, matematik och statistik. Trots det hade eleverna vettiga och genomtänkta strategier för att interagera med verktyget, säger Federico Valeri och fortsätter:
– Det är lite förvånande, vi trodde att goda kunskaper om AI skulle ha större inverkan på elevernas strategier.
Hade bra strategier
Ett svar från ChatGPT kan variera mycket i kvalitet. Det beror till stor del på hur frågorna formuleras, så kallade promptar.
– Eleverna använde det som liknar de välkända strategierna för promting. Både de som var okunniga om AI och de som var mer kunniga hade bra strategier.
Han beskriver goda strategier som att ge mycket kontext, till exempel att man är gymnasieelev och att det handlar om ämnet biologi.
– Skriver man däremot bara ”vad är växthuseffekt” får man inte så bra svar, säger Federico Valeri och fortsätter:
– Eleverna vet att ChatGPT kan hitta på fakta, så de ställer inte rena faktafrågor. Eleverna jobbar också iterativt, det vill säga, först ställer de en fråga och får de då inte ett bra svar finslipar de frågorna efter hand. Det är också en god strategi.
Ämneskunskap underlättade
Eleverna berättade att de i början mest använde ChatGPT som en vanlig sökmotor.
– Efter hand använde de verktyget på ett smartare sätt, trots att de inte hade lärt sig mer om verktyget tekniskt. Eleverna uppgav också att, om de hade varit på lektionerna och hade mer ämneskunskap, blev de bättre på att använda ChatGPT till skoluppgifterna.
Mer om studien
Enkäten besvarades av 450 gymnasieelever under mars 2024. Djupintervjuer med 12 deltagare gjordes under april 2024 på naturvetenskapsprogrammet och teknikprogrammet på gymnasieskolor i södra Sverige. Frågorna handlade om STEM-ämnena, det vill säga naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik.
De flesta studenter i Sverige är flitiga när det gäller att läsa kurslitteratur. Yngre läser däremot betydligt mindre än sina äldre studiekamrater. Det visar en undersökning som kastar nytt ljus över diskussionen om en kris för läsningen inom högre utbildning.
I en enkätundersökning har 1000 slumpmässigt utvalda studenter i Sverige fått svara på frågor om sina läsvanor och läsförståelse.
Resultaten, som mynnat ut i en rapport, visar att drygt 70 procent av studenterna läser större delen av den obligatoriska, svenskspråkiga kurslitteraturen. Nära nio av tio tycker att den är enkel att läsa och förstå.
Yngre läser mindre
Samtidigt finns skillnader mellan olika grupper av studenter, visar undersökningen. Ett tydligt resultat är att yngre studenter läser mindre kurslitteratur, jämfört med äldre studiekamrater.
– Det är möjligt att yngre studenter hanterar akademiska texter på andra sätt än äldre, och exempelvis använder digitala resurser eller sammanfattningar mer. Det kan också handla om förändrade läsvanor över tid hos den yngre befolkningen, säger doktoranden Linda Eriksson vid Örebro universitet och en av rapportens författare, i ett pressmeddelande.
– Men även om yngre studenter är mindre benägna att läsa jämfört med äldre studenter läser en majoritet fortfarande merparten av litteraturen, fortsätter hon.
Läsvanorna varierar också mellan olika ämnesområden. Studenter inom humaniora och konst är flitigast med läsningen. Här läser 86 procent det mesta av kurslitteraturen. Motsvarande siffra för studenter inom teknik, som läser minst av alla, är 61 procent.
Debatt om sämre läsförmåga
Undersökningen är en av få större genomlysningar av läsning inom högre utbildning som gjorts. Arbetet har letts av Hans Malmström, biträdande professor vid Chalmers institution för vetenskapens kommunikation och lärande.
Han anser att undersökningen bidrar med insikter i den pågående debatten om svagare läsförmåga bland studenter.
– Det är knappast realistiskt att tro att alla studenter alltid ska läsa all kurslitteratur. Att resultaten visar att en övervägande majoritet av studenterna läser och tar till sig kurslitteraturen tycker jag inger visst hopp, och ger anledning att reflektera över omfattningen av läskrisen inom högre utbildning som just nu diskuteras, säger Hans Malmström i pressmeddelandet.
Språket spelar roll
Undersökningen visar dock att språket tycks påverka läsningen. När kurslitteraturen är på engelska tycks viljan att läsa minska rejält.
– En tredjedel av studenterna säger att de bara läser en mindre del eller ingenting alls när kurslitteraturen är på engelska. Detta kan få konsekvenser för lärandet, eftersom mycket av kurslitteraturen är på engelska, säger Hans Malmström.
Kan finnas utmaningar
Undersökningen att frågan om studenters läsförmåga är komplex, menar Hans Malmström.
– Resultaten visar att en majoritet av studenterna verkar hantera den akademiska läsningen väl. Trots det finns det mindre grupper av studenter som riskerar att hamna i en kunskapsmässig marginalisering för att de inte läser tillräckligt eller inte förstår.
– Hur högre utbildning, men även grund- och gymnasieskolan, väljer att hantera dessa utmaningar kan ha långtgående konsekvenser, framför allt för enskilda studenters lärande, fortsätter han.
Rapporten är ett samarbete mellan Chalmers, Örebro universitet och Språkrådet.
Bollsport i skolan kan användas för att lära elever att samarbeta, men i praktiken är det inte helt lätt. Lärarna tvingas ofta balansera mellan tävlingskultur och inkludering i undervisningen, visar en avhandling.
Bollspel har ingått i den svenska idrottsundervisning sedan 1950-talet. Traditionellt har fokus varit att lära ut teknik och att spela. Men bollspelandet är inte helt okontroversiellt.
– Tidigare forskning visar att undervisningen ofta exkluderar vissa elever och heller inte leder till att elever lyckas utveckla sitt kunnande i bollspel nämnvärt, berättar doktoranden Jan Mustell vid Örebro universitet i ett pressmeddelande.
I en avhandling har han intervjuat lärare som undervisar blivande idrottslärare på tre lärosäten. Jan Mustell har också studerat hur lärarstudenter och nyutbildade lärare använder sina kunskaper från utbildningen ute på skolorna.
Elever lär sig samarbeta
En av slutsatserna är att bollspel i idrottsämnet idag fyller många olika funktioner.
– Lärare kan använda bollspel för att utveckla elevers förmåga att samarbeta, inte bara för att bli bättre på spelet. Men det finns en spänning mellan lärande och att bollspelsundervisning måste vara rolig, som många lärare verkar ha svårt att kombinera i praktiken, säger Jan Mustell.
Bollspelandet i skolan påverkas av också av normer från sportens tävlingskultur.
– Elever förväntar sig att bollspel i skolan ska fungera på samma sätt som i sportklubbar. Det innebär att lärarna måste hitta olika sätt att hantera det, säger Jan Mustell.
Lärarutbildningen påverkar mer
Något som förvånade Jan Mustell är att lärarnas egna erfarenheter av idrott inte tycks påverka hur de undervisar.
– Lärare som själva har erfarenhet av bollidrott känner sig tryggare i undervisningssituationen, men tävlingsidrottens pedagogik reproduceras inte i skolan.
Han tolkar det som att nya lärare har nytta av vad de lärt sig på idrottslärarutbildningen.
– Jag tror att idrottsundervisningen i skolan och föreningsidrott är så olika att det är viktigare för lärarna att använda de inkluderande metoder de lärt sig på lärarutbildningen än att bara förlita sig på sina egna erfarenheter från tävlingsidrott, säger Jan Mustell.
Idrottsämne i förändring
Skolämnet har fått ett ökat fokus på hälsa sedan läroplansreformen 1994. Det har också skett en akademisering av idrottslärarutbildningen, något som lett till mer fokus på teoretiska kunskaper än praktiskt kunnande i olika aktiviteter.
Jan Mustell hoppas att hans avhandling ska bidra till att utveckla hur blivande idrottslärare lär sig om undervisning i idrott och hälsa.
– Det finns det nya, mer studentcentrerade modeller för undervisning, men dessa verkar ha svårt att slå igenom i praktiken. Min forskning kan användas för att förbättra undervisningen så att fler elever får en mer inkluderande och lärorik idrottsundervisning, säger han.
Giraffers tarmbakterier påverkas inte främst av vad de äter. De är snarade kopplade till vilken art de tillhör, visar en studie. Kunskapen kan bidra till att säkra tillgången på mat för utrotningshotade giraffer i Afrika.
Forskare vid bland annat Uppsala universitet har analyserat sambandet mellan föda och mikrobiom, det vill säga tarmflora, hos vilda giraffer i Kenya. Genom att sekvensera dna från både växter och bakterier i avföringsprover kunde forskarna undersöka både sammansättningen av bakterier i tarmen och vilka växter girafferna hade ätit.
Tarmfloran gemensam för art
Forskarna samlade in prover från tre olika arter, nätgiraff, masai-giraff och nordlig giraff, som lever runt ekvatorn i Kenya. De kunde då se att tarmfloran främst påverkades av vilken art girafferna tillhörde, inte av vad de åt.
– Vi förväntade oss att giraffer som äter liknande föda också skulle ha liknande mikrobiom, men vi fann ingen sådan koppling. I stället såg vi att giraffer verkar behålla artspecifika mikrobiom, även när individer inom samma art kan äta helt olika uppsättningar av växter, säger Elin Videvall, forskare inom genetik och ekologi vid Uppsala universitet i ett pressmeddelande.
– Det tyder på att mikrobiomet kan ha en evolutionär komponent som vi ännu inte helt förstår, fortsätter hon.
Nätgiraffer i Kenya. Bild: Tyler Kartzinel
Bevara utrotningshotade giraffer
Geografin spelade också stor roll för vad djuren åt. Giraffer av samma art åt olika typer av föda beroende på var de levde. Eftersom alla tre arter är utrotningshotade, kan kunskap om vad de äter vara viktig att känna till, menar forskarna. Det kan underlätta planering av områden som är viktiga att bevara för att säkra tillgången på föda.
– Vi började denna studie som ett internationellt samarbete mellan både forskare och naturvårdare. Förhoppningen är att vår forskning kan ge bättre insikt om giraffers föda och hjälpa till att stödja deras bevarande, säger Tyler Kartzinel, universitetslektor vid Brown University i USA.
Elektronik som hamnar på tippen innehåller giftiga kemikalier från plast. Enligt en studie kan kemikalierna ha hormonstörande effekter och orsaka inflammation i mänskliga celler.
Allt fler datorer, hushållsmaskiner och mobiltelefoner gör att sopberget med elektronik växer. Forskare vid bland annat Örebro universitet har nu undersökt hur kemikalier från plast i elektronikavfall påverkar mänskliga celler.
I en studie analyserades elektronikavfall och forskarna fann en cocktail av farliga kemikalier.
I den kemiska soppan finns bland annat polyaromatiska kolväten, PAH, men även organofosfat och ftalater. Det är kemikalier som är kända för att ha skadliga effekter på människors hälsa. PAH är till exempel en grupp av cancerframkallande ämnen.
Mänskliga celler undersöktes
För att förstå hur kemikalierna påverkar människors hälsa använde forskarna tekniken ”cell painting”, där olika delar av mänskliga celler målades med fluorescerande färger.
– Med hjälp av avancerad mikroskopi kan vi ta tusentals bilder på en cell och jämföra den med en cell som exponerats för kemikalier från elektronikavfall, säger Andi Alijagic som är forskare inom toxikologi vid Örebro universitet i ett pressmeddelande.
Påverkade inflammation
Det visade sig att exponering av kemikalierna ledde till betydande förändringar i viktiga cellstrukturer. Förändringarna framkallade till exempel inflammatoriska reaktioner i cellerna.
– Inflammation är en underliggande orsak till många sjukdomar. Även låggradig inflammation som pågår under en lång tid kan ha hälsoeffekter, säger Andi Alijagic.
Kemikalierna i avfallet visade sig också kunna påverka hormonsignaler, som är viktiga för den reproduktiva hälsan för både kvinnor och män.
Kan hamna i naturen
Det analyserade avfallet bestod av icke-metalliska delar från elektronikprodukter, mestadels plaster med många olika giftiga kemikalier. Andi Alijagic anser att även kemikalierna bör tas om hand vid återvinning av så kallat e-avfall.
– Vi slänger enorma mängder elektronik varje dag, och kemikalierna skulle kunna påverka människors hälsa om de hamnar i mark och vatten, säger han.
Studien är ett samarbete mellan forskare vid Örebro universitet, Linköpings universitet och forskningsinstitutet RISE.
Öroninflammation, bihåleinflammation och artros – det är bara några av de krämpor som svenska vikingar tycks ha dragits med. Det har forskare från Göteborgs universitet kunnat se genom att undersöka vikingaskallar med skiktröntgen.
I Varnhem i Västergötland har man hittat många välbevarade skelett efter vikingar. Nu har forskare från bland annat Göteborgs universitet undersökt 15 vikingaskallar därifrån med hjälp av modern datortomografi, även kallad CT-röntgen eller skiktröntgen.
Skiktröntgen ger tredimensionella bilder där forskarna i detalj kan studera olika typer av skelettpåverkan, skikt för skikt, i de olika delarna av skallen. Flera av de undersökta individerna visade tecken på att ha genomgått bihåle- eller öroninflammation vilket har satt spår i intilliggande benstrukturer. Forskarna såg också tecken på artros och olika tandsjukdomar.
– Det fanns en hel del att titta på. Exakt vad allt beror på vet vi inte. Vi ser ju inte skadorna i de mjuka vävnaderna, eftersom de inte finns kvar, men vi ser vilka spår de satt i skeletten, säger Carolina Bertilsson, forskare på Göteborgs universitet och övertandläkare inom Folktandvården, i ett pressmeddelande.
Ny förståelse för vikingarnas hälsa
Resultaten i studien ger en ökad förståelse för hur människor hade det när det inte fanns tillgång till modern sjukvård.
–Alla vet hur det känns att ha ont någonstans, man kan bli ganska desperat att få hjälp, men på den här tiden fanns inte den sjukvård och tandvård vi är vana vid och ingen smärtlindring i dagens bemärkelse, eller antibiotika. Fick man en infektion kunde man få dras med den länge.
Skonsam analys av vikingaskallar
Förutom att ge insikter i vikingarnas liv har studien också visat hur skiktröntgen kan användas för arkeologiska undersökningar. Metoden har många fördelar.
– Väldigt många av dagens arkeologiska metoder är invasiva, där man behöver borra bort ben eller annan vävnad för analys. Här behåller vi kvarlevorna helt intakta och får ändå ut väldigt mycket information, säger Carolina Bertilsson.
Läkare inom infektionssjukvård hade störst risk att smittas under pandemins första och andra våg. Var femte testades positivt för coronaviruset, vilket är betydligt fler än läkare med mindre patientkontakt.
En studie vid Umeå universitet har undersökt hur stor risk läkare med olika specialiteter hade för att smittas av coronaviruset under pandemin. Forskarna har tittat på registerdata för 35 000 läkare i Sverige mellan 2020 och 2022.
Studien visar att läkare som arbetade på infektionsmottagningar eller infektionskliniker löpte den högsta risken att testa positivt för sars-cov-2 som orsakar covid-19. Det här var särskilt tydligt under pandemins första och andra våg.
Infektionsläkare mest utsatta
En femtedel av läkarna som jobbade på infektionsklinik smittades under 2020. Bland läkare med liten patientkontakt smittades färre än var tionde.
– Resultaten belyser vikten av effektiva skyddsrutiner och vaccinationsprogram för sjukvårdspersonal under framtida pandemier. Våra fynd pekar på att yrkesmässig exponering är en viktig riskfaktor för smitta, säger forskaren Anne-Marie Fors Connolly vid Umeå universitet i ett pressmeddelande.
Läkare som jobbade inom geriatrik och akutmedicin hade näst störst risk att smittas.
Vaccinering viktigt för vårdpersonal
Vaccination minskade tydligt risken att testa positivt för coronaviruset. Enligt studien är vaccinationsprogram för högriskgrupper inom sjukvården avgörande för att skydda personalen.
– Våra resultat är ett viktigt bidrag till att förbättra framtida pandemihantering och skyddsåtgärder för sjukvårdspersonal, säger Anne-Marie Fors Connolly.
Mer om studien
I studien ingick data för över 35 000 offentligt anställda läkare i Sverige mellan februari 2020 och mars 2022. Forskare analyserade sambandet mellan klinisk specialitet och risken för att testa positivt för coronaviruset sars-cov-2.
Bland läkare som jobbade på infektionsklinik smittades en femtedel, 20,2 procent, under 2020. Bland läkare med liten patientkontakt smittades färre än var tionde, 8,7 procent.
Förskolan pekas ut som en viktig plats för att nyanlända barn ska integreras i det svenska samhället. Men den fria leken och undervisningen främjar inte alltid målet, enligt forskning vid Linköpings universitet
Kommunerna är sedan 2023 skyldiga att reservera plats i förskolan för nyanlända barn. Tanken är barnen ska lära sig språket och bli integrerade i samhället.
Men inget sägs om hur det praktiskt ska gå till. Det här försvårar för förskolan att förverkliga förhoppningarna om integration, enligt en avhandling vid Linköpings universitet.
– Man måste börja erkänna på nationell nivå att integration kräver ett aktivt arbete. Som jag ser det nu är det barnen själva som får bära en stor del av bördan, säger Charlotte Löthman, som skrivit avhandlingen vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande, i ett pressmeddelande.
Under tre månader var hon på plats på två förskolor för att se hur omsorg, undervisning och fri lek går till. I grupperna ingick barn som nyss hade kommit från Ukraina. I avhandlingen ingick också intervjuer med pedagoger på tre förskolor.
Risk att alla inte inkluderas
Charlotte Löthmans observationer visar att personalen ser barnens behov och anpassar rutinerna, till exempel vid hämtning och måltider. Men vid gruppundervisning uppträder ett annat mönster, särskilt i undervisning där språket är en viktig del.
Här betonas traditionellt dialog och barnens aktiva deltagande. Följden blir att barnen som inte kan svenska så bra riskerar att hamna utanför. Detta uppmärksammas inte alltid av pedagogerna.
Samma sak gäller barnens fria lek som utgör mer än hälften av tiden i förskolan. Även här är det barnens egen vilja och initiativ som traditionellt står i centrum. Att barnen inte självmant leker över kultur- och språkgränser överraskar inte Charlotte Löthman. Däremot är hon förvånad över att de vuxna inte tar mer initiativ för att bygga sammanhållning mellan barnen.
– Jag menar att pedagogerna behöver kliva in och vara mer aktiva. För vi vet att det är svårt att överbrygga de här språkliga och kulturella gränserna när barnen blir äldre, i skolåldern, säger Charlotte Löthman.
Mer stöd behövs
Hon lyfter fram att pedagogerna kan behöva mer stöd för att kunna arbeta både vid den fria leken och i den språkintensiva undervisningen. De behöver även mer kunskap om barns kamratkulturer och språkets roll. Traditionella arbetssätt räcker inte till, menar Charlotte Löthman.
– Ansvaret för det här ligger på politikerna. Så länge de tror att integration sker automatiskt får inte förskolan stöd i att utveckla sitt arbete. Det krävs ett avsiktligt integrationsarbete.
Charlotte Löthman betonar att hennes observationer inte gäller alla förskolor. Däremot menar hon att svensk förskola som helhet präglas av en pedagogik som bygger på majoritetssamhällets språk och kultur.
Intervjuerna med pedagogerna visar dock på att de är öppna för att lära nytt. Personalen vittnar om hur kontakten med nyanlända föräldrar fått dem att ifrågasätta saker som förut tagits för självklara, men att de också lärt sig att stå upp för värderingar som förskolan inte kan kompromissa om.
Det är inte bara isens tjocklek som avgör om den håller för skridskoåkning eller vinterfiske. Även strukturen på isen spelar roll för säkerheten. Under de senaste 50 åren har bräcklig is av frusen slask eller snö blivit vanligare på svenska sjöar, visar ny forskning.
Den skandinaviska sjöisen har både blivit tunnare och svagare på senare år, enligt en studie från Göteborgs universitet och Uppsala universitet.
Forskarnas analyser från 21 svenska sjöar visar att isens tjocklek har minskat med i genomsnitt 0,22 centimeter per år under de senaste fem decennierna. Men också kvaliteten, och därmed bärigheten, på istäcket har försämrats.
– Sjöisens struktur förändras snabbt i en varmare värld. År 2023 hade nio av de undersökta sjöarna blivit osäkra för skridskoåkare, vinterfiskare och andra som är beroende av frusna sjöar. Det beror främst på att lufttemperaturen växlar mer under vintern än förut, säger Mark Peternell, forskare i strukturgeologi vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Omfrusen is är svagare
Långa ihållande perioder med minusgrader i luften blir alltmer sällsynt, och det gäller i stora delar av landet. Klimatförändringarna har bidragit till att frys- och töcyklerna kommer oftare.
Studien visade att det finns ett starkt samband mellan antalet dagar med lufttemperaturer över fryspunkten och minskningen av tjockleken på kärnisen. Kärnis är den starkaste och säkraste typen av is som bildas när vattnet i sjön fryser till is under ihållande kyla.
Varma dagar innebär att bildningen av kärnis störs och svagare vit is, som innehåller mer luftbubblor och föroreningar, blir vanligare. Denna is kallas för stöpis.
Räcker inte att mäta tjocklek
Snöfall förvärrar problemet ytterligare genom att snön isolerar isen, och även bildar slask, som senare fryser igen och blir till stöpis. Denna förändring resulterar i is som är betydligt svagare och mer benägen att gå sönder när den belastas. Detta gäller även om den är ganska tjock.
– Det räcker alltså inte att bara mäta tjockleken. För den som ger sig ut på sjöisar är det avgörande att bedöma isens kvalitet. Kärnis är stark och mörk, medan stöpis är grumlig och mycket svagare. Dessutom är isen inte likadan över en hel sjö, därför behöver du undersöka isens tjocklek och kvalitet om och om igen, säger Mark Peternell.
Livsviktig kontroll av is och temperaturer
En tumregel från Issäkerhetsrådet och Sveriges snöskoterägares riksorganisation är att en säker kärnis för promenader eller skridskoåkning bör vara minst tio centimeter tjock, och minst 15 cm för snöskotrar.
Innan du ger dig ut på isen är det viktigt att kontrollera de senaste temperaturtrenderna, eftersom varma dagar snabbt kan försvaga isen. Knakande ljud eller synligt slask tyder på instabilitet. Det är också viktigt att ha isdubbar och inte vistas ensam på isen.
För att undvika fler drunkningsolyckor med dödlig utgång på vintern rekommenderar forskarna att organisationer som Issäkerhetsrådet regelbundet övervakar isstrukturen, utvecklar bättre varningssystem, ser över riktlinjerna för issäkerhet och förbereder samhället på stora förändringar i isförhållandena.
Forskare vid Lunds universitet vet nu mer om varför svåra hjärnskador kan leda till demens. De har upptäckt att förändringar i hjärnans blodkärl leder till en ansamling av amyloid-beta, som är vanligt vid Alzheimers sjukdom.
Det har länge varit känt att personer som drabbats av svår hjärnskada, så kallat hjärntrauma, har en ökad risk för demens. Men fortfarande vet forskarna väldigt lite om de molekylära mekanismerna bakom sambandet. Därför är det svårt att ta fram effektiva behandlingar som förhindrar att demens utvecklas efter traumatisk hjärnskada*.
Nu har en forskargrupp vid Lunds universitet sett att kärlsystemet kan vara nyckeln till framtida behandlingar.
Kärlförändringar driver på
Hjärntrauma försämrar ofta hjärnans blodflöde, troligen genom förändringar i de glatta muskelcellerna som finns i blodkärlens väggar. De här störningarna i blodflödet kan leda till ytterligare hjärnskador och förvärra befintliga skador, även om det fortfarande är oklart exakt hur detta sker.
För att fylla kunskapsluckan har forskarna tittat närmare på de molekylära detaljerna. I ett samarbete med Uppsala universitet analyserade de hjärnvävnad från 15 patienter. Vävnaden samlades in inom en vecka efter en hjärnskada.
Det visade sig att förändringarna i de glatta muskelcellerna i blodkärlen sammanföll med en ökad ansamling av amyloid-beta. Det är ett protein i hjärnan och kopplas till Alzheimers sjukdom.
– Vi blev förvånade över att även unga patienter uppvisade denna ansamling av amyloid-beta tillsammans med de kärlförändringar som hjärntraumat orsakat. Våra fynd tyder på att kärlförändringar kan vara viktigare än vi förut trott, säger Ilknur Özen, forskare inom neurokirurgi, i ett pressmeddelande från Lunds universitet.
Utmanar syn på demenssjukdomar
Enligt forskarna utmanar resultaten den rådande synen på neurodegenerativa sjukdomar, dit Alzheimers sjukdom räknas.
– Det vi ser tyder på att kärldysfunktion kan vara den faktor som driver på utvecklingen av sjukdomen, snarare än att den är en följd av nervcellsskador, säger Niklas Marklund, överläkare i neurokirurgi och professor vid Lunds universitet.
Även åldrande påverkar funktioner i kärlsystemet, men hjärntrauma kan alltså påskynda dessa processer – även hos yngre patienter. Forskarna betonar dock att långt ifrån alla med svåra hjärnskador utvecklar alzheimer, vilket visar att mer forskning behövs.
– Vi är inte där ännu, men förhoppningsvis kan en ökad kunskap om vad som händer på molekylär nivå i kärlen efter en hjärnskada öppna dörrar för nya behandlingsmöjligheter, säger Niklas Marklund i pressmeddelandet.
*Traumatisk hjärnskada kan uppstå om huvudet utsätts för våld, till exempel i samband med trafikolyckor, fallolyckor eller slag.
Nya observationer av klimatet runt den ultraheta exoplaneten WASP-121 b bjöd på flera överraskningar. Astronomer upptäckte både grundämnet titan och mystiska jetströmmar, något som utmanar teorier om hur atmosfärer fungerar på extrema planeter. Studierna har bland annat gjorts av forskare vid Lunds universitet.
Forskare har hittills upptäckt drygt 5 800 exoplaneter, alltså planeter som kretsar kring andra stjärnor än vår sol.
En av de mer extrema exoplaneterna är den ultraheta WASP-121 b, som ligger cirka 900 ljusår från jorden. Den är något större än vårt solsystems största planet, Jupiter, och kretsar mycket nära sin stjärna.
Planeten roterar dessutom i takt med stjärnan, liksom vår måne roterar i takt med jorden. Det innebär att exoplanetens ena sida alltid vetter mot stjärnan och blir extremt het, cirka 2 500 grader. Den andra sidan förblir betydligt svalare.
Länge ett mysterium
Temperaturskillnaden och hur värmen förflyttas i en så extrem miljö har länge varit ett mysterium. Men i två studier har forskare, bland annat från Lunds universitet, gjort en rad nya observationer med hjälp av Europeiska sydobservatoriets teleskop i Chile.
– Vi upptäckte att en jetström transporterar material runt planetens ekvator, samtidigt som en separat vind på lägre höjder i atmosfären transporterar gas från den heta dagsidan till den svala nattsidan. Detta klimat har aldrig tidigare setts på någon planet och utmanar nuvarande teorier om hur atmosfärer fungerar på extrema planeter, säger Bibiana Prinoth, astrofysiker vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Titan runt exoplaneten
Men det var inte enda upptäckten. Astronomerna har för första gången lyckats upptäcka titan i exoplanetens atmosfär. Tidigare har de trott att allt titan försvunnit från WASP-121 b, eller bara fanns i så små doser att det inte kunde observeras.
– Upptäckten utmanar vår förståelse för hur vindar och kemi fungerar på dessa heta planeter och avslöjar en stor klyfta mellan vad nuvarande modeller förutspår och vad vi faktiskt observerar på mer varierade exoplaneter, säger Bibiana Prinoth.
Bättre förståelse av atmosfärer
Mer kunskap om mångfalden av exoplanet-atmosfärer gör att forskarna bättre kan förstå hur atmosfärer fungerar. Analyserna lägger också grunden för mer precisa modeller. Studier av jordliknande planeter kommer även att underlättas av ett nytt stort teleskop som byggs i Chile.
– De här studierna av WASP-121 b är en påminnelse om hur mycket det fortfarande finns att utforska och avslöja om universum. Nästa generations teleskop kommer att ge oss otroliga insikter om kemin och dynamiken i avlägsna världar. Vi kommer att avslöja saker som vi bara kan drömma om idag, säger Bibiana Prinoth.
De senaste åren har lövsångare blivit färre. Nu ses en dyster trend även för rödhakar. Det visar en sammanställning av ringmärkta fåglar där antalet är det lägsta på 35 år.
Under många år har lövsångaren, som är Sveriges vanligaste fågel, minskat i antal. Nu ser forskarna en vikande trend även hos rödhaken. Under de senaste fyra åren har antalet ringmärkta rödhakar mer än halverats. De har minskat från 30 000 till 13 000.
– Rödhaken har historiskt sett haft upp- och nedgångar, så den kanske återhämtar sig och den kan också, till skillnad från lövsångaren, få flera kullar per säsong. Men det ser bekymmersamt ut, säger Thord Fransson, forskare och ansvarig för Ringmärkningscentralen på Naturhistoriska riksmuseet, i ett pressmeddelande.
Under förra året ringmärktes totalt 226 000 fåglar i Sverige. Det är den lägsta siffran sedan 1990-talet.
Klimatförändringar påverkar fåglarna
Orsaken till att de ringmärkta fåglarna blivit färre är inte tillräckligt utrett, men sannolikt speglar resultatet ett faktiskt minskat fågelliv i Sverige.
Det kan i sin tur bero på förändringar i klimatet och fåglarnas tillgång på föda. Insekternas antal och livscykel påverkas av mildare vintrar och tidigare vårar.
När fåglar behöver mest mat, cirka tre veckor efter att äggen lagts, kan tillgången på insekter redan ha klingat av. Det leder till mindre föda till fågelungarna. Det finns även studier som visar att fåglarnas inre klocka kan påverkas av varma vårar och att det skulle kunna påverka om häckningar blir framgångsrika.
Gransångarna har blivit fler
En fågelart som däremot ökat i antal är gransångaren, visar ringmärkningen. I takt med ett förändrat klimat har den sydliga underarten flyttat norrut. Förr fanns gransångaren bara på kontinenten, men nu är den etablerad i hela Götaland.
– Fåglarnas antal är ett tecken på att något i vår miljö håller på att förändras, och det är viktigt att vi forskar vidare i vad det är som håller på att hända och varför. Allt handlar om balans. Om den rubbas i en ände får det konsekvenser i en annan, och till syvende och sist påverkas även vi, säger Thord Fransson.
Mer om ringmärkning
Arbetet med att märka fåglar är en form av medborgarforskning som leds av Ringmärkningscentralen vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Data samlas huvudsakligen in ideellt av 900 licensierade ringmärkare på olika platser i Sverige.
Ringmärkningen ger värdefull information om fåglarnas flyttning, hur olika arter varierar i antal, vad fåglar råkar ut för i naturen och hur gamla de kan bli. Under 2024 ringmärktes 226 000 fåglar i landet. Toppnoteringen ligger på 350 000.
Barn med ätstörningen arfid har en högre risk att drabbas av olika sjukdomar, till exempel epilepsi och lungsjukdomar. Risken ökar också för neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, visar en studie vid Karolinska institutet.
Arfid står för ”avoidant restrictive food intake disorder” på engelska. Barn med så kallad undvikande restriktiv ätstörning kan känna olust inför viss mat på grund av smak, konsistens, lukt eller utseende. De kan också vara rädda för att sätta i halsen eller kvävas i samband med måltider. I vissa fall förekommer också dålig aptit.
Diagnosen är förknippad med allvarliga konsekvenser som näringsbrist, viktnedgång men även vacklande tillväxt.
– Men en del kan även drabbas av övervikt. Som exempel kanske barnet bara vill äta mat som är beige och då blir det bara pommes, glass, chips och pannkakor. Det finns även extrema fall dokumenterade där barn blir blinda på grund av brist på vitamin A, säger forskaren Lisa Dinkler vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska institutet i ett pressmeddelande.
Ökad risk för andra sjukdomar
I en studie ville forskarna undersöka risken för att barn med diagnosen även drabbas av andra sjukdomar.
Närmare 31 000 barn ur det svenska tvillingregistret ingick i studien. Av dem hade drygt 600 barn mellan 6 och 12 år arfid.
Forskarna fann att barnen med ätstörningen hade tio gånger högre risk för intellektuell funktionsnedsättning och autism, jämfört med barn utan diagnosen.
Även tillstånd som refluxsjukdom, som kan yttra sig som sura uppstötningar och halsbränna, var betydligt vanligare. Forskarna såg även en högre risk för epilepsi och kroniska lungsjukdomar.
Behöver anpassad vård
Utöver den ökade risken för sjukdom visade studien att barn med ätstörningen fick fler olika medicinska diagnoser. De behövde även längre sjukhusvistelser än andra barn. Forskarna såg ingen skillnad mellan pojkar och flickor.
– Våra resultat visar att arfid är mer än bara en ätstörning – det är en komplex sjukdom som ofta samexisterar med andra allvarliga hälsoproblem. Detta understryker vikten av att vården tar ett helhetsgrepp på dessa barns behov, säger Lisa Dinkler.
– Vi hoppas att de här insikterna kan bidra till förbättrad upptäckt och mer anpassad vård, vilket skulle kunna förbättra prognosen för barn med arfid, fortsätter hon.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
