Personer med KOL har lättare att genomföra högintensiv intervallträning än konventionell träning med kontinuerlig ansträngning på måttlig intensitet, enligt en ny avhandling. Båda metoderna har dock positiva effekter på både kroppen och hjärnan.
Forskare vid Umeå universitet har jämfört personer med kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) där en grupp träningscyklade med mycket hög intensitet i tio stycken intervall om sex sekunder med en grupp som cyklade kontinuerligt under 20 minuter i normal intensitet.
– För den som fått KOL är det extra viktigt att hålla igång kroppen med träning för att förbättra livskvaliteten och bibehålla hälsan. I princip är all träning bättre än ingen träning, men träningsprogram som är lättare att följa ökar möjligheten att upprätthålla regelbunden fysisk aktivitet över tid, säger Johan Jakobsson, doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering på Umeå universitet, i ett pressmeddelande.
Studien omfattade 32 personer och resultatet visar att båda träningsmetoderna gav positiva effekter, men den högintensiva intervallträningen ledde till mindre andfåddhet.
Positiva effekter
Trots den mycket högre träningsintensiteten vid intervallträningen ledde behandlingsformen till mindre andfåddhet än den kontinuerliga träningen. Det gick att se att båda träningsmetoderna gav positiva effekter som kunde mätas under och direkt efter träningen. Bland annat ökade nivåerna i blodet av BDNF, ett protein som främjar hjärnhälsan.
De flesta deltagarna föredrog intervallträningen.
I en pågående internationell studie med 140 deltagare i Sverige och Belgien undersöker forskarna nu effekter av en utvecklad version av intervallträningsmetoden, både över en tolvveckorsperiod och under två år.
– De preliminära resultaten visar god följsamhet och lovande effekter. För att veta mer exakt hur träningen påverkar fysisk funktion, hjärnhälsa och långsiktiga sjukdomsförlopp behöver studien slutföras och resultaten bekräftas i vidare forskning, säger Johan Jakobsson.
För att bättre förstå hur KOL påverkar förmågan att svara på träning inkluderas även lungfriska kontrollpersoner med samma ålder, kön och aktivitetsnivå i forskningen. Preliminära data visar att personer med KOL har nedsatt konditionsstatus och muskelfunktion, men även nedsatt kognitiv funktion, jämfört med den lungfriska kontrollgruppen, någonting som visar behovet av behandlingsmetoder som riktar in sig på hela sjukdomens påverkan.
KOL: Viktigt att hitta effektiva träningsformer
Kroniskt obstruktiv lungsjukdom, KOL, är en av vår tids dödligaste folksjukdomar. Fysisk träning är en rekommenderad behandling, men personer med KOL begränsas ofta av sin andfåddhet i samband med fysisk träning, vilket minskar effekten av behandlingen och viljan att träna.
Därför är det viktigt att hitta träningsformer som är effektiva men inte känns avskräckande att delta i.
KOL är också mer än en lungsjukdom. Sjukdomen är starkt kopplad till förändringar utanför lungorna, så kallade extrapulmonella manifestationer. De kan omfatta hjärtkärlsjukdom, muskeldysfunktion och kognitiva nedsättningar. Tillsammans leder de till sämre livskvalitet, minskad fysisk aktivitet, större vårdbehov och ökad dödlighet.
Det finns därför ett stort behov av behandlingsmetoder som riktar sig mot hela sjukdomsbilden. Effektiva behandlingsmetoder som omfattar mer än andningsorganen är en stor utmaning inom KOL-vården.
Människor skattar sin egen risk att drabbas av klimatförändringar som lägre jämfört med andra, visar en studie. Detta kan negativt påverka viljan att agera och bromsa nödvändiga klimatåtgärder.
Forskare vid Göteborgs universitet har analyserat 83 studier, med drygt 70 000 deltagare från 17 länder, som handlar om hur människor tror att klimatförändringar kan drabba dem. Resultatet visar att klimatrelaterade risker underskattas och upplevs vara mer sannolika för någon annan jämfört med en själv, 65 procent av deltagarna bedömde sin egen risk att drabbas av klimatförändringar som lägre än andras.
– Studierna som vi sammanställt mäter inte människors faktiska risk. Vi kan inte uttala oss om enskilda personers riskbedömningar är överoptimistiska men på gruppnivå ser vi att majoriteten bedömer sin egen risk som lägre än andras, säger Magnus Bergquist, universitetslektor i psykologi vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
En central fråga som forskarna ställde i studien var vem människor jämför sig med. Resultaten visar att det spelar stor roll vem man jämför sig med och att bedömningar är som mest skeva när människor jämför sig med ”generella andra”, som landsmän eller mänskligheten i stort, samt inom länder med lägre risk.
Forskarna såg effekten i Europa, USA och Asien, men avvikelsen var störst bland européer.
Erfarenhet gav en mer realistisk bild
81 av 83 studier i sammanställningen visade att deltagarna bedömer sin egen risk som lägre än andras eller medelvärdet, både för extremväder och mer generella klimatrelaterade risker. Men det fanns två studier där undantag syntes.
– Vi fann effekten i alla studier utom två, där deltagarna var bönder i Kina och Sydkorea som varit direkt utsatta för klimatförändringarnas konsekvenser. Detta tyder på att erfarenhet minskar effekten, säger Pär Bjälkebring, universitetslektor i psykologi vid Göteborgs universitet.
Felaktig riskbedömning försenar klimatåtgärder
Resultaten från studien pekar på att vår förståelse för hur klimatförändringarna kan drabba oss tyvärr är begränsad och bristfällig, vilket kan försena nödvändiga åtgärder.
– Även om människor inser de faktiska risker som klimatförändringar medför, verkar många uppleva att riskerna i första hand rör någon annan. Det är en psykologisk snedvridning som i värsta fall kan bromsa både klimatanpassning och klimatåtgärder, säger Magnus Bergquist.
Trots utskrivning från sjukhus återvänder många äldre multisjuka patienter inom kort. Orsakerna är bland annat korta vårdtider, bristande samordning och otillräckliga resurser i hemvården, visar ny forskning.
Var tredje äldre patient som skrivs ut från sjukhus i Sverige läggs in igen inom tre månader. De korta vårdtiderna och återinläggningarna riskerar att försämra återhämtningen och leda till minskad funktionsförmåga hos äldre.
Marie Jönsson, arbetsterapeut och forskare vid Örebro universitet, har intervjuat vårdpersonal om deras upplevelser av övergången mellan sjukhusvård och hemvård – den så kallade transitionsvården. Syftet var att identifiera brister i vårdkedjan och förstå vad som behöver förbättras för att minska risken för återinläggning.
– Vården behöver bli bättre på att fånga upp våra sköra äldre som söker akutsjukvård flera gånger, säger Marie Jönsson i ett pressmeddelande från Örebro universitet.
Brister i kommunikationen
Resultaten visar att flera faktorer samverkar och gör det svårt att undvika återinläggningar. Bristen på vårdplatser leder till att patienter ofta skrivs ut för tidigt. Samtidigt brister kommunikationen mellan olika vårdgivare, och hemvården saknar i många fall både tillräckliga resurser och medicinsk kompetens.
– Vårdpersonal upplever ofta att de inte har tid, kompetens eller stöd för att möta de komplexa behoven hos äldre med multisjuklighet och funktionsnedsättningar, säger Marie Jönsson.
Vården kan förbättras
Forskningen pekar också på möjliga lösningar. Mobila vårdteam som följer upp patienten efter utskrivning och särskilda samordnare som ser till att förebyggande insatser sätts in i tid lyfts fram som viktiga åtgärder. Det ställer krav på akutsjukvård, primärvård och kommunal hälso- och sjukvård att bli bättre på att identifiera äldre patienter som söker akutvård flera gånger.
Snabba uppföljningar krävs
För äldre med omfattande behov krävs även snabba och samordnade uppföljningar i hemmet, som inte bara omfattar medicinsk vård utan även insatser för att bevara aktivitetsförmåga och socialt stöd.
– Det bästa vore som sagt att de äldre som riskerar att behöva sjukhusvård igen kunde identifieras i ett tidigare skede, i sin hemmiljö. Dagens rutiner räcker inte för den här gruppen, säger Marie Jönsson vid Örebro universitet.
Forskare har hittat spår av gift från den sydafrikanska växten gifbol på stenålderspilspetsar – det hittills äldsta kända pilgiftet i världen. Upptäckten visar att människor i södra Afrika redan för 60 000 år sedan hade utvecklat avancerad kunskap om giftiga ämnen och hur de kunde användas för jakt.
Forskare från Sydafrika och Sverige har hittat de hittills äldsta spåren av pilgift i världen. På 60 000 år gamla pilspetsar av kvarts från Umhlatuzana Rock Shelter i KwaZulu-Natal i Sydafrika har forskarna identifierat kemiska rester av gift från växten gifbol (eller giftlök på svenska), en giftig växt som fortfarande används av traditionella jägare i regionen.
– Det är resultatet av ett långt och nära samarbete mellan forskare i Sydafrika och Sverige. Att tillsammans kunna identifiera världens äldsta pilgift har varit ett digert arbete och är oerhört uppmuntrande för fortsatt forskning, säger Sven Isaksson, professor vid Arkeologiska forskningslaboratoriet på Stockholms universitet, i ett pressmeddelande.
Upptäckten visar att våra förfäder i södra Afrika inte bara hade uppfunnit pil och båge mycket tidigare än man trott, utan också förstod hur man kunde använda naturens kemi för att öka jaktens effektivitet, berättar Marlize Lombard, professor vid Palaeo-Research Institute vid universitetet i Johannesburg i Sydafrika.
Visar på lång kontinuitet i kunskap och tradition
Giftbol har länge varit känd bland lokala jägare för sina starkt giftiga egenskaper. Liknande ämnen hittades även på 250 år gamla pilspetsar i svenska samlingar, som samlats in av resenärer under 1700-talet.
Att samma växtgift använts både i historisk och förhistorisk tid visar på en lång kontinuitet i kunskap och tradition.
– Att hitta spår av samma gift på både förhistoriska och historiska pilspetsar var avgörande. Genom att noga studera ämnenas kemiska struktur och därmed dra slutsatser om deras egenskaper kunde vi slå fast att just dessa är tillräckligt stabila för att överleva så här länge i marken. Sen är det ju häftigt att människor haft en så djup och så långvarig förståelse för växternas användning, säger Sven Isaksson.
Avancerad planeringsförmåga
Tidigare har forskare använt indirekta spår av gift för att tolka hur människor har jagat, men fynden från Umhlatuzana Rock Shelter utgör de första direkta bevisen på jakt med förgiftade pilar.
Studien visar att dessa tidiga jägare inte bara hade teknisk skicklighet utan också avancerad planeringsförmåga och förståelse för hur gifter verkar över tid – egenskaper som speglar modern mänsklig kognition.
– Att använda pilgift kräver planering, tålamod och förståelse för orsak och verkan. Det är ett tydligt tecken på avancerat tänkande hos tidiga människor, säger Anders Högberg, professor vid Institutionen för kulturvetenskaper på Linnéuniversitetet.
Forskare från bland annat Sveriges lantbruksuniversitet har hittat en ny art i Etiopien. Det är en liten näbbmus som bara väger tre gram.
I Mount Damota i södra Etiopien år 2023 tittar Yonas Meheretu, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Umeå, ner i en fälla och tror först inte sina ögon. Det har gått tio dagar utan att de fångat något annat än de vanliga bergsmössen och han har föreslagit att de ska lägga ut fällor som fångar mindre och mer oväntade arter. Nu ligger den plötsligt där. En liten, liten näbbmus i botten på den röda hinken. Han ser direkt att det är något speciellt med den.
– Jag kommer aldrig glömma det ögonblicket. Jag ropade till de andra. Den lilla näbbmusen liknade något vi bara sett en gång förut, säger Yonas Meheretu, i ett pressmeddelande.
Det var flera år sedan, närmare bestämt 2015, som hans forskarkollega Bill Stanley från Field Museum of Natural History i Chicago i USA fångade en liten näbbmus i Simienbergen, en annan del av bergsområdet. Det etiopiska höglandet är känt för sina endemiska arter, arter som bara finns just där. Bill Stanley har ägnat sitt arbetsliv åt afrikanska däggdjur och vet att det saknas dokumentation om just små näbbmöss eftersom de är svåra att fånga.
Är det en ny art han hittat? Stanley hinner inte få svaret på det. Nio dagar in i fältarbetet dör han efter att ha drabbats av hjärtstopp. Det är en chock och en stor sorg för forskarkollegorna, men åren går och de fortsätter arbetet. Fyndet av den andra näbbmusen på Mount Damota åtta år senare innebär kompletterande och avgörande data.
Näbbmusen som fångades in 2023. Bild: Yonas Meheretu, SLU
Ny art – väger lika mycket som en sockerbit
Med hjälp av avancerade genetiska analyser och jämförelser med besläktade arter kan forskarna till slut bekräfta att det rör sig om en ny art.
– Jag tänkte ”wow, vilken spännande tid för en biolog.” Vi befinner oss fortfarande i en era där vi får njuta av upptäckten av arter, den mest grundläggande delen av biologisk mångfald, säger Evan Craig, som nyligen tog sin doktorsexamen vid University of Massachusetts i Boston i USA.
Forskarnas studie visar att näbbmusen väger 3 gram, ungefär lika mycket som en sockerbit. Huvudet beskrivs som ”något platt” och svansen är kort och hårig. Kroppen är fem centimeter och svansen tre centimeter.
Arten tillhör några av världens minsta däggdjur. Som jämförelse väger Sveriges minsta, mindre dvärgnäbbmus, 1,2 – 3 gram.
Viktigt att identifiera nya arter
Att identifiera nya arter, som den lilla näbbmusen, är viktigt för att kunna dokumentera den biologiska mångfalden – och för att förstå det unika djurlivet på etiopiska höglandet, säger Yonas Meheretu.
– Det skapar förståelse för hur arter anpassar sig till bergsmiljön, vilken roll de har i ekosystemet och det ger vägledning när det ska göras riktade naturvårdsinsatser.
Det behövs också mer kunskap, nu ska forskare vid SLU ta reda på om den nya näbbmusen och andra små däggdjur som samlats in i området bär på patogener, det vill säga sjukdomar som kan spridas till människor.
Och namnet på den nya näbbmusen? Crocidura stanleyi.
– Det var självklart att döpa den efter Bill Stanley som betytt mycket både för oss och forskningsområdet. Vi blev rörda när det stod klart att det var en ny art han hade turen att hitta, säger Evan Craig.
Forskare har tagit fram ett recept som gör det möjlig att omvandla hjärnans stödjeceller till parvalbuminceller. Dessa celler håller hjärnans aktivitet i balans och forskning tyder på att de har betydelse vid bland annat schizofreni och epilepsi.
Parvalbuminceller har en central roll i att hålla hjärnans aktivitet i balans. De styr tempot, dämpar överaktivitet och ser till att hjärnan arbetar i rytm. Forskare beskriver dem ofta som cellerna som ”får hjärnan att låta rätt”.
När dessa celler inte fungerar som de ska, eller blir färre, rubbas hjärnans balans. Tidigare studier tyder på att skadade parvalbuminceller kan orsaka bland annat schizofreni och epilepsi.
Nu har forskare vid Lunds universitet utvecklat en metod för att direkt omprogrammera gliaceller (stödjeceller i hjärnan) till nya parvalbuminceller utan att gå via ett stamcellsstadium. Forskarna har tidigare publicerat liknande studier, men nu har metoden finslipats och förbättrats.
– I vår studie har vi för första gången lyckats omprogrammera mänskliga gliaceller så att de blir till pavalbumin-neuron – nervceller som liknar de naturligt förekommande. Vi har dessutom kunnat peka ut flera nyckelgener som verkar spela en avgörande roll i själva omvandlingen, säger Daniella Rylander Ottosson, forskare inom regenerativ neurofysiologi vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Förhoppning om att hjälpa patienter i framtiden
På sikt hoppas forskarna att receptet man nu tagit fram för att kunna omvandla gliacellerna till parvalbuminceller ska kunna hjälpa patienter.
En utmaning är att parvalbuminceller bildas sent under fosterutvecklingen – och att det därför varit svårt för forskare att ta fram dessa från stamceller.
– Det fiffiga med omprogrammeringen är att vi kan styra om gliacellerna direkt till nervcellerna i en mycket snabbare process. Genom att aktivera rätt gener tvingar vi gliacellerna att utvecklas till parvalbuminceller, utan omvägen via stamceller och med de nya generna vi identifierat kan man förhoppningsvis förbättra metoden, säger Daniella Rylander Ottosson.
På kort sikt ger detta forskarvärlden ett nytt sätt att ta fram cellerna (från patienter) i labb för att studera schizofreni och epilepsi. På längre sikt öppnar resultaten förhoppningsvis för terapier där förlorade eller skadade celler kan ersättas direkt i hjärnan.
En studie som tittat närmare på jättestjärnan R Doradus visar att stoftkornen runt stjärnan är för små för att driva kraftfulla vindar. Resultatet utmanar bilden av hur livsnödvändiga atomer sprids genom vår galax.
För att förstå livets ursprung på jorden är det viktigt att veta hur jättestjärnor driver sina vindar. I decennier har astronomer trott att vindarna från röda jättestjärnor – som förser galaxen med kol, syre, kväve och andra grundämnen som är nödvändiga för liv – drivs av stjärnljus som trycker på nybildat stoft. Nya observationer av jättestjärnan R Doradus utmanar nu den bilden.
– Vi trodde att vi hade en ganska bra bild av hur processen fungerade, men det visade sig att vi hade fel, säger Theo Khouri, astronom vid Chalmers tekniska högskola, i ett pressmeddelande.
Stoftkornen är för små
Röda jättestjärnor är solens äldre och svalare släktingar. När de åldras förlorar de stora mängder material genom stjärnvindar som berikar rymden med råmaterial till nya planeter och möjligt liv i framtiden. Trots deras betydelse har det länge varit oklart vad som driver dessa vindar.
Nu visar forskarnas studie att stoftkornen runt R Doradus är för små för att stjärnljuset ska kunna knuffa dem tillräckligt hårt ut i den interstellära rymden.
Med hjälp av ESO:s Very Large Telescope undersökte astronomerna ljus som reflekteras av stoft runt jättestjärnan, i ett område ungefär lika stort som vårt solsystem. Genom analys av polariserat ljus kunde de bestämma stoftkornens storlek och sammansättning, som visade sig motsvara vanliga typer av stjärnstoft som silikater och aluminiumoxid.
Moln av stoft och damm kring stjärnan R Doradus reflekterar stjärnans ljus. Nu när stjärnan närmar sig slutet av sitt liv släpper den sina yttre lager, vilket bildar ett hölje av gas och stoft som här visas i rosa och gult. Bilden har tagits i polariserat synligt ljus med teleskopet VLT och instrumentet Sphere. I mitten av bilden syns Alma:s bild av stjärnans yta, som visas i gult och orange. Bild: ESO/T. Schirmer/T. Khouri; ALMA (ESO/NAOJ/NRAO)
Överraskande resultat
Observationerna kombinerades med datorsimuleringar av hur stjärnljus samverkar med stoftet runt stjärnan.
– För första gången kunde vi utföra systematiska tester för att verkligen avgöra om dessa stoftkorn kan känna en tillräckligt stark stöt från stjärnans ljus, säger forskaren Thiébaut Schirmer.
Resultatet överraskade astronomerna. Trycket från stjärnljuset räcker inte – stoftkornen runt R Doradus är omkring en tiotusendels millimeter stora, alldeles för små för att kunna driva stjärnvinden ut i rymden.
– Dammkornen finns där och belyses av stjärnan. Men de ger helt enkelt inte tillräcklig kraft för att förklara det vi ser.
Andra krafter driver stjärnvindarna
I stället pekar resultaten mot att andra, mer komplexa processer spelar en viktig roll. Forskargruppen har tidigare använt teleskopet Alma för att fånga bilder av enorma bubblor som stiger och sjunker på R Doradus yta.
– Även om den enklaste förklaringen inte håller finns det spännande alternativ att utforska. Jättelika konvektiva bubblor, stjärnans pulsationer eller dramatiska händelser där nytt stoft bildas kan alla bidra till att förklara hur dessa vindar sätts i rörelse, säger Wouter Vlemmings, professor vid Chalmers.
Mer om jättestjärnan
R Doradus är en röd jättestjärna som bara ligger 180 ljusår från jorden i stjärnbilden Svärdfisken (Dorado). Den har ungefär samma massa som solen och närmar sig slutet av sitt liv. Stjärnan är en så kallad AGB-stjärna (asymptotic giant branch), som förlorar sina yttre lager till rymden genom täta stjärnvindar av gas och stoft.
R Doradus förlorar motsvarande en tredjedel av jordens massa på tio år, medan andra liknande stjärnor kan förlora massan hundratals eller tusentals gånger snabbare. Om flera miljarder år kommer även solen att bli en stjärna av samma typ som R Doradus.
Några vanliga blodmarkörer kan förutsäga både vilka äldre personer som kommer att utveckla specifika kombinationer av kroniska sjukdomar och hur snabbt det kommer att ske. Det visar en ny studie från Karolinska institutet.
Att leva med flera kroniska sjukdomar samtidigt, så kallad multisjuklighet, är vanligt bland äldre och innebär stora utmaningar för både den enskilda personen och vården. Nu har forskare vid bland annat Karolinska institutet identifierat ett fåtal biomarkörer i blodet som kan förutsäga risken att drabbas.
Forskarna har undersökt över 2 200 personer över 60 års ålder från den allmänna befolkningen i Stockholm.
I blodprover från studiedeltagarna analyserade forskarna 54 olika biomarkörer som speglar biologiska processer som inflammation, kärlhälsa, ämnesomsättning och neurodegeneration.
De undersökte sedan sambandet mellan blodmarkörerna och tre mått på multisjuklighet:
Totalt antal sjukdomar
Fem vanliga sjukdomsmönster
Hur snabbt sjukdomarna ansamlas under en 15-årsperiod
– Vi fann att vissa blodmarkörer, särskilt de som är kopplade till ämnesomsättningen, var starkt förknippade med både specifika sjukdomskombinationer och med hur snabbt nya sjukdomar tillkom, berättar Alice Margherita Ornago, doktorand vid Aging Research Center och institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle på Karolinska institutet, i ett pressmeddelande.
Sju betydelsefulla biomarkörer
Forskarna kom fram till att sju blodmarkörer är särskilt betydelsefulla för att uppskatta risken att drabbas av flera kroniska sjukdomar.
Fem av dem – proteinet GDF-15, HbA1c som visar hur blodsockerhalten varit under de senaste månaderna, proteinet cystatin C som är ett mått på njurarnas funktion, hormonet leptin som påverkar hunger och mättnad och insulin – var stadigt kopplade till alla mått på multisjuklighet som undersöktes i studien.
Två andra markörer – enzymet gamma-glutamyltransferas som främst finns i leverceller och albumin som är det vanligaste proteinet i blodet – var specifikt kopplade till hur snabbt sjukdomarna utvecklas över tid.
Viktiga drivkrafter bakom utveckling av multisjuklighet
Resultaten bekräftades i en oberoende amerikansk kohort med 522 deltagare, vilket stärker tillförlitligheten av forskarnas fynd.
– Vår studie tyder på att störningar i ämnesomsättning, stressreaktioner och energireglering är några av de viktigaste drivkrafterna bakom utvecklingen av multisjuklighet hos äldre. Det öppnar för möjligheten att använda enkla blodprov för att identifiera personer med hög risk, vilket i sin tur kan möjliggöra tidigare insatser i framtiden, säger Davide Liborio Vetrano, docent vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle på Karolinska institutet.
Nu planerar forskarna att följa hur dessa blodmarkörer förändras över tid och undersöka om livsstilsförändringar eller läkemedel kan påverka sjukdomsutvecklingen.
Studien genomfördes i samarbete med forskare från KTH och SciLifeLab i Sverige, University of Brescia och University of Milano-Bicocca i Italien och National Institute on Aging i USA.
Att det är dyrt, inte känns säkert och att det är svårt om du behöver stanna på flera ställen är några av anledningarna till att föräldrar tycker att det är en utmaning att resa kollektivt med barn. Det visar en studie från Malmö universitet.
Många föräldrar i dag vill leva ett aktivt liv och samtidigt leva miljövänligt, men många tycker att det är svårt att få till logistiken, enligt Elnaz Sarkheyli, universitetslektor i urban planering och design vid Malmö universitet.
Varje år gör Svensk Kollektivtrafik, en bransch- och intresseorganisation för de regionala kollektivtrafikmyndigheterna och länstrafikbolagen i Sverige, en nationell resvaneundersökning. Cirka 120 000 personer besvarar enkäten och ur den har forskarna fördjupat sig i de öppna svarsalternativ där deltagarna lämnat kommentarer om att resa kollektivt med barn.
– De flesta ignorerar öppna frågor, men de som svarar har ofta kritik mot något som de inte hittar i undersökningen och som de verkligen vill förmedla, säger Elnaz Sarkheyli, i ett pressmeddelande.
Fyra problem begränsar barnfamiljers möjlighet att resa kollektivt
Av de som svarade på enkäten så svarade cirka 15 procent på de öppna frågorna. Cirka 3 procent (415 personer år 2022 och 588 personer år 2023) nämnde specifikt orden ”barn”. När forskarna granskade svaren hittade de fyra viktiga problem som begränsar barns och deras vårdnadshavares möjligheter:
Tidspress
Oro över pris och värde
Säkerhetsoro
Begränsningar i fråga om komfort och bekvämlighet
– Många nämner tidsaspekten. De ska kanske lämna ett barn på en skola, barn nummer två på en annan och sedan fortsätta till jobbet. När arbetsdagen är slut behöver de hämta dem och åka vidare till fritids eller idrottsaktiviteter, säger Elnaz Sarkheyli.
Kan leda till att aktiviteter begränsas till område nära hemmet
De utmaningar som lyfts i studien är något som diskuterats och uppmärksammats tidigare inom trafikplanering, men enligt Elnaz Sarkheyli behövs det mer studier och data om just det.
– I transportplaneringen förbises ofta sådana kedjade resor eller förstås inte tillräckligt väl. För dessa resor uppfattas bilar ofta som bekvämare och ibland till och med billigare än andra transportmedel.
Om familjer inte har bil och kollektivtrafiken inte är tillräckligt prisvärd, pålitlig, säker och bekväm kan det leda till att de får begränsa sina aktiviteter till dem som finns nära hemmet.
– Att man spontant lyfter utmaningar med att resa med barn visar att det finns ett problem som behöver adresseras, om vi vill få fler människor med barn att åka kollektivt.
Barnfattigdomen ökar i Sverige och allt fler elever kommer hungriga till skolan. En ny studie visar att elever äter mer av skollunchen än tidigare, samtidigt som behovet av frukost före skoldagens start växer.
Ylva Odenbring, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, har i flera år forskat om barns uppväxtvillkor, segregation och social reproduktion. Nu har hon undersökt barns behov av skolmaten.
– Kommer du hungrig till skolan är du tröttare, får huvudvärk och orkar inte koncentrera dig eller interagera med andra barn på samma sätt. Får du i dig mat får du mycket bättre förutsättningar att klara skolarbetet, säger hon i ett pressmeddelande.
Resultatet visar att skollunchen blivit allt viktigare i takt med att fler familjer fått en försämrad ekonomi. Runt om i landet rapporterar personal att elever äter fler portioner än tidigare och att behovet nu är stort alla veckans dagar, inte bara efter helger.
– Det går åt mer mat överhuvudtaget. Många barn har inte möjlighet att äta sig mätta hemma, säger Ylva Odenbring.
Barns rätt till mat vilar allt oftare på välgörenhet
Studien visar också att behovet av frukost före skoldagens start har ökat. Röda Korsets frukostklubbar är numera en viktig del av skolvardagen på flera håll.
– Frivilligorganisationer fyller en allt större roll. Det visar att samhällets välfärdssystem inte räcker till, och att barns rätt till mat allt oftare vilar på välgörenhet, säger Ylva Odenbring.
I tidigare studier har hon undersökt hur ojämlikheten blir synlig i vardagliga situationer, som när barn ombeds ta med frukt eller matsäck. Vad eleverna har med sig, och om de har den möjligheten, förstärker skillnader i ekonomi.
– Har man sämre materiell standard blir det snabbt tydligt i sådana sammanhang.
Klyftorna växer – och loven blir hungriga veckor
Runt 13 procent av Sveriges barn lever i ekonomisk utsatthet, men i vissa stadsdelar är siffran flera gånger högre.
– I bostadsområdet Rosengård i Malmö växer omkring 60 procent av barnen upp i barnfattigdom. Familjer som redan är utsatta får det ännu tuffare, och klyftorna har ökat de senaste åren, säger Ylva Odenbring.
Barnen i dessa områden är extra utsatta under skolloven, då skolmåltiderna försvinner. Ylva Odenbring beskriver att skolluncherna är livsnödvändiga för dessa barn och deras familjer.
Skollunchen har funnits i svensk skola sedan 1946 och är en central del av skolans kompensatoriska uppdrag. I studien visar Ylva Odenbring hur skollunchen skapades för att utjämna skillnader, och samma behov finns i dag.
– Skollunchen bygger på en demokratisk princip: att barn ska ha jämlika förutsättningar att delta i utbildningen. Vi måste värna den traditionen, särskilt när klyftorna ökar.
Det räcker inte att avsätta tid i schemat för att kollegialt lärande ska fungera och höja kvaliteten i undervisningen – och på sikt elevernas matematikkunskaper.
– Vi måste våga förändra gamla normer, säger Frida Harvey, forskare i matematik vid Örebro universitet.
En avhandling har undersökt hur lärare i matematik kan samarbeta med kollegor och forskare för att förbättra undervisningen. I Sverige kallas detta ”kollegialt lärande” och metoden ses som effektiv för långsiktig förändring och utveckling.
Avhandlingen visar samtidigt att flera hinder kan bromsa lärarnas professionella utveckling. Exempel på sådana hinder är otydliga arbetssätt, brist på gemensamma verktyg och svårigheter att förändra invanda roller och normer.
Gamla normer hinder för kollegor
En norm som är svår att förändra är den traditionella arbetsfördelningen, där en expert förmedlar kunskap till gruppen som sedan förväntas omsätta den i klassrummet.
– Det sätter den som leder arbetet i en svår situation, särskilt om det är en lärare från samma skola där det kollegiala arbetet bedrivs, säger forskaren Frida Harvey, som skrivit avhandlingen vid Örebro universitet, i ett pressmeddelande.
Hon förvånades över att matematikämnets historiska koppling till intelligens – ”den som kan matte är smart” – fortfarande lever kvar och på ett sätt hindrar vissa matematiklärare i det kollegiala lärandet.
– De är rädda att framstå som ointelligenta om de delar med sig av sina undervisningsutmaningar inför sina kollegor, säger Frida Harvey.
Samarbete viktigt i undervisningen
Grupper behöver prata om hur de samarbetar och enas om hur arbetet ska fördelas. Det handlar också om att på ett effektivt sätt använda de verktyg som finns för planering och analys av undervisning, visar Frida Harveys forskning.
Denna kunskap kan redan i dag vara värdefull för både lärare och rektorer. Ett exempel är ULF-projektet, där lärare och forskare samarbetar kring praktiknära forskning över hela landet.
– Vi vet att det avsätts mycket tid och pengar för att lärare ska få möjlighet att jobba tillsammans med planering och analys av undervisning. Såklart vill alla att det ska leda till ökad kvalitet i undervisningen och elever med bättre matematikkunskaper. Här ger min avhandling flera användbara insikter och praktiska råd, säger Frida Harvey.
Lärargrupper har olika förutsättningar
Hennes avhandling visar att kollegialt lärande är mer komplext än det ofta framställs. Många faktorer kan hindra arbetet, och de hänger ihop med både den lokala situationen och gruppens förutsättningar. Det kan förklara varför kollegialt lärande ofta ger goda resultat i mindre studier, men inte alltid visar samma effekt i stora, breda satsningar.
– Kanske passar kollegialt lärande bäst i en mindre kontext där anpassningar kan göras utifrån gruppens förutsättningar. För att det också ska fungera i mer storskaliga satsningar som till exempel Matematiklyftet behöver vi veta mer om hur och i vilka situationer vi behöver ta hänsyn till den lokala kontexten och dess förutsättningar, säger Frida Harvey.
Att äta ost och grädde med hög fetthalt kan ha ett samband med en lägre risk för att utveckla demens. Det visar en stor studie där över 27 000 personer följts i 25 år.
Debatten om fettsnåla dieter har länge format våra hälsoråd och påverkat hur vi ser på mat och hälsa. Under flera decennier har rädslan för mättat fett och dess koppling till hjärt- och kärlsjukdomar dominerat.
Det finns en särskild diet som tagits fram i syfte att minska risken för demenssjukdomar. I kosten ingår skyddande livsmedel som grönsaker, nötter, frukt, bär, fullkorn och fisk, medan ost är ett av de livsmedel som bör begränsas.
Men nu har forskare vid Lunds universitet undersökt om det finns något samband mellan mejeriprodukter och demens.
De analyserade insamlad data om kost- och matlagningsvanor från 27 670 personer. Medelåldern vid studiens start var 58 år och deltagarna följdes i genomsnitt 25 år. Under den tiden utvecklade 3 208 av personerna demens. Demensdiagnoserna hämtades från det svenska patientregistret. För fall som diagnostiserats fram till 2014, genomfördes ytterligare valideringsstudier där demensspecialister granskade journaler, hjärnavbildningar och resultat från kognitiva tester.
13 procents lägre risk att utveckla demens
Efter att ha justerat för livsstilsfaktorer som fysisk aktivitet, kostvanor, rökning och alkoholvanor såg forskarna att personer som åt 50 gram fettrik ost (minst 20 procents fett) dagligen, hade 13 procents lägre risk att utveckla demens än d e som åt mindre än 15 gram dagligen. Totalt var det runt en fjärdedel av deltagarna som åt mer än 50 gram dagligen.
I Sverige innehåller i princip all hårdost mer än 20 procents fett. Bland ostar med låg fetthalt finns bland annat keso och vissa mjukostar. 50 gram hårdost motsvarar ungefär fem normaltjocka skivor ost av till exempel gouda, herrgårds- eller prästost.
– När vi gick vidare och tittade på specifika typer av demens fann vi att det var 29 procents lägre risk för vaskulär demens hos personer som åt mer fetthaltig ost. Vi såg också en lägre risk för Alzheimers sjukdom, men endast bland dem som inte bar på APOE e4-genvarianten – en genetisk riskfaktor för Alzheimers sjukdom, säger Emily Sonestedt, forskare i nutritionsepidemiologi vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Fettrik grädde också kopplad till lägre risk
Forskarna undersökte också kopplingen mellan fettrik grädde (30–40 procents fett) och demens. De personer som dagligen konsumerade 20 gram eller mer, hade 16 procents lägre risk för demens än de som inte konsumerade någon alls.
Resultaten från oststudien stödjer kopplingen mellan vaskulär hälsa och hjärnhälsa.
– Livsmedelverkets uppdaterade kostråd från i år, säger att vi kan äta mejeriprodukter varje dag, gärna syrade sorter som fil eller yoghurt. Både vi och andra forskare har i observationsstudier funnit att särskilt fermenterade mejeriprodukter kan vara kopplade till en lätt minskad risk för hjärt-kärlsjukdom, säger Emily Sonestedt.
I tidigare studier har forskarna sett kopplingar till vaskulär hälsa, där framförallt ost och fermenterade mejeriprodukter skyddar mot hjärt-kärlsjukdomar.
– Men även om mer fettrik ost och grädde har samband med minskad risk för demens, visade andra mejeriprodukter och fettsnåla alternativ inte samma effekt. Alla mejeriprodukter är alltså inte likvärdiga när det gäller hjärnhälsan. De fåtal studier som undersökt detta har sett ett samband med ost, så mer forskning behövs för att bekräfta våra resultat och undersöka om vissa fettrika mejeriprodukter verkligen ger ett visst skydd för hjärnan.
En av tio personer över 70 år – en oväntat hög andel – uppfyller kriterierna för att erbjudas läkemedelsbehandling mot Alzheimers sjukdom. Det visar en befolkningsbaserad studie som undersökt biomarkörer för demenssjukdomen.
Ökningen av Alzheimers sjukdom beskrivs som en global utmaning och tidig upptäckt kan vara avgörande för att bromsa förloppet.
Forskare vid Göteborgs universitet, King’s College London och Stavanger universitetssjukhus har i en ny studie för första gången kartlagt skadliga förändringar i hjärnan, som kan kopplas till utvecklingen av demens, på befolkningsnivå. Bilden av hur vanliga dessa så kallade patologiska förändringar är har tidigare byggt på uppskattningar.
Forskarna har utgått från en stor norsk befolkningsstudie där de analyserat drygt 11 400 blodprover från deltagare över 57 år. I proverna mättes biomarkören p-tau217, som speglar skadliga proteinavlagringar i hjärnan. Det leder till att nervceller och synapser – som är avgörande för minnet – dör.
Hög ålder en riskfaktor
Genom blodprovsanalyserna kunde forskarna fastställa att elva procent av deltagarna över 70 år uppfyllde kriterierna för att erbjudas läkemedel som kan bromsa den kognitiva nedgången. Sådana läkemedel har blivit tillgängliga i allt fler länder.
Analysen visade att hjärnförändringar kopplade till Alzheimers sjukdom blir vanligare med stigande ålder. Biomarkören p-tau217 förekom hos cirka åtta procent av personer i åldern 65–69 år, jämfört med drygt 65 procent bland personer över 90 år.
Möjlighet till behandling
Bland 70-plussare med demens hade 60 procent markören. Bland personer över 70 år med mild kognitiv nedsättning var andelen med alzheimerrelaterade förändringar 32,6 procent, jämfört med 23,5 procent hos dem utan symtom.
– Om de lever tio år till är det högst sannolikt att symtom kommer att uppstå, men det viktiga i den här studien är den stora grupp äldre som redan har tidiga symtom och där det finns en möjlighet att erbjuda behandling, säger Henrik Zetterberg, professor i neurokemi vid Göteborgs universitet och överläkare på Sahlgrenska universitetssjukhuset, i ett pressmeddelande.
Ingen skillnad mellan kvinnor och män
Studien utmanar bilden av alzheimer som en kvinnodominerad sjukdom. Forskarna kunde inte se att det fanns könsskillnader i någon åldersgrupp. Däremot var de neuropatologiska förändringarna mindre vanliga bland personer med högre utbildning.
Utifrån resultaten bedömer forskarna att demens till följd av Alzheimers sjukdom är vanligare bland personer över 70 år än man tidigare trott, medan förekomsten av förändringar som kopplas till sjukdomen var lägre än väntat i yngre åldersgrupper.
Nästa steg för forskarna är att undersöka om blodbaserade biomarkörer kan förutsäga utvecklingen av demens.
Studien bygger på den norska befolkningsstudien Helseundersökelsen i Trøndelag (HUNT).
Gamla luftfilter kan fungera som en ekologisk tidskapsel. Det visar ett exempel där forskare hittat luftfilter som ursprungligen mätte radioaktivt nedfall – och som visar sig innehålla årtionden av bevarat dna från växter, svampar och djur. ”En lyckträff”, enligt forskarna.
Luftfiltren i detta fall kommer från en mätstation utanför Kiruna och har legat arkiverade i en källare hos Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, sedan 1960-talet. En guldgruva, insåg några forskare när de fick höra talas om arkivet.
Alla organismer släpper nämligen ifrån sig cellfragment med dna. Forskarnas förhoppning var att de skulle hitta dna som fastnat i filtren under många årtionden, vilket de också gjorde. Initiativet har nu resulterat i en detaljerad analys som är ett slags tidsresa i den miljö där filtren har varit uppsatta.
Luftfilterstationen i Kiruna. Bild: Per Stenberg/Umeå universitet.
Spår av växter, svamp och djur
Vecka för vecka, visade det sig, hade filtren samlat in dna från allt levande i området utanför Kiruna: Växter, svampar, insekter, mikrober, fåglar, fiskar och till och med stora däggdjur som älg och ren.
Forskarna har veckovis kunnat följa förekomsten av 2 700 typer av organismer inom flera mils radie från stationen, och hur de ökat eller minskat under 34 års tid.
– Det var en lyckträff att filtren sparats och dessutom är gjorda av ett material som bevarar dna, säger Per Stenberg vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, i ett pressmeddelande.
– Arkivet visade sig vara en tidsmaskin som gjorde att vi kunde återvända till det förflutna och följa hur ett ekosystem förändrats, nästan i realtid.
Till och med dna-spår av älg hittades i de gamla filtren. Bild: Richard Heinen/Unsplash.
Minskad biologisk mångfald
Analysen har gjorts av forskare vid Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Totalförsvarets forskningsinstitut.
När forskarna analyserade mönster såg de att den biologiska mångfalden minskade i området utanför Kiruna från 1970-talet till början av 2000-talet. Exempel på organismer som minskade är björk samt ved-associerade lavar och svampar. Den generella minskningen går inte att förklara med klimatförändringar, utan verkar snarare ha ett samband med mänskliga aktiviteter som skogsbruk.
Forskarna har använt omfattande dna-sekvensering, maskininlärningsbaserad identifiering av organismer och modellering av luftrörelser för att spåra dna-ursprung. Jämförelser med traditionella fältinventeringar visar att metoden är tillförlitlig både när det gäller att identifiera organismer och dessas förändring med tiden.
Kan användas praktiskt
Studien visar att det går att använda de nätverk av luftfilterstationer som redan finns för att följa utvecklingen av den biologiska mångfalden och för att rekonstruera ekosystem i områden där grunddata saknas.
– Metoden kan också upptäcka och följa genetisk variation och förekomster av invasiva arter och patogener, säger Per Stenberg.
Personer med adhd har en högre risk att begå brott än personer som inte har adhd. Samma mönster syns hos deras släktingar, enligt en ny studie från Örebro universitet.
– Det tyder på att både genetiska och miljömässiga faktorer delade inom familjen kan spela roll, säger forskaren Sofi Oskarsson.
Med hjälp av svenska nationella register har forskare vid Örebro universitet följt över 1,5 miljoner personer födda mellan 1987 och 2002, och kopplat medicinska adhd-diagnoser till officiella brottsregister. Därefter jämfördes risken för fällande domar hos individer och mellan tvillingar, helsyskon, halvsyskon och kusiner.
Resultatet visar att personer med adhd har flera gånger högre sannolikhet att dömas för både våldsbrott och andra typer av brott. Släktingar till personer med adhd visar också en ökad risk att dömas för brott, även om de själva inte hade adhd.
Sambanden är till viss del starkare bland kvinnor än bland män.
– Eftersom adhd ofta upptäcks senare hos kvinnor kan den högre risken betyda att de som väl får diagnosen ofta har en svårare symptombild, säger Sofi Oskarsson, forskare i kriminologi vid Örebro universitet, i ett pressmeddelande.
En av de största studierna hittills
Studien är den största hittills som undersöker hur adhd och kriminalitet samvarierar inom familjer på flera nivåer.
Resultaten betonar vikten av tidig identifiering och behandling av adhd, särskilt i familjer med adhd-historik. Det kan minska risken för negativa konsekvenser, som kriminalitet, enligt forskarna.
– Ökad kunskap om vilken roll familjen spelar gör att sjukvården kan bli mer uppmärksam på adhd-symtom hos släktingar. Det kan hjälpa till att förebygga impulsiva och riskfyllda beteenden – och bryta mönster mellan generationer, säger Sofi Oskarsson.
Förebyggande insatser borde enligt forskarna riktas till båda könen och ta hänsyn till könsspecifika behov och de ytterligare utmaningar som kvinnor med adhd kan möta, som stigma och sen upptäckt.
– Vår forskning visar att adhd inte bara är en individuell utmaning utan också en del av en familjebaserad riskprofil. Det här är insikter som är viktiga för att utforma tidiga insatser och stöd som kan minska risken för kriminalitet.
Relevant även utanför Sverige
Studien genomfördes i Sverige, som är ett höginkomstland med universell hälso- och sjukvård och relativt låg andel frihetsberövade.
Kulturella, juridiska och organisatoriska faktorer kan påverka både upptäckt av adhd och sannolikheten för att dömas för brott. En systematisk översikt av den globala förekomsten av adhd visar dock att nivåerna är relativt jämförbara mellan regioner.
– Det tyder på att våra resultat kan vara relevanta även utanför västvärlden. Men det behövs fler studier i underrepresenterade regioner för att se om samma mönster också gäller i andra delar av världen, säger Sofi Oskarsson.
25 procent av frihetsberövade uppfyller kriterierna för adhd
Adhd förekommer hos 5–7 procent av barn och ungdomar globalt och hos cirka 2,5 procent av vuxna.
Tillståndet kännetecknas av nedsatt uppmärksamhet, hyperaktivitet/impulsivitet eller båda, och är förknippat med negativa konsekvenser, inklusive ökad risk för kriminalitet.
Forskning visar att personer med adhd är två till tre gånger mer benägna att bli gripna, dömda eller frihetsberövade, ofta i yngre ålder och med högre grad av återfall.
Dessutom uppfyller omkring 25 procent av frihetsberövade personer kriterierna för adhd, vilket är avsevärt högre än i befolkningen i stort.
Det finns en tydlig efterfrågan på mer hållbart producerade kläder i Sverige, särskilt när det gäller att undvika de mest problematiska alternativen. Men viljan att betala mer för att nå de allra högsta hållbarhetsnivåerna är låg, visar en studie.
Forskare på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet har i en studie undersökt 1 700 personer och låtit dem välja mellan t-shirts med olika nivåer av arbetsvillkor, hälsoskydd och miljöpåverkan.
Deltagarna rankade hälsorisker kopplade till kemikalier som viktigast, följt av arbetsvillkor och därefter miljöaspekter.
Resultatet visar att människor i genomsnitt är villiga att betala 60–85 kronor mer per t-shirt för att undvika de sämsta alternativen. Men viljan att betala för att nå de allra högsta nivåerna av hållbarhet är låg.
Studien genomfördes både med konsumenter som köper kläder till sig själva och med föräldrar som köper kläder till sina barn. Mönstret är likadant i båda grupperna.
– Det finns en betydande betalningsvilja för att undvika de sämsta alternativen och nå upp till lagstadgade krav, men relativt få är villiga att betala för ytterligare förbättringar, säger Daniel Slunge, forskare vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Relevant för EU:s nya ecodesign-regler
Studien ger viktig kunskap till det pågående arbetet med EU:s Ecodesign-förordning, som ska införa mer omfattande produktmärkning och spårbarhet.
– Våra resultat tyder på att producenter borde kunna täcka en betydande del av sina kostnadsökningar för att göra sina produkter mer hållbara, om dessa förbättringar tydligt kommunicerades till konsumenterna, säger Anders Boman, universitetslektor vid Institutionen för nationalekonomi med statistik på Göteborgs universitet.
– Även om de flesta konsumenter inte är beredda att betala mer för att nå utöver lagstadgade nivåer, finns det grupper som föredrar och är beredda att betala för högre hållbarhetsstandarder. Dessa konsumenter kan utgöra en viktig målgrupp för premiumcertifierade produkter.
Valmöjligheterna motsvarade verkliga skillnader på klädmarknaden
Studien använder en så kallad choice experiment-metod, baserad på en enkät till ett representativt urval av den svenska befolkningen.
De svarande fick göra val mellan t-shirt-alternativ med olika nivåer av arbetsvillkor, hälsoskydd, miljöprestanda och pris. Nivåerna motsvarar faktiska skillnader på dagens klädmarknad:
Bra: uppfyller FN:s standard för arbetsförhållanden, produktionsprocessen är kontrollerad av oberoende granskare och kläderna är fria från kända hälsofarliga kemikalier och genererar begränsade utsläpp.
Ganska bra: delvis uppfyllda krav enligt FN:s standard; kemikaliehalter under EU:s gränsvärden och genererar delvis kontrollerade utsläpp.
Mycket bristfälligt: vanliga för produkter köpta direkt från leverantörer utanför EU (så kallad dropshipping), där arbetsvillkor, kemikalieinnehåll och miljöutsläpp i hög grad saknar reglering och kontroll.
