Lymfkörtlarna är viktiga för vår kropps immunsystem eftersom deras unika mikromiljö är nödvändig för ett effektivt immunsystem. Vid en infektion ökar lymfkörtlarna i storlek och skickar ut aktiverade immunceller till kroppen via sina lymfkärl. Att förstå hur dessa kärl fungerar är viktigt för att vi i framtiden ska få fram nya läkemedel för att förbättra immunförsvaret, till exempel nya vaccin.
Tidigare forskning har visat att de celler som bygger upp lymfkörtlarnas lymfkärl, de så kallade endotelcellerna, är specialiserade och kan både kommunicera med immuncellerna och aktivt bidra till regleringen av immunförsvaret. Men hittills har forskare bara känt till betydelsen av ett fåtal gener som styr dessa cellers mångsidighet.
Möss som modeller
Immunsystem är inblandat i en rad olika sjukdomar, till exempel kroniska inflammatoriska sjukdomar som psoriasis, åderförkalkning och cancer. För att studera immunsystemets roll i sjukdomsmekanismer använder många forskare modellsystem, däribland möss.
– Genom att använda modellsystem kan vi forskare testa olika geners funktion och utvärdera behandlingsstrategier, vilket ger viktig kunskap. Men för att översätta fynd i musmodeller till människa behöver vi en bättre förståelse för likheter och skillnader mellan signalvägar och gener som styr cellfunktionerna i de olika arterna, säger Maria Ulvmar, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, vid Uppsala universitet och som lett studien.
Fem grupper endotelceller hos båda arter
Forskarna analyserade aktiviteten hos generna i enskilda celler hos mus och människa, med hjälp av de framtagna genaktivitetsprofilerna. Hos de båda arterna finns fem distinkta grupper av lymfatiska endotelceller i lymfkörteln som liknar varandra.Två av dessa grupper var tidigare okända. Upptäckten kompletterar tidigare studier och ändrar forskarnas förståelse för ur immunceller tar sig in och ut ur lymfkörteln och hur deras aktivitet regleras.
Resultaten stöder uppfattningen om att grundläggande funktioner hos kärlen är desamma hos mus och människa. Samtidigt såg forskarna att det finns avgörande skillnader i genaktivitet mellan arterna.
– Den här nya kunskapen kommer att göra det möjligt för min grupp och andra forskare att på längre sikt hitta nya sätt att förbättra immunförsvaret mot till exempel en virussjukdom och gör att vi kan fokusera vår forskning på gener som uttrycks hos människa.
– Min grupp utvärderar för närvarande hur lymfkörtelendotelet förändras vid cancersjukdom och bidrar till metastaser vid bröstcancer. Det här är ett nytt spännande forskningsområde och vi ser fram emot nya framsteg i förståelsen av endotelcellernas immunreglerande funktioner inom de närmsta åren, säger Maria Ulvmar.
Studien har gjorts i samarbete med forskare vid Karolinska Institutet/AstraZeneca Integrated Cardio Metabolic Centre i Stockholm och forskargrupper i Finland och USA.
Maria Ulvmar, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, maria.ulvmar@igp.uu.se
Tarmens mikrobiota, alltså sammansättningen av bakterier, har tidigare kunnat kopplas till olika ämnesomsättningsrelaterade sjukdomar och hjärt-kärlsjukdom. Den nya studien visar nu att tarmmikrobiotan förbättrades hos den grupp deltagare som tog statiner.
De direkta mekanismerna är inte klarlagda, men resultaten från det EU-baserade samarbetsprojektet MetaCardis, med 14 forskargrupper från sex länder är ändå tydliga.
– Även om studien inte ger ett orsakssamband, så är det spännande att se hur ett välbeprövat läkemedel kan förändra tarmmikrobiotan. Nu återstår det att visa om statiner direkt påverkar bakterierna i tarmen eller om läkemedlet påverkar tarm- och immunceller som i sin tur bidrar till en förändrad mikrobiota, säger Fredrik Bäckhed, professor i molekylärmedicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, med fokus på tarmflorans roll vid metabolism.
Länk mellan tarmmikrobiota och fetma
Syftet med MetaCardis är att klargöra om och hur tarmmikrobiotan kan kopplas till hjärt-kärlsjukdom. Inom projektet har drygt 2 000 européer med olika grader av ämnesomsättnings- och hjärt-kärlsjukdom noggrant undersökts.
Tarmmikrobiotan delas in i olika huvudgrupper mellan individer, så kallade enterotyper. En av dessa, betecknad Bact2, har färre antal bakterier till både antal och sammansättning. Bland annat saknas antiinflammatoriska bakterier som Faecalibacterium, som bland annat stärker immunförsvaret.
Bact2 har visat sig vara vanligare hos patienter med inflammatorisk tarmsjukdom, multipel skleros och depression. I den aktuella studien såg forskarna att denna enterotyp också var betydligt mer förekommande hos patienter med fetma (18 procent) än hos personer utan fetma (4 procent), en observation som verifierades i en oberoende belgisk studie.
Läkemedel som ändrar ekologin i tarmen
Den positiva och hittills okända effekten av statiner, som forskarna identifierat, handlade om att andelen individer med Bact2 minskade i den grupp som behandlades med läkemedlet, vilket gav en mer normal tarmmikrobiota. Tillsammans öppnar de olika fynden i studien för nya framtida behandlingsformer där man kan använda läkemedel för att förändra tarmmikrobiotan.
– Kanske kan man använda läkemedel som statiner för att ändra ekologin i tarmen, men för detta krävs vidare studier, konstaterar Fredrik Bäckhed.
Simon Lundhs avhandling handlar om immateriella tillgÄngar, alltsÄ sÄdana tillgÄngar som inte riktigt gÄr att ta pÄ. Han har fokuserat pÄ det som kallas forskning och utveckling, det vill sÀga teknik, databaser, forskningsresultat eller utfallet av företags utvecklingsarbete.
NĂ€r företagen redovisar sĂ„dana immateriella tillgĂ„ngar i sina finansiella rapporter mĂ„ste de följa nĂ„got som kallas principbaserade redovisningsstandarder. HĂ€r finns inga detaljerade regler som styr, berĂ€ttar Simon Lundh, som Ă€r forskare i företagsekonomi vid Handelshögskolan pĂ„ Ărebro universitet.
â Tanken Ă€r istĂ€llet att företagen ska göra vissa bedömningar och avvĂ€ganden. Det innebĂ€r att det finns utrymme för viss subjektivitet och osĂ€kerhet. Min forskning handlar om de bakomliggande resonemangen till dessa bedömningar. Jag har varit intresserad av att se om det gĂ„r att urskilja mönster, eventuella likheter eller skillnader, i företagens resonemang och logik nĂ€r det gĂ€ller anvĂ€ndandet av redovisningsstandarder.
TvÄ huvudsakliga logiker
Resultatet visar att företagen anvÀnder sig av tvÄ huvudsakliga sÀtt att resonera kring bedömningar av det hÀr slaget.
â Det Ă€r antingen en instrumentell logik som kan handla om att företagen av effektivitetsskĂ€l arbetar med förenklande grĂ€nsdragningar. Man vill undvika risker och undviker gĂ€rna onödig administration.
Den andra varianten innebÀr att företagen har en logik av mer legitimitetsbaserad karaktÀr.
â HĂ€r tĂ€nker man i bedömningssituationerna pĂ„ hur man framstĂ„r gentemot de externa intressenterna. Man bryr sig om hur rapporterna ser ut utifrĂ„n och baserar sina redovisningsbeslut pĂ„ detta, förklarar Simon Lundh.
Han konstaterar ocksÄ att de tvÄ logikerna kan anvÀndas samtidigt och oberoende av varandra.
TrovÀrdighet vÀger tungt
â Det som kanske överraskat mig mest Ă€r att man i företagen inte nödvĂ€ndigtvis strĂ€var efter att producera en sĂ„ bra eller fördelaktig bild som möjligt av sig sjĂ€lva i de finansiella rapporterna. IstĂ€llet Àr ofta mĂ„let att ge en trovĂ€rdig och rimlig bild av verksamheten.
För ett teknikbaserat utvecklingsföretag Àr det till exempel viktigt att visa sina intressenter och potentiella investerare att företaget kontinuerligt har utvecklingsprojekt aktiverade i balansrÀkningen. DÀremot Àr mÄlet inte att ha sÄ mÄnga projekt i balansrÀkningen som möjligt.
Vad ser du att din forskning kan ha för praktisk nytta?
â Framför allt kan min forskning göra bĂ„de företag och dess intressenter mer medvetna om de normativa grunder för beslut och bedömningar som finns vid vĂ€rdering av tillgĂ„ngar som de immateriella. Ăven de som skapar och utvecklar nya redovisningsstandarder kan dra nytta av kunskapen om hur företag faktiskt anvĂ€nder sig av principbaserade redovisningsstandarder, sĂ€ger Simon Lundh.
Simon Lundh: forskare i företagsekonomi vid Handelshögskolan, Ărebro universitet,simon.lundh@oru.se
Den traditionella uppfattningen inom biologin har varit att olika arter sÀllan eller aldrig parar sig och fÄr livskraftiga avkommor. PÄ senare tid har dock allt fler studier visat att ett visst genflöde mellan arter Àr vanligare Àn man tidigare trott.
FrÄn en enda ursprungsart, som koloniserade ögruppen för 1-2 miljoner Är sedan, har darwinfinkarna pÄ Galåpagos utvecklats till 18 olika arter. Vissa arter har bildats under de senaste hundratusen Ären.
Rosemary och Peter Grant vid Princeton University (medförfattare till den nya forskningsartikeln) har studerat populationer av darwinfinkar pÄ den lilla ön Daphne Major under 40 Ärs tid. De observerade att det förekom viss hybridisering mellan tvÄ distinkta arter, kaktusfink (common cactus finch) och en markfink (medium ground finch). Kaktusfinken Àr större, har spetsig nÀbb och födosöker i stor utstrÀckning pÄ kaktusar. Markfinken har en trubbig nÀbb vÀl anpassad för att krossa frön.
UpptÀckte genflöde nÀr arterna parade sig
â Vi observerade att dessa tvĂ„ arter hybridiserade dĂ„ och dĂ„, och kunde konstatera att deras nĂ€bbar blev mer lika under de 40 Ă„r vi bedrev fĂ€ltarbete pĂ„ Daphne Major. I synnerhet blev kaktusfinkens nĂ€bb mindre spetsig. Vi undrade om detta kunde bero pĂ„ genflöde mellan de tvĂ„ arterna, berĂ€ttar Rosemary och Peter Grant.
Markfink med sin trubbiga nÀbb. Bild: Peter och Rosemary Grant/Princeton University Press
I en studie som publiceras i Nature Ecology and Evolution har de tillsammans med forskare vid Uppsala universitet besvarat denna frÄga genom att bestÀmma DNA-sekvensen för olika grupper av dessa tvÄ arter frÄn olika tidsperioder och med olika utseende pÄ nÀbbarna.
â Vi kan tydligt visa att det förekommit ett betydande genflöde, i synnerhet frĂ„n markfinken till kaktusfinken, sĂ€ger Fan Han, som tidigare i Ă„r disputerat pĂ„ Uppsala universitet med en avhandling om evolution hos darwinfinkar och sill.
Kaktusfinkhanarna bidrog mest
â Ett ovĂ€ntat fynd var att genflödet var nĂ€stan obefintligt för Z-kromosomen, en av könskromosomerna, men omfattande för andra kromosomer. Hos fĂ„glar Ă€r hanens könskromosomer ZZ och honor har ZW, i motsats till dĂ€ggdjuren dĂ€r hannar Ă€r XY och honor XX, sĂ€ger Fan Han.
Detta resultat stÀmmer vÀl överens med Rosemary och Peter Grants fÀltobservationer frÄn Galåpagos. De flesta hybrider som identifierades hade en kaktusfink som pappa och en markfink som mamma. Hybridhonor parade sig i sin tur med kaktusfinkhanar och kunde dÀrmed överföra gener mellan arterna. DÀremot kunde inte hybridhannarna konkurrera med de nÄgot större kaktusfinkarna om de bÀsta reviren och om honor, sÄ de bidrog nÀstan inte alls till genflödet mellan arterna.
Förklaringen till detta Àr att darwinfinkar prÀglas pÄ sin pappas sÄng. Hannar kommer att sjunga en sÄng som liknar pappans och honor föredrar att para sig med hannar som sjunger som deras egna pappor. Dessa hybridhonor fÄr Z-kromosomen frÄn kaktusfinkpappan och W-kromosomen frÄn markfinkmamman. Detta förklarar varför det inte blir nÄgot genflöde för Z-kromosomen via dessa hybridhonor medan genflöde sker i resten av arvsmassan dÀr förÀldrarna bidrar lika mycket.
Handlar om konkurrens och miljöfaktorer
â VĂ„ra resultat visar tydligt att hur framgĂ„ngsrika dessa hybrider Ă€r beror i hög utstrĂ€ckning pĂ„ konkurrens med andra individer och hur miljöfaktorer pĂ„verkar födotillgĂ„ngen, sĂ€ger Leif Andersson vid Uppsala universitet som lett studien.
â De lĂ„ngsiktiga konsekvenserna av denna arthybridisering beror pĂ„ framtida miljöförhĂ„llanden och konkurrens. Ett möjligt scenario Ă€r att artbarriĂ€ren bryts ner helt och det blir en enda art. Ett mer troligt scenario Ă€r att de fortsĂ€tter att utvecklas som tvĂ„ arter med preferens för olika födotillgĂ„ngar, i detta fall kaktus eller fröer, och som ibland hybridiserar. Eller ocksĂ„ kan artbarriĂ€ren förstĂ€rkas om hybriderna kommer vara sĂ€mre anpassade Ă€n icke-hybrider. VĂ„r studie bidrar till att öka förstĂ„elsen hur biodiversitet utvecklas, sĂ€ger Leif Andersson.
Forskarna frÄn Lunds universitet och Universitetet i TromsÞ har undersökt immunförsvarets styrka hos svalbardripa, en fÄgelart som lever högst upp i Arktis.
â Vi har upptĂ€ckt att de försvagar sitt eget immunförsvar för att spara energi under de fem mĂ„nader pĂ„ Ă„ret dĂ„ det Ă€r mörkt dygnet runt. Energin lĂ€gger de istĂ€llet pĂ„ att hĂ„lla sig varma och att leta efter mat. NĂ€r ljuset kommer tillbaka förstĂ€rks immunförsvaret igen, sĂ€ger Andreas Nord, forskare vid Lunds universitet.
NÀr fÄglarna blir sjuka mitt i vintern sjunker deras energiförbrukning jÀmfört med nÀr de Àr friska. Men nÀr fÄglarna blir sjuka sent pÄ vÄren ökar i stÀllet energiförbrukningen.
Mindre risk att smittas pÄ vintern
â Ett svagare immunförsvar Ă€r sannolikt en del av alla de anpassningar som djur i Arktis gör för att spara energi nĂ€r det Ă€r vinter. Hotet att smittas av olika sjukdomar sĂ„ lĂ„ngt norrut Ă€r mindre pĂ„ vintern Ă€n nĂ€r det blir varmare framĂ„t sommaren, sĂ€ger Andreas Nord.
NÀr svalbardripan försvagar sitt immunförsvar för att spara energi Àr det ett frÄn början svagt immunförsvar som blir Ànnu svagare. Enligt forskarna beror det sannolikt pÄ att arten utvecklats i Arktis dÀr behovet av ett riktigt starkt immunförsvar inte funnits.
â Det kan fĂ„ negativa konsekvenser nĂ€r klimatet Ă€ndras och flyttfĂ„glar kommer tidigare till Arktis och flyger dĂ€rifrĂ„n senare. Dessutom landstiger allt fler turister pĂ„ platser dĂ€r mĂ€nniskan tidigare aldrig satt sin fot. Ett sĂ„dant scenario bĂ€ddar för ett ökat sjukdomstryck och kan vara ett hot mot djur som utvecklats i Arktis och inte varit i behov av ett starkt immunförsvar, sĂ€ger Andreas Nord.
Andreas Nord, forskare vid biologiska institutionen, Lunds universitet, andreas.nord@biol.lu.se
â De politiska, sociala och mediala trycken pĂ„ att lĂ€rare ska integrera digitala verktyg i undervisningen riskerar leda till att verktygen i sig hamnar i fokus. LĂ€rare har dock möjligheter att anvĂ€nda sin didaktiska kompetens till att ta stĂ€llning till hur ett specifikt Ă€mnesinnehĂ„ll ska instrueras i klassrummet, sĂ€ger Anne Kjellsdotte, vid Institutionen för didaktik och pedagogisk profession.
Hon har studerat undervisningen i en tredjeklass pĂ„ en skola som valt att satsa pĂ„ digitala verktyg – och tittat speciellt pĂ„ ett skolprojekt om rymden. Den etnografiska studien omfattar intervjuer med lĂ€rare och elever, samt observationer av lĂ€rares planering, lĂ€rares genomförande av undervisning, interaktionen i klassrummet och elevernas slutprodukter.
NÀr lÀrarna valde att demonstrera olika programvaror utan att koppla det specifika ÀmnesinnehÄllet till den digitala teknologin resulterade det i att programvaran blev det reella undervisningsinnehÄllet för eleverna. Den digitala programvaran, inte rymden, hamnade i fokus.
â Det Ă€r dĂ€rför viktig att lĂ€rare anvĂ€nder sin didaktiska kompetens för att instruera ett specifikt innehĂ„ll pĂ„ det sĂ€tt som de sjĂ€lva finner lĂ€mpligast för att nĂ„ önskvĂ€rt resultat, de mĂ„ sĂ„ vara medelst analoga eller digitala verktyg, sĂ€ger
Oklart om digitala verktyg i undervisningen
Beroende pÄ olika förutsÀttningar lyckades naturligtvis eleverna olika vÀl med att anvÀnda den digitala teknologin pÄ ett framgÄngsrikt sÀtt. Resultatet frÄn en av delstudierna visar att de elever som sjÀlva kunde stÀlla undersökande frÄgor och tillsammans med andra kamrater anvÀnda sig av digital teknologi för att finna lösningar, lyckades utforska ÀmnesinnehÄllet i högre grad jÀmfört med de elever som enbart anvÀnde sig av programvarans funktioner.
Resultaten frÄn Anne Kjellsdotters avhandling visar i likhet med tidigare forskning, att det finns en oklarhet i hur, vad och varför digitala verktyg ska anvÀndas i undervisningen. Den visar dessutom att dessa digitala verktyg i sjÀlva verket kan minska undervisningens effektivitet.
Mellankrigstiden, 1918â1939, var en period av Ă„terkommande svĂ„ra ekonomiska kriser. MĂ„nga europeiska och latinamerikanska demokratier föll samman och antidemokratiska och totalitĂ€ra ideologier vĂ€xte sig starka.
De senaste 10â15 Ă„ren har det varit populĂ€rt bĂ„de bland forskare och debattörer att dra paralleller mellan mellankrigstiden och vĂ„r egen tid, att det skulle finnas en överhĂ€ngande risk för att Ă€ven dagens demokratier ska gĂ„ under vid kriser.
â Nej, sĂ„ Ă€r det inte. Visserligen kan vi dra paralleller med mellankrigstiden men det anmĂ€rkningsvĂ€rda Ă€r inte att nya och sköra demokratier bröt samman, utan snarare att sĂ„ mĂ„nga demokratier faktiskt överlevde, sĂ€ger Agnes Cornell, docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
MÄnga demokratier överlevde mellankrigstiden
I den nya boken Democratic Stability in an Age of Crisis (Oxford University Press) har hon tillsammans med JÞrgen MÞller och Svend-Erik Skaaning, bÄda professorer vid Aarhus Universitet, undersökt hur det kommer sig att sÄ mÄnga demokratier trots allt överlevde mellankrigstiden. De har anvÀnt sig av sÄvÀl statistiska analyser av alla lÀnder som var demokratiska under nÄgon period under mellankrigstiden, som fallstudier av Danmark, Storbritannien, Frankrike och Uruguay.
Deras studie visar att tvÄ ömsesidigt förstÀrkande faktorer var avgörande för demokratisk stabilitet under mellankrigstiden. För det första var det demokratiska arvet med erfarenhet av konkurrensutsatta val av stor betydelse.
â MĂ€nniskor i Ă€ldre demokratier var helt enkelt sĂ„ vana vid demokrati att de inte kunde tĂ€nka sig nĂ„got annat styrelseskick. NĂ€r krisen kom ropade man inte pĂ„ âden starke mannenâ eller pĂ„ andra anti-demokratiska lösningar. Utmaningar hanterades med demokratiska medel, de politiska maktkamperna fortsatte, men nĂ€r det krĂ€vdes samarbetade regering och oppositionspartier för att upprĂ€tthĂ„lla demokratin.
Starka partier och starkt föreningsliv
För det andra var det betydelsefullt för den demokratiska stabiliteten att ha en kombination av starka och vÀlorganiserade politiska partier och ett starkt och organiserat civilsamhÀlle. Starka partier och ett starkt föreningsliv bidrog tillsammans till att kanalisera och dÀmpa befolkningens frustration under kriser, eftersom de fungerade som en viktig förbindelselÀnk mellan vanliga medborgare och den politiska eliten.
â Det Ă€r visserligen för tidigt att sĂ€ga hur coronapandemin kommer att pĂ„verka vĂ€rldens demokratier. Men om vi kan dra nĂ„gon parallell mellan mellankrigstiden och vĂ„r tid utifrĂ„n studiens slutsatser, Ă€r det att det Ă€r liten risk att etablerade demokratier som har en lĂ„ng erfarenhet av konkurrensutsatta val och starka partier med ett livligt civilsamhĂ€lle bryter samman. DĂ€remot Ă€r det betydligt större risk för demokratiska sammanbrott i lĂ€nder som inte har lĂ„ng erfarenhet av demokratiskt styre och svagare partier och föreningsliv, sĂ€ger Agnes Cornell.
Först var det effekten av att ha en âtjock-tvâ pĂ„ rummet som forskarna undersökte. Nu, mer Ă€n tio Ă„r senare, har barnen blivit ungdomar som sover med mobilen bredvid kudden.
Pernilla Garmy Ă€r skolsköterska i botten, docent i omvĂ„rdnad vid Lunds universitet och bitrĂ€dande professor i omvĂ„rdnad vid Högskolan Kristianstad. Hon leder forskningsprojektet âSömn, medievanor och livsstil hos ungdomarâ. Redan 2008 började hon undersöka förhĂ„llandet till tv:n bland barn i Lunds kommun, 6-7 Ă„r gamla. I samband med rutinbesök hos skolsköterskan fick de dĂ„ besvara frĂ„gan âHar du tv pĂ„ rummet?â
â Den frĂ„gan kĂ€nns sĂ„ gammal nu! Men dĂ„ var det ju sĂ„; det var tjock-tv som gĂ€llde. VĂ„ra rekommendationer var att inte bĂ€ra in den i barnens sovrum. Det var inte lika sjĂ€lvklart att bĂ€ra ut den igen sĂ„ den riskerade att bli stĂ„ende dĂ€r, stĂ€ndigt tillgĂ€nglig. Men sedan dess har skĂ€rmarna blivit smĂ„ och mobila och följer med oss överallt, mellan rummen, sĂ€ger Pernilla Garmy.
Pernilla Garmy och hennes forskarkolleger har bland annat sett att de barn och unga som sover mindre Àn Ätta timmar per natt upplever ett försÀmrat mÄende och oftare var trötta i skolan. De som fick mindre Àn sju timmar sömn per natt hade oftare övervikt och underkÀnda betyg.
Medan 7,7 procent av ungdomar med normalvikt sov mindre Àn 7 timmar per natt, var motsvarande siffra 11,5 procent för elever med övervikt, och 21,7 procent för elever med fetma. Av elever som inte hade nÄgra underkÀnda Àmnen, var det 7,6 procent som sov mindre Àn 7 timmar per natt, jÀmfört med 12,9 procent bland dem som hade 1-2 underkÀnda Àmnen, och 21,7 procent bland dem som hade minst 3 underkÀnda Àmnen.
De som skattade sin familjs ekonomiska situation som sÀmre sov ocksÄ mindre.
â Detta vĂ€cker ju mĂ„nga följdfrĂ„gor, och vi har ocksĂ„ lagt in fler frĂ„gor i den datainsamling vi nu gör nĂ€r de Ă€r pĂ„ gymnasienivĂ„, sĂ€ger Pernilla Garmy.
VÀnder pÄ dygnet under helgen
Vad forskarna redan vet Ă€r att ungdomarna tenderar att vĂ€nda pĂ„ dygnet nĂ€r helgen kommer. Om det Ă€ndĂ„ rĂ„der viss begrĂ€nsning i skĂ€rmtid under skolveckorna, tenderar den att luckras upp pĂ„ helgerna. Forskarna ser att skĂ€rmtiden ökar. SĂ€nggĂ„endet senarelĂ€ggs och morgnarna börjar senare. Under nĂ€tterna Ă€r det ocksĂ„ vanligt att meddelanden skickas och tas emot vĂ€nner emellan. Inte sĂ€llan ligger mobilen i sĂ€ngen för att inget âska missasâ. Social jetlag uppkommer nĂ€r dygnet förskjutits tvĂ„ timmar eller mer, vilket visade sig stĂ€mma in pĂ„ drygt hĂ€lften (54 procent) av högstadieungdomarna.
â De flesta av oss, ocksĂ„ vuxna, förskjuter dygnet en aning nĂ€r helgen kommer. Men ungdomar gör det mer, och det kostar pĂ„. PĂ„ söndagskvĂ€llen blir det omöjligt att somna i en bra tid. Det blir svĂ„rt att kliva upp pĂ„ mĂ„ndagsmorgonen, och sedan blir denna trötthet kvar en bra bit in i veckan. Och sedan Ă€r det helg igen.
Var fjÀrde ungdom skickade/tog emot nattliga meddelanden varje vecka, och drygt var tredje hade fyra timmars skÀrmtid eller mer varje dag efter skolan.
Stöd för vÀnnerna
Allt med den digitala tillgĂ€ngligheten Ă€r inte av ondo. I grunden handlar det om unga, omtĂ€nksamma personer som vill finnas dĂ€r för sina vĂ€nner nĂ€r de behöver stöd. I en helt ny studie som bygger pĂ„ intervjuer med gymnasieungdomar lyfts frĂ„gor om grĂ€nssĂ€ttning. De unga vittnar om att det krĂ€vs en viss tyngd för att ett nattligt meddelande ska vara okej â men nĂ€r en kompis mĂ„r dĂ„ligt Ă€r toleransen hög.
â Men i intervjuerna framkommer att ungdomarna sjĂ€lva tycker det Ă€r viktigt med grĂ€nser: âJa, men om jag ska vara en bra kompis och ge stöd â dĂ„ behöver jag faktiskt fĂ„ sova ocksĂ„â, citerar Pernilla Garmy en Ă„terkommande reflektion.
Cellkartan kan anvÀndas för att studera nya behandlingar mot neurologiska och psykiatriska sjukdomar.
â Som vĂ€ntat fann vi att de dopaminproducerande nervcellerna var associerade med Parkinsons sjukdom. Men mer överraskande sĂ„g vi ocksĂ„ att nervceller i tarmarna verkar spela en viktig roll i sjukdomen, vilket stöder hypotesen att Parkinsons sjukdom kan starta i tarmarna, sĂ€ger Patrick Sullivan, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik pĂ„ Karolinska Institutet och Yeargan Distinguished Professor vid University of North Carolina, USA.
Nervsystemet bestÄr av hundratals celltyper med olika funktion. Att förstÄ vilka celltyper som Àr inblandade i olika sjukdomar Àr av avgörande betydelse för att förstÄ hur sjukdomar uppstÄr och dÀrmed hur man kan utveckla behandlingar.
Forskare har nu kombinerat studier pÄ möss med analyser av mÀnsklig vÀvnad för att systematiskt gÄ igenom de olika celltyperna i nervsystemet och alla gener de uttrycker. Syftet var att kartlÀgga i hur stor grad dessa gener bÀr pÄ riskvarianter för olika neurologiska och psykiatriska sjukdomar, bland annat Parkinsons sjukdom.
Stödjeceller inblandade i sjukdomen
Parkinsons Àr en neurodegenerativ sjukdom med bÄde kognitiva och motoriska symtom dÀr patienten gradvis förlorar de celler i mellanhjÀrnan som producerar dopamin. NÀr forskarna analyserade skillnader i hjÀrnvÀvnad frÄn friska personer och personer med Parkinsons sjukdom i olika stadier av sjukdomen gjorde de en annan ovÀntad upptÀckt. En slags stödjeceller i hjÀrnan som kallas oligodendrocyter visade sig vara pÄverkade tidigt i sjukdomsförloppet, vilket indikerar att de kan spela en viktig roll i sjukdomens tidiga stadier.
â Det faktum att djurstudierna pekade oss mot oligodendrocyter och att vi sedan kunde faststĂ€lla att just dessa celler Ă€ven var pĂ„verkade hos patienter tyder pĂ„ att resultaten kan ha klinisk betydelse, sĂ€ger Jens Hjerling-Leffler, forskargruppsledare vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik pĂ„ Karolinska Institutet och studiens andra huvudförfattare.
Oligodendrocyterna verkar pÄverkas redan innan patienterna förlorar sina dopaminproducerande celler.
â Det gör dem till ett intressant mĂ„l för utveckling av lĂ€kemedel mot Parkinsons sjukdom, sĂ€ger Julien Bryois, forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik pĂ„ Karolinska Institutet och delad försteförfattare.
Vetenskaplig artikel:
Genetic identification of cell types underlying brain complex traits yields insights into the etiology of Parkinsonâs disease Julien Bryois, Nathan G. Skene, Thomas Folkmann Hansenâ, Lisette J. A. Kogelman, Hunna J. Watson, Zijing Liu, Eating Disorders Working Group of the Psychiatric Genomics Consortium, International Headache Genetics Consortium, 23andMe Research Team, Leo Brueggeman, Gerome Breen, Cynthia M. Bulik, Ernest Arenas, Jens Hjerling-Leffler, Patrick F. Sullivan. Nature Genetics
Kontakt:
Patrick Sullivan, professor, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, University of North Carolina, patrick.sullivan@ki.se
Jens Hjerling-Leffler, forskargruppsledare, Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet, jens.hjerling-leffler@ki.se
Den sĂ„ kallade nĂ€rhetsprincipen till gymnasiet i Stockholms stad slopades Ă„r 2000. Efter det fick niondeklassare vĂ€lja kommunala gymnasier fritt inom staden, efter att tidigare ha varit hĂ€nvisade till det gymnasium som lĂ„g nĂ€rmast. Den hĂ€r skolvalsreformen ledde till att elever med höga betyg i hög grad hamnade i innerstadsskolor som blev sĂ„ kallade âelitskolorâ, och de med lĂ„ga betyg blev kvar i eller hamnade i skolor utanför innerstaden.
â Konsekvenser av detta blev att Ă€ven valen till universiteten blev lite mer polariserade. Elever med höga betyg sökte sig efter reformen oftare Ă€n tidigare till prestigeutbildningar som lĂ€kare, jurist, arkitekt eller lĂ„nga civilingenjörsutbildningar. Elever frĂ„n skolor med lĂ€gre betyg sökte sig i högre grad Ă€n tidigare till utbildningar med relativt sett lĂ€gre prestige som journalistik, medieproduktion, sjuksköterska och dietist, sĂ€ger Magnus Bygren, professor i sociologi och medförfattare till en ny studie vid i sociologi vid Stockholms universitet.
Ăndrad sammansĂ€ttning kan inte förklara polariseringen
Magnus Bygren berÀttar att gymnasieskolornas sammansÀttning sett till elevernas bakgrund vad gÀller förÀldrarnas utbildning, inkomst och om de hade utlÀndsk bakgrund eller ej Àndrades lite grann efter reformen. Men detta kan inte förklara de förÀndrade och mer polariserade utbildningsvalen till högskolan som eleverna gjorde efter gymnasiet. Han och medförfattaren Erik Rosenqvist har nÀmligen tagit hÀnsyn till den segregationen mellan skolorna sett till just förÀldrars bakgrund. Det verkar alltsÄ inte ha haft nÄgon avgörande effekt pÄ förÀndringen av vilka utbildningar eleverna sökte till högskola eller universitet, vilket förvÄnade forskarna.
â VĂ„r tolkning Ă€r dĂ€rför att de polariserade utbildningsvalen efter gymnasiet mer kan vara en frĂ„ga om social pĂ„verkan pĂ„ gymnasieskolorna. Det kan ha uppstĂ„tt segregerade ambitionsnivĂ„er, dĂ€r vissa referensramar dominerar pĂ„ vissa skolor. Det kan ocksĂ„ handla om en lĂ€rareffekt, att lĂ€rarna höjer och sĂ€nker sina ambitioner pĂ„ eleverna utifrĂ„n betygssnittet pĂ„ en viss skola, vilket stöds av tidigare kvalitativ forskning pĂ„ omrĂ„det, sĂ€ger Magnus Bygren.
SĂ„ gjordes studien
Studien bygger pÄ data för gymnasieskolor med Stockholms stad som huvudman, som jÀmförts med jÀmförbara skolor utanför Stockholms stad under perioden 1997-2002 (före, under och efter det att skolvalet infördes). Detta kompletterat med olika typer av registerdata frÄn Statistiska centralbyrÄn som exempelvis folkbokföringsdata, statistik över val till universitet och högskola samt förÀldrars utbildning och bakgrund.
Effekten blir tydlig vid lungsjukdomar som kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och den rÄdande Covid-19-pandemin: otillrÀckligt syreutbyte pÄ grund av störd lungfunktion kan leda till dödsfall under infektioner.
â Det Ă€r inte helt kartlagd hur förhöjt tryck i lungans kĂ€rl skapas under lĂ„ngvarig syrebrist, men det kan leda till en överbelastning av högra hjĂ€rtsidan och i slutĂ€ndan hjĂ€rtsvikt, sĂ€ger Kerstin Ramser, professor i experimentell mekanik vid LuleĂ„ tekniska universitet.
â Vi hoppas att vĂ„r metod kan bidra till att man kan mĂ€ta signalerna frĂ„n muskelceller i lungans blodkĂ€rl sĂ„ att man bĂ€ttre förstĂ„r den hĂ€r processen i cellerna. DĂ„ har man större möjlighet att utveckla lĂ€kemedel som kan förhindra sjukdomstillstĂ„ndet eller till och med bota det.
Joel Wahl, forskare i experimentell mekanik och Kerstin Ramser, professor i experimentell mekanik vid LuleÄ tekniska universitet utvecklar en mÀtuppstÀllning för att studera hur muskelceller frÄn lungans blodkÀrl, permanent drar ihop sig vid lÄngvarig syrebrist.
Kerstin Ramser och Joel Wahl, forskare inom experimentell mekanik, vid LuleÄ tekniska universitet, har i samarbete med forskare vid Justus Liebig University i Giessen (Tyskland) frÄn Cardio Pulmonary Institute (CPI) utvecklat metodod, för att kunna studera vad som hÀnder i muskelceller i lungartÀrerna vid lÄngvarig syrebrist.
Trycket ökar risken för hjÀrtsvikt
I normalfallet hos lungfriska mĂ€nniskor transporteras syrefattigt blod frĂ„n kroppen till hjĂ€rtats högra sida som sedan pumpar ut det till lungorna via lungartĂ€rerna för syresĂ€ttning. VĂ„ra glatta muskelceller i lungartĂ€rerna har uppgiften att förĂ€ndra form beroende pĂ„ syrehalt sĂ„ att artĂ€rerna i lungan antingen kan slĂ€ppa igenom blod â dĂ„ Ă€r de avslappnade â eller inte â dĂ„ de Ă€r tĂ€ta â sĂ„ att syreupptaget kan optimeras pĂ„ bĂ€sta sĂ€tt, sĂ„ kallad Hypoxisk Pulmonell Vasokonstriktion (HPV).
Den hĂ€r processen kan dock bli irreversibel under lĂ„ngvarig syrebrist i lungorna, sĂ„ att artĂ€rerna i stora delar av lungorna Ă€r tĂ€ta hela tiden. Trycket i lungans pulsĂ„dror blir dĂ„ onormalt högt, eftersom samma volym blod försöker pressa sig fram genom trĂ€ngre kĂ€rl, sĂ„ kallad pulmonell hypertension. Som ett resultat mĂ„ste hjĂ€rtats högra kammare kompensera för det ökade motstĂ„ndet, vilket i slutĂ€ndan â pĂ„ grund av konstant arbetsöverbelastning â kan resultera i hjĂ€rtsvikt.
Signaler som respons pÄ syrebrist
Hur signalsystemet gÄr till inne i dessa muskelceller och vad det Àr som gör att det blir ett förhöjt tryck i lungans kÀrl, Àr i dagslÀget inte helt kartlagt och det finns begrÀnsat med botemedel. MÄlet för LuleÄforskarna Àr att utveckla mÀtsystem sÄ att experter i hjÀrt-och lungÄkommor kan undersöka funktionen hos lungartÀrerna under syrebrist, och ta fram vÀlbehövliga lÀkemedel.
â Vi vet Ă€nnu inte exakt var i cellen det startar nĂ€r blodkĂ€rlen i lungan permanent drar ihop sig, men vi Ă€r ett steg pĂ„ vĂ€g att ta reda pĂ„ det. Med vĂ„r metod har vi lyckats se hur cellerna i en lungartĂ€r kommunicerar genom att vi ser hur signalerna frĂ„n enskilda molekyler ökar eller minskar som respons pĂ„ syrebrist. Vi Ă€r unika med att kunna studera formförĂ€ndring och molekylĂ€ra förĂ€ndringar samtidigt pĂ„ enskild cellnivĂ„ under kontrollerad syrebrist i muskelceller, sĂ€ger Kerstin Ramser.
För att undersöka detta anvÀnder de bÄda forskarna sÄ kallad Raman-spridning i kombination med mikrofluidik och tekniken patch clamp. Med hjÀlp av en gastÀt flödeskammare som ger full kontroll över syrehalten kan de samtidigt mÀta syrehalten, hur signalmolekyler (calcium och kalium) signalerar genom cellvÀggar och hur cellmitokondriernas redox-mekanismer beter sig.
Avbildar lungartÀrernas muskelcellerna
Med denna metod har de har lyckats observera och avbilda enskilda levande muskelceller frÄn lungartÀrer vars molekyler förÀndras beroende pÄ syrehalten. De belyser muskelcellerna med laserljus, varpÄ förÀndringar i den molekylÀra sammansÀttningen av cellen kan spÄras. De har observerat hur andelen av de biomolekyler som Àr viktiga för cellers energiproduktion, ökar respektive minskar som en respons pÄ syrebrist. Patch clamp tekniken innebÀr att en tunn glaspipett som innehÄller en elektrod ansÀtts och sugs fast pÄ cellvÀggen. Genom elektroden har de kunnat observera hur calciumjoner strömmar genom cellmembranet, till följd av syreförÀndringar.
â En stor utmaning har varit att hantera en brusig miljö, dĂ€r flytande vĂ€tskor passerar levande muskelceller i mikroflödessystemet dĂ€r de utsĂ€tts för snabba men noggrant reglerade syreförĂ€ndringar. Samtidigt Ă€r vi intresserade av mĂ€tresultat frĂ„n metoder som inte direkt Ă€r kompatibla vilket innebĂ€r att vi stĂ€ndigt behöver göra kompromisser för att inte utesluta viktig information. SĂ„ det Ă€r inte en lĂ€tt mĂ€tsituation, sĂ€ger Joel Wahl.
De bÄda forskarna vid LuleÄ tekniska universitet har nu gÄtt vidare med att utveckla ett mÀtsystem som kombinerar tredimensionell (3D) holografisk avbildning med stimulerad Raman-spridning (SRS). Denna metod ger en effekt som Àr mÄnga gÄnger starkare Àn den konventionella Raman spektroskopin, vilket gör att de biomolekylÀra förloppen och formförÀndring i cellen kan mÀtas, i realtid.
Kerstin Ramser, professor i experimentell mekanik vid LuleÄ tekniska universitet, kerstin.ramser@ltu.se
Joel Wahl, forskare i experimentell mekanik vid LuleĂ„ tekniska universitet, joel.wahl@ltu.seÂ
För den som nÀrmar sig livets slut blir existentiella frÄgor viktiga. I detta skede hÀnder ofta ocksÄ saker som kan ge upphov till existentiell ensamhet. Det kan handla om att behöva flytta ifrÄn sitt hem, att förlora en partner eller att genomgÄ andra ofrivilliga separationer.
Malin Sundström har studerat hur hĂ€lso- och sjukvĂ„rdspersonal frĂ„n hemvĂ„rd, sĂ€rskilt boende, sjukhus och palliativ vĂ„rd runt om i SkĂ„ne uppfattar existentiell ensamhet* hos sköra Ă€ldre** â ett Ă€mne som Ă€r högaktuellt i en pandemi som skapar Ă€nnu mer ensamhet hos riskgrupperna.
Hon fann att vÀldigt mÄnga ansÄg att det var svÄrt att bemöta kÀnslor av sÄdan djup ensamhet. Hur de pratade om denna osÀkerhet skiljde sig mellan de olika arbetsplatserna.
â I palliativ vĂ„rd pratar man mer om existentiella frĂ„gor och det Ă€r inbyggt med handledning och reflektion eftersom man jobbar med döden. Det stödet Ă€r inte lika givet i andra vĂ„rdverksamheter, berĂ€ttar Malin Sundström som Ă€r doktor i vĂ„rdvetenskap vid Malmö universitet.
SvÄrt navigera mellan utrymme och inkÀnnande
HĂ€lso- och sjukvĂ„rdspersonalen berĂ€ttade att samtalen ofta kommer pĂ„ kvĂ€llen nĂ€r tempot sĂ€nks och de Ă€r ensamma. PĂ„ motsvarande sĂ€tt som personalen kĂ€nner att det Ă€r meningsfullt nĂ€r de nĂ„r fram i dessa situationer, blir de ocksĂ„ frustrerande nĂ€r de â pĂ„ grund av otillrĂ€cklighet, osĂ€kerhet eller brist pĂ„ avskildhet eller tid – inte gör det.
â Det finns Ă€ldre som vill prata om den sköra kroppen, att inte kunna röra sig, om bĂ„de livet och döden, sen finns det de som Ă€r nöjda och inte behöver prata. Det sĂ€tter krav pĂ„ personalen att kunna kĂ€nna in och bemöta olika behov. Ska jag försöka hitta glipan och vĂ„ga frĂ„ga? Eller lĂ„ta dem vara i fred? Ibland Ă€r det andra saker som hindrar samtalet, som demenssjukdom eller dĂ„lig hörsel, sĂ€ger Malin Sundström.
VolontÀrer erbjuder unik roll
I hennes avhandling ingÄr Àven intervjuer med volontÀrer, samt en enkÀtundersökning bland chefer inom sÀrskilt boende och hemvÄrd. DÀr framgÄr att volontÀrer har en roll som personal och nÀrstÄende inte fyller eftersom den Àldre har en beroendestÀllning till personalen och ofta inte vill belasta sina nÀrstÄende. MÄnga volontÀrer nÀrmar sig Äldrandet sjÀlva och har en annan erfarenhet av livet.
â VolontĂ€rer kan vara komplement till vĂ„rdpersonal, som medmĂ€nniskor. De har en annan möjlighet att nĂ€rma sig dessa frĂ„gor om de inkluderas i verksamheten. VĂ„rdpersonal arbetar ofta i en miljö dĂ€r tempot Ă€r högt och vĂ„rduppgifterna mĂ„nga, och det kan vara svĂ„rt att vĂ€xla perspektiv frĂ„n en uppgift till att fĂ„nga upp en behovssignal. Men det viktigaste Ă€r att personal och volontĂ€rer fĂ„r stöd i att skapa meningsfulla relationer med de Ă€ldre.
Malin Sundström, doktor i vÄrdvetenskap vid Malmö universitet, e-post: malin.sundstrom@hkr.se
* Existentiell ensamhet beskrivs i studien som en djupare form av ensamhet, ett lidande, som kan upplevas Àven om man inte lever i social eller fysisk ensamhet.
** Sköra Àldre definieras i studien som personer som Àr minst 75 Är och i behov av varaktig vÄrd och omsorg för att klara av sitt vardagliga liv.
VÀxter och parasiterande mikroorganismer som levt tillsammans under lÄng tid utvecklar en balans. De allra kÀnsligaste vÀrdarna dör och deras gener försvinner ur populationen, men de som har en viss motstÄndskraft klarar sig bÀttre och kan fortplanta sig vilket gör kommande generationer mindre kÀnsliga. NÀr en skadegörare introduceras till helt nya ekosystem har detta urval inte skett och en stor andel av populationen kan helt sakna motstÄndskraft. Askskottssjukan Àr ett exempel pÄ ett utbrott dÀr ett mycket stort antal försvarslösa trÀd dör under den tidiga invasionen.
Viktigt för riskbedömning
För att den angripna populationen ska kunna ÄterhÀmta sig och med tiden hamna i balans med angriparen, krÀvs individer med en viss nivÄ av genetisk motstÄndskraft. Om dessa Àr allt för fÄ blir dödligheten pÄ sikt mycket stor. Den vanliga skogsalmen har exempelvis mycket liten eller ingen motstÄndskraft mot almsjuka varför mÄnga miljarder almar vÀrlden över har dött i ett över 100 Är lÄngt utbrott.
Ett annat exempel Àr kastanjekrÀftan, en sjukdom som i början av 1900-talet i princip utrotade kastanjen frÄn Nordamerika. Att uppskatta de genetiska förutsÀttningarna för resistens mot en viss skadegörare i en viss population kan dÀrför vara ett effektivt sÀtt att sia om hur stor dödligheten i en epidemi kan komma att bli. En ny studie frÄn SLU gör just detta genom att uppskatta motstÄndskraften mot al-phytophthora i klibbal.
Phytophthora alni Àr en skadegörare som angriper rötterna och den nedre stammen pÄ altrÀd. Foto: Miguel Angel Redondo
SĂ„ angrips alar av Phytophthora
Det börjar som en allt glesare krona, dÀr de kvarvarande löven Àr smÄ och gulnande. Bruna, blödande sÄr uppkommer pÄ stammens nedre delar och mellan rötterna, och produktionen av kottar ökar. Om barken avlÀgsnas runt sÄren, framtrÀder omfattande nekroser pÄ stammen. Förloppet kan vara snabbt, men ofta blir trÀdet lÄngsamt svagare under flera Är innan det dör, Àven om det hÀnder att det lyckas ÄterhÀmta sig.
Phytophthora alni Àr ett komplex av tre arter av algsvampar. Sjukdomen rapporterades första gÄngen 1993 frÄn England och har sedan dess spridits över VÀsteuropa. Den avgjort mest kÀnsliga alen Àr klibbal, men Àven grÄal kan angripas.
Svampen beskrivs som en invasiv art i Sverige, och har troligen kommit hit genom importerat vÀxtmaterial frÄn sedan tidigare angripna omrÄden.
SLU-forskaren Miguel Angel Redondo har studerat utbredningen av P. x alni och P. uniformis i Sverige. P. uniformis pÄtrÀffades i samtliga 16 undersökta Äar, frÄn GÀvleÄn till KÀvlingeÄn, medan P. x alni mestadels hittades i landets sydligaste delar och lÀngs kusterna. Den avgörande faktorn för denna begrÀnsning tycks vara vintertemperaturerna.
KĂ€lla: Invasion biology of forest Phytophthora species in SwedenÂ
I södra Sverige angrips klibbal av tvĂ„ al-specialiserade Phytophthora-arter; Phytophthora uniformis (PU) och P. alni (PA). PA Ă€r mer kĂ€nslig för lĂ„ga temperaturer och har dĂ€rför â Ă€n sĂ„ lĂ€nge â inte pĂ„trĂ€ffats utanför SkĂ„ne, Blekinge och Halland, medan PU har hittats sĂ„ lĂ„ngt norrut som GĂ€vle.
PA Àr betydligt mer aggressiv Àn PU. I ett varmare klimat Àr risken stor att PA vandrar norrut och orsakar stora skador pÄ alpopulationen. Förutom alens ekologiska betydelse i sig sjÀlv Àr trÀdets rotsystem ocksÄ viktigt för flodbankar och Äkanter. Miguel Angel Redondo vid institutionen för skoglig mykologi och vÀxtpatologi vid SLU har undersökt alens motstÄndskraft mot dessa bÄda angripare.
Miguel Angel Redondo och Jonàs Oliva tar prover frÄn en drabbad al för att odla skadegöraren pÄ nÀringsplattor. Foto: Elna Stenström
â Phytophthora-arter sprids med vatten, och alen angrips i huvudsak dĂ€r den vĂ€xer vid vattendrag, sĂ€ger Miguel Angel Redondo. DĂ€rför har vi antagit att alpopulationer lĂ„ngt frĂ„n öppet vatten utsatts för ett mindre infektionstryck. Om det finns nĂ„gon genetisk resistens hos alen, borde alltsĂ„ de mottagligaste individerna vara döda runt vattendragen, men finnas kvar pĂ„ andra platser. AlltsĂ„ borde en genomsnittlig al vid vattnet vara mer motstĂ„ndskraftig.
Plockade kottar
Miguel plockade kottar frÄn sex alar kring tre vattendrag angripna av PA respektive PU, och för varje vattendrag Àven i ett nÀrbelÀget omrÄde utan öppet vatten. Frön frÄn kottarna planterades och 60 avkommor frÄn varje trÀd anvÀndas för infektionsförsök.
â Plantorna placerades i sporslamningar av PA respektive PU under ett par timmar, sĂ€ger Miguel Angel Redondo. De kommande tio dagarna noterade vi hur stor andel av plantorna som dog och anvĂ€nde det som ett mĂ„tt pĂ„ respektive trĂ€ds mottaglighet för angreppen.
Forskarna kunde konstatera att nÀstan dubbelt sÄ mÄnga PU-infekterade plantor överlevde om kottarna var plockade nÀra vattendragen (det vill sÀga i angripna omrÄden) istÀllet för lÀngre bort. För PA noterades dock ingen sÄdan skillnad; dÀr var den genomsnittliga motstÄndskraften lika stor vare sig omrÄdet angripits av skadegöraren tidigare eller inte.
Risk för aldöd i ett varmare klimat
PA visade sig ocksÄ vara 27 procent mer aggressiv Àn PU överlag. En teori Àr att aggressiva skadegörare inte utverkar samma genetiska tryck pÄ vÀrdpopulationen som svagare, eftersom de dödar vÀrdtrÀden för snabbt och dÀrför inte maximerar sin egen spridningspotential. I sÄ fall kanske det finns en resistens, men den kommer Ànnu inte till uttryck i populationen eftersom sÄ fÄ trÀd infekteras. Men Miguel avfÀrdar den hypotesen som orsak i alens fall.
â Vi ser att oavsett om omrĂ„det angripits av PA respektive PU, Ă€r det ungefĂ€r lika stor andel trĂ€d som uppvisar symptom. DĂ€rför tror vi att bĂ„da skadegörarna har tillrĂ€cklig spridningspotential för att det naturliga urvalet ska kunna verka. VĂ„ra resultat visar att det kan finnas genetisk variation i alpopulationen för resistens mot PU, summerar Miguel Angel Redondo.
â Den har gjort att de mest motstĂ„ndskraftiga trĂ€den vid vattendragen överlevt, medan inget sĂ„dant urval skett dĂ€r infektionstrycket varit lĂ€gre. Men vi ser ingen sĂ„dan effekt vid infektion av PA. Det innebĂ€r att det inte Ă€r sannolikt att vĂ„ra alar kommer att anpassa sig till PA, i varje fall inte pĂ„ kort sikt. I ett varmare framtida klimat kommer troligtvis PA kunna fortsĂ€tta spridas norrut, vilket kan medföra omfattande skador pĂ„ al över hela södra Sverige.
â Dessa vĂ€xters blomning respektive lövsprickning har kommit lĂ„ngt norrut i Ă„r jĂ€mfört med observationer för 100 Ă„r sedan, men jĂ€mfört med de senaste fem Ă„rens vĂ„rkollar blev det ganska nĂ€ra medel, dĂ„ vĂ„ren tog halt sista veckan innan Valborg och i nordligaste Sverige och fjĂ€llen lĂ„g snön fortfarande djup.
Fler medborgarforskare Àn nÄgonsin
KĂ€lla: SLU/Ola Langvall
Under Valborgshelgen genomförde Svenska Botaniska Föreningen tillsammans med forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet VÄrkollen för sjÀtte gÄngen. VÄrkollen Àr ett medborgarforskningsprojekt dÀr forskare analyserar data om vÄrtecken som frivilliga har rapporterat in. Tanken Àr att fÄ en ögonblicksbild av hur lÄngt vÄren har kommit i landet, för att se om och hur vÄrens ankomst pÄverkas av klimatförÀndringar.
â Vi Ă€r glada att Ă€nnu fler har deltagit i VĂ„rkollen i Ă„r och hoppas sĂ„ klart att detta ska bidra till ett ökat engagemang för vĂ„ra vilda vĂ€xter och vad som hĂ€nder med dem i ett förĂ€ndrat klimat, sĂ€ger Mora Aronsson, ordförande för Svenska Botaniska Föreningen.
Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fanns en liknande verksamhet, vilket gör att VÄrkollens resultat kan jÀmföras med hur det sÄg ut vid Valborg för hundra Är sedan.Till exempel var det normalt att björkarnas lövsprickning startade precis vid Valborg i allra sydligaste SkÄne.
Tidigare Är med VÄrkollen visar att lövsprickningen numera har nÄr lÄngt upp i Svealand
blomma i hela Götaland och Sveland vid Valborg, enligt den historiska databasen, men i Är har sÀlgen pÄbörjat sin blomning lÄngt upp i Norrland, undantaget nordligaste delarna och fjÀllen.Den Àr till och med överblom mad Ànda upp till MÀlardalen.
AnmÀrkningsvÀrt Àr ocksÄ att hÀggen, som tidigare började blomma först i mitten av maj i sydligaste SkÄne, tvÄ Är i rad nu börjat blomma i delar av Götaland och Svealand. De fem föregÄende VÄrkollarna visar dock att i medeltal startar inte hÀggens blomning förrÀn efter 1:a maj.
â Ăven om vi har forskningsresultat som visar att lövsprickningen hos björk och blomningen hos vĂ„rblommande arter tidigarelagts nĂ„gra veckor sedan 1980-talet, vet vi att olika arter kommer att pĂ„verkas pĂ„ olika sĂ€tt av klimatförĂ€ndringen.
Skönjer det nya normala
â Med sĂ„ mĂ„nga VĂ„rkollar i bagaget kan vi nu börja skönja vad som Ă€r det nya ânormalaâ, sĂ€ger Ola Langvall vid Sveriges lantbruksuniversitet och samordnare för Svenska fenologinĂ€tverket.
I Ă„r har det varit Ă€nnu tydligare hur olika vĂ„ra arter reagerar pĂ„ olika vĂ€derförhĂ„llanden under vĂ„ren och, inte minst, hur stor pĂ„verkan snötĂ€ckets utbredning vid den hĂ€r tidpunkten har. SĂ€rskilt tydligt Ă€r detta för de tidiga arterna, sĂ„som tussilago, blĂ„sippa och sĂ€lg. Björkens lövsprickning och hĂ€ggblomningen, som Ă€r lite senare i starten, visar dock att vĂ„rens ankomst har kommit 10â15 mil lĂ€ngre norrut i Ă„r, jĂ€mfört med de föregĂ„ende fem Ă„ren och hela 60 mil lĂ€ngre norrut, eller Ă€r minst 2 veckor tidigare Ă€n för hundra Ă„r sedan.
Det hot som askskottsjukan utgör för asken i Sverige och Europa Ă€r akut. DĂ€rmed riskerar ett viktigt trĂ€d i landskapet och kulturhistorien att försvinna, det trĂ€d som i den fornnordiska mytologin kallas för âlivets trĂ€dâ.
Detta hot Ă€r Ă€ndĂ„ bara toppen pĂ„ ett isberg. MĂ„nga arter Ă€r beroende av asken för sin överlevnad och i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Biological Conservation varnar en grupp forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet för en hotande âutrotnings-kaskadâ.
â Om inte mer görs för att rĂ€dda trĂ€det kommer vi att fĂ„ se mycket lĂ„ngtgĂ„ende konsekvenser, konstaterar Michelle Cleary, vid SLU:s institution för sydsvensk skogsvetenskap i Alnarp.
Arter fÄr svÄrt att överleva utan askar
I en kartlÀggning, som bygger pÄ data frÄn Artdatabanken vid SLU, visar forskarna att hela 483 arter Àr kopplade till asktrÀden, dÀribland 211 olika skalbaggar och 30 fjÀrilar, liksom 87 lavar, 71 mossor och 65 svampar. Av alla dessa Àr 11 procent helt beroende av asken för sin överlevnad och ytterligare 23 procent föredrar asken framför andra trÀdslag. Forskarna talar om en domino-effekt. Faller asken faller ocksÄ mÄnga andra delar i ekosystemet.
Ett försök att uppskatta hur mÄnga arter som hotas av utrotning om asken försvinner har ocksÄ gjorts, baserat pÄ hur viktig asken Àr för artens fortlevnad samt artens nuvarande bevarandestatus. Det forskarna kom fram till var att 115 arter löper stor risk att dö ut i Sverige.
â Vi har gjort ett första försök att identifiera följderna nĂ€r en hel trĂ€dpopulation slĂ„s ut. Det hĂ€r Ă€r nĂ„got som mĂ„ste uppmĂ€rksammas i högre grad. Vi behöver se helheten, sĂ€ger Michelle Cleary.
Almsjukan förstÀrker hotet
En besvĂ€rande omstĂ€ndighet Ă€r att det trĂ€dslag som kan hysa flest av de arter som inte Ă€r helt beroende av ask Ă€r almen. Ăven almen har ju drabbats av en allvarlig sjukdom, almsjukan, vilket har lett till att nĂ€stan alla gamla almar i Europa har försvunnit. Följden Ă€r att mĂ„nga arter kopplade till almtrĂ€den nu Ă€r rödlistade.
Forskarna stÀllde sig sedan frÄgan hur de 430 arter som inte krÀver tillgÄng till ask för att överleva skulle klara sig i ett landskap dÀr det varken vÀxer ask eller alm. Med hjÀlp av en matematisk optimeringsmodell kom de fram till att det skulle behövas upp till nio andra trÀdslag för att bevara dessa arter.
Viktigt att ta vara pÄ resistenta askar
Askskottssjukan Àr en svampsjukdom som förmodligen kom till Europa med importerade vÀxter frÄn Asien. TrÀden angrips i första hand under sommaren nÀr sporerna sprids med vinden och fÄr fÀste pÄ bladen. DÄ svampen Àr etablerad hindras trÀdets upptag av vatten och nÀring.
En liten del av askarna, 1â5 procent, Ă€r resistenta mot askskottsjukan. Forskarna arbetar med att identifiera motstĂ„ndskraftiga trĂ€d och uppföröka till plantor.
â TyvĂ€rr gĂ„r det lĂ„ngsamt pĂ„ grund av bristande resurser. Möjligen beror det lĂ„ga intresset pĂ„ att asken har ett relativt litet kommersiellt vĂ€rde, dĂ„ den bara utgör 0,1 procent av virkesförrĂ„det i Sverige. LikvĂ€l Ă€r det ett betydelsefullt trĂ€d, bĂ„de kulturellt och för dess egenskaper. Asken Ă€r i högsta grad ekologiskt viktig eftersom mĂ„nga andra arter Ă€r beroende av trĂ€det. Om asken försvinner förlorar vi ocksĂ„ mycket av den biodiversitet som Ă€r kopplad till trĂ€det, sĂ€ger Michelle Cleary.
HjÀlp till att rÀdda asken!
En ask som Àr relativt resistent mot askskottsjuka, omgiven av askar som dött av sjukdomen. Bild: Per Fornling
För att vinna kampen mot askskottsjukan behöver forskarna allmÀnhetens hjÀlp att hitta de askar som har en genetisk motstÄndskraft. De har redan nÄgra exemplar, men det behövs fler för att bygga upp en helt ny population. DÀrför vill forskarna att vi hÄller ögonen öppna och rapporterar de friska askar som vi ser under vÄra utflykter i skogen.
Det avgörande för om en ask ska rapporteras in eller inte, Àr att den Àr frisk och stÄr i ett litet eller större bestÄnd med sjuka askar. De friska askar som stÄr ensamma i till exempel en trÀdgÄrd har kanske inte blivit utsatta för smittan, och dÄ vet vi inte om den har de motstÄndskraftiga generna. StÄr den dÀremot bland andra, uppenbart smittade, askar sÄ kan man utgÄ ifrÄn att den har motstÄndskraften som forskarna söker.
Hittar du en frisk ask med sjuka ”grannar” â rapportera den till forskarna pĂ„ den hĂ€r adressen: michelle.cleary@slu.se sĂ„ kan du vara med och rĂ€dda en av jordens alla hotade arter!
SĂ„ skapas en frisk askpopulation
UtifrĂ„n den lilla andel av askarna â mindre Ă€n fem procent â som Ă€r motstĂ„ndskraftig mot askskottsjukan, försöker forskare skapa en frisk askpopulation som kan anvĂ€ndas för att etablera fröplantager i framtiden. Nu har det visats att urvalsarbetet kan snabbas pĂ„ med hjĂ€lp av modern teknik som kan pĂ„visa kemiska markörer för motstĂ„ndskraft hos enskilda trĂ€d.
Ash dieback risks an extinction cascade.Biological Conservation 244 (2020).Tove Hultberg, Jonas Sandström, Adam Felton, Karin Ăhman, Jonas Rönnberg, Johanna Witzell & Michelle Cleary.
â Vi befinner oss i en unik situation dĂ€r vi som forskare vill studera konsekvenserna. Delar av elitidrotten har blivit en otroligt stark kommersiell produkt â nu har basen för den i stort sett försvunnit, sĂ€ger Susanna Hedenborg, professor och den forskare som leder projektet.
Men det Àr inte bara elitidrotten som Àr i fokus för projektet. Forskarna vÀnder sig till idrottsledare, idrottsutövare, idrottspublik och supporters pÄ alla nivÄer för att dokumentera erfarenheter av krisen. Materialet ska ligga till grund för framtida forskning.
BerÀttelser om idrottens betydelse i vÄra liv
â Vi har redan fĂ„tt in ett hundratal berĂ€ttelser med stor spĂ€nnvidd. NĂ„gon berĂ€ttar att de rör sig mer ute i naturen nu, eftersom de inte kan gĂ„ pĂ„ gym, medan nĂ„gon annan talar om att de sörjer att de inte kan följa sitt fotbollslag i Allsvenskan trots att de köpt Ă„rskort. Gemensamt för dem Ă€r att de belyser hur stor del idrott och fysisk aktivitet har i vĂ„ra liv, sĂ€ger Susanna Hedenborg som menar att coronakrisen samtidigt stĂ€ller mĂ„nga av idrottens frĂ„gor pĂ„ sin spets.
â Vad gör barn och unga med sin lediga tid nĂ€r cuper och trĂ€ningar stĂ€lls in? Blir de mer stillasittande, nĂ„got forskarna varnat för redan tidigare, eller utvecklas nya rörelsekulturer? PĂ„verkas alla pĂ„ samma sĂ€tt, eller Ă€r det som andra forskare visat, stora skillnader mellan hur olika grupper har tillgĂ„ng till idrott och friluftsliv?
Ska göra djupintervjuer
Susanna Hedenborg ger exempel pÄ andra frÄgestÀllningar som Àr intressanta för forskningen: Vad hÀnder till exempel nÀr en person som Àgnat större delen av sin ungdomstid pÄ trÀningar för att nÄ vÀrldstoppen helt plötsligt behöver Àndra inriktning pÄ sitt liv? Hur ser framtiden ut för de stora mÀsterskapen? Kanske kommer de att arrangeras pÄ mer hÄllbara sÀtt i framtiden?
NÀsta steg i projektet Àr djupintervjuer. Insamlingen av material kommer att pÄgÄ till hösten.
â Det Ă€r svĂ„rt att överblicka alla konsekvenser av coronakrisen men det Ă€r nu vi mĂ„ste dokumentera mĂ€nniskors erfarenheter â det blir ett viktigt underlag för framtida forskare, sĂ€ger Susanna Hedenborg.
