Analyser av en tand som tillhört en mosasaurie visar att de här reptilerna, som kunde bli lika stora som en buss, inte bara höll till i havet. De levde också i floder. Fyndet tyder på att mosasaurier anpassade sig till sötvattenmiljöer strax före sitt utdöende.
År 2022 gjorde paleontologer ett oväntat fynd vid en flod i North Dakota. De hittade en stor tand från en mosasaurie, en jättelik marin reptil som levde för mer än 66 miljoner år sedan. I samma flodavlagring hittades även en tand från Tyrannosaurus rex, ben från anknäbbsdinosaurien Edmontosaurus samt käkben från ett krokodildjur.
Kombinationen landlevande dinosaurier, sötvattenslevande krokodildjur och en havslevande jättereptil väckte snabbt frågor hos forskarna. Hur kunde en mosasaurietand hamna i en flodmiljö, när arten länge har betraktats som havslevande?
Mosasaurien levde i flodvatten
En internationell forskargrupp som letts från Uppsala universitet har nu besvarat frågan genom isotopanalyser av mosasauriens tandemalj. Resultaten visar att det inte rör sig om en mosasaurie som var på tillfälligt besök i sötvatten.
− När vi tittade på ytterligare två tänder från mosasaurier som hittats på näraliggande, något äldre, fyndplatser i North Dakota kunde vi se liknande sötvattenssignaturer. Analysen visar att mosasaurier levde i flodmiljöer under de sista miljonerna år innan de dog ut, säger forskaren Melanie During i ett pressmeddelande från Uppsala universitet.
Den ovanliga mosasaurietanden, som hittades 2022 nära Bismarck i North Dakota, visas här i en handflata. Bild: Melanie During
Hav blev till flod
Upptäckten kastar nytt ljus över ett intressant skede i jordens historia. Inflödet av sötvatten ökade gradvis i det så kallade Western Interior Seaway – ett innanhav som sträckte sig från norr till söder över dagens prärier och delade Nordamerika på mitten. Havet gick gradvis från salt till bräckt för att sedan övergå till mestadels sötvatten, ungefär som i dagens Bottenviken.
Forskarna tror att det bildades en så kallad haloklin, där sötvatten låg i ett skikt över tyngre saltvatten. Isotopanalyserna ger stöd för denna teori.
De jämförde även mosasaurietänderna med fossil från andra havslevande djur och såg en tydlig skillnad.
− Alla djur som andades med gälar hade isotopsignaturer som kopplar dem till bräckt eller salt vatten, medan alla lungandande djur saknade sådana. Det visar att mosasaurier, som behövde komma upp till ytan för att andas, levde i det övre sötvattensskiktet och inte i det undre skiktet där vattnet var saltare, säger Per Ahlberg, professor vid Institutionen för organismbiologi, Uppsala universitet.
Anpassade för ny livsmiljö
Forskarna menar att mosasaurietänderna som analyserades kommer från individer som var anpassade till miljöer i förändring. En sådan övergång är ingen ny företeelse bland större rovdjur.
− Till skillnad från den komplexa anpassning som krävs för att gå från sötvattenshabitat till marina habitat är den omvända anpassningen i allmänhet enklare, säger Melanie During.
Moderna exempel på en sådan anpassning syns hos floddelfiner, som lever i floder med sötvatten trots att de härstammar från havslevande förfäder. Ett annat exempel är listkrokodilen, som kallas saltvattenskrokodil i Australien. Den rör sig fritt mellan floder med sötvatten och öppet hav, och jagar i båda miljöerna beroende på vilket byte som finns tillgängligt.
Kunde bli stor som en buss
Fossil från mosasaurier är vanliga i marina avlagringar i Nordamerika, Europa och Afrika, men hittas sällan i North Dakota. Tandens storlek avslöjar ett mycket stort djur som kunde bli upp till elva meter långt, ungefär lika stor som en buss. Tanden kommer från en mosasaurie i gruppen prognathodontider, men släktet är inte helt klarlagt.
Mosasaurier av släktet Prognathodon, som är nära släkt med djuret som tappade tanden, hade robusta huvuden med stadiga käkar och tänder. De anses ha varit rovdjur som utgjorde ett betydande hot för andra stora vattenlevande djur.
− Storleken innebär att djuret skulle mäta sig med de största späckhuggarna, och det är ett extraordinärt rovdjur att stöta på i flodmiljöer som hittills inte har förknippats med sådana gigantiska marina reptiler, säger Per Ahlberg.
Studien är gjord av forskare från Uppsala universitet i samarbete med Eastern West Virginia Community and Technical College, Moorefield, West Virginia, Vrije Universiteit Amsterdam och North Dakota Geological Survey.
Ett enkelt blodprov kan säkrare förutsäga hur stora hjärnskadorna är efter ett hjärtstopp och därmed visa chansen till överlevnad med god återhämtning. Det visar en stor internationell studie.
– Det här kommer ändra vården av dessa patienter, säger forskaren och överläkaren Marion Moseby Knappe.
I Sverige drabbas ungefär 6 000 personer av hjärtstopp utanför sjukhusvården varje år. Nu har en internationell studie som letts av forskare vid Lunds universitet jämfört fyra hjärnskademarkörer i blod för att se hur säkert de kan skatta graden av hjärnskada hos medvetslösa personer efter hjärtstopp.
– Alla som läggs in på intensivvården efter ett hjärtstopp är medvetslösa och det finns alltid en osäkerhet i hur länge man ska låta vården fortgå. Visar blodprovet på att chanserna inte är uttömda så är det rimligt att intensivvården pågår. Men ser man tydligt att det saknas förutsättningar för överlevnad med en funktionsnivå som är förenad med ett gott liv så bör vården övergå i en lindrande fas, säger Niklas Nielsen, professor i antestesi- och intensivvård vid Lunds universitet och intensivvårdsläkare, i ett pressmeddelande.
Studien gjordes på 24 sjukhus i Europa och undersökte 819 vuxna patienter, varav 661 var män. Blodprov inhämtades hos deltagarna vid 0, 24, 48 och 72 timmar efter att personen inkommit till sjukhus och alla prover analyserades av samma maskin.
Resultatet visar att de två hjärnmarkörer som i dag används som rutin i vården vid olika hjärnskador har tydliga begränsningar när det gäller att bedöma prognos av hjärnskada efter ett hjärtstopp.
Markör kan förutsäga 92 procent av patienternas utfall
En markör, som heter neurofilament light (NFL), visade sig dock kunna förutsäga 92 procent av alla patienters utfall sex månader efter hjärtstoppet.
NFL används redan idag som hjärnmarkör, bland annat i vården av patienter med den neurologiska sjukdomen MS. Ytterligare en av markörerna i studien – GFAP – var bättre på att uppskatta hjärnskadans omfattning än den som används i dag.
– NFL var överlägsen de tre andra markörerna. Den är bättre på att skilja mellan patienter med stor respektive liten hjärnskada, och kan ge svar redan efter 24 timmar efter hjärtstoppet. Markören är också mer stabil i blodet, vilket har betydelse för själva mätningen, säger Marion Moseby Knappe, forskare vid Lunds universitet och biträdande överläkare i rehabiliteringsmedicin.
Niklas Nielsen poängterar att blodprovet aldrig ensamt kan användas som beslutsunderlag för att avbryta intensivvård. Det krävs också information från andra källor, som röntgenundersökningar eller undersökningar av den elektriska aktiviteten i hjärnan.
– Sammantaget är de nya fynden betydelsefulla för en säker bedömning av chansen till att vakna efter ett hjärtstopp, säger Niklas Nielsen.
6 000 hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige varje år
Omkring fyra miljoner människor drabbas årligen av plötsligt hjärtstopp runt om i världen. I Sverige är siffran för hjärtstopp som inträffar utanför sjukhus 6 000.
Några minuter efter plötsligt hjärtstopp börjar hjärnceller dö, och ju längre tiden går innan blodcirkulationen återställs desto större risk för bestående skador på hjärnan.
Även om hjärtat startas om, förblir många patienter medvetslösa i timmar eller dagar efteråt och läkare försöker då avgöra hur allvarlig hjärnskadan är – och om det är möjligt att återhämta sig.
Som underlag har vården bland annat olika neurologiska undersökningar och hjärnavbildningar – och det finns en hjärnskademarkör som mäts i blodet.
Att lägga igen skogsdiken och återväta torvmark kan leda till att lagrade föroreningar läcker ut i vattendrag. Att rensa diken är inte heller riskfritt utan förenat med andra utsläpp som kan försämra vattenkvaliteten. Det framgår av slutrapporten från en studie av våtmarksrestaurering och dikesrensning.
Sveriges skogs- och torvmarker är kraftigt påverkade av mer än hundra års dikning. Stora områden har dränerats för skogsproduktionens skull, vilket har lett till omfattande nedbrytning av landets våtmarker.
Gamla diken fylls igen
Idag är dikena åter aktuella. För att återställa torvmarker fylls gamla diken igen. Det görs som klimatåtgärd, men också för att främja biodiversitet och skogens förmåga att lagra vatten. På andra platser rensas dikena istället, för att återställa dräneringen och gynna skogens tillväxt.
Men det finns stora kunskapsluckor kring hur dessa åtgärder påverkar allt från vattenkvalitet till växthusgaser och hydrologi.
För att ta fram ny kunskap har en så kallad återvätning ägt rum vid en myr utanför Vindeln, vid en plats som kallas Trollbergets försöksområde. Projektets deltagare, bland andra forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, har följt det som har hänt före och efter återvätningen.
De har även studerat hur vattenkvaliteten påverkas av att rensa diken i ett nyligen avverkat skogsområde, jämfört med avverkningar där dikena har lämnats orörda.
Dikesrensning intill en avverkad skog på Trollbergets försöksområde. Bild: Andreas Palmén.
Tydliga risker för vattnet
Den fem år långa dataserien från Trollberget ger en unik inblick i vad som sker efter en torvmarksrestaurering under svenska förhållanden.
Resultaten pekar på tydliga risker för vattenkvaliteten. När vattennivån höjs hamnar ytliga torvlager som varit torrlagda i omkring 100 år åter under vatten, vilket startar en rad kemiska processer. Forskarna kunde se ökade halter av organiskt kol, kväve och fosfor i bäckvattnet.
I de delar av försöksområdet där fler diken hade pluggats igen blev utsläppen betydligt större. Där sänktes pH-värdet och halterna av tungmetaller ökade tydligt.
– Det finns en effekt där gammalt historiskt nedfall av luftföroreningar som kvicksilver och bly börjar lakas ut. Metaller som gillar att hänga ihop med organiskt material börjar tvättas ut i samband med att man återväter. Det skedde inte överallt, men det finns en tydlig generell risk, säger Hjalmar Laudon, professor vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, i ett pressmeddelande.
Rensade diken minskar läckage
Även skogsavverkning kan höja grundvattnet. Markerna blir blötare och det ökar utflödet av näringsämnen och tungmetaller.
På Trollberget undersöktes dikesrensning som motåtgärd. När dikena rensades sjönk grundvattnet igen, vilket mildrade avverkningens effekter jämfört med referensområden där dikena inte hade rensats.
Utflödena kunde dock inte motverkas helt och forskarna uppmätte ihållande höga halter av större partiklar från de rensade dikena, vilket kan ha stor påverkan på vattenkvaliteten.
– Vi ser att vissa aspekter blir bättre efter dikesrensningen. Men vi ser samtidigt en ökad sedimenttransport och en sänkt grundvattennivå som kan leda till sekundäreffekter på skogens tillväxt vid till exempel torka, säger Eliza Maher Hasselquist, forskare vid SLU.
Kan vägleda i beslut
Resultaten vid Trollberget visar att det redan de första åren efter att diken förändrats uppstår nya frågetecken kring åtgärdernas effekter på vatten och hydrologi. Alltifrån initiala förhållanden till storleken på åtgärden påverkar resultatet.
– Detta är en viktig pusselbit som vi kan ta med oss i det kommande åtgärdsarbetet, till exempel som beslutsunderlag för vilka våtmarker vi väljer att jobba med, hur åtgärderna utförs och riskanalyser för påverkan på livsmiljöer nedströms, säger Tobias Eriksson vid Länsstyrelsen Västerbotten.
Det finns stora skillnader i hur mycket människor litar på varandra och hur trygga de känner sig i olika delar av landet, visar en ny rapport. Till exempel är tilliten hälften så hög i Ronneby som i Umeå.
I en ny rapport från Uppsala universitet, Gemenskapsbarometern, har forskare undersökt trygghet och tillit på kommun- och stadsdelsnivå.
– Sverige är traditionellt sett ett högtillitsland jämfört med andra länder. Det som är intressant med undersökningen är att bilden blir mer nyanserad och fragmenterad om man tittar på lokalsamhällesnivå och inte bara på landet i stort. Det råder så stora skillnader på lokal nivå att vi nästan inte kan tala om ett Sverige längre, säger Lars Trägårdh, gästprofessor vid Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF) vid Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.
Den enkätundersökning som ligger till grund för Gemenskapsbarometern har genomförts av Statistiska centralbyrån (SCB) och omfattar 50 kommuner. Minst 400 personer i varje kommun har svarat på enkäten.
Rapporten bygger vidare på tidigare studier, men det som är nytt är att fler bostadsområden har inkluderats och enkäten har utökats med frågor om säkerhet, (o)trygghet, försvarsvilja och lokal gemenskap.
Stora skillnader i upplevd trygghet och generell tillit
Den generella tilliten – alltså i vilken utsträckning man litar på människor i allmänhet – varierar från knappt 42 procent i Ronneby till 77 procent i Umeå. Flera av de kommuner som ligger lägst i den generella tilliten är orter som tidigare varit beroende av en stor industri som nu har avvecklats. Dessa orter kännetecknas av hög arbetslöshet och minskad närvaro av samhällsservice och polis.
Rapporten visar också stora skillnader i upplevd trygghet. Sundbybergsborna är mest oroliga för gängkriminalitet, medan invånarna i Sorsele är minst bekymrade över det. När det gäller otrygghet på kvällstid ligger Helsingborg högst, medan Storuman är den kommun där invånarna känner sig mest trygga med att vara ute när det är mörkt.
Det finns mycket data som ska analyseras och den nu släppta rapporten är en delrapport som fokuserar på tillit och trygghet. Fler delrapporter med andra teman kommer att publiceras framöver.
– Vi hoppas att resultaten ska kunna användas i kommunernas arbete för att stärka tilliten och tryggheten. Flera kommuner har redan kontaktat oss för analyser på stadsdelsnivå och vi ser fram emot att bidra med kunskap och stöd, säger Lars Trägårdh.
Kvinnor som driver företag eller projekt på miljöområdet kan med fördel fundera på att ta in kapital via crowdfunding. Detta sätt att finansiera projekt verkar nämligen inte missgynna varken gröna innovationer eller kvinnor. Det framgår av en ny avhandling i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet.
Traditionella finansiärer, som banker och riskkapitalbolag, är enligt forskningen jämförelsevis obenägna att satsa pengar på miljöprojekt.
Men numera finns många sätt att få in kapital till ett projekt eller en affärsidé. Ett sätt som har blivit vanligare under senare år är crowdfunding, se faktaruta.
Crowdfunding, ibland även kallat gräsrotsfinansiering, innebär att allmänheten finansierar ett projekt genom att bidra med små summor. För exempelvis miljöprojekt kan det ge möjligheter, enligt Victoria Eriksson, Luleå tekniska universitet, som har skrivit en avhandling i ämnet.
– Samhället har ett stort behov av miljötekniska lösningar. Crowdfunding kan öka finansieringen av miljöprojekt och på sikt även väcka intresset för projekten hos traditionella finansiärer, säger Victoria Eriksson i ett pressmeddelande.
Bild: rc.xyz NFT gallery/Unsplash.
Crowdfunding
Crowdfunding innebär att en stor grupp människor bidrar med små summor pengar som hjälper till att finansiera en verksamhet. Insamlingen sker via crowdfunding-webbplatser. Ett par exempel är Gofundme och Kickstarter. Många gånger är investerarna okända för företagaren.
Upplägget kan variera. I en del fall handlar det om rena donationer från människor som tror på affärsidén och vill hjälpa den att bli verklighet. I andra fall kan de som investerar en viss förutbestämd summa få särskilda förmåner av företagets eller projektets ägare.
Är företaget inriktat på produkter till privatpersoner är det vanligt att crowdfundingen sker genom att människor förbeställer produkten och betalar redan innan den är färdig. På så sätt samlar företagaren ihop kapital för att genomföra affärsidén och kunden får produkten vid första möjliga tillfälle.
Kvinnor har också jämförelsevis svårt att få finansiering av traditionella långivare. Även där kan crowdfunding göra det enklare, enligt Victoria Eriksson.
– Kvinnor anses inte verka i tillräckligt lönsamma branscher eller vilja satsa på sitt företag. Men tidigare forskning visar att det inte stämmer med verkligheten.
Gräsrötterna gillar grönt
I arbetet med avhandlingen fick fyra studenter från Luleå tekniska universitet bedöma totalt 406 crowdfunding-projekt. Utifrån de fyras bedömningar skapades en bild av hur en genomsnittlig person skulle bedöma ett projekt.
En slutsats var att projekt som uppfattas vara gynnsamma för miljön får mer finansiering än andra. Däremot ges mindre pengar om ett projekt marknadsförs som miljövänligt.
– Det pekar på att entreprenörer bör vara försiktiga med att marknadsföra sina projekt som miljövänliga. Samtidigt behövs mer forskning för att förstå vad som ligger bakom detta resultat och om effekten varierar mellan olika typer av projekt, säger Victoria Eriksson.
Crowdfunding ger helt nya skaror av investerare. Bild: Azza Maulana/Unsplash.
Liten skillnad män-kvinnor
I en annan studie analyserades attityden till att finansiera ett projekt som skulle bevara regnskog i Amazonas, med projektägaren som antingen en kvinna eller en man. Syftet var att se om investeringsviljan kunde variera beroende på projektägarens kön. 1616 personer svarade på en enkät och det syntes ingen skillnad mellan män och kvinnor i viljan att donera till projektet.
– Studien pekar på att viljan att donera till projektet är oberoende av både projektägarens kön och könet på finansiären. Tidigare forskning har visat att traditionella finansiärer tenderar att premiera män. Att crowdfundare inte gör det kan bero på att gruppen är mer diversifierad än traditionella finansiärer, säger Victoria Eriksson.
Ytterligare en studie handlade, även den, om finansiärers attityd till projektägarens kön. Totalt analyserades 2 029 personers svar på en enkät om att låna pengar till ett fiktivt projekt för att utveckla miljövänliga batterier. Inte heller här spelade projektägarens kön eller finansiärens kön någon roll.
En studie visar att återställning av trädgårdar och minröjning i skogen är viktigt för ukrainska invånares återhämtning när de återvänder till sina hem som fritagits från rysk ockupation. Ändå förbises ofta sådana åtgärder i återuppbyggnaden.
Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har intervjuat 69 invånare i Borodianka, Demydiv och Moshchun, sydväst om Kiev – områden som ockuperades av Ryssland i början av 2022 och frigjordes efter ungefär två eller tre månader.
När invånarna återvände till sina byar efter frigörelsen möttes de av förstörda hem, översvämmad mark, förorenat vatten och skogar fyllda med odetonerade minor.
– Allt var förstört. Först trodde de inte att de skulle kunna fortsätta leva där, men det som fick dem att fortsätta var deras starka band till området. Känslan av att det fortfarande var deras, säger Marine Elbakidze, forskare vid SLU, i ett pressmeddelande.
Invånarna har förlorat flera grundläggande ekosystemtjänster, som rent vatten och frisk luft. Men forskarna förvånades över att det fanns något annat som invånarna saknade mer: kulturella ekosystemtjänster, som att kunna arbeta i trädgården, träffa grannar i gemensamma grönområden eller gå ut i skogen för att plocka bär.
Läkande trädgårdsarbete
Tillsammans med masterstudenter på ukrainska universitet knackade forskarna dörr och gjorde intervjuer och resultatet visar tydligt att förlusten av de kulturella ekosystemtjänsterna har satt djupast spår. De är centrala för hälsa och möjlighet till återhämtning.
– De beskrev nästan spirituellt hur betydelsefullt det var att stoppa händerna i jorden igen. Det är deras jord, deras hem, och det hjälper dem att återknyta till platsen, säger Brian Kuns, forskare vid SLU.
En intervjuperson berättade:
”Vår egen trädgård har större betydelse än någonsin tidigare. Trädgårdsarbete fungerar som rehabilitering för oss, både fysiskt och psykiskt. Jag föredrar till och med att arbeta i trädgården utan handskar för att känna jorden mellan fingrarna.”
Skogarna runt byarna är fortfarande farliga att vistas i på grund av minor och annan odetonerad ammunition. För många innebär det mer än en praktisk begränsning – det är en förlust av tillhörighet.
– De pratade om skogen i existentiella termer. De mindes hur de fick dit med sina familjer. Skogen har en väldigt personlig betydelse för dem, säger Brian Kuns.
En intervjuperson berättade:
”Det är tufft utan skogen. I år gjorde jag till och med en resa till Karpaterna (600 kilometer från byn) bara för att besöka skogen.”
Viktigt med lokalt perspektiv
Trots att natur och grönområden är djupt betydelsefullt för många ukrainare, är det vanligt att återställandet av dem nedprioriteras.
Forskarna betonar att det kan vara svårt att förstå vikten av kulturella ekosystemtjänster eftersom de handlar om sociala och emotionella värden.
– Programmen för återuppbyggnad leds ofta av utländska experter eller statliga aktörer. Då riskerar man att fatta beslut som inte tar hänsyn till vad lokalsamhällen själva värdesätter. Det är viktigt att deras perspektiv inkluderas, eftersom de inte alltid syns i de här processerna eller har möjlighet att framföra sina behov, säger Marine Elbakidze.
Studien lyfter flera viktiga steg i återuppbyggnadsarbetet: röjning av minor i skogarna, återställning av trädgårdar, utveckling av grönområden i samhällena och bevarande av nybildade våtmarker.
När samhällena byggs upp igen behöver dessa åtgärder prioriteras, menar forskarna.
Bastubad kan ha flera positiva effekter på kvinnors hälsa, visar en studie. Det kan bland annat minska smärta, ge bättre sömn och en ökad känsla av återhämtning.
Forskare vid Karlstads universitet och Luleå tekniska universitet har undersökt effekter av bastubad på kvinnors hälsa. Kvinnor har varit underrepresenterade i forskningen om bastubad.
– Tidigare forskning om bastubad har i stor utsträckning fokuserat på män. I de studier där kvinnor har deltagit har de varit för få för att dra säkra slutsatser. Vår studie visar tydligt att bastubad också kan ha stora hälsoeffekter för kvinnor, säger Maria Lennkvist, forskare vid Karlstads universitet, i ett pressmeddelande.
Resultaten visar att bastubad har en tydlig smärtlindrande effekt och bidrar till förbättrad sömn. En annan viktig upptäckt är betydelsen av själva bastumiljön.
– Det som överraskade oss mest var hur stor roll miljön spelade för upplevelsen. Lugnet, värmen, naturkontakten och stillheten påverkade kvinnornas välbefinnande i hög grad, säger Åsa Engström, forskare vid Luleå tekniska universitet.
Kvinnorna i studien beskriver bastun som en plats för vila, återhämtning och reflektion – en paus från krav, stress och ständig teknikanvändning. Bastun ses också som en social mötesplats för djupa samtal utan hierarkier, men även som ett rum för eftertraktad tystnad.
Möjlighet för hälsofrämjande insatser
Enligt forskarna öppnar resultaten upp för nya möjligheter inom hälsofrämjande arbete och vård.
– Forskning visar att bastubad har potential att vara en kostnadseffektiv hälsofrämjande insats. Det skulle på sikt kunna bli en intervention som ges på recept, exempelvis inom vård, rehabilitering och äldreomsorg, säger Åsa Engström.
Att få en aktivitet på recept kan ge ökad motivation, struktur och en känsla av att bli sedd som hel person, vilket i sig kan ha positiva terapeutiska effekter.
Inte alltid positivt med bastubad
Men studien visar också att bastubad inte alltid ger positiva effekter. Kvinnorna upplevde negativa effekter när de var uttorkade, inte hade ätit tillräckligt, kände stark stress eller hade feber.
– Det är viktigt att se bastubad som en hälsofrämjande aktivitet som behöver ske under rätt förutsättningar, säger Maria Lennkvist.
Nu vill forskarna följa kvinnor över längre tid för att bättre förstå sambanden mellan smärtlindring, sömn och regelbundet bastubad.
– Vi ser tydliga effekter, men vi behöver fördjupa kunskapen ytterligare för att förstå exakt hur sambanden ser ut, säger Maria Lennkvist.
En ny rapport visar hur organiserad brottslighet kan utmana den svenska samhällsmodellen. Resultatet visar att kommuners ekonomi, Sveriges förvaltning, tilliten till det politiska systemet och de svenska välfärdssystemen alla kan hotas av organiserad brottslighet och hybrida hot.
Forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) har undersökt sårbarheter i den svenska samhällsmodellen och hur de kan utnyttjas av kriminella eller främmande makt. Rapporten är gjord på uppdrag av Försvarsdepartementet.
Forskarna tittade särskilt på hybrida hot, organiserad brottslighet och terrorism och hur de ibland ligger nära varandra. De undersökte svenska kommuner, politiska partier, välfärdssystem samt näringsliv med ett fokus på lokal nivå.
Sårbarheterna i den svenska samhällsmodellen är flera, konstaterar forskarna, särskilt på den lokala nivån. Kommunerna är sårbara för påverkan och infiltration, även om man inte vet i vilken omfattning.
– De svenska välfärdssystemen är universella med relativt höga ersättningsnivåer. Stora välfärdsresurser fördelas på kommunal nivå, samtidigt som den kommunala revisionen är svag, säger Carina Gunnarson, forskningsledare vid FOI, i ett pressmeddelande.
Systematiskt svinn
Rapporten visar ett stort antal myndighetsrapporter om systematiskt svinn, där assistansersättning, tandvårdsersättning och jobbstöd utnyttjas av kriminella. Systemen utnyttjas genom bedrägerier, men också genom att kriminella startar välfärdsföretag.
– De valfrihetsreformer som genomfördes på 1990-talet har skapat en marknad för kriminella aktörer. Samtidigt kan hederliga företagare, oavsett bransch, bli utsatta av kriminella grupper. Företagare kan bli hotade och utpressade. Kriminella kan även infiltrera företag för att ta över ägandet så att det blir ett brottsverktyg för penningtvätt, narkotikasmuggling eller annan kriminell verksamhet, säger Carina Gunnarson.
Hon säger också att politiska partier behöver vara medvetna om att deras valnämnder kan bli utsatta för exempelvis hot, ryktesspridning, mutor och infiltration.
– Allt i syfte att ”rätt” politiker ska hamna högt på valsedeln och ”fel” kandidat långt ned.
Organiserad brottslighet hotar tillit till det demokratiska systemet
Rapporten pekar också på att medborgarnas tillit till politiker, institutioner och det demokratiska systemet hotas av organiserad brottslighet. Det är en utmaning för den svenska samhällsmodellen.
– Långsiktiga konsekvenser av utbredd organiserad brottslighet skulle kunna vara minskad vilja att betala skatt, rösta eller på andra sätt engagera sig i politik och samhällsfrågor. Legitimiteten för den svenska välfärdspolitiken bygger på att systemet uppfattas som effektivt och trovärdigt, säger Carina Gunnarson.
Enligt forskarna skulle det vara särskilt oroande med en utveckling där främmande makt använder sig av eller börjar samarbeta med kriminella aktörer i Sverige för att främja sina intressen. Det finns sådana exempel redan, som hur Irans regim har anlitat ungdomar i Sverige med kopplingar till gängmiljöer för att utföra sprängdåd mot Israels ambassad, och hur Ryssland tvättat pengar via samarbetsvilliga företag och entreprenörer.
Kopplingar mellan organiserad brottslighet och terrorism
Det finns också kopplingar mellan organiserad brottslighet och terrorism.
– En del experter anser att det är ett ovanligt fenomen med kortsiktiga och sporadiska samarbeten mellan kriminella och terrorister. Andra menar att samarbetena mellan organiserad brottslighet och terrorgrupper är långsiktiga och här för att stanna, säger Sebastian Cancino Montecinos, forskare på FOI.
Forskarna lyfter dock fram att det krävs vissa förutsättningar för att samarbeten mellan organiserad brottslighet och terrorgrupper ska slå rot. Till exempel svag politisk styrning, fattigdom, samt historia av våld och korruption – något som Sverige hittills varit förskonat från.
Barn har rätt att vara delaktiga i sin egen vård. Ändå är det ofta vuxna som styr det mesta. Men det måste inte vara så. Barn kan ges möjlighet att höras på fler sätt i vården – bland annat via tekniska lösningar som appar, enligt en ny avhandling.
Varje år möter vården tusentals barn som behöver stöd eller behandling. För många är vården en återkommande del av livet. Men trots goda intentioner bygger många vårdmöten fortfarande på vuxnas sätt att se och tänka.
Det säger designern och forskaren Britta Teleman, som nyligen lade fram en avhandling i ämnet vid Högskolan i Halmstad.
– Om barn hade fler verktyg och fler sätt att påverka sin vård skulle det stärka deras delaktighet, välmående och självständighet, säger Britta Teleman, som har sin bakgrund i industridesign.
Vuxna kan behöva backa
Avhandlingen pekar på att vuxna ofta tolkar bristande delaktighet som något som ligger hos barnet. Barn och unga själva, däremot, pekar på hinder i omgivningen och situationen som minst lika viktiga.
– Mitt fokus har varit att skifta perspektivet: Hur kan vi som vuxna reflektera mer över vad vi själva gör och hur systemet är uppbyggt? Det handlar om att skapa utrymme för barn att uttrycka sig på sitt eget sätt.
Det är nödvändigt att ta in barns perspektiv i både problemformulering och i processen att hitta lösningar, säger Britta Teleman. Då ökar chansen att lösningar faktiskt fungerar i praktiken.
– Om man inte har delaktighet redan i forskning och design blir det svårt att hitta lösningar som möter barns behov i en konkret vårdsituation.
App kan hjälpa
I avhandlingen undersöks verktyg och metoder som utmanar normer som hindrar barns delaktighet. Bland annat har en app för barn testats. Britta Teleman har deltagit i utvecklingen av appen, i samarbete med forskarkollegor och Region Skåne.
Den testade appen ger barn nya sätt att beskriva hur de mår och vad de tycker, vilket tycks förändra dynamiken i vårdmöten, säger Britta Teleman.
– Personalen såg direkt fler möjligheter att inkludera barn som tidigare inte hade pratat så mycket. Föräldrarna blev mer passiva eftersom barnen själva kunde styra appen. Och viktig information, som annars riskerade att försvinna, kom fram.
När appen gjordes involverades barn i processen från början, via intervjuer och workshops.
– Vuxna kan tro att de vet vad barn behöver. Men det är omöjligt att ha någon annans perspektiv. Det är bättre att ta in barnens perspektiv från början.
Att bli hörd är hälsosamt
Att öka delaktighet tidigt har betydelse långt utanför vården. Att lära sig att påverka motverkar marginalisering eftersom det stärker barnens självständighet, något som gynnar både individen och samhället.
– Normkritisk design har stor potential inom vården. När vi adresserar normer, lyfter barnens röster och tar deras rättigheter och erfarenheter på allvar kan vi skapa bättre vård och större möjligheter för barn att utvecklas och må bra, säger Britta Teleman.
Allt fler svenskar väljer att göra kommersiella dna-tester. Men enligt en ny studie handlar det växande intresset inte om att bekräfta nationell eller etnisk tillhörighet. I stället vill svenskar upptäcka släktens historia och förstå sin personliga bakgrund.
Släktforskning har länge varit populärt bland äldre i Sverige, men i takt med att digitala tjänster vuxit fram vill även yngre personer söka sina rötter. Det har fört med sig att intresset för dna-tester har ökat kraftigt under de senaste åren.
Studie kartlägger attityder
En ny studie har undersökt varför svenskar väljer att göra personliga dna-test och syftar till att kartlägga sociala samt kulturella attityder. Forskarna är knutna till Centrum för kritiska kulturarvsstudier och SOM-institutet vid Göteborgs universitet.
Studien, som bygger på en enkätundersökning, visar att testernas attraktionskraft framför allt handlar om en vilja att upptäcka individuella släktrelationer, okända familjeband och en önskan om att förstå sin personliga bakgrund.
Släktbanden viktigare än nationell identitet
Till skillnad från de polariserade debatter som ibland uppstår kring dna-forskning i arkeologi – där genetiska resultat ofta kopplas till etnonationalistiska idéer – visar studien att nationell identitet inte är det viktigaste för svenskar som gör kommersiella dna-test.
Fokus ligger i stället på den egna släkthistorien, menar forskarna. Mer personliga och existentiella skäl, som att vilja veta ”vem man är”, spelar mindre roll.
– Studien visar att den nationella identiteten inte spelar en framträdande roll, säger Kristian Kristiansen, professor emeritus i arkeologi vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
– Kanske kan det ha att göra med att Sverige är ett emigrationsland, där många som gör ett dna-test kan hitta släktingar även utanför Sverige, särskilt i Nordamerika, fortsätter han.
Nytt sätt att förhålla sig till familjehistoria
Enligt forskarna visar studien att dna-test erbjuder ett nytt sätt att förhålla sig till familjehistoria, där genetiska data både kompletterar och ibland utmanar traditionell släktforskning. Den här kunskapen är viktig för både arkeologer, historiker och kulturarvssektorn, eftersom dna-resultat i allt högre grad påverkar hur människor förstår sitt förflutna.
Den nationella enkätundersökningen hade 900 deltagare och genomfördes i samarbete med Svenska sällskapet för genetisk genealogi.
Konkurrensen om nektar och pollen skärps när många bikupor placeras ut i ett område. En studie visar att fler honungsbin på irländska hedar påverkar vilda humlor, som både ändrar beteende och storlek.
När sensommarsolen faller över irländska Wicklow Mountains blir sluttningarna lila av blommande ljung. Honungsbina flyttas ut till hedarna för att producera eftertraktad ljunghonung – men deras närvaro påverkar de vilda humlorna.
Forskare från Lunds universitet och University College Dublin visar i en studie att vilda humlor både förändrar sitt beteende och blir mindre i storlek när antalet bikupor i området ökar. Forskarna jämförde humlornas rörelsemönster på platser med 0–35 bikupor under flera veckor.
– Vi såg att humlorna anpassade sig ganska direkt efter att honungsbina flyttat in, säger Lina Herbertsson, biologiforskare vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Bin flyttas ut till hedarna på Wicklow Mountains i Irland för att producera ljunghonung. Men deras närvaro stressar traktens humlor. Bild: Dara Stanley
Humlorna flög vidare
Humlorna stannade kortare tid på ljungblommorna och flög vidare snabbare – ett tecken på att blommorna innehöll mindre nektar och pollen.
Ännu mer oväntat, enligt forskarna, var att humlorna även var mindre i de studerade områdena. Det kan bero på att större humlor, som kan flyga längre från boet, sökte sig till områden med färre honungsbin. De mindre humlorna, som vanligtvis tar hand om yngel i boet, kan i stället ha gett sig ut för att hjälpa till med insamlingen när de större inte hann med.
– Det här är inget vi förväntar oss på platser som fullkomligt prunkar av blommor. Effekten var märkbar både intill kuporna och upp till en kilometer bort, säger Lina Herbertsson.
Färre blommor till vilda pollinatörer
Studien har betydelse även utanför Irland. Honungsbin, humlor och andra vilda bin är viktiga för pollineringen av vilda växter, frukt, bär och andra grödor. Samtidigt pressas de vilda pollinatörerna redan av färre blomrika marker, och fler bikupor innebär fler munnar vid samma buffé.
Biodling är samtidigt en kulturtradition och en del av livsmedelsproduktionen, vilket gör balansen mellan honungsbin och vilda bin till en central fråga för både miljö och matförsörjning.
– Vi hoppas att våra resultat kan hjälpa biodlare och naturvårdsbiologer att planera kupornas placering, så att både honungsbin och vilda humlor kan trivas. Och att vi på sikt kan bevara alla pollinatörer, som ju är viktiga för både odling och vilda ekosystem, säger Lina Herbertsson.
Honungsbin. Bild Depositphotos
Fler bikupor – hårdare konkurrens
Honungsbiet förekommer naturligt i stora delar av Europa och har samexisterat med humlor i tusentals år. Redan under vikingatiden bryggdes mjöd av honung, och biodling – att hålla bin i kupor – har länge spelat en viktig roll i matproduktionen.
Domesticeringen av honungsbiet har samtidigt gjort det möjligt att placera ut fler bisamhällen på en plats än vad som vore möjligt om bina levde vilt. Det har dock under de senare åren visat sig att storskalig biodling kan tränga undan vilda insekter, däribland humlor.
AI kan vara mer träffsäker än erfarna röntgenläkare när det gäller att upptäcka bukspottkörtelcancer på datortomografi. Det är slutsatsen i en studie från bland annat Karolinska Institutet.
Bukspottkörtelcancer är en av de mest svårdiagnostiserade cancersjukdomarna. Den upptäcks ofta sent, vilket gör att färre än tio procent av de drabbade lever längre än fem år efter diagnos.
Tidig upptäckt är avgörande för att kunna operera bort tumören och därmed öka chanserna till överlevnad. Men små tumörer kan döljas av inflammation eller andra strukturer i buken och indirekta tecken är lätta att förbise även för erfarna röntgenläkare.
AI hittar fler tumörer
I den aktuella studien jämfördes ett AI-system med en grupp om 68 radiologer från olika institutioner och länder.
Totalt omfattade studien 3 440 patienter och över 430 AI-utvecklare bidrog med algoritmer. De tre bästa algoritmerna kombinerades till ett slutligt system som testades på en separat grupp om 1 130 patienter.
AI-systemet, visade det sig, hittade fler tumörer och gav färre falskt positiva svar jämfört med röntgenläkarna.
– Våra resultat visar att AI kan vara ett värdefullt stöd för radiologer i den svåra uppgiften att upptäcka bukspottkörtelcancer, säger Dawid Rutkowski, doktorand vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik vid Karolinska Institutet.
Ska testas i verkligheten
Nästa steg för forskarna är att undersöka hur AI kan användas i uppföljning av patienter som har cystor eller förstadier till bukspottkörtelcancer. Dessa patienter följs ofta med regelbundna kontroller och bilddiagnostik. Här kan AI bidra till att förbättra bedömningen.
– Vi vill nu gå vidare med prospektiva studier där AI-systemet testas i klinisk vardag, men med stor försiktighet och noggrannhet, säger Dawid Rutkowski.
Konstgräsplaner kan vara mer miljövänliga än naturgräs – men bara om granulatet återvinns och naturgräset fortfarande klipps med bensindrivna maskiner. Det visar en studie där forskare jämfört fotbollsplaners miljöpåverkan med livscykelanalyser.
Sverige har omkring 5 400 fotbollsplaner som sammanlagt täcker en yta större än Lidingö kommun. Ungefär en fjärdedel har idag konstgräs, men andelen växer. Men hur ser fotbollsplanernas miljöpåverkan ut? Det har forskare vid Linköpings universitet tittat närmare på i en studie.
– Det nordiska klimatet ställer krav på fotbollsplanerna och det finns inte så mycket forskning på ämnet. Men det finns ett väldigt stort intresse från kommunerna i hållbarhetsfrågan och hur man ska tänka kring konstgräs kontra naturgräs, säger Mikael Säberg, doktorand vid Linköpings universitet, i ett pressmeddelande.
Konst- och naturgräs jämfördes
Med hjälp av livscykelanalyser har forskarna undersökt miljöpåverkan från produktion, drift och avveckling av konstgräs och jämfört med naturgräsplaner över 10, 20 och 30 år. Studien visar att konstgräs, med vissa förbehåll, är det mer miljömässigt hållbara alternativet.
Resultatet kan ge vägledning för kommuner som planerar nya fotbollsplaner. Samtidigt finns många aspekter att väga in, menar forskarna.
– Först och främst bör man titta på behovet, det vill säga hur planen ska användas. Ska det bara spelas matcher eller vara många träningar? Är det många speltimmar med mycket träningar, då är konstgräs bättre för att den håller längre, säger Emma Lindkvist, biträdande universitetslektor vid Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, på Linköpings universitet.
Livslängd skiljer sig åt
En konstgräsplan har en livslängd på omkring tio år innan plasten i mattan och dämpningslagret måste bytas ut. Naturgräs anläggs däremot en gång och sköts sedan löpande. Underhållskraven skiljer sig kraftigt mellan plantyperna – och det påverkar deras totala miljöavtryck.
– I produktionsfasen har konstgräset störst påverkan. Men naturgräset har störst utsläppsfaktorer kopplat till underhållet. Det handlar om dressning, gödsling, du ska klippa gräset flera gånger i veckan och det ska luftas med jämna mellanrum. Så det är många processer jämfört med konstgräs, säger Mikael Säberg.
Underhåll och återvinning avgör miljöpåverkan
Underhållet av en konstgräsplan är relativt begränsat och består främst av borstning en till två gånger i veckan, ibland harvning ett par gånger i månaden samt en årlig djuprengöring av granulatet mellan stråna.
Men det finns viktiga förbehåll. Konstgräs är bara mer miljömässigt hållbart så länge gummigranulatet samlas upp och återanvänds samt om den gamla mattan går till energiåtervinning. Underhållet av naturgräs sköts i dag ofta med bensin- eller dieseldrivna maskiner. Om maskinparken i stället elektrifieras förändras kalkylen – och naturgräs kan bli det mer miljövänliga alternativet.
– Det vi kan se är att såväl produktion av konstgräsplaner och underhåll av naturgräs kan och behöver förbättras för att utsläppen ska minska, säger Mikael Säberg.
Gummigranulat – på väg att förbjudas
En konstgräsplan innehåller gummigranulat, gjort av nermalda bil- och traktordäck, som håller plastgräset upprätt och ger planen stadga. Från 2031 införs ett försäljningsförbud mot granulatet på grund av dess bidrag till mikroplaster i naturen. Det skapar huvudbry för kommuner som vill bygga nya fotbollsplaner och väcker behov av mer forskning.
– Det pågår försök med biologiskt nedbrytbara material i stället för gummigranulat. Men än så länge har vi inte hittat något alternativ. De biobaserade alternativen fryser på vintern och det blir som asfalt, säger forskaren Mikael Säberg.
Det finns handfasta tips som hjälper enskilda att stå bättre rustade inför exempelvis översvämningar eller skogsbränder. Men hur når man ut på bästa sätt med sådana tips? Forskare vid bland annat Handelshögskolan i Stockholm har hittat ett knep som verkar fungera.
Myndigheter, försäkringsbolag och husägare världen över får ständigt ökande kostnader för klimatrelaterade katastrofer. Skogsbränder och översvämningar har ökat kraftigt. I USA har antalet klimatkatastrofer som kostar över en miljard dollar trefaldigats sedan 1980. Australien plågas av återkommande skogsbränder.
Även Europa har växande klimatpåverkan, med fler branddrabbade hektar under de senaste åren än någonsin tidigare.
Samtidigt är det svårt att få människor att vidta skyddsåtgärder när hoten uppfattas som otydliga eller långt bort.
Skogsbrand i Antalya, Turkiet, 2021. Bild: Depositphotos.
Lokal koppling gav resultat
I arbetet med den nya studien, som kommer från Handelshögskolan i Stockholm och Harvard University i USA, gjordes ett fältexperiment i Australien. Nära 13 000 hushåll fick, inom ramen för studien, mejl med information om hur de kan brandsäkra sina hem. En del av mejlen nämnde mottagarens stadsdel, andra var mer allmänt formulerade.
Forskarna ville se om det gick lättare att nå fram med information om informationen nämnde mottagarens stadsdel. Så verkade det också bli. De hushåll som hade fått mejl med en lokal anknytning blev, överlag, dubbelt så benägna att söka mer information om brandsäkerhetsåtgärder jämfört med dem som hade fått mer allmänt formulerade mejl.
Kan överföras till annat
– Genom att nämna människors egen stadsdel blev en diffus och osäker risk konkret och lättare att förstå. Den här enkla lokaliseringen hjälpte mottagarna att koppla budskapet till sina egna liv, vilket gjorde att fler tog ett steg mot handling, säger Nurit Nobel, forskare vid Handelshögskolans Center for Sustainability Research.
Det här kan vara en typ av angreppssätt som fungerar även vad gäller andra klimatrelaterade risker och allmänhetens möjligheter att påverka, menar forskarna.
Rensa, städa, förbereda
Vad gäller bränder finns redan en rad konkreta, möjliga, åtgärder för enskilda som vill minska skaderisken. Det kan vara att rensa hängrännor, hålla fritt runt det egna huset och ta bort brännbart material på tomten. Konkreta tips finns även för fastighetsägare som vill minska risken för skador vid skyfall och översvämningar. Mejlen i studien beskrev just den typen av enkla och evidensbaserade råd.
– Ingen kan stoppa ett plötsligt skyfall eller hindra en skogsbrand från att sprida sig. Men varje individ kan göra sitt hem mer motståndskraftigt, säger Nurit Nobel.
Översvämning i Hamburg, Tyskland, december 2023. Bild: Depositphotos.
Även om effekten i studien var måttlig, i absoluta tal, menar forskarna att den kan få betydelse i stor skala.
– I verkligheten kan även små beteendeförändringar få stor effekt när de når tusentals eller miljontals människor, säger Michael Hiscox, professor vid Harvard University i USA.
Forskare har upptäckt hundratals nya arter som lever på 4 000 meters djup i Stilla havet. De kan också visa att gruvmaskiner som används för att ta upp metaller från havsbottnen påverkar djurlivet och minskar mångfalden av arter.
Det råder stor brist på kritiska metaller som behövs för den gröna omställningen. Många länder vill därför pröva att utvinna de värdefulla metallerna från havsbottnen.
– Flera av dessa finns i stora mängder samlade i klumpar, noduler, på bottnen i djuphavet, men ingen har visat hur de kan tas upp eller vilken miljöpåverkan det skulle ha förrän nu, säger Thomas Dahlgren, marinbiolog vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Gruvdrift testades
Marinbiologer från flera länder har under fem års tid kartlagt djurlivet på Stilla havets djuphavsbottnar. De har också testat hur gruvdrift skulle påverka ett område, Clarion–Clippertonzonen, mellan Mexiko och Hawaii.
Studien visar att antalet djur minskade med 37 procent och artrikedomen med 32 procent i spåren av maskinen som tog upp metaller. Men enligt forskarna hade sådan gruvdrift ändå en mindre negativ effekt än väntat.
– Forskningen har krävt 160 dagar till sjöss och fem års arbete. Vår studie kommer ha betydelse för den internationella myndigheten ISA, som reglerar mineralbrytning på internationellt vatten, säger Thomas Dahlgren.
Havsspindeln är släkt med spindlar på land. De kan bli stora som en handflata i djuphavet runt Antarktis, men just arten på bilden är bara några millimeter stor. Bild: Natural History Museum, London och Göteborgs universitet.
Över 700 nya arter
Den undersökta djuphavsbottnen ligger 4 000 meter under ytan. Inget solljus når dit och miljön är extremt näringsfattig.
Forskarna samlade in 4 350 djur som var större än 0,3 millimeter från och i havsbottnen. Totalt identifierades 788 arter, framför allt havsborstmaskar, kräftdjur och blötdjur som snäckor och musslor.
– Jag har arbetat i Clarion-Clippertonzonen i över 13 år, och detta är den i särklass största studien som har genomförts. I Göteborg ledde vi identifieringen av havsborstmaskarna. Eftersom de flesta arter är obeskrivna sedan tidigare var DNA-data avgörande för att underlätta studier av biologisk mångfald och ekologi på havsbottnen, säger Thomas Dahlgren.
Forskarna från Göteborgs universitet har jobbat mycket med havsborstmaskar. Den är en av få arter som är lite vanligare i det undersökta djuphavsområdet. Djuret är cirka 1–2 millimeter långt. Bild: Natural History Museum, London och Göteborgs universitet.
Forskningen fortsätter
Forskarna såg att havsbottensamhällena förändrades naturligt över tid, troligen på grund av variationer i mängden föda som når botten. Hur de olika arterna faktiskt är spridda över djuphavsbottnarna i Stilla havet är fortfarande oklart.
– Nu är det viktigt att försöka förutsäga risken för förlust av biologisk mångfald till följd av gruvdrift. Detta kräver att vi undersöker den biologiska mångfalden i de 30 procent av Clarion-Clippertonzonen som skyddats. För närvarande har vi i stort sett ingen aning om vad som lever där, säger Adrian Glover, forskare vid Natural History Museum i London.
ISA reglerar djuphavsbrytning av metaller
Nästan halva jordens yta utgörs av havsområden som ligger på internationellt vatten som inget land äger eller har rätt att bestämma över.
Miljöpåverkan från gruvbrytning på internationellt vatten regleras av International Seabed Authority (ISA), med säte i Kingston, Jamaica.
ISA styrs av ett internationellt råd med representanter från de stater som ratificerat FN:s havsrättskonvention UNCLOS del XI.
Myndigheten bildades 1994 och ska ta fram ett regelverk för gruvbrytning i djuphavet. Ett förslag presenterades 2019, men har ännu inte antagits.
I södra Afrika fanns en grupp människor som levde delvis isolerat under hundratusentals år. Det framgår av dna-analyser av kvarlevor av forntida människor. Fynden ändrar delvis bilden av människans evolution, menar forskare från Uppsala universitet.
Homo sapiens, den moderna människan, har funnits i minst 300 000 år. Arten uppstod på den afrikanska kontinenten, men exakt var på kontinenten det skedde har inte varit känt.
Det har funnits teorier om att Homo sapiens utvecklades i östra Afrika och att de först för omkring 50 000 år sedan spred sig söderut.
Enligt en ny studie stämmer det inte.
Viktigt läge för Homo sapiens
– Vi har länge vetat att södra Afrika varit bebott, men tidigare har det varit oklart om det bara rörde sig om föregångare till oss eller om det var Homo sapiens, säger Mattias Jakobsson, professor i genetik vid Uppsala universitet.
Enligt studien, gjord av forskare vid Uppsala universitet och University of Johannesburg, levde och utvecklades Homo sapiens under lång tid i södra Afrika.
– Detta område har spelat en viktig roll i den mänskliga evolutionen, kanske den allra viktigaste, säger Mattias Jakobsson.
Studien bygger på analyser av arvsmassan från 28 individer som levde i södra Afrika för mellan 10 200 och 150 år sedan.
Forskarna jämförde arvsmassan från södra Afrikas stenåldersbefolkning med arvsmassan från dagens befolkning och stenåldersbefolkningar från alla andra delar av världen. Det visade sig att södra Afrikas stenåldersbefolkning levde isolerad under mycket lång tid.
7 900 år gammal käke från kvinna. Bild: Mattias Jakobsson/Uppsala universitet.
Inflöde dröjde mycket länge
Gruppen människor i södra Afrika verkar ha varit genetiskt avskild från andra under minst 200 000 år.
− Det är först relativt sent, för runt 1 400 år sedan, som vi ser tydliga spår av genflöde in i denna grupp, säger Mattias Jakobsson.
Vid den tidpunkten tycks människor från Östafrika och Västafrika ha tagit sig till den södra gruppen. Däremot verkar ett utflöde har funnits redan före dess. Genetiska spår tyder på att människor från den södra befolkningen migrerade norrut under gynnsamma klimatperioder. Till exempel har dna från den södra befolkningen hittats hos individer som levde för cirka 8 000 år sedan i det som idag är Malawi.
Fyndplatsen i Sydafrika, Matjes river rock shelter. Bild: Nicholas Wiltshire/University of Johannesburg.
Mycket utveckling skedde
En stor del av de mänskliga kvarlevorna i södra Afrika har hittats vid en skyddande klippformation vid Sydafrikas sydkust. Platsen innehåller fem tydligt definierade arkeologiska lager som representerar kulturhistoriska tidsperioder från cirka 10 000 år sedan fram till omkring 1 500 år sedan.
Arkeologiska analyser visar att verktygen förändras mellan lagren och att varje period har sin egen teknik för tillverkning av redskap. Trots det är områdets människor genetiskt i princip identiska över hela tidsperioden.
− Det finns inga tecken på inflyttning eller befolkningsutbyte. Detta skiljer sig åt från det man kan se i exempelvis Europa, där kulturella skiften ofta sammanfaller med att nya människor vandrar in, säger Mattias Jakobsson.
Prover tas vid mobilt labb i Sydafrika. Bild: Alexandra Coutinho/Uppsala universitet.
Njurar och hjärna i fokus
I studien identifierade forskarna också 79 dna-varianter som ändrar på geners funktion. Dessa genvarianter finns bara hos Homo sapiens och inte hos exempelvis neandertalare eller schimpanser.
De funna dna-varianterna hjälper forskarna att förstå vilka genetiska varianter som kan ha varit viktiga för människans evolution.
Genvarianter som påverkar njurarna, till exempel, var tydligt överrepresenterade i fynden från södra Afrika. Detta kan, enligt forskarna, hänga ihop med människors unika förmåga att kyla kroppen genom svettning. Svettning kan kopplas till en god förmåga att kontrollera vätskebalansen i kroppen, vilket i sin tur involverar njurarna.
− Det är möjligt att just dessa förändringar i gener har gett våra föregångare unika egenskaper att reglera vätskebalans och därmed öka möjligheten till avkylning och uthållighet, säger Mattias Jakobsson.
Flera gener kan också kopplas till uppmärksamhet, en mental förmåga som kan ha utvecklats annorlunda hos Homo sapiens jämfört med exempelvis neandertalare.
Bilden klarnar allt mer
Med allt fler dna-fynd från forntida människor går det att ta reda mer om Homo sapiens tidiga historia, enligt forskarna.
− Det ger oss en mycket tydligare grund för att förstå hur moderna människor utvecklades på den afrikanska kontinenten, säger Carina Schlebusch, professor i människans evolution och genetik vid Uppsala universitet.
