Maria Wramsten Wilmar, organisationspsykolog vid Göteborgs universitet, menar att med genomtänkta strategier – gärna i skrift – som är gemensamma för hela organisationen, skulle mediearbetet i offentligt finansierade verksamheter bli bättre.
– Om fler är involverade i svar på journalisters frågor kan rapporteringen komma att handla mer om vad som faktiskt hänt än om enskilda personer, säger Maria Wramsten Wilmar.
Offentligt finansierade verksamheter som vård, skola och omsorg är mer utsatta för medias granskning än privata företag. Det är medias uppgift. Men det finns också ofta ett stort allmänintresse i de här verksamheterna. I den alltmer mediala värld vi lever i finns det också behov inom organisationerna att profilera sig och därmed intresse av att synas i media.
– Både medialogik och interna drivkrafter i många offentliga organisationer leder till att rapportering om frågor i skattefinansierade verksamheter får en personfixering.
– Men om målet för båda sidor är att interaktionen blir så bra som möjligt – det vill säga att journalister får bra svar på sina frågor och organisationsföreträdare känner sig rätt återgivna – då är det en fördel om perspektivet flyttas från person till organisation.
Stöd från ledningsgrupp ger bra resultat i media
Genom enkätundersökningar och intervjuer har Maria Wramsten Wilmar kartlagt hur ofta chefer i offentliga verksamheter möter media, hur de reagerar på medias granskningar liksom vilket stöd och vilka strategier de har för möten med media. Resultaten visade att cheferna ofta är i kontakt med journalister och att de flesta agerar på egen hand i de här situationerna.
– De vare sig frågar efter eller förväntar sig stöd från överordnad chef eller en kommunikationsavdelning, säger Maria Wramsten Wilmar.
Samtidigt är stödet från överordnad och den ledningsgrupp man tillhör viktigt. Utan det kan chefer känna sig mindre trygga i mötet med journalisterna, vilket i sin tur kan skapa en rädd organisation. Likaså visar resultaten att de chefer som upplever sig ha fått mycket stöd ifrån den ledningsgrupp de är en del av eller deras kommunikationsavdelning är mer nöjda med hur de porträtteras i media.
Hon drar slutsatsen att om fokus flyttas från representanten till organisationen blir interaktionen bättre.
– Och ta hjälp av den resurs som kommunikationsavdelningarna utgör, säger hon.
I Finland profileras arbetssökande utifrån vad de har i sin inkorg. I Italien bestämmer algoritmer vilka som ska få behandling i sjukvården. I Polen sorterar algoritmer arbetslösa. I Danmark identifieras barn som kan behöva extra socialomsorg identifieras av algoritmer.
Automatiserat beslutsfattande används inom allt fler områden. I många fall kan det gynna medborgare, men det finns också risker för orättvis behandling, ökad övervakning och minskad jämlikhet.
Politiker och beslutsfattare har svårt att överblicka såväl användningsområden som syfte med algoritmer som tar automatiserade beslut. Frågor som rör detta diskuteras inom Europaparlamentet. Syftet är att komma fram till gemensamma regler och etiska riktlinjer som kan styra och utvärdera automatiserade system.
Används inom offentlig förvaltning
Rapporten ”Automating Society – Taking Stock of Automated Decision-Making in the EU” riktar uppmärksamhet mot de områden där automatiserat beslutsfattande faktiskt tillämpas. Den innehåller drygt 60 exempel från tolv länder samt en översikt över relevanta aktörer och aktuella politiska debatter. Bakom rapporten står den tyska organisationen AlgorithmWatch samt Bertelsmann Stiftung.
I Sverige har automatiserad beslutsfattande fått genomslag inom offentlig förvaltning. Sedan 2017 har kommuner runt om i landet automatiserat beslutsfattande för försörjningsstöd. Med Trelleborgs kommun i framkant har en algoritm utvecklats som automatisk kopplar uppgifter från Skatteverket med databaser från andra myndigheter. Ett beslut genereras automatiskt och levereras till ”kunden”. Antalet handläggare har reducerats från elva till tre. Samtidigt hävdar Trelleborg att de kunnat sänka antalet personer med försörjningsstöd signifikant, och därmed sänkt kostnaderna även när det gäller försörjningsstöd. Trelleborg har utvecklat algoritmen som ett pilotprojekt och exporterat sin automatiseringsmodell till fjorton andra kommuner som förbereder en introduktion av samma lösning.
Tekniska system som inte kan ställas till svars
Den här typen av automatisering har fått viss publicitet men allmänheten är fortfarande omedveten om att människor ska ersättas av algoritmiskt beslutsfattande som till exempel bestämmer fördelningen av försörjningsstöd. Handläggare ersätts av tekniska system som inte kan ställas till svars när det gäller myndighetsutövande. Projektet strider just nu mot befintlig lagstiftning som förbjuder helt automatiserade beslut i Sverige på kommunnivå. Dessutom bygger beslutsfattandet på att samköra registerdata från olika myndigheter, vilket i Sverige är en ny utveckling utan en bredare offentlig diskussion.
– Sverige och andra nordiska länder har varit exceptionella i att bygga byråkratier baserat på mycket information om sina medborgare. Att dessa olika register nu kan samköras har effekter för medborgarna som kräver en öppen diskussion, säger Anne Kaun, docent i medie- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns högskola och en av författarna bakom rapporten.
Tekniken möjliggör helt nya sätt att spåra och förutsäga beteende och attityder baserat på stora datamängder, menar hon.
– När det får konsekvenser för till exempel försörjningsstöd måste samhället vara delaktig i beslutet kring hur vi vill använda tekniska lösningar.
Inkonsekvent hanterande
Rapporten visar för första gången både hur utspritt automatiserat beslutsfattande är och hur varierande och inkonsekventa försöken att hantera dem är. Med hjälp av rapporten kan politiker och medborgare jämföra situationen i olika länder och få ett kritiskt förhållningssätt till sina egna tillvägagångssätt.
Julia Velkova, som är forskare vid Helsingfors Universitet, har också varit med och författat rapporten. Hon framhåller att rapporten visar att vi inte längre kan tänka på problem kring algoritmer och automatiserat beslutsfattande som något som ligger långt borta från oss i Norden.
– Vi lever i en vardag där beslut om välfärd och ekonomi alltmer delegeras till maskiner, ibland i strid mot befintlig lagstiftning eller i strid mot etablerade värderingar kring vad som är rätt och rimligt. Det är därför viktigt att inte bara uppmuntra mer teknisk utveckling kring maskininlärning och automatisering, utan även noga analysera de bredare samhälleliga konsekvenserna och frågor som systemen väcker, säger Julia Velkova.
Kontakt
Anne Kaun, docent i medie- och kommunikationsvetenskap, Södertörns högskola anne.kaun@sh.se
Julia Velkova, forskare vid Helsingfors Universitet, julia.velkova@sh.se,
– Arbetsförmedlingens funktion och effekter är omdebatterade. Min avhandling visar att offentliga investeringar leder till sänkt arbetslöshet, säger Daniel Fredriksson, nybliven doktor i sociologi vid Sociologiska institutionen och institutet för social forskning (SOFI) vid Stockholms universitet.
Forskningen bygger på uppgifter om hur arbetslösheten mätt i antal procent av den arbetsföra befolkningen hänger ihop med arbetsmarknadspolitiska insatser som arbetsförmedling, utbildningsprogram och offentligt jobbskapande. Det är en av de första studierna som gjort den här typen av analys. De länder som har undersökts är Australien, Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Japan, Kanada, Nederländerna, Nya Zeeland, Norge, Portugal, Spanien, Sverige, Schweiz, Storbritannien, Tyskland, USA och Österrike.
– Länder som spenderar mer pengar på arbetsmarknadspolitiska åtgärder tenderar att ha lägre arbetslöshet. Effekten kvarstår även efter att jag har kontrollerat för andra omständigheter som kan påverka arbetslösheten i olika länder, som ekonomins och fackförbundens storlek, lönesättning och arbetsrättslagstiftning, säger Daniel Fredriksson.
Andra insatser får bättre effekt
Arbetsförmedlingen bidrar också indirekt till att öka effekten av andra insatser, som utbildningsprogram och offentligt jobbskapande. Tidigare forskning visar att en hög arbetslöshetsersättning kan ha negativa effekter på arbetslösheten. Studien visar att arbetsförmedlingen, med sin kontrollerande funktion av arbetslösa, bidrar till att minska dessa negativa effekter.
– Men det är inte så enkelt som att bara man ökar utgifterna för arbetsförmedlingen, så kommer arbetslösheten att sjunka per automatik. Det gäller att undersöka vad arbetsförmedlingen kan tillföra för att få ner arbetslösheten för olika grupper på arbetsmarknaden. För att veta exakt vilka åtgärder det är som ger effekt behövs fler studier, säger Daniel Fredriksson.
Daniel Fredriksson, Sociologiska institutionen och institutet för social forskning (SOFI), Stockholms universitet, daniel.fredriksson@sofi.su.se
Fågelinfluensaviruset H5N1 började spridas över världen 2005. Sedan dess har det pågått en diskussion om hur själva smittspridningen går till. Är det genom handel med fjäderfä och produkter, eller sprids viruset med flyttande fåglar?
Vid Linnéuniversitetet har Jonas Waldenström, professor i sjukdomsekologi och Mariëlle van Toor, postdoktor i ekologi, fått 3,5 miljoner kronor av Vetenskapsrådet till projektet ”Fågelinfluensa i Bangladesh: vilda änders roll i smittspridning”. I samarbete med forskare i Bangladesh kommer de samla in och analysera stora mängder data om hur smittspridningen av virus går till. Via flyttande änder utrustade med gps-mottagare som kan ta positionsbestämningar och annan typ av rörelsedata med hög noggrannhet, kan forskarna i realtid se hur fåglarna rör sig.
Änderna får bära en liten gps-mottagare som en ryggsäck med en sele runt bröstet. Gps-mottagaren laddas med hjälp av solceller, och data skickas via mobiltelefonnätet så att änderna alltid kan följas av forskarteamet. Den stora mängden information från änderna ger en detaljerad bild av ändernas liv på vinterkvarten i Bangladesh och under flytten till häckningskvarteren någonstans på den ryska tajgan och tundran.
Forskarna är intresserade av vilka flyttvägar änderna tar, hur snabbt de flyger, vilken tid på dygnet de förflyttar sig, var och hur länge de rastar längs vägen, etc. Denna typ av data kan användas för att skapa modeller för hur flytten egentligen går till. För att förutspå olika riskområden för smittspridning kan sedan epidemiologiska data kopplas till modellerna.
– Den allra senaste tekniken inom telemetri har gett oss nya verktyg för att kunna koppla ihop epidemiologi och flyttfågelekologi, säger Jonas Waldenström. Det är otroligt fascinerande att från en dator i Sverige kunna se hur en and i Bangladesh rör sig. Och data från många änder ger oss möjligheten att undersöka hur högpatogena virus sprids runt om i världen.
I delar av Asien är tamänder en betydande del av ekonomin, särskilt i risodlingsbygder. Bangladesh är ett utvecklingsland präglat av rika vattenmiljöer, risodling och fjäderfäproduktion. Förutom den inhemska faunan och produktionen är Bangladesh också ett viktigt övervintringsområde för vilda änder som häckar i Ryssland. Detta skapar ett epidemiologiskt scenario där vilda änder, tama änder och fjäderfä samexisterar och där kontaktytan dem emellan är stark.
– De två frågor vi vill besvara är dels hur överföringen mellan tama och vilda fåglar ser ut och hur det bidrar till sjukdomsrisk, och dels hur långväga flyttning kan bidra till att virus introduceras i Bangladesh, säger Mariëlle van Toor. Projektet knyter an till ett större projekt där vi arbetar med samma teknik i Sydkorea och Europa. En målsättning för det större projektet är att förstå hur flyttfåglars rörelser kan sprida virus över hela den euroasiatiska kontinenten.
Allt fler unga vill korrigera sitt kön. Det är något som de som arbetar i vården märkt tydligt. Bara mottagningen på Karolinska sjukhuset i Stockholm tar idag hand om 200 patienter årligen jämfört med någon enstaka för tjugo år sedan.
– Under flera år har antalet patienter fördubblats. Det är en mycket kraftig ökning. Och utvecklingen är densamma i stora delar av världen. Förra året hade vi fler än 200 patienter och många på kö. Vi hinner inte ta hand om alla, säger Olle Söder, professor i barnmedicin och expert på könskorrigerande åtgärder för unga vid Karolinska sjukhuset i Stockholm.
Maja Lastavica enhetschef för BUP:s regionala specialteam i Lund har samma erfarenhet och berättar att mottagningen i Lund fick in över 80 remisser bara från Skåne.
Flest är mellan 14 och 16 år
De flesta som söker sjukvård för könsbekräftande åtgärder, som behandlingen för att ändra sitt kön kallas, är mellan 14 och 16 år. Men först krävs en utredning av de unga som upplever att de lever i fel kön. Utredningen, som kräver att patienten kommit i puberteten, tar cirka ett år och görs av något av landets sex könsidentitetsteam. Syftet är att undersöka om personen har så kallad könsdysfori eller ”könsidentitetsstörning utan närmare specifikation”. Det är en diagnos som måste ställa innan könsbekräftande behandling kan påbörjas.
Så görs en könsidentitetsutredning för unga
För att få genomgå könsbekräftande behandling krävs en könsdysforidiagnos. Diagnosen ställs av specialiserade könsutredningsteam. För att komma i kontakt med något av de sex team som finns i Sverige behövs en remiss från barnläkare, ungdomsmottagning eller barnpsykiatriker i öppenvård (BUP).
Utredningen är omfattande och tar minst ett år. Syftet är att den som väljer att korrigera sitt kön ska vara övertygad om att den gör rätt val.
När utredningen är klar går patienten vidare till barnendokrinolog vid barnklinik som utför de könsbekräftande åtgärder som patient och läkare kommer överens om. För juridiskt könsbyte (byte av personnummer) och operativa ingrepp i könsorganen krävs att patienten är myndig (18 år). Hormonbehandling kan ske före 18 års ålder. Om patienten hunnit fylla 18 år när utredningen pågår går patienten istället till en vuxenmottagning som behandlar personer med könsdysfori.
Det vanligaste är att personer som är födda fysiskt som flickor söker vård för könsbekräftande behandling. Varför det är så vet man inte.
– Eftersom kroppen förändras tydligare för flickor i samband med puberteten, genom att de får mens och att brösten utvecklas, kan det bli svårare för flickor som upplever att de har fel kön än för pojkar i samma situation, spekulerar Maja Lastavica.
Olika grupper av patienter
Både hon och Olle Söder beskriver olika grupper bland patienterna de möter. Den största gruppen är de som alltid upplevt att de har levt i fel i kön.
– Omkring två tredjedelar kan berätta att de har haft känslan av att vara i fel kropp så länge de kan minnas. De här barnen har tidigt visat ett beteende som motsvarar det motsatta könets beteende – det som de sedan kommer att säga att de vill ha. Föräldrarna säger ofta att: ”vår biologiska pojke har alltid sökt sig till flickorna” eller ”vår biologiska flicka har aldrig velat ha klänning”, säger Olle Söder.
En mindre grupp är de som i början av puberteten plötsligt känner att de har fel kön.
– De vaknar upp en morgon och upplever att något inte stämmer, det här är fel kropp. De har inte haft någon sådan tanke innan. Det är mycket märkligt att det kommer så plötsligt, säger Olle Söder.
Dessutom finns det en ny grupp av patienter som förbryllar forskarna både i Sverige och utomlands. Det är de unga som också har neuropsykiatriska diagnoser som ADHD och autism. I många fall har de utvecklat psykisk ohälsa och är antagligen de unga som mår allra sämst bland dem som söker hjälp för att utreda sin könsidentitet.
– Dessa patienter är svårare att förstå sig på och vi är väldigt frågande till varför de har blivit fler. Många lider också av ångest och depressioner. Kanske beror det på att det är svårare för dem att tänka runt, och acceptera, upplevelsen av att vara född i fel kön. Jag tror också att förändringar i kroppen kan vara svårare för de här patienterna att förstå. De behöver en särskild typ av stöd och det borde finnas en egen plats för dem i vården, säger Maja Lastavica.
I forskningen räknar man med att de utgör cirka 30 procent av alla som söker hjälp för könsdysfori. Men Olle Söders erfarenhet är att de är fler.
– Den neuropsykiatriska diagnosen behöver inte vara känd innan de kommer till oss, men vårt psykteam kan se att det finns tecken på sådan sjukdom och att patienterna behöver vidare utredning. Det är lång väntetid för att påbörja en sådan utredning och den tar lång tid att genomgå. Men på vilket sätt deras neuropsykiatriska diagnos hör ihop med könsdysfori vet vi inte. Det går inte att få svar på via en neuropsykiatrisk utredning.
Få ångrar sig
Det är ovanligt att den som genomgått en könskorrigering ändrar sig enligt Olle Söder och Maja Lastavica. Siffror från Socialstyrelsen bekräftar den bilden. Mellan 1960 och 2010 ändrade 689 vuxna sin könstillhörighet. Av dem ångrade sig 15 personer och bad att få korrigera tillbaka till ursprungskönet. Det är också ovanligt att unga som påbörjat en könsidentitetsutredning avbryter den. Bland de få som hoppar av är de flesta pojkar som under utredningens gång upptäcker att de är homosexuella och inte transpersoner.
Varför är det då så många fler unga som vill korrigera sitt kön? Ingen vet men en förklaring som både Maja Lastavica och Olle Söder framhåller är att samhället blivit mer tillåtande.
– De få fall vi hade på 80-talet var alltid förknippade med stora sociala och psykiska problem som självskadebeteende, prostitution, drogmissbruk, självmordsförsök och ofta var de utkastade från hemmet. Typfallet i dag är en person med ett stort lidande men som har stöd av omgivningen och sina föräldrar. De säger att de alltid känt sig som det andra könet och ofta har de bett sina klasskamrater att kalla dem ett namn som passar det kön de upplever att de är. Jag frågar alltid om de då blivit mobbade eller trakasserade men det har de aldrig blivit, säger Olle Söder.
En annan bidragande orsak till det ökade antalet som vill korrigera sitt kön kan vara ändrade rutiner i vården. I Skåne har åldersgränsen på 16 år för att påbörja en könsidentitetsutredning tagits bort. Enda kravet är att puberteten ska ha startat.
Könsbekräftande behandling
Enligt RFSL är könsbekräftande behandling den numera etablerade termen för det som tidigare benämndes som ”könsbyte” eller “könskorrigering”. Läs mer om könsbekräftande behandling här.
Okänd biologin för könsidentiteten
Varför människor föds i ett kön de känner att de inte tillhör är en fråga som idag saknar svar.
– Vi kan bara spekulera om orsakerna, säger Olle Söder. Än så länge är grundbiologin okänd för hur könsidentiteten skapas, men jag är övertygad om att könsidentiteten är en fundamental biologisk egenskap hos människan.
Han hoppas att hjärnforskningen så småningom ska ge svar. Det pågår forskning som studerar hur könsidentitet och hjärnfunktioner hör ihop, men innan de sambanden är klarlagda är det kroppen som står i centrum för behandlingen.
– Eftersom vi inte vet var i hjärnan könsidentiteten har sitt säte innebär det att behandlingen därför blir ett försök att behandla symptom. Tills frågan om hur könsidentitet skapas kommer vi att fortsätta att korrigera kroppen men i framtiden är det kanske hjärnan som behandlas.
Så definieras kön biologiskt
Den biologiska definitionen av kön är att den som producerar ägg är en hona och den som producerar spermier är en hanne. I verkligheten är kön betydligt mer flexibelt än våra kulturella föreställningar förespeglar – kön som tvådelat och varandras motsatser.
– Det finns djur som byter kön och som producerar ägg i vissa stadier och spermier i andra stadier och det finns de som producerar både ägg och spermier. Det finns djur som har sex både med samma kön och med det andra könet. Det finns fiskar som kan byta kön fram och tillbaka och det finns insekter där halva individen har hanligt utseende och halva har honlig utseende. Det som biologin visar är snarare att kön är högst flexibelt, säger Malin Ah-King, evolutionsbiolog och docent i genusvetenskap vid Stockholms universitet.
Med hjälp av dna-tester på avkomman har forskarna också kunnat konstatera att även om djuren lever i par av hanne och hona så är det inte ovanligt att honorna parar sig med flera hannar. Till exempel lever 90 procent av fågelarterna i sociala par och ändå parar sig honor ofta med flera olika hannar.
”Kön är inte strikt tvådelat utan snarare ett spektrum”
–Det finns variation bland djur och det finns variation bland människor. Det finns olika typer av kromosomuppsättningar och hormonnivåer så jag menar att kön är dynamiskt och inte strikt tvådelat utan snarare ett spektrum. Dessutom är det skilt från könsidentitet eftersom det kön man känner sig som kan vara annorlunda än det biologiska kön man har blivit kategoriserad som.
Olika apor har genom åren fått stå modell för människans ursprungliga beteende, säger Malin Ah-King. I den tidiga apforskningen användes babianer som modell för människans evolution. I de samhällena är hannarna aggressiva och dominerarar. Det stämmer även in på schimpanserna som senare varit modell för människan eftersom de är våra närmaste släktingar.
– Men lika nära släkt med oss är bonobon och deras beteenden – låg aggressionsnivå, starka sociala band mellan honor och omfattande sexuella beteende – ger alternativa möjligheter för vad som kan ses som det ursprungligt mänskliga, säger Malin Ah-King.
Vi väljer våra normer
Eftersom det finns så stor variation bland djur går det att hitta exempel på många olika sexuella beteenden och sätt att fortplanta sig på. Djuren kan därför inte stå modell för vår moral eller hur vi ska leva.
– Vilka normer vi människor ska leva efter är något som vi måste göra upp med varandra om.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
Vi har en tendens att vara oeniga i många frågor. Många gånger är oenighet ett tecken på att åtminstone ena parten har gjort sig skyldig till någon form av misstag. Enligt en populär uppfattning inom modern kunskapsteori gör oenighet i en viss fråga (särskilt om den är djupgående och utbredd) att den egna åsikten blir mindre välgrundad. Det gäller inte minst i kontroversiella frågor inom politik, ekonomi, konst, religion och moral – frågor där det ofta saknas konsensus även bland de som är experter.
I en ny avhandling i praktisk filosofi argumenterar doktorand Marco Tiozzo istället för att oenighet inte alls behöver ha den effekten på våra trosföreställningar.
– Det är möjligt att ha välgrundade åsikter och kanske till och med kunskap, även i frågor där vi finner den här typen av oenighet. Vad som avgör om en åsikt är välgrundad eller inte har mer att göra med hur väl förankrad den är i evidensen, än i vilken utsträckning den är föremål för oenighet.
Alla tycker inte lika – även med mycket kunskap
I avhandlingen fokuserar Marco Tiozzo på oenighet i moralfrågor, men resultatet kan gå att generalisera även till att andra frågor.
– Denna ingång till oenighet kan vid en första anblick verka dogmatisk. Vi har många gånger goda skäl att ta våra meningsmotståndare på allvar, men den position jag försvarar i avhandlingen är mer nyanserad än så. Oenighet bör få oss att bli mindre säkra på om våra åsikter är rimliga, men våra åsikter inte behöver bli mindre välgrundade för den sakens skull. Detta kan i sin tur tyckas vara detsamma som att uppmuntra till att inta en osammanhängande position i dessa frågor, men jag ser inte detta som ett oöverstigligt problem för möjligheten till välgrundade trosföreställningar eller kunskap.
Det kan tyckas som att oenighet utesluter möjligheten av kunskap i vissa frågor, menar Marco Tiozzo. Exempelvis har det föreslagits att så kallade ”alternativa fakta” motiverar skepticism.
– Om mina argument är rimliga är det inte fullt så enkelt att dra långtgående slutsatser om skepticism eller relativism utifrån observationer av oenighet.
Diana Rubene och hennes kollegor på SLU forskar inom ett relativt nytt område – hur fåglar använder kemiska signaler som växter sänder ut. Det finns bara enstaka studier sedan tidigare, bland annat har en forskargrupp från Netherlands Institute of Ecology visat att talgoxar kan känna på doften om det finns larver i ett träd.
Hur fåglar använder luktsinnet är ekologiskt intressant, men har också praktisk betydelse eftersom jordbruksfåglar äter både skadeinsekter och deras naturliga fiender.
Studerar åkerns fåglar
Forskarna på SLU ville undersöka vilken roll växtdofter har för samspelet mellan fåglar, grödor och insekter i odlingslandskapet. För att studera det satte de ut skålar med mat i åkerkanter utanför Uppsala. Ibland kunde fåglarna välja mellan tre skålar med synlig mat (syrsor och mjölmask), varav en dessutom innehöll en doft som växter sänder ut när de angrips till exempel av bladlöss (metylsalicylat). Ibland var maten dold, men även då var en skål försedd med växtdoften. Forskarna bevakade skålarna med kamera för att se vilken som först skulle besökas av fåglar.
– Både när maten var synlig och när den var dold gick de först till den skål som också innehöll doft, berättar Diana Rubene, forskare på institutionen för växtproduktionsekologi.
Doften som forskarna använde utsöndras av till exempel korn och vete när de angrips av bladlöss. De stora fåglar som ingår i studien – olika kråkfåglar och trastar – äter inte bladlöss men däremot äter de större insekter som äter bladlöss, till exempel spindlar och jordlöpare. Det verkar som om fåglar använder doften som en signal på att deras mat också kan finnas där.
– Att lukten var viktig när maten inte syntes är intressant, men mest överraskade blev vi av att lukten spelade en stor roll även när det fanns synlig mat. Vi hade gissat att när fåglarna såg att det var mat i alla skålar så skulle doften inte spela någon roll, säger Diana Rubene.
En av matskålarna i försöket innehöll citrondoft för att kunna utesluta att fåglar dras till vilken doft som helst. Men den doften verkade fåglarna inte bry sig om.
– Det vi har registrerat är vilken skål fåglarna kom till först. Sedan åt de givetvis upp all mat som fanns där. De är ju smarta, säger Diana Rubene.
Fåglar både hjälper och stjälper i jordbruket
Forskarna testade också vad fåglarna föredrog om de fick välja mellan att använda enbart syn eller enbart doft – synliga plastspindlar och en tom skål med bara doft. Då valde de låtsasmaten i första hand. Det verkar ju också vara det bästa om man ska satsa på ett säkert kort – även om det i just det här försöket måste ha varit en besvikelse för fåglarna.
Dessa vanliga fåglar är viktiga för det ekologiska samspelet i jordbrukslandskapet. Att de äter upp bladlössens fiender kan påverka hur väl den biologiska bekämpningen fungerar på åkern. Men de äter också upp olika typer av skadeinsekter. Fåglarnas närvaro kan alltså från människans synvinkel vara både bra och dålig för jordbruket.
– Den här kunskapen gör att vi kan förstå fåglarna bättre och hur de påverkar jordbruk och biologisk bekämpning. Men det krävs mer forskning innan vi har den fulla bilden, säger Diana Rubene.
Diana Rubene, forskare, Institutionen för växtproduktionsekologi, SLU, diana.rubene@slu.se
Fakta om fåglar och deras luktsinne
Fåglar ansågs länge ha ett dåligt utvecklat luktsinne och det började inte studeras på allvar förrän under 1950-talet.
De första fåglarna som blev kända för att ha väldigt bra luktsinne var albatrosser, amerikanska gamar, oljefåglar och kivin.
Luktsinnet är särskilt välutvecklat hos havsfåglar (Procellariiformes). De söker upp födorika områden i havet med hjälp av doften av dimetylsulfid (DMS) och kan lukta sig hem till sina kolonier och egna bon på natten.
Den senaste forskningen fokuserar på fåglars förmåga att upptäcka och undvika lukten av rovdjur och betydelsen av växters doftsignaler för insektsätande fåglar.
Det är helt klart att luktsinnet är viktigt för fåglar på många sätt, men utforskandet av dess betydelse är ännu i sin linda.
– Att utveckla material med nya funktioner och förbättrad prestanda kräver innovativa insatser inom material- och mekanikforskningen, säger Mahmoud Mousavi, universitetslektor i maskinteknik.
I ett nystartat forskningsprojekt vid Karlstads universitet undersöker och sammanför hans forskargrupp de två begreppen ”metamaterial” och ”defekthantering” i en innovativ kombination. Syftet är att ge nya perspektiv och verktyg i syfte att optimera material med hjälp av strukturell design.
Metamaterial är material med konstruerad intern struktur; artificiella material med egenskaper som inte finns i naturen. I stället för traditionella kemitekniska metoder används strukturell design för att uppnå unika egenskaper. Det ökade intresset för dessa material understryker behovet av kontinuummodeller för design och analys. Nya genombrott inom 3D-utskrift öppnar möjligheter att framställa metamaterialen.
Skapade defekter för att förbättra materialegenskaper
Tanken med defekthantering är att avsiktligt skapa strukturella defekter för att förbättra utvalda materialegenskaper. För att uppnå hållbar tillväxt kan både perfektion och ofullkomlighet i designen av framtida material komma till nytta. Konceptet som sådant har redan blivit realiserat i form av metaytor för att förbättra ytors optiska egenskaper. I detta sammanhang utmanas den traditionella synen att alltid eftersträva perfekta material.
– I ett bredare perspektiv kan med andra ord både perfektion och ofullkomlighet bidra. I detta projekt implementerar vi idén om defekthantering på metamaterialens mekaniska egenskaper.
För att kunna konstruera ett komplext defektsystem med önskade egenskaper kommer en kontinuummodell av ett metamaterial med ett system av defekter att utvecklas. En sådan modell kommer att göra defekthantering möjlig.
– Kunskapen som genereras av detta projekt kommer att ge oss möjligheten att inkludera både perfektion och imperfektion som designparametrar för att åstadkomma metamaterial med önskade egenskaper, säger Mahmoud Mousavi.
Forskningsanslaget från Vetenskapsrådet möjliggör forskning i fyra år, förhoppningen är också att knyta en doktorand till projektet.
Kontakt:
Mahmoud Mousavi, universitetslektor i maskinteknik, Karlstads universitet mahmoud.mousavi@kau.se
Nästan allt i våra liv är designat. Våra datorer, våra bilar, våra bord och våra hus. Design testar våra gränser och berättar för oss hur livet kan vara. Men design kan också få oss att fastna i gamla hjulspår. I sin avhandling menar Søren Rosenbak, som bedrivit sina doktorandstudier vid Designhögskolan i Umeå, att vi inte borde vara rädda för att tänka annorlunda och att vi måste våga utmana konventionella sätt att göra design.
Søren Rosenbak öppnar upp för ett nytt sätt att förstå vad design är och vad den kan åstadkomma. Genom en rad innovativa fältstudier pekar han ut en alternativ riktning för vart design kan och borde vara på väg. Målet är att ta till vara på kreativiteten och fantasin inte bara hos designers utan även medborgare, från alla samhällsskikt.
Nya sätt att mäta städers smartness
I ett projekt som syftade till att ta fram nya idéer för framtidens ”smarta städer” åkte Søren till Hasselt, den ”smartaste” staden i Belgien. Utmärkelsen baseras på mätvärden knutna till luftkvalitet, energiförbrukning och transport. Men, vad händer om dessa traditionella sätt att mäta framsteg, ofta relaterade till banbrytande teknik, bara är ett av många sätt att bedöma hur ”smart” en stad är? Skulle ett annat sätt kunna vara genom att tolka invånarnas lögner om staden?
– Jag var faktiskt mer nyfiken på att se vad de valde att inte mäta i Hasselt, till exempel politik. För att trigga medborgarnas fantasi bad jag folk att berätta en lögn om staden. När du frågar efter en lögn får du naturligtvis ett svåranalyserat underlag. Men, vad jag snart förstod var att varje lögn hade ett korn av sanning. Med andra ord, att förstå vad staden inte är, är ett annat sätt att förstå hur den faktiskt är. Det väcker nya perspektiv. Med utgångspunkt i hur vi tolkade lögnerna började deltagarna i studien skapa prototyper för framtida lösningar för en smartare stad, säger Søren Rosenbak.
Offentlig tebjudning och biblioteksfirande
En av dessa sessioner ledde till att deltagarna en tidig morgon skapade ett event för att fira ett bibliotek som låg i ett område som hade rykte om sig att vara särskilt otrevligt. En annan session resulterade i en offentlig tebjudning med målet att göra det ogästvänliga området kring tågstationen mysigare. Deltagarna placerade ut bekväma soffor och bjöd in passerande att diskutera stadens framtid. Dessa initiativ bör kanske inte ses som fullvärdiga designlösningar, utan mer som metoder för hur man organiskt kan generera nya, alternativa idéer samtidigt som man involverar allmänheten.
– I dag är designprocesser ibland väl enkelspåriga, top-down och konsensusdrivna och misslyckas därigenom ofta med att producera nya, mer fantasifulla perspektiv. En del av detta kommer från det faktum att design ofta tar input huvudsakligen från medborgare som redan känner sig berättigade att bidra. Jag tror att det finns så mycket outnyttjad kreativitet och fantasi där ute. Vi måste hitta bättre sätt att frigöra all den potentialen tillsammans, säger Søren Rosenbak.
Visar hur saker och ting kan vara annorlunda
Att inse att design påverkar en så stor del av våra liv leder också till slutsatsen att design har kraften att förändra vår omvärld radikalt. Design gör saker möjligt. I framtiden kommer vissa av mänsklighetens möjligheter krympa, till exempel genom klimatförändringen, och då blir designerns roll att utmana vad som faktiskt är möjligt ännu viktigare.
– Det första steget mot att skapa förändring är att kunna föreställa sig hur saker och ting kan vara annorlunda. Design har en avgörande roll att spela här, i sin förmåga att inte bara föreställa sig andra lösningar, som en teoretisk övning, utan att faktiskt göra dem till verklighet.
Det här visar forskning från Naturhistoriska riksmuseet, i samarbete med NASA och forskare i flera länder.
– Stenen är en relik från tiden då jorden var ung och strax innan livet uppstod, säger forskaren Jeremy Bellucci vid Naturhistoriska riksmuseet.
Efter att ha analyserat stenen och mätt dess ålder menar forskarna att allt pekar på att den har bildats på jorden i en miljö med syre under jordlika förhållanden. Stenen är av granit och innehåller kvarts, fältspat och zircon. Sådana mineral är vanliga på jorden men ovanliga på Månen. Stenar med zircon går att datera och den här stenen bildades för 4,1 miljarder år sedan.
Hur stenen kom till Månen
För 4 miljarder år sedan var solsystemet relativt nytt och jorden träffades fortfarande av många meteoriter och asteroider. En sådan kollision kan ha slungat ut stenar från jorden, som sedan kan ha fångas in av Månens dragningskraft. På den tiden var dessutom Månen tre gånger närmare jorden än den är idag.
Exakt hur länge stenen kretsade i rymden innan den landade på Månen vet man inte. Men med hjälp av åldern på månens olika kratrar på fyndplatsen konstaterar forskarna att stenen landade på Månen för minst 3.9 miljarder år sedan.
Jordens äldsta sten
Här på jorden förändras jordskorpan ständigt på grund av plattektonikens rörelser. Därför har alla stenar äldre än 4 miljarder år någon gång blivit nedsmälta och ombildats i jordens heta inre.
På Månen finns ingen plattektonik utan allt ligger stilla, bortsett från att den är utsatt för nedslag av meteoriter som bildar kratrar.
Därför är den här stenen mycket speciell och kan berätta mer om vad som skedde på jorden i jordens ungdom. Dessutom är stenen den första jordstenen som hittats på en annan himlakropp.
Jeremy Bellucci (talar engelska), Forskare vid Naturhistoriska riksmuseet, Jeremy.bellucci@nrm.se
– Det faktum att det kan gå att ställa en objektiv diagnos kan i sig innebära en lättnad för patienter som efter en skallskada drabbas av ett dubbelt lidande i form av både trötthet och att inte få sina besvär tagna på allvar, säger Nils Berginström, doktorand vid Umeå universitet.
Idag finns ingen vedertagen metod för att objektivt ställa diagnos vid trötthet efter en skallskada, utan diagnosen hänger på hur patienten själv beskriver sina symtom. I sin avhandling har Nils Berginström undersökt om så kallad funktionell magnetresonanstomografi, fMRI, kan användas för att förklara och diagnosticera trötthet efter skallskada.
Förändringar i vissa delar av hjärnan
Metoden, som idag inte används kliniskt för detta, innebär att man med magnetresonanskamera tittar på hur hjärnan aktiveras när patienten utför en uppgift som kräver uppmärksamhet.
Resultatet visade att trötthet efter skallskada är kopplat till förändringar i de delar av hjärnans nätverk som berör områdena striatum och thalamus. Skillnaderna i aktivitet i caudatkärnan kunde fånga tröttheten med en relativt hög noggrannhet. Caudatkärnan är en struktur djupt inne i hjärnan som hör till en grupp som traditionellt har kopplats till motorik, men som på senare år också ha visat sig ha relevans för mentala funktioner som motivation och trötthet.
Sensitiviteten, det vill säga hur stor andel av de patienterna som vid fMRI-undersökning uppvisade dessa förändringar i hjärnan, var 91 procent. Specificiteten, det vill säga hur stor del av de friska där man inte kunde se förändringar låg på 81 procent.
Läkemedel mot tröttheten i test
I en annan studie i avhandlingen har Nils Berginström undersökt möjlig läkemedelsbehandling av trötthet efter skallskada. Det som har studerats är en ny form av läkemedel, en dopaminstabilisator med namnet OSU6162.
Substansen gav i och för sig få biverkningar, men trots behandling i fyra veckor gick det inte att se några effekter på tröttheten. Vid undersökning med funktionell magnetresonanstomografi gick det att se att preparatet gav förändringar i hjärnan, men de låg i fel regioner för att påverka trötthet.
– Det krävs mer forskning för att hitta botande behandling för trötthet efter skallskada, liksom för att hitta objektiva diagnostiska metoder. Men funktionell magnetresonanstomografi är ett steg på vägen, både för att med hög tillförlighet ställa diagnos och för att kunna utvärdera olika behandlingar, säger Nils Berginström.
Självskattning av trötthet
Avhandlingen baseras på två randomiserade placebokontrollerade dubbelblinda kliniska prövningar av dopaminstabilisatorn OSU6162, där självskattning av trötthet, neuropsykologiska tester och funktionell hjärnavbildning användes för att mäta utfallet. I två observationsstudier undersöktes funktionell och strukturell magnetresonanstomografi där skallskadade patienter med trötthet jämfördes med friska försökspersoner, för att se om hjärnavbildning är kan förklara uppkomsten av trötthet efter skallskada.
Stora explosiva vulkanutbrott kan ge kvardröjande effekter på klimatet och har ansetts ligga bakom stora klimatförändringar under jordens historia. En sådan förändring ägde rum för omkring 56 miljoner år sedan när globala temperaturer höjdes med 5–8 °C.
Denna förändring har kallats Paleocene-Eocene Thermal Maximum (PETM). Denna varma period förknippas med vulkanisk aktivitet i den nordatlantiska regionen, särskilt på Grönland, de brittiska öarna och Nordsjöregionen. Fram tills nu har dock inga storskaliga explosiva utbrott bekräftats för området som idag utgör Skottland.
En grupp forskare vid Uppsala universitet, universiteten i Durham och St Andrews i Storbritannien och the Scottish Environmental Research Centre i Glasgow verkar nu ha hittat pusselbiten som saknats. Genom att studera en vulkanisk bergart som kallas pechsten från öar mer än tre mil ifrån varandra i ögruppen Inre Hebriderna utanför Skottlands västkust, hittade forskarna rimliga bevis för att ett större utbrott ska ha skett på vad som nu är Isle of Skye.
Forskarna använde flera olika metoder för att jämföra pechsten som samlats in från de två utvalda testplatserna (Sgùrr of Eigg och Òigh-sgeir) inklusive isotopgeokemi. Bild: Valentin Troll
Forskarna använde flera olika metoder för att jämföra pechsten som samlats in från de två utvalda testplatserna (Sgùrr of Eigg och Òigh-sgeir) inklusive isotopgeokemi. Proverna från de olika platserna uppvisade identisk textur och komposition i alla analyser och slutsatsen är att de kommer från samma stora, explosiva vulkanutbrott. Forskarnas geokemiska data identifierade Red Hills på Skye som den mest troliga platsen för detta stora utbrott. Med denna plats som utgångspunkt visar en rekonstruktion att utbrottet måste ha varit av samma magnitud som vulkanen Krakataus ökända och våldsamma utbrott 1883, ett av de mest destruktiva utbrotten i historien.
Geologer har länge trott att den skotska delen av den Nordatlantiska vulkaniska provinsen inte hade några stora explosiva utbrott under PETM. Men den nya studien förändrar den bilden och forskarna bakom studien drar slutsatsen att ett stort vulkanutbrott i regionen där Skottland ligger idag troligtvis bidrog till klimatförändringarna för 56 miljoner år sedan.
Kontakt:
Valentin R. Troll, professor vid institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet, valentin.troll@geo.uu.se
Flera uppmärksammade olyckor inträffade för några år sedan på statliga vägar vilket ledde till nya riktlinjer för friktionsmätning och skyltning av nya beläggningar. Fram till nu har man utgått från att en vägs friktion är som sämst när den har ny beläggning. Men det finns egentligen väldigt lite kunskap om hur bra eller dålig friktionen verkligen är på helt nya beläggningar. För att ta reda på mer har VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, undersökt hur vägar förändras de första veckorna efter en beläggningsåtgärd.
Friktionen försämras de första veckorna
I studien följde man upp friktion och makrotextur hos fyra vägar den första tiden just efter beläggning. Den första mätningen skedde innan vägen öppnades för trafik och därefter utfördes ungefär åtta mätningar per vägsträcka. Resultatet visar att beläggningarna har god friktion innan man släpper på trafiken på den nya vägen. Detta går tvärtemot tidigare hypoteser om att en blänkande ny yta skulle ha lägre friktion, speciellt under våta förhållanden. Undersökningen visade också att friktionen minskar relativt mycket från och med att vägen börjar trafikeras, och att minskningen pågår ett par, tre veckor, för att sedan stabiliseras eller öka. Minskningen sker såväl mellan hjulspåren som i hjulspåren, vilket tyder på att orsaken inte enbart är trafikberoende. Forskarna har alltså inte funnit något samband mellan trafikmängd och friktion. De kan endast konstatera att det på de flesta vägar tar tre till fyra veckor tills friktionsförändringarna har stabiliserats.
Resultatet förvånade lite eftersom forskarnas hypotes hade varit att friktionen var lägre tills dess ett visst antal fordon hade passerat, det vill säga att trafikmängden skulle avgöra hur lång tid det tar innan den nya vägsträckan uppnår acceptabel friktion. Men så var alltså inte fallet.
– Vägen behöver därmed absolut inte kontrolleras direkt efter att den har börjat trafikers. Det ser vi som helt onödigt både i tid, pengar och funktionalitet, säger projektledaren Anna Arvidsson.
Fortsatt varningsskyltning
När en ny beläggning läggs varnas trafikanterna normalt genom skyltning som en säkerhetsåtgärd tills dess att en friktionsmätning kunnat avgöra om vägen uppfyller friktionskraven. VTIs forskare rekommenderar nu att friktionen ska mätas tidigast efter tre veckor, när det översta ytskiktet är bortslitet och friktionen har stabiliserats, om inte uppenbara friktionsproblem uppstår.
De tidigare nämnda olyckorna skedde främst på vägar med beläggningarna: stenrik asfaltbetong, tät asfaltbetong och tunnskiktsbeläggning. Det var också dessa typer av beläggningar som VTIs forskare valde att undersöka på olika platser i Östergötland.
Eftersom det är svårt att med blotta ögat avgöra om friktionen är god på en nybelagd väg blir forskarnas rekommendation också den samma som tidigare, nämligen att skylten ”Varning för slirig väg” med tilläggstavlan ”Vid våt vägbana” ska sättas upp efter en utförd beläggningsåtgärd och att skyltarna ska finns kvar tills dess att mätningar visar att friktionskraven är uppfyllda.
I en ny doktorsavhandling i psykologi har Hanna Malmberg Gavelin, forskare i psykologi vid Umeå universitet, undersökt effekterna av två olika behandlingar: datorbaserad kognitiv träning respektive fysisk konditionsträning, som erbjudits som tillägg till ett stressrehabiliteringsprogram för personer med utmattningssyndrom. Det visade sig att kognitiv träning ledde till en förbättring i kognitiv funktion som kvarstod ett år efter avslutad behandling. Fysisk konditionsträning ledde till förbättrad minnesfunktion omedelbart efter behandlingen, men vid långtidsuppföljning sågs ingen skillnad gentemot kontrollgruppen.
– Våra resultat visar att det är möjligt att förbättra kognitiv funktion för personer som drabbats av utmattningssyndrom. Det är viktig kunskap eftersom problem med exempelvis minnes- och koncentrationsförmåga är ett framträdande symptom för dessa individer, berättar Hanna Malmberg Gavelin.
Större förbättring med kognitiv träning
I avhandlingen undersöktes även om ett tillägg av antingen kognitiv eller fysisk träning kunde ha positiva effekter på psykisk hälsa och arbetsförmåga. Alla grupper förbättrades likvärdigt över tid på dessa utfallsmått, men de deltagare som hade slutfört den kognitiva träningen uppvisade en större förbättring i symptom på utbrändhet jämfört med de som genomgått stressrehabilitering utan tilläggsträning. De upplevde även själva att minnet hade förbättrats.
– Vi fann visst stöd för att kognitiv träning kan ha positiva effekter på återhämtningsförloppet, säger Hanna Malmberg Gavelin.
I en delstudie undersöktes hur utmattningssyndrom påverkar hjärnans funktion. Deltagarna fick genomföra en arbetsminnesuppgift samtidigt som de genomgick funktionell magnetkameraundersökning för att mäta hjärnans aktivitetsmönster. Det visade sig att patienter med hög grad av utmattning aktiverade delar av hjärnan som är viktiga för arbetsminnet i högre utsträckning än patienter med lägre grad av utmattning, trots att de klarade uppgiften lika bra.
– Det kan tyda på att personer med svårare utmattning måste anstränga sig mer mentalt för att klara uppgiften. Det är möjligt att den som drabbats av utmattningssyndrom kan kompensera för kognitiva nedsättningar under en begränsad tid, på bekostnad av exempelvis mental trötthet, säger Hanna.
Extra stöd kan behövas
Sammantaget belyser avhandlingen vikten av att ta hänsyn till och behandla kognitiva nedsättningar vid stressrelaterad ohälsa. Många deltagare upplevde att det var svårt att orka och hinna med att genomföra träningen. Därför kan personer med utmattningssyndrom behöva extra stöd för att genomföra denna typ av träning.
– Kunskap och kännedom om hur vi kan behandla kognitiva nedsättningar på bästa sätt är av betydelse för rehabiliteringen av de många individer som idag drabbas av stressrelaterad ohälsa, säger Hanna Malmberg Gavelin.
Hanna Malmberg Gavelin, legitimerad psykolog och doktorand vid Institutionen för psykologi, Umeå universitet, hanna.malmberg-gavelin@umu.se
För första gången någonsin har en forskare studerat vilken effektivitet en skidskytt måste uppnå för att kunna vinna en världscup (VC) eller ett världsmästerskap (VM) i skidskytte. Med drygt 40 dagar kvar till skidskytte-VM i Östersund presenteras en studie från Mittuniversitetet som också visar vilken miss som är den mest förödande.
– Bakgrunden till studien är att jag helt enkelt ville veta vad som krävs för att vinna. Vi matas med mängder av statistik och en massa gissningar under tävlingarna, men jag ville ha fakta, säger Glenn Björklund, forskare på Sports Tech Research Centre på Mittuniversitetet, som genomfört studien.
Små marginaler till pallplats
Glenn Björklund har studerat skjutresultat från 106 tävlingar under säsongerna 2015/2016 och 2016/2017. Han har hämtat sitt underlag från IBUs officiella statistik och kunnat konstatera att den aktive bör träffa i snitt 95 procent av sina skott för att slåss om segern, vilket till exempel innebär att 19 av 20 skott i en distanstävling eller en jaktstart ska träffa.
– I sprint är läget än sämre då man i princip inte får missa ett enda skott för att vara högst på segerpallen i en världscuptävling eller ett VM. De gånger någon lyckas vinna trots en miss tillhör verkligen undantagen, vilket innebär att man kan slå fast att ett missat skott innebär minimal chans till seger, säger Glenn Björklund.
Tredje skottet avgörande
Statistiken visar också att det är det tredje missade skottet som får störst konsekvenser för den som vill vara med i segerdiskussionen på längre distanser. Vinstchansen faller till endast runt 3–4 procent för den åkare som skjuter sin tredje miss.
– Jag minns en tävling där jag såg Martin Fourcade missa sitt tredje och sitt fjärde skott och jag sade till personen bredvid mig att nu kan han omöjligt vinna. Statistiken visar att det går att nå topp 3 med fyra missar, men sannolikheten för att vinna är i princip obefintlig enligt mina studier och det visade sig stämma även den här gången. Martin Fourcade blev till slut trea, säger Glenn Björklund.
Kvinnor mer träffsäkra
Resultaten visar också en intressant skillnad i skyttet mellan män och kvinnor.
– De kvinnliga skidskyttarna verkar exempelvis vara säkrare än de manliga skidskyttarna i liggande skytte. När jag skärskådade säsongen 2015/2016 såg jag att männen var betydligt mindre effektiva i sitt skytte och det var just det liggande skyttet som brast. Statistiken visar också att de repade mod och förbättrade sina resultat till nästkommande säsong, säger Glenn Björklund.
Glenn Björklund, forskare, Sports Tech Research Centre, Mittuniversitetet, 070-337 01 60
Nudging är enkelt uttryckt en mental knuff i en riktning som gör att en person väljer ett alternativ framför ett annat. En av teorierna bakom begreppet är att vi människor oftast vet vad som är rätt eller bäst att göra. Men vi fattar inte alltid rationella och genomtänkta beslut utan låter många av våra beslut gå på rutin och av gammal vana. Människor har ofta problem med självkontroll, faller för frestelser, skjuter upp saker eller gör som alla andra.
Hjälp att fatta rätt beslut
Ofta talas det om nudging i positiva termer eftersom man kan använda det till att leda människor till att göra val som är bra för dem och eller samhället. Det kan vara att placera frukt vid kassalinjen för att få människor att välja ett äpple framför godis eller att att måla fotsteg på trottoaren mot en papperskorg för att minska nedskräpning. Nudging kan också användas för att hjälpa människor att ändra beteenden, som till exempel att försvåra rökning genom att hänvisa till rökrutor eller servera mat på mindre tallrikar för att lura ögat att man äter mer än man gör. Exemplet med en liten fluga målad i pissoarer blev viralt när den nederländska flygplatsen Schipol kunde visa att bredvidkissandet minskade med 80 procent när männen hade något att sikta på när de kissade. Experimentet blev också upptakten till det som sedan kom att benämnas som nudging när två amerikanska forskare bestämde sig för att undersöka varför flugan hade en så stor effekt.
Nobelprisbelönad teori
Termen nudging har sitt ursprung i en amerikansk bok från 2008 Nudge: Improving decisions about health, wealth and happiness. Där lanserar beteendeekonomen Richard Thaler och juridikprofessorn Cass Sunstein teorin om hur vi alla kan bli bättre människor och fatta klokare beslut om vi bara får en knuff. Richard Thaler belönades med Ekonomipriset till Alfred Nobles minne 2017, bland annat för sina teorier om nudging.
I boken beskrivs begreppet på detta sätt: any aspect of the choice architecture that alters people’s behavior in a predictable way without forbidding any options or significantly changing their economic incentives. To count as a mere nudge, the intervention must be easy and cheap to avoid. Nudges are not mandates. Putting fruit at eye level counts as a nudge. Banning junk food does not. (Thaler and Sunstein 2008)
Risker och möjligheter med nudging
Bland beslutsfattare i Sverige ställer allt fler sina förhoppningar till nudging som en metod för att få medborgarna att fatta bra beslut, exempelvis kring miljö. Men det är en balansgång mellan att få en knuff och att känna sig manipulerad. Detta har William Hagman vid Linköpings universitet visat när han i sin avhandling undersökt vilka faktorer det är som gör att vi accepterar en statlig intervention, i form av en nudge, eller inte gör det.
– För att nudges ska kunna användas effektivt av beslutsfattare är det viktigt att förstå hur de ska utformas och varför folk tycker att de är acceptabla eller inte. De nudgar som inte har fungerat har gett ordentliga bakslag, säger William Hagman, avdelningen för psykologi och en del av det beteende- och neuroekonomiska forskningslabbet JEDI Lab vid Linköpings universitet.
Ingen vill känna sig manipulerad
Ett exempel på en statlig styrning som inte fungerat är Chiles ändring av reglerna för att få fler organdonationer. Istället för att invånarna skulle ge sitt medgivande till organdonation blev utgångsläget att alla invånares organ går till donation när de dör, om de inte aktivt avböjer. Men istället för att få fler organdonationer, minskade antalet. Människor upplevde att staten försökte ”ta” deras organ och fler skrev ut sig från registret än som tidigare skrivit in sig.
– Om människor uppfattar en nudge som manipulation, har den misslyckats. Den får inte vara vilseledande. Mitt bidrag med avhandlingen är en modell som kan fungera som en checklista när en nudge designas. Vad som gör att den fungerar och om den accepteras, säger William Hagman.
Mål och avsändare är avgörande
William Hagmans avhandling visar att det som påverkar vår acceptans av en nudge styrs av vilket mål den har. Om vi sympatiserar med tanken på en bättre miljö då accepterar vi att sopsortera, exempelvis. Men, acceptansen påverkas också av vem som drar fördel av nudgen. Tjänar vi själva på den är det troligare att vi accepterar den än om samhället tjänar på den. Nudges som ger individuella fördelar anses också vara mindre inskränkande på det fria valet.
En annan lärdom är att attityderna mot den som står bakom nudgen spelar roll för hur människor bedömer den. Exempelvis är det mer troligt att vi finner en nudge acceptabel om idén till den kommer från ett parti man gillar än om föreslås av något annat politiskt parti. Miljöpartister gillar exempelvis klimatkompensering bättre om förslaget kommer från det egna partiet än om samma förslag kommer från SD, visar Hagman i sin studie.
