En tolvårig studie som korskopplat satellitdata med intervjuer i 56 byar i sex afrikanska länder visar att produktion och avkastning av majs ökade om infrastrukturen – vägar, telefoner – fungerade och om de afrikanska jordbrukarna inte endast odlade för självförsörjning utan också sålde grödor på marknader.
Olika åsikter om hållbart jordbruk Frågan om bästa vägen till ett hållbart jordbruk i utvecklingsländer är infekterad. Flera frivilligorganisationer, NGO:s, liksom den så kallade food sovereignty-rörelsen, hävdar att bönderna får det sämre när de ”luras” in i marknadsekonomin av köpmän och multinationella företag. När vägar och kommunikationer byggs ut, så snabbar det enligt dessa debattörer på utarmningen.
– Dessa debattörer tenderar att romantisera självförsörjningen. Våra resultat visar tvärtom att bönderna står bättre rustade mot exempelvis torka och klimatförändringar om de tjänar pengar och dessutom får sina inkomster från flera håll, säger Göran Djurfeldt, professor emeritus i sociologi vid Lunds universitet och forskningsledare.
Orealistiskt stoppa marknadsutvecklingen Dessutom är det orealistiskt att stoppa utvecklingen mot marknadsekonomi, enligt Djurfeldt. Istället gäller det att hitta ett mer konstruktivt sätt att förhålla sig till de negativa effekter som marknadsekonomin säkerligen också har.
– Vårt huvudbudskap är att man måste ta ett helhetsperspektiv i dessa frågor och tänka in socioekonomiska faktorer jämte klimatförändringar och avkastning på skörd. Våra mätningar visar att majsproduktionen söder om Sahara faktiskt ökade svagt mellan 2002-2014, trots klimatförändringar. En delförklaring är ökad handel och bättre infrastruktur.
Så här gick forskningen till:
Tack vare satellitbilder kunde forskare studera förändringar i biomassa över tid, både över en säsong och över ett drygt decennium. Sämre data över vägnätet gav ett svagare, men ändå signfikant samband för kommunikationernas betydelse. Resultaten korskopplades sedan med intervjusvar för att fastställa eventuella samband mellan de olika datakällorna.
Över 2500 personer från sammanlagt 56 byar i sex afrikanska länder intervjuades. De fick frågor om storleken på sina skördar, hur ofta de sålde sina grödor, varifrån övriga inkomster kom ifrån med frågor såsom: Hur mycket majs fick du vid senaste skörden? Sålde du någon majs? Hur mycket och vad fick du betalt? Har du några andra inkomster än jordbruket? Intervjuerna gjordes vid tre tillfällen under perioden 2001-2014.
Satellitdatan hämtades från Nasa vars satelliter kör dagligen runt jordklotet. Forskarna studerade återkommande två jordbruksområden i varje by, i storleken 250×250 meter, samt en obrukad yta med naturlig vegetation.
Forskningen har varit tvärvetenskaplig och involverat fem forskare i kultur- och naturgeografi, sociologi och statistik vid Lunds universitet och med samarbetspartner vid ledande afrikanska universitet samt vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
– Och allt pekar på att det är en utveckling som fortsätter, säger Åse Hansson, doktor i pedagogik vid Göteborgs universitet, som de senaste tio åren studerat hur kvaliteten utvecklats i olika skolor.
I sin avhandling från 2011 undersökte hon undervisningen i matematik och visade då att eleverna från hem med låg utbildning fick den minst utmanade undervisningen.
– De eleverna räknade mest på egen hand i matteboken och fick sällan lärarledd undervisning. Det är undervisning som inte är lika effektiv i den meningen att eleverna inte får lika goda resultat som med en aktiv lärare som leder lektionen, säger Åse Hansson.
Skillnaden i kvalitet i undervisningen kallar Åse Hansson pedagogisk segregation, något som idag finns på de flesta orter som har segregerade skolor. Den innebär att:
Kompetenta lärare samlas på skolor med resursstarka elever.
det är vanligare med outbildade lärare på skolor som samlar elever med svag socioekonomisk bakgrund, och där många har migrationsbakgrund
eleverna som får den bästa undervisningen går i skolor där de flesta föräldrar har högre utbildning och god ekonomi.
elever med störst behov av duktiga lärare får sämre undervisning än elever med goda möjligheter att lyckas i skolan.
Och det finns inget i Åse Hanssons senaste forskningsdata, som tyder på att de förhållandena är på att väg att förändras.
– Vi har sett att lärarkompetensen har sjunkit och att gapet mellan skolor har vuxit. Och allt pekar mot att det är en utveckling som fortsätter, menar forskaren Åse Hansson, fil doktor i pedagogik vid Göteborgs universitet.
Lärarkompetens och elevernas resultat
Åse Hanssons, fil doktor i pedagogik vid Göteborgs universitet tillsammans med tre andra forskare färdigställer nu en omfattande studie där relationen mellan lärares kompetens och elevernas resultat i matematik och svenska undersöks. Forskarna använder sig av nationella prov och betyg för alla elever från 1994 och dessutom olika registerdata som bland annat omfattar lärarnas utbildning och betyg från gymnasiet. Studien heter Betydelsen av lärarkompetens för elevers skolprestationer: Effektiv och rättvis undervisning i svenska och matematik och genomförs vid Göteborgs universitet.
– Elever som kommer från hem som inte kan kompensera för en sämre undervisning riskerar att misslyckas i skolan. I förlängningen leder till att elever får helt olika livschanser.
Egna laptops med senaste programvaran
Det kan också finnas stora skillnader i vilka materiella resurser skolor har. Det menar Pär Isling Poromaa, fil doktor i pedagogik vid Umeå Universitet som följt arbetet i tre skolor i två mellansvenska städer. Skillnaderna i vilka materiella resurser eleverna hade tillgång till är slående.
Särskilt märktes det när det gäller digital teknik. I två av skolorna gick barn till välutbildade föräldrar. Där hade eleverna egna laptops och de senaste programvarorna och det fanns utarbetade strategier för hur miljön utformades för att passa undervisningen.
I den skola där elevernas föräldrar hade lägre utbildning delade 400 elever på en sal med stationära datorer. Programvaran var från 2000-talets början och salen måste bokas i förväg. Lärarna efterlyste uppdaterad teknik men fick på egen hand söka bidrag för nyinvesteringar, en gemensam plan för skolans digitala utveckling saknades.
– Då var ändå den skolan mest utsatt och hade störst social problematik. I den skola där det fanns störst behov var den enskilde läraren tvungen att använda egen tid för att överhuvudtaget få tillgång till de verktyg som den behövde, säger Pär Isling Poromaas.
Barfotalärare har sämre förutsättningar
Bristen på materiella resurserna försämrade lärarnas möjligheter att ge en bra undervisning på flera sätt. Dels hur de kunde undervisa generellt men också vilka kunskaper eleverna fick om digital teknik. Det var stor skillnad jämfört med de skolor där eleverna från välutbildade hem gick.
– I de två skolorna får eleverna använda de verktyg som arbetslivet kommer att kräva av dem. Det är extremt olika undervisning som eleverna möter.
Ojämlikheten förklarar Pär Isling Poromaas med att skolornas ekonomiska situation i grunden var helt olika. På skolan med de gamla datorerna och de utdaterade programmen hade pengar fått användas till att röja upp efter bränder och för fortbildningsinsatser för lärarna. Dessutom hade skolan ett svikande elevunderlag vilket påverkade intäkten från skolpengen.
– Det finns många bitar som är kopplade till ekonomi. För en skola som är eftersatt från början är det svårt att locka till sig elever. Många fler väljer naturligtvis en skola som har en inbjudande miljö och erbjuder egna datorer till eleverna.
Materiellt rika skolor lockar lärare
Så var det också på de två skolorna i Pär Isling Poromaas studie som hade goda materiella resurser. Det var populära skolor med hög status bland föräldrarna. De var fulla och kunde välja vilka pedagoger som skulle anställas. Skolorna satsade också mer på att medvetet jobba med digitala hjälpmedel.
– På en av skolorna hade man valt att anställa pedagoger som hade särskild IT- kompetens. På den andra skolan var utbildningen inom IT en kollektiv angelägenhet. På den tredje skolan var lärarna i autonoma bubblor som saknade ork och tid att göra gemensamma kompetenshöjande insatser.
Just skolornas arbetsmiljö pekar Åse Hansson ut som en viktig orsak till de växande skillnaderna i lärarkompetens mellan skolorna. Att skolorna blivit mer homogena leder till att elever med större pedagogiska behov koncentreras på vissa skolor. Vilket i sin tur kan göra lärarjobbet tyngre.
– Arbetsmiljön blir mer och mer krävande på skolor där eleverna har många modersmål och där eleverna inte har stöttning hemifrån. Samtidigt brister det i resurser av olika slag som kuratorer och speciallärare. Det blir tuffare och mer utmanande för lärare på alla sätt.
I en sådan situation har skolor med resursstarka elever en konkurrensfördel.
– Skolor med mer fördelaktig socioekonomisk elevsammansättning kan erbjuda mer attraktiva arbetsmiljöer för lärarna; och i en situation med lärarbrist är det inte förvånande att andelen behöriga lärare med lång erfarenhet blir överrepresenterade på de skolorna.
Vilken skola avgör betygen
Vilken skola elever går på har fått allt större betydelse för vilket betyg den får. Det visar studier från Skolverket som undersökt vilken betydelse skolans socioekonomiska sammansättning har för elevernas resultat.
Studierna visar att skolor som domineras av elever med stark socioekonomisk bakgrund har en positiv påverkan på alla elever, men är viktigast för elever med svagast socioekonomisk bakgrund. För de eleverna ökade meritvärdet i genomsnitt med 29 poäng. För elever med mest fördelaktig socioekonomisk bakgrund höjdes meritvärdet med 13 poäng. Familjebakgrundens betydelse
Siffrorna är från 2015 och om de jämförs med situationen 2000 syns en tydlig ökning av skolans betydelse för elevernas resultat. 2000 ökade meritvärdet med 10 poäng för eleverna med minst fördelaktig socioekonomisk bakgrund och med sex poäng för eleverna med mest fördelaktig bakgrund. Varför betydelsen av elevsammansättningen utifrån socioekonomiska förhållanden blivit viktigare är rapportförfattarna inte säkra på. De hittar inte några rimliga förklaringar genom att analysera kända faktorer som ökad invandring, familjesammansättning eller förändrad betygssättning.
Istället föreslår de att utvecklingen skulle kunna bero på en ökad sortering av elever utifrån ”dolda” faktorer som inte finns i några register, till exempel elevernas studiemotivation och stöd från föräldrarna.
– Det här är utvunnen lignin från tall och björk. Ligninet kan i nästa steg katalyseras till bensin eller diesel, för att dryga ut vanliga fossilvarianter, säger Christian Hulteberg och viftar med en liten plastbehållare med ett brunt pulver i.
Han står i vit rock och skyddsglasögon i sitt labb i Tygelsjö där flera spinoff-företag från forskningen på Kemicentrum i Lund tagit sina första steg. Ligninforskningen har redan kommit en bra bit på vägen. Fullskalig tillverkning är på gång med intressenter från grankvist till bensin.
Christian Hulteberg visar en behållare med utvunnen lignin från tall, som kan omvandlas till bensin. Foto: Kennet Ruona
Den stora fördelen med den här tekniken, enligt Christian Hulteberg, är att den dockar in i befintlig tillverkning och inte kräver nya mellanled.
– Det blir en win-win-win-situation. Skogsägarna får ytterligare en inkomst, pappersmassaindustrin slipper en flaskhals och bränsleproducenten undviker straffavgifter, säger han.
Den sistnämnda avgiften syftar på den nya kvotplikt som nu gäller i Sverige. I och med den måste drivmedelsleverantörer ha förnybara komponenter i både bensin och diesel. Andelen förnybart höjs efter hand med målet 50 procent till år 2030.
När ligninbensinen finns på tankstationerna uppskattas mängden förnybart producerad bensin och diesel öka från dagens cirka 300.000 ton per år till mellan två och tre miljoner ton per år.
Lignin-bensin
Det började när LTH-kollegan Ola Wallberg studerade nya sätt att tillvarata lignin. Lignin fungerar som ett lim och håller ihop trädets fibrer. Men för massaindustrin, som bara behöver cellulosan för att göra papper, är lignin en onödig restprodukt.
Ola Wallberg upptäckte att ligninet gick att utvinna och kunde användas som biobränsle. Sedan dess har han och Christian Hulteberg testat sig fram och utvecklat tekniken.
Under resans gång har fler intressenter tillkommit. Tekniken testas sedan 2016 i en pilotanläggning i Piteå och i labbet i Tygelsjö.
Drivmedel gjorda på förnybar råvara är inget nytt. Växter, och även mer ”svårtuggade” växtdelar som kvistar, grantoppar och flis, kan bli bränslen som inte ökar koldioxidutsläppen.
Det i särklass största biodrivmedlet i världen är etanol, men i Sverige har politikerna vänt etanolen ryggen. Istället är biodiesel som görs på tallolja eller fetter det vanligaste svenska biobränslet.
– Det finns många idéer. Men de flesta är fortfarande dyrare än att pumpa råolja ur marken, så utmaningen är att få ekonomi i det hela. Sedan kan man ibland ifrågasätta hållbarheten i vissa av dem. Några konkurrerar med mat och det finns biodiesel som görs på palmolja. Det är ju inte så bra, påpekar Christian Hulteberg.
Lönt med lignin trots elbilarna
En hämsko för svenska initiativ är att styrmedlen idag endast är inriktade på att öka användningen av biodrivmedel, vilket ofta gynnar billigare, utländska biodrivmedel.
Vi lämnar labbet och går ut i solskenet. Vi letar efter en träddunge som kan föreställa skog och som Christian Hulteberg kan fotograferas i.
Vi hittar några tallar och under tiden fotografen förbereder sig undrar jag retoriskt om det överhuvudtaget är lönt att syssla med biodrivmedel nu när alla vurmar för elbilar?
– Elektrifiering kan inte lösa tunga och långa transporter på länge än, det skulle kräva en enorm utbyggnad av elnätet. Och halva vår el kommer ännu från kärnkraftverk. Det viktigaste är ju att vi får en grön elproduktion. Det är stora mängder det handlar om, så jag tror personligen på flera lösningar.
– Hur som helst, den förnybara råvaran lignin behövs också även om vi bara skulle köra runt i elbilar. Kemikalier och plast görs idag framför allt av fossil olja. Där finns en stor omställning att göra.
En studie som publiceras i The Lancet HIV visar att hiv‑2 är allvarligare än vad forskningen visat hittills. De nya forskningsfynden tyder på att tidig behandling bör sättas in för alla patienter med hiv, inte bara för de med hiv‑1.
Studien har letts av Joakim Esbjörnsson, Fredrik Månsson och Hans Norrgren vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus, alla med lång erfarenhet av hivforskning, i Sverige såväl som i svårt hivdrabbade länder.
– Studien är unik på så vis att vi har följt personer med hiv över lång tid och vid uppföljningar kunnat fastställa när de har blivit infekterade, av vilken variant av hiv och även följt sjukdomsutvecklingen. Och våra data tyder på att betydligt fler än förväntat av dem som har infekterats av hiv‑2 utvecklar och dör i aids, vilket man i tidigare studier inte har kunnat fastställa, säger Joakim Esbjörnsson, biträdande universitetslektor och forskare i medicinsk mikrobiologi vid Lunds universitet.
Från hivinfektion till aids
Studien är den första som presenterar tillförlitliga uppskattningar av tiden från hivinfektion till aids eller hivrelaterad död för hiv‑2. Forskarna har följt upp 4 700 individer som ingick i en kohortstudie i Guinea-Bissau under 23 år mellan 1990 och 2013, där årliga undersökningar ingick med bland annat blodprov. Man jämförde även med individer infekterade med typen hiv‑1 och med de som var hiv-negativa i samma kohort. Data från studien visar att personer med hiv‑2 utvecklar hivrelaterade infektioner och aids på nästan identiskt sätt som vid hiv‑1, fast förloppet är långsammare över tid.
– Vårt arbete visar att hiv‑2 är allvarligare än man tidigare har trott. Därför behöver vi tydligare rekommendationer att sätta in behandling i tidigt skede hos personer med upptäckt hiv, även för patienter infekterade av hiv‑2, säger Joakim Esbjörnsson.
Viktiga resultat över tid
Tidigare studier har indikerat att en stor andel av de med hiv‑2 även utan antiretroviral behandling skulle få en normal livslängd utan några hivorsakade komplikationer, till skillnad från de med hiv‑1 där man utan behandling fick en utveckling till aids i mer än 98 procent av fallen. Inte ens WHO:s behandlingsrekommendationer talar uttryckligen om att erbjuda behandling till patienter med hiv‑2.
– Det finns en gängse tro inom forskningen såväl som i hälso- och sjukvården kring de olika typerna av hiv att hiv‑2 inte leder till sjukdom på samma sätt som hiv‑1. Vi vill slå hål på den myten för att kunna ändra synen på de internationella behandlingsrekommendationerna, säger Hans Norrgren, docent i infektionssjukdomar vid Lunds universitet och överläkare vid infektionskliniken på Skånes universitetssjukhus.
Internationellt samarbete
Studien är ett samarbete mellan forskare och medarbetare vid Lunds universitet, Örebro universitet, polismyndighetens hälsostation i Bissau och det nationella folkhälsolaboratoriet i Guinea-Bissau.
Det har inte varit möjligt att genomföra någon liknande studie tidigare eftersom hiv har ett långt sjukdomsförlopp, och det kommer inte att vara möjligt att göra något liknande igen. Joakim Esbjörnsson tror att svårigheten med att studera hiv-2 över tid är en av orsakerna som har bidragit till den allmänna osäkerheten kring hur aggressivt hiv‑2 är, och även till den rådande uppfattningen om när behandling bör sättas in. Ett annat specifikt problem med hiv-2 är att merparten av hiv-2-infekterade personer inte har mätbara virusnivåer i blodet, vilket har ökat osäkerheten till när och om behandling ska sättas in, menar Hans Norrgren.
Politisk instabilitet
– Dessutom förekommer hiv-2 framförallt i Västafrika vilken är världens fattigaste region, präglad av låga investeringsnivåer och ofta politisk instabilitet. Det försvårar inte bara forskning och utveckling i området utan har även bidragit till att det inte har funnits lika starka kommersiella intressen för utveckling av diagnostik och behandling av hiv-2, säger Fredrik Månsson, forskare i kliniska infektionssjukdomar vid Lunds universitet och specialistläkare vid infektionskliniken på Skånes universitetssjukhus
Forskarna ser gärna att det framöver kommer mer forskning på området och på behandling av hiv för att bättre förstå skillnaderna mellan de två typerna. Bland annat behövs en behandlingsstudie över tid för att verkligen kunna verifiera nyttan av att sätta in behandling tidigt även för patienter med hiv‑2.
Två typer av hiv
Hiv (humant immunbristvirus) är en av de dödligaste infektionerna i världen, ett retrovirus som utan behandling orsakar immunbrist genom att långsamt bryta ner kroppens immunförsvar. När kroppen inte längre kan bekämpa infektioner uppstår en sjukdomsbild som kallas förvärvad immunbrist eller aids (aquired immunodeficiency syndrome). Två typer av hiv finns beskrivna som kan leda till aids, hiv‑1 och hiv‑2. Världshälsoorganisationen WHO uppskattar att det finns omkring 37 miljoner människor med hivinfektioner i dag, de flesta orsakade av den mer aggressiva och smittsamma typen hiv‑1 som också har fått global spridning. Runt 1–2 miljoner människor är bärare av den mildare typen hiv‑2 som framför allt förekommer i Västafrika och i länder med koloniala kopplingar till regionen. Det finns i dag inget botemedel mot hiv utan endast läkemedel med bromsande effekt. Ett stort problem är hivvirusets enorma evolutionshastighet, det vill säga att viruset förändras hela tiden. Hos en individ med hiv kan det dagligen produceras miljarder nya viruspartiklar. Det är en av de viktigaste orsakerna till att man ännu inte har lyckats hitta ett vaccin mot hiv.
Fredrik Månsson, forskare i kliniska infektionssjukdomar, institutionen för translationell medicin, Lunds universitet och specialistläkare vid infektionskliniken på Skånes universitetssjukhus i Malmö, 0703‑36 99 14, fredrik.mansson@med.lu.se
Hans Norrgren, docent i infektionssjukdomar, institutionen för kliniska vetenskaper i Lund, Lunds universitet och överläkare vid infektionskliniken på Skånes universitetssjukhus i Lund, 046‑17 13 37, 0709‑94 19 85, hans.norrgren@med.lu.se
I en avhandling vid Malmö universitet undersöker Liv Kroona sambandet mellan slemhinnebesvär och karvonallergi. Hon lät undersöka mängden karvon i 66 olika tandkrämer. Det finns i varierande mängd i alla tandkrämer med smak; i vissa finns tillräckligt mycket för att det ska ge en allergiker besvär.
— Karvonallergiker har ofta oral lichen, men man vet ännu inte om de enbart är allergiska mot karvon eller om det ingår i sjukdomsbilden om man har oral lichen planus, säger Liv Kroona.
I en av avhandlingens fyra delstudier lät Liv Kroona försökspersoner med karvonallergi respektive lichenförändringar använda tandkräm smaksatt med en procent karvon under en hel månad.
Fick besvär av tandkrämen
— Det inträffade flera förändringar vid användningen och de allergiska försökspersonerna blev klart sämre. De fick besvär runt eller i munnen och sänkt livskvalitet. Att välja tandkräm utan smak verkar alltså vara ett effektivt sätt att minska besvären för allergiska individer, säger Liv Kroona
I en annan delstudie jämförde hon vävnadsprover från de båda försöksgrupperna. Hon fann ingen större skillnad i inflammationsgrad eller i förekomst av olika inflammationsceller mellan individer med karvonallergi och dem med enbart oral lichen planus.
— Eftersom både kliniska tecken och utseendet i vävnadsprover är så likartade så finns det en risk att patienter med karvonallergi inte upptäcks och inte får rätt diagnos. Att undvika tandkräm med mint är helt klart en enklare och mindre kostsam behandling än att behandlas med kortison, säger Liv Kroona.
– Det händer att den som blivit utsatt för en våldtäkt blir dåligt bemött av personer som ifrågasätter det hen varit med om. Det kan handla om att de misstror berättelsen, förminskar förövarens ansvar eller lägger ansvar eller skuld för brottet på den som utsatts. Detta är en vanlig anledning till att våldtäkter inte polisanmäls, säger Kerstin Adolfsson som skrivit en avhandling där hon utreder orsakerna.
Tidigare forskning har undersökt varför människor skuldbelägger offer i samband med våldtäkter. Men ingen har undersökt vad som är viktigast – faktorer som har att göra med själva våldtäkten eller personliga faktorer hos den som skuldbelägger.
Våldtäktsmyter Kerstin Adolfssons visar att de personliga faktorerna är viktigast. Till exempel skuldbelägger de som tror på så kallade våldtäktsmyter mer än de som inte tror på dessa. Med myter menas i detta sammanhang förutfattade meningar som att bara vissa typer av människor våldtar, att de flesta anklagelserna är falska eller att en berusad förövare har mindre ansvar för sina handlingar än en nykter.
Andra betydande orsaker till skuldbeläggande är hur personer uppfattar samtycke och att de känner låg sympati för de utsatta. Hennes studier bekräftar också tidigare forskning som visat att personer som utsatts för gruppvåldtäkt skuldbeläggs mer än de som utsätts av en ensam förövare.
– Däremot var situationsfaktorer som offrets ålder eller förekomsten av våld mindre viktiga, säger Kerstin Adolfsson.
Resultaten har hon fått fram genom experiment där sammanlagt drygt 3 800 personer svarat på frågor kring en fiktiv våldtäktssituation.
– Där såg vi också att personer med hög tro på myter om våldtäkter trodde att det var vanligare med falska anmälningar.
Möjligheter till förändring
I en kompletterande studie har hon också ställt frågor till poliser, åklagare och sjukvårdspersonal som möter våldtäktsutsatta.
– Det fanns en medvetenhet i dessa yrkesgrupper att gängse rutiner kan uppfattas som skuldbeläggande av utsatta, men de sa sig inte ha resurser eller kunskap nog att ändra rutinerna. Det positiva är att alla yrkesgrupper ville få mer kunskap och bli mer medvetna om hur de bättre kan bemöta våldtäktsutsatta, säger Kerstin Adolfsson.
Hon ser också möjligheter till förändring eftersom orsakerna till skuldbeläggande främst ligger i personliga faktorer och inte i faktorer kopplade till brottssituationen.
– Förutfattade meningar går att förändra. Myter hänger ihop med en snäv syn på våldtäkt som kan vidgas genom kunskap. Faktorer som hör till själva våldtäkten går ju däremot inte att ändra i efterhand, säger Kerstin Adolfsson.
Metoden som forskarna Tuulia Hyötyläinen och Matej Oresic har arbetat med och utvecklat i mer än tio år, används för metabolomikstudier – ett sätt att med kemisk analys få information om tusentals molekyler involverade i cellernas ämnesomsättning. Bland annat har de kunnat studera sambandet mellan ämnesomsättningen hos mag-och tarmbakterier och utvecklingen av diabetes, en studie som publicerades i Nature 2016.
– Men metoden kan användas av alla forskare som vill tillämpa metabolomik på sina studier, säger Matej Oresic, forskare i medicin vid Örebro universitet.
Metoder lika viktiga som resultat
Med hjälp av metoden som Örebroforskarna använder är det möjligt att i ett blodprov analysera omkring 2 000 metaboliter. Metaboliter är små molekyler som till exempel aminosyror, fett- och sockermolekyler som bildas vid ämnesomsättningen.
– Att samla in data är en viktig del av analysen men den biten är inte alltid lika tidskrävande som själva dataanalysen. Då ska de stora mängderna information vi får kopplas till olika biologiska och medicinska frågeställningar, säger Tuulia Hyötyläinen, professor i kemi vid Örebro universitet.
I den publicerade artikeln beskrivs metodprotokollet i detalj. Ofta är just metoddelen i en vetenskaplig artikel svår att reproducera för andra forskare, särskilt i komplexa studier med stor mängd data.
– Vetenskapliga metoder är lika betydelsefulla som forskningsresultat. Det är viktigt att man använder sig av tillförlitliga metoder för att kunna producera data av hög kvalitet, förklarar Matej Oresic.
Förebygga glutenintolerans
Forskarduon arbetar nu med att kartlägga hur ämnesomsättningen hos små barn kan påverka utvecklingen av glutenintolerans senare i livet.
– Vi har sett förändringar i ämnesomsättningen av fetter hos bebisar innan de har blivit exponerade för gluten via kosten. Fyndet kan leda till en bättre förståelse för utvecklingen av glutenintolerans och på sikt också hjälpa oss att förebygga sjukdomen, säger Matej Oresic.
De undersöker också sambandet mellan exponering för olika miljöföroreningar tidigt i livet och utveckling av typ 1-diabetes.
– Vi försöker hitta biomarkörer som kan användas vid diagnos av olika sjukdomar mycket tidigare än i dag. Det är också intressant att studera vilka metaboliter som produceras av bakterier i tarmarna och hur dessa i sin tur påverkar vår ämnesomsättning, säger Tuulia Hyötyläinen.
– Sedan arbetar vi ständigt med att förbättra hela analysflödet, från provtagning till dataanalys. Och nu kan även andra forskare använda vår metod för sina studier, säger Matej Oresic.
Vad är metabolomik?
Metabolomikforskare studerar vår ämnesomsättning och hur förändringar i den påverkar vår hälsa och utveckling av olika sjukdomar. Vid Örebro universitet använder sig forskarna av flera metoder med vilka de kan analysera omkring 2 000 metaboliter. Metaboliter är små molekyler som är produkter av ämnesomsättningen i vår kropp. Forskningsfältet är relativt nytt och har vuxit sig stark de senaste åren.
En ökning av syrefria område i haven. Och en minskning av syre i kustnära områden. Båda fenomenen har observerats globalt under de senaste åren. Syrebristen leder till områden där inga fiskar och skaldjur kan leva.
Miljöstrategier mot syrebristen handlar oftast om att minska utsläppen av närsalter. Kevin Vikström föreslår ett nytt perspektiv på marin miljöförvaltning där underhållsandning måste beaktas. För att motverka syrebristen behöver vi öka kunskaperna om hur syreförbrukningen i havet fördelas mellan tillväxt- och underhållsandning, menar Kevin Vikström, doktorand vid Institutionen för ekologi miljö och geovetenskap.
Måste andas för att kunna röra på sig
Andning innebär att kolföreningar och syre omvandlas till energi. Alla levande djur i havet behöver energi för tillväxt men också för underhållande funktioner, vilket betyder att energin används till exempel för att ska kunna röra på sig, upprätthålla livsfunktioner och reparera skador.
Redan under 1970-talet kunde man mäta ett behov av syre även utan tillväxt i bakterier. Forskare utvecklade också en modell som beskrev den så kallade bakteriella underhållsandingen. Modellen utvecklades vidare under 1980-talet, men hittills har all forskning varit baserad på kulturer i laboratoriemiljö.
På ekosystemnivå har också ytterligare ett sätt att se på syreförbrukningen i havet utvecklats. Konceptet liknar underhållsandningen. Fotosyntetiserande mikroskopiska växter har använts som förklarande variabel. Konceptet kallas baslinjeandning och definieras som syrekonsumtion då fotosyntesen är försumbar.
Kol från älvar används till andning
Kol från till exempel älvar och grundvatten kan användas för andning och därmed kopplas den primära produktionen från andningen bort i ekosystemet. Vilken effekt baslinjeandningen och underhållsandningen har på ekosystem har inte studerats.
Nu har alltså Kevin Vikström studerat underhållsandning och baslinjeandning i en kustzon i Östersjön. Och gjort en uppskattning av det årliga bidraget av både baslinjerandning och bakteriell underhållsandning.
Hans resultat visar att den bakteriella underhållsandningen under högproduktiva förhållanden skulle bidra med 58 procent till den årliga bakteriella andningen.
Baslinjeandningen var också betydande och bidrog till 50 procent av den årliga syrekonsumtionen i vattenmassan.
– I ett större perspektiv visar resultaten att en minskning av bakteriell tillväxt med hjälp av minskade mängder näringsämnen inte nödvändigtvis minskar syrekonsumtionen för bakterier. I stället övergår den tillväxtbaserade andningen till underhållsandning med marginell skillnad i total konsumtion av syre som följd, säger Kevin Vikström.
Räcker inte att fokusera på tillväxt
Baslinjeandningen var främst driven av det kol som tillförs till kusten via älvarna. Därmed kan det finnas olika nivåer av baslinjeandning i olika miljöer. I ett ekosystem där baslinjeandning är hög kommer en minskning av näringsämnen inte nödvändigtvis minska syrekonsumtionen. Det får man däremot i en miljö där havets egen produktion av alger är den huvudsakliga källan av kol.
Andning för att upprätthålla livsfunktioner, men inte tillväxt, i ekosystemet kan vara hög i kustområden. Därmed kan den nutida miljöförvaltningsstrategi som fokuserar på tillväxt vara bristfällig, menar Kevin Vikström.
– Baslinje- och underhållandning är avgörande att beakta för att förstå och förvalta utvecklingen av syrefattiga kustnära områden på ett ändamålsenligt och ekonomiskt sätt.
Kontakt: Kevin Vikström, Institutionen för ekologi miljö och geovetenskap, kevin.vikstrom@umu.se
Den hjärthjälpande beslutsmodellen är utvecklad av Dennis Medved, doktorand vid Lunds tekniska högskola. Programmet är byggt som ett neuralt nätverk. Neurala nätverk efterliknar den mänskliga hjärnan vars nervceller är uppbyggda i komplexa nätverk.
Finessen med neuronnätverk är att de möjliggör maskininlärning, det vill säga att datorn kan lära sig själv och bli smartare efter hand. Ju mer råmaterial programmet kan sätta tänderna i och bekanta sig med, desto bättre blir den på att snabbt se mönster och dra slutsatser.
Algoritmen analyserar fler variabler än läkaren
Målet för forskaren är att denna snabbtänkta hjärträknare ska komma att användas som ett kompletterande beslutsstöd till läkare.
– Idag tar läkare ställning till ett tiotal kriterier såsom ålder, blodgrupp och vikt. Vår algoritm analyserar 267 möjliga variabler och ser samband och mönster som för en människa kan vara svåra, och ibland omöjliga, att upptäcka, säger Dennis Medved.
I Sverige står cirka 40 personer i kö för ett nytt hjärta och omkring 60 hjärttransplantationer utförs varje år. Idag används bara cirka 30-50 procent av de erbjudna organen.
– Användandet av en sådan här modell som vi har utvecklat skulle kunna möjliggöra användandet av fler donatorshjärtan utan att öka risken för patienterna.
Simulerat kösystem för hjärtan
I sin forskning har Dennis Medved utgått från amerikanska databaser. Principerna för urval är liknande i Sverige och i USA. Tillsammans med sina kollegor i Lund har han visat att i ett simulerat kösystem skulle den förväntade medianöverlevnaden kunna förlängas med ungefär 400 dagar med den nyutvecklade metoden, jämfört med en enkel prioriteringsmodell.
Går det då att säga att överlevnaden blir bättre om artificiell intelligens får välja organmottagare?
– Det är för tidigt att säga. För att göra ett sådant påstående krävs randomiserade kliniska studier, men mycket talar för det. Det vi har gjort är en typ av registerstudie, där vi har kunnat visa att den förväntade överlevnaden skulle kunna öka med ett år. Det är dock inte samma som att det i realiteten kommer att bli så.
Det verktyg som Dennis Medved utvecklat har tagit avstamp i en mjukvara, IHTSA, som Johan Nilsson, adjungerad professor i thoraxkirurgi med särskild inriktning mot thoraxtransplantation, och andra kollegor har utvecklat.
– I princip har vi återanvänt ursprungsidén från IHTSA. Arbetet har landat i en mer avancerad variant med fler invariabler, en mer modern arkitektur och djupare nätverk. Vad vi vet, finns idag inte någon maskininlärningsalgoritm för att prioritera patienter på väntelistan för hjärttransplantation.
Medborgardialoger eller demokratiska innovationer är samlingsbegrepp för politiska institutioner som syftar till att medborgarna ska kunna vara direkt delaktiga i beslut som berör dem. Medborgarbudgetar och e-petitioner är två vanliga exempel på sådana institutioner.
De är tänkta att fungera som ett komplement till det representativa demokratiska systemet och sedan början av 2000-talet har olika former av medborgarinflytande blivit allt mer vanliga.
– I min avhandling undersöker jag tre fall där olika former av demokratiska innovationer har införts: på lokal nivå i Reykjavik och Malmö och på nationell nivå i Estland, berättar Magnus Adenskog.
Både positivt och negativt
Det han har kommit fram till är att när nya lagar ska stiftas och politiska beslut ska tas så kan demokratiska innovationer fylla en viktig funktion.
– De kan exempelvis skapa möjligheter för att på ett bra sätt få in medborgares kunskaper i den beslutsfattande processen, säger Magnus Adenskog.
Han konstaterar även att demokratiska innovationer kan förändra medborgarnas förtroende för det politiska systemet – både i positiv och negativ riktning. Till exempel: En person som från början är positiv till det demokratiska systemet kan vara än mer välvilligt inställd efter att ha deltagit i en medborgardialog. Å andra sidan kan en deltagare som från början tycker att det politiska systemet fungerar dåligt vara än mer negativ efteråt.
Problem med att öka medborgarnas inflytande
Magnus Adenskogs avhandling visar också att det inte är helt oproblematiskt att öka medborgarnas inflytande. När politiker beslutar sig för att införa ett nytt arbetssätt ställs tjänstemännen inför nya frågeställningar.
– Säg till exempel att du bjuder in till ett möte om hur en lekpark ska utformas och det kommer fem personer. Hur stor vikt ska tjänstemännen lägga vid de här fem personernas synpunkter? exemplifierar Magnus Adenskog.
Han tror att avhandlingen kan komma till praktisk nytta för kommuner, politiska partier, regioner och landsting med flera.
– Mina resultat visar att demokratiska innovationer faktiskt påverkar de politiska systemen. Den kunskapen kan exempelvis politiker och organisationer använda för att utveckla demokratin. Avhandlingen kanske också kan bidra till debatten om hur vi vill att samhället ska styras.
Demokratiska innovationer går också under benämningen medborgardialoger. Benämningarna utgör båda ett samlingsbegrepp för en grupp politiska institutioner som syftar till att ge medborgarna möjlighet att direkt delta i det formella politiska beslutsfattandet. Exempel på sådana institutioner är e-petitioner och medborgarbudgetar: E-petition, eller ett e-förslag, är en kort fråga, önskan om åtgärd eller information från en medborgare till kommunen, landstinget eller regionen. Förslaget läggs ut på hemsidan och andra medborgare kan stödja förslaget genom att signera det. Medborgarbudget innebär att invånarna i exempelvis en kommun, inom en ekonomisk ram, prioriterar vad kommunen ska lägga sina pengar på.
– Upptäckten kan i förlängningen leda till att man kan rikta in bekämpningsåtgärder mer specifikt för att begränsa spridningen av Ockelbosjukan, säger professor Magnus Evander vid Umeå universitet.
I studien samlade forskarna in mygglarver från olika myggarter i Västerbotten. Larverna utvecklades till mygg och matades med blod som infekterats med Sindbisvirus, som är det virus som orsakar Ockelbosjukan. Man undersökte dels hur effektivt viruset kunde infektera myggorna, dels om viruset kunde spridas vidare av den infekterade myggan. Genom att dissekera myggorna kunde forskarna mäta mängden virus i olika organ inne i myggorna. Även myggornas saliv samlades in.
Nordliga husmyggan den enda som spred viruset
Ett betydande antal av den nordliga husmyggan, Culex torrentium, hade Sindbisviruset i sin saliv ännu 29 dagar efter att de hade infekterats. Myggan sprider virus när den suger blod. Då sprutar myggan först in lite saliv och börjar sedan suga. Om det finns virus i myggsaliven riskerar den bitne att bli infekterad. Den nordliga husmyggan är en relativt vanlig mygga på sensommaren i norra Sverige. I studien var det den enda myggan som kunde sprida Sindbisviruset.
– Mer forskning behövs för att helt kunna utesluta andra myggor som potentiella smittspridare i norra Sverige men vi är en bit på vägen. Metoden kan givetvis även användas för att på motsvarande sätt ringa in arter som kan sprida smittan i andra delar av landet, säger Magnus Evander.
I Sverige har man tidigare trott att Sindbisviruset mest förekommer i de centrala delarna av landet, men de senaste åren har det varit en ökning av insjuknanden i Ockelbosjukan även i norra Sverige. 2013 skedde ett utbrott av Ockelbosjukan längs Norrlandskusten från Örnsköldsvik till Piteå.
Sindbisvirus och Ockelbosjukan
Sindbisvirus är ett myggburet virus som orsakar Ockelbosjukan. Virus är ofta specialiserade på vissa myggarter som överför virus bättre till exempelvis människor. Det finns ett femtiotal olika blodsugande myggarter i Sverige varav ett femtontal finns representerade i Västerbotten.
Ockelbosjukan, även kallad bärplockarsjuka, yttrar sig som utslag, ledvärk, muskelvärk och ofta också feber. Ledvärken kan i vissa fall bli långvarig och kvarstå i månader eller till och med flera år efter infektionen. Sindbisviruset infekterar fåglar och sprids mellan myggor och fåglar under sommaren. Mot slutet av sommaren finns det tillräckligt många myggor som är infekterade, och då kan virus också överföras till människor via myggor.
Kontakt:
Magnus Evander, Professor, Institutionen för klinisk mikrobiologi, enheten för virologi, magnus.evander@umu.se
– Vi måste öka medvetenheten om de långsiktiga effekterna av hälsosam mat tidigt i livet, konstaterar Lauren Lissner, professor i epidemiologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Den aktuella observationsstudien omfattar 2 263 barn. För att få en generell bild av deras matvanor undersöktes socker- och fettintag när de var 6-9 respektive 11-16 år gamla.
Högre andel drack varje vecka
I de yngre åren fick föräldrarna ange hur ofta barnen åt av ett drygt 40-tal livsmedel. I den uppföljande delen rapporterade barnen själva om både kost- och alkoholvanor.
I gruppen 11-16-åringar som haft lågt socker- och fettintag när de var yngre angav tre procent att de använde alkohol varje vecka. I gruppen som haft hög socker- och fettkonsumtion tidigt i livet var motsvarande andel över sju procent.
Forskarna har inga direkta bevis för ett orsakssamband. Däremot har de granskat faktorer som skulle ha kunnat förklara kopplingen mellan tidiga kostvanor och senare alkoholkonsumtion, men som inte gjorde det.
Det gällde barnens psykiska välbefinnande, föräldrars inkomst och utbildning, i vilken grad de styrde sina barn och hur de själva använde alkohol. Det handlade också om hur ungdomarna åt när de var 11-16 år.
Var det möjligen samma barn i den här åldern som gillade både socker, fett och alkohol?
– Vi har gjort analyser som delar upp korrelationerna, och det starkaste sambandet vi ser är det som finns mellan kosten hos de yngre barnen och alkoholen när de blir äldre. Det som driver är utan tvekan denna tidiga påverkan, säger Kirsten Mehlig, docent i epidemiologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och artikelns förstaförfattare.
Slutsatsen blir inte att eliminera fett i barn kost, men däremot undvika exempelvis socker, trans- och mättade fetter, och den kombination av socker och fett som ofta finns i processad mat, menar forskarna. De efterlyser också strängare lagstiftning mot reklam för onyttig mat.
– Det är viktigt inte bara för att undvika karies, fetma och diabetes. Det finns väldigt många fler fördelar med att barn får hälsosam mat, säger Lauren Lissner.
Studien
Forskningsresultaten bygger på data från en stor europeisk studie och dess uppföljare (IDEFICS/I.Family) där Göteborgs universitet har huvudansvar för Sveriges medverkan. Övriga deltagande länder är Belgien, Cypern, Estland, Italien, Spanien, Tyskland och Ungern.
Varje gång en bakterie delar sig måste hela dess DNA kopieras och stora mängder av de fyra DNA-byggstenarna tillverkas. Enzymet som tillverkar dessa heter RNR (ribonukleotidreduktas). Eftersom RNR utför en så central reaktion har det studerats intensivt i över 50 år.
I alla organismer man har studerat – från människa till bakterier – så har det krävts att RNR binder metalljoner för att utföra sin funktion. En strategi som vårt immunförsvar använder för att skydda oss mot bakterieinfektioner är att begränsa deras tillgång på metaller, och på så sätt svälta ut dem.
– Vi upptäckte en sorts RNR-enzymer i mykoplasma som inte behöver metaller, säger Vivek Srinivas, doktorand vid Institutionen för biokemi och biofysik, Stockholms universitet och en av författarna till studien, som publicerats tidskriften Nature.
Använder aminosyra istället för metalljon
I studien visar forskarna att mykoplasmabakteriers RNR istället för metaller använder sig av en modifierad aminosyra som innehåller ett ojämnt antal elektroner, en så kallad radikal, och därför blir mycket reaktiv.
Mykoplasmabakterier kan orsaka lunginflammation
Mykoplasma är ett släkte bakterier som saknar fast cellvägg. De är de minsta fritt levande organismer som identifierats, med en diameter på cirka 300 nanometer. Ett hundratal mykoplasmaarter har identifierats.
Mykoplasmaorganismer kan orsaka bland annat lunginflammation och äggledarinflammation.
Många av de bakterier som har den nya sortens RNR är sjukdomsalstrande och koloniserar slemhinnor i luftvägar och genitalier. Det är möjligt att detta sätt att göra DNA-byggstenar utvecklades för att bakterierna ska kunna överleva och dela sig i miljöer med extremt låg tillgång på metalljoner.
– Det är fascinerande att se hur evolutionen har kommit fram till en alternativ kemisk lösning på detta problem, något vi inte trodde var möjligt utan metaller. Det innebär ju också att det kan finnas nya vägar att bekämpa de bakterier som använder sig av denna strategi, säger Martin Högbom, professor vid Institutionen för biokemi och biofysik, Stockholms universitet, som lett projektet.
Studien är ett samarbete mellan forskare vid Stockholms universitet, Max Planck institutet i Mülheim, Karolinska institutet, och Australian national university i Canberra.
Martin Högbom, professor vid Institutionen för biokemi och biofysik, Stockholms universitet, hogbom@dbb.su.se, 070-413 28 06
Atlantrallen (Atlantisia rogersi) är endemisk och finns bara på Inaccessible Island. Den har inga naturliga fiender på ön och springer omkring som en liten gnagare i vegetationen.
Biologen Martin Stervander, verksam vid University of Oregon, ledde under sin tid vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund en studie tillsammans med forskare från Sydafrika och Portugal. Bland annat analyserade de atlantrallens DNA med hjälp av modern sekvenseringsteknik. På så vis kunde forskarna fastslå att atlantrallens närmaste, nu levande släktingar, är den fläckvingade dvärgrallen i Sydamerika och svartrallen som finns i både Syd- och Nordamerika. Dessutom finns troligen en släkting på Galápagos.
Goda kolonisatörer
– Det verkar som om rallfåglar är extremt duktiga på att kolonisera nya, avlägsna platser och att anpassa sig till skilda miljöer. Trots stora avstånd kan miljöer vara likartade och evolutionen har lett till att avlägsna släktingar liknar varandra så pass mycket att systematiker luras till felaktiga slutsatser, säger Martin Stervander.
En som tog fel var britten Percy Lowe när han för snart 100 år sedan beskrev atlantrallen. Lowe placerade in fågeln i ett eget släkte och drog slutsatsen att dess oförmåga att flyga var ett mycket gammalt drag och att den koloniserat Inaccessible Island till fots genom att gå på landtungor och över kontinenter som senare försvunnit i havsdjupen.
– Det var ingen stor överraskning att Lowes teori inte stämde. Med hjälp av DNA bevisar vi att atlantrallens förfäder har flugit till Inaccessible Island från Sydamerika för cirka 1,5 miljoner år sedan, säger Martin Stervander.
Inaccessible Island (Otillgängliga ön). Bild: Peter G. Ryan
– Fågeln har inte haft några naturliga fiender på ön och den har inte behövt kunna flyga för att undkomma rovdjur. På så vis har det naturliga urvalet och evolutionen genom årtusendena minskat atlantrallens flygförmåga tills den helt gått förlorad. Att inte kunna flyga är en vinst i den miljö där den lever eftersom den inte ödslar energi på något som är onödigt för att överleva och fortplanta sig.
– Vår upptäckt sätter fokus på hur viktigt det är även fortsättningsvis att förhindra att fiender till atlantrallen introduceras på ön. Om det händer kan den försvinna, säger Bengt Hansson, professor vid biologiska institutionen i Lund och en av forskarna bakom studien.
Martin Stervander, postdoc, Institute of Ecology and Evolution, University of Oregon, mste@uoregon.edu
Bengt Hansson, professor vid Biologiska institutionen, Lunds universitet, bengt.hansson@biol.lu.se
I socialnämnderna i Sverige ska det sitta så kallade lekmän – politiskt tillsatta medborgare utan expertkunskap. Den svenska lekmannastyrningen inom socialnämnden är en modell som inte längre finns i de övriga nordiska länderna. Där är det istället ämnesexperter som sitter i majoritet i nämnderna och fattar beslut.
− En kritik mot lekmannamodellen är att socialarbetarna menar att besluten kan bli bättre om de fattas av personer med expertkompetens. Samtidigt ger lekmannasystemet insyn i ett sammanhang som annars riskerar att bli ganska slutet, säger Andreas Liljegren, docent i socialt arbete vid Göteborgs universitet.
Studerat hur socialnämnder gör
Tillsammans med forskarna Staffan Höjer och Torbjörn Forkby har han observerat socialnämnder i tre kommuner under nio månader. Forskarna har även intervjuat lekmän som sitter i socialnämnderna och genomfört en enkätstudie i 99 kommuner.
− Resultatet av studien visar att lekmännen i sina beslut sällan går emot socialarbetarnas rekommendationer. Däremot hittar de andra vägar för att utöva inflytande, säger Andreas Liljegren.
Bland annat ställde lekmännen i studien frågor om socialarbetarnas eventuellt bristfälliga agerande i ärendena. De pekade ut ologiska och inkonsekventa argument i deras barnavårdsutredningar och ifrågasatte deras beräknade kostnader för föreslagna insatser.
− Lekmännen ifrågasatte på ett indirekt sätt expertkunskapen och fick därigenom inflytande över rättsprocessen och besluten, säger Andreas Liljegren.
Lekmannastyrning mot trenden
I studien uttryckte lekmännen bland annat att de ville utgöra ett skydd för medborgarna från att bli felaktigt behandlade av professionella. De menade också att socialarbetare kan bli för enögda i sin specialistkompetens.
− Medan andra professioner mer och mer förespråkar forskningsbaserad kunskap är lekmannastyrningen inom socialt arbete ett exempel på det motsatta, säger Andreas Liljegren.
Mängder av processvatten från beredning av sill, räkor och musslor pumpas kontinuerligt ut från sjömatsindustrin som avfall. Det handlar om vatten från till exempel kokning av räka och mussla, eller vatten som används när man filear, försaltar och marinerar sill. Cirka 7000-8000 liter vatten går åt per ton sill, eller 50 000 liter per ton skalad räka eller per tre ton rå räka.
Färdig räkfond
Men i vattnet finns proteiner, peptider, fetter och andra näringsämnen, som istället kan återvinnas och användas i till exempel livsmedelsindustrin, som fiskfoder eller för att odla mikroalger. Faktum är att kokvatten från räkor i princip är en färdig fond.
Det nordiska projektet Novaqua, som letts av Chalmersprofessorn Ingrid Undeland, har visat att det går att ta till vara viktiga näringsämnen ur vattnet.
– Det är mycket viktigt att industrin förstår att processvattnet inte behöver bli avfall, utan att det egentligen är en spännande råvara, säger Ingrid Undeland vid institutionen för biologi och bioteknik.
– I grunden handlar vårt projekt om ett cirkulärt tänkande. Förr fanns en mer holistisk syn på hanteringen av råvaror, men idag går mycket till spillo. Dessutom står vi inför ett proteinskifte och det finns ett stort sug efter nya proteinkällor.
Nya produkter som i mejeriindustrin
Forskarprojektet startade 2015 med syfte att återvinna näringsämnen och skapa användningsområden för dessa, på ett liknande sätt som idag görs i mejeriindustrin. Där används vätskan från osttillverkning, vasslen, inom exempelvis sportnutrition, till bakning, tillverkning av messmör och i foderprodukter.
När forskargruppen startade med att kartlägga processvattnen fann de att de innehöll upp till 7 procent protein och 2,5 procent fetter. I processvatten från räka fanns också det röda pigmentet och antioxidanten astaxanthin.
– Vi räknade ut att för en sillproducent var förlusten av protein cirka 15 procent. Alltså: av den ingående mängden protein försvann 15 procent ut med vattnet, förklarar Ingrid Undeland.
Genom en tvåstegsprocess lyckades forskarna återvinna upp till 98 procent av proteinet och 99 procent av de omega 3-rika fetterna. Vid processen fick man fram en halvfast biomassa och en näringsrik vätska. När biomassan kom från räkkokvatten innehöll den efter torkning 66 procent protein och 25 procent fett. I två försök användes sedan denna nya biomassa som ingrediens i fiskfoder till lax, med goda resultat.
För glacerings och mikroalgodling
Den näringsrika vätskan användes som glaceringsmedium för att skydda frusen fisk mot härskning. Vätskan visade sig vara något mer skyddande än den vattenglacering som vanligen används. Vätskan testades också som näringsrikt medium för mikroalgodling och fick två algarter att växa extra bra. Algerna är sedan tänkta att användas som proteinkälla och pigment.
Sammantaget har projektet alltså kunnat visa på olika sätt att använda återvunna näringsämnen. Nu gäller det att få fisk- och skaldjursindustrin att ställa om sin produktion.
– En stor utmaning är att industriellt ta vara på vattnet medan det fortfarande hanteras som ett livsmedel, alltså innan det börjar hanteras som avfall. Det ställer krav på exempelvis kylning och hygien, säger Ingrid Undeland.
Krävs investeringar
I Sverige görs idag en viss rening av vattnet innan det släpps ut, vilket gör att många redan har så kallade flotationstankar som används i andra steget av den återvinningsprocess som utvecklats. Ändå krävs naturligtvis investeringar, menar Bita Forghani Targhi, som arbetar som post-dok på avdelningen för Livsmedelsvetenskap och är Undelands kollega:
– Ekonomin är den största utmaningen, skulle jag säga.
Utvecklingsarbetet med processvatten från industrin fortsätter nu med det nya projektet AquaStream, som finansieras av Europeiska havs- och fiskerifonden. Bita Forghani Targhi menar att ett viktigt nästa steg är att vända sig till de lokala företagen, intervjua dem om deras hantering av processvatten och sedan verifiera hur mycket värde som går till spillo genom en första kontroll av vattnet. Hon ser positivt på framtiden:
– Jag tror att tekniken för att återvinna vattnet kommer att användas, förr eller senare. Insikterna om värdet med att återvinna näringsämnen ökar, vilket också underlättar för att få industrierna att röra sig i riktning mot en cirkulär ekonomi.
Kontakt:
Ingrid Ungeland, professor i Livsmedelsvetenskap, institutionen för Biologi och Bioteknik, undeland@chalmers.se
Bita Forghani Targhi, doktor, avdelningen för Livsmedelsvetenskap bita.forghani@chalmers.se
