Vid blodtransfusion är det viktigt att känna till både blodgivarens och patientens blodgrupper. Anledningen är att man vill matcha dessa mot varandra för att minska risken för biverkningar vid blodtransfusion. De välkända blodgruppssystemen ABO och Rh prioriteras vid blodgruppering eftersom de är kliniskt viktigast. Men övriga blodgrupper kan också ställa till problem.
Under det senaste decenniet har forskare utvecklat metoder för att fastställa många av våra blodgrupper med DNA-teknik istället för att använda röda blodkroppar. Den moderna tekniken är särskilt viktig för patienter som har fått stora mängder blod eller de som behöver blod ofta. Då består nämligen deras blod av en blandning från flera olika blodgivare, vilket ger laboratoriet problem att avgöra vilken som är patientens egen blodgrupp. För att DNA-testerna ska fungera måste dock den genetiska orsaken till varje blodgruppssystem vara känd. Så är fallet för majoriteten av våra 36 system, inklusive ABO och Rh.
Den bakomliggande genetiska orsaken
I praktiken är det faktiskt bara ett system, Xg-systemet, som har fortsatt att gäcka läkare och forskare genom åren. En tredjedel av alla män och en tiondel av alla kvinnor saknar det protein som bär den mystiska blodgruppen Xga på sina röda blodkroppar, de är alltså Xga-negativa. Proteinets funktion är dessutom fortfarande okänd. Blodgruppen Xga upptäcktes redan 1962 i New York men inte förrän nu har alltså forskare i Lund lyckats ta reda på varför en stor del av befolkningen saknar Xga.
– Vi gillar att lösa gamla gåtor som andra gått bet på så vi kombinerade datorbaserade analyser och laboratorieexperiment, säger Martin L Olsson, professor vid Lunds universitet och överläkare vid Region Skåne, som lett studien.
Trots att denna blodgrupp var den första som kopplades till en specifik kromosom hos människan (könskromosomen X) är Xg det sista blodgruppssystemet att lämna ifrån sig sin hemlighet och därmed kunna inkluderas i de moderna gentesterna.
– Vi använde en bioinformatisk strategi för att hitta den bakomliggande genetiska orsaken, säger doktoranden Mattias Möller, som har ett förflutet i databranschen innan han sadlade om för att bli läkare och blodforskare, och fortsätter
Därför kan inte Xg-proteinet komma till uttryck
– Jag satte mig vid datorn där jag delvis med hjälp av mina egna verktyg analyserade och jämförde resultat från stora tidigare studier för att lösa problemet. Sedan fick mina kollegor ta vid och försöka bekräfta mitt fynd genom experiment i laboratoriemiljö.
Laboratorieexperimenten visade att en liten förändring en bit från XG-genen förhindrar transkriptionsfaktorn GATA1 att binda in till DNA:t och därmed kan Xg-proteinet inte uttryckas i de röda blodkropparna hos en del av oss. Fyndet gör att man nu äntligen kan fastställa också Xga-blodgruppen med genteknik.
– Nu vill vi införa detta på kliniken och sedan ta reda på vad det här spännande proteinet gör och vilka konsekvenser det får att många av oss saknar det, avslutar Martin L Olsson.
Från akutblod till personlig blodmatchning
Vi kan alla hamna i situationer då vi kan behöva ta emot blod från en annan person. Det kan röra sig om olyckor, planerade operationer eller olika sjukdomar som leder till blodbrist. Då är det viktigt att vi får blod som är så likt vårt eget som möjligt – fel blod kan i värsta fall ledatill döden. Det handlar om att matcha blodgrupper.. Läs hela artikel på Vetenskap och hälsa
Den kosmiska strålningen är svår att observera och mäta. Den består av laddade partiklar som rör sig genom ett kraftfullt magnetfält, vilket gör det omöjligt att kunna spåra varifrån den kommer. Tillsammans med kosmisk strålning produceras dock även neutriner, oladdade elementarpartiklar utan massa som kan passera genom rymden i princip opåverkade.
En neutrino som interagerar med en molekyl av is. Bild: Nicolle R. Fuller/NSF/IceCube.
Det är en neutrino, med en energi på ungefär 300 TeV, som med hjälp av IceCube-teleskopet på Sydpolen har kunnat identifieras och spårats tillbaka till sin källa, en så kallad blazar. En blazar är en jättestor elliptisk galax med ett centrum av ett massivt, snabbt snurrande svart hål, just denna betecknas TXS 0506 + 056 och ligger cirka 4 miljarder ljusår bort från jorden.
Kosmisk strålning från jättegalax
Ett internationellt forskarteam med forskare från bland annat Stockholms universitet och Uppsala universitet har identifierat en trolig källa för var den kosmiska strålningen som når jorden bildas. Upptäckten gjordes med neutrinoteleskopet IceCube vid Sydpolen tillsammans med observationer från ett 20-tal olika teleskop runt om i världen.
– I september förra året fångade IceCube upp en neutrino med väldigt hög energi och larmade andra teleskop. Samtidigt såg NASA:s Fermi-satellit och det så kallade MAGIC-teleskopet på Kanarieöarna en aktiv galax flamma upp på flera miljarder ljusårs avstånd i samma riktning som neutrinon kom från, berättar Chad Finley vid Fysikum, Stockholms universitet.
Chad Finley har lett arbetet med att analysera tidigare data från IceCube och har hittat ett dussintal neutriner som kommer från samma håll. De är alltså ytterligare bevis på att det finns ett samband mellan högenergineutriner och den här aktiva galaxen.
– Blazarer – och aktiva galaxer mer generellt – verkar alltså fungera som naturens mest extrema partikelacceleratorer, säger han.
Om IceCube
IceCube är ett neutrinoteleskop ett par kilometer ner i isen på Sydpolen och finansieras av amerikanska statliga National Science Foundation, men också av Tyskland, Sverige och Belgien samt sju andra länder. Svensk finansiering kommer från Vetenskapsrådet. I samarbetet ingår 320 forskare från nästan 50 institutioner runt om i världen. Stockholms universitet grundade tillsammans med Uppsala universitet och tre andra universitet det första neutrinoteleskopet på Sydpolen 1992. Läs mer om IceCube på Stockholms universitets webb.
Studie
Resultaten är publicerade i den vetenskapliga tidskriften Science av ett internationellt forskarteam med bland annat Chad Finley från Stockholms universitet och Olga Botner från Uppsala universitet. Mer information om studien och kopior av artiklarna finns på http://www.eurekalert.org/jrnls/sci.
Kontakt
Chad Finley, universitetslektor vid Fysikum, Stockholms universitet, cfinley@fysik.su.se, 08-55 37 87 57 (kopplad till mobil).
En forskargrupp på KTH har samarbetat med forskargrupper i Ryssland och USA. De har utvecklat ett så kallat ”reversibly switchable fluorescent protein” som riktar sig mot den röda delen av det synliga spektrat. Det innebär att proteinet har två olika tillstånd där det är fluorscerande i bara ett av tillstånden. Man kan tvinga fram övergångar mellan dessa tillstånd med hjälp av ljus med olika våglängd, konstaterar Andreas Bodén, doktorand vid avdelningen för biofysik och Science for Life Laboratory på KTH och en av artikelns medförfattare.
– Efterfrågan på proteiner av detta slag har under lång tid varit stark i fältet varför vi hoppas att detta framsteg kan öppna upp nya dörrar för studier av dynamiska förlopp i levande celler och organismer, säger han.
Ny teknik som använder rött växelvis fluorescerande protein leder till bättre bilder av levande celler. Bild: Testa Lab
Proteinet fungerar i princip som en lampa som man kan sätta på och stänga av genom att belysa den. Tillsammans med ett egenutvecklat mikroskop ger det här växelvis flourescerande proteinet möjlighet att avbilda levande celler i hög spatiell och temporal upplösning med lasrar i den grön-röda delen synliga spektrat, enligt Andreas Bodén.
Rött ljus visar mer
Denna spektrumförskjutning har flera fördelar, enligt Andreas Bodén. Rödare ljus penetrerar vävnader mycket bättre. Det innebär att man kan uppnå högkvalitativa bilder längre in i celler och vävnader. Rött ljus är dessutom mindre fototoxiskt för celler. Det gör att man kan studera celler och vävnader under längre tid utan att strålningen i sig ger toxiska effekter och påverkar det biologiska systemet. Celler är generellt sett känsliga mot strålning av olika typer då energin i strålningen kan absorberas i cellen och orsaka skada/oönskade kemiska reaktioner. Dessa skador på cellen som framkallas av strålning kallas fototoxicitet. Då rött ljus har lägre energi än t.ex. blått ljus är risken för fototoxicitet mycket lägre, förklarar Andreas Bodén.
– Till vår kännedom har ingen tidigare presenterat proteiner med dessa spektrala egenskaper. De exempel på rödare proteiner som har funnits tidigare har fortfarande krävt en viss belysning av violett ljus. De har heller inte resulterat i samma goda bildkvalitet som det vi nu publicerar.Avbildning av levande celler med blått/violett ljus ifrågasätts ofta för dess potentiellt invasiva strålning. Minskad risk för fototixicitet möjliggör studier av biologiska system i hög upplösning under lägre tidperioder vilket kan ge insikt i dynamiska processer över längre tid, säger han.
Kombination av ljusmönster
Av de proteiner som presenteras i artikeln i Nature Methods har två tagits fram av den ryska gruppen vid Russian Academy of Sciences och en har tagits fram av den ryska gruppen vid Albert Einstein College of Medicine.
– Proteinens egenskaper och praktiska användbarhet har sedan utvärderats och testats av vår grupp på KTH. Samtliga bilder som presenteras är även tagna med vårt egenutvecklade mikroskop, säger Andreas Bodén.
Utvecklingen av mikroskopet påbörjades i ett annat projekt innan utvecklingen av detta nya protein. Men proteinet har visat sig vara väl lämpat för detta mikroskop.
– Mikroskopet använder en ny kombination av ljusmönster för maximera både spatiell och temporal upplösning i samma system. Kombinationen av hög spatiell och temporal upplösning samt dess kompabilitet med experiment i levande celler är unikt, säger Andreas Bodén.
Kontakt: Ilaria Testa, lektor, avdelningen för biofysik Science for Life Laboratory, KTH, 073 – 656 83 80, testa@kth.se
Den supertunna och hållbara kraftkällan kan komma att ersätta dagens konventionella batterier i framtida mobila enheter.
– Runt 90 procent av de batterier vi använder på jorden i dag återanvänds inte. Med tanke på att vi beräknas ha runt 20 miljarder bärbara uppkopplade prylar år 2020 är situationen ohållbar, säger Sergey Shleevvid Malmö universitet, som leder det svenska forskarlaget.
Deras forskning visar att den energirika sockerarten glukos kan utvinnas ur kroppens eget svett och sedan transformeras och lagras som elektricitet i kraftkällan.
Lager som kan utvinnas ur växter och svampar Energicellen är i princip uppbyggd av tre grundlager: ett kallat ITO, indiumtennoxid, som kan liknas vid en transparent film med mycket god ledningsförmåga. Det andra lagret består av en tunn nanostruktur och det tredje är en biologisk katalysator i form av ett redoxenzym, som kan utvinnas ur växter och svampar, som accelererar processen i enheten.
– Vi har utvecklat ett flexibelt och transparent material som både kan omvandla och lagra energi. Nästa steg för oss blir att förfina dessa tre lager så att kraftkällan får maximal laddningspotential och blir ännu miljövänligare, säger Sergey Shleev.
Som exempel på det senare nämner Sergey Shleev att försöka byta ut metallen i ITO mot nedbrytningsbara organiska polymerer.
Kraftkälla i kläderna Det finns stora vinster med ett material som är både flexibelt och transparent. Flexibilitet innebär att kraftkällan går att integrera i saker som kräver följsamhet: som linser, plåster och även kläder. Transparensen är – förutom den rent kosmetiska fördelen – en viktig funktionell egenskap då den möjliggör för solenergin att nå fram till cellens samtliga lager.
Forskningsprojektets tyska del bedrivs vid Ruhruniversitet i Bochum under ledning av professor Wolfgang Schuhmann.
– Vi kompletterar varandra väl. De är experter inom nanostrukturer och robotik medan vi är världsledande inom biologiska material, säger Sergey Shleev.
Rom är ett av världens mest klassiska turistmål. En stad med historiska lämningar sedan årtusenden. Och en stad som genererat otaliga guideböcker, från medeltid och framåt.
– Rom är en stad där alla lager finns bevarade. De medeltida vägarna bygger på de antika och väldigt lite har förändrats i stadsmiljön, säger Anna Blennow som är universitetslektor i latin vid institutionen för språk och litteraturer vid Göteborgs universitet.
Hon har lett ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om hur guideboken utvecklats genom historien. Forskarna valde en guidebok var, från medeltiden och in på 1900-talet och studerade dem genom bland annat workshops på plats i Rom.
Beskrivningarna har förändrats
– Vi gjorde stadsvandringar där vi tog ut våra böcker på promenad för att se vad som hände om vi försökte följa dem i verkligheten. Det är först då man fullt ut förstår vilka funktioner de olika böckerna har och vilken målgrupp de riktat sig till.
Forskarna kunde stanna en halv dag vid ett monument eller en plats för att se hur de olika böckernas beskrivningar har förändrats.
– Det var stora skillnader i vad man har tyckt varit sevärt och viktigt, vackert eller fult. Det är intressant att spåra upp vad guideboken tiger om, det säger mycket om tiden.
Piazza Navona
Anna Blennow tar Piazza Navona som exempel, en ikonisk plats full av arkitektur och konst och med stora inslag av barock. Det anses fint idag, men inte under 1800-talet. Då hade guideböckerna nästan inget att säga om piazzan.
Samma sak med Caravaggio, en konstnär vars verk alla vill se idag. De ansågs under en period inte vara bra konst och finns då inte med i böckerna. Vissa platser har förändrats mycket, exempelvis Forum Romanum som grävdes ut i större omfattning i slutet av 1800-talet och först då blev ett viktigt besöksmål.
Stereotyper i befolkningen
Forskarna fann vissa stereotyper, exempelvis i beskrivningar av Roms befolkning. Först nämns de inte alls men skildras sedan som lite farliga.
– När befolkningen dyker upp i böckerna blir de ett pittoreskt inslag – men som resenären helst inte ska interagera med. Man kunde bli lurad och lokala guider påstods kunna komma med osann information.
En guidebok ska dels visa vägen och dels ge information. Den ska vara strukturerad geografiskt så att man kan ta sig fram, men också berätta tematiskt. Förslag på lagom långa promenader återkommer i alla epoker.
– De funktioner som vi hittade i guideböckerna har varit lika under alla tider. Det som har skiftat är vilka som reser och vad de har för syfte med resan.
Ekonomi och infrastruktur styr resandet
De typiska Romresenärerna är dels pilgrimer som besöker religiösa platser, dels historiskt och arkeologiskt intresserade och dels turister som mest vill strosa omkring och äta glass och dricka prosecco.
Medeltiden är pilgrimernas tid, under renässansen och framåt reste de bildade och bemedlade, på 1800-talet ger sig medelklassen ut och under 1900-talet kommer massturismen i stor skala då även arbetarklassen får råd att resa.
– Resandet påverkas mycket av ekonomi och infrastruktur. Som när järnvägsnätet byggs ut över hela Europa och när flygresor blir så pass billiga att nästan vem som helst kan flyga.
Den guidebok Anna Blennow själv djupstuderat är den allra äldsta, från 800-talet. Den finns i ett klosterbibliotek i Schweiz, i ett enda exemplar. Den är kortfattad med listor på monument, men så fiffigt upplagd att de monument som listas på bokens vänstersida också ligger på vänster sida när man rör sig genom staden, och vice versa.
– Den är som en karta i ord.
Världens äldsta guidebok från 800-talet beskriver Rom. Boken finns i ett enda exemplar, på ett Klosterbibliotek i Einsiedeln i Schweiz. Bild: Einsiedeln, Stiftsbibliothek, Codex 326(1076), f. 67r – Manuscript of collected works
Pocketformat bäst
Bilder och kartor kommer först under 1600-talet. Alla böcker som forskarna valt hade samma storlek: pocketformat. Förlag har ibland gjort försök med större format men det enda som verkar funka i längden är den lilla pocketboken.
Vissa guideböckerna talar med en anonym, objektiv röst medan andra har en personlig ton där författaren blir en god vän. Ett exempel på det senare är Rom på 8 dagar från 1927, den första svenska guideboken om staden skriven av journalisten Ellen Rydelius.
– Hon är en pålitlig vän som man tar i handen och ger sig ut med.
Anna Blennow är besatt av guideböcker, så fort hon ska ut och resa tar hon med sig en äldre guidebok. Om den är omkring hundra år eller yngre finns de monument och hotell som den rekommenderar nästan alltid kvar.
– Det är ett jätteroligt experiment som man kan göra.
Annat värde än det digitala
Malin Zillinger som universitetslektor vid institutionen för service management och tjänstevetenskap vid Lunds universitet forskar om resenärers sätt att söka information idag. Hon konstaterar att guideboken håller ställningarna – i vår alltmer digitaliserade värld.
– Guideböckerna är fortfarande stora, det är inte så att det digitala har tagit över.
Forum Romanum
Hon konstaterar att guideboken har fått ett annat sorts värde än förr, den har vissa fördelar gentemot det digitala. Den samlar olika sorters information på ett bra sätt, den blir något som vi samlas kring och som vi litar på, mer än på nätet. Vi spenderar tid med guideboken, läser den som en roman och den blir en statussymbol, något att sätta i bokhyllan för att visa upp hur vi rest.
Digital information funkar bäst i vissa situationer: innan vi bestämt resmål, strax innan vi ska besöka till exempel ett museum för att kolla öppettider och sådant, och om vi ska boka resor och boende själva.
– Då spenderar vi mycket tid på nätet. Myten om att sökningar på internet är enkla – det stämmer inte. Det är inte alltid lätt att hitta, sökvägar är inte så logiska.
Lagom kunskap är bäst
Malin Zillinger menar att vi vill ha lagom mycket fakta innan vi ger oss ut och reser.
– Jag behöver ett visst mått av information – men inte för mycket. Jag vill vara en äventyrare och kunna upptäcka saker på plats och det gör jag inte om jag redan vet allt.
Malin Zillinger gjorde för ett antal år sedan en studie vid turistforskningsinstitutet ETOUR vid Mittuniversitetet om hur tyska guideböcker skildrade Sverige. Hon fann bland annat att de inte alltid hade så bra koll på geografin, en av dem hade exempelvis Idre i Dalarna som den nordligaste destinationen. Men det har blivit bättre konstaterar hon.
– De har bättre koll idag, de som skriver guideböcker är ofta hängivna resenärer. Det är sällan jag upptäcker några felaktigheter.
Hon fann också vissa stereotypa beskrivningar av Sverige, som ”älgarnas land” eller ”de röda stugornas kungarike” – och det lever kvar.
– Det är svårt att förändra stereotyper. Om bilden av Sverige är att där finns älgar och att det är roligt – då blir det också det som jag letar efter. Bilden av Astrid Lindgren-landet lever fortfarande starkt, beroende på att generationen som läste henne när de var små vill förmedla det vidare till sina barn.
Text: Helena Östlund, på uppdrag av forskning.se
– Det handlar alltså inte om mobbning utan om sådana saker som att inte accepteras av kompisarna, att inte passa in, säger Matilda Wurm.
Inom ramen för ett större projekt, Trestadsstudien, har hon följt 1181 ungdomar i tre år, från sjuan till nian, för att studera hur smärta utvecklas över tid.
Den här oron, det Matilda Wurm kallar kompisrelaterad stress, kan bidra till utvecklandet av fysisk smärta i muskler och leder. Värken kan vara så svår att den påverkar vardagen för en del ungdomar.
– Det kan exempelvis handla om att de stannar hemma från skolan, att de får problem med att sova eller har svårt att koncentrera sig i skolan. Jag har definierat värk som att man har ont minst en gång i månaden och att det påverkar ungdomarnas kompisrelationer, skolan och/eller fritiden, förklarar Matilda Wurm.
Tjejer värst drabbade
Hennes studie visar att tjejerna är värst drabbade. I sjuan hade tjejerna och killarna visserligen lika mycket värk. Men i åttan och nian var det nästan dubbelt så många tjejer som killar som uppgav att de hade ont.
– Det finns forskning som visar att tjejer oroar sig mer över sina relationer med kompisar. De reagerar starkare om en kompisrelation hotas. Det finns också forskning som visar att tjejer faktiskt har mer att oroa sig över i sin vardag, det är mer press på dem än på killar. Det kan till exempel vara en sådan sak som att de måste hantera fysiska närmanden, vilket killar generellt oftast slipper.
Dubbel så många tjejer hade ont
I Matilda Wurms studie ingick 1181 ungdomar. Av dem hade totalt 8,4 procent av sjundeklassarna värk i ryggen, axlarna eller nacken som påverkade deras vardag i viss mån. I åttondeklass hade siffran stigit till 10,5 procent för att sedan sjunka något i nian, till 9,9 procent.
I sjuan var det ingen större skillnad mellan killar och tjejer, även om tjejerna låg något högre. I åttan och nian såg det annorlunda ut – killarna låg kvar på ungefär sju procent medan värdet för tjejerna var nästan dubbelt så högt, runt 14 procent.
För både skolan och föräldrar gäller det att vara medvetna om problematiken med kompisrelaterad stress, menar Matilda Wurm.
– Jag tror att skolan inte bara ska titta på det här med mobbning utan även fråga tjejer och killar om hur de har det med sina vänner. Skolan kan också öka sin kunskap om den här frågan genom att utbilda exempelvis kuratorer och skolsköterskor.
Smärtpatienter med social ångest
Matilda Wurm har i sin avhandling även studerat patienter som genomgår smärtrehabilitering. Här har hon tittat på en grupp smärtpatienter som lider av social ångest, vilket kan handla om sådant som att ha problem med att ringa till någon man inte känner, äta inför andra eller hålla ett anförande. Den gruppen jämfördes med en grupp bestående av smärtpatienter som inte hade några problem med sitt sociala liv.
Det visade sig att personerna med social ångest inte tillgodogjorde sig behandling lika bra som den andra gruppen.
– De sociala bitarna är viktiga att ta hänsyn till när det gäller smärta, konstaterar Matilda Wurm.
De här patienterna upplevde också att de hade svårt att gå tillbaka till jobbet.
– Den som har social ångest har kanske inte så lätt att ringa chefen och ställa krav på att exempelvis få jobba ett visst antal timmar. Då kanske man inte återgår till jobbet, trots att det hade varit möjligt om arbetsuppgifterna och arbetsplatsen hade anpassats lite.
– Det finns gott om vilda bär på Nordkalotten men för närvarande tas mycket litet av vaxet tillvara. När juicer och andra produkter tillverkas blir vaxet en restprodukt som i nuläget går till spillo.
– Bärvax kan till exempel ge kosmetiska produkter fördelar som skydd mot UV-strålning och antibakteriella egenskaper, säger Roberts Joffe, professor i polymera konstruktionsmaterial vid Luleå tekniska universitet.
I Interreg-projektet WAX – Natural Wax of Arctic Berries as Our Treasure, undersöker forskare från Luleå tekniska universitet, finska Uleåborgs universitet och Oulu UAS samt norska forskningsinstitutet NIBIO hur vaxet från arktiska bär bättre skulle kunna användas. Budgeten är på en miljon euro, där Luleå tekniska universitet har en finansiering om cirka 200 000 euro. Av detta finansieras 65 procent av EU och resterande medel kommer i lika stora delar från Region Norrbotten och universitetet.
Förutom kosmetiska produkter ser forskarna även möjligheter att använda bärvax i tandvårdsprodukter, förpackningar och för att utveckla och tillverka nya kompositmaterial.
Forskningsprojektet, som har en budget på en miljon euro, är tvärvetenskapligt och involverar expertis inom områdena biologi, kemi, nanoteknik, materialvetenskap och marknadsföring. Forskarna vid Luleå tekniska universitet ska bland annat karaktärisera hur material som är baserat på bärvax klarar olika belastningar och temperaturer.
– Vi vill kunna visa exempel på befintliga produkter som lokala företag producerar som skulle bli bättre med hjälp av bärvax och visa att arktiska bär är en skatt som vi bör ta tillvara. En produkt baserad på vilda bär som produceras i Skandinavien borde också ha bra förutsättningar att bli ett starkt varumärke, säger Roberts Joffe.
Kontakt:
Roberts Joffe, professor i polymera konstruktionsmaterial vid Luleå tekniska universitet, roberts.joffe@ltu.se.
Tidigare studier har kunnat mäta flyghöjd för större flyttfåglar. Vad gäller småfåglar har det tills nu handlat om ögonblicksmätningar, inte om kontinuerlig mätning med hjälp av en logg som samlar data under hela migrationen.
Målet med undersökningen har varit att studera om själva mätmetoden fungerar på småfåglar, det vill säga att med hjälp av en liten datalogger fäst vid fågeln, mäta acceleration, barometrisk tryck (lufttryck) och temperatur under hela flygningen.
Två individer av två olika arter har utrustats med dataloggern, en trastsångare och en törnskata. Resultaten visar bland annat hur lång tid det tar för respektive fågel att flyga till övervintringsplatsen. Via det barometriska trycket går det att utläsa att trastsångaren under delar av flygningen är uppe på 3950 meter, törnskatans data visar 3650 meters höjd.
Flyger högst över Sahara
Båda individerna flyger som högst när de passerar över Medelhavet och över Sahara. Sannolikt justerar de hur högt de flyger för att kunna dra nytta av fördelaktiga vindar och olika vindlager.
Sissel Sjöberg är biolog vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund och zoologiska museet i Köpenhamn. Hon poängterar att det utifrån studien inte går att uttala sig generellt om hur högt småfåglar flyger när de migrerar.
– Det här är bara två individer och två arter. Men att båda flyger så högt förvånar mig faktiskt. Det är häftigt och det ställer nya frågor om fåglarnas fysiologi. Hur klarar de av lufttrycket, den tunna luften och de låga temperaturerna på de höjderna? säger hon.
Kanske kan flyga ändå högre
Sissel Sjöberg anser det sannolikt att andra småfåglar flyger lika högt, kanske högre. Ännu finns dock inga belägg.
– Vi har bara jobbat med data från hösten i den här studien, alltså när småfåglarna flyttar till Afrika. Det finns andra studier som tyder på att fåglarna flyger ännu högre när de flyttar tillbaka på våren, men det går inte att säga säkert.
Den lilla sändaren har utvecklats av tekniker vid Centre for Animal Movement Research, CanMove, vid Lunds universitet. Studien är ett samarbete mellan Lunds universitet, Köpenhamns universitet och Nature Research Centre i Vilnius.
När en person med demens glömmer bort att hon just ätit middag beror det på att hippokampus skadats. Däremot kan samma person utförligt och målande berätta om sin fiskeresa till Norge för 40 år sedan.
I båda fallen används det episodiska minnet, hjärnans lagring av händelser man själv varit involverad i. Demenssjukdomar drabbar förmågan att bilda nya minnen och då främst händelser från och med insjuknandet.
Forskare vid Uppsala universitet har nu tillsammans med brasilianska kolleger upptäckt en specifik nervcell i hjärnan har central betydelse för inlärning.
Inaktivering ökade minnesförmågan
Det var samma forskargrupp som upptäckte de specifika ”grindvaktscellerna” – eller OLM-celler som de kallas på fackspråk. När OLM-cellerna då överaktiverades i experiment på försöksmöss fungerade mössens minne och inlärning sämre.
Nu visade det sig att när OLM-cellerna istället inaktiverades fungerade bildandet av nya minnen bättre. Det här kan ge ökad förståelse för hur en enskild komponent i minneskretsarna kan påverka minnesbildning, menar forskarna.
– Vi hade förväntat oss att vi skulle kunna försämra inlärningen eftersom det ligger närmare tillhands att den påverkan vi åstadkommer i experimenten på cellnivå stör nervkretsarnas normala funktion. Vi blev därför förvånade när vi såg att inlärning och minne även kunde förbättras, säger Klas Kullander.
Det ger även hopp om att kunna motverka förlust av minnesbildning vid Alzheimers sjukdom och demens.
Grindvaktarcellerna har en receptor för nikotin
Upptäckten av grindvaktarcellerna, även kallade OLM-alfa2-celler, gjordes av Kullenbergs forskargrupp 2012. Det visade sig att ”grindvaktarna” ingår i ett nätverk med flera andra nervceller i minnesområdet hippocampus, och att de bär på en receptor för nikotin.
Hippocampus är ett område i hjärnan som skapar minnen och hjälper oss att lära oss nya saker. Och att grindvaktarcellerna bär på en receptor för nikotin kan förklara hur rökning påverkar vår förmåga att minnas och sortera information, menade forskarna.
– Det är sedan tidigare känt att nikotin har en inverkan på hippocampus, men det här är första gången som en enskild nervcellstyp kan kopplas till den effekten, sa Klas Kullander i ett pressmeddelande från 2012: Nya rön förklarar nikotinets påverkan på minne och inlärning
Dessa sitter i hjärnområdet hippokampus, som man vet används för att bilda nya minnen. De nya fynden från Kullanders forskargrupp visar att OLM-cellens aktivitet påverkar inkodning av minnen i hjärnan.
De första symptomen av Alzheimers sjukdom, den vanligaste och mest kända demenssjukdomen, är dåligt minne, framför allt drabbas närminnet. För de som drabbas av demenssymptom blir förlusten av minnesfunktioner ett stort vardagsproblem. Tyvärr finns ännu ingen botande behandling eller medicin som kan stoppa utvecklingen av demenssjukdomar.
– Nästa steg blir därför att närmare undersöka detta i fortsatta experiment på försöksdjur som liknar människan. Vi behöver mer kunskap innan det kan bli aktuellt med försök att stimulera OLM-cellen på konstgjord väg på människor, säger Klas Kullander.
Studien: OLMα2 cells bidirectionally modulate learning. Samer Siwani,, Arthur S. C. França, Sanja Mikulovic, Amilcar Reis, Markus M. Hilscher, Steven J. Edwards, Richardson N. Leão, Adriano B. L. Tort, Klas Kullander. Neuron (in press)
Klas Kullander är professor vid institutionen för neurovetenskap och forskar på nervcellskretsar och deras funktion. Hans internationella forskargrupp studerar nervcellkretsar som är viktiga för inlärning, minne, motorik och kognition. Studierna bedrivs med genetiska, molekylärbiologiska och elektrofysiologiska metoder.
Strömning av video, molnlagring och andra onlinetjänster ökar ständigt behovet av högre kapacitet för dataöverföring. För att möta efterfrågan utforskas nya teknologier världen över, för att hitta bättre lösningar än de som redan finns.
Signalkonstellationsdiagram som jämför konventionell förstärkning med faskänslig förstärkning i ett brusbegränsat exempel (-2 dBm sändeffekt) samt i ett ickelinjäritets-begränsat exempel (8 dBm sändeffekt). Bild: Samuel Olsson, Chalmers
Överföringssträckan och kapaciteten i dagens fiberoptiska transmissionslänkar begränsas av ansamlingen av brus från optiska förstärkare i länken, och av signaldistorsion från ickelinjära effekter i transmissionsfibern. Forskarnas banbrytande demonstration visar att deras faskänsliga förstärkare kan ge en signifikant och samtidig minskning av dessa två effekter.
Fördelar med faskänsliga förstärkare
– Samtidigt som det återstår flera tekniska utmaningar innan dessa resultat kan tillämpas kommersiellt så visar de på ett väldigt tydligt sätt för första gången de stora fördelarna med att använda dessa förstärkare inom optisk kommunikation, säger professor Peter Andrekson, som leder forskningen inom optisk kommunikation på Chalmers.
Förstärkarna kan ge en mycket märkbar förbättring av transmissionssträckan jämfört med konventionella metoder och kan potentiellt sett förbättra prestandan i framtida fiberoptiska kommunikationssystem.
– De kan också finna tillämpningsområden inom kvantinformatik och angränsande fält där det är intressant att skapa och behandla kvanttillstånd, samt inom spektroskopi eller andra områden som kan dra nytta av optisk förstärkning med extremt lågt brus, säger Peter Andrekson.
Kontakt:
Peter Andrekson, professor i fotonik, avdelningen för fotonik, institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2, Chalmers, peter.andrekson@chalmers.se
– Vår forskning visar bland annat att en femtedel av hyresgästerna är villiga att engagera sig i miljöarbetet och vi kan få deras hjälp att engagera resten får det betydande, positiva effekter på miljöarbetet, säger Peter Ekman, docent i företagsekonomi vid MDH och som tillsammans med MDH-forskarna Jimmie Röndell och Peter Dahlin drivit projektet.
Forskningen visar också att kommunikation är en nyckelfaktor.
– Många hyresvärdar gör en hel del positivt ur ett hållbarhetsperspektiv, men hyresgästerna är inte medvetna om det, eftersom de inte nåtts av informationen. Hyresvärdarna behöver jobba lite hårdare med att tydliggöra det arbete som man faktiskt lägger ner.
Peter Ekman menar att det kan få positiva effekter på hälsan att veta att byggnaden man bor i är miljövänlig och bidrar till en hållbar värld.
– I USA talar man om ”warm glow”. Det behöver vi bli bättre på här i Sverige, säger han.
Godhet sprider sig som vågor
James Andreoni, en amerikansk professor i ekonomi, myntade begreppet ”warm glow”, den positiva känslomässiga upplevelse som du får av att veta att du gjort något gott. Rent fysiologiskt förklaras detta med att visa ”lyckosubstanser” som dopamin, endorfiner och oxytocin, sätter fart i din kropp när du agerar medmänniska. Dopamin och endorfiner kan ge människor euforiska känslor. Oxytocin kopplas till inre lugn. Förutom att du mår bra så skapar dessutom dina goda handling en våg som går vidare till andra personer, enligt teorin.
Forskarna har identifierat sju områden som utgör problem men som också innebär möjligheter:
Kommunikation. Utgör grunden och är ett tecken på att vägen till hållbara fastigheter kräver att hyresgäster är en del av det fortlöpande hållbarhetsarbetet. Enkätresultatet visar att det finns ett behov av att träffas tillsammans med andra hyresgäster och prata om miljöarbetet.
Byggnaden. Att vistas i en byggnad som byggts med låg påverkan på miljön och långsiktighet i åtanke påverkar de som arbetar i den positivt.
Energi. Det finns ett behov bland hyresgästerna att få information om energiförbrukning och hur man kan sänka den.
Vatten. De flesta hyresgästerna såg vatten som en viktig och sinande resurs.
Avfall. Hyresgästerna vill ha en kontrollerad sop- och avfallshantering men endast en mindre andel är intresserade av ett cirkulärt tänkande(till exempel att utbyta kontorsmöbler)
Infrastruktur. Intresse för hur man tar sig till och från lokalen och kommunikationsmedel i fastigheten.
Well-being. Fastigheten har en central roll att fylla i människors välbefinnande.
I förlängningen vill forskarna fortsätta att undersöka vilka kännetecken man kan hitta hos de hyresgäster som är villiga att engagera sig i miljöarbetet, pionjärerna, för att på så sätt kunna få fler att engagera sig.
Så gjorde forskarna
I projektet ”KPI2030 Nyckeltal för Framtidens hållbara fastigheter” har en stor grupp hyresvärdar och över 500 hyresgäster från kommersiella och offentliga fastigheter deltagit via workshops, diskussioner och enkäter.
En forskargrupp vid Mälardalens högskola (MDH) har tillsammans med medlemmar från Stockholms stads forum för hållbara fastigheter undersökt hur man kan få till ett bättre samarbete mellan hyresvärdar och hyresgäster. Det för att minska negativ påverkan på miljön och bättre ta tillvara på jordens resurser.
Målet med projektet var att ta reda på hur hyresvärdar och hyresgäster kan få en bättre dialog och tillsammans arbeta för att skapa en hållbar och miljövänlig byggnad. Studien undersökte också vilka hållbarhetsområden som hyresgästerna fann intressanta. Visionen är att både hyresgästen och hyresvärden ska öka sitt engagemang för hållbarhetsfrågor och stimulera utvecklingen och användningen av nya innovativa lösningar för att mäta och följa upp insatser.
Resultatet verkar kanske inte så sensationellt eftersom det framkom att det vi vanligtvis kallar hälsosam kost – högt intag av fiberrikt bröd, frukt och grönsaker, men lite rött kött, charkuterier och sötade drycker (drycker sötade med socker och inte andra sötningsmedel) – kan kopplas till mindre risk för hjärtinfarkt och typ 2-diabetes hos både män och kvinnor. Männen hade även en minskad risk för stroke och mindre uttalad viktuppgång. En kost som innehåller högt intag av lågfettprodukter såsom lättmargarin, lättmjölk och lättyoghurt, var däremot kopplad till ökad risk för typ 2-diabetes.
– Våra fynd visar att det vi kallar hälsosam mat ligger i linje med de europeiska näringsrekommendationer och minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, och särskilt risken för typ 2-diabetes, säger Ulrika Ericson som lett studien.
– Men vill man kunna ge kostrekommendationer till den allmänna befolkningen måste vi även titta på matmönster istället för bara enskilda livsmedel.
Studie av matmönster istället för enskilda livsmedel Kostens betydelse har visat sig väldigt svår att studera. Dels för att forskningsmaterialet ofta bygger på självrapporterade data, dels för att vi inte äter enskilda livsmedel utan kombinationer av livsmedel. Det unika med Lunda-studien är just att forskarna inte tittat på enskilda livsmedel och hur de påverkar oss, utan hur olika grupper av människor äter efter olika matmönster. Genom att studera kostdata från 20 487 friska deltagare och jämföra detta med deras hälsostatus 20 år senare, har forskarna kommit till slutsatsen att vissa matmönster är mer hälsosamma än andra. Forskarna fann följande sex grupper med olika matmönster:
De kostmedvetna:
Högt intag av fiberrikt bröd, frukt, grönsaker, frukostflingor, fisk och lättyoghurt och lågt intag av fiberfattigt bröd. För män inkluderade det även mycket grädde och för kvinnor mycket färskost. Lågt intag av rött kött, charkuterier och sötade drycker noterades hos båda könen.
Lågfettgruppen: Högt intag av lättmargarin, lättmjölk och lättyoghurt, lågt intag av smör.
Dressing- och grönsaks-gruppen:
Högt intag av fleromättat fett i form av dressing/olja, grönsaker, kyckling, salta snacks, ris/pasta, stekt potatis och ost, men lågt intag av kokt potatis, sylt och socker.
Traditionalisterna:
Högt intag av ägg, margarin, kokt potatis, fisk, rött kött/charkuterier, grädde och mjölk med hög fetthalt.
Te-frukost-gruppen:
Högt intag av te, flingor, sylt/socker, yoghurt med hög fetthalt, mjölk med hög fetthalt, men lågt intag av kaffe och rött kött/charkuterier.
Socker-gruppen:
Högt intag av godis, kakor, glass och sötade drycker.
Männen i ”Dressing- och grönsaks-gruppen” hade minskad risk för hjärtinfarkt. De återstående matmönstren visade ingen koppling till hjärt- kärlsjukdomar eller typ 2-diabetes (Traditionalisterna, Te-frukost och Socker). Kvinnorna i ”Te-frukost-gruppen” hade dock gått upp minst i vikt vid uppföljningen.
Karaktäriserande för ”De kostmedvetna” är att de i genomsnitt var äldre och mer utbildade, åt större mängd energi, protein, kolhydrater, fibrer och c-vitamin, men mindre mängd fett och socker (sukros) än individer i de andra grupperna. Deras livsstil kännetecknades också av att de var mer fysiskt aktiva på sin fritid än de andra och de rökte i mindre utsträckning. Kvinnorna i gruppen hade dock högre BMI.
Malmöiters matvanor studerades i 20 år
Matvanorna studerades hos 20 487 personer i åldern 45 till 74 år. Deltagarna gick med i studien “Malmö Kost Cancer” i början av 1990-talet. De följdes i upp till 20 år och under perioden insjuknade 2 206 personer i typ 2-diabetes, 1 571 i hjärtinfarkt och 1 332 i stroke. Forskarna undersökte hur konsumtionen av 33 vanliga livsmedelsgrupper samvarierade för att identifiera olika matmönster.
Slutsatsen, enligt Ulrika Ericson, är att det är helheten som räknas.
– Bra matvanor behöver inte innebära att man helt utesluter vissa livsmedel, bara man väljer att äta mest av det som anses hälsosamt, som exempelvis fullkorn, frukt och grönsaker, säger hon.
Som en del i omställningen mot förnybar energi vill många energiföretag göra det möjligt för privatpersoner att producera sin egen solel. Det låter rätt enkelt att stå för sin egen el genom solpaneler på hustaket, men förutsättningarna och lagstiftningen skiljer sig åt mellan olika länder, vilket innebär att en affärsmodell som fungerar för ett energiföretag på en viss marknad inte nödvändigtvis fungerar på en annan marknad.
− Energiföretag som inspireras av andra företags lyckade affärsmodeller måste bli mer medvetna om att en affärsmodell från en viss marknad inte kan användas rakt av på en ny marknad. Den behöver anpassas till sitt nya område för att fungera framgångsrikt, säger Kajsa Ahlgren Ode, som för sin avhandling studerat affärsmodeller för solenergi.
Hon kallar modeller som förflyttas från en marknad till en annan för ”resande affärsmodeller” som behöver ”översättas” till sin nya marknad.
Vad är en affärsmodell?
En affärsmodell handlar om hur ett företag arbetar för att nå framgång och det inbegriper vad företaget erbjuder, hur kunderna nås, hur företaget organiserar sig och hur man får bäst avkastning. Kajsa Ahlgren Ode menar att det fokuseras på affärsmodeller allt mer.
− Affärsmodell är ett begrepp som de senaste tio åren blivit allt mer populärt att använda. Inom forskningen, i företagsvärlden och hos beslutsfattare kan man se att terminologin används allt mer och att organisationer i allt högre grad pratar om och arbetar med sin affärsmodell för att uppnå verksamhetens visioner.
I intervjuer med företagsledare och entreprenörer har hon förstått att många företag betraktar affärsmodeller som allmängiltiga och att det finns en uppfattning om att ett lyckat koncept på en marknad automatiskt fungerar framgångsrikt på en annan.
− En del företag betraktar affärsmodellen som en prototyp som kan kopieras. Då glömmer man bort att modellen formas av en mängd faktorer som mänskliga och individuella aspekter, lagar, regleringar och geografiska förutsättningar, säger Kajsa Ahlgren Ode.
När energibolagen missar att marknadsanpassa sin affärsmodeller, blir försöken att skapa en marknad för solenergi mindre framgångsrika i vissa länder än i andra. Det tar längre tid att fram ett erbjudande som är attraktivt för kunderna och en affärsmodell som fungerar
− Det är mycket olyckligt, menar Kajsa Ahlgren Ode, eftersom det uppstår en bromsande effekt för det flertalet länder som är beroende av just solenergi för att minska sina koldioxidutsläpp och ställa om till förnybar energi.
I vilka länder är solel ett framträdande energislag?
− I exempelvis Tyskland, USA och Japan är solel stort bland privatpersoner. Solel för storskalig produktion, i stora solelsparker, finns mycket i Kina och Indien, säger Kajsa Ahlgren Ode.
Hur bra är vi i Sverige på solel och hur står vi oss i förhållande till andra länder?
− I Europa anses Sverige vara en mellanstor marknad som växt de senaste åren. Men Europa tillhör inte de starkast växande marknaderna globalt, där ligger exempelvis Asien och Nordamerika före, och Syd- och Centralamerika är på gång.
− För klimatets skull är det bråttom att ställa om till hållbara energisystem. Att förstå hur affärsmodeller för solenergi blir framgångsrika är en viktig del i den processen. Om energiföretagen förstår utmaningarna med att ta in en ny affärsmodell i sin organisation, eller etablera en affärsmodell på en ny marknad, kan det leda till en snabbare energiomställning, säger Kajsa Ahlgren Ode.
Avhandling:
Travelling business models – On adapting business models to new contexts i ämnet Industriell ekonomi vid Designvetenskaper, LTH.
Tekniken bygger på att man använder målsökande molekyler som hittar tumörcellerna i kroppen. Till de målsökande molekylerna har forskarna kopplat radionuklider – ett radioaktivt ämne som sönderfaller och avger strålning – som dödar tumörcellerna.
En utmaning här är att få tillräckligt hög dos av strålning i tumören utan att man exponerar frisk vävnad i kroppen, något som ger upphov till biverkningar. Det är detta problem som KTH-forskare i samarbete med forskare från Uppsala universitet och Erasmus University Medical Center i Rotterdam nu har hittat en lösning på.
– Det vanliga tillvägagångssättet när man utför den här typen av riktad radioterapi är att man kopplar en terapeutisk radionuklid direkt till den molekyl som ska binda till tumörcellerna. På så sätt kan man dirigera det radioaktiva ämnet till den tumörcell som man vill döda. Problemet här är att den tumörbindande molekylen kommer att cirkulera runt i blodet under en längre tid och riskerar att ansamlas i friska organ, till exempel njure eller lever, vilket kan ge svåra biverkningar, konstaterar Amelie Eriksson Karlström, professor vid institutionen för proteinvetenskap på KTH och en av medförfattarna till den vetenskapliga artikeln.
Behandling i två steg
För att lösa detta problem har forskarna istället delat upp behandlingen i två steg. I det första steget injiceras den tumörbindande proteinmolekylen, som har kopplats ihop med en speciell igenkänningsmolekyl som kallas PNA. Den påminner om DNA, men har en annan kemisk uppbyggnad. Denna PNA-molekyl är helt ofarlig för kroppen.
Över tid kommer den tumörbindande molekylen att koncentreras i tumören. Efter 16 timmar injiceras en ny PNA-molekyl som kan binda till den första PNA-molekylen. Den andra PNA-molekylen bär med sig det radioaktiva ämnet till tumören. Det PNA som inte binder till tumören försvinner snabbt ur kroppen via urinen, vilket gör att de friska organen inte blir exponerade för radioaktivitet.
– Vi har testat detta på möss och ser en ökad överlevnadstid utan tecken på biverkningar hos de behandlade mössen, säger Amelie Eriksson Karlström.
Levde dubbelt så länge
Mössen som behandlades med den nya metoden levde ungefär dubbelt så länge som mössen i kontrollgrupperna. Kontrollgrupperna behandlades med enbart saltlösning, tumörbindande proteinmolekyl (utan radioaktivitet), eller radioaktivt PNA.
– Av etiska skäl behandlade vi ingen grupp med endast radioaktiv, tumörbindande proteinmolekyl. Vi har i tidigare studier sett att dessa molekyler i hög grad ansamlas i njuren, och en sådan behandling skulle därför troligen ha gett allvarliga njurskador hos mössen. I mössen som behandlades med den nya metoden såg vi dock inga tecken på njurskador, viktförlust eller andra biverkningar, säger Amelie Eriksson Karlström.
Tillsammans med kollegan Kristina Westerlund, forskare på institutionen för proteinvetenskap på KTH, har hon designat molekylerna och utvecklat metoderna för produktion, rening och analys. Kristina Westerlund har också gjort allt det experimentella arbetet på KTH, det vill säga produktion, rening och analys av de molekyler som används i studien.
Ökad effektivitet, mindre biverkningar
Det har under de senaste åren utvecklats flera nya biologiska läkemedel som används för riktad behandling av bröstcancer, konstaterar Kristina Westerlund.
– Vi tror att vår metod har stor potential att öka effektiviteten för denna typ av cancerläkemedel, utan att samtidigt ge fler biverkningar, säger hon.
När denna nya teknik finns ute på marknaden är det emellertid svårt att säga, enligt Amelie Eriksson Karlström.
– Utvecklingen av denna typ av läkemedel tar normalt minst 10 år efter forskningsgenombrottet, men vi hoppas att det kan gå fortare eftersom tekniken kan kombineras med biologiska läkemedel som redan är godkända för behandling av patienter, säger Amelie Eriksson Karlström.
Artikeln:
Radionuclide therapy of HER2-expressing human xenografts using an affibody molecule-based PNA-mediated pretargeting: in vivo proof-of-principle” (The Journal of Nuclear Medicine)
Kontakt:
Amelie Eriksson Karlström, professor vid institutionen för proteinvetenskap på KTH ameliek@kth.se, 08-790 99 78
Kristina Westerlund, forskare på institutionen för proteinvetenskap på KTH, krw@kth.se, 08-790 99 63
Två till tre gånger per år. Vid fler tillfällen än så kan inte barn, ungdomar och kvinnor i barnafödande ålder äta fet fisk från Östersjön. Vi andra kan äta fisken högst en gång i veckan. Det handlar framför allt om strömming, men också vildfångad lax.
Rekommendationen kommer från Livsmedelsverket. Att den finns är en förutsättning för Sveriges undantag från EU-regler som förbjuder försäljning av så här giftiga livsmedel. Ett tillfälligt tillstånd har funnits sedan 2002. Tio år senare, när undantaget blev permanent, sa den tyske representanten för EU-kommissionen så här:
”Det är en rättighet för den svenska regeringen att förgifta sin egen befolkning”.
Bakom undantaget finns en omsorg om fiskerinäringen.
Det gift som vi svenskar tillåts stoppa i oss heter dioxin, en förening som är fettlöslig och mycket svår att bryta ner. Den blir därför kvar i naturen och halterna ökar ju längre upp i näringskedjan man kommer. Dioxin förs över via moderkaka och bröstmjölk och kan påverka fortplantningen, immunförsvarets funktion, hormonsystemen, utvecklingen av centrala nervsystemet samt orsaka cancer.
Flera dioxinvarianter
Dioxin finns i 210 olika varianter. Det är något som Karin Wiberg, professor vid institutionen för vatten och miljö vid SLU har utnyttjat när hon och hennes kollegor har tagit reda på var dioxinet kommer ifrån. Spårningen börjar med ett sedimentprov som analyseras för att ta reda på vilka dioxinvarianter som finns just där.
Ett miljögift som bildas oavsiktligt
Dioxiner är samlingsnamn för klorerade miljögifter, som polyklorerade dibenso-p-dioxiner (PCDD) och polyklorerade dibensofuraner (PCDF). Gruppen dioxiner består av sammanlagt 210 olika föreningar.
Dioxiner användas inte till något, utan bildas oavsiktligt vid förbränning av till exempel ved och avfall samt där ämnen som innehåller klor förekommer.
Dioxinernas egenskaper som giftiga, fettlösliga och långlivade gör dem mycket skadliga om de sprids i miljön, eftersom de lätt tas upp och ansamlas hos människor och djur.
Källa: Naturvårdsverket
– Vi försöker jobba med så många varianter som möjligt och har kunnat använda ett 50-tal, säger Karin Wiberg.
Hon och hennes kollegor kom fram till att det finns sex olika slags källor med varsitt fingeravtryck; en kombination av olika dioxinvarianter.
Bieffekt av förbränning
Dioxin är inte ett ämne eller en kemikalie som används i någon form av produktion, utan uppstår som en biprodukt vid till exempel förbränning. Ett annat ursprung är klorblekning.
– En viktig slutsats från våra sedimentstudier blev att luft är den största källan men att vi också ser bidrag från cellulosaindustrin, säger Karin Wiberg.
Nästa steg, att ta reda på var dioxinet i själva fisken kommer ifrån, var betydligt svårare. Fiskar kan nämligen bryta ner vissa varianter av dioxin, vilket gör att bara 17 av de 210 varianterna blir kvar.
– Första utmaningen var om det skulle gå att göra över huvudet taget, säger Karin Wiberg. Men sedan kom vi på hur vi skulle göra det.
Resultatet förvånade forskarna. Medan halterna från atmosfäriska källor av dioxin gick ner fanns en annan dioxinkälla där halterna låg stabilt eller gick upp något: tetraklorfenol, ett bekämpningsmedel som användes för att skydda trä mot mögel bland annat på sågverk.
– Det var oväntat för användning av klorfenolprodukter är förbjudna sedan länge och används inte, säger Karin Wiberg.
Mätt dioxin i strömming
Resultatet tyder på att fler faktorer spelar in. Forskarna har använt sig av data från Naturhistoriska riksmuseets återkommande mätningar av dioxinhalter i strömming. Där har storleken använts som mått på ålder. Men om fiskarnas tillväxt blir långsammare över tiden innebär det att de fiskar som studeras blir äldre och äldre, och därmed har samlat på sig större doser dioxin.
– Det är något som vi tycker att man ska titta vidare på, säger Karin Wiberg.
Hur mycket och vilka varianter av dioxin som finns i fisken påverkar Sveriges möjlighet att behålla undantaget. Om halterna sjunker tillräckligt mycket skulle strömmingen och laxen kunna säljas även på andra marknader.
Dioxin i fet fisk
Människan får i huvudsak i sig dioxiner från feta animaliska livsmedel som fisk, mjölk och kött.
Vildfångad lax, öring och sill/strömming från hela Östersjön – från Skånes sydkust till norra Bottenviken – innehåller så höga halter av dioxin och PCB att de innebär en hälsorisk, även om de har halter strax under EU:s gränsvärde. Detta gäller även vildfångad lax och sik från Vänern och Vättern och röding från Vättern.
För konsumtion av dessa fiskar har Livsmedelsverket särskilda rekommendationer.
– Problemet är att halterna i fisken inte sjunker i den takt man vill att den ska sjunka, säger Karin Wiberg.
När strömming från Östersjön kommer att kunna säljas utomlands är oklart. För att snabba på processen kan det bli aktuellt att försöka rena sedimenten från dioxin.
– Vårt budskap är att det kan finnas anledning att ägna större uppmärksamhet åt förorenad mark och sediment, säger Karin Wiberg. För oavsett vad som orsakar för höga halter står det klart att den relativa betydelsen av klorfenolkällan har en ökande tidstrend medan luftens påverkan minskar.
Sedimenten på havsbottnen innehåller fler föroreningar än dioxin, och flera myndigheter hanterar idag frågan om vad som ska göras åt dem. Förra året bildades en arbetsgrupp med representanter från flera myndigheter som ska komma fram till vilken myndighet som ska ha huvudansvar och vad som kan göras. Resultatet ska presenteras hösten 2018.
Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se
– Normala möss kommer att sky miljön som de förknippar med att bli sjuka, om de kan välja mellan den och en annan plats. Mössen som saknade melanokortin 4-receptorer betedde sig tvärtom och sökte sig till de miljöerna, som om de gillade inflammationen, säger David Engblom, biträdande professor vid institutionen för klinisk och experimentell medicin, som lett studien.
I hjärnan hos både människor och andra djur finns signalkretsar som kopplar starka sinnesintryck till positiva eller negativa känslor. Denna funktion är nödvändig för vår överlevnad. Signalkretsarna driver individen att söka sig till sådant som ökar möjligheten för överlevnad och fortplantning, som exempelvis mat och sex, eftersom de framkallar välbehag eller njutning.
På motsatt sätt hjälper denna värdering djur att hålla sig borta från sådant som är skadligt, som kopplas till olustkänslor och nedstämdhet. De signalkretsar i hjärnan som reglerar vår förståelse av gott och dåligt aktiveras även av sjukdom. Vid långvariga sjukdomstillstånd som kroniska inflammatoriska sjukdomar, cancer och depression kan systemet orsaka stort lidande genom att påverka motivation och humör negativt.
Svängde från bestraffning till belöning
Forskargruppen som leds av David Engblom vid Linköpings universitet har tidigare upptäckt en mekanism bakom varför inflammatorisk sjukdom leder till olustkänslor och nedstämdhet. I den nya studien var forskarna intresserade av en särskild typ av mottagarstrukturer på vissa nervceller, melanokortin 4-receptorer. De studerade möss som saknade melanokortin 4-receptorer och tittade närmare på hur djuren reagerade på inflammation.
Mössen som saknade melanokortin 4-receptorer betedde sig som om de gillar saker som är förknippade med obehag, som inflammation och illamående.
Saker som normala möss och människor uppfattar som obehagligt fick mössen att söka sig till miljön som de associerade med upplevelsen. Djurens beteende överraskade forskarna.
– Vi har sett tidigare att det går att påverka receptorer i hjärnan så att djur inte längre bryr sig om att det har en inflammation. Men jag har aldrig varit med om att det svänger från att förknippas med bestraffning till belöning, säger David Engblom.
Dopaminhalten steg trots obehag
En av nyckelspelarna i belöningssystemet är signalsubstansen dopamin, som fungerar som en kemisk budbärare mellan nervceller. Dopamin driver motivation och får djur och människor att anstränga sig för att uppnå sådant som uppfattas som belönande. När forskarna tittade närmare på dopaminsignaleringen såg de att hos normala möss gick dopaminhalten ner i hjärnans belöningscentrum när djuren var med om något obehagligt. Hos mössen som saknade melanokortin 4-receptorer gick dopaminhalten tvärtom upp något.
– Det verkar som att den här receptorn på något sätt hindrar signaler som tyder på fara från att aktivera belöningssystemet. Om receptorn saknas kommer ”farosignalerna” åt belöningssystemet och aktiverar det, så att mössen som saknar receptorn söker sig till saker som är associerade med fara eller obehag, säger David Engblom.
Det är för tidigt att veta om mekanismen fungerar på samma sätt i människor. Vid långvarig sjukdom mår man ofta dåligt av en kombination av smärta, illamående och inflammation. Melanokortin 4-receptorer kan därför vara intressanta att studera vidare, eftersom de tycks vara inblandade i många typer av olust och obehag.
Studien: Motivational valence is determined by striatal melanocortin 4 receptors, Anna Mathia Klawonn, Michael Fritz, Anna Nilsson, Jordi Bonaventura, Kiseko Shionoya, Elahe Mirrasekhian, Urban Karlsson, Maarit Jaarola, Björn Granseth, Anders Blomqvist, Michael Michaelides och David Engblom, J Clin Invest
