Hittills har människan – och kulturens sfär – betraktats som överordnade naturen, som i sin tur antingen skulle skyddas eller exploateras. I vår tid, antropocen, tycks vi dock inte ha lyckats särskilt väl som förvaltare av vår natur och planet.
– Antropocen är en föreslagen geologisk epok, människans tidsålder, förklarar Viktorija Kalonaityte. Den definieras som den tid då mänskligheten har blivit den i särklass starkaste geologiska kraften som lämnar outplånliga spår på jorden som helhet, bland annat genom global uppvärmning. Den har ingen vedertagen gräns, men man brukar säga att den ofta räknas från den industriella revolutionen på sent 1700-tal till nu.
Men vad skulle hända om naturen fick jämbördig juridisk status jämte personer och organisationer?
Omprövning av relationen mellan natur och kultur
Viktorija Kalonaityte, universitetslektor i organisation och ledarskap vid Linnéuniversitetet, har nyligen fått en artikel publicerad där hon undersöker hur miljöaspekter bättre kan tas i beaktande. I artikeln diskuterar hon hur begreppet antropocen kan tillföra en förnyelse av organisationsteori och politiskt beslutsfattande genom en radikal omprövning av relationen mellan natur och kultur.
Det senaste året har det debatterats vad bör räknas som juridiska personer – förutom människor och organisationer. År 2017 fick två floder i Indien och en i Nya Zeeland denna status, och i USA har Coloradofloden gått till rätten i hopp om att få samma rättigheter.
Naturens egen röst
– Att ge floder rättigheter kan vara en startpunkt för att ge naturen en egen politisk röst, tror Viktorija Kalonaityte. Det kanske inte är en så bekväm lösning ur ett kortsiktigt samhällsekonomiskt perspektiv, men det är en intressant tanke. En juridisk person kan föra egen talan, ha egna intressen och ställa krav på politiker.
Hittills har man enbart beviljat denna status till organisationer, och det är just organisationer – vanligen företag – som förknippas med utsläppen som är en starkt bidragande faktor till antropocen. Skulle ekologiska system få samma status, skulle där finnas potential att med en förnyad styrka driva debatten från ekonomisk kortsiktighet mot ekologisk långsiktighet.
Viktorija Kalonaityte artikel är ett av fem bidrag som introducerar begreppet antropocen inom organisationsteori.
Med sin avhandling vill Lisbet Engh, Karlstads universitet, öka kunskapen om skolsköterskans möjlighet att upptäcka barn som far illa eller riskerar att fara illa, samt införandet av stödinsatser. Hennes forskning visar att skolsköterskan har potential att upptäcka och stödja utsatta barn genom regelbundna kontakter. Till exempel i samband med hälsosamtal, vaccinationer och spontanbesök samt medverkan i skolans hälsopedagogiska arbete.
Avhandlingen grundar sig på fyra delstudier, som baseras på fokusgruppsintervjuer och populationsdata från elevhälsodatabasen ELSA.
Angelägna skolsköterskor – Jag kom fram till att skolsköterskan är angelägen om att upptäcka och ge stöd till barn som far illa eller riskerar att fara illa, säger Lisbet Engh, doktorand i folkhälsovetenskap. För detta krävs tillitsfulla relationer mellan skolsköterskan och eleven, föräldrar och övrig skolpersonal.
Det krävs också tillit till det system som ska hjälpa barn. Då skolsköterskan upplever brister i detta system riskerar skolsköterskan att hamna i etiska och juridiska dilemman som leder till att anmälan inte görs till socialtjänsten trots anmälningsplikt vid misstanke om att barn far illa. Om det är uppenbart att ett barn far illa tvekar dock inte skolsköterskan att anmäla. Resultaten visar att samverkan mellan elevhälsan och socialtjänsten kan utvecklas.
Svårt att hantera övergrepp
– Noterbart var att skolsköterskorna upplevde det svårt att hantera sexuella övergrepp som elever utsatts för, vilket därmed försvårade upptäckt. Min avhandling visar vidare att familjehemsplacerade flickor rapporterar betydligt mer psykisk ohälsa uttryckt i psykologiska och psykosomatiska symtom än övriga jämnåriga flickor som inte var placerade i familjehem. Förvånande var att denna skillnad inte sågs mellan pojkarna.
Resultatet visar också att elever med god skolanknytning i hög utsträckning var nöjda med sin skolprestation. Däremot var familjehemsplacerade elever med låg grad av skolanknytning mer missnöjda med sin skolprestation jämfört med elever som inte var familjehemsplacerade. Detta visar skolanknytningens viktiga betydelse för att eleverna ska känna sig nöjda med sitt skolarbete. Skolanknytning handlar om trygghet, trivsel, delaktighet, relationer till lärare och skolkamrater samt stöd i skolan.
Vad tillför din avhandling området?
– Avhandlingen visar betydelsen av skolsköterskans tillgänglighet för eleverna. Familjehemsplacerade barns hälsoundersökningar behöver kompletteras med frågeställningar kring läs- och skrivutveckling samt traumatisering för att deras behov av stöd ska kunna tillgodoses. Genom att främja en god skolanknytning, vilket ingår i skolans kompensatoriska uppdrag, kan den upplevda skolprestationen höjas för alla elever och inte enbart för familjehemsplacerade barn.
Avhandling:
Skolsköterskans möjlighet att upptäcka och stödja barn som far illa eller riskerar att fara illa
Kontakt:
Lisbet Engh, doktorand i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet, 076-324 43 59
Epidemiologiska studier har visat att risken för övervikt och typ-2 diabetes ökar hos den som har dåliga sömnvanor eller utför skiftarbete. Andra studier har också visat en koppling mellan störd sömn och ofördelaktig viktuppgång, där fettinlagring sker samtidigt som muskelmassan minskar, en kombination som i sig är kopplad till flera hälsorisker. Uppsalaforskare och andra har i tidigare studier visat att den ämnesomsättning som bland annat regleras av skelettmuskulaturen påverkas negativt av störd sömn och dygnsrytm.
Hittills har man emellertid inte undersökt huruvida sömnbrist i sig kan orsaka molekylära förändringar på vävnadsnivå som kan öka risken för ofördelaktig viktuppgång.
Studerade friska deltagare
I den nya studien studerades 15 friska deltagare som deltog i två sessioner med standardiserade aktivitets- och måltidsscheman i ett sömnlaboratorium. Deltagarna fick i slumpmässig ordning sova som vanligt (över åtta timmar) ena gången, för att den andra gången hållas vakna hela natten.
Morgonen efter nätterna med sömn och vakenhet togs små vävnadsprover från deltagarnas underhudsfett och skelettmuskulatur, det vill säga från två vävnader som ofta uppvisar störd ämnesomsättning vid tillstånd som diabetes och fetma. Samtidigt togs även blodprover för att mäta hur en rad faktorer inblandade i bland annat ämnesomsättningen påverkades i både blod och de två vävnaderna. Dessa så kallade metaboliter utgörs bland annat av olika sockerarter samt fett- och aminosyror.
Vävnadsproverna användes till molekylära analyser som bland annat visade att vakenheten resulterade i en vävnadsspecifik förändring av regleringen av gener – så kallad DNA-metylering. DNA-metylering utgör en epigenetisk mekanism som reglerar i vilken mån gener i kroppens olika celler ska vara påslagna eller avstängda, och styrs både av arv och miljöfaktorer som träning.
En natts störd sömn gav epigenetiska förändringar – Vår forskargrupp kunde tidigt visa att sömnbrist i sig – i form av en natts vakenhet – ger epigenetiska förändringar i de klockgener som styr vävnaders dygnsrytmer. Våra nya resultat tyder på att sömnbrist tycks förändra DNA-metyleringen i många delar av arvsmassan. Vår parallella analys av både muskel- och fettvävnad visar vidare att dessa förändringar inte regleras på samma sätt i bägge vävnader efter sömnbrist, säger Jonathan Cedernaes som lett och huvudsakligen utfört studien, med stöd från bland andra forskaren Christian Benedict och forskningscentret SciLifeLab.
– Det är också intressant är att vi såg förändringar i just fettvävnadens DNA-metylering. Samma gener har även visat sig ha förändrad genreglering i fettväven vid tillstånd som fetma och typ-2 diabetes. Epigenetiska förändringar tros kunna utgöra ett sorts minne för hur ämnesomsättningen ska fungera över längre tidsperioder. Vi tror därmed att de förändringar vi har observerat i denna studie kan utgöra en pusselbit i vår fortsatta kartläggning av hur kroniskt störd sömn och dygnsrytm kan påverka risken för att utveckla fetma, säger Jonathan Cedernaes.
Vidare analyser av bland annat gen- och proteinuttryck visade att svaren till följd av vakenheten skiljde sig åt mellan muskel- och fettvävnaden. Perioden med vakenhet simulerar den vakenhet som en skiftarbetare som jobbar natt utsätts för. En möjlig förklaring till vävnadernas olika svar är att denna vakenhet påverkar vävnadernas dygnsrytmer olika, så att de hamnar ur fas med varandra. Detta är något som forskarna även fann stöd för i denna liksom i en tidigare studie.
Ökar fettinlagringen vid sömnbrist – I studien såg vi molekylära tecken på att fettvävnaden vid sömnbrist försöker öka fettinlagringen, medan muskelvävnaden uppvisar tecken på ökad nedbrytning, med en samtidig minskad förmåga att utnyttja det cirkulerande blodsockret. I linje med detta fann vi slutligen även att känsligheten för blodsocker var försämrad. Sammantaget kan dessa förändringar utgöra en delförklaring för varför störd sömn och skiftarbete ökar risken för ofördelaktig viktuppgång liksom för typ-2 diabetes, säger Jonathan Cedernaes.
Forskarna har bara studerat effekten av en natts sömnbrist, och vet därmed inte hur olika typer av sömnbrist skulle ha påverkat deltagarna.
– Det ska bli intressant att utröna i vilken mån en eller flera nätter med normal sömn kan normalisera de förändringar som sömnbrist ger i ämnesomsättningen. Även kost och träning har visat sig kunna förändra DNA-metyleringen och kan möjligen användas för att motverka hur sömnbrist inverkar på vår ämnesomsättning, säger Jonathan Cedernaes.
Kontakt:
Jonathan Cedernaes, forskare och läkare vid neurovetenskapliga institutionen, Uppsala universitet, jonathan.cedernaes@neuro.uu.se, +1-312-866-0125
– Det här gör att vi på ett mycket enklare sätt kan studera astrocyters roll vid olika sjukdomstillstånd, menar Henrik Ahlenius, en av forskarna som utvecklat sättet att på kort tid odla fram astrocyter från embryonala stamceller.
Astrocyter är den vanligaste celltypen i hjärnan och namnet kommer av att de är stjärnformade. De bidrar till att skapa en stabil miljö i hjärnan. Bland annat kontrollerar de hur nervceller skickar signaler.
Trots att man under lång tid känt till de stjärnformade gliacellerna i vår hjärna är det först under senare tid man insett hur viktiga dessa hjärnceller faktiskt är. Istället för att, som man tidigare trott, bara ha en stödfunktion, spelar dessa celler en viktig roll vid neurodegenerativa sjukdomar och de flesta neurologiska sjukdomar, som till exempel epilepsi och autism.
En utmaning i forskningen är att det varit svårt att få tag i mänskliga astrocyter att studera. Det finns sätt att odla fram astrocyter i labb, men det har tagit lång tid och varit både svårt, dyrt och krångligt. Fram till nu.
– Med vårt sätt tar det en-två veckor att framställa stora mängder av fullt funktionella mänskliga astrocyter, Henrik Ahlenius.
Aktiverar gener med virus Enkelt uttryckt visar Henrik Ahlenius och hans forskargrupp hur man med hjälp av virus kan aktivera gener i de embryonala stamcellerna som under normal utveckling reglerar hur astrocyterna bildas. På så sätt lyckas forskarna få embryonala stamceller att snabbt bilda just dessa.
– Många har tidigare använt embryonala stamceller för att odla fram astrocyter, men dessa metoder har försökt att efterlikna den normala utvecklingen från ett fosters stamcell tills det blir en astrocyt hos individen, vilket ger ett tidskrävande och komplicerat protokoll med många steg, säger Henrik Ahlenius.
De astrocyter som odlats fram från de embryonala stamcellerna liknar mycket väl de astrocyter som finns i hjärnan hos vuxna människor, både vad gäller utseende, genetiska profil och i funktion.
Att de även kan användas för att studera sjukdomar i hjärnan visar forskargruppen genom att de med hjälp av CRISPR-Cas9, populärt kallad gensaxen, förde in en mutation i de embryonala stamcellerna som ger upphov till den allvarliga hjärnsjukdomen Alexanders sjukdom. Sedan använde de den nya metoden för att omvandla friska och muterade stamceller till astrocyter.
Alexanders sjukdom är en allvarlig hjärnsjukdom som hos barn karaktäriseras av ökat huvudomfång, muskelsvaghet, ökad muskelspänning och utvecklingsstörning. Källa: Socialstyrelsen
När forskarna jämförde de framodlade astrocyterna såg de att de celler som muterats uppvisade flera defekter man tidigare vet finns hos de som drabbas av Alexanders sjukdom.
– Genom att på det här sättet kombinera CRISPR-Cas9 och vår metod att snabbt odla fram mänskliga astrocyter, ges förbättrade möjligheter att utreda vilken roll astrocyter har i olika neurologiska sjukdomar, säger Henrik Ahlenius.
Henrik Ahlenius forskargrupp har som huvudinriktning att studera åldersrelaterade neurodegenerativa sjukdomar som demens och Alzheimers, och nästa steg blir nu att använda metoden för att undersöka astrocyternas betydelse vid dessa sjukdomar.
Kontakt:
Henrik Ahlenius, forskare vid Stamcellscentrum, Lunds universitet, henrik.ahlenius@med.lu.se
Det är forskare vid Umeå universitet har tillsammans med ett internationellt team upptäckt en ny mekanism för växelverkan mellan två proteiner som är viktiga för den sjukdomsalstrande förmågan hos bakterien Yersinia pseudotuberculosis.
En vanlig strategi som bakterier har för att orsaka sjukdom är att föra över giftiga proteiner till värdceller hos till exempel människor. Yersinia pseudotuberculosis överför proteiner som kallas Yop (Yersinia outer protein) genom en komplicerad nålliknande struktur som bildar en por i cellmembranet hos värdcellen.
Chaperoner hjälper andra med strukturen
Yop-proteiner är uppbyggda av segment som har olika funktioner. YopH-proteinet har ett segment som motverkar immunsvaret hos värdceller. Ett annat segment binder till chaperoner, en typ av proteiner som hjälper andra proteiner att upprätthålla en korrekt struktur, vilket är viktigt för att transportera YopH genom nålstrukturen till värdcellen.
Den chaperonbindande delen hos YopH (blå färg) binder runt SycH proteinet (grå färg) med en hästskoliknande form. Bild: Umeå universitet
Ett forskarlag som har letts av professor Magnus Wolf-Watz vid Kemiska institutionen har nu upptäckt hur den chaperonbindande delen hos YopH känner igen och växelverkar med proteinet SycH. SycH är ett chapereron vars uppgift är att se till att YopH kan transporteras ut genom nålstrukturen och in i värdcellen.
Den chaperonbinande delen av YopH måste tappa sin tredimensionella struktur helt för att sedan kunna gripa runt SycH-proteinet som en hästsko.
– Denna typ av mekanism för protein-protein-interaktion kan kallas ”kopplad uppveckning och bindning” och har inte iakttagits förut. Genom upptäckten har vi bidragit med en grundläggande förståelse av protein-protein-interaktioner. Detta är viktigt eftersom väldigt många funktioner inuti celler utförs av protein-protein-komplex, säger Magnus Wolf-Watz.
Yersiniainfektion
Sjukdomen drabbar akut med diarréer, kräkningar och buksmärtor. Smittvägarna är inte helt kända, men man tror att livsmedel oftast utgör källa. Inte sällan dominerar buksymtomen och tillståndet kan då vara svårt att skilja från blindtarmsinflammation. Sjukdom med Y. enterocolitica ger vanligen diarrésymtom (ibland kräkningar), medan Y. pseudotuberculosis oftare ger buksmärtor. Bland andra symtom kan nämnas feber, huvudvärk, hudutslag (knölros) och ledinflammation. Källa: Folkhälsomyndigheten
Internationellt forskarlag
Upptäckten blev möjlig genom att Magnus Wolf-Watz satte samman ett forskarlag från olika länder med olika specialkompetenser. Forskarlaget bestod av gruppledarna Anders Hofer vid Umeå universitet (expert på bestämning av stökiometri hos proteinkomplex), Alexander Schug, Karlsruhe Instituite of Technology (expert på modellering av proteinstrukturer), Dmitri Svergun, EMBL, Hamburg (expert på proteinstrukturbestämning med SAXS-metodik) och Andrew Baldwin, Oxford University (expert på relaxationsmätningar med NMR-spektroskopi). Experimentellt leddes studien av Arun Gupta, före detta postdoktor i Magnus Wolf-Watzs forskargrupp.
Kontakt: Magnus Wolf-Watz, professor, Kemiska institutionen, Umeå universitet, magnus.wolf-watz@umu.se
Eftersom det fortfarande finns starka skäl för att bevara natur i jordbrukslandskapet är det viktigt att ta reda på när angreppen kan förväntas minska respektive öka. Många studier visar att det går att minska angrepp från skadegörare på grödan genom att bevara eller återskapa naturliga miljöer för deras fiender.
Exempelvis är spindlar och rovinsekter i Sverige bättre på att kontrollera havrebladlöss i varierade landskap med stor andel naturbetesmark och vall. I Costa Rica gynnas insektätande sångfåglar av skog vilket leder till minskade problem med kaffebärborren, en av de svåraste skadegörarna på kaffe.
Både för- och nackdelar
Men hur generellt är detta mönster? För att analysera det har projektet som letts av forskare från University of California sammanställt data från 132 studier från mer än 6 700 platser i 31 länder, bland annat Sverige. Från SLU har Mattias Jonsson, Riccardo Bommarco och Giovanni Tamburini på Institutionen för ekologi och Örjan Östman på Institutionen för akvatiska resurser bidragit till studien.
Analysen visar att det varierar mycket mellan olika platser, grödor och skadegörare. Ofta stämmer det att omgivande natur minskar skadorna på grödan eftersom de naturliga fienderna blir fler, men i lika många fall gynnas även skadeorganismerna av att det finns natur i landskapet vilket gör att skadorna inte minskar utan till och med kan öka. För forskarna var det ett överraskande resultat.
– Fortfarande finns goda argument för att bevara naturliga livsmiljöer i jordbrukslandskapet. Till exempel har det visat sig vara odelat positivt för pollinering och det har också stor betydelse för att bevara biologisk mångfald. Men just när det gäller effekten på skadegörare är bilden mer komplicerad än vi har trott, säger Mattias Jonsson som ingick i den grupp som utformade projektet.
Olika metoder för olika jordar
Studien visar tydligt att det inte går att ta fram en enkel rekommendation som passar alla typer av landskap och jordbruk.
– Nu går vi vidare och undersöker de faktorer som bestämmer under vilka förhållanden och för vilka skadegörare som naturliga miljöer i landskapet är bra eller dåligt för växtskyddet, säger Mattias Jonsson.
Databasen som skapats i projektet ska byggas på med fler studier så att informationen blir ännu bredare när det gäller grödor, det omgivande landskapet, jordbruksmetoder, naturliga fiender och skadegörare. Med mer detaljerad kunskap kan man ta fram modeller som gör att lantbrukare och beslutsfattare kan förutsäga när en naturvårdsåtgärd kan minska skadorna och när det riskerar att leda till större angrepp. Detta är också viktigt att ta hänsyn till exempelvis när EU utformar stöd till jordbrukare.
– Det handlar inte om att minska på naturen i jordbrukslandskapet. Däremot är det viktigt att ha data på samband mellan till exempel landskapstyp och skadegörare för att kunna göra en realistisk riskvärdering. Om man kan förvänta sig att skadorna ökar måsta man vara beredd att sätta in andra åtgärder för att motverka angreppen, säger Mattias Jonsson.
Ett exempel på skadegörare där det redan i dag finns tillräcklig kunskap är fritflugan som angriper framför allt havre och vårvete. Lantbrukare får högre riskpoäng i skogs- och mellanbygd just på grund av det där finns mer övervintringsplatser för flugorna i gräsmarken.
Kontakt:
Mattias Jonsson, forskare vid Institutionen för ekologi, SLU, tel 018-67 24 50, mattias.jonsson@slu.se
Det är Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) som har utvärderat de nya arbetsmetoder för hastighetsövervakning, som testats på olycksdrabbade vägar i polisområde väst.
Resultaten visar att de flesta är positiva till insatsen, såväl polis som medborgare. Metoden ledde till ökad synlighet och fler kontroller. Hastighetsöverträdelserna och medelhastigheten minskade under insatsperioden.
Polisen kan spela stor roll
Mätningar på det statliga vägnätet under 2016 har visat att endast 44 procent av trafikanterna håller hastighetsgränsen. En ökad hastighetsefterlevnad har stor potential att minska antalet dödade och allvarligt skadade i trafiken och i det arbetet är polisen en viktig aktör.
Studien från VTI visar också att poliserna haft en positiv upplevelse av insatsen som helhet.
– De tillfrågade poliserna tycker det är bra att trafikfrågorna kommit på agendan och att de fått positiv respons från medborgarna. De tycker också att 20-minutersmetoden är ett bra arbetssätt som får acceptans bland personalen och kan leda till ökad synlighet, säger Anna Vadeby.
Så gjorde polisen
Under en trafikinsats veckorna 43–45 2016, intensifierades hastighetsövervakning på 13 utpekade vägsträckor och syftet var att sänka medelhastigheten på vägavsnitten. Insatsen innebar fokus på tre olika åtgärder:
1. Korta hastighetskontroller på olycksdrabbade vägar (20 minuter, rapportering från 6 km/tim över hastighetsgräns)
2. Civila polisbilar (så kallade pilotbilar) som fokuserade på aggressiv körning
3. Övervakning med mobil automatisk trafiksäkerhetskamera som komplement till de manuella kontrollerna.
Insatsen ledde till fler kontroller än vad som annars hade skett, vilket polisen tyckte var viktigt.
Körde för fort igen när polisinsatsen var slut
Mätningar som gjordes speciellt för insatsen visar på en tydlig tendens att det var större minskningar av andelen överträdelser där efterlevnaden varit låg före insatsen. Efter insatsperioden tenderade andelen överträdelser att öka igen. Även medelhastigheterna minskade något under insatsperioden.
– Sammanfattningsvis kan konstateras att metoden generellt togs emot positivt av polisen och att hastighetsefterlevnaden framför allt förbättrades där efterlevnaden varit dålig innan insatsen. För att få bra effekter vid framtida insatser är det därför viktigt att välja platser med låg hastighetsefterlevnad.
– Det är också viktigt med återkommande hastighetsövervakning eftersom vi såg en återgång efter insatsens slut.
– De här resultaten är intressanta för både läkemedelsföretag och för grundforskare som arbetar med att förstå hjärnans funktion och läkemedelsutveckling, säger Anna Herland, lektor på avdelningen för mikro- och nanosystem på KTH.
Vi vet idag att interaktion och reglering mellan blodkärlen och nervcellerna är mycket viktig för hjärnans funktion. Men hur interaktionen ser ut har hittills varit svårt att kartlägga. För att förstå hur blodkärlen och omliggande hjärnvävnad samspelar har det internationella forskarlaget byggt upp en organ-på-chip modell – en mikroflödesmodell med levande celler. Och för att kunna studera detaljer i interaktionerna delade man upp hjärnans funktioner på tre chip, två chip för blodhjärnbarriären (BBB) och ett hjärnchip.
– Chipen innehåller mänskliga celler från hjärnans blodkärl och omkringliggande vävnad. Dessa är sammanlänkade via mikroflöden så att vi skapade ett blodflöde och ett ryggmärgsvätskeflöde. Det innebär att en substans, exempelvis ett läkemedel eller en drog, kan tillföras via blodflödet, gå över blodhjärnbarriären och nå ryggmärgsvätskeflödet för att transporteras vidare till nervcellerna, säger Anna Herland.
Metamfetamin används för att förstå sjukdomar
Forskarna applicerade drogen metamfetamin i systemet. Metamfetamin påverkar blodhjärnbarriären i kroppen och dessa experiment kunde man konstatera att samma responser kunde ses i chip-systemet. Efter denna verifiering studerade forskarna cellerna i chipen i detalj.
–Via cellernas proteom kunde vi se att denna sammanlänkning hade stor betydelse för deras funktion. Cellerna skickar alltså ut substanser för att omgivande celler ska fungera optimalt, säger Anna Herland.
Genom att analysera alla mindre molekyler som cellerna skickar ut, deras metabolom, kunde forskarna hitta en tidigare icke beskriven koppling hur blodkärlceller omsätter glukos och hur denna process påverkar nervcellernas produktion av neurotransmittorer.
– Vi arbetar nu vidare på att använda dessa system för att nå nya insikter om hjärnan och för att bygga upp modeller av hjärnans sjukdomar, säger Anna Herland.
Vem som gjort studien:
Arbetet utfördes när lektor Anna Herland, lektor på avdelningen för mikro- och nanosystem på KTH, gjorde ett forskningsutbyte på Wyss Institute på Harvard.Ett team med biologer och ingenjörer deltog, huvudpersonerna i studien var Dr. Ben Maoz, nu på Tel Aviv University, MSc Edward Fitzgerald, nu på Uppsala Universitet och Professor Kevin Kit Parker och Professor Donald E Ingber.
I projektet har man använt sig både av dataspel och av artificiell intelligens för att förbättra klassificeringen av proteiner.
– Jag tror att vi kommer se mer integrering av vetenskapliga uppgifter i etablerade dataspel, det är ett attraktivt sätt att komma åt och dra nytta av människors hjärnkapacitet, säger Emma Lundberg, lektor vid Cellulär och Klinisk proteomik på KTH, som samtidigt vill framföra ett stort tack till alla medborgarforskare som deltagit för både deras arbete och upptäckter.
– Dessutom har medborgarforskningsspel som direkt kopplas till modeller för maskininlärning möjlighet att revolutionera analyser i storskaliga forskningsprojekt.
KTH-forskare presenterar två metoder för att klassificera mönster i mikroskopbilder av människans proteiner, i en artikel i Nature Biotechnology. Målet med studien har varit att förbättra annoteringen (definieringen och tolkningen) av människans proteiner, som finns tillgängliga i databasen Human Protein Atlas (HPA).
KTH-forskarna har samarbetat med det schweiziska startuppföretaget Massive Multiplayer Online Science och det isländska spelföretaget CCP Games. Tack vare samarbetet har man kunnat integrera klassificeringen av proteinbilderna som ett medborgarforskningsmoment i EVE Online, ett gigantiskt multiplayer online-spel.
Medborgarforskning i dataspel
Detta resulterade i mini-spelet Project Discovery som spelades av över 300,000 personer på EVE Online och genererade över 33 miljoner klassificeringar av proteinbilder. Det här är första gången som medborgarforskning har implementerats i ett dataspel och det har redan beskrivits som en milstolpe inom medborgarforskningen.
Resultatet av Project Discovery jämfördes med ett system baserat på artificiell intelligens (AI) som forskarna har tagit fram: the Localization Annotation Tool (Loc-CAT). Loc-CAT är den första generaliserbara metoden för att annotera proteiner som finns på flera ställen i cellen (så kallade multilokaliserade proteiner).
Nya proteiner i Rods & Rings
Det kan fungera över många olika celltyper vilket gör det till ett användbart verktyg för att studera människans celler och dess beteende i framtiden. Trots att AI-verktyget var bättre än Project Discovery-spelarna för de vanliga klasserna av proteiner så var spelarna bättre på att identifiera ovanliga och nya mönster. Genom att kombinera Project Discovery-annoteringar med AI kunde en version av Loc-CAT med bättre prestanda tas fram.
Resultaten från denna studie har lett till förfinade annoteringar i cellatlasen i Human Protein Atlas. Dessutom har ett antal nya proteiner i den mystiska cellstrukturen som kallas Rods & Rings identifierats. Resultaten har nu integrerats i HPA-databasen och kommer utgöra en värdefull resurs för forskare över hela världen som vill förstå proteiner.
Vill du bidra till protein-forskningen? Ny bildanalysutmaning öppnar 17 september
För trots detta lyckade projekt finns det fortfarande mycket utrymme för förbättringar, menar Emma Lundberg, lektor vid Cellulär och Klinisk proteomik på KTH.
– Vi kan därför annonsera Human Protein Atlas 2018 Challenge på Kaggle med start 17 september. Det är en öppen bildanalys-utmaning för att klassificera subcellulära proteinmönster i dessa bilder där vinnarna kommer bidra till att hjälpa forskningen inom livsvetenskaperna framåt, säger Emma Lundberg.
Det finns ett flöde av elever med goda förutsättningar från kommunala skolor till fristående skolor. Mönstret är särskilt starkt om eleverna bor i socioekonomiskt utsatta områden.
– Elever som har högutbildade föräldrar väljer i större utsträckning än elever med lågutbildade föräldrar, att lämna den kommunala skolan för att gå i en fristående skola. Med den här typen av mönster kan man förvänta sig att skolvalet i kombination med friskolereformen leder till ökad segregation, säger Helena Holmlund, docent i nationalekonomi och verksam på Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU.
Segregationen i skolan har ökat
Forskarna på IFAU har undersökt vilka elever som väljer att gå i friskola. De har sammanställt uppgifter över var alla elever som gick i årskurs nio mellan 1988 och 2009 bodde och om de gick i kommunal eller fristående skola. Sedan har de beräknat vilken skola eleverna skulle ha gått i om de inte hade möjlighet att välja.
Forskningen har fortsatt och nu undersöks perioden 2010 fram till 2016.
– Det vi har sett fram till 2009 är att segregationen har ökat mycket. Och analyser från Skolverket visar att den fortsätter att öka, säger Helena Holmlund.
Skolvalet utnyttjas framförallt av familjer där föräldrarna har god ekonomi och hög utbildning. Resursstarka föräldrar vet har hur de ska orientera sig på skolmarknaden, de ställer sina barn i kö i tid till populära skolor, de kan hantera om barnen får långa resor och de har råd att flytta om det skulle krävas för att barnen ska kunna gå på den skola som de tycker är den bästa. Det är tydligt både i forskningen från IFAU och i avhandlingen Att navigera på en skolmarknad: en studie av valfrihetens geografi i tre skolor. Den senare en studie utförd vid barn och ungdomsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, av Anna Ambrose som nu fortsätter sin forskning vid Örebro universitet.
– Det är de resursstarka familjerna som väljer, säger Anna Ambrose som under 2012 och 2013 intervjuade föräldrar, elever och skolpersonal på tre olika skolor utanför Stockholm.
Var skolan ligger var det viktigaste för dem som gjorde ett aktivt val av skola.
Skolor i områden där flertalet boende antingen har lägre utbildning eller utländsk bakgrund, eller båda delar, är de skolor som väljs bort.
Rätt sorts elever har rätt sorts föräldrar
Studien visar att en tydlig åsikt bland de föräldrar som gjort aktiva val var att de ville att deras barn ska gå med ”rätt sorts elever”.
– Det är elever som har ”rätt sorts föräldrar.” Och med rätt sort menas föräldrar som har hög utbildning, säger Anna Ambrose.
En av de skolor som Anna Ambrose studerade var en skola i ett socioekonomiskt utsatt område där många av de boende har utländska rötter, men där de flesta eleverna är födda i Sverige.
– Den skolan är i princip dömd på förhand genom sitt geografiska läge. Det är ingen som vill välja den på grund av att den ligger där den ligger. Även om eleverna trivdes väldigt bra på skolan så är föreställningarna om platsen så stigmatiserande att få personer ger skolan en chans. Med ett marknadssystem inom utbildningsväsendet får en skola av den typen väldigt svårt att hävda sig, säger Anna Ambrose.
Ryktet viktigt vid aktivt skolval
Den skola som istället lockade flest elever och hade en lång kö ligger i ett område där det bor välutbildade höginkomsttagare. Redan på förskolan får föräldrarna höra att det är en bra skola med ordning och reda och goda resultat. Och näst efter skolans placering är ryktet det som gör en skola populär, säger Anna Ambrose.
Eftersom forskning pekar mot att det är de resursstarka grupperna som använder sig av skolvalet ställer sig Anna Ambrose frågande till om det verkligen går att tala om ett fritt skolval. Dessutom gör bostadssegregationen att grundskolor i välbärgade förorter och Stockholms innerstad i stort sett är stängda för andra barn än de som bor i området eftersom närhetsprincipen gäller. På de skolorna går därför nästan enbart elever som är väl rustade att ta sig igenom utbildningssystemet.
Skolor väljer sina elever
I sina studier har Anna Ambrose också sett att det trots lagar och regleringar finns risk att även skolorna väljer sina elever.
– Det fanns tendenser i alla tre skolor som jag undersökte att styra bort elever som ansågs ha särskilda behov. Det kunde vara elever med stora pedagogiska behov, utåtagerande elever eller elever med sociala problem, säger Anna Ambrose.
– På en skola visade till exempel rektorn en lista med elever som stod i kö till skolan. En av eleverna bodde nära skolan och hade därför geografiskt företräde. Men rektor gjorde klart att den eleven inte kommer att få börja eftersom det var känt att den var bråkig. På den mest populära skolan misstänkte föräldrarna att skolan manipulerade kösystemet eftersom det var förvånansvärt många elever som hade fått den sista platsen.
Det är en effekt av de marknadsmekanismer som styr skolan där varje elev är en intäkt, menar Anna Ambrose.
– Rektorerna hade en stark moralisk vilja att göra rätt men man hade också en kostnadskalkyl att ta hänsyn till. Eleverna får då inte kräva för mycket resurser.
Men den viktigaste orsaken till segregationen i skolan är bostadssegregationen. Det visar både Anna Ambroses och Helena Holmlunds forskning.
– Skillnaden i elevsammansättning i bostadsområdena har ökat i alla fall sedan mitten av 1990-talet och det är så långt tillbaka som vi kan mäta. Det är den största bakomliggande orsaken till att skolsegregationen har vuxit, säger Helena Holmlund.
Samtidigt skulle ett fritt val av skola kunna vara ett sätt att bryta bostadssegregation. Men i praktiken är resultatet det motsatta.
– Att skolval ska kunna bryta skolsegregationen, det stämmer i teorin men det beror på vilka som utnyttjar skolvalet. Eftersom det är de starka eleverna som gör det förstärker skolvalet segregationen, säger Helena Holmlund.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
Vad är segregation?
– Skolsegregationen i Sverige består av att elever med höga betyg samlas i vissa skolor och elever med lägre betyg på andra.
Vilket i sin tur beror på att skolorna är segregerade i förhållande till elevernas socioekonomiska förhållande.
– Elever med till exempel migrationsbakgrund är överrepresenterade på vissa skolor och de med svensk bakgrund är överrepresenterade på andra skolor, jämfört med hur det ser ut i befolkningen som helhet, säger Helena Holmlund.
Skolpeng och fritt skolval
Skolpeng och friskolereformen infördes 1992 av den borgerliga regeringen och är två olika reformer som är sammankopplade.
Friskolereformen innebär att andra aktörer än stat och kommun kan starta en skola. Syftet var bland annat att öka den pedagogiska variationen men också att marknadskrafterna skulle tvinga skolorna att ta större hänsyn till elevers och föräldrars behov.
Skolpeng är den summa som betalas till skolan för varje elev som går där. Skolpengen betalas av elevens hemkommun och följer eleven om den byter skola. Skolpengen består av ett grundbelopp och ett tilläggsbelopp för elever med behov av särskilt stöd.
Källa : Wikipedia och Helena Holmlund
Intresset för naturbaserade lösningar för invandrarintegration har vuxit snabbt i Norden, och ett antal praktiskt inriktade projekt och initiativ har startats för att lyfta fram fördelarna med natur som en del i integrationen.
Ett nordiskt forskarsamarbete om naturbaserad integration har nu utmynnat i en rapport – Defining nature-based integration. Perspectives and practices from the Nordic countries – som publicerades i dag. Utöver viktiga forskningsresultat innehåller rapporten 16 fallbeskrivningar från Danmark, Finland, Sverige och Norge som illustrerar de olika sätt på vilka naturen används för integration i dessa länder.
– Resultaten har varit lovande. Naturen och grönområden i städer utgör viktiga komplement, eller till och med alternativ, till de bebyggda områden och inomhusmiljöer där integrationen ofta sker, säger Kati Pitkänen, seniorforskare vid Finlands miljöcentral.
Naturen är en del av den kulturella identiteten
I rapporten analyseras likheter och skillnader mellan de nordiska länderna när det gäller mål, naturmiljöer, målgrupper och fördelar och nackdelar. Baserat på analysen presenteras en arbetshypotes om naturbaserad integration, som sammanfattar hur naturen kan användas till stöd för integration av nyanlända genom att bygga identitet, ge positiva erfarenheter och stärka institutionell kapacitet.
– Naturen främjar sociala interaktioner och ger en lokal förankring. Den ger också psykiskt och fysiskt stimulerande erfarenheter och förbättrar invandrarnas utvecklingsmöjligheter genom utbildning, yrkeskunskaper samt förbättrad hälsa och välbefinnande, säger Sandra Gentin vid Köpenhamns universitet.
– Naturen är en viktig tillgång för medborgarna i Norden. Den är en del av den kulturella identiteten och nyckeln till det nordiska samhället, och används för arbete, fritid, utbildning, samt hälso- och sjukvård, tillägger Anna María Pálsdóttir, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet. De nordiska länderna kan bli föregångare inom naturbaserad integration, om naturens fördelar i integrationen blir mer allmänt erkända och utnyttjas systematiskt.
Rapporten sammanställdes av ett forskarlag från Finlands miljöcentral (SYKE), Köpenhamns universitet (UCPH), Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Norsk institutt for naturforskning (NINA). Rapporten har blivit möjlig genom stöd av Nordiska ministerrådet.
Kontakt:
Anna María Pálsdóttir, forskare vid Institutionen för arbetsvetenskap, ekonomi och miljöpsykologi, Sveriges lantbruksuniversitetsuniversitet (SLU), Alnarp, 040-41 55 36, anna.maria.palsdottir@slu.se
Ann Dolling, universitetslektor, Institutionen för skogens ekologi och skötsel, Enheten för skog och hälsa, SLU, Umeå,090-786 8383, 070-699 7452, ann.dolling@slu.se
Kati Pitkänen, seniorforskare, Finlands miljöcentral (SYKE), +358 295 251 101, kati.pitkanen@ymparisto.fi
Sandra Gentin, lektor, Köpenhamns universitet (UCPH), +45 9356 5535,sgentin@ign.ku.dk,
Forskningen, som baseras på studier i såväl cellkultur som på möss och mänsklig vävnad från avlidna personer med Huntingtons sjukdom, publiceras nu i Cell Reports.
Likt sjukdomar som Parkinsons och Alzheimers, kännetecknas Huntingtons av att det ansamlas felveckade proteiner, så kallade proteinaggregat, i hjärnans nervceller. Cellernas funktion försämras och signalvägar går förlorade. Vid Huntingtons, en ärftlig och obotlig neurodegenerativ sjukdom, tar detta sig uttryck i en kombination av neurologiska, motoriska, kognitiva och psykiatriska symtom.
– Kunskapen om varför proteinaggregaten uppstår eller på vilket sätt de är involverade i sjukdomsutvecklingen vet vi fortfarande ganska lite om. Men i vår studie såg vi att överuttryck av Huntingtongenen försämrade nervcellernas förmåga att bryta ned och återvinna cellulärt material, vilket resulterade i ansamling av proteinet AGO2, säger Johan Jakobsson, forskare i molekylär neurogenetik och den som lett studien.
Autofagi
Genom att aktivera den mekanism i hjärnan som bryter ned och återvinner material, så kallad autofagi, kunde ansamling av proteinet AGO2 hävas. Då AGO2 är ett viktigt protein för funktionen av mikroRNA så såg forskarna att förändringar i autofagimekanismen också resulterade i omfattande förändringar i aktivitet av mikroRNA*.
MikroRNA (miRNA) är mycket små men kraftfulla molekyler som har en viktig roll vid regleringen av gener, det vill säga att de påverkar om en viss gen är aktiv eller inte, i detta sammanhang hur mycket av proteinet som ska tillverkas i cellerna.
– Vår studie tyder på att förändringar i miRNA-nivåerna är ett tidigt kännetecken på Huntingtons sjukdom och att det är en följd av förändringar i autofagi. Det visar alltså på en mekanistisk länk mellan proteinaggregation och genreglering, säger Karolina Pircs, postdok-forskare i Johan Jakobsson forskargrupp.
Forskarna menar att studien ger stöd för utveckling av autofagi-aktiverande terapier för Huntingtons sjukdom och andra neurodegenerativa sjukdomar.
– Kan vi bara hitta rätt sätt att aktivera autofagi kan vi kanske effektivt behandla dessa sjukdomar redan vid ett tidigt stadium. Det är detta som vi jobbar med i labbet nu, avslutar Johan Jakobsson
Kontakt:
Johan Jakobsson, universitetslektor, forskare i molekylär neurogenetik, Institutionen för experimentell medicinsk vetenskap, Lunds universitet, 046-222 42 25, 0709-286443, johan.jakobsson@med.lu.se
Kort om autofagi:
Autofagi är en grundläggande mekanism som styr cellers förmåga att bryta ner och återvinna cellulärt material dvs att bli av med nedbrutna cellkomponenter, cellskräpet, och genom återbruk av egna beståndsdelar få ny energi till cellerna. Rubbningar i autofagimekanismen tros bidra till utveckling av flera olika sjukdomar, bland annat neurodegenerativa sjukdomar.
Kort om microRNA (miRNA):
Mikro-RNA (miRNA) är små RNA-molekyler som är mycket viktiga för en stor mängd processer i alla levande varelsers celler. Molekylerna kommer från en typ av gener som inte producerar protein utan har till uppgift att kontrollerar cellens funktion med små RNA-molekyler. miRNAer kan bidra till att minska genuttryck, d.v.s. hur mycket av ett protein som ska tillverkas i en cell.
– Generellt behöver folk inte vara jättebekymrade över just saltet, menar Annika Rosengren, professor i medicin vid Sahlgrenska akademin, medförfattare och ansvarig för den svenska delen av studien.
Bakom studien står forskare från ett tjugotal länder och deras slutsats är att flertalet individer inte ökar sina hälsorisker så länge de håller sig under en daglig saltkonsumtion om 12,5 gram, eller två och en halv tesked (motsvarande fem gram natrium).
Även för dem som får i sig mer salt visade det sig att hälsoriskerna inte nödvändigtvis måste vara förhöjda. Riskerna med högt natriumintag kan i praktiken uppvägas av en förbättrad diet med mer frukt, grönsaker, mejeriprodukter, potatis och andra kaliumrika livsmedel.
Kina utmärkte sig
I studien ingick 94 000 personer, 35-70 år gamla, från 18 regioner runt om i världen. De följdes under i genomsnitt åtta år. Det enda land i studien där en stor majoritet, 80 procent, fick i sig mer än fem gram natrium per dag var Kina, med förhöjd frekvens av hjärtinfarkt och stroke som följd.
I övriga länder låg majoritetens konsumtion på tre till fem gram natrium per dag. Världshälsoorganisationen WHO rekommenderar max två gram natrium, American Heart Association ligger ännu lägre, på 1,5 gram per dag.
Resultaten kring saltkonsumtion och hälsovinsterna i förbättrad kost rimmar väl med tidigare rapporter. Det är dock första gången underlaget är så omfattande, med representation från i stort sett hela världen, och samtidigt samlat i en och samma databas.
Sammantaget menar forskarna att det inte finns några övertygande bevis för att personer med måttligt natrium- eller saltintag behöver sänka sin konsumtion för att förebygga hjärtsjukdomar och stroke. Det är överlag viktigare att förbättra den totala kostkvaliteten, menar de.
Varning för osynligt salt
– Vi vet mer och mer att vuxna individer inte behöver vara så väldigt bekymrade för saltet. Om man har uppnått medelåldern och inte äter allt för mycket salt och har normalt blodtryck så kan man ta det lugnt, då behöver man inte koncentrera sig på just det, utan istället se till att man i största allmänhet äter en nyttig kost med mycket grönsaker, säger Annika Rosengren.
– Samtidigt får vi inte glömma bort att det finns en helt klar koppling mellan salt och högt blodtryck. Ungefär tre fjärdedelar av det salt vi äter kommer dessutom från färdiglagad mat, ost, bröd och smör som vi inte har någon kontroll över och det kan exempelvis leda till att barn och ungdomar utvecklar högt blodtryck när de blir vuxna. Livsmedelsindustrin måste sluta hälla salt i maten i onödan, säger hon.
Sverige är det enda västeuropeiska landet med forskare i studien, som letts från Kanada. Övriga länder har varit Argentina, Bangladesh, Brasilien, Chile, Colombia, Filippinerna, Förenade Arabemiraten, Indien, Iran, Kina, Malaysia, Pakistan, Polen, Saudiarabien, Sydafrika, Tanzania, Turkiet, Zimbabwe samt ockuperat palestinskt territorium.
Två starka grupper har gått samman i den här frågan: utvinningsindustrin och högernationalister. Kombinationen gör frågan aktuell på ett oerhört mycket mer dramatiskt sätt än tidigare, säger Martin Hultman, docent i teknik- och miljöstudier vid Chalmers tekniska högskola.
Utvinningsindustrin och högernationalister har gått samman
Vetenskaplig kunskap om växthuseffekten och människans påverkan på klimatet har funnits i över tre decennier. Men medan det på 80-talet fanns en stark miljörörelse och en politisk konsensus i frågan, har klimatförnekelse – att förneka klimatförändringar eller människans påverkan på miljön – de senaste åren flyttat fram positionerna.
– Två starka grupper har gått samman i den här frågan: utvinningsindustrin och högernationalister. Kombinationen gör frågan aktuell på ett oerhört mycket mer dramatiskt sätt än tidigare, samtidigt som tidsspannet som vi har på oss att agera krymper.
Det säger Chalmersforskaren Martin Hultman, docent i teknik-, vetenskaps och miljöstudier och forskningsledare för det omfattande projektet ”Varför tas inte klimatvetenskapen på allvar? Studier av klimatförnekelse”, som nu samlar världens främsta forskare inom området.
I projektet granskas de nätverk, idéer och intressen som finns inom klimatförnekelse, med ett särskilt fokus på högernationalism, utvinningsindustrin och konservativa tankesmedjor. Målet är att öka förståelsen för klimatförnekelse och dess inverkan på politiska beslut, men också att sprida kunskapen till allmänheten, makthavare, forskningsinstitut och industrin.
Sverigedemokraterna, Klaus och Trump
Högernationalismens koppling till klimatförnekelse är ett relativt outforskat område, men nyligen publicerade Environmental Sociology en artikel där Hultman och forskarkollegor visar på sambandet mellan konservatism, främlingsfientlighet och klimatförnekelse – via en studie av Norge.
Hultman berättar att många högernationalistiska partier i Europa numera har klimatförnekelse som en av sina viktigaste värderingar.
Vaclav Klaus, St. Wenceslas National Festival, Czech Republic, 28.9.2017
– De här partierna ökar i betydelse. Vi ser det i Danmark och Norge, hos brittiska UKIP och franska Front National. Men också i Sverige, med Sverigedemokraternas misstänksamhet mot SMHI, diskreditering av Parisavtalet, avfärdande av klimatlagar och utnämningen av klimatförnekaren Václav Klaus till frihetshjälte, säger Martin Hultman, som även nämner Trumpadministrationen i USA som närmast övertydligt exempel.
Världens cirka 40 främsta vetenskapliga experter
Genom det nya forskningsprojektet etableras en unik internationell samarbetsplattform för forskning om klimatförnekelse, Centre for Studies of Climate Change Denialism (CEFORCED), som kopplar ihop världens cirka 40 främsta vetenskapliga experter på området och ger möjlighet till internationella jämförelser. Plattformen bygger vidare från världens första konferens i ämnet som Hultman och professor Riley Dunlap vid Oklahoma State University organiserade 2016.
– Tack vare den internationella plattformen kan vi undersöka hur klimatförnekelseargument uppstår och sprids – och se skillnader och gemensamma nämnare i olika kulturella kontexter, säger han.
En viktig utgångspunkt i projektet är en tvärvetenskaplig, bred syn på klimatförnekelse, som kopplar ihop olika discipliner som geopolitik, miljöpsykologi, teknikhistoria, miljösociologi, genusforskning, miljöhistoria, energipolitik, miljöhumaniora samt teknik- och vetenskapsstudier.
För att slippa ändra vår livsstil – Vi avfärdar inte klimatförnekelse som något enbart vissa sysslar med, exempelvis inflytelserika, äldre män med starka kopplingar till fossilindustrin – även om sådana organiserade grupper spelar viktiga roller. Eftersom kunskapen om klimatförändringarna och deras orsaker funnits länge behöver vi också förstå de former av respons- och vardagsförnekelse som gör att växthuseffekten inte tas på allvar, trots att vi har konsekvenserna mitt framför ögonen.
Enligt Martin Hultman finns starka skäl till produktionen av klimatförnekelse och att det kan vara svårt att ta till sig klimatvetenskapliga slutsatser.
– Runt 80 procent av all energi som köps och säljs i världen är olja, kol eller fossilgas. Världens ekonomier snurrar med den här typen av energi, som samtidigt förstör våra livsbetingelser. Det gör klimatvetenskapens insikter jobbiga eftersom de innebär att de flesta i Sverige – och i andra länder som använder mängder av resurser för att upprätthålla sin livsstil – måste förändra sitt sätt att leva, och att världens allra mest inflytelserika företag måste byta affärsmodeller. Samtidigt skulle en klimatvänligare livsstil innehålla mycket av det som många håller kärt, som till exempel mer tid att umgås, mer kontakt med naturen, bättre hälsa och mindre stress.
Exxon gas station illuminated at night. 17.4.2016, Dallas, Texas, United States
Globalt forskarnätverk om klimatförnekelse etableras
Projektet ”Varför tas inte klimatvetenskapen på allvar? Studier av klimatförnekelse” är ett flerårigt, tvärvetenskapligt och internationellt projekt, som finansieras av Energimyndigheten. Via projektet etableras världens första forskarnätverk om klimatförnekelse, Centre for Studies of Climate Change Denialism (CEFORCED), som samlar ett 40-tal forskare världen över, där ibland professor Riley Dunlap, Oklahoma State University.
Projektet ska granska högernationalism, tankesmedjor och utvinningsindustrin som sina tre huvudinriktningar:
Högernationalism. Högernationalistiska partier i Europa och deras argument för klimatförnekelse kartläggs inom projektet. Bland analyseras Twitter och diskussionsgrupper på nätet.
Utvinningsindustrin. Projektet gör historiska undersökningar av Sveriges utvinningsindustri, vilken kunskap den ägt i klimatfrågan och hur den agerat, samt kopplar kunskapen till internationella studier i frågan.
Konservativa tankesmedjor. Projektet kartlägger hur konservativa tankesmedjor i Sverige analyserat och kommunicerat om klimatfrågan samt deras kopplingar till lobbygrupper av likartad karaktär.
Olika former av klimatförnekelse
Enligt tidigare forskning finns flera former av klimatförnekelse:
Organiserad. Grupper såsom Klimatsans eller Stockholmsinitiativet i Sverige samt lobbygrupper som Heartland Institute i USA, som understödjer och sprider klimatförnekelse.
Partipolitisk. Partier såsom till exempel Sverigedemokraterna som motarbetar olika former av klimatpolitik.
Responsförnekelse. Exempelvis när människor i ledande ställning tar beslut som byggande av flygplats i Sälen, vilket går helt emot den klimatpolitik de säger sig bedriva.
Vardagsförnekelse. När människor lever som om de inte visste om klimatutmaningarna och till exempel flyger utomlands flera gånger om året.
Kontakt:
Martin Hultman, docent i teknik-, vetenskaps och miljöstudier, Chalmers, 0709-450112, 031-772 63 78, martin.hultman@chalmers.se
Maria Hedman har intervjuat äldre personer, som bor hemma men lever med kronisk sjukdom, som MS, Parkinson, stroke och hjärtsjukdom. Hon ville veta vad autonomi och delaktighet innebar för dem.
Svaren visade att hälsa och välbefinnande är det som framför allt påverkar upplevelsen av autonomi och att autonomi förutsätter delaktighet. Det kan vara att man till exempel vid ett venprov frågar om man kan ta proverna nu och förklarar varför, eller när man blir utskriven från sjukhuset, att det inte bara sker utan att man förstår varför.
I detta lägger hon att man behöver utbilda personalen bättre inom hälso- och sjukvård, för att de ska kunna stötta de här personerna i att bevara sin hälsa.
– Så att man kan känna sig trygg i att kunna ha kontroll över sin hälsa, förstå sjukdomssymptom och vad som händer och att man får bli delaktig i beslut genom att bli tillfrågad.
Ett team runt den äldre
Maria Hedman vill se ett förbättrat teamarbete över yrkesgränser och att där behövs både läkare, specialistutbildad sjuksköterska, terapeuter, undersköterskor, men också biståndshandläggare och hemtjänst.
– Att man blir ett team som rör sig runt den äldre. Ett team som känner igen en och vet vem man är så att man inte hela tiden behöver börja om från början.
Hennes erfarenhet är att en sjuksköterska specialistutbildad för vård av äldre får en djupare insikt, dels om hur sjukdomar och vardagslivet påverkar och vilket stöd man kan ge. Och också en tryggare förmåga att göra en adekvat bedömning i att se symptomen och på så vis undvika påfrestande besök till akutsjukvården för den äldre personen.
– Ett nära samarbete med läkaren förbättras ju också när man får ett djupare perspektiv och blir tydligare som sjuksköterska när man pratar med läkaren. Detta är en otroligt värdefull utbildning som också finns här i Gävle.
Hemtjänsten behöver utvecklas
Även hemtjänsten behöver utvecklas, poängterar hon. Om den tar hand om en svårt sjuk människa och kommer in i hemmet, då behövs också en viss sjukvårdskunnighet.
– Om alla som är inblandade i vården, ingår i det här teamet blir den äldre mer trygg och vet att personerna som kommer kan mig och vad det innebär om jag har något symptom.
– Att lyfta hemtjänsten till minst undersköterskenivå och lägga in även dem i det här teamet runt den multisjuke äldre skulle främja utvecklingen enormt och egentligen inte kosta mer.
Att se möjligheterna
Maria Hedman menar att vi har resurser som vi inte tänker på och att det finns små enkla medel som man med små kostnader kan använda.
– Att ge tid till att klä på sig själv, tid att sitta ner och prata och planera dagen. Vad ska hända idag, vad finns det vi kan ta del av? För det är delaktigheten i det vardagliga livet som är så betydelsefull.
Vi tänker också alltid att vi måste bygga om, berättar hon, men i stadsmiljön finns små trädgårdar, vi behöver inte anlägga en, eller de äldre kan väl också få ta plats i skogen vi har runtom.
– Att se möjligheterna är något vi behöver ta fasta på, så vi inte fastnar i det här omöjliga som inte leder någon vart.
”Vad har du för drömmar?”
Det är väldigt få personer som kräver det omöjliga, poängterar Maria Hedman. Man kan till och med fråga: Vad har du för drömmar?
– De sträcker sig förmodligen inte så långt ifrån det vardagsnära. Min erfarenhet är att det handlar om att få bestämma i det dagliga livet, att få komma ut och få lyssna på fågelsång.
– Detta är en tid då man ska få njuta och uppleva glädjeämnen och det var viktigt även för personalen. Glädjeämnet kan vara att få dela en kopp kaffe.
Vi är så olika inför slutet
Maria Hedman vill betona att åldersgruppen 65 år och äldre behöver betraktas mer nyanserat inom vården. Att det handlar om en grupp människor där åldersskillnaden kan vara över 30 år, med skilda behov och önskningar att uppfylla i den tid som också innebär slutskedet i livet.
Kontakt:
Maria Hedman, lektor i medicin-och vårdvetenskap vid Högskolan i Gävle, 070- 677 16 50, maria.hedman@hig.se
En studie från turismforskningsinstitutet ETOUR på Mittuniversitetet tyder på att ett av Sveriges största fjällevent, Fjällräven Classic, kan ha en positiv effekt på fjällturismen.
− Vår studie visar att en klar majoritet av deltagarna gör sitt första besök i de svenska fjällen när de deltar i vandringen. Och hela 86% svarar att det är sannolikt att de kommer att återvända och att evenemanget bidrar till detta. Man kan gott säga att Fjällräven Classic fungerar som en introduktion till området och att dess deltagare får smak för den typen av upplevelser, säger Daniel Wolf-Watz, forskare vid ETOUR.
Fjällräven Classic är ett vandringsevent som går från Nikkaluokta till Abisko i den lappländska fjällvärlden. Årets upplaga inleds 17 augusti och i år deltar 2000 vandrare från över 40 olika nationer, vilket gör eventet till ett av Sveriges största, årligen återkommande evenemang i de svenska fjällen.
Trygghet ger positiva upplevelser
I samband med fjolårets arrangemang genomfördes en studie av turismforskningsinstitutet ETOUR för att öka kunskapen om deltagarbaserade friluftsevenemang i fjällvärlden. Förutom en observation under själva evenemanget omfattar studien enkätsvar från 2 664 tidigare deltagare.
− Vi vet sedan tidigare att möjligheten att på ett säkert och kontrollerat sätt uppleva fjällen lockar människor som inte har så stor fjällvana. När människor är trygga finns möjligheter till positiva upplevelser. Svaren från studien visar att deltagarna främst förknippar vandringen med känslor som glädje och frihet, säger Andreas Cederlund, chef för produkt- och varumärkesupplevelser på Fjällräven.
Fjällräven Classic har lockat mer än 20 000 deltagare sedan starten 2005. Syftet var då som nu att inspirera svenskar att upptäcka sin egen fjällvärld genom en fjällvandring där man bär sin egen utrustning, sover i tält och lagar sin egen mat. Dygnet runt-bemannade kontrollstationer ungefär var 20:e km med bland annat sjukvårdspersonal gör att naturmötet upplevs tryggt och säkert.
− Närmare 90% av deltagarna framhäver just naturkontakten som en av de största behållningarna. De vill uppleva naturen och det unika område som de svenska fjällen utgör. Så gott som alla svarande ser också området som ett naturlandskap att bevara och skydda, säger Daniel Wolf-Watz.
