Stora områden i centrala Kina är täckta av en högplatå bestående av finkornig ”loess” – ett sediment som blåste dit under och strax efter förra istiden. Loessjordarna är mycket bördiga och har varit väldigt viktiga för utvecklingen i regionen under många tusen år. Men loessplatån fungerar också som ett geologiskt klimatarkiv som kan ge oss viktiga ledtrådar om hur klimatet såg ut under olika delar av istiden.
Genom att undersöka loessjordarna har en forskargrupp som leds av forskare från Uppsala universitet tillsammans med danska kollegor nu identifierat hur förändringar i stora klimatologiska fenomen som havsnivåer och storleken på landisarna under olika perioder i mycket hög grad styrde både ökenutbredningen och den östasiatiska monsunen.
– Vi har gjort den hittills mest detaljerade dateringen av loessjordarna, och nu kan vi studera förändringarna monsunen och ökenutbredningen på en mycket finare detaljnivå. Framförallt kan vi nu jämföra förändringarna med kända förändringar i landisarna och havsnivåer, isvolymer och till och med förändringar i jordens omloppsbana under den här tidsperioden, säger Thomas Stevens, förstaförfattare till studien och forskare vid Uppsala universitet.
– Vi kan se att de perioder då isvolymen minskar och havet stiger så intensifieras sommarmonsunen och når längre in på kontinenten, samtidigt som ökenområden i Kina minskar, säger Thomas Stevens.
Med dagens krympande polarisar och stigande hav så kan vi inte utesluta att vädersystemen och ökenutbredningen i Östasien kommer att påverkas radikalt ännu en gång.
Hjärtsvikt är det svårbehandlade tillstånd då hjärtpumpen inte längre klarar av att förse kroppen med tillräckligt med blod. Cirka 250 000 personer i Sverige lider av sjukdomen. Symtomen är diffusa och kan bero på många orsaker. Därför har forskare vid Lunds universitet sökt efter markörer, signalämnen i blodet, som kan hjälpa vården att snabbare upptäcka hjärtsvikt.
– I analyserna såg vi ett tydligt samband mellan en viss markör, en tillväxtfaktor för lymfkärl som kallas VEGF-D, och risken att drabbas av hjärtsvikt. Framför allt hos kvinnor, säger Yan Borné, forskare vid Lunds universitet och en av dem som ligger bakom studien. Resultaten har publicerats i tidskriften Journal of the American College of Cardiology, JACC.
Den aktuella tillväxtfaktorn är involverad i endoteltillväxt, den reglerar alltså hur cellerna på kärlens insida växer.
– Tidigare markörer vid hjärtsvikt har framför allt handlat om hjärtat och vilken belastning hjärtat utsätts för. Vi tog istället avstamp i lymfsystemet och det faktum att personer med hjärtsvikt samlar på sig vätska. Markören vi identifierat påverkar de lymfatiska kärlen så att de i sin tur hjälper kroppen att avlägsna vätskan exempelvis från benen, säger Gunnar Engström, professor i kardiovaskulär epidemiologi, som också varit involverad i forskningen.
Fyra gånger så hög risk vid förhöjda nivåer I epidemiologiska studier följde forskarna 4 265 personer under femton års tid (1991-2014), i den så kallade Malmö Kost Cancer-studien. Med hjälp av proteomik, som gör det möjligt att ur ett litet blodprov kartlägga en stor mängd proteiner, kunde forskarna mäta den aktuella markören hos personerna, som inte tidigare diagnosticerats med hjärtsvikt. Resultatet visade att de som hade förhöjda nivåer av VEGF-D hade ökad risk att senare utveckla hjärtsvikt.
Forskarna studerade även en grupp med 430 patienter med andningssvårigheter som kom till akutmottagningen vid Skånes universitetssjukhus i Malmö mellan 2013-2014. Totalt 152 av dessa fick diagnosen hjärtsvikt. Dessa personer hade också förhöjda nivåer av VEGF-D. Yan Borné berättar att i gruppen med förhöjda nivåer av VEGF-D var sannolikheten att hjärtsvikt fyra gånger så hög som de med lägre nivåer av markören.
– Resultaten från det underlaget indikerar att den här markören i ett tidigt skede skulle kunna användas för att förutsäga framtida hjärtsvikt, just med tanke på hur den påverkar lymfsystemet. Vi hoppas att upptäckten på sikt kan leda till en snabbare diagnos på akutmottagning, säger Yan Borné.
Återstår att kartlägga själva mekanismen Nästa steg, förutom att upprepa resultaten, blir att undersöka om man kan se om det finns genetiska orsaker kopplade till tillväxtfaktor VEGF-D och risken att drabbas av hjärtsvikt.
– Vi har sett att det finns ett samband mellan hjärtsvikt och markören. Men vi vet inte exakt hur mekanismen däremellan fungerar, det återstår att reda ut, säger Yan Borné.
Kontakt: Gunnar Engström, professor kardiovaskulär epidemiologi, gunnar.engström@med.lu.se, 040-391330
Yan Borné, biträdande forskare kardiovaskulär epidemiologi, yan.borne@med.lu.se, 040-391327
Ett substrat är den molekyl som binder till den aktiva ytan i ett enzym, varpå enzymet katalyserar en kemisk reaktion som gör att substratet omvandlas till en produkt.
Enzymer som katalyserar livsviktiga processer i cellerna måste kunna plocka ut och känna igen sina substrat i den cellulära soppan, vilket är komplicerat då många liknande molekyler är närvarande.
Speciellt viktigt blir det om de liknande substraten är nödvändiga i andra, lika livsviktiga, processer.
Ett av de viktigaste substraten i en cell är energimolekylen ATP. ATP känns bland annat igen av det essentiella enzymet adenylatkinas, vars funktion är att kontrollera energibalansen i celler.
GTP är en molekyl som skiljer sig från ATP med bara ett par atomer. I jämförelse med ATP har GTP specifika cellulära funktioner, till exempel vid proteinsyntes och signalering.
Enzymlåsning skyddar viktig molekyl
En forskargruppering vid kemiska institutionen har nu upptäckt och utrett den molekylära mekanism som förklarar hur adenylatkinas kan skilja på ATP och GTP. Detta är viktigt i celler eftersom GTP behöver ”skyddas” eftersom det förekommer i mycket mindre mängd och behövs för speciella funktioner.
– Vi fann att ATP triggar en aktiverande konformationsändring hos enzymet. Vid bindande av GTP däremot låser sig enzymet i en inaktiv konformation. Endast den ATP-bundna formen av enzymet leder till enzymatisk katalys, säger Magnus Wolf-Watz, universitetslektor vid Kemiska institutionen och en av forskarna bakom studien.
Denna skenbart enkla mekanism ger ett effektivt skydd för GTP-poolen i en cell genom att adenylatkinas deaktiveras om GTP binder.
– Vi upptäckte också att samma aminosyror som var viktiga för korrekt inbindning av ATP också ser till att GTP binds i den låsta och inaktiva konformationen, fortsätter Magnus Wolf-Watz. Slutsatsen är att ett antal aminosyror i enzymet evolutionärt selekterats för dubbla roller, vilket är en helt ny upptäckt.
Upptäckten var möjlig genom ett interdisciplinärt angreppssätt som har innefattat röntgenkristallografi, syntetisk organisk kemi och NMR-spektroskopi, uppger forskarna.
En kollaborativ robot är en robot som samarbetar med människan och är konstruerad på ett sätt som gör att det inte behövs något skyddsgaller mellan robot och operatör.
– Tillsammans med Eurofins undersöker vi hur en kollaborativ robot kan användas för en adaptiv, mobil och flexibel lösning i deras laboratorium. Vi undersöker också hur tekniker såsom Augmented Reality (AR) och röststyrning kan fungera ihop med robotar, säger Magnus Holm, lektor vid institutionen för ingenjörsvetenskap vid Högskolan i Skövde.
Eurofins är ett av världens ledande företag inom livsmedelstestning och har laboratorier bland annat i Lidköping och Jönköping, och en av många olika aktörer som Ingenjörsinstitutionen vid Högskolan i Skövde samverkar med.
Robotar för repetitiva arbetsuppgifter En robot är bra på att utföra monotona och repetitiva arbetsuppgifter som i förlängningen kan ge arbetsskador om människor utför dem. Dessutom är en robot mycket bra på att utföra arbetet likadant varje gång. Ur kvalitetssynpunkt är det en viktig egenskap såväl i ett laboratorium som i ett produktionssystem.
– Att samarbeta med Högskolan i Skövde ger oss som företag möjlighet att få tillgång till spetskompetens samtidigt som vi får nya ögon på vår verksamhet. För oss är det viktigt att hitta intressanta samarbeten som berör såväl grundutbildning som forskning, detta för att utveckla såväl vår nuvarande situation men också utforska var vi vill vara om 5 år, säger Mattias Karlsson, verksamhetsutvecklare på Eurofins Food and Feed Testing Sweden AB.
Kontakt:
Magnus Holm, lektor, Institutionen för ingenjörsvetenskap på Högskolan i Skövde, magnus.holm@his.se, 0500-44 85 51
Bergsregnskogarna i världen står inför hotet av snabba klimatförändringar. Inom forskarkåren befarar man nämligen att den globala uppvärmningen kan medföra en ändrad fördelning av moln i höjdled, det vill säga att molnen pressas högre upp.
Om den lägsta nivån på molnen, den så kallade molnbasen, höjs kan det få stor inverkan på just bergsregnskogarna.
I en vild bergssluttning i Perus djungel har forskaren Dan Metcalfe spänt upp sin enorma plastgardin. Att få gardinen på plats krävde flera års arbete. Bild: Lunds universitet
Väldigt lite är dock hittills känt kring hur dessa klimatförändringar riskerar att påverka bergsregnskogarnas struktur och funktion. Därför har forskaren Dan Metcalfe från Lunds universitet nu startat ett iögonfallande projekt i en bergsregnskog i Peru, i ett område som heter Wayqecha.
Dan Metcalfes enorma gardin ute i den vilda djungeln i Peru är 30 meter hög och 40 meter bred, tillverkad av plastväv. Gardinen skärmar nu av en liten experimentyta i skogen. Den fuktiga dimman i bergssluttningen kondenserar mot gardinens väv, vilket gör att skogen på andra sidan gardinen utsätts för ett betydligt torrare mikroklimat än normalt. Och det är just effekten av den torrare tillvaron som Metcalfe med stort intresse nu följer.
Minskad mängd moln
– Syftet är att för första gången kunna ge en bild av hur en minskad mängd moln i en bergsregnskog kan inverka på skogens artrikedom och även skogens förmåga att lagra kol, säger Dan Metcalfe, naturgeograf vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Bergsregnskogar är en naturtyp som finns i främst tropiska bergsområden på 500-4000 meters höjd över havet. Denna naturtyp präglas av att ständigt vara inbäddad i molnens fuktiga dimma. Enligt aktuella klimatmodeller kommer den globala uppvärmningen att minska mängden låga moln, vilket innebär att lägre liggande bergsregnskogar riskerar att bli särskilt utsatta. Även om bergsregnskogar endast utgör ett fåtal procent av all tropisk skog så har just denna skogstyp ett stort värde.
– Bergsregnskogar är hem för ovanligt många unika arter, såväl växter som djur. Dessutom bidrar bergsregnskogar med viktiga ekosystemtjänster, säger Dan Metcalfe.
Exempelvis fungerar dessa skogar som ett viktigt färskvattenförråd tack vare den omfattande andelen mossor och lavar i skogen. Mossorna och lavarna har en särskilt stor vattenhållande förmåga, vilket gör att skogen som helhet kan reglera vattenflödet inte bara i närliggande dalgångar utan även i mer avlägsna låglänta områden.
En annan ekosystemtjänst är kolinlagring, det vill säga att bergsregnskogarna tar upp kolföreningar från luften och lagrar dessa i den växande vegetationen.
Kampen för att få gardinen på plats
Gardinen är 30 meter hög och 40 meter bred. En av utmaningarna var att hitta någon som kunde installera hela utrustningen i en så avlägsen och extrem miljö. Nu vill forskarna gärna dela med sig av erfarenheterna. Bild: Lunds universitet
Att få den gigantiska gardinen på plats i den avlägsna bergsregnskogen var inte någon lätt uppgift för Dan Metcalfe. Det blev en utdragen kamp under flera år.
– Projektet har inneburit många, många utmaningar, säger Dan Metcalfe.
Bland de mest grundläggande svårigheterna var att komma på en lämplig design på gardinen och dess upphängning samt att hitta en ingenjör som kunde installera hela utrustningen i en så avlägsen och extrem miljö. Metcalfe har delvis kunnat utnyttja befintliga stålställningar som tillhör en närliggande forskningsstation, men all annan utrustning har fått bäras in i området.
Det finns många olika forskningsområden som skulle kunna utnyttja den stora gardinen i bergsregnskogen vid Wayqecha, såväl inom ekologi och miljö som inom meteorologi och hydrologi. Dan Metcalfe hoppas därför att fler forskare ska ta chansen att nu utnyttja experimentgardinen som han har riggat.
– Alla som har idéer kring egna forskningsstudier får gärna kontakta mig, säger han.
Kontakt:
Dan Metcalfe, universitetslektor vid Institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap, Lunds universitet, dan.metcalfe@nateko.lu.se, 722-05 27 95
– Det handlar inte om vaccin utan ett drickbart skydd som kan delas ut under en pågående koleraepidemi för att minska spridningen, en dryck som blockerar koleratoxinet så att det inte når tarmslemhinnan där hela kaoset annars kör igång, säger Ulf Yrlid, docent i immunologi vid Sahlgrenska akademin.
Bakom studierna står Ulf Yrlid med kollegor i Göteborg tillsammans med en forskargrupp vid University of Texas Southwestern i Dallas. Deras fynd ruckar i viss mån på tidigare föreställningar om den livshotande sjukdomen.
Kolera orsakas av ett gift från bakterier, koleratoxin, som binder till tarmväggen och medför våldsam vätskeförlust via diarréer. Inbindningen har länge ansetts vara beroende av en specifik receptor i tarmen, GM1.
Andra sätt att insjukna Den aktuella forskningen visar dock att möss som helt saknar GM1 också får diarré efter att ha druckit vatten med koleratoxin. Dessutom kunde man förhindra vätskeförlust i mänsklig tarmvävnad, som exponeras för koleratoxin, genom att tillsätta molekyler som binder till helt andra receptorer än GM1.
– Det stora för oss är att vi har visat att det inte är fullt så enkelt som man sagt i decennier. GM1 är visserligen en mycket kraftfull receptor i sammanhanget, men till skillnad från de andra receptorerna så finns det väldigt lite av den i människans tarm, säger Ulf Yrlid.
Enligt forskarna ger resultaten även möjligheter att på sikt framställa ett drickbart motmedel som kan sätta både GM1 och övriga receptorer ur spel. Ett komplement vid akuta insatser i områden där tillräckligt vaccinationsskydd saknas.
Skydd för ovaccinerade – Problemet med vaccinationer är att de fungerar sämre i u-länder på grund av undernäring och dåligt hälsotillstånd, speciellt när det gäller små barn. Det är inte unikt för koleravaccin utan gäller hela vaccinationsfältet, säger Ulf Yrlid.
– Skulle vi kunna använda molekyler som binder effektivt till koleratoxinet, och därmed förhindrar att toxinet får fäste i tarmen, så kan vi gå in och minska spridningen direkt i ett drabbat område, även om folk är ovaccinerade eller inte har tillräckligt skydd. En fördel med de molekyler vi modifierar är att de är sockermolekyler som redan finns i stor utsträckning i bröstmjölk och därmed är ofarliga att dricka, avslutar han.
I studierna har forskarna Lina Eklund och Sara Roman undersökt hur datorspelande påverkar ungdomars vänskapsrelationer. Resultaten visar att varken de ungdomar som lägger mycket tid på att spela eller de som identifierar sig som spelare (gamers) har färre vänner i skolan än de som spelar lite eller inte alls. Studierna visar också att de ungdomarna som identifierar sig som spelare tenderar att bli vänner med varandra. Med andra ord verkar datorspelande som gemensamt intresse leda till nya vänskaper i skolan.
Ungdomarna i studien menar själva att i och med att de närmar sig vuxenlivet, så begränsar de och hanterar sitt spelande på ett sådant sätt att de kan prioritera sådant som individuella ungdomar finner viktigt, till exempel vänner, sport eller skola.
Studien bygger på analys av alla ungdomar (115 stycken) som började i en ny gymnasieskola i en svensk storstad och hur deras sociala nätverk skapas och förändras under deras första år på gymnasiet samt 10 djupintervjuer med datorspelande gymnasieungdomar.
– Resultaten är både förvånande och förväntade, vi trodde nog att det skulle visa sig att ”spelare” blir vänner med varandra. Det är en så pass viktig del av dagens ungdomskultur att något annat vore konstigt, när ungdomar förr kom samman av delad musiksmak är spel nu en viktig del av mediekonsumtionen.
– Däremot var vi mindre säkra på huruvida spelare skulle vara mindre sociala, eller alltså ha färre vänner i skolan. Den tidigare forskningen är begränsad här, säger Lina Eklund.
Kontakt:
Lina Eklund, institutionen för informatik och media. Uppsala universitet, lina.eklund@im.uu.se, 070-3318183, Stockholm Internet Research Group
Sara Roman är verksam vid sociologiska institutionen, Stockholms universitet.
Idag har det blivit allt vanligare att utfodra sporthästar med en ren grovfoderdiet, men då med ett extra energirikt grovfoder. Det har också blivit vanligare att hålla hästar i system där de går fritt i grupp, i stället för individuell boxhållning. När det gäller tävlingshästar har dessa förändringar däremot inte fått något stort genomslag och det finns en oro för att de skulle vara negativa för hästarnas prestation.
Travhästar är ”elitidrottare” och i full träning har dessa hästar ett energibehov som är minst dubbelt så stort som det hos lika stora hästar som inte tränas. Frågor som rör prestation och hållbarhet är därför mycket viktiga för ägare, uppfödare och tränare. Av tradition har behovet av energirikt foder tillgodosetts genom utfodring av stora mängder kraftfoder och merparten av tävlingshästarna hålls i ensamboxar.
Malin Connysson har undersökt hur grovfoderdieter, högt proteinintag från grovfoder och uppstallningssystem påverkar olika prestationsrelaterade mått hos travhästar i full träning. Det hon har mätt är kroppsvikt, blodplasmavolym, ämnesomsättning och arbetsrespons. Hon undersökte dessutom hur hästarna påverkades av transporter och vilken betydelse utfodringen hade i detta sammanhang.
1. Diet
Studierna visar att travhästar i full träning kan prestera bra utan traditionell utfodring med kraftfoder. Det har bland tränare funnits misstankar om att tävlingshästar som utfodras med ett energirikt grovfoder skulle öka i vikt (vilket skulle kunna försämra prestationsförmågan), men så var alltså inte fallet.
2. Boende Att låta hästar röra sig fritt i grupp i stället för att stå i ett traditionellt boxstall hade ingen negativ effekt på återhämtningen. De skillnader som fanns tyder snarare på att denna typ av hästhållning kan vara positiv. Under återhämtningen efter ett lopp var hästarnas behov av att använda fettvävnad för energi litet i den aktiva hästhållningen, vilket tyder på att fodret gav dem tillräckligt med energi. Hästarna hade också bättre aptit när de rörde sig fritt.
3. Transport Tävling kan innebära att hästarna måste transporteras långa sträckor, oftast med begränsad tillgång på foder och vatten. När Malin Connysson jämförde hästar som hade transporterats 10 mil före ett travlopp med sådana som inte hade transporterats, såg hon att transporten tycktes vara positiv för prestationen. Under ett travlopp använde dessa hästar nämligen fett som energisubstrat i större utsträckning än hästar som inte hade transporterats. Den ökade fettanvändningen ledde till högre blodglukoshalter vid mållinjen, vilket är förknippat med en förbättrad prestation.
De hästar som transporterades utfodrades med två olika dieter, antingen en grovfoderdiet eller en grovfoder-havrediet. Grovfoderdieten förbättrade hästarnas förmåga att behålla sin blodplasmavolym under transport och lopp och ökade användningen av fett som energisubstrat. Hästarna på grovfoderdiet hade dessutom lägre halter av stresshormonet kortisol efter transport.
– De positiva effekterna av transporten behöver dock studeras noggrannare, säger Malin Connysson. Vi behöver veta mer om när transporten ska ske, och hur lång den behöver vara för att ge effekt, innan vi kan säga något om hur den kan användas som en del av förberedelserna före tävling. Vi behöver också undersöka möjligheterna att uppnå liknande effekter med andra typer av förberedelser inför ett lopp.
Kopplingen mellan elektronik och nervceller är viktig för att vi ska kunna samla in information om hur cellerna skickar signaler, samt för att kunna ställa diagnos och behandla neurologiska störningar och sjukdomar som exempelvis epilepsi.
Långvariga och stabila kopplingar som inte skadar nervceller eller vävnad är mycket svårt att åstadkomma eftersom de båda systemen (människans mjuka och elastiska vävnad respektive den hårda elektroniken) är så olika rent mekaniskt.
– Eftersom mänsklig vävnad är elastisk och rör sig kommer det att uppstå skador och inflammationer i kontaktytan med den stela elektroniken. Förutom att det skadar vävnaden så dämpar det också ut nervsignalerna, säger Klas Tybrandt, forskningsledare för området Mjuk elektronik, vid Laboratoriet för organisk elektronik, Linköpings universitet, Campus Norrköping.
Klas Tybrandt, forskningsledare vid Laboratoriet för organisk elektronik, Linköpings universitet, har nu tagit fram ett nytt elektriskt ledande material som är mjukt som mänsklig vävnad och som kan töjas till sin dubbla längd. Materialet består av tunna guldbelagda nanotrådar i titanoxid, inbäddade i silikongummi. Materialet är biokompatibelt – kan vara i kontakt med kroppen – och ledningsförmågan är stabil över tiden.
– Mikrofabrikation av mjuka elektriskt ledande kompositmaterial har många utmaningar. Vi har tagit fram en process för att tillverka de små elektroderna som samtidigt bevarar materialens biokompabilitet. Processen är också materialsnål, vilket gör att vi kan arbeta med ett relativt dyrt material som guld till en låg kostnad, säger Klas Tybrandt.
Den nya tekniken har tagits fram i ett samarbete mellan forskarkollegor i Zürich och New York. Det presenteras i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Advanced Materials.
Hopp om behandling mot epilepsi Elektroderna är 50 µm stora och placerade på ett avstånd av 200 µm från varandra. Vid tillverkningen får man plats med 32 elektroder på en mycket liten yta. Hela proben på bilden är 3,2 mm bred och 80 µm tjock.
De små och mjuka elektroderna är framtagna vid Linköpings universitet och ETH Zürich och forskarkollegor vid New York University och Columbia University har sedan implanterat dem i hjärnan på råttor. Under tre månader har forskarna sedan kunnat samla in signaler av hög kvalitet från de fritt rörliga råttorna. Försöken har gjorts efter etiska tillstånd och under det strikta regelverk som gäller för djurförsök.
– När cellerna i hjärnan skickar ut signaler bildas en spänning som elektroderna fångar upp och skickar vidare via en liten förstärkare. Vi kan också se från vilka av elektroderna signalerna kommer, det vill säga var i hjärnan signalerna har sitt ursprung. Denna typ av spatiotemporal information är viktig för framtida tillämpningar. Förhoppningen är att vi ska kunna se var exempelvis signalen som orsakar ett epileptiskt anfall startar, en förutsättning för att kunna behandla framtida anfall. Ett annat användningsområde är hjärna-maskin-gränssnitt där framtida teknik och proteser kan styras med nervsignaler. Det finns även en rad intressanta tillämpningar mot nervsystemet i kroppen och dess reglering av olika organ, säger Klas Tybrandt.
Genombrottet ligger till grund för forskningsområdet Mjuk elektronik – Soft Electronics, som nu byggs upp vid Linköpings universitet, med Klas Tybrandt som forskningsledare.
Andra sporter som vuxit mycket under perioden är konståkning, taekwondo och karate, vilka alla ökat sina träningstillfällen med 20 till 30 procent.
– Gymnastiken och kampsporterna har varit duktiga på att locka unga kvinnor. Dessutom har parkour vuxit mycket och denna sport ligger idag inom gymnastikförbundet, säger Johan Faskunger, analytiker vid Centrum för idrottsforskning.
Undersökningar som denna finns nu att ta del av på den nya sajten Idrottsstatistik.se. Sajten redovisar aktuell och övergripande statistik kring olika idrottsrelaterade frågor för den som vill kunna följa utvecklingen och trenderna inom området.
– Sajten vänder sig till personer verksamma inom idrotten, men även till politiker och beslutsfattare, journalister, forskare och studenter. Den ger pålitlig information och en korrekt bild av utvecklingen inom idrottsrörelsen i Sverige, säger Johan Faskunger, analytiker vid Centrum för idrottsforskning.
På Idrottsstatistik.se finns bland annat siffror som visar hur statens stöd till idrotten fördelas, vilka aktörer som har störst makt och inflytande inom Idrottssverige, samt hur långt jämställdhetsarbetet kommit inom idrotten.
– Tanken med Idrottsstatistik.se är att ge snabb och enkel tillgång till relevant data som presenteras på ett överskådligt sätt, säger Christine Dartsch, föreståndare vid Centrum för idrottsforskning.
En ny avhandling vid Göteborgs universitet visar exempel där pojkar inte anser det vara mesigt att plugga och ger förslag på hur pojkars prestationer i skolan kan förbättras.
När det gäller betygen i grundskolan klarar sig pojkar som grupp sämre än flickor. Flickor har de senaste tio åren haft cirka 25 poäng mer i meritvärde i grundskolans avgångsbetyg jämfört med pojkar. Flickor får bättre betyg än pojkar i alla ämnen, förutom i idrott och hälsa.
Pojkar presterar sämre än flickor i skolan – Oftast säger pojkar att de är bra i ett ämne och flickor pratar om att de blir bra i ett ämne. Generellt presterar elever som har synen att man blir bra i ett ämne bättre. Att studera ambitiöst anses dock som feminint bland pojkar, säger Fredrik Zimmerman.
Det är detta som bland annat utmärker skolor med en dominerande antipluggkultur eller ”ingen ansträngnings-kultur” bland pojkar.
I sin studie har Fredrik Zimmerman intervjuat och följt eleverna i två niondeklasser på en skola som tvärtom utmärks av att pojkarna inte blir retade för att de studerar ambitiöst och där det finns fler tillåtande normer när det gäller pojkarnas studerande.
– Lärarnas återkommande tal om studieteknik har bidragit till att pojkarna istället har jargongen och synen att man blir bra i ett ämne, vilket gynnar deras studier. Även flickorna berättar i intervjuerna att de trivs bättre på skolan då pojkarna har synen att man blir bra i ett ämne. Synen på ”blivande” är en av de mer tillåtande normerna på skolan gällande pojkarnas pluggande, säger Fredrik Zimmerman.
Studieteknik och tillåtande kultur hjälper Pluggkulturen på den aktuella skolan utmärks av att pojkarna öppet kan prata om studier med varandra och studera ambitiöst utan att förlora i status. Samtidigt finns det parallella och motsägelsefulla normer som begränsar pojkars möjlighet att studera ambitiöst. Skilda sociala förväntningar på könen medför att flickor i högre grad utvecklar förmågor som gynnar prestationer i skolan.
Exempel på detta är att flickor från en låg ålder har en högre förväntan från vuxna att visa omsorg, vilket utvecklar deras förmåga till självdisciplin.
– Den förmågan gynnar studier i skolan. Vuxnas förväntan på flickor att visa omsorg utvecklar även förmågan att uppfatta hur andra, exempelvis vuxna, vill att något ska utföras. Det utvecklar flickors förmåga att uppfatta hur lärare vill att uppgifter ska utföras. Det gynnar deras prestationer i skolan, säger Fredrik Zimmerman.
Förändrade könsnormer gynnar pojkars resultat i skolan Vuxna pratar även oftare med ett mer komplext språk med flickor än med pojkar. Även detta gynnar flickors språkutveckling, vilket är en viktig förmåga för att prestera i skolan.
– Så även om pojkar får studera lika ambitiöst som flickor, utan att bli utsatta för en social kostnad som att förlora i status eller bli retade, har de generellt inte samma utvecklade förmåga att göra detta, säger Fredrik Zimmerman.
Att utmana traditionella könsnormer skulle därför gynna pojkars prestationer i skolan. Fredrik Zimmerman visar i sin studie att när majoriteten av pojkarna utför en handling som ofta anses vara feminin – som exempelvis att visa att man studerar ambitiöst – slutar den att uppfattas som feminin.
– Detta är ett exempel på att förändringar av könsnormer, som gynnar både flickor och pojkar, är möjliga, säger Fredrik Zimmerman.
2009 infördes en obligatorisk riskutbildning för behörighet A och A1, tung och lätt motorcykel, för att öka motorcyklisters riskmedvetenhet. VTI har gjort en studie för att följa upp en tidigare utvärdering som visade på brister i utbildningen.
– Jämfört med tidigare studie har det i många fall skett en positiv förändring i synen på riskfyllt beteende som mc-förare. Trots detta finns det fortfarande en förbättringspotential vad gäller säkerhetsmedvetandet, säger Sonja Forward, forskare på VTI.
I likhet med studien från 2010 gäller det främst synen på hastighetsöverträdelser men också trötthet samt att den egna körförmågan övervärderas av eleverna.
Distansutbildning innan lärarledd riskutbildning Resultaten visar också att utbildningarna fokuserade alldeles för mycket på ren kunskapsöverföring, vilket inte räcker för att förändra ett beteende. För att få en person att vilja ändra sitt beteende bör utbildningen syfta till att motivera individen till handling.
– Eleven behöver få hjälp att reflektera över sina egna brister samtidigt som det nya presenteras på ett attraktivt sätt. Detta görs bäst om undervisningen är elevcentrerad, det vill säga utgår ifrån elevens tidigare erfarenheter samtidigt som den utmanar deras redan etablerade föreställningar, säger Sonja Forward.
I rapporten lämnar forskarna förslag på en rad förändringar då det gäller Transportstyrelsens föreskrifter, men också mera allmänt. Den mest omfattande förändringen som de föreslår är att alla elever genomgår en distansutbildning innan den lärarledda riskutbildningen. Distansutbildningen bör avslutas med ett on-line test. Syftet är att ge eleverna grundläggande faktakunskaper som var och en kan göra i sin egen takt, vilket ger mer utrymme för diskussion och reflektion då de sen träffas i klassrummet.
Studien innefattade en enkätstudie, observationer och intervjuer med utbildningsansvariga.
Metaller, som exempelvis guld, kobolt och litium, är en oumbärlig del av våra batterier, mobiltelefoner, elektroniska apparater och bilar. Samtidigt är Europas importberoende av metaller stort, vilket gör vissa av dem kritiska för EU.
– De här metallerna är nödvändiga för den pågående omställningen till grönare tekniker som elbilar, solceller, LED-belysning och vindkraft, så risken för brist på dem är ett strategiskt och ekonomiskt problem för EU. Dessutom handlar det om ändliga resurser som behöver användas på ett uthålligt sätt, säger Maria Ljunggren Söderman, forskare i miljösystemanalys på Chalmers.
Hon är en del av det omfattande europeiska forskningsprojektet Prosum, som nu har tagit fram en ny databas för att möta problemet. The Urban Mine Platform – den enda i sitt slag i världen – kartlägger den så kallade urbana gruvan: de metaller som redan finns i omlopp, och skulle kunna återvinnas från våra uttjänta bilar och elektronik.
Miljarder går till spillo varje år Maria Ljunggren Söderman har ansvarat för kartläggningen av de 260 miljoner bilarna i Europas fordonsflotta. Hon konstaterar att mängden kritiska och knappa metaller har ökat kraftigt, samtidigt som många nya metaller kommit in i bilarna.
– Det främsta skälet är att vi bygger allt mer avancerade bilar, med mycket elektronik, lättviktsmaterial och katalytisk avgasrening. Att elbilarna blivit fler spär på utvecklingen, även om de än så länge utgör en liten del av fordonsflottan, säger hon.
Ett exempel är neodym, en av de sällsynta jordartsmetallerna. År 2020 beräknas det finnas närmare 18 000 ton neodym i den aktiva bilflottan, nio gånger mer än år 2000.
Ett annat exempel är guld – där forskarna överraskades av vilka enorma mängder som döljs i våra fordon. 2015 bedömdes runt 400 ton guld finnas i Europas fordonsflotta, samtidigt som de bilar som lämnade fordonsflottan innehöll i storleksordningen 20 ton guld – som dessutom inte återvanns.
Det betyder att guld till ett värde av många hundratals miljoner euro går till spillo – varje år.
– Vår beräkning visar att mängden guld i uttjänta bilar numera är i samma storleksordning som mängden guld i elektronikskrot. Det är en ökning som inte går att blunda för, säger Maria Ljunggren Söderman.
Några gram per bil
Generellt återvinns mycket lite av de kritiska och knappa metallerna i bilar. Den stora utmaningen är att de är utspridda i små mängder – i en ny bil kan det exempelvis finnas något gram guld fördelat över flera tiotals komponenter.
Men medan EU har tydliga krav för återvinning av ädelmetaller i elektronik, finns inte samma medvetenhet när det gäller bilarna.
– Det finns inga krav eller incitament för att återvinna guld från bilar. Men här finns tydliga ekonomiska värden som jag inte tror att man har sett vidden av, säger Maria Ljunggren Söderman.
Forskningsresultaten kan driva på en förändring
– Biltillverkare, återvinnings- och materialindustrierna behöver tillsammans se till att något händer. Det måste gå att göra mer än idag – man har ju klarat det när det gäller elektroniken, säger hon.
– Samtidigt är guldet i jämförelse en lågt hängande frukt, och utsikterna för att återvinna andra kritiska och knappa metaller är betydligt sämre – både från elektronik och bilar. Om man vill göra något åt det kan policyförändringar vara nödvändiga.
På ett expertmöte om materialtrender och klimatpåverkan inom transportområdet, anordnat av OECD-ländernas energiorgan International Energy Agency (IEA) är man mycket intresserad av forskningsresultatet. Hon betonar att en förändring mot mer metallåtervinning är en viktig del i EU:s strävan mot en mer cirkulär ekonomi.
– De kritiska och knappa metallerna i våra produkter har ökat kraftigt, och i de flesta fall använder vi dem bara en gång. Det här behöver fångas upp, särskilt eftersom metallerna behövs för många av de hållbara tekniklösningar som vi idag har på bordet, säger hon.
Knappa och kritiska metaller
I The Urban Mine Platform kartläggs geologiskt knappa metaller, vilket innebär metaller med låg förekomst i jordskorpan. Många av metallerna står också på EU:s lista över kritiska metaller, vilket innebär att de är mycket betydelsefulla för Europas ekonomi samtidigt som risken för begränsad tillgång är hög då importberoendet är stort.
Databasen som kartlägger Europas urbana gruva
I det internationella EU-projektet Prosum (Prospecting Secondary raw materials in the Urban mine and Mining wastes) har 17 parter från universitet, forskningsinstitut och expertorganisationer tillsammans kartlagt mängden kritiska och knappa metaller som finns att återvinna från Europas batterier, fordon och elektroniska produkter. Projektet finansieras av EU:s forskningsprogram Horisont 2020. Läs projektets slutrapport.
Resultatet redovisas i databasen The Urban Mine Platform, som visar de kritiska metallernas resa, från att de sätts på marknaden tills de blir avfall. Tanken är att ge ett kunskapsunderlag för att minska importberoendet och bättre ta vara på de resurser som finns i uttjänta produkter. Se en film om Urban Mine Platform.
Maria Ljunggren Söderman, forskare på Chalmers, institutionen för teknikens ekonomi och organisation, avdelningen Miljösystemanalys, har ansvarat för kartläggningen av fordon i projektet. Även Duncan Kushnir, Lunds universitet, samt Amund N Løvik, Empa i Schweiz, har deltagit i fordonskartläggningen.
Några siffror ur rapporten
I EU, Norge och Schweiz slängs varje år cirka 10 miljoner ton elektronik och 2 miljoner ton batterier, samtidigt som 14 miljoner ton bilar lämnar bilflottan.
I genomsnitt äger varje person i EU 250 kilo elektronik, 17 kilo batterier och nästan 600 kilo fordon.
En enda smartphone innehåller runt 40 kritiska och knappa metaller, med en
koncentration av guld som är 25-30 gånger högre än de rikaste guldmalmerna.
I EU:s, Norges och Schweiz fordonsflotta 2015 fanns cirka 30 ton guld i nya bilar som sattes på marknaden, cirka 400 ton guld i bilar i användning, och cirka 20 ton guld i uttjänta bilar.
Syftet med avhandlingen är att undersöka tjejers handlingar och rörelser och hur dessa begränsas på olika sätt. Det handlar också om utrymme för motstånd och eget aktörskap.
– Det är alltid angeläget att undersöka tjejers erfarenheter då vi lever i starkt könsojämlikt samhälle, säger nydisputerade Johanna Sixtensson. Mycket engagemang ägnas åt tonårspojkar både vad gäller insatser men tonårspojkar får också mycket större medialt utrymme.
Johanna Sixtensson har varit mån om att hitta 22 tjejer från olika delar av Malmö, alltså med olika sociala, ekonomiska och etniska bakgrunder. Alla är i gymnasieåldern mellan 16-19 år och de ställer upp frivilligt. Sixtensson har både gjort fokusintervjuer och individuella intervjuer under ett års tid.
– Flickornas berättelser är utgångspunkten för mina analyser där jag ser både likheter men också stora skillnader, säger Johanna Sixtensson.
Svårt ibland att röra sig
Likheterna handlar, enligt Sixtensson, bland annat om hur det är att vara äldre tonårstjej. Att det ibland är svårt att röra sig överallt, då vissa platser kontrolleras av pojkar eller pojkgäng. Det kan exempelvis handla om en fritidsgård eller en festkommitté på en gymnasieskola, där tjejerna inte är önskvärda. En annan likhet handlar om tjejernas berättelser om ryktesspridning i både virtuella rum men också på olika platser i staden.
Det finns också stora skillnader på flickornas berättelser, enligt Sixtensson. Tjejer som bor i områden som omskrivs som socialt utsatta upplever att de döms utifrån områdets stämpel. Tjejer som bor i mer välbeställda områden kan snarare använda området som en statushöjare.
– Genom att ställa frågor om flickornas privatekonomi ser jag hur deras olika ekonomiska förhållanden skapar olika villkor för deras handlingsutrymme, säger Sixtensson. Det är starkt medvetna om sin position i förhållande till vad andra kan göra och konsumera.
Motstånd
Bland de undersökta flickorna finns också stora skillnader i etnisk bakgrund.
– De flesta som inte är vita har upplevelser av olika rasistiska uttryck, säger Johanna Sixtensson. Det intressanta är att se hur flickorna bemöter denna vardagsrasism och vilka motståndsstrategier som finns – både kollektivt och individuellt.
Johanna Sixtensson har även undersökt val till gymnasieskola. Här har hon sett hur kategorierna kön, klass, etnicitet, ekonomiska och sociala villkor strålar samman. Flickorna väljer att gå på gymnasieskolor där de känner sig hemma och där elever går som liknar dem själva. I sina utsagor förhåller de sig till vad som kan kallas ett informellt rankingsystem över Malmös gymnasieskolor.
– Det är alltför enkelt att påstå att valen till gymnasieskolan är fria, säger Johanna Sixtensson.
Vem ska läsa avhandlingen?
– Alla som är intresserade av unga tjejers villkor. Det handlar om studenter, socialtjänstemän, forskare, lärare med flera. Det är en avhandling som säger något om vår samtid.
Indelningen i fem i stället för dagens två typer av diabetes är ett resultat av en studie som omfattar alla nyinsjuknade diabetiker i södra Sverige. Den stora skillnaden från dagens indelning är att typ 2-diabetes består av flera undergrupper.
Öppnar för individbaserad behandling – Det här det första steget mot individanpassad behandling vid diabetes, säger Leif Groop som är läkare och professor i diabetes och endokrinologi. Han har tagit initiativet till studien.
I dag har omkring 425 miljoner människor i världen diabetes. År 2045 väntas antalet ha ökat till 629 miljoner, enligt den internationella diabetesfederationen. Följdsjukdomar i form av njursvikt, retinopati (ögonskador), amputationer och hjärt-kärlsjukdomar kostar samhället enorma summor och den enskildes lidande är stort. Behovet av ny och bättre behandling är därmed stort.
– Dagens diagnostik och klassificering av diabetes är otillräcklig och kan inte förutsäga framtida komplikationer eller val av behandling.
Kan ställa mer exakt diagnos Leif Groop menar att resultaten innebär ett paradigmskifte i hur man ska se på sjukdomen i framtiden.
– I dag ställs diagnosen genom att man mäter blodsockret. Om man även tar hänsyn till de faktorer vi gjort i ANDIS (Alla Nya Diabetiker I Skåne) kan man ställa en mer exakt diagnos.
Förutom en mer förfinad indelning kan forskarna även se att olika grupper har olika risk för olika följdsjukdomar.
– Det betyder att man tidigare kan sätta in en behandling som förebygger komplikationer hos de patienter som har störst risk att drabbas, säger Emma Ahlqvist, docent och förstaförfattare till publikationen.
Diabetes delas i dag in i typ 1-diabetes (ca 10 procent), typ 2-diabetes (85-90 procent) och ett antal mindre vanliga sjukdomar som LADA, MODY och sekundär diabetes.
Forskarna föreslår följande nya indelning i undergrupper:
Grupp 1, SAID (severe autoimmune diabetes): motsvarar i princip typ 1 diabetes och LADA (latent autoimmune diabetes in the adult), och karaktäriseras av insjuknande i låg ålder, dålig metabol kontroll, försämrad insulinproduktion och förekomst av GADA-antikroppar.
Grupp 2, SIDD (severe insulin-deficient diabetes): omfattar personer utan antikroppar med högt HbA1C, försämrad insulinproduktion och måttlig insulinresistens. Grupp 2 har den högsta förekomsten av retinopati.
Grupp 3, SIRD (severe insulin-resistant diabetes): karaktäriseras av kraftig övervikt och allvarlig insulinresistens. Grupp 3 hade den högsta förekomsten av njurskador vilket också är den följdsjukdom som kostar samhället mest.
Grupp 4, MOD (mild obesity-related diabetes, MOD): omfattar kraftigt överviktiga patienter som insjuknar vid relativt ung ålder.
Grupp 5, MARD (mild age-related diabetes, MARD): är den största gruppen (ca 40%) och samlar de äldsta patienterna.
– De som har allra mest att tjäna på den nya diagnostiken är de svårt insulinresistenta (grupp 3) eftersom de i dag är de mest felbehandlade, säger professor Leif Groop.
Resultatet överträffade förväntningarna Forskarna har sedan upprepat analysen i ytterligare tre studier från Sverige och Finland.
– Resultatet överträffade våra förväntningar och överensstämde mycket väl med analysen från ANDIS. Den enda skillnaden var att grupp 5 var större i Finland än i Skåne. Sjukdomsutvecklingen var anmärkningsvärt lika i de båda grupperna, säger Leif Groop.
Rekryteringen av nyinsjuknade diabetespatienter fortsätter och forskarna har flera studier på gång baserade på den data man redan har.
– Ju längre studien pågår desto mer och bättre data får vi, säger Emma Ahlqvist.
Forskarna planerar även att inleda motsvarande studier i Kina och Indien med människor av andra etniska bakgrunder.
– Det ger oss ännu bättre möjligheter att skräddarsy behandlingen till varje individ, avslutar hon.
Emma Ahlqvist, Petter Storm, Annemari Käräjämäki*, Mats Martinell*, Mozhgan Dorkhan, Annelie Carlsson, Petter Vikman, Rashmi B Prasad, Dina Mansour Aly, Peter Almgren, Ylva Wessman, Nael Shaat, Peter Spégel, Hindrik Mulder, Eero Lindholm, Olle Melander, Ola Hansson, Ulf Malmqvist, Åke Lernmark, Kaj Lahti, Tom Forsén, Tiinamaija Tuomi, Anders H Rosengren, Leif Groop
– Det är en utrustning med bildteknik och avancerade sensorer som mäter små vattendroppar så att vi ska kunna se när det finns risk för isbildning på vindkraftverk, kraftledningar eller vägar. Med vår utrustning kan vi mäta vattendroppar som är så små som några tusendels millimeter i diameter, säger Staffan Rydblom, doktorand på Mittuniversitetets forskningscenter, STC.
Motverka isbildning
För att kunna bestämma isbildningsförhållanden och göra prognoser för isbildning behöver man känna till mängden atmosfäriskt vatten i form av underkylda droppar och deras storlek. Idag estimerar man detta eftersom det är svårt att mäta. Syftet med forskningen är att hitta en kostnadseffektiv teknik för att upptäcka de parametrar och villkor som orsakar isbildning.
Mätmetoden är baserad på ett bildsystem med en högeffektiv LED som bakgrundsbelysning. Mätdata ska nu samlas in under loppet av två månader och sedan återstår en tid av analys och bearbetning. Målet är att mätrustningen ska finnas på marknaden i framtiden.
– Med hjälp av mättekniken skulle man tidigt kunna starta igång avvisningssystemet i ett vindkraftverk – innan isen orsakar sämre produktion, skada på anläggningen eller blir en fara för allmänheten då isklumpar kan lossna, säger Staffan Rydblom.
STC – Sensible Things that Communicate – utvecklar sensorbaserade system och tjänster för användning inom Internet of Things. Forskningen bedrivs inom elektronik- och datateknikområdet med fokus på smarta industrier, nästa generations mätsystem och funktionella ytor.
