Eleven är också aktiv i bedömningen, som då riktas mot det pågående arbetets kvaliteter och förbättringspotential – inte eleven i sig.
Anna Öhman disputerade i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet nyligen med en avhandling om återkoppling och bedömning i klassrummet. Hon har studerat hur lärare och elever både ger och får återkoppling av varandra och hur kommunikation med såväl ord som gester, bilder, tonfall och blickar skapar mening och lärande. Hon har även studerat hur lärarna organiserar elevernas deltagande.
Genom främst videoinspelningar i undervisningssituationer inom årskurs ett och tre på gymnasiala frisörutbildningar, har Anna Öhman analyserat det som sker i klassrummet vid återkoppling mellan lärare och elev. Bland annat användes huvudkamera på lärarna för att fånga detaljer i samspelet mellan lärare och elever.
Ofta kommunikation utan ord
– Jag har undersökt hur återkopplingen går till rent praktiskt i klassrummet och resultatet visar att såväl återkoppling som bedömning är ett samspel mellan lärare och elever. Inte sällan sker det genom icke-verbal kommunikation, med gester, blickar, tysta ögonblick och genom att visa med händerna. Ett exempel är att läraren ger utrymme för eleven genom några sekunders tystnad för att vänta in en fråga eller ge eleven möjlighet att visa något, berättar Anna Öhman.
Elevernas deltagande i bedömningen märks till exempel genom frågor och initiativ till återkoppling. Det kan handla om att de inte är nöjda med sitt arbete. De vill få återkoppling från läraren och söker aktivt svar på vad som kan göras bättre nästa gång. I avhandlingen definierar Anna Öhman den här återkopplingen från elev till lärare och tillbaka till elev som ”loopar”.
– Jag såg även att lärarna var bra på att variera sätten att ge återkoppling på, till exempel genom att ställa frågor tillbaka till eleven, ge alternativ och sedan låter eleven fatta beslut. Den icke-verbala kommunikationen ger större möjligheter att uttrycka begrepp som kan vara svåra att fånga med ord. Vad är till exempel ”fin form” i frisörsammanhang? Här blir tillgången till materialet, möjligheten att känna på håret och frisyren viktiga redskap.
– Som lärare har man ofta en uppfattning av att man leder undervisningen. Det gör man naturligtvis i mångt och mycket, men min avhandling visar att återkoppling och bedömning handlar om ett finstämt samarbete mellan lärare och elev. Eleverna ger viktiga bidrag i processen, både genom att ställa frågor och göra egna bedömningar av sitt arbete, avslutar Anna Öhman.
Avhandlingens resultat är relevanta oavsett skolform och kan användas i all undervisning. Den visar på betydelsen av att förstå bedömning och återkoppling som en integrerad del av undervisningen och hur betydelsefull den icke-verbala kommunikationen är för all utbildning och socialt samspel.
Kontakt:
Anna Öhman, forskare i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet, anna.ohman@kau.se, 054-700 14 75, 070-520 73 01
Vad vet allmänheten om klimatmanipulering och vad tycker man om det man vet? Det frågade sig forskare från Linköpings universitet, tillsammans med forskare från Japan, USA och Nya Zeeland.
Genom Parisavtalet enades världens länder om att den globala temperaturökningen måste avstanna, helst redan vid 1,5 grader. Men hur detta ska gå till är fortfarande osäkert. Texter i avtalet har öppnat upp för tekniker som manipulerar klimatet, bland annat genom att utsläpp av växthusgaser kan balanseras mot kolsänkor och reduktion av gaser i atmosfären.
Men teknikerna för klimatmanipulering, eller climate engineering, är ännu i sin linda och har bara börjat testas på ett fåtal platser. Kanske kommer det aldrig fungera i den globala omfattning som Parisavtalet kräver.
– Om samhället börjar förlita sig på climate engineering för att sänka temperaturen borde samhället också diskutera vad detta innebär. Men, i exempelvis Sverige lyser frågan med sin frånvaro i den offentliga debatten, säger Victoria Wibeck, professor vid Linköpings universitet.
Som en sista utväg Tillsammans med Anders Hansson och Jonas Anselm vid Linköpings universitet, samt forskare från Japan, USA och Nya Zeeland frågade Victoria Wibeck sig vad allmänheten egentligen vet om klimatmanipulering och vad man tycker om det man vet. De undersökte också på vilket sätt intervjupersonerna beskrev klimatmanipulering.
Kort om geoengineering
Forskare vid Linköpings universitet har tidigare publicerat en rapport som sammanställer forskning kring geoengineering, ett begrepp som inte finns på svenska, men som går ut på att man antingen i efterhand minskar växthusgaser i atmosfären eller minskar solinstrålningen. Rapporten visar bland annat att en av de tekniker som används i en stor majoritet av klimatscenarier, BECCS eller Bio-CCS, inte har blivit forskad på tillräckligt. Tekniken BECCS, som avlägsnar koldioxid ur atmosfären, innebär att man använder biomassa i produktion och att den koldioxid som skapas som restprodukt sedan avskiljs och lagras. Till exempel kan man fånga in koldioxid från pappersbruk, produktion av biobränsle eller bioeldade kraftverk, och lagra det under jord. Sedan planteras motsvarande mängd ny biomassa, exempelvis skog med stor förmåga att ta upp koldioxid. Rapporten: Policy brief on climate engineering
I studien deltog 136 personer som delades in i 23 fokusgrupper. Resultatet visar att gemensamt för de svenskar, japaner, amerikaner och nyzeeländare som deltog i fokusgrupperna är en skeptisk inställning till klimatmanipulering som lösning på klimatförändringarna. Istället för klimatmanipulering föredrar intervjupersonerna politiska lösningar, regleringar, begränsningar av utsläpp och livsstilsförändringar.
Intervjupersonerna ger också uttryck för oron att klimatmanipulering kan orsaka större problem än de löser, att man inte ska laborera med komplexa system som man inte förstår och att klimatmanipulering innebär att man behandlar symptomen, inte det huvudsakliga problemet – den av människan orsakade klimatförändringen. Vissa intervjupersoner kunde dock se klimatmanipulering som en sista utväg på ett olösligt problem.
Språkbruk kring klimatmanipulering
Många av de argument som intervjupersonerna förde fram liknar de argument som förts inom vetenskapssamhället och i den offentliga debatten.
– Eftersom det här är tekniker som ännu inte finns är vi i det skede att vi måste diskutera de principiella frågorna. Vilken typ av handling vill vi välja som samhälle för att komma till bukt med klimatförändringarna? Vilka blir vinnarna och förlorarna i dessa olika val? Detta kan man ju diskutera även om man inte är expert på klimatmodellering, säger Anders Hansson, universitetslektor vid Linköpings universitet.
Forskarna analyserade också intervjupersonernas språkbruk när de beskrev sina tankar kring klimatmanipulering. Forskarna uppmärksammade att intervjupersonerna ofta använde kulturellt färgade analogier och metaforer, de jämförde med andra ord klimatmanipulering med fenomen som de redan kände till.
En svensk intervjuperson som ville beskriva hur klimatmanipulering skulle kunna leda till oanade bieffekter och mindre kontroll över klimatet – istället för mer – jämförde exempelvis klimatmanipulering med att dumpa industriellt avfall i havet. För att beskriva samma oro över förlorad kontroll jämförde en amerikan med dammbyggen som slagit ut ekosystem, medan en nyzeeländsk röst liknade klimatmanipulering vid att ”skjuta ut i mörkret”.
Kontakt:
Anders Hansson, universitetslektor, anders.n.hansson@liu.se, 013-282930, 070-0895969
I det svenska språket använder vi tre olika placeringsverb: sätta, ställa och lägga. Saker med en funktionell bas, till exempel en flaska, sätter eller ställer vi på bordet. Saker utan en bas, till exempel en apelsin, lägger vi på bordet. Men hur enkelt är det för personer med svenska som andraspråk att förstå skillnaden?
– Vi vet att de som har svenska som andraspråk har svårt att lära sig placeringsverben, trots att de är så frekventa i språket. Jag vill undersöka om de kan använda kunskapen de redan har; till exempel har tyskan motsvarande verb, men engelskan har inte begreppen: de använder ”put” som ett generellt verb, säger Annika Andersson, lektor i svenska som andraspråk vid Linnéuniversitetet.
Reaktion och reflektion – millisekund för millisekund
Annika Andersson och hennes kollega Marianne Gullberg, Lunds universitet, har tidigare studerat hur svenska modersmålstalare bearbetar språket genom ERP-studier (Event-related potential) som mäter hjärnaktiviteten knuten till en specifik händelse. Genom mätningar har de kunnat se hur personerna reagerar och reflekterar över placeringsverben. Reaktionen beror dels på vad bilden representerar, dels på hur vi förhåller oss till föremålen: ställer eller lägger vi ett päron?
– Det häftiga med ERP-studierna är att de är online. Millisekund för millisekund mäter vi hur hjärnan bearbetar det den hör eller läser medan det händer. Det är en väldigt känslig metod som gör att vi kan hitta likheter eller skillnader mellan grupper som inte går att mäta med vanliga tester, säger Annika Andersson.
Tidigare studier formar ny fråga
Hon kommer i sin forskning att testa två grupper: en som har begreppen i sitt förstaspråk (tyskar) och en som inte har dem (engelsmännen). Hon hoppas kunna svara på om de som har begreppen (även om dessa inte är exakt lika mellan språken) bearbetar de svenska begreppen som en modersmålstalare gör.
– Om det är så, kan vi utnyttja samma bearbetning som sker i hjärnan hos förstaspråkstalare när de lär sig andraspråk. Det skulle också betyda att språkinlärning inte bara handlar om ålder eller färdigheter, säger Annika.
Projektet En neurofysiologisk studie av hur tyskar och engelsmän bearbetar det svenska språkets placeringsverb har beviljats 1,9 miljoner kronor från Riksbankens Jubileumsfond. I projektet, som löper över tre år, kommer en postdoc-tjänst om 50 procent att tillsättas.
Målen för blodtrycksbehandling har diskuterats intensivt sedan forskningsstudien SPRINT publicerades 2015. Medan nuvarande riktlinjer rekommenderar ett systoliskt blodtrycksmål på högst 140 millimeter Hg, fann SPRINT att en ytterligare sänkning till under 120 mm Hg minskade dödligheten och risken att drabbas av hjärtkärlsjukdom.
Påverkar inte dödlighet En systematisk litteraturgranskning vid Umeå universitet, som publiceras i tidskriften JAMA Internal Medicine, motsäger de resultaten. Umeåstudien visar tvärtom att blodtryckssänkande behandling med läkemedel inte påverkar dödligheten eller insjuknande i hjärtkärlsjukdom på friska personer med ett systoliskt blodtryck under 140 mm Hg. Den positiva effekten av behandling vid låga blodtrycksnivåer var begränsad till personer med etablerad hjärtkärlsjukdom.
– Resultaten kan få stor betydelse för kommande riktlinjer om behandlingsmål vid högt blodtryck, säger Mattias Brunström, läkare och doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och artikelns huvudförfattare.
Studien är en meta-analys, det vill säga en sammanställning av data från flera studier. Totalt inkluderades 74 kliniska studier innefattande fler än 300 000 patienter. Forskarna delade in studierna beroende på om deltagarna hade tidigare hjärtkärlsjukdomar.
Effekt beror på tryck I analysen fann man att behandlingseffekten hos tidigare friska personer berodde på hur högt blodtrycket var. Om systoliskt blodtryck var över 140 mm Hg minskade risken att dö eller insjukna i hjärtkärlsjukdom med blodtryckssänkande behandling. Under 140 mm Hg påverkade behandlingen däremot inte dödligheten eller risken för hjärtkärlsjukdomar. För personer med känd kranskärlsjukdom fann man att behandling var gynnsamt även om blodtrycket var under 140 mm Hg. Hur lågt denna patientgrupp skall behandlas kunde studien inte svara på.
Kontakt
Mattias Brunström, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, mattias.brunstrom@umu.se, 073-369 3182
Michael Tengberg, docent i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet, och Gustaf B. Skar, førsteamanuensis vid Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet, har under de senaste åren forskat om nationella prov i både läsning och skrivande i Sverige och Norge. I en studie som just publicerats har de undersökt tillförlitligheten i det läsprov som ingår i det nationella provet i svenska och svenska som andraspråk i årskurs 9.
Provet består av 20 frågor till fem eller sex texter av olika längd. Meningen är att provet ska ge en god bild av elevens läsförmåga inom olika områden och resultera i ett delprovsbetyg som i sin tur ligger till grund för provbetyget.
Avsikten med de nationella proven är bland annat att stödja en rättssäker och likvärdig bedömning och betygssättning. Provresultaten är därför av stor betydelse (high-stakes) för både lärare och elever. För eleven spelar provresultaten en avgörande roll för slutbetygen och på systemnivå kan resultatstatistik användas som argument för politiskt och ekonomiskt beslutsfattande.
I regeringens proposition 2017/18:14 föreslås en ändring i skollagen som ska ge resultat från de nationella proven ännu mer vikt när läraren sätter betyg i ämnet. Den nyligen publicerade studien visar dock att detta är riskabelt. Proven brister i tillförlitlighet och därmed riskerar de att inte ge en rättvisande bild av elevernas läsförmåga.
Prov som får stor betydelse måste vara tillförlitliga
I studien har forskarna använt ett representativt urval om 500 elevlösningar för att med statistiska analyser undersöka provets egenskaper.
– När provresultat har stor betydelse för eleverna eller för skolan är det viktigt att provet kan garantera en hög mätsäkerhet, säger Michael Tengberg.
Med hög mätsäkerhet menas att man vill kunna försäkra sig exempelvis om att resultaten inte är alltför beroende av enskilda uppgifter eller texter utan förblir stabila vid upprepade testtillfällen eller på andra prov av samma innehåll eller förmåga.
– När proven ska lämna underlag för ett betyg vill man också kunna visa att de uppgifter som ingår i provet tillsammans gör det möjligt att på ett tillförlitligt sätt skilja på elever i olika kunskapsnivåer, allt utefter hur många nivåer betygsskalan består av, tillägger Gustaf B. Skar.
De båda forskarnas undersökning visar emellertid att tillförlitligheten i det nationella läsprovet i årskurs 9 brister i flera avseenden. I en tidigare studie har forskarna visat att lärares bedömning av öppna uppgifter i läsprovet varierar kraftigt och att den enskilde elevens resultat på provet därför i alltför stor utsträckning beror av vem som bedömer. I den nya studien har de riktat in sig på själva uppgiftsbatteriet i provet. Undersökningen visar att provet har en låg intern konsistens. Det betyder att uppgifterna inte hänger samman på ett sätt som man kan förvänta sig av prov med så omfattande betydelse för systemet som nationella prov. Provets tillförlitlighet är i det här avseendet väsentligt lägre än den hos motsvarande läsprov i andra länder samt i PISA och PIRLS.
Dessutom visar undersökningen att uppgifterna i läsprovet är dåligt matchade mot elevernas kunskapsnivå, vilket bland annat får som konsekvens att provet inte med tillförlitlighet kan skilja på elever i mer än två olika kategorier.
– Något förenklat kan man uttrycka det som att provet förmår skilja på dem som har lite bättre läsförmåga från dem som har lite sämre läsförmåga, säger Gustaf B. Skar. Men att provet på ett tillförlitligt sätt skulle kunna användas för att dela in elever i betygsskalans sex olika nivåer saknas det bevis för.
Översyn av provkonstruktion behövs
En slutsats av studien är, enligt de två forskarna, att en översyn behöver göras över hela provkonstruktionen och att kvalitetssäkringen av provens validitet och reliabilitet måste förbättras. En annan slutsats är att provresultat, även de som kommer från nationella prov, bör behandlas med försiktighet och ses som en indikation bland flera om vad elever kan och inte kan på ett visst område. Även ett ytterst välutvecklat prov med hög mätsäkerhet kan fortfarande bara fånga en liten del av elevers förmågor inom komplexa domäner som läsande och skrivande.
Studien ingår i ett större program av forskning om validitet i bedömning av elevers språkförmågor som bedrivs vid Centrum för språk- och litteraturdidaktik (CSL).
Kontakt:
Michael Tengberg, docent i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet, michael.tengberg@kau.se, 070-269 81 17
Gustaf B. Skar, førsteamanuensis vid Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet, gustaf.b.skar@ntnu.no, +47 916 93 654
Cutting Edge Training är namnet på ett projekt som riktar sig till forskare och kirurger från hela Europa. Uttrycket ”cutting edge” betyder nyskapande, men antyder också att det handlar om att skära i något. Detta är nämligen vad många patienter står inför när de genomgår en operation för att ändra eller korrigera sitt utseende.
Det kan röra sig om omfattande ingrepp för att hjälpa individer som exempelvis fötts med en missbildning, drabbats av cancer eller brännskador. Men också så kallade skönhetsoperationer, där patienten vill förändra storleken på näsan eller brösten.
– De flesta patienter har förväntningar om att ingreppet på något sätt ska påverka deras tillvaro. En del tror att de plötsligt ska få nytt arbete, ny partner, nytt liv. När detta sedan inte infrias riskerar en del att drabbas av psykisk ohälsa, och några vill kanske göra ännu fler ingrepp, säger universitetslektor Martin Persson.
Vacker och lycklig, eller självkänsla och social kompetens?
Martin Persson har under flera år forskat kring utseendeproblematik, och menar att samhället ofta sätter likhetstecken mellan vacker och lycklig. Det är lätt att glömma bort att det oftare handlar om självkänsla och sociala färdigheter.
För en tid sedan tog han initiativet till det Erasmusfinansierade projektet Cutting Edge Training. Måndagen den 13 november 2017 hålls den allra första sammankomsten, då nio kirurger och folkhälsospecialister från olika europeiska länder träffas på Högskolan Kristianstad. Målet är att gemensamt arbeta fram ett utbildningsmaterial för vårdpersonal runtom i Europa.
– Det handlar om att personalen ska lära sig att hantera och vägleda patienterna och vi riktar främst in oss på samtalen före och efter operationen. I vissa fall kanske patienten bör avrådas från att genomgå ett ingrepp, och i stället hänvisas till en psykolog. I andra fall kan vårdpersonalen dra ner patientens höga förväntningar så att de blir mer realistiska.
Martin Persson beskriver detta som ett pilotprojekt som ska ge ringar på vattnet. I slutet av nästa år hoppas de att ett sjuttiotal personer ska ha gått igenom utbildningen, och att dessa sedan ska sprida den inom sina respektive organisationer.
– Vi är angelägna om att kunskapen förs vidare, och därför kommer utbildningen att vara kortfattad och gratis, så att så många som möjligt ska kunna ta del av den. Det ligger stora samhällsvinster i att kunna bemöta patienterna på ett bra sätt. I förlängningen hoppas vi att patienterna blir nöjdare och får bättre livskvalitet.
Kontakt:
Martin Persson, projektledare och universitetslektor i folkhälsa, Högskolan Kristianstad, martin.j.persson@hkr.se, 044-250 39 31
Inflammatorisk tarmsjukdom innefattar Crohns sjukdom som kan drabba hela tarmen och ulcerös kolit som drabbar tjock- och ändtarm. Symtomen är blod i avföringen, diarréer och magsmärtor. Behandlingen består av inflammationsdämpande medicinering och kirurgi, då man opererar bort den skadade delen av tarmen. Det vanligaste är att man insjuknar i 20–30-årsåldern. Tidigare studier har hävdat att sjukdomsdebut hos äldre över 60 år är ovanligt och att sjukdomen då har ett mildare förlopp.
– Vi ville därför kartlägga förekomsten av inflammatorisk tarmsjukdom i olika åldersgrupper och om behandling och vårdutnyttjande skiljer sig mellan dem, säger Åsa Hallqvist Everhov, forskare vid institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset (KI SÖS) på Karolinska Institutet och kolorektalkirurg på Södersjukhuset i Stockholm.
I studien inkluderades alla nya fall av inflammatorisk tarmsjukdom i Sverige mellan 2006 och 2014, totalt knappt 28 000 patienter. Gruppen delades upp i patienter med debut som:
Barn <18 år
Vuxna 18-59 år
Äldre ≥60 år
Data hämtades från Socialstyrelsens patient- och läkemedelsregister. Uppföljningstiden var upp till nio år. Patienternas sjukvårdskonsumtion jämfördes med den hos en matchad jämförelsegrupp ur den generella befolkningen.
Ju äldre desto mer sjukvård
Drygt en femtedel av alla nyinsjuknade var äldre än 60 år. Studien visar också att äldre patienter använde mer sjukvård än de yngre grupperna och mer än matchade jämnåriga utan inflammatorisk tarmsjukdom. De opererades oftare och tidigare än de yngre patienterna, ofta redan första året.
– Det är alltså vanligt att man insjuknar vid 60 år eller senare och vi fann inga bevis för att förloppet skulle bli mildare hos äldre, säger Åsa Hallqvist Everhov.
Ett viktigt fynd var de stora skillnaderna i medicinering mellan åldersgrupperna. Yngre patienter fick i större utsträckning moderna immunmodulerande läkemedel och biologiska läkemedel av typen TNF-hämmare. Äldre patienter fick oftare kortisonpreparat.
– Vi vet inte orsaken till det här, men det skulle kunna handla om antingen underförskrivning till äldre eller ett adekvat val då de nyare läkemedlen är förenade med vissa risker och biverkningar. Äldre patienter har ofta redan andra potenta läkemedel, säger Åsa Hallqvist Everhov.
Forskarna planerar att undersöka orsakerna till skillnaderna i behandling i en ny studie.
Kontakt: Åsa Hallqvist Everhov, läkare, forskare, Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset (KI SÖS), Karolinska Institutet, asa.hallqvist-everhov@ki.se, 070-226 41 27
Den aktuella studien har gjorts i samarbete med Södersjukhuset, Linköpings universitet, Örebro universitet, University of Nottingham, Columbia University College of Physicians and Surgeons och Sachsska barn- och ungdomssjukhuset.
Forskningen finansierades av Svenska Läkaresällskapet, Mag–tarmfonden, Jane och Dan Olssons stiftelse, Stiftelsen Mjölkdroppen, Stiftelsen för strategisk forskning, Vetenskapsrådet, Cancerfonden, Bengt Ihres fond, Bengt Ihre research fellowship i gastroenterologi, Karolinska Institutets stiftelser samt genom ALF-medel. Studien har också mottagit ett så kallat unrestricted grant av Janssen Pharmaceutica NV. Författarna uppger inga potentiella intressekonflikter.
Forskarnas tidtagarur är extremt korta ljuspulser. Metoden kan på sikt ge nya inblickar i några av naturens mest grundläggande processer, är förhoppningen. Det är forskare från Lund, Stockholm och Göteborg har dokumenterat det otroligt korta ögonblick då en elektron i en neon-atom frigörs.
– När ljus träffar atomen tar elektronen åt sig av ljusenergin. Ett ögonblick senare frigörs elektronen från atomens bindande kraft. Det här fenomenet, som kallas fotojonisation, är en av fysikens mest fundamentala processer och blev först teoretiskt kartlagd av Albert Einstein, som också blev tilldelad nobelpriset i fysik år 1921 för just detta, säger Marcus Isinger, doktorand vid fysiska institutionen, Lunds universitet och förste författare.
”Filmar” flitiga elektroner
Experimentet krävde både extremt noggrann tidtagning, med en säkerhet på några miljarddelar av en miljarddel av en sekund (så kallad en attosekund), och en exakt mätning av elektroners rörelseenergi, med en precision på en tusendels attojoule. Tidtagningen görs med hjälp av en så kallad interferometri-teknik och extremt korta ljuspulser, så kallade attosekundpulser.
Den nya mättekniken kringgår den begränsning som en av kvantfysikens upphovspersoner, Werner Heisenberg, formulerade 1927. Enligt ”Heisenbergs osäkerhetsprincip” går det inte att samtidigt veta en elektrons fart och plats i rummet. Eller att samtidigt bestämma energi och tid. Men nu visar de svenska forskarna att det visst går.
Världens noggrannaste tidtagarur? Inifrån labbets vakuum-kammare, med ena väggen bortplockad, som visar var laserljuset (lila) och neon-gasen (röd) kommer ifrån. Bild: Marcus Isinger.
Kemiska reaktioner nästa steg
Fyndet bekräftar flera år av teoretiskt arbete och visar att attofysiken är mogen att nu ta sig an mer komplexa molekyler.
– När atomer eller molekyler genomgår kemiska reaktioner är det elektroner som står för grovgörat. De omgrupperar och förflyttar sig så att nya bindningar mellan molekyler skapas eller förintas. Att följa en sådan process i realtid är lite av en helig graal inom hela naturvetenskapen. Nu har vi kommit ett steg närmare, säger Marcus Isinger.
Forskarna som ingick i projektet: Mätningarna och tolkningarna lyckades tack vare ett samarbete mellan flera svenska forskargrupper med kompletterande kompetenser: laser och attosekundfysik (Anne L’Huillier, Cord Arnold, atomfysik, Lund Laser Centre, Lunds universitet), fotoelektronspektroskopi (Mathieu Gisselbrecht, synkrotronljusfysik, Raimund Feifel, Göteborgs universitet), samt teoretisk atomfysik (Marcus Dahlström, matematisk fysik, Eva Lindroth, Stockholms universitet).
Risken att utveckla astma och allergi påverkas av gener, miljö och livsstilsfaktorer. Många riskfaktorer är väletablerade, så som att rökning ökar risken för astma. Huruvida amning skyddar mot astma och allergier har, i tidigare studier, visat motstridiga resultat. Flertalet studier har indikerat att amning skyddar mot astma och allergi, men andra har visat det motsatta, alltså att amning ökar risken för astma och allergi.
I en ny studie från Uppsala universitet, SciLifeLab, har forskare undersökt hur amning påverkar risken för astma, hösnuva och eksem. Genom att analysera självrapporterad data från över 330 000 medelålders personer från Storbritannien, är studien den hittills största i sitt slag.
Ökad risk för hösnuva
– Resultaten visar att personer som blivit ammade som barn har en ökad risk att utveckla hösnuva och eksem medan amning inte verkar påverka risken att utveckla astma, säger Weronica Ek, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet, som har lett studien.
Studien visar även att hög socioekonomisk status är kopplat till lägre risk för astma men högre risk för hösnuva. Det senare stämmer väl överens med den väletablerade ‘hygienhypotesen’. Denna hypotes säger att ett renare hem minskar tidig exponering för bland annat mikroorganismer, en exponering som kan motverka risken att utveckla allergier. Forskarna visade även att övervikt ökar risken för både astma, hösnuva och eksem, medan personer med med hög födelsevikt hade lägre risk.
Det är dock viktigt att påpeka att den aktuella studien är en populationsbaserad studie. I sådana studier kan det alltid finnas bakomliggande faktorer som forskarna inte har information om, men som är den egentliga orsaken till de hittade sambanden. Till exempel så kan mammor, som själv är sjuka, ha fått rådet att antingen amma eller inte amma, vilket kan påverka resultaten av studien.
Många andra positiva effekter
Det är sedan tidigare känt att amning har många positiva effekter på barnets hälsa. Även om den aktuella studien inte ser någon skyddande effekt av amning på astma och allergier, så påpekar forskarna att deras resultat inte bör ligga till grund för vilka rekommendationer som ges med avseende på amning.
– Vi hoppas dock att vår studie kan bidra till att nyblivna föräldrar får en mer korrekt bild av fördelarna med amning, säger Weronica Ek.
Resultaten från studien är publicerade i den vetenskapliga tidskriften Journal of Allergy and Clinical Immunology.
Det finns idag ett stort behov av kunskap kring intervjuer med barn som utsatts för traumatiska händelser. För att öka kompetensen kring detta har Pär Stihl, polis och polislärare på Linnéuniversitet, och AvBIT Labs utvecklat ett utbildningsprogram med en avatar som föreställer ett riktigt barn som deltagare får intervjua.
De yrkesgrupper som kan ha nytta av färdigheten att samtala med barn som utsatts för våld eller andra svåra upplevelser är till exempel socialsekreterare, poliser, lärare, fritidspedagoger, kuratorer och skolsköterskor.
Bakom plattformen finns den omfattande kunskapen som Pär Stihl besitter när det gäller barnutredningar och förhör av barn. Den digitala utvecklingen har varit omfattande under några år och nu lanseras den unika produkten.
Migrationsverket håller redan på att implementera den avatar-baserade intervjuträningen i sin utredning och handläggning av asylärende för barn.
AvBit Labs, som består av Linnaeus Venture AB och Pär Stihl, har fått ett bidrag på 300 000 kr av Vinnova för att vidareutveckla webbplattformen som höjer kompetensen kring barn i känsliga samtal med avatar-baserad intervjuträning.
Kontakt:
Pär Stihl, polis och polislärare, par@avbitlabs.com, 076-616 72 32
Människor använder sig av prosodi – talets melodi och rytm – för att framhäva den viktigaste delen av ett yttrande. Och lyssnare förlitar sig på prosodin för att förstå och tolka ett budskap. Gilbert Ambrazaitis, lektor i svenska som andraspråk vid Linnéuniversitetet, ska tillsammans med sina kollegor undersöka hur och när barn börjar förstå de här mönstren i språket, vilket kallas fokusering. De hoppas också kunna besvara vad som kommer först – förståelsen eller produktionen.
– Genom att studera barnens ögonrörelser på en skärm kan vi följa hur processen går till när de lyssnar på olika yttranden. Barnen behöver inte vara särskilt aktiva i experimenten, de behöver till exempel inte peka på något, vilket innebär att vi kan studera barn i så låg ålder som tre till fem år. Istället följer vi deras blickar, säger Gilbert Ambrazaitis.
Meloditoppar skiljer dialekterna åt
Fokusering är något barn vanligtvis börjar producera i åldern fyra till fem. Men när de börjar tolka fokuseringar i sin språkförståelse är ganska oklart. Genom att till exempel betona ”röd” i meningen ”Jag vill ha den röda bollen”, hoppas forskarna kunna se om barnen förstår vad som menas innan hela meningen yttrats. Det är också här som skillnaden mellan stockholmska och skånska blir intressant.
– Orden framhävs väldigt olika i de två dialekterna. På stockholmska läggs en melodirörelse ofta till: den ”rö-öda” bollen, med två melodiska toppar. I skånskan finns inte riktigt denna melodirörelse, utan där blir det bara en enda meloditopp, oavsett om ordet står i fokus eller inte, säger Gilbert Ambrazaitis.
För icke-skåningar kan det framstå som att skånskan inte kan fokusera, eftersom det är svårt att höra vilket ord som betonas. Leder då detta till att det är svårare för skånska barn att fokusera, eftersom betoningen är svårare att urskilja?
– Det viktigaste är att titta på förhållandet mellan förståelse och produktion hos unga barn, genom ögonrörelserna. Samtidigt ger stockholmskan och skånskan oss möjlighet att studera en ny faktor, säger Gilbert.
Testar ny metod
Just förståelse och produktion är en pågående diskussion inom språkforskningen; det är helt enkelt oklart om något måste ha förståtts, innan det kan användas.
– Det finns motsägelsefulla resultat. Vi tror att det beror på metodologiska faktorer. I tidigare studier har barnen fått peka på den bild som passar bäst för yttranden, vilket är för komplicerat för unga barn. Vi hoppas kunna svara på om barn verkligen kan producera prosodisk fokus innan de förstår hur den fungerar, säger Gilbert Ambrazaitis.
Att lära sig fokusera
Projektet Att lära sig fokusera: Hur stockholmska och skånska barn producerar och uppfattar kontrastiv intonation, har beviljats 4,5 miljoner kronor från Riksbankens Jubileumsfond.
Gilbert Ambrazaitis är projektledare. I projektet ingår även: Susan Sayehli, universitetslektor i tvåspråkighet vid Centrum för tvåspråkighetsforskning, Stockholms universitet; Anna Sara H. Romøren, lektor vid Institutt for barnehagelærerutdanning, Høgskolen i Oslo og Akershus; Nadja Althaus, lektor i psykologi vid University of East Anglia, Norwich, England.
Intresset för teknik har visat sig vara ganska stort bland tjejer fram till högstadieåldern, då det ofta vänder. Den förändrade inställningen kan förklaras med att tjejer inte identifierar sig med teknik i lika hög grad som killar. Dessutom stängs det så kallade teknikfönstret för unga vid 12 års ålder, vilket gör att intresset för teknik måste väckas innan dess.
Trots många ambitiösa satsningar visar statistik på att endast 20 procent tjejer söker högre tekniska och naturvetenskapliga utbildningar. Innovationsmyndigheten Vinnova anordnar därför en tävling, ”Innovate Passion”, som vänder på gamla invanda perspektiv och istället utgår ifrån tjejers innovationskraft. Fokus ligger på att utveckla helt nya teknikområden och yrken utifrån unga kvinnors intresseområden och passion.
I tävlingen har RISE tillsammans med Chalmers och Hifab gått till final med ett bidrag som kombinerar hästar och teknik.
Majoritet kvinnor på ridskolor
– Att koppla ihop teknik med hästtjejer är ingen chansning, för hästnäringen är starkt kvinnodominerad i Sverige. Till exempel så är det 85 procent av de som rider på ridskolor kvinnor, säger Pernilla Holgersson, projektledare på Hifab och för tävlingsbidraget ”Stall och STEM (Science, Technology, Engineering & Mathematics)”.
Hästnäringen innehåller dessutom en mängd möjligheter till att applicera och praktiskt tillämpa teknik, matematik och ingenjörskap på ett sätt som inte är uppenbart vid första anblicken. Där finns utrymme för att utveckla produkter och processer men också verksamheter och yrken som har tekniska inslag.
Exempel på sådana områden finns självklart i den fysiska stallmiljön men också inom identifiering och rehabilitering av skador, och forskning kring tekniska applikationer som kan underlätta vardagen för hästar och dess ägare. Men om det ska bli av, så måste det också finnas utbildningar som svarar upp mot framtidens hästjobb och hästnäring. Ett av projektets tävlingsbidrag fokuserar därför på att integrera häst i högskoleingenjörsutbildningar, samt att ta fram ett hästfokuserat living lab.
Workshop med 30 hästtjejer
För att få in underlag till tävlingsbidraget samlade projektet 30 unga hästtjejer för att fånga deras idéer kring framtidens hästjobb och utbildningar som kan leda till dessa. På workshopen blev det tydligt att tjejerna inte hade något emot teknik eller naturvetenskap – men de tyckte inte att det är så roligt att arbeta med räkneuppgifter om värmepumpar eller bilar som de gör i dagsläget. Ett av projektets tävlingsbidrag handlar därför om att skapa läromedel som integrerar häst, till exempel räkna på en galopphästs acceleration, hållfasthet i underlag eller vinklar i ridbanor.
– Vi vet att det är möjligt att kombinera teknik, kreativitet och passion, och vi vill också ge unga tjejer nycklarna till att kunna välja brett senare i livet. Även om man är intresserad av hästar och vill arbeta inom hästnäringen eller med hästrelaterade frågor så ska man kunna ha möjligheten att komma in på tekniska högskolor om man vill det, och där tycker vi också att det ska finnas utbud och möjligheter som matchar tjejernas passioner, säger Maria Thomtén, projektledare RISE.
Vad vi tittar på i en situation påverkar vilken visuell information vi får tillgång till, men också vilken information vi går miste om. Skillnader i titt-beteende kan därför ha stor påverkan på exempelvis det sociala samspelet, hur vi agerar i trafiksituationer eller vad vi lär oss i olika situationer.
Studerade tvillingar För att lära sig mer om hur sådana skillnader kan uppstå har forskare vid Karolinska Institutet, Indiana University och Uppsala Universitet, tagit hjälp av 233 tvillingpar i 10-14 års ålder, varav hälften var enäggstvillingar och hälften tvåäggstvillingar. Studiedeltagarna fick se 80 bilder med varierande innehåll medan forskarna mätte deras ögonrörelser under de tre sekunder som varje bild visades.
– Bilderna hade både socialt och icke-socialt innehåll. Vi ville ha ett representativt urval av miljöer som man kan träffa på i sitt liv, säger Terje Falck-Ytter, forskare vid Center of Neurodevelopmental Disorders (KIND) på Karolinska Institutet.
När forskarna analyserade hur blickarna rört sig över bilderna visade det sig att de genetiskt identiska tvillingparens titt-beteende var mer likt än tvåäggstvillingarnas. Likheterna gällde både vilken del av bilden som spanades in och vid vilken tidpunkt.
– Om den ena tvillingen exempelvis tittade på ett visst ansikte en viss tid, så var det bland enäggstvillingar en förhöjd sannolikhet att även den andra tvillingen tittade dit just då, säger Terje Falck-Ytter.
Påverkar hur vi tar in information Forskarna drar slutsatsen att genetiska faktorer påverkar hur människor använder blicken för att ta in information. Terje Falck-Ytter berättar att människor i vaket tillstånd rör blicken flera gånger per sekund, alldeles för ofta för att det ska handla enbart om medvetna beslut.
– Resultaten antyder att våra gener påverkar vilken del av den visuella miljön som blixtsnabbt selekteras i varje ny situation. Dessa processer pågår hela tiden och har stora konsekvenser för vårt handlande, säger Terje Falck-Ytter.
Resultaten kan bidra till ökad förståelse om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som autism, som kännetecknas av bland annat avvikande titt-beteende i vardagliga situationer. Men enligt Terje Falck-Ytter bidrar resultaten också till grundläggande kunskap om hur våra gener påverkar hur vi tar oss an världen och därmed formar vår egen livsmiljö.
– Genom sitt titt-beteende skapar barn sin egen visuella miljö, vilket i sin tur får stor påverkan på både barnets utveckling och omgivningens reaktioner, säger Terje Falck-Ytter.
Forskningen finansierades av Indiana University, the National Institutes of Health (NIH), Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond, Vetenskapsrådet, EU, strategiska forskningsområdet neurovetenskap vid Karolinska Institutet (StratNeuro), Sällskapet Barnavård samt Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte).
Två exempelfilmer där man får följa två enäggstvillingars blickar finns här:
Det konstaterar forskare vid Lunds universitet som jämfört hur mycket energi som går åt för fladdermöss att flyga beroende på om de har stora eller små öron.
God hörsel är en förutsättning för fladdermössens förmåga att ekolokalisera, det vill säga uppfatta ekon av ljudvågor de sänder ut och på så vis pejla in var exempelvis byten befinner sig.
En evolutionär kompromiss Forskningsresultaten visar således att det finns såväl för- som nackdelar med stora öron. Sannolikt har evolutionen gjort en kompromiss, menar Christoffer Johansson Westheim, lektor vid Biologiska institutionen, Lunds universitet.
– Det handlar om att flyga så effektivt som möjligt men också om att ekolokalisera så bra det bara går. Som fladdermus kan man inte vara bäst på båda delarna, säger han.
Forskningsresultaten stödjer också hypotesen att fåglar flyttar i större utsträckning och längre sträckor än fladdermöss eftersom fladdermössens öron skapar ett motstånd som gör flykt mer kostsamt.
– Fladdermössens ytteröron blir ett par bromsklossar som fåglarna slipper, säger han.
Tidigare forskning om öronens påverkan på fladdermössens flykt har gjorts på modeller. Det är således första gången som forskare fokuserar på den aspekten när de nu har studerat friflygande fladdermöss i en vindtunnel. Undersökningarna har gjorts av biologer vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund tillsammans med en kollega från Danmark.
Höghastighetskameror Forskarna har studerat och jämfört två arter av fladdermöss, en med stora öron, en med små. Metoden har varit att med hjälp av höghastighetskameror fotografera laserbelysta rökpartiklar i luften när fladdermössen flyger. Genom att studera hur luften rör sig har forskarna sedan beräknat de krafter och den energi som behövs för att flyga.
Christoffer Johansson Westheim är inte förvånad över resultaten. Samtidigt har det skapat frågor kring vad evolutionen optimerar.
– När vi studerar flygande djur vet vi att det är den kostsammaste formen av rörelse per tidsenhet, och därför tänker vi att det är viktigast för evolutionen att minimera energiförbrukningen för att flyga. Här ser vi emellertid hur andra egenskaper, som att ekolokalisera effektivt, kan vara lika viktiga under vissa omständigheter. Evolutionen kompromissar alltså.
Leder till bättre drönare? Kanske kan fladdermusforskningen bidra till bättre flygegenskaper hos drönare.
– Ska man ha saker som sticker ut från flygkroppen kan man försöka konstruera dem så att de skapar lyftkraft. Ungefär som stora fladdermusöron, säger han.
Spelar det då någon roll för miljön vem som har anlagt fördämningarna? Ja, i vissa avseenden, men inte i andra, svarar SLU-forskare som har utvärderat den forskning som har gjorts. Studien har betydelse för bäverförvaltningen i både Sverige och andra länder.
Studien har just publicerats i det senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Environmental Research Letters.
Konstgjorda fördämningar, övergödning och minskad biologisk mångfald ses som tydliga hot mot sötvattensekosystem jorden runt. Samtidigt håller bävern, en erkänt skicklig ”dammbyggnadsingenjör”, på att kolonisera allt fler områden där den tidigare har varit utrotad, och även utanför sitt tidigare utbredningsområde. Detta kan ha stor inverkan på vattenflöden, vattenkemi och ekologi i dessa områden.
För att undersöka de ekologiska och miljörelaterade skillnaderna mellan konstgjorda och bäverbyggda dammar har en forskargrupp vid SLU sammanställt och utvärderat resultat från 164 vetenskapliga artiklar i en så kallad metaanalys. Forskarna har undersökt 16 faktorer kopplade till vattenflöden, sedimentegenskaper, vattenkemi, ekosystemfunktioner och biologisk mångfald i bäversystem och jämfört sju av dessa i bäver- respektive konstgjorda system.
Bäverdamm. Foto: Frauke Ecke
Fram kom en mångfacetterad bild av bäverns effekter. Huruvida bäverns återkomst ska ses som positiv eller negativ beror helt och hållet på vilken faktor som undersöks. Bäverdammar ökar t.ex. vattenhållningsförmågan i avrinningsområden och kan därför motverka översvämningar längre nedströms i vattendrag. Samtidigt bidrar bäverdammar, liksom konstgjorda dammar, till bildning av giftigt metylkvicksilver och ökade halter i vatten och levande organismer. I bäversystem är denna effekt dock beroende av dammens ålder. Produktionen av död ved längs vattendrag med bäver är önskvärd ur naturvårdsaspekt, men kan eventuellt minska skogsproduktionen.
Studien ger en bild av vilka miljökonsekvenser en växande bäverstam kan förväntas föra med sig. Den kan därmed också ligga till grund för en evidensbaserad bäverförvaltning, något som saknas i många länder där bäverns etablering börjar skapa motsättningar mellan olika intressen.
– Resultaten kommer att ha långtgående konsekvenser för förvaltningen av den växande bäverstammen i Sverige och andra länder, säger artikelns huvudförfattare Frauke Ecke.
Kontakt:
Frauke Ecke, universitetslektor, docent Institutionen för vilt, fisk och miljö, Umeå, Frauke.Ecke@slu.se, 070-263 61 55
Martyn Futter, forskare, docent, Institutionen för vatten och miljö, Uppsala, Martyn.Futter@slu.se, 018-67 31 20,
Forskningen har genomförts inom bl.a. Interreg-projektet WAMBAF (Water Management in Baltic Forests) och Future Forests.
Pressbild
(Får publiceras fritt i artiklar om detta pressmeddelande. Fotograf ska anges.)
Bäverdamm. Foto: Frauke Ecke
Cellernas oregelbundna formerna i bladens ytskikt hjälper dem att låsa fast sig med varandra som pusselbitar för att bilda ett robust yttersta cellager. Hur växters celler får sin form är föremål för en studie av ett internationellt forskarlag med basen vid SLU i Umeå.
Växtceller kan ha mycket specifika former, såsom de pusselbitsformade cellerna som finns på bladens ytskikt, epidermis. Denna celltyp ansågs tidigare uppkomma genom att olika delar av cellväggen växer olika snabbt, och att detta leder till att cellväggen buktar inåt eller utåt.
Farten inte förklaringen Mateusz Majda har tillsammans med kollegor från SLU och sju andra universitet använt en beräkningsmodell som visar att cellväggar med varierande tillväxthastighet inte ensamt kan förklara uppkomsten av pusselbitsformade celler. Cellväggen som omger cellen måste också ha varierande mekanisk-kemiska egenskaper, vilket gör att cellväggen lättare böjer sig där den är mjukare än där den är mer stel. Forskarna kunde bevisa detta genom att använda avancerade mikroskopitekniker, i kombination med genetiska studier av växter med mutationer som ger avvikande cellväggsegenskaper.
Illustration av pusselbitsformade epidermisceller på ett blad. De kaffebönsformade strukturerna är bladets klyvöppningar. Illustration: Mateusz Majda
– Cellväggen består av olika typer av sockerarter och proteiner. Vi har visat att cellens tillväxt och form i hög grad styrs av lokala förändringar i förekomsten av vissa sockerarter, säger Mateusz Majda, som är doktorand vid SLU i Umeå och försteförfattare till artikeln.
Små förändringar får effekt Genom att analysera mutanter med ett brett spektrum av defekter kopplade till viktiga cellväggskomponenter, visade forskarlaget att även små förändringar i cellväggens uppbyggnad leder till svåra defekter hos epidermis-cellerna. En beräkningsbaserad modelleringsmetod pekade sedan på att det behövs varierande mekaniska egenskaper i cellväggen, för att en oregelbunden tillväxt ska komma till stånd hos celler som är utsatta för tryck. Sådana mekaniska variationer kunde sedan påvisas med hjälp av atomkraftsmikroskopi (AFM) i raka cellväggar före dessa förändringar, samt i ett mycket tidigt skede av cellutbuktningen.
– Cellväggar är huvudkomponenten i trä, och utgör merparten av den industriellt intressanta markbundna biomassan. Vi har studerat cellväggsbildningen på en hittills oöverträffad detaljnivå, och ökad kunskap om de biokemiska processerna innebär att vi på lång sikt kan utveckla nya metoder för att modifiera biomassan, säger Stéphanie Robert, som är universitetslektor vid SLU i Umeå, och artikelns huvudförfattare.
Resultaten publicerades den 6 november i en artikel i tidskriften Developmental Cell av forskare från Sveriges lantbruksuniversitet och kollegor från Uppsala universitet, Université de Lyon, Lunds universitet, Universitetet i Wroclaw, Umeå universitet, University of Potsdam och University of Cambridge.
Kontakt
Mateusz Majda, doktorand, Umeå Plant Science Centre, Institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi, Sveriges lantbruksuniversitet, mateusz.majda@slu.se, 090-786 55 16
Stéphanie Robert, universitetslektor, Umeå Plant Science Centre, Institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi, Sveriges lantbruksuniversitet, stephanie.robert@slu.se, 076-767 45 95
