I studien ingår 123 svenska män och kvinnor, i åldrarna 50 till 75 år. De hade alla drabbats av stroke mellan tio månader och fem år tidigare. Studiedeltagarna lottades till att få rytm- och musikbaserad terapi, ridterapi eller ingå i en kontrollgrupp som fick behandling i ett senare skede. Terapierna gavs två gånger i veckan under 12 veckor.
Direkt efter behandlingen, samt tre och sex månader senare, fick studiedeltagarna ange om de tyckte att de hade förbättrats när det gäller upplevd återhämtning. Dessutom genomgick de tester av gång, balans, greppstyrka och kognition. Deltagarna i både ridgruppen samt i rytm- och musikterapigruppen skattade sin upplevda återhämtning högre efter interventionen jämfört med deltagarna i kontrollgruppen. Av de som upplevde en ökad återhämtning återfanns 56 procent i ridgruppen, 38 procent i gruppen med rytm- och musikterapi och 17 procent i kontrollgruppen.
Resultat som inger hopp
– Studien visar att det fortfarande går att bli bättre, även flera år efter en stroke. Med hjälp av motiverande och stimulerande program som involverar både den fysiska och den sociala miljön kan hjärnans aktivitet och återhämtning öka, säger Michael Nilsson, gästprofessor vid Sahlgrenska akademin och chef för Hunter Medical Research Institute i Australien, som är en av forskarna bakom studien.
Hur kommer det sig att just ridning kan ge goda resultat?
– Ridterapi stimulerar många sinnen samtidigt. Till exempel, de tredimensionella rörelserna i hästens rygg skapar en sensorisk upplevelse som liknar den normala människans gång, säger Michael Nilsson. Detta visade sig genom att deltagarna i ridgruppen förbättrade både gång- och balansförmåga.
Bra att kombinera stimuli
Den rytm- och musikbaserade terapin innebär att patienterna utför kognitivt krävande rörelser med sina händer och fötter i takt med musiken, styrda av intryck de får via syn och hörsel. Studien visar att denna aktivitet förbättrade deltagarnas balans, greppstyrka och arbetsminne.
– Det verkar som om det är kombinationen av olika aktiviteter och stimuli, snarare än de enskilda komponenterna, som ger ytterligare fördelaktiga effekter vid strokerehabilitering, säger artikelns huvudförfattare docent Lina Bunketorp-Käll.
Forskarna går nu vidare med ytterligare analyser av resultaten. De har för avsikt att genomföra uppföljningsstudier med fler deltagare för att undersöka effektivitet, timing och kostnader.
Syrebrist i hjärnan
Stroke innebär att antingen en blodpropp eller en blödning i hjärnan leder till syrebrist i de delar av hjärnan som drabbas. Uppemot 30 000 svenskar insjuknar i stroke varje år.
Den svenska studien var en del av satsningen ”Culture and Brain Health Initiative”, som finansieras av Sten A Olssons stiftelse för forskning och kultur.
För att minimera mikroplast från polyestertyger som hamnar i havet och utgör ett hot mot havsmiljön, måste produktionen av polyestertyger ändras. Mistra Future Fashion kommer nu med nya forskningsresultat där forskare och industripartners har undersökt förhållandet mellan tygegenskaper och fibersläpp hos polyestertyger.
Mikrostorlekspartiklar av plast, så kallad ”mikroplast” har visat sig vara ett miljöproblem i marina och kustvatten. De oljebaserade mikroplastikpartiklarna drar till sig föroreningar som normalt inte är lösliga i vatten. När mikroplasterna kommer in i djur och växter i vattenmiljön, följer farliga föroreningar med.
Forskare på Swerea IVF har nu undersökt förhållandet mellan egenskaper hos polyestertyg och mikroplastfällning. De har en gjort experimentell utvärdering av huruvida fibersläpp av mikroplast från olika typer av polyestertyger hänger ihop med konstruktionsparametrar. Projektet omfattade tre företag; H&M, Filippa K och Boob Design.
Fleece frikänns
Studien visade att tyger av återvunnen polyester inte släpper mer mikroplaster än tyger gjorda av jungfrufiber. Oron för att fleece-materialet från återvunnen polyester skulle vara en viktig orsak till mikroplastproblemet beror antagligen på att fleece är ett material som traditionellt har tillverkats av återvunna PET-flaskor som är gjorda av plast, menar forskarna.
– Det finns några alarmerande påståenden att mikroplaster kan kopplas till polyesterväv från exempelvis återvunna PET-flaskor, och vi ville verifiera om detta var sant. Efter vår studie kan vi konstatera att inget i vår forskning stödjer det påståendet, menar Sandra Roos, Swerea IVF.
Enligt de preliminära resultaten minskas risken för mikroplast-fällning från plagg om:
Borstning undviks
Skärning med ultraljud appliceras vid tillskärningen inför sömnad
Mikropartiklar på tyger avlägsnas redan i produktionssteget
De tre viktigaste rekommendationerna baserade på resultatet av studien är:
Avlägsna mikropartiklar, oavsett ursprung, från tyger redan i produktionssteget eftersom källans utsläpp är lättare att hantera än diffusa utsläpp under användningsfasen.
Differentiera mellan fibrer och andra mikropartiklar som fäller från tyger:
– Testmetoden måste kunna skilja vilken typ av mikrostorlekspartikel som ingår i siffrorna
– Undersök om fibrer eller andra mikropartiklar är mest relevanta för miljöpåverkan
Utveckla en standardiserad testmetod för mikroplastfällning från tyger. Erfarenheterna från metodutveckling i detta projekt kan användas för framtida arbete med utveckling av en standardiserad metod.
När mikropartiklar samlas in (helst med torra metoder) ska de kasseras på ett säkert sätt, är en annan slutsats från studien.
Mer forskning behöver utföras för att bekräfta resultaten av denna studie, hävdar forskarna. Eftersom det inte finns någon standardiserad testmetod bestod den första delen av projektet av att utveckla en trovärdig metod.
Mistra Future Fashion är ett forskningsprogram om hållbart mode och verkar för en framtida positiv modeindustri. Visionen är att möjliggöra ett systemskifte till en hållbar industri. Programmet håller unikt ett systemperspektiv och arbetar tvärvetenskapligt i ett stort konsortium med över 50 forsknings- och industripartners. Programmet finansieras primärt av Mistra och leds av RISE.
Det är känt att rågbröd på många sätt är hälsosammare än bröd bakat på vete. Rågbröd ger en jämnare blodsockernivå, en längre mättnad, skapar viktkontroll, motverkar typ 2-diabetes och är positivt för tarmfloran. Ändå äter vi i Sverige mycket mindre råg jämfört med andra nordiska länder, bara drygt 11 kg per person och år jämfört med Finlands 16 kilo per person och år.
Men viktigast när vi väljer vilket bröd vi ska äta är ändå att det smakar gott. Men gott är inte alltid det mest hälsosamma, skriver Pernilla Sandvik, forskare vid institutionen för kostvetenskap vid Uppsala universitet, i sin nya avhandling. Hon har undersökt hur människor uppfattar olika bröd när det gäller smak och hälsosamhet, och vad de själva väljer att äta. 398 personer alla mellan 18 och 80 år var med och provsmakade bröden.
I provsmakningen användes färdigpackade bröd från stora bagerier som säljs i livsmedelsbutiker över hela Sverige.
Sensorisk panel
Smaken på 24 bröd kartlades med hjälp av en tränad sensorisk panel, sedan valdes ett representativt urval av 9 olika bröd ut till konsumenttestet. I konsumenttestet provsmakades bröden blint, det vill säga utan information om vilket bröd det var. Smaken på de mest hälsosamma bröden stick i stäv med den yngre gruppens smakpreferenser. Personer mellan 18 och 44 år föredrar bröd med en mild smak, lågt tuggmotstånd, utan fullkorn och med ett lågt innehåll av råg, medan den äldre (45-80 år) oftare föredrog smaken av bröden med mycket fullkornsråg.
– I båda åldersgrupperna var det tydligt att de som i större utsträckning föredrog ljust, mjukt bröd med mer sötma hade en lägre utbildningsnivå och hade i större utsträckning ätit vitt bröd under uppväxten, säger Pernilla Sandvik.
I avhandlingen tycker konsumenterna att ett hälsosamt bröd ska vara bra för magen, bidra till ett balanserat blodsockersvar och vara mättande. Råg och surdeg uppfattas som hälsosamt i bröd. Många upplever att det är svårt att veta vilket bröd som är hälsosamt, men tycker att ett rågbröd ska innehålla 70 procent råg.
Surdeg på etiketten ingen garanti
En kartläggning av 24 mjuka rågbröd på den svenska marknaden visar att även om det står råg eller surdeg på förpackningen kan innehållet vara lågt. Idag finns inte heller några godkända märkningar som hjälper konsumenten välja till exempel ett bröd som bidrar till en jämn blodsockernivå.
En studie av mjukt bröd i Sverige, innehållande 15-100 procent råg visar att vi kan ta hjälp av vårt smaksinne för att hitta det hälsosammare rågbrödet. Bröd som bidrog till mer jämna blodsockernivåer karaktäriserades av en kompakt textur, ett högt tuggmotstånd och eller en tydligt syrlig smak. Om brödet är mörkt eller ljust spelar mindre roll.
– Även om man kan lära sig tycka om nya smaker även i vuxen ålder, visar studien på vikten av att tidigt vänja sig vid olika smaker men också på potentialen för brödindustrin att utveckla bröd med en hög andel siktad råg. Det ger en mildare smak, mjukare textur och kan samtidigt stabilisera blodsockerhalten. En ökad rågbrödkonsumtion skulle kunna ha en positiv effekt på folkhälsan men först måste de vara tillgängliga och smaka gott, säger Pernilla Sandvik.
Kontakt: Pernilla Sandvik, institutionen för kostvetenskap, Uppsala universitet, pernilla.sandvik@ikv.uu.se, tel 0739-77 30 44
För att förbättra och effektivisera vård och hälsorelaterade tjänster världen över så ökar användandet av digitala hjälpmedel. Det här kommer inte enbart med positiva effekter utan öppnar även för nya typer av hot kring informationssäkerhet och personlig integritet.
Informationssäkerhet och skydd av den personliga integriteten är bland de viktigaste faktorerna i utvecklingen av kvalitativa digitala hjälpmedel inom vården. Utan det finns stora risker att skada individer i vårdgivande situationer.
Säkerhetsproblem stoppar projekt
Leonardo Iwaya, forskarstudent inom datavetenskap vid Karlstads universitet, arbetar med och undersöker sätt att säkra informationen och värna om den personliga integriteten vid användandet av mobila verktyg inom vården.
– Bland annat utnyttjas mobila verktyg i utvecklingsländer för att öka täckningsområdet och tillgängligheten av den allmänna vården, berättar Leonardo Iwaya. Men många gånger misslyckas projekt med dessa syften på grund av att frågor som skydd av data och den personliga integriteten inte lyckas integreras i systemen.
Lyssna på intervju med Leonardo Owaya om säkerhet för mobila verktyg i vården (Forskningspodden, Karlstads universitet)
I Brasilien, till exempel, har man i ett projekt testat att använda sig av digitala hjälpmedel för att tillgängliggöra allmän vård för patienter i fattiga områden. Dessa patienter har ofta begränsad möjlighet att uppsöka vårdinstitutioner därav besökte istället vårdgivare patienten i hemmiljö. Bland annat användes mobila enheter för effektivare hantering av journaler. Dessutom användes informationen, som samlades in via besöken, för att analysera hur förhållanden i specifika områden påverkade befolkningens hälsa. Det för att kunna arbeta mer hälsoförebyggande.
– Min del i projektet har varit att titta på hur man utformar system och processer för att skydda informationen och den personliga integriteten, berättar Leonardo Iwaya. För att kunna utveckla digitala vårdsystem där informationen är ordentligt skyddad och där den personliga integriteten värnas så måste dessa frågor få ta en stor plats redan från start, i utvecklingsprocessen.
Kontakt: För mer information kontakta Leonardo Iwaya på 070-922 50 16 eller leonardo.iwaya@kau.se
Rapportförfattarna har skickat mer än 6 000 fiktiva jobbansökningar till arbetsgivare som annonserat efter administratörer, kockar, lokalvårdare, restaurangbiträden, butikssäljare, företagssäljare och lastbilsförare. Därefter mättes arbetsgivarnas svar, till exempel kallelser till anställningsintervjuer.
Författarna finner att medelålders och äldre arbetssökande väljs bort. Chansen att bli kontaktad av en arbetsgivare faller kraftigt redan i 40-årsåldern, och minskar sedan med den sökandes ålder. Närmare pensionsåldern är chansen att bli kontaktad mycket låg. Tio års högre ålder medför cirka 5 procentenheters lägre chans att bli kontaktad.
– Det bör inte råda något tvivel om att arbetsgivarna åldersdiskriminerar, säger Magnus Carlsson, som är en av rapportförfattarna. Vi hittar mycket stora effekter och ålder är verkligen en negativ faktor i rekryteringsprocessen.
– Åldersdiskrimineringen är större för kvinnor än för män. Vi undersöker även om det finns skillnader mellan män och kvinnor i chansen att bli kontaktad av en arbetsgivare. Vi finner endast små könsskillnader i genomsnitt, men viss variation mellan olika yrken.
Mindre flexibla?
En enkätundersökning riktad till ett representativt urval av arbetsgivare visar att det finns tre egenskaper som arbetsgivarna anser är viktiga och som de oroar sig för att arbetstagare över 40 år har börjat förlora: förmågan att lära sig nya saker, att vara anpassningsbar och flexibel samt driven och initiativrik.
– Kanske tror arbetsgivare att arbetstagare förlorar dessa förmågor redan i medelåldern, säger Stefan Eriksson, en av rapportförfattarna.
Lägre arbetskraftsdeltagande
Åldersdiskriminering kan medföra stora samhällskonsekvenser. Dels med tanke på att Sverige har en demografisk utmaning med en åldrande befolkning som behöver arbeta längre, dels kan åldersdiskriminering medföra minskad rörlighet i arbetskraften. Om medelålders och äldre förväntar sig att bli diskriminerade kan det medföra att de inte söker efter ett nytt jobb, eller inte finner ett nytt jobb, även i de fall där de skulle behöva byta jobb eller yrke. Låg rörlighet kan i sin tur hämma utvecklingen på arbetsmarknaden och minska tillväxten i ekonomin. Till detta kommer den psykologiska kostnaden för de personer som inte upplever sig vara behövda på arbetsmarknaden.
Om undersökningen För att undersöka om det finns åldersdiskriminering på den svenska arbetsmarknaden genomfördes under 2015 och 2016 ett så kallat fältexperiment. Mer än 6 000 jobbansökningar för fiktiva sökande i åldrarna 35–70 år skickades till arbetsgivare som annonserat efter personal. Åldern varierade i ansökningar som i övrigt var meritmässigt identiska. Arbetsgivarnas svar mättes sedan, till exempel kallelser till anställningsintervjuer. Genom experimentet har forskarna full kontroll över innehållet i ansökningarna och kan fastställa att eventuella skillnader i chansen att bli kontaktad beror på att arbetsgivarna särbehandlar utifrån ålder och inte på några andra skillnader mellan de sökande.
Madelene Larsson är en av Örebroforskarna som granskat ”Storasystermetoden” hos Tjejzonen. Hon är huvudförfattare till den rapport som presenterades på onsdagen i Stockholm.
– Det här är ett viktigt komplement till sjukvården. För de tjejer som söker är det viktigaste att få någon som lyssnar, säger Madelene Larsson som gjort studierna som en del av sin licentiatavhandling.
”Storasystermetoden” är en verksamhet vid den ideella organisationen Tjejzonen som vänder sig till flickor och unga kvinnor i åldern 12 till 25 år och förmedlar kontakt mellan tjejer som anmäler sig, till tio år äldre ”storasystrar” som ställer upp som volontärer.
Växande psykisk ohälsa Bakgrunden är den växande trenden av självrapporterad psykisk ohälsa hos tjejer. En undersökning visar att över hälften av 15-åriga flickor uppger att de mår dåligt. Idag saknas effektiva förebyggande insatser i samhället för den här gruppen, konstaterar rapportförfattarna.
Systerskapet innebär att de yngre tjejerna matchas med en tio år äldre storasyster. Endast åldersskillnaden spelar roll, vilket är unikt för denna metod. De yngre tjejerna behöver inte ha föräldrarnas godkännande, till skillnad mot andra mentorskapsprogram.
– Det är en kravlös relation som sker på lillasysterns villkor. Storasystern ska lyssna och i vissa fall ge vägledning om lillasystern så vill. Uppgiften är inte att ge direkta råd utan att vara en professionell medmänniska och vara tillgänglig, säger Madelene Larsson.
För lillasystrarna är det viktigt att samtala med en person som enbart vet det de själva väljer att berätta. Det finns ingen historia med i bilden att bli bedömd efter.
Känner sig ensamma Det behöver inte handla om mer utpräglad psykisk ohälsa som gör att tjejer vill ha en ”storasyster”.
– Alla mår inte dåligt utan majoriteten känner sig ensamma och vill ha någon som aktivt lyssnar, säger Madelene Larsson.
Studien innefattar både enkäter och djupintervjuer med deltagande små och stora systrar. En delstudie handlar om de ideella storasystrarna, om vilka är de är och deras förklaringar till varför de vill ställa upp ideellt:
– Det är ofta en kö av frivilliga som har ett egenintresse av att gå med och dela med sig av sin erfarenhet och göra något meningsfullt. En del hade gärna haft samma möjlighet som unga, berättar Madelene Larsson.
Fasta ramar Det finns fasta ramar för kontakterna mellan systrarna. De kan chatta eller träffas på riktigt, men då begränsat till två gånger i månaden under ett år.
– Annars finns risken att storasystrarna blir uppätna av kontakterna, att de brinner upp eftersom de är så engagerade. Storasystrarna får också personlig handledning efter varje kontakt, berättar Madelene Larsson.
Efter att året som ”systrar” är över finns det inget som hindrar en fortsatt kontakt utanför organisationens ansvar. Då måste båda parter vara överens.
Hennes slutsats är att ”Storasystermetoden” är en framgång och studierna visar att systerskapet kan ses som ett sätt att främja hälsa för båda parterna. I rapporten finns också en rad rekommendationer till andra organisationer som arbetar med volontärer. Det handlar mycket om att vara tydlig med vad uppdraget innefattar, att sätta gränser, ge handledning och att inte lasta över personligt ansvar på dem som engagerar frivilligt för att stötta andra.
Resultaten i hennes avhandling kommer att ha stor betydelse på hur vi kan uttolka informationen som finns i sjösediment, och därmed förstå forntida miljö- och klimatförhållanden.
Ger ny inblick Många studier har gjorts på sjösystem för att undersöka hur klimatet varierat i ett historiskt perspektiv. Kombinationen av sjöövervakning och paleolimnologiska metoder – specifika biologiska, kemiska och fysikaliska egenskaper i sjön över alla årstider tillsammans med påverkan från säsongsbunden avrinning synlig i sjösediment – har visat sig vara ett mycket kraftfullt verktyg för att få en djupare inblick i säsongsvariationer i klimatet.
Dominique Maier har utfört provtagningar i Nylandssjön i Nordingrå under en treårsperiod. Hennes analyser avslöjar att förhållanden i samband med snösmältningen och islossningen är tidpunkten som visar störst väderstyrd påverkan för avsättning av sediment.
– Snö- och issmältningsinducerad avrinning kan skapa en mycket hög men tidig primärproduktion i sjöar om den inträffar före vårcirkulationen, säger hon.
Dominique Maier använde kiselalger, de viktigaste primärproducenterna i sötvatten, för att studera säsongsvariationer i klimatet förr. De encelliga algerna är vanliga i alla sjöar och finns i hundratals arter och de är mycket känsliga för miljöförhållanden. Hur vanliga de blir beror på limniska faktorer som kan kopplas till årstidernas klimatförhållanden. Kiselalgernas cellväggar bryts inte ned utan finns kvar tusentals år i sjöns sediment efter depositionen. Genom att räkna de olika ”skeletten” (silikatstrukturer) kunde Dominique Maier utläsa och tolka tidigare miljöförhållanden.
Säsongsmässig påverkan – Med hjälp av ansamlingar av vissa arter kunde jag identifiera att klimatpåverkan på sjösystemet är säsongsmässig.
Med analyser som gjorts i sedimentet som sträcker sig över 80 år kan man sätta in de mer kortsiktiga mätningarna (tre år) i ett längre perspektiv. På det viset kan man se hur förändringar i markanvändning (jordbruk, skogsbruk) har påverkat sjön utveckling under de senaste 80 åren, långt innan man har genomfört några mätningar.
Dominique Maier kommer från Tyskland och har läst marinbiologi vid universitetet i Bremen.
Kontakt: Dominique Maier, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap,
telefon: 072-219 61 90, e-post: dominique.maier@umu.se
Juni innebär skolavslutningar, studentskivor och midsommar, vilka i sin tur innebär många möten – och en stor mängd hälsningar. Hur vi hälsar på varandra har stor betydelse, men konsten att hälsa är komplicerad.
Om du är svensk sker hälsningarna vanligtvis i form av en handskakning, något som fastslogs av självaste statsministern förra året när han i ett uttalande sa ”i Sverige hälsar man på varann och tar både kvinnor och män i handen”. Kommer du från ett land eller en kultur som tillämpar andra former av hälsningar kan det se annorlunda ut, vilket kan innebära vissa svårigheter. Det blev miljöpartisten Yasri Khan varse våren 2016 när han inte ville ta en kvinnlig reporter i handen – en händelse som ledde till ovan nämnda uttalande.
Olika syn på handskakning
Dan Andersson, lektor i mänskliga rättigheter vid Lunds universitet, menar att vi i Sverige ser handskakningen som något närmast heligt. Även efter den hårdaste debatt förväntas vi vara förmögna att att fatta varandras händer. Att inte ta en utsträckt hand uppfatta således som fientligt. Handskakningen kan dock uppfattas som problematisk för vissa som upprätthåller andra hälsningstraditioner. Det kan förklara både den kritik som riktades mot Yasri Khan och den motreaktion som kritiken väckte, menar Dan Andersson.
– I Sverige socialiseras vi tidigt in i ett tänkande av intimitet – som inte bara innefattar den närmaste sfären, bland annat genom lekar som ryska posten. I andra kulturer kan distansen till varandra istället öka med åldern. Yasri Khans vägran att ta i hand var en handling i samklang med den egna traditionen.
Kramen slår handslaget
Handskakningen har fått stå tillbaka för den alltmer populära kramen. Det visar en undersökning som Svenska Dagbladet gjorde tillsammans med Sifo 2014 om vilken som var den vanligaste hälsningsgesten. Då hälsade 42 procent med en kram även på bekanta, medan 34 procent bara sa hej eller använde någon annan hälsningsfras. Bara 20 procent tog i hand.
Kramen är ännu vanligare bland vänner. Undersökningen visar att 44 procent kramar sina manliga och 67 procent kramar sina kvinnliga vänner.
Det finns dock stora skillnader i hur vi hälsar beroende på var i landet vi bor. I södra Sverige hälsar 47 procent på sina bekanta med en kram, men bara 23 procent i norra Sverige. Där föredrar hela 64 procent att bara säga hej istället.
Den kontinentala kindpussen verkar inte ha slagit igenom på bred front. Enligt undersökningen är det inte ens en procent som kindpussas när de ska hälsa på bekanta och manliga vänner.
Hur vi hälsar på varandra skiftar även från samhällsklass till samhällsklass och från generation till generation.
– Kindpussen kopplades från början ihop med överklassen, men har nu blivit ett vanligt sätt att hälsa på, konstaterar Dan Andersson.
Sverige sticker ut
World Values Surveys kulturkarta, som visar hur olika befolkningars värderingar skiljer sig åt, ett bra exempel på hur speciellt Sverige kan vara. Resultatet visas som ett diagram där x-axeln mäter synen på livet, från ren överlevnad till självförverkligande, och y-axeln mäter traditionella värderingar, från religiös med respekt för auktoriteter till sekulär och rationell. Ju längre upp till höger ett land placerar sig, desto mer individuellt och sekulärt är det. Gissa var på grafen Sverige hamnade?
World Values Surveys kulturkarta (2015) är baserad på den sjätte omgången mätningar genomförda mellan hösten 2010 och våren 2014. 61 länder deltog i mätningen där 1200–1500 personer i varje land svarade på frågor om hur man t.ex. ser på familj, arbete, religion, politik, samhälle, vetenskap, trygghet, säkerhet, våld, framtiden. World Values Survey (WVS) är ett globalt forskarnätverk som från 2012 har sitt sekretariat på Institutet för Framtidsstudier i Stockholm.
Längst upp till höger!
– Sverige är tämligen säreget ur ett globalt perspektiv, och beroende på vem man frågar är vi antingen ett avskräckande exempel – eller en idealstat att sträva efter. Svensken har störst tillit till offentliga institutioner i hela världen, vilket kan översättas till att vi är extremt blåögda.
Enligt Dan Andersson är detta också anledningen till att vi lägger så stor vikt vid ett handslag, med tolkningar av dess natur eller uteblivande. Men vår syn på handskakande kan komma att förändras.
– Gränserna för vad som är godtagbart är under ständig förändring. Rent historiskt har vi hälsat på många olika sätt och min prognos är att vi kommer att få fortsätta att förhålla oss till omvärlden och dess föränderliga traditioner.
Finlandssvenskar säger god dag
Men behöver inte gå längre än till grannlandet Finland för att se skillnader i hälsningskultur.
Jenny Nilsson, docent i nordiska språk och forskningsarkivarie vid Dialekt- namn och folkminnesarkivet i Göteborg, har tillsammans med kollegor undersökt bruket av finlandssvenska och sverigesvenska hälsningsfraser. (Sverigesvenska är den svenska och skrivs och talas i Sverige.)Studien bestod av tre delar, där den första gick ut på att studera videoinspelningar från serviceinstitutioner i Sverige och Finland.
– Den största skillnaden var vilken typ av hälsningsfras som användes. Ordet ”tjena” användes i Sverige av framförallt unga män, men förekom överhuvudtaget inte i Finland. I Finland var det däremot en del äldre personer som använde frasen ”god dag”, men det var det ingen som gjorde i Sverige, säger Jenny Nilsson.
Vi anpassar vårt hälsningssätt lättare till dem vi känner
Del två och tre av studien bestod av fokusgrupper på universitet i Sverige och Finland samt experiment där studenterna skulle undersöka dels främlingars, dels familj- och vänners anpassningsförmåga för hälsningar. I det första experimentet fick studenter i par ge sig ut i samhället för att hälsa på personer i servicepositioner, till exempel vid en biljettlucka. För att avgöra huruvida personen i luckan anpassade sina hälsningar hälsade först student nummer ett på ett sätt och student nummer två på ett annat sätt.
I det andra experimentet fick studenterna i uppgift att hälsa på vänner och familj på olika sätt varje dag för att se om eller hur snabbt de anpassade sig.
– Det visade sig att ju bättre vi känner varandra desto större är chansen att vi anpassar oss till varandras hälsningsbeteende.
Mer likheter än olikheter
En annan observation som Jenny Nilsson och hennes kollegor gjorde var att finlandssvenskarna helst inte använde kramen som en hälsningsgest medan svenskarna hade en betydligt mer avslappnad inställning till omfamningar.
– Många tyckte också att det var svårt att veta hur de skulle hälsa – räckte det med att man har träffats en gång eller ska man vara släkt med varandra för att kramas?
Jenny Nilsson vill dock poängtera att även om vi hälsar på olika sätt tack beroende på olika kulturella normer så är det ändå mycket som enar oss. Till exempel är ”hej” den i särklass vanligaste hälsningen hos både Finlands- och Sverigesvenskar (74 respektive 73 procent).
– I dag är det så mycket fokus på allt som skiljer människor åt, men det är faktiskt jättemycket som vi gör lika också.
Äldsta handslaget
Historiens troligtvis tidigaste dokumenterade handskakning kan ses på en drygt 2000 år gammal stenrelief från Commagene i nuvarande Turkiet. En lite senare handskakning finns på ett romerskt mynt präglat under kejsar Nerva 96–98 e Kr.
Seden att skaka hand började troligtvis som ett sätt att visa att man var obeväpnad, en slags vidareutveckling av hälsningen med öppen hand. Vissa forskare menar att handslaget härstammar från romarna som tog tag i varandras armar för att kontrollera att de inte hade något vapen i ärmen. Andra menar att seden uppkom i medeltidens Europa då riddare sträckte ut en tom handflata som ett tecken på att de var obeväpnade. Det ska även vara därifrån som vinkningen härstammar.
Källa: Allt om vetenskap
Text: Izabella Rosengren, på uppdrag av forskning.se
Att vara anställd som personlig assistent åt sitt vuxna funktionshindrade barn har varit ifrågasatt sedan assistansreformen genomfördes i Sverige 1994. Kritiker menar att anhörigassistans hindrar funktionsnedsatta från att leva självständiga liv. Men föräldrarna själva anser att anhörigassistans är en förutsättning för att deras barn ska kunna få stöd och leva självständigt.
Forskarna Elisabeth Olin och Anna Dunér, båda professorer i socialt arbete, har intervjuat föräldrar som är personliga assistenter åt sina vuxna barn om deras erfarenheter av anhörigassistans. Resultatet visar att flera av föräldrarna upplever att de aldrig haft något annat val.
Väljer att sluta – Intentionen för många är att kombinera sitt lönearbete utanför hemmet med omsorgen om barnet, men det blir för komplicerat och de väljer istället att sluta sina vanliga jobb, säger Elisabeth Olin.
Studiens deltagare menar att det finns både för- och nackdelar med anhörigassistans. En fördel är lönen som assistansgivaren får för ett arbete som annars hade utförts gratis. Anställningen som personlig assistent blir ett erkännande och ett sätt att minska inkomstbortfallet.
– Några av föräldrarna uttrycker också en besvikelse över att inte kunna fortsätta sin professionella karriär på grund av en oflexibel inställning från arbetsgivaren och otillräckligt fungerande stöd till deras barn, säger Anna Dunér.
Privat sfär Flera föräldrar upplever det som positivt att hemmet kan behållas som en privat sfär. Familjerna har utvecklat egna strategier för att skilja på rollen som familjemedlem och anställd och för att se till att hemmet fungerar både som en offentlig arbetsplats och ett privat hem.
– Ett exempel är när det är dags för barnets sociala aktiviteter och någon extern assistent inte finns att tillgå. Då väljer en del föräldrar att inte utge sig för att vara ”mamma” eller ”pappa”. För att bevara en familjekänsla väljer föräldrarna också att ta kvälls- och helgpass själva och istället låta en extern assistent ta vid på vardagar, säger Elisabeth Olin.
Istället för att motverka självständigheten anser föräldrarna i studien att anhörigassistans snarare är en förutsättning för att deras barn ska få det stöd som krävs för att kunna leva självständigt och ha kontroll över livet.
– Flera av föräldrarna uttrycker en misstro mot myndigheter och välfärdssystemet, att myndigheterna inte vet vad som är det bästa för det egna barnet, säger Elisabeth Olin.
Idag har ungefär en av fyra assistansberättigade personer i Sverige en eller flera anhöriga som personlig assistent. Mammor är i betydligt högre utsträckning personliga assistenter åt sina barn än pappor och i studien framkom att kvinnorna upplever en större förväntan om att ta anställning som personlig assistent.
– Här finns en risk att föräldrarna tvingas in i traditionella könsroller, säger Anna Dunér.
Om studien
Studien är en del av forskningsprojektet Hybrid mellan traditionell familjeomsorg och modern välfärdspolitik – en studie om anhörigassistans till personer med funktionsnedsättning. Projektet är finansierat av FORTE med syftet att studera personlig assistans inom ramen för olika familjeband och hur de olika grupperna ser på det ömsesidiga beroendeförhållandet, självständighet och eventuella rollkonflikter. Totalt ingår fyra delstudier i forskningsprojektet. Forskarna har även intervjuat funktionshindrade som tar emot assistans från sina föräldrar. Dessa resultat presenteras i en senare studie.
Genom att kombinera kemi och nanoteknologi har forskarvärlden på senare år fått fram ett slags extremt små nanokomplex som består av enbart några få metallatomer. Sådana komplex är av stort intresse på grund av deras optiska egenskaper. De anses ha stor potential exempelvis vid utvecklingen av så kallade biosensorer där de kombineras med DNA-fragment. Sådana biosensorer är ett slags verktyg som används inom en rad olika områden, allt ifrån medicinsk diagnostik och läkemedelsindustri till att exempelvis upptäcka narkotika.
Absorberar ljus I dagens biosensorer används olika slags molekyler, men det finns flera anledningar att undersöka möjligheten att istället utnyttja nanokomplex av atomer. En stor fördel med nanokomplexen är att de absorberar ljus mycket effektivt. En annan fördel är att de inte är giftiga. Dessutom är nanokomplexen väldigt fotostabila, det vill säga de råkar inte ut för kemiska förändringar då de utsätts för solljus.
– Man vet faktiskt väldigt lite om dessa nanokomplex. Ingen har hittills mätt vilka energinivåer som finns i dem, säger Donatas Zigmantas, kemiforskare vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Ultrasnabba energiflöden I en ny studie har han och kollegan Erling Thyrhaug tillsammans med forskare från Köpenhamns universitet därför undersökt ett nanokomplex bestående av 20 silveratomer. Forskarna har för första gången lyckats mäta exakta energinivåer och påvisa ultrasnabba energiflöden kopplade till strukturförändringar när ljus träffar dessa nanokomplex. Förloppet går obeskrivligt fort. Det sker på mindre än en miljondel av en miljondels sekund.
– I vår studie visar vi hur förändringen i energinivå är direkt kopplad till att atomernas struktur ändras i nanokomplexet. Denna typ av dynamik har aldrig påvisats förr i ett nanokomplex, säger Donatas Zigmantas.
Resultaten från den aktuella studien bidrar med kunskap om grundläggande egenskaper hos nanokomplexens inre värld, vilket enligt forskarna på sikt kommer att vara till nytta vid utvecklingen av produkter gällande såväl biosensorer som inom mikroskopi. Resultaten kan också bidra till en djupare förklaring kring vissa former av energiöverföring som inbegriper rörelser i både atomkärnan och elektronerna, vilket är av värde när det gäller att fånga in solljus på både naturlig och konstgjord väg.
Artikel:
Studien publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications.
Kontakt:
Donatas Zigmantas, universitetslektor i kemisk fysik, Kemiska institutionen, Lunds universitet, tel 046 – 222 47 39, e-post: donatas.zigmantas@chemphys.lu.se
Under sensommaren och hösten 2016 observerades stora stim av blåfenad tonfisk vid flera tillfällen i nordöstra Atlanten: i Skagerak, Kattegatt och längs Bohuskusten.
– Den blåfenade tonfisken har inte synts till här på flera årtionden, men förra året fick vi plötsligt in rapporter om stora stim på hundratals vuxna individer som jagade makrill och sill. Nu när medelhavsbeståndet är på tillväxt kommer de tillbaka till tidigare utbredningsområden, men om de individer som siktats i Sverige verkligen kommer därifrån vet vi inte, säger Andreas Sundelöf, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU (SLU Aqua).
Elektronisk sändare I ett projekt finansierat av ICCAT (International Commission for the Conservation of Atlantic Tunas) ska cirka 20 stycken, 100-300 kilo tunga, blåfenade tonfiskar fångas i vattnen runt Sverige och Danmark under sensommaren och hösten, och märkas med elektroniska sändare. Informationen från sändarna kommer att komplettera den information om blåfenad tonfisk som redan idag finns i den så kallade GBYP-databasen (Grand Bluefin Tuna Year Programme), som är ett resultat av ett forskningsprogram om tonfisk som omfattar hela Atlanten. Där saknas dock idag data från de nordliga områdena.
– Data från märkningen kommer att ge oss en bättre förståelse för den blåfenade tonfiskens migrationsmönster och beteende, och därmed också ge stöd för en god förvaltning. För att tonfisken på allvar ska komma tillbaka till Nordsjön krävs till exempel en långsiktigt hållbar förvaltning av bestånden av sill och makrill, som är tonfiskens huvudföda, säger Max Cardinale, forskare vid SLU Aqua.
Genetisk information Märkningen gör det också möjligt att samla in genetisk information, och kan därmed ge värdefull data om populationsstrukturer. Tack var det nuvarande låga fisketrycket på tonfisk räknar forskarna med att få in bra spårningsdata.
Fakta om fisket
Under 1930-1950 bedrevs kommersiellt fiske efter blåfenad tonfisk både i Sverige och Danmark. Flera hundra ton tonfisk landades varje år, med en topp på 2000 ton i Sverige år 1942. Sportfiske efter tonfisk förekom i Kattegatt och Öresund ända fram tills på 60-talet, men därefter blev fångster av tonfisk allt ovanligare. Idag är inget svenskt riktat fiske efter blåfenad tonfisk tillåtet.
Andreas Sundelöf, forskare, Institutionen för akvatiska resurser, andreas.sundelof@slu.se, 010-478 40 69
Michele Casini, professor, Institutionen för akvatiska resurser, michele.casini@slu.se, 010-478 40 16
Ungfåglar känner igen och lär sig sin artspecifika sång även när de exponeras för sång från andra arter. De underliggande mekanismerna för detta har dock varit okända. I en ny studie visar forskare vid Uppsala universitet att det är de genetiska skillnaderna mellan arterna snarare än tidig inlärning eller andra mekanismer som ligger bakom fåglarnas förmåga. Resultaten publiceras i Nature Ecology & Evolution.
– Skillnader i sång mellan arter är central för fåglars förmåga att välja rätt partner att fortplanta sig med och för att förhandla i komplexa sociala interaktioner. En genetisk bas för förmågan att särskilja olika sånger redan tidigt i livet förklarar hur skillnader mellan olika fågelsånger kan behållas i en värld full av andra ljud, säger David Wheatcroft, forskare vid institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet och en av författarna till studien.
En utmaning Inom forskningen fungerar sångfåglar som studiesystem för undersökningar av den beteendemässiga och neurala basen för sång- och språkinlärning och för hur inlagring av minnen i hjärnan fungerar i största allmänhet. Vi människor har länge fascinerats av fågelsångens enorma variation som även kan ses som en markör för arternas mångfald. Att förklara hur artskillnaderna i sången bevaras är en utmaning eftersom sångfåglar typiskt lär sig den sång som de har präglas av som ungfåglar.
Frågan är då vad som hindrar ungfåglar från att präglas av andra arters sånger i sin miljö. När de utsätts för en blandning av sånger från olika arter kan ungfåglar både urskilja och selektivt lära sig den artspecifika sången vilket tyder på en anmärkningsvärd finjustering av förmågan att uppfatta och tolka olika typer av ljud. Trots att denna betydelsefulla kunskap varit vägledande i vår förståelse av hur både sång och språkinlärning går till har själva mekanismen som ligger till grund för denna tidiga förmåga att urskilja sånger varit okänd.
Ljudinspelningar Forskare från Uppsala universitet har nu genom en serie studier hittat svaret på frågan. De använde sig först av olika ljudinspelningar av fågelsång som spelades upp för flugsnapparungar, vars reaktioner undersöktes. Fågelungar som bara var tio dagar gamla visade att de kunde särskilja sin egen arts sång genom att tigga efter mat i större utsträckning efter att ha hört just den egna artens sång. Dessa fåglar har alltså förmågan att urskilja den egna artens sång redan innan de lämnat boet.
I nästa steg visade forskarna att flugsnapparungarna behöll förmågan att särskilja den egna artens sång även när de blivit uppfödda av föräldrar som tillhörde en annan art. Detta visar att det inte enbart är sociala faktorer som styr vilken sång fåglarna ”väljer” att präglas på.
Genetisk bas För att slutligen utesluta alternativa förklaringar till en genetisk bas för styrningen av sånginlärning undersökte forskarna hybridfågelungars förmåga att särskilja sång. Eftersom hybrider mellan svartvitflugsnappare och halsbandsflugsnappare alltid uppvisade en preferens för svartvit sång (även när deras mamma var en halsbandsflugsnappare) kan en påverkan av substanser i ägget (som i sin tur skulle kunna styra hjärnans utveckling) uteslutas. Sammantaget visar resultaten att förmågan att särskilja den egna artens sång har en genetisk bas.
Sånginlärning hos fåglar och språkinlärning hos oss människor har förvånansvärt många beteendemässiga och neurala paralleller. En av de klassiska frågeställningarna handlar om att förstå hur minnen av ljudsekvenser inlagras i hjärnan. Resultaten från den här studien tyder på att början av den här processen styrs av en genetisk ”blåkopia” som uttrycks tidigt i livet.
Artikel:
David Wheatcroft and Anna Qvarnström (2017) Genetic divergence of early song discrimination between two young songbird species. Nature Ecology and Evolution
För ljudfiler med fågelsång från halsbandsflugsnappare och svartvit flugsnappare kontakta forskaren eller presstjänsten (linda.koffmar@uadm.uu.se)
Eiscat_3D byggs av European Incoherent SCATter Scientific Association (Eiscat), en internationell forskningsorganisation med huvudsäte i Sverige och stöd från bland annat Vetenskapsrådet samt forskningsråd i Norge, Finland och Storbritannien och forskningsinstitut i Japan och Kina.
Eiscat_3D kommer att bestå av radarstationer på tre platser – en nära Kiruna och de övriga två i Norge och Finland. Varje station kommer bestå av cirka 10 000 antenner. Det radarsystem som Eiscat använder idag på fastlandet kommer att fasas ut.
Vetenskapsrådet finansierar den nya anläggningen med 120 miljoner kronor. Fullt utbyggd beräknas Eiscat_3D att kosta ca 685 miljoner kronor.
– Som värdland för Eiscat har det varit vårt ansvar att leda diskussionerna med de andra parterna kring finansieringen av konstruktion och drift, säger Sofie Björling, chef för avdelningen för forskningsinfrastruktur vid Vetenskapsrådet. Vi är övertygade om att Eiscat_3D kommer ge unika möjligheter för svenska forskare men också för svensk industri som redan nu deltar aktivt i det tekniska utvecklingsarbetet.
Det finns flera anledningar till att Vetenskapsrådet, tillsammans med övriga finansiärer, valt att satsa på denna anläggning som kommer vara den första av sitt slag. Eiscat_3D ger helt nya förutsättningar att studera fenomen i den övre atmosfären och anläggningen kommer kunna användas av forskare från flera olika fält. Närheten till rymdraketbasen Esrange och Institutet för rymdfysik ger också synergieffekter.
Mer om Eiscat_3D
Eiscat_3D-radarn som ska vara klar 2021 blir världsledande i sitt slag. Anläggningen ger en kombinerad mätprestanda som inte finns någon annanstans. Instrumentet kommer att kunna mäta rymd- och atmosfärfenomen i större volymer och med mycket högre upplösning än de anläggningar som finns idag.
Detta ger viktig kunskap om hur energipartiklar och elektriska strömmar från rymden till exempel påverkar dagens satellitbundna kommunikation och vår elförsörjning.
Kontakt:
Magnus Friberg, forskningssekreterare, tel: 08-546 44 122
Tomas Andersson, forskningssekreterare, tel: 08 -546 44 173
Sofie Björling, chef för avdelningen för forskningsinfrastruktur, tel: 08-546 44 009
En metod är att särskilda experter agerar som konsulter, den andra att den personal som berörs direkt själva kommer fram till hur de ska gå vidare i etiskt svåra situationer.
– Jag tycker inte att något externt organ eller konsult ska fatta beslut eller ge råd i etiskt svåra situationer eftersom det då finns en risk att det moraliska ansvaret flyttar från vårdpersonalen som är direkt inblandad, säger Dara Rasoal, Örebro universitet.
I sin avhandling i medicinska vetenskaper med inriktning på hälso- och vårdvetenskap har han granskat etiska val som är ständigt närvarande i arbetsvardagen för personal inom hälso- och sjukvården: läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och andra.
Anlita konsulter De vanligaste sätten att stötta personalen är etiska konsulter, etiska kommittéer, etiska ronder, etiska reflektionsgrupper och etiska diskussionsgrupper. De olika tillvägagångssätt har olika utgångspunkter för hur etiskt stöd bör ges.
En etisk konsult kallas ibland för ”expert” och leder personalen mot en lösning. Dara Rasoals studier visar också att individuella konsulter kan ha rätt att fatta beslut när vårdpersonal och patienter är oense. Etiska kommittéer, med en grupp ”experter”, har också denna typ av “top-down”- perspektiv.
Däremot kan reflektioner i form av etiska ronder, etiska reflektionsgrupper och etiska diskussionsgrupper tolkas från ett “bottom-up”-perspektiv, där en så kallad facilitator leder ett möte där personalen har möjlighet att reflektera över ett autentiska fall i sin vardag. Målet är här att få personalen att själva hitta fram till en samsyn hur de ska hantera det specifika fallet, och där någon eller några i gruppen har ett patientperspektiv. Det finns inte någon “expert” med utan det handlar om att gruppen reflektera över vad som är rätt eller gott att göra.
Känner maktlöshet Dara Rasoal visar också att vårdpersonalen ofta känner maktlöshet i etiskt svåra situationer. Det kan handla om att hantera patienter eller anhöriga som är krävande eller visar starka känslor, som ilska, eller problem med att motivera patienter att ta ett eget ansvar för hälsan.
– Personalen i studien utryckte också oro för att döende patienter skrivs ut från sjukhuset mot en mer osäker vård i hemmet. Det fanns också oro för orättvisor i vården, för att patienterna behandlas olika på grund av social status och beteende, säger Dara Rasoal och ger exemplet där en läkare kan få bättre behandling av sina kollegor än patienter med missbruksproblem.
Andra etiska svåra situationer är vilka beslut patienten själv ska få fatta och hur personalen ska berätta om livshotande sjukdomar för patienten eller anhöriga.
Personal i hemsjukvården har svårt att balansera olika krav, förväntningar och behov från olika aktörer där regelverken bland annat begränsar tiden med patienterna. Vårdpersonalen känner också osäkerhet om hur de ska hantera sina egna eller kollegornas värderingar om vilken vård som ska ges till vissa patienter och på vilket sätt.
– En del hanterar sina egna känslor genom att prata med kolleger. Ibland kunde det leda till att de pratade negativt om de personer som var i behov av vård genom att kalla dem ”krävande” eller ”svåra”, berättar Dara Rasoal som ser att resultaten i avhandlingen främst hjälper till att öka förståelse för och kunskap om etiskt svåra situationer hos vårdpersonal.
Hans avhandling behandlar det ömsesidiga förhållandet mellan religiositet och en livssituation som förändrats av att vara cancersjuk. Avhandlingen baseras på intervjuer av cancersjuka kristna som aktivt utövar sin tro.
I studien har Mikael Lundmark tittat närmare på hur ett antal uttryck för studiedeltagarnas religiositet inverkar på hur de hanterar sin förändrade livssituation och hur cancersjukdomen påverkar religiositeten.
– De flesta studier som avhandlar ämnet har redan bekräftat att religiositet påverkar hanterande av sjukdom eller andra svåra livsomständigheter, vanligtvis genom att på olika sätt vara ett stöd i processen, men ibland också en börda. Däremot saknas det en djupare förståelse för vad det är i religiositeten som påverkar hanterandet av svårigheter, och varför. Därför har jag valt att närmare studera detta, säger Mikael Lundmark.
Resultatet visar att studiedeltagarnas religiositet har en tydlig funktion i hanterandet av den förändrade livssituationen. Denna funktion kan se ut på olika sätt beroende på en rad olika bakgrundsfaktorer hos deltagaren. Detta inkluderar den egna livshistorien, psykologiska faktorer men också sådant som hänger ihop med den specifika diagnosen och dess behandling. Den vanligaste funktionen är att bevara sådant som upplevs som viktigt för deltagarna, som till exempel samhörighet, kontroll och mening.
– Religiositeten förändras för många av deltagarna. Det rör sig inte om stora förändringar men förändringarna är av sådant slag att religiositeten blir mer funktionell i hanterandet av den förändrade livssituationen.
– I analysarbetet använder jag mig framförallt av religionspsykologiska teorier om religiositet som hanteringsstrategi. Ett resultat av min studie är att jag visar att dessa teorier behöver modifieras och utvecklas. Jag ger också förslag på hur detta kan göras.
I en ny avhandling vid Malmö högskola utvärderar tandläkaren Anna Senneby en ny riskbedömningsmetod som kan vara vägen fram mot ett kariesförebyggande arbete inom tandvården.
Mått på risk för karies
Den nya metoden innebär mätning av andelen syratoleranta bakterier på tandytorna. Hög andel syratoleranta bakterier är en förutsättning för utveckling av karies.
– Vi har testat metoden kliniskt för att se om den kan förutsäga kariesutveckling hos patienter, säger Anna Senneby, som betonar att metoden måste utvärderas i kliniska studier med flera års uppföljning.
Studien visade, efter ett års uppföljning, att personer med en låg andel syratoleranta bakterier i munnen sällan utvecklade karies.
– Resultaten visar också på stora variationer i metodernas effektivitet beroende på egenskaper hos gruppen du undersöker. Effektivteten varierar bland annat beroende på om många i gruppen har karies och hur svåra kariesangreppen är.
Enligt socialstyrelsen har 35 procent av alla tolvåringar i Sverige karies.
Förhindra stora eller små hål
– Vi vill förstås hitta alla som riskerar få karies för hinna sätta in förebyggande åtgärder i tid, säger Anna Senneby
I avhandlingen har Anna Senneby också utvärderat de riskbedömningsmetoder som i dag används för att förutsäga vem som får karies. Gemensamt för dem är att de vetenskapliga bevisen för effektiviteten är svaga, vilket inte nödvändigtvis betyder att metoden är dålig.
Titta på karieshistoriken
– Man måste välja riskbedömningsmetod och tröskelvärde – vad som anses sjukt eller friskt – efter vad man vill uppnå. Hur mycket karies har patienterna? Var sitter kariesangreppen? Vill man exempelvis förhindra små hål hos alla ungdomar, då väljer man tillvägagångssätt efter det, säger Anna Senneby.
Att göra riskbedömning utifrån patientens tidigare karieserfarenhet är en rimlig metod i dagens kunskapsläge, enligt Anna Sennby.
– Den är väl utvärderad och ingår som en del i den kliniska undersökningen. Dess effektivitet varierar men generellt är metoden effektiv gällande de personer som inte har några tidigare kariesangrepp, de förblir friska även i framtiden, säger Anna Senneby.
