I UR:s programserie ”Zero Impact” har man tagit hjälp av experter på Chalmers för att ge fyra familjer insikt i hur de påverkar klimatet idag, och hur de kan minska sin klimatpåverkan imorgon. Chalmers expertis har präglat serien genom kommentatorn Fredrik Hedenus, klimatforskare och konsumtionsforskaren David Andersson, som ligger bakom beräkningarna med sin webbtjänst Svalna.
Fredrik Hedenus fungerar som expert och diskussionspartner till programledare Özz Nûjen.
– Jag fick chans att resonera kring komplexiteten som finns kring vilken mat man väljer, och effekten av olika typer av transportslag, säger Fredrik Hedenus, docent vid Energi och miljö, Chalmers.
Bakom kulisserna är det kollegan David Andersson som har stått som garant för beräkningarna. David har räknat ut vilka växthusgasutsläpp som familjernas livsstil ger upphov till med hjälp av egna webbtjänsten Svalna. Han besökte också familjerna för att peppa dom och tipsa om hur bäst banta ner sina utsläpp.
Nytt verktyg för klimatkoll
För att kunna uppskatta familjernas koldioxidutsläpp kartlade David Andersson deras boende, matvanor, transporter, resor och andra fritidsintressen, samt deras konsumtion, för att sedan räkna ut påverkan från varje enskild del. Arbetet med att beräkna utsläppen från familjernas samlade vardag var en utmaning, inte minst när det gäller konsumtionen av varor och tjänster.
– Utsläppen från allt man konsumerar går såklart inte att mäta exakt. För att kunna följa familjernas utsläpp under en månad var det viktigt att fånga hur deras konsumtion förändrades. Jag hade precis utvecklat en betaversion av webbtjänsten Svalna som använder konsumtionsdata för att uppskatta utsläppen, så familjerna fick koppla upp sina betalkort mot oss. På det viset blev det möjligt att uppskatta utsläppen från varje inköp under perioden, säger David Andersson.
Svalna använder schablonvärden som tas fram av SCB för utsläpp från olika varor och tjänster, tillsammans med annan information som användaren matar in själv. Köper du kläder, glasögon eller drivmedel ger det olika utsläpp per krona och förändringar av konsumtionen syns i tjänsten.
– Det finns det säkert de som har synpunkter på det tillvägagångssättet och en del saker kommer vi att vidareutveckla. Men våra uppskattningar ger ändå en hyfsat tillförlitlig bild av vilka utsläpp du orsakar. Utsläppen från konsumtion av möbler, kläder, apparater och så vidare är små var och en för sig, men för många blir den här posten sammantaget ganska stor.
Sedan programmet spelades in har David fortsatt att utveckla tjänsten och har i dagarna gjort den tillgänglig för alla som vill få koll på sin egen klimatpåverkan, se mer nedan.
Peppade alla familjer
Efter den resa som alla familjer genomförde var många motiverade att ställa om sina liv – men de saknade kunskap om hur bäst gå till väga. David besökte alla familjer för att visa hur de låg till och vad de kunde göra för att minska sina utsläpp. Avstämningarna fortsatte under den månad familjen hade på sig.
– Det var fint att få träffa dem och prata om klimatfrågan, och ge dem konkreta tips på vad de kunde göra själva, säger David Andersson.
Skillnaderna är stora mellan vad folk tror orsakar utsläpp och vad som faktiskt gör det, berättar han.
– Boendet och bilresandet tror nog många väger tyngst. Men för en familj i lägenhet i storstad är det snarare maten, semesterflygresan och annan konsumtion som drar iväg. Och de sakerna är ju egentligen inte lika svåra att ändra på själv. Vi i miljösvängen pratar oss alltid varma för regleringar och skatter men de här utsläppskällorna är svårreglerade och styrs av samhällsnormer som vi behöver förändra tillsammans för att vända skutan.
Tillsammans med kollegan Stefan Wirsenius har David Andersson också gjort de uppskattningar av olika alternativ som visas som grafik i programmet.
Första avsnittet visas i SVT 1 onsdag 22 februari kl 21. Programmet kommer också att kunna ses på UR Play.
Banta klimatutsläppen med Svalna.se
De fyra familjerna i Zero Impact var de första som fick testa den nya webbtjänsten Svalna, där bland annat varje inköp med deltagarnas bankkort blir en utgiftspost också på utsläppskontot. Flyg och mat mäts separat, och det är också möjligt att skapa ett konto utan att koppla upp sin bank. Syftet med Svalna är att genom kunskap om de egna utsläppen bidra till normförändringar. David Andersson har utvecklat tjänsten som en del av sina doktorandstudier på Chalmers och har nu gjort den tillgänglig för alla som vill göra en liknande klimatresa. Svalna har utvecklats med stöd från Västra Götalandsregionen och Chalmers i samarbete med Göteborgs Stad.
Frisk hud skyddas mot mikrobiella angrepp av olika sorters skyddande immunceller, bland annat T-celler. Vid kroniska inflammatoriska sjukdomar hamnar hudens immunsystem i lokal obalans. Hos personer med sjukdomen vitiligo, som får pigmentbortfall på vissa hudfläckar, dominerar en viss sorts T-celler i de sjuka hudpartierna. För psoriasisdrabbade har en annan sorts T-celler ökat till antalet.
I studien kan två forskargrupper, ledda av Yenan Bryceson och Liv Eidsmo, visa hur dessa två undergrupper av T-celler fungerar för att skydda den friska huden från yttre angrepp, men också hur dessa celler ansamlas i psoriasis och vitiligo.
Doktoranden Stanley Cheuk med kollegor använde upp till 1500 hudbiopsier per experiment och totalt flera hundra kilo frisk hud när de genomförde de kritiska experimenten i studien.
Studerade hur celler beter sig i frisk och inflammerad hud
– Genom att kombinera genanalys av ett litet antal immunceller från frisk hud med funktionella experiment har vi definierat två undergrupper av minnesimmunceller och i detalj kunnat studera hur dessa celler beter sig i frisk och inflammerad hud, säger Liv Eidsmo, forskare vid institutionen för medicin, Solna.
Vid vitiligo ansamlas en viss undergrupp av T-celler, CD49a+, som känner igen och är redo att döda pigmentceller. Vid psoriasis är de sjuka hudpartierna fulla av en annans sorts T-celler, CD49a-, vilka i sin tur producerar IL-17, ett protein som orsakar inflammationen. I frisk hud däremot ligger både CD49a+ och CD49a-cellerna vilande, men båda dessa undergrupper kan snabbt aktiveras och få inflammatoriska och celldödande funktioner när de stimuleras med proteinet IL-15, som utsöndras från hudceller vid fara. På så vis kan dessa celler försvara och blixtsnabbt rensa bort oönskade mikrobiella angrepp.
– Om man kan tyda de lokala immunologiska förändringar, som ger upphov till ansamling av en av undergrupperna vid dessa fläckvisa sjukdomar, öppnar det upp för mer målinriktade lokalbehandlingar, säger Liv Eidsmo.
Studien har finansierats av Vetenskapsrådet, Ragnar Söderbergs Stiftelse, Wallenbergstiftelserna, Hudfonden, Psoriasisförbundet och ALF.
Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Immunity:CD49a expression defines tissue-resident CD8+ T cells poised for cytotoxic function in human skin, Stanley Cheuk, Heinrich Schlums, Irène Gallais Sérézal, Elisa Martini, Samuel Chiang, Nicole Marquardt, Anna Gibbs, Ebba Detlofsson, Andrea Introini, Marianne Forkel, Charlotte Höög, Annelie Tjernlund, Jakob Michaëlsson, Lasse Folkersen, Jenny Mjösberg, Lennart Blomqvist, Marcus Ehrström, Mona Ståhle, Yenan Bryceson och Liv Eidsmo, Immunity, online 14 February2017, DOI: 10.1016/j.immuni.2017.01.009
Kontakt: Liv Eidsmo, läkare, docent. Institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet. Tel: 076-8125004 E-post: liv.eidsmo@ki.se”>liv.eidsmo@ki.se
Yenan Bryceson, forskare. Institutionen för Medicin, Huddinge, Karolinska Institutet. Tel: 070-443 19 44 E-post: Yenan.Bryceson@ki.se
Huntingtons sjukdom, även kallad danssjuka, är en mycket allvarlig ärftlig sjukdom som ger en kombination av neurologiska, motoriska, kognitiva och psykiatriska symtom. Sjukdomen orsakas av att en specifik DNA-sekvens (CAG/CTG) i genen HTT, som kodar för proteinet huntingtin, upprepas ett flertal gånger i arvsmassan. Proteinet och det budbärar-RNA (mRNA) som bildas från den förändrade genen skadar nervcellerna i hjärnan och gör att de bryts ner.
Den behandling som finns idag lindrar endast symtomen, det finns inget sätt att bromsa sjukdomsutvecklingen. Något som är på försöksstadiet är så kallad antisensterapi vilket innebär att korta syntetiska DNA-analoger, oligonukleotider, binder och inaktiverar mRNA så att det inte bildas något skadligt protein.
– Vi har tagit detta ett steg längre och skapat oligonukleotider som binder direkt till den skadade DNA-sekvensen och på så vis hindrar produktionen av både mRNA och protein. Många har trott att det är för svårt att rikta oligonukleotiderna mot det dubbelsträngade DNA:t, men vi visar att det faktiskt fungerar, säger Edvard Smith, överläkare och professor vid institutionen för laboratoriemedicin på Karolinska Institutet.
Kombination av DNA och LNA
Oligonukleotiderna består av en kombination av DNA och LNA (locked nucleic acid) och binder till de upprepade CTG-sekvenserna i HTT-genen. När de tillfördes cellinjer från patienter med Huntingtons sjukdom minskade produktionen av mRNA och protein avsevärt. Nästa steg blir att testa metoden på möss.
– Vi har goda förhoppningar om att även det kommer att fungera eftersom våra oligonukleotider togs upp spontant av cellerna. Tanken är att de ska administreras i ryggmärgsvätskan, säger Edvard Smith.
Antisensterapi är i sig ingenting nytt eller oprövat. Det första oligonukleotidbaserade läkemedlet godkändes redan 1998 för behandling av infektion med cytomegalovirus, och så sent som i december 2016 godkändes i USA ett sådant läkemedel för spinal muskelatrofi.
Den aktuella studien är ett samarbete mellan forskare verksamma vid Karolinska Institutet, Syddansk Universitet i Danmark och Karolinska Universitetssjukhuset. Sju av författarna har lämnat in en patentansökan relaterad till forskningsresultaten. Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet, CHDI Foundation i USA, Hjärnfonden, Tore Nilsons stiftelse och Cancerfonden.
Avhandlingen undersöker relationen mellan deltagande och legitimitet i svensk östersjöförvaltning genom att studera samrådsprocesserna för Gräsö marina naturreservat och St Anna-Missjö marina skyddsområde. Studien visar på både positiva och negativa samband mellan deltagande och legitimitet, beroende på kvalitén av deltagande.
– Genom att studera lokala aktörers tillgång till samråd och hur de erkänts och representerats samt genom att sedan koppla dessa upplevelse till tankar om beslutets legitimitet så har jag identifierat både brister och möjligheter inom svensk miljöförvaltning, säger Rabe. Bland annat visar studien att vissa typer av aktörer har större tillgång till samrådsprocessen än andra. Kvinnor och unga deltar i en relativt låg utsträckning, vilket kan påverka förvaltningen i stort.
Det finns en uppfattning bland planerare och beslutsfattare om att motstånd kring miljöskydd beror på för lite information och att lösningen således är förbättrad information. Rabes studie visar att problemet är större.
– Motstånd mot naturskydd beror inte främst på okunskap eller ointresse, snarare tvärtom, visar Rabe i sin avhandling. Olika lokala aktörer är djupt engagerade i resursfrågor och vill ha möjlighet att diskutera dessa med staten. Lokala aktörer uttrycker besvikelse och frustration om samråden har en begränsad inverkan på faktiska beslut. Besvikelsen kan underminera stödet för naturskydd och försämra relationen mellan stat och lokala aktörer i längden.
– Syftet med processen måste vara tydligt, ha ett institutionellt stöd, ge utrymme åt deltagare att formulera ståndpunkter, ha goda kommunikationskanaler och återkoppling, samt ha tydligt resultat på beslutet, säger Linn Rabe.
I ett av de undersökta fallen var de lokala aktörerna engagerade i att formulera en gemensam vision för området tillsammans med myndigheterna, något som annars är ovanligt. Det visade sig ha en mycket positivt effekt på samrådsprocessen och legitimiteten av naturskyddet.
Disputation 24 februari, MA624. Opponent: Professor Svein Jentoft.
– Att förstå processerna kring hur vårt medvetande och våra kroppar tajmar intryck och rörelser är värdefullt, dels för att förbättra prestationer i vardagen eller när det krävs något extra. Dels kan det underlätta behandlingen av personer med vissa störningar, säger Olympia Karampela.
Hur saker tajmas, det vill säga sker i rätt ögonblick, är det väl få som går omkring och tänker på. Men faktum är att tajmning (av engelskans timing) mer eller mindre styr hela vår tillvaro.
I det stora handlar det om jordens tajmning, där ett varv runt solen blir ett år och rotationen runt den egna axeln blir ett dygn. I det lilla krävs det tajmning på delar av sekunder i en mängd vardagliga situationer. Blir det fel i tajmningen när luften passerar stämbanden och när tungan rör sig, kan ingen förstå vad vi säger.
Ännu värre om vi inte klarar att synkronisera tuggande och sväljande när vi äter, då riskerar vi att svälta ihjäl. Och om vi vrider på ratten i fel ögonblick när vi ska svänga med bilen i en korsning, kanske vi istället krockar med en mötande lastbil.
Olika delar av hjärnan inkopplade I förhållande till denna stora betydelse av att hamna rätt i tid, är processerna bakom hur våra hjärnor och kroppar tajmar intryck och rörelser förhållandevis lite utforskade. Klart är att vi saknar något särskilt centrum för tajmning av det slag som hjärnan har för syn och hörsel. Därför måste olika delar vara inkopplade.
Hur väl man tajmar kan uttryckas som tidsvariabilitet, där ett lägre värde innebär bättre precision. För jordens rotation runt solen har några sekunders tidsvariabilitet hit eller dit knappast någon praktisk betydelse för mänskligheten. För en stridspilot kan däremot millisekunder i tidsvariabilitet vara skillnaden mellan liv och död när det gäller att styra rätt för att undkomma en missil.
I sin avhandling har Olympia Karampela i tre studier med sammanlagt cirka 120 studenter sökt svar på grundläggande frågeställningar om vi kan vi förbättra vår tajmning med intensiv träning, om det finns samband mellan motorisk tajmningsförmåga och kognitiva kapacitet samt huruvida vi är lika bra på att tajma med olika kroppsdelar.
Förbättrad motorisk tajmning påverkar kognitionen
Resultaten är att studenterna visade märkbart förbättrad förmåga till tajmning efter bara några få pass med träning på en motorisk rörelseuppgift som bestod i att synkronisera trummande med externa rytmiska stimuli. Den största förbättringen, uttryckt som minskning av tidsvariabiliteten, inträffade under den första träningstimmen, medan ytterligare träning i upp till 3,5 timme inte medförde någon förbättring.
Även den kognitiva förmågan påverkades positivt av träning i att synkronisera audiovisuella intryck med trummande. När det gäller frågan om tajmningen är likadan för olika kroppsdelar, pekade däremot olika resultat åt skilda håll. En generell slutsats är att motorisk tajmning styrs av delvis överlappande distribuerande mekanismer och att de är kopplade till system som styr kognitiva processer som uppmärksamhet. Något som delvis förklarar kända samband mellan kognitiv förmåga och tajmning.
– Framtida forskning får utvisa om de här resultaten kan leda till att personer med svåra uppmärksamhetsstörningar kan behandlas med interventionsprogram för att träna motorisk tajmning för att öka sin kognitiva förmåga, säger Olympia Karampela.
Olympia Karampela har tidigare studerat vid Aristotelesuniversitetet i Thessaloniki i Grekland men bor sedan sex år i Umeå.
Kontakt:
Olympia Karampela, Institutionen för psykologi, Umeå universitet, olympia.karampela@umu.se 090-786 63 49, 072-034 76 24
Nedžad Mešić vid Remeso, Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle ville ta reda på hur hjälpen från organisationer och frivillighetsorganisationer ser ut. Hans avhandling ”Negotiating solidarity”, visar hur de stödjande organisationerna kan förbättra villkoren för migranterna. Den visar också vad det finns för möjligheter och hinder i deras arbete för att migrantarbetarnas villkor ska stärkas.
Han har följt arbetet i fackförbund – däribland några LO-anslutna –, Syndikalisterna och Fackligt center för papperslösa, en ideell organisation som stödjs av LO, TCO och Saco. Dessutom har han undersökt arbetet vid två antidiskrimineringsbyråer, en del frivilligorganisationer och lokala grupper som organiserat sig i en viss fråga, till exempel för att stödja utländska bärplockare.
Bärplockare och papperslösa har fått hjälp från frivilliga
De utsatta grupper han studerat är säsongsarbetare – däribland romska bärplockare från Bulgarien –, migrantarbetare som är diskriminerade i arbetslivet och papperslösa.
Resultaten visar att aktörernas solidaritetsarbete i många fall har lett till förlikningar mellan arbetsgivare och arbetstagare.
– Det ses som ett framsteg eftersom den utsatta parten då kan få betalt för arbete som utförts. Men förlikningarna sker i det fördolda, inte i domstolar, eftersom papperslösa personer då skulle riskera utvisning, säger Nedžad Mešić.
Aktörernas arbete för migrantarbetarna har bland annat också inneburit att en del fått ekonomisk hjälp med att återvända hem, att ett visst samarbete mellan staten och aktörerna uppstått och att migranternas situation lyfts fram för allmänheten.
En växande svart arbetsmarknad
Men det väcks också stora frågor hos organisationerna som ibland kan vara svåra att lösa. Inom fackförbunden vill till exempel inte alla medlemmar att papperslösa ska inkluderas. Vad blir konsekvensen av den oenigheten? I lokalsamhällen kan en polarisering uppstå mellan grupper som kämpar mot varandra, till exempel för eller emot bärplockare. Och hur går det att kommunicera om utsatthet och rättigheter när språkförbistringen är stor?
– Det är inget lätt arbete och det kräver mycket av dem som engagerar sig.
Med sin avhandling vill Nedžad Mešić bidra till nya forskningsfrågor som exempelvis rör fackets förnyelse, solidaritetsrörelser och politisk aktivism. Han hoppas också bidra till att arbetsmarknaden blir belyst ur migranternas perspektiv.
– Sett i relation till den så kallade flyktingkrisen, eller snarare solidaritetskrisen, så kan vi förvänta oss fler papperslösa och en växande svart arbetsmarknad. Jag hoppas att min avhandling leder till fördjupad kunskap om det, och hur den svenska arbetsmarknaden fungerar idag och hur den kan komma att utvecklas framöver.
Resultaten presenteras i en ny bok, Frihet under ansvar eller ansvar under tillsyn, som handlar om den förändring som många professionella befinner sig i. Att följa manualer och standarder, att möta en ny typ av redovisningsansvar och krav på dokumentation utmanar på flera sätt den traditionella bilden av professioner. Denna nya typ av styrteknik har fått mycket uppmärksamhet på senare tid.
Dokumentstyrning är tänkt att öka insynen, kontrollen och ansvarstagandet hos de professionella. Men med denna styrning finns också en ökad misstro mot professionerna. I studien visas att en konsekvens av ansvar under tillsyn kan vara att man inte får ett professionellt ansvar utan ett ansvar som mer ensidigt riktar sig mot dokument och dokumentation.
Tanken bakom dokumentstyrning kan vara god men har en rad negativa sidoeffekter, menar Joakim Krantz, lektor i pedagogik och en av de tre författarna bakom boken.
Dokumentstyrningen har baksidor
− Dokumentstyrning kan bland annat bidra till standardisering, förutsägbarhet, förenkling och rättsäkerhet men kan också leda till omprioritering som i sin tur riskerar att leda till att de professionella förlorar kunskap, handlingsförmåga och handlingsfrihet, säger han.
Resultaten bygger på intervjuer med yrkespersoner som varit verksamma under en längre tid och som därför har erfarenhet av hur yrket förändrats under åren. Forskarna har identifierat både skillnader och likheter i hur de tre professionernas arbete har utvecklas samt påverkat dem. Bland annat upplever många yrkesverksamma att det finns tecken på att de går tillbaka i sina kunskaper och att deras erfarenheter inte värderas på samma sätt.
Dokumentstyrningen påverkar de professionellas möjlighet att utnyttja sin erfarenhet och kunskap. Det sker en beteendestyrning mot att fokusera på dokument och dokumentation. Många upplever att den ökade dokumentationen tar tid från kärnverksamheten och inte bidrar till något mervärde, utan mer är något man gör för att ha ”ryggen fri” mot extern kritik. Man känner inte riktigt igen sig i sitt yrke och i vissa fall har arbetet blivit mindre motiverande. Särskilt revisorer och lärare menar styrningen påverkar deras engagemang och att arbetet har blivit tråkigt.
Kommer dokumentstyrningen öka i framtiden, tror du?
− Det vi ser i vår studie är ju knappast att detta minskar. Jag tycker frågan man kan ställa sig är om det här sättet att styra verkligen det rätta om det är kvalitet man vill uppnå. Den frågan borde diskuteras mer, säger Joakim Krantz.
Patienter som har fått en hjärtinfarkt ordineras nästan alltid statiner, ett av de viktigaste sekundärpreventiva läkemedlen, som effektivt sänker kolesterolnivåerna. Att inte ta sina statiner ökar risken för att drabbas av en ny hjärtinfarkt eller för tidig död. Likväl väljer vissa patienter att inte fortsätta med det. En rad faktorer har visat sig påverka risken att inte ta sina statiner, såsom biverkningar, sjukdomsgrad och socioekonomisk status.
I den aktuella studien som finns publicerad i European Journal of Preventive Cardiology kunde mer än 20 variabler inkluderas, som till exempel ålder, diabetes, arbetsstatus, mediciner vid utskrivning, samt självskattad fysisk och psykisk hälsa.
Över 2500 patienters kognitiva förmåga mättes cirka 30 år innan hjärtinfarkten i samband med mönstringen och forskarna kunde se ett samband mellan lägre generell kognitiv förmåga och ökad risk att inte ta sina statiner.
Kognitiva förmågan från mönstringen
– Det är mycket viktigt att patienten själv tar egenansvar för sin hälsa efter hjärtinfarkten, genom att ta sina mediciner, äta hälsosamt, motionera och sluta röka. Den här studien väcker hopp om att i framtiden kunna ge bättre skräddarsKogydd vård även baserad på patienternas kognitiva förutsättningar, säger John Wallert, klinisk psykolog och doktorand vid Uppsala universitet.
Tillsammans med epidemiolog Claudia Lissåker, kardiolog Claes Held, psykolog Erik Olsson och professor Guy Madison, har Wallert använt registerdata från 60 år eller yngre män som fått sin första hjärtinfarkt mellan 2006-2011 enligt det nationella kvalitetsregistret SWEDEHEART och länkat till Riksarkivets register för militär mönstring, INSARK, som innehåller data på kognitiv förmåga från män som mönstrade åren 1965-1997.
Läkemedelsregistret och självrapporterad medicinering bidrog sedan med information om patienternas intag av statiner.
– Data i denna studie är begränsad till relativt unga män och uppföljande studier bör även inkludera äldre och kvinnor, säger John Wallert.
De med lägre kognitiv förmåga kan falla mellan stolarna
– Gällande riktlinjer för behandling och eftervård av hjärtinfarkt lyfter inte fram betydelsen av intelligens, som är viktig för planering, minne och exekutiv funktion i vardagen. Tidigare studier har visat att en människas kognitiva förmåga är extremt stabil mellan 18-65 år men att den samtidigt varierar systematiskt mellan individer. Här har vi en tidigare okänd långtidsprediktor som tycks bidra till om patienten tar sina statiner eller ej. Förhoppningsvis kan detta vara till nytta i vården och kommunikationen med patienten, säger John Wallert.
– Flera studier har visat att kognitiv förmåga predicerar en rad etablerade livsstilsriskfaktorer, såsom rökning, fysisk aktivitet, diabetes, och nu även följsamhet att ta statiner efter hjärtinfarkt. Med skräddarsydd vård gör vi nog klokt i att även ta hänsyn till patienternas kognitiva förmåga. Idag har sekundärprevention efter hjärtinfarkt en tydlig struktur med återbesök till kardiolog och kranskärlssjuksköterska som bas vilket är viktiga förutsättningar för skräddarsydd vård. Det finns möjligtvis en risk att vissa patienter med lägre kognitiv förmåga ”faller mellan stolarna” i dagens vård, i skedet när patienterna behöver genomföra viktiga beteendeförändringar som i sin tur påverkar risken för en ny infarkt och för tidig död, avslutar John Wallert.
Det visar barnläkaren Johan Kaarme i en avhandling vid Uppsala universitet. Antibiotikaresistens är ett ökande problem i hela världen och betecknas av WHO som ett av de främsta hoten mot vår hälsa.
Resistenta bakterier orsakar varje år miljontals dödsfall runtom i världen på grund av att infektioner inte går att behandla, de medför svårare sjukdomsförlopp och stigande sjukvårdskostnader. ESBL-bildande tarmbakterier utgör det snabbast ökande anmälningspliktiga resistensfyndet bland patienter i Sverige, även om de nordiska länderna länge har haft en jämförelsevis låg förekomst av antibiotikaresistens. Utbrott av resistenta bakterier har dock rapporterats på sjukhus och i samhället under 2000-talet.
ESBL är grupp enzymer som bildas av bakterier och bryter ner ett antal viktiga antibiotikatyper så att dessa blir verkningslösa. Dessa enzymer sprids ofta bland tarmbakterier, vanligen inom bakteriefamiljen Enterobactericeae, som kan orsaka urinvägsinfektioner, men även buk- och sårinfektioner, blodförgiftning och hjärnhinneinflammation. Att tarmbakterier är resistenta innebär emellertid ingen fara i sig för bäraren, men kan leda till problem om den resistenta bakterier ger upphov till en infektion.
Jämn spridning över Uppsala
I sin avhandling har Johan Haarme studerat hur vanligt det är att friska förskolebarn i Uppsala bär på två viktiga typer av antibiotikaresistens. Dels ESBL och dels vancomycinresistenta enterokocker (VRE). VRE innebär att ett slags vanligt förekommande tarmbakterier, enterokocker, har blivit resistenta mot vancomycin, ett antibiotikum som används vid flera allvarliga infektioner. I avhandlingen undersöks också hur vanligt det är att friska barn bär på potentiellt skadliga virus, bakterier och parasiter.
I avhandlingens resultat kunde inga vancomycinresistenta enterokocker påvisas bland barnen och symtomfritt bärarskap av vanliga magsjukeorganismer visade sig också vara förhållandevis ovanligt bland friska förskolebarn.
Däremot visade sig omkring 20 procent av barnen bära ESBL-bildande tarmbakterier. En mer än sexfaldig ökning mellan 2010 och 2016.
Förekomsten av resistens var inte var kopplad till några speciella delar av Uppsala, utan förskolor med hög mängd ESBL finns spridda över staden. Även om det finns förskolor utan påvisbara resistenta stammar, så har samtidigt en handfull förskolor över 45 procent resistenta prover bland barnen. Det är oklart hur spridningen sker inom förskolorna, men på flera förskolor delar barn samma resistenta bakterier.
Fler infektioner från ESBL i framtiden
Antibiotikaresistens är inte bara en företeelse inom hälso- och sjukvården, utan resistenta bakterier finns även i omgivningen, till exempel i miljön, bland djur och i vår mat. Detta beror sannolikt på en rad faktorer, där felaktigt användande av antibiotika bland människor och i djurhushållningen, bristande vattenrening och ökat resande är några. Under senare år har forskare påvisat resistenta bakterier i praktiskt taget alla delar av världen, även långt från bebodda platser, som i Arktis och Antarktis.
Orsaken till den kraftiga ökningen av ESBL-bildande tarmbakterier är okänd, eftersom studien är genomförd utan vetskap om barnens identitet eller möjliga riskfaktorer. En följd av resultaten är dock att sjukvården framöver kan få se fler infektioner orsakade av ESBL-bärande tarmbakterier. Vården kan behöva bli mer vaksam för infektioner med resistenta bakterier och odla oftare än idag vid bakteriella infektioner, för att kartlägga resistens och styra behandlingsvalen. Sedan tidigare är det känt att resor till andra länder medför en ökad risk att koloniseras av resistenta bakterier och en teori kan vara att ett ökat resande har bidragit till ökningen.
Föräldrar behöver således inte vara oroliga över resultaten, men fynden är av intresse för sjukvården.
Vid sidan av upprepade studier för att kartlägga förekomsten av resistens bland barn och vuxna i andra delar av samhället och landet behövs också mer forskning för att ta reda på hur länge barnen kan bära på de resistenta bakterierna och hur stor risken är att de blir sjuka av dem. För att bromsa resistensutvecklingen behövs beslutsamma, samordnade politiska åtgärder och forskningssamarbete mellan många olika vetenskapsområden och länder.
Avhandlingen försvaras den 17 februari 2017. Den aktuella studien om ökad förekomst av ESBL föreligger i manuskriptform och kommer att publiceras i vetenskaplig tidskrift inom kort.
Svenskarnas klädinköp ger den fjärde största andelen av landets koldioxidutsläpp – efter ”bilen, biffen och bostaden”, alltså våra transporter, vår mat och vårt boende.
Men hur ska jag göra för att minska mina kläders miljöpåverkan? Det beror på vilken sorts konsument du är. Det konstaterar Sandra Roos, som har tagit ett helhetsgrepp på textilers livscykel med sin doktorsavhandling vid Chalmers och Swerea, inom forskningsprogrammet Mistra Future Fashion.
– För dig som vill vara maximalt miljövänlig är det bara en enda sak du behöver komma ihåg: använd dina plagg tills de är utslitna. Det är viktigare än alla andra aspekter, till exempel hur och var kläderna är tillverkade och vilket material de är gjorda av.
De flesta plagg används några få gånger
Men som bekant är det en väldigt liten andel av kläderna som idag används 100 till 200 gånger, vilket brukar vara den möjliga livslängden. Vi svenskar köper i genomsnitt 50 nya plagg varje år.
För dig som köper nära genomsnittet, eller över, är det mer betydelsefullt hur kläderna är producerade. Men det är svårt för konsumenterna att få information om de aspekter som verkligen är viktiga. Sandra Roos har i stället ett annat tips till genomsnittskonsumenten som vill ta miljöhänsyn.
– Tänk på hur du tar dig till klädbutiken. När det gäller klimatpåverkan är det den faktor som är lättast för konsumenten att påverka, som samtidigt har stor effekt.
Under klädernas livscykel ligger idag 25 procent av klimatpåverkan i delar som användarna enkelt kan göra något åt. Bara 3 procent orsakas av tvätt och torkning, medan 22 procent orsakas av kundernas transporter till och från affärerna. En stor del av transporterna sker alltså med bil.
Hur miljövänligt är det då med e-handel i en jämförelse?
– Generellt är det ett väldigt bra alternativ, säger Sandra Roos. Men bara om det inte leder att man köper kläder som man gillar mindre och därmed använder mindre, eller returnerar många plagg. Hos de största e-handelsföretagen är det inte självklart att returnerade kläder går ut till försäljning igen.
Värst miljöpåverkan av textilfärgningen
Sandra Roos har gjort en livscykelinventering utifrån 30 olika delprocesser i textilproduktion, som är en viktig del inom forskningsprogrammet Mistra Future Fashion. Resultatet gör det möjligt att jämföra vitt skilda textilprodukter – inklusive giftigheten hos de kemikalier som används – vilket inte har varit möjligt tidigare.
Mistra Future Fashion är ett samarbete mellan modeindustri och forskare, bland annat från Chalmers, Rise och Swerea. Deras nästa steg blir att omvandla avhandlingens resultat till ett konkret verktyg som klädföretagen kan använda för att förbättra miljöprestandan hos sina processer och produkter. Verktyget beräknas bli klart under 2017. Ett viktigt steg, eftersom huvuddelen av miljöbelastningen i klädernas livscykel ligger i själva produktionsfasen.
Svenskarnas klimatpåverkan från de olika faserna i våra kläders livscykel. Produktionen står för 70 procent. Övriga andelar: distribution fram till kund 4 procent, kundens transport 22 procent, tvätt och tork 3 procent, avfallshantering 0 procent.
Föga förvånande visar Sandra Roos forskning att konventionell odling av bomull, där stora mängder insektsgift sprids direkt i naturen, sticker ut som särskilt miljöbelastande. En annan av hennes slutsatser var mer oväntad.
– De allra flesta miljöindex baseras idag på vilken typ av tygfiber som använts; ull, nylon, polyester eller bomull. Men det är inte där den stora miljöpåverkan ligger, utan i alla efterprocesserna: spinning, vävning, stickning och framförallt i färgningen – den våta beredningen. Alla kemikalier som används där gör den faktiskt lika farlig som bomullsodling.
Så påverkar kläderna klimatet:
För konsumenternas del är alltså plaggens användningstid det absolut viktigaste ur ett miljöperspektiv. Som ett exempel har Sandra Roos räknat ut hur mycket längre man behöver använda en svart bomullsskjorta av konventionellt odlad bomull, jämfört med en svart polyesterskjorta, för att kompensera för att det sprids gifter vid bomullsodlingen och att färgning av bomull till mörka färger är värst för miljön. Som en tumregel kan man säga: tre gånger längre. Om man till exempel använder polyesterskjortan bara 10 gånger, men bomullsskjortan 30 gånger, så är det i ett livscykelperspektiv lika belastande för miljön.
Användning under hela plaggets livslängd kan förstås också uppnås genom att man ger bort eller säljer kläder som man inte vill ha till någon annan som fortsätter använda dem. Men att lämna plaggen till klädinsamling är inte någon självklar lösning på problemet. Det finns ett stort överskott av insamlade plagg, och bara en liten andel av dem kommer till fortsatt användning som kläder. Däremot är det en mycket stor miljövinst att som konsument själv köpa begagnade kläder i stället för nya.
Tyger som tillverkas av cellulosa från träd och växter är ett viktigt spår inom forskningen och utvecklingen för att sluta kretsloppet så att textilindustrin blir hållbar. Viskos, modal och lyocell/tencel är exempel på sådana tyger som finns redan idag och som ofta har bra miljöprestanda.
Att tvätta vid låga temperaturer är inte viktigt ur miljösynpunkt, eftersom den extra uppvärmningen av vatten står för en väldigt liten andel av energiförbrukningen i klädernas livscykel. Dessutom förlorar man hela miljövinsten om man tvättar i 30 grader och bara kan använda plagget en gång innan det är dags för tvätt igen, jämfört med om man hade kunnat använda plagget två gånger om man hade tvättat det helt rent i 60 grader. Varje tvätt sliter på plagget och förkortar dess livslängd. Torktumling sliter ännu mer på plagget, och förbrukar fem gånger mer energi än tvätten. Men klimatpåverkan är totalt mycket mindre av själva tvättningen och torkningen än av kundernas köpresor i Sverige.
Blekning är inte längre någon miljöbov inom industrin tack vare utvecklade metoder. Till och med att själv bleka fläckar på vita plagg med klorin är bättre än att slänga ett plagg bara för att det är fläckigt, och köpa ett nytt.
Att välja miljömärkta kläder ger effekt. När det gäller ekobomull finns det märkningar såsom BCI (Better Cotton Initiative), GOTS med flera. Dock anger de bara anger att bomullen är ekologiskt odlad – de säger inget om hur resten av tillverkningen (färgning och behandling) har gått till.
Distributionen av kläderna tills de når kunderna står bara för 4 procent av klimatpåverkan under livscykeln – trots att kläderna huvudsakligen tillverkas i länder långt bort från Sverige.
Mistra Future Fashion är ett forskningsprogram om hållbart mode och verkar för en framtida positiv modeindustri. Visionen är att möjliggöra ett systemskifte till en hållbar industri. Programmet håller unikt ett systemperspektiv och arbetar tvärvetenskapligt i ett stort konsortium med över 40 forsknings- och industripartners. Programmet finansieras primärt av Mistra och leds av Rise.
Studien påvisade inte någon skillnad i behandlingseffekt vid jämförelse av ett godkänt läkemedel och ett billigare preparat som används av en del landsting och vårdgivare.
Åldersförändringar i ögats gula fläck, så kallad makuladegeneration, är den största orsaken till att äldre i västvärlden förlorar stora delar av sin syn. Förändringarna leder till skador i synfältets mitt vilket bland annat kan göra att raka linjer uppfattas som suddiga och krokiga. Obehandlad leder sjukdomen till svår synnedsättning och stora problem med läsning och tv-tittande. Så småningom kan synen i mitten av synfältet gå förlorad och det centrala seendet blir endast en suddig fläck. Detta gör att man ttill exempel inte kan känna igen ansikten även på nära håll.
– Forskningen bygger på data från drygt 3900 ögonpatienter hämtade från Svenska Makularegistret. Studien belägger inte orsakssamband, så det finns risk att ej undersökta faktorer haft inverkan på resultatet, till exempel. andra sjukdomar och medicinering för dessa, men en viktig slutsats från vår studie är nödvändigheten av att söka hjälp tidigt vid åldersförändringar av synen.
Märker man att det är något konstigt med synen bör man kontakta en ögonklinik snarast. Optiker kan också ta en näthinnebild som kan visa på förändringar, berättar Aldana Rosso, forskare vid Institutionen för translationell medicin, Lunds universitet.
Synskärpa före och efter behandling I studien undersöktes patienternas synskärpa före och efter behandling samt hur stor risken är att behöva synhjälpmedel. Resultaten visade att tidig diagnos, innan synen försämrats påtagligt, är viktig för att behandlingen ska bevara och även förbättra synen.
Studien visar att läkemedelsbehandling stabiliserar synen för majoriteten av patienterna. Av de patienter som vid diagnostillfället har synförmåga över gränsen för behov av hjälpmedel har 80 procent fortfarande en bevarad eller bättre synförmåga efter ett till två års behandling. Av de patienter som redan före behandlingen skulle behöva synhjälpmedel är det 40 procent som får en förbättrad syn och ligger över gränsen för behov av synhjälpmedel efter ett eller två års behandling.
Val av läkemedel är omdebatterat Valet av läkemedel vid behandling av åldersförändringar i gula fläcken är omdebatterat och varierar mellan olika vårdgivare och landsting. Medicinen är relativt dyr, och det har därför blivit vanligt att ett billigare preparat avsett att användas vid tarmcancer används. Detta läkemedel har en kemisk struktur som påminner om den i de dyrare ögonmedicinerna.
– I våra studieresultat kunde vi inte se någon skillnad i behandlingseffekt när vi jämförde ett av de godkända ögonläkemedlen med det billigare tarmläkemedlet. Det finns många faktorer som påverkar behandlingseffekten och vi fortsätter att studera denna fråga. Flera analyser är planerade där vi också inkluderar det senast registrerade läkemedlet för behandling av åldersförändringar på gula fläcken, kommenterar Aldana Rosso.
I en nu pågående studie undersöker hon allmänt hälsotillstånd och sjukdomsbild hos ett urval ögonpatienter som behandlats för åldersförändringar i gula fläcken. Målet att öka kunskapen om ögonpatienternas hälsa i övrigt samt dess betydelse för ögonbehandling.
Publikation: Risk for low visual acuity after 1 and 2 years of treatment with ranibizumab or bevacizumab for patients with neovascular age-related macular degeneration.
Kontakt: Aldana Rosso, forskare vid Institutionen för translationell medicin, Lunds universitet, samt statistiker vid Epidemiologi- och Registercentrum Syd, 070-21 27 140, aldana.rosso@skane.se
Åldersförändringar i gula fläcken – makuladegeneration
Mer än 30 procent av befolkningen i Sverige som fyllt 70 år har enligt uppskattningar någon form av åldersförändring i gula fläcken. Med stigande ålder ökar antalet fall. Fler kvinnor än män drabbas. Åldersförändringar i gula fläcken leder ej till blindhet men obehandlad sjukdom leder till svår synnedsättning och stora problem med läsning och tv-tittande.
80–85 procent insjuknar i en lindrigare form utan blödningar, så kallad torr eller tidig makuladegeneration. 15–20 procent får den svårare formen med blödningar och svullnad, våt makuladegeneration eller svår atrofi (uttalad torr makuladegeneration).
Den torra varianten går ej att behandla medan personer med våt makuladegeneration behandlas med ett läkemedel som injiceras i ögat. Normal behandlingstid är två år. Incidensen av våt makuladegeneration i Sverige har uppskattats till 3500 nya fall per år. Sjukdomen drabbar ofta båda ögonen varför antalet nyinsjuknade ögon har beräknats till 5000 per år.
En betydande mängd giftigt bly från blykulor deponeras i vävnaden hos skjutna älgar, vilket kan påverka både människors hälsa men också asätare som äter slaktrester. Genom att byta till kopparkulor, skulle jägare kunna eliminera en betydande källa till blyexponering hos både människor och de asätare som tar hand om slaktavfallet.
Det är slutsatsen i en artikel av svenska, norska och amerikanska viltforskare, från bl a Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Wildlife Society Bulletin.
Forskarna samlade in kulor som använts vid älgjakt i Sverige, Norge och Finland för att mäta utsläppen av de båda metallerna.
Enligt en enkät som sänts ut till jägare i de aktuella områdena föredrar 90 procent blykulor medan tio procent föredrar koppar. Tre kaliberklasser dominerar: 7,62 mm (69 procent), 9,3 mm (12 procent) och 6,5 mm (12 procent).
Kulor passerade helt oftare genom kalvar (76 procent) jämfört med årsgamla djur (63 procent) eller vuxna (47 procent). Metalldeponeringen är upp emot sex gånger högre för en blykula än för en kopparkula.
Baserat på en beräknad avskjutning av 166 000 älgar i de tre länderna under jaktsäsongen 2013/2014 uppskattar forskarna att blykulor deponerar 690 kg bly i älgslaktkroppar, jämfört med 21 kg i koppar från kopparkulor. Skeletträffar ökar, medan längre skjutavstånd minskar deponering från blybaserade kulor. Dessa faktorer påverkade emellertid inte deponering från kopparkulor.
Vid den autoimmuna sjukdomen typ 1-diabetes förlorar kroppen sin förmåga att producera insulin. Under utvecklingen av sjukdomen attackerar immunsystemet de insulinproducerande betacellerna i bukspottskörteln, vilket märks av att det ofta finns antikroppar riktade mot kroppsegna proteiner i betacellerna. Ett av dessa är GAD65 (glutamic acid decarboxylase). Flera kliniska prövningar av ett läkemedel baserat på GAD65, GAD-alum, pågår.
I en studie, DIAGNODE, har forskare vid Linköpings universitet provat att spruta GAD-alum direkt i lymfkörtlarna i ljumsken, i stället för under huden, för att se om immunförsvaret blir mer tolerant mot kroppens eget GAD-protein. Tillvägagångssättet liknar det som används vid allergibehandling för att inducera tolerans mot ett allergiframkallande ämne, så kallad allergivaccination.
Sex patienter i åldrarna 20–22 år, som haft typ1-diabetes i upp till ett halvår, deltar i studien. De har fått injektioner med en låg dos GAD-alum vid tre tillfällen och under tiden tagit tillskott av D-vitamin, som kan dämpa immunsystemets inflammatoriska svar.
Lovande resultat
– På de sex patienter som vi har behandlat ser det mycket lovande ut. Det traditionella förloppet vid typ 1-diabetes är att man gradvis förlorar sin insulinproduktion, men det har inte våra patienter gjort än. Vi behöver följa dem under längre tid och inkludera fler patienter innan vi säger något om effekten, men resultatet hittills är väldigt spännande, säger Johnny Ludvigsson, senior professor vid Linköpings universitet och ansvarig för studien. Studien publiceras i tidskriften New England Journal of Medicine.
I pilotstudien finns ingen obehandlad kontrollgrupp. I sin rapport jämför forskarna resultatet med obehandlade patientgrupper från egna och andras tidigare studier. Hos deltagarna i den aktuella studien sjönk patienternas långtidsblodsocker (HbA1c) och insulinbehov. Kroppens egen insulinproduktion höll sig stabil. De sex patienterna har följts minst sex månader, och fyra av dem har följts minst 15 månader.
Fler studier
Nu vill forskarna gå vidare med fynden genom att utöka till fler och även yngre patienter.
– Om det visar sig att resultatet står sig när vi testar på fler patienter så vore det ett mycket stort framsteg. Förloppet vid typ 1-diabetes skiljer sig åt mellan olika individer av många skäl, så man måste inte nödvändigtvis hitta en metod som har utmärkt effekt på alla. Om det hjälper hälften av patienterna så vore det väldigt bra, säger Johnny Ludvigsson.
Forskningen har finansierats med stöd av Barndiabetesfonden, Diabetesfonden, FORSS och ett anslag utan restriktioner från Diamyd Medical, som utvecklar diabetsvaccinet Diamydâ baserat på GAD-molekylen.
För mer information:
Johnny Ludvigsson, senior professor, johnny.ludvigsson@liu.se, 013-28 68 54
Gunnel Holmér har undersökt svensk glashistoria i sin doktorsavhandling ”Flaskor på löpande band. Arbete och arbetskraftsrekrytering vid Surte glasbruk 1943-1978”, vid Linnéuniversitet.
Fokus ligger på 1960-talets högkonjunktur med dess omfattande arbetskraftsinvandring till glasindustrin vid Surte glasbruk, som låg strax norr om Göteborg. Tidigare forskning har haft fokus på de manuella glasbruken men Gunnel Holmérs doktorsavhandling fokuserar istället på den mekaniserade glasbranschen. Unikt för studien är att hon beskrivit och analyserat förhållandena på Surte både ur genus- och etnicitetsperspektiv, vilket aldrig tidigare skett inom glashistorisk forskning.
Liksom för svensk industri i allmänhet var behovet av arbetskraft stort på Surte efter andra världskriget och främst under 1960-talet. Huvudalternativet för att klara produktionen blev utländska arbetare, i första hand från Finland. Tidigare forskning har bland annat framhållit att vissa nationaliteter inom tillverkningsindustrin kopplats ihop med sämre arbetsuppgifter. Gunnel Holmérs undersökning visar däremot att sedan tillverkningen blivit maskinell hade möjligheterna att yrkesutbilda sig och avancera ökat för män oavsett nationalitet och tidigare glaskunskap. Det tyder inte på någon diskriminering utifrån etnicitet vad det gäller de manliga arbetarna.
Synkammaren en kvinnofälla
Sedd ur genusperspektiv visar Gunnel Holmérs studie däremot att maskintillverkningen inte gynnade kvinnorna på Surte. Istället hade det lett till flera rutinmässiga uppgifter främst inom syningen av färdiga glasprodukter, och synkammaren hade blivit en kvinnofälla. Slutsatsen är att genus till kvinnors nackdel var överordnat etnicitet i arbetets organisering inom den maskinella glasproduktionen. Resultaten som visar på skillnader i arbete vad det gäller genus återfinns i en övergripande samhällsordning kopplad till en fördomsfull syn på kvinnligt och manligt med tydliga konsekvenser i det dagliga arbetet.
Resultaten från avhandlingen menar Gunnel Holmér även kan kopplas till tiden vi lever i idag, där migration är en ständig process.
− I Sverige idag och fortsättningsvis under 2000-talet kommer behovet av arbetskraft att vara stort – om än inte på glasbruken. I ett längre historiskt perspektiv har invandrare varit viktiga för Sveriges ekonomiska och kulturella utveckling. Detta gäller inte minst glasbruken som alltid mottagit impulser utifrån och ständigt varit arenor för kulturmöten, säger Gunnel Holmér.
Bakterier och andra mikroorganismer finns överallt runtomkring oss. De flesta är ofarliga för människan och är snarare en viktig del av naturliga ekosystem. Där lever de i samhällen som bäst studeras med modern DNA-teknik.
Med metagenomik kan arvsmassan hos mikroorganismer som förekommer i en viss miljö analyseras, till exempel bakterier i magen hos en människa. Men de datamängder som skapas är stora och komplexa och ställer höga krav på den statistiska analysen.
Viktor Jonsson har i sin doktorsavhandling utvecklat nya statistiska metoder för analys av just sådan data. Med de här metoderna kan förändringar mellan olika bakteriesamhällen påvisas med större säkerhet, till exempel vid jämförelser mellan bakteriefloran från magen hos sjuka och friska individer.
Hans arbete visar även att den statistiska analysen påverkar de biologiska slutsatserna.
− Om metoder som bygger på att felaktiga antaganden används finns risker för att få ett missvisande slutresultat. Skillnader som beror på naturlig variation kan felaktigt tolkas att vara associerade med det som ska undersökas, till exempel ett sjukdomstillstånd. Det kan i sin tur leda till falska slutsatser, säger Viktor Jonsson.
Säkrare statistiska metoder avgörande
Trots att den experimentella tekniken som ligger till grund för metagenomiken gått framåt är exempelvis provtagning fortfarande dyrt, vilket gör att antalet prover för statistiska jämförelser är relativt få. Samtidigt finns det en stor variation mellan samhällen av mikroorganismer som lever i liknande miljöer. Detta ställer höga krav på att de statistiska metoderna är korrekta och pålitliga.
− Moderna statistiska metoder gör det möjligt att dra säkrare slutsatser från samma mängd prover. Det sparar både tid och pengar och gör på sikt det möjligt att öka förståelsen av mikroorganismerna som lever omkring oss, säger Viktor Jonsson.
Kontakt:
Viktor Jonsson, institutionen för matematiska vetenskaper, viktor.jonsson@chalmers.se tel: 031- 772 53 38 (privat mobil: 0705195909)
– Den energi som finns i spänningar kan fångas upp och öppna för nya möjligheter. Lösningen behöver inte vara att välja mellan A eller B, utan kan lika gärna resultera i frågan ’varför inte C?’, säger Medhanie Gaim.
I sin doktorsavhandling analyserar Medhanie Gaim hur spänningar, exempelvis i form av olika åsikter och förslag, hanteras i företag. I synnerhet inom kreativa näringar kan hanterande av spänningar vara av stor vikt för företagets framgång. Bland annat har arbetet inom arkitektföretag studerats.
Genom att hantera spänningar på rätt sätt förhindras att lösningen reduceras till en blek kompromiss mellan två ytterligheter. Det står i kontrast till den etablerade synen i tidigare forskning att spänningar i en arbetsgrupp kräver temporär kompromiss, separation eller upplösning. Det menar Medhanie Gaim inte är nödvändigt eller någon fördel.
Ge utrymme för dialog
I själva verket kräver alla spänningar i ett företag inte handling i sig utan snarare ett utrymme för att kunna öppna för dialog med syfte att knyta samman motsatser, gå bortom dessa och placera dem i ett nytt sammanhang.
– Men rätt utrymme välkomnas spänningar. Komplementära egenskaper och kvaliteter i företaget eftersträvas istället för att motarbetas, säger Medhanie Gaim.
Den empiriska studien visar att hantering av paradoxer kräver ett intrikat samspel mellan paradoxala tankesätt och praktiker – som innefattar organisationsmedlemmars emotioner, kognitioner och beteenden – samt organisatoriska förutsättningar som inbäddar sådana tankesätt i organisationens system.
– Genom att acceptera paradoxer som något normalt och ta vara på den utvecklingspotential som ett paradoxalt angreppssätt möjliggör kan bitar av genialitet frigöras i organisationen, säger Medhanie Gaim.
Medhanie Gaim har studerat i Addis Abeba och i Linköping och arbetar nu som lärare och doktorand vid Handelshögskolan vid Umeå universitet.
För mer information:
Medhanie GaimTelefon: 090-786 80 44
Mobil: 072-7272078
E-post: medhanie.gaim@umu.se
Om disputationen:
Medhanie Gaim, Handelshögskolan företagsekonomi vid Umeå universitet, försvarar tisdag 21 februari sin avhandling med den svenska titeln: Paradoxen som det nya normala: Essäer om inramning, ledning och upprätthållande av organisatoriska spänningar (Engelsk titel: Paradox as the New Normal: Essays on framing, managing and sustaining organizational tensions). Handledare: Nils Wåhlin, Umeå universitet. Fakultetsopponent: Prof Stewart Clegg, School of Management, University of Technology, Sydney. Samhällsvetarhuset, hörsal B. Kl. 13.15-15. Disputationen hålls
